Hur mycket val kan vi ta in innan vi lägger våra röster?
Spelar det någon roll vad någon säger, går inte de flesta på persontycket?
Minns när Bengt Westerberg för ganska många valår sen lyfte Folkpartiet för att han inte var lika gubbig som alla grå gubbar (på den tiden; bara gubbs) och för att han hade stajlats med en och annan kostym som inte satt som en hösäck, dessutom charmig och lite av damernas man.
Inte för att jag minns vad han sa, inte för att någon gjorde det…men det var nog inte därför han fick rösterna.
Själv spelar jag…säkert inte särskilt överraskande…på samma kant som en gång Garrincha, men har inte bestämt mig hundra vilket parti som får min röst.
Jag lyssnar på TV-debatter, trots att inget kan rucka på min grundinställning, men jag hör inget.
Ser hur dom pratar och argumenterar, men noterar mest hur de uppträder, hur tonen ligger, vad de har på sig.
Och partiledare är lite som fotbollsspelare, de försvarar SINA spelidéer in absurdum och skulle aldrig erkänna att någon annan är bättre.
Du får inte höra något som överraskar, om vi säger så.
När jag ser och hör statsministern och “handbollsexperten” Sahlin i Ekdals debattprogram så påminner det mig mest om en presskonferens med två fotbollstränare efter en 0-0-match där bägge hävdar att de spelade bäst.
***
På söndag börjar Fotbollskanalen Europa igen!
Som vanligt bilder från Premier League, Serie A, La Liga och i höst lite oftare från Bundesliga, som känns som en stark liga, kvalitetsmässigt helt i klass med de övriga.
***
Det är ju klass när Milan presenterar sina spelare för media och klär dom i skräddarsytt från topp till tå.
Såg ni Zlatan och Robinho i svart svid med väst och röda slipsen från Milanello…det kändes, förresten, som om svensken bar upp den något bättre.
Classy!
Inte direkt som när Djurgården presenterade sina nya tränare inför säsongen och levererade en pressbild tagen med en instamatic, där två killar såg ut som nytagna fångar i anstaltskläder framför en dörr på ett kontor i häktet.
***
Jag var småkeptisk när jag stegade in på Göta Lejon för att se Sverigepremiären av Blue Man Group, men jag blev positivt överraskad.
Det är en annorlunda show.
Fylld med häftigt ljud och de mest sanslösa överraskningar.
Lite eftertänksamt dessutom ibland.
Och en show som Wilma, 11 år, också kunde uppskatta…hon älskade flera inslag.
Kanske framförallt slutet när alla i publiken dränks i toapapper…det låter ju galet barnsligt, men på sitt sätt sjukt roligt.
Gå och se, men räkna inte med att du får vad du brukar få.
***
Jag stjäler denna rakt av från Strömstedt: I Hammarbys fall är det nog klokt att vända Kappa efter vind.
***
Lite häftigt är det att Zlatan får stå på en hotellbalkong i Milano och vinka till fansen som en rockens stjärna.
***
Att Clecio, AIK-nrassen, lyckades få ett kontrakt i den portugisiska förstaligan är ett mirakel.
Mino Raiola?
Eller var det möjligen det där italienska advokatkontoret som låg bakom?
***
Gunnar Nordahl är fortfarande den svensken man talar om i Milan.
***
Fredagen blir speciell av den enkla anledningen att jag ska vara med och springa i ett program om löpning.
Det är ju underligt av två anledningar och den första är såklart att jag tackat ja, men den mest uppenbara är att produktionsbolaget Loop vill ha med mig.
Men du gör ibland underliga val.
Du får lära dig att leva med det bara.