Löven fladdrar i luften och det går inte längre att förtränga det bistra faktum att oktober lurar runt hörnet.
Vi vet alla vad det betyder.
Men förutom en lång seg vandring i en dal fylld av mörker, kyla och isande vindar så kan denna tid också ge stunder på Park Konditoris uteservering med tjocktröja, halsduk och ett ihärdigt solsken.
För att inte tala om en allsvensk slutstrid.
Eller…för den delen…en högintressant EM-kvalmatch i Amsterdam.
***
Jag ska inte ta någonting från vare sig AIK eller Helsingborg, men fotbollsmatcher har aldrig haft något med rättvisa att göra.
Gr ett lag tre mål och det andra två så vinner det lag som gjort flest och det finns ALLTID skäl till att det blivit så; missade målchanser, klantiga backar, smarta Sundins, dippande frisparkar, skott i ribban, whatever…alltid ingår liksom i paketet.
Rättvist? Vad är rättvist i fotbollsmatch?
Ingenting.
Det finns ingen rättvisa och det går inte ut på det.
Det går ut på att göra fler mål än moståndaren.
Och när Miller-AIK hade bestämt sig för att trycka på framåt istället för att bygga murar utanför sitt eget straffområde, då blev det också blottor bakåt.
Jag har varit inne på just det tidigare…när AIK inser att de måste VINNA matcher, då blir de än mer sårbara.
Sen är det förstås en helt annan sak att regerande svenska mästarna såg alltmer balanserat ut som lag betraktat med naturliga anfallsspelare, naturliga innermittfältare, naturliga yttermittfältare.
Och att de inte gjorde mål på alla de chanser som skapades.
Det vore orättvist att påstå något annat.
***
Är jag tjatig när jag påpekar att Helsingborg är mästare på att åka hem med trepoängare i alla de här vardagsmatcherna.
De tar stryk mot Malmö och Örebro.
Men de äter igen i den här typen av matcher, där alla andra lag tappar pinnar här och där (läs: Djurgården-MFF).
Nu var HIF fullständigt överkört under långa stunder, men orkade ta sig tillbaka från två smällar (0-1 och självmålet till 2-2) och det är en styrka i sig.
Alla räknar bort Helsingborg i guldstriden, av någon anledning.
Jag tycker inte att man kan göra det.
***
Sven Nylander satt självklart på skyhöga hästar den dagen han åkte dit för att snortat kokain, men ändå: straffet var att jagas längs en Golgata, att få sitt arbetsliv slaget i spillror och få börja om från noll.
Av myndigheter dömdes han att böta 900 spänn. Det var allt.
Jag tycker inte synd om Nylander, det är inte det (jag är sannerligen stor motståndare till den “hippa” kokain-svängen).
Men när Plura åker dit med näsborrar och fickor fulla och skyller på klassikern “en fyllegrej” får han tre månaders fängelse för sitt brott…jag utgår från att det därför var ett allvarligt narkotikabrott.
Men när Nylander får fly massorna och börja ett nytt liv, då målar kvällstidningarna om Plura med den mjuka penseln och Plura åker direkt från rättegången till inspelning av roll i landets mest populära TV-serie, Solsidan.
På tal om rättvisa.
***
Erik Sundin är alltid bättre än vad väldigt många vill hävda.
***
Det känns som om det närmar sig slutet för Gefle den här gången.
***
Djurgården skrek på utvisning.
Mjällby och KvP:s utsände (Herrn Smith) talade om felaktig varning.
El Kabir, ständigt denna El Kabir.
Jag gillar honom.
***
Råsundavädret var inte att leka med igår.
Jag har inte frusit så ihärdigt på en fotbollsmatch sen Pretoria i somras.
Då hade jag dock jättelik VM-jacka att värma mig i.
Nu gjorde jag en missbedömning, kom i skinnjacka och tunnare halsduk.
Då gäller att bita ihop.
Även om det bitits lite väl mycket i år, kan jag tycka.
Först de där vargavintermatcherna i mars och april, sen vintern i Sydafrika och nu: det är som är kvar.
Orättvist, kan tyckas.
Men ingenting är rättvist här i livet.
Vi måste bara lära oss att leva med det.