Om vi timmarna före klockan 13:00 fredagen den 16 juli förstått allting korrekt så har alltså Zlatan Ibrahimovic beslutat sig för att vara en del av landslaget igen.
Getingen hävdade att så var fallet häromdan i Lühr-reportage/krönika och först när Zlatan vare sig dementerade eller kommenterade så valde Bladet att gå ut med grejen idag (OBS, alla kollegor som som lever för sina AVSLÖJANDE-vinjetter, som om de vore på riktigt; jag skämtar, det var humor).
Egentligen var det kanske inte så vansinnigt överraskande att Ibrahimovic inte ville springa omkring att spela träningslandskamper i Minsk, varför skulle han vilja göra det med spelare som han tydligt inte tyckte var tillräckligt bra?
Klart att han hade annat att tänka på, roligare saker; annat att stå i, Barca var frid och fröjd.
Helt plötsligt känns det som en lite annorlunda situation och är det något som kan vara positivt med allt tjat om att Ibra inte skulle hålla måttet i Barcelona är att han säkert vill bevisa motsatsen i landslaget – den drivkraften ska abslut inte underskattas.
Självklart ska våra enda världsstjärna vara en del av landslaget.
Men VM bevisade att en stjärna inte gör något lag och att det är lagspelet som är grejen; Zlatan Ibrahimovic kan inte stå för mirakel på egen hand och landslaget kan inte förlita sig till Zlatan.
Vi ska aldrig glömma de avgörande mål som Zlatan Ibrahimovic gjort för landslaget på “egen hand”.
Och vi får heller inte glömma att den “bästa” landskamp Sverige gjort de senaste åren var den på Råsunda mot Spanien som vi slog med 2-0…ja, DET Spanien…och det gjorde vi utan Zlatan.
Ingen kan lura mig och hävda att Ibra tyckte annat än att hans landslagskamrater inte var tillräckligt bra i hans ögon de senaste åren eller att just dessa landslagskamrater direkt älskade att Zlatan tyckte så eller att dåvarande förbundskapten stöttade honom i det avseendet till hundra procent.
Har vi samma situation när Ibra kommer tillbaka har vi ingen bra situation.
Men min stora förhoppning är att Zlatan Ibrahimovic sett att vi har ett intressant nybygge på gång, en förbundskapten som brinner för framtiden och en hel del nya väldigt intressanta spelare som tillsammans med rutin kan nå ett nytt mästerskap snart.
Jag tror och hoppas att Hamrén och Ibrahimovic kommit överens om att hjälpas åt att vara med och bygga detta “nya Sverige”.
Hjälpa, inte stjälpa.
Stötta, inspirera, vägleda, driva och inte fäkta uppgivet med armarna om att bollarna ständigt ska sitta på foten, inte förklara hur dåliga alla är, utan snarare om hur bra de kan bli.
Som Erik H hela tiden sagt; visa att DU vill vara med!
Vi skulle ju ljuga om vi inte visste att Zlatan Ibrahimovic är större än landslaget, det är så självklart det kan bli och nu växer landslagets marknadsvärde med det dubbla över en presskonferens i Malmö.
Men det är på pappret.
Det är på planen vi behöver resultaten nu.
***
Beachvolleysittningen i Båstad var som den alltid har varit:
Intressant.
***
Uddamålssegrar eller oavgjort hemmaplan mot gäng från Färöarna, Moldavien och Luxemburg.
Svensk klubblagsfotboll av idag.
Men tar du en titt i resultatlistorna så upptäcker du att det inte är helt ovanligt att lag från “bättre” ligor har rätt tajta resultat mot det vi kallar blåbärsligor.
Austria Wien fick 2-2 hemma mot ett gäng från Bosnien, portugisiska Maritimo vann med 3-2 mot Fingal från Nordirland, belgiska Cercle Brügge fick stryk hemma mot TPS Åbo, Differdange från Luxemburg klarade 3-3 hemma mot ett lag från serbiska ligan, Stabaek nöjde sig med 2-2 i Norge mot Dnepr, Vitryssland eller norska ligatvåan (förra året) Moldes 1-0 mot ett lettiskt lag jag aldrig hört talas om.
Så det är inget sensationellt på det viset.
Men du ska tamejfan göra mål på hemmaplan mot moldaver och du måste vara bättre än 1-0 på ett slumpmål mot Jeunesse dEsch.
Vi måste kunna kräva det av spelare som tränar fotboll varje dag och får betalt för det.
***
Själv traskade jag bort till Örebäcksvallen för att se en halvtimme klassisk semesterfotboll (sett till vädret) när Janne Möllers gamla Bristol City var på besök i Båstad för möte med Helsingborgs IF.
Det stod 3-0 till HIF när jag kom och 3-0 när jag gick.
Det såg stabilt ut och folk satt på gräskullar och på träläktare och såg ut att trivas.
De kunde lika gärna ha legat bakom målet som ALLA påstod att de gjorde när Rio-Kalle Svensson stod.
***
45 är ändå 45 och nu får man alltså snart börja avrunda upp till 50.
Det är som det är med det.