Främst för att jag faktiskt kan hävda att jag känner tre av gårdagens tävlande och åtminstone hälsar igenkännande på den fjärde.
Det känns stort.
Men jag slås också av att detta nu innebär att jag fastnat i SvT-facket?
Att jag är en av “dom”…de som kommersiell TV inte har så mycket nytta av; gamlingarna.
De som befinner sig i kategorin plus någonting.
De som bänkar sig varje helg för att se en ganska gammalmodig…TV-mässigt sett, tiousenkronorsfrågan hade snarlig scenografi på riktiga Hylands tid…frågesport om vart ett tåg är på väg.
Förmodligen är det väl bara att erkänna att man är slut som artist, även om ett bra TV-program är ett bra TV-program och jag gillar Idol också (men tycker alltid det blir tristare ju färre deltagare som är med).
Och det allra värsta var att jag tog en tiopängare på Malmö, men högg den på “Tahonga” och det är inget att vara särskilt stolt över.
Det är ett tecken på ganska mycket (är jag rädd), men också att man inte längre är 22.
(Tahong var ett hak på Hotel St Jörgen, där rätt mycket skadat och belevat gods drack drinkar i miljö med grön heltäckningsmatta och klassisk pianobar).
***
Till slut går det att konstatera att det faktiskt stämmer när något utbrister att allt är TV4:s fel.
Oliver Cabrera gör ju det efter att ha blivit fråntagen sin agentlicens.
För hade det inte varit för Fotbollskanalens och TV4:s granskning så hade sannolikt ingenting hänt, förnundet hade ärendet på bordet men tyckte inte att det var aktuellt att gå vidare.
Men att Cabrera bedömts skyldig beror väl ändå på att han själv – med hjälp av klubbar, ska tilläggas – pysslat med ohederliga metoder? Det kan ändå inte vara någon annans fel.
Jag känner inte Oliver Cabrera, har aldrig haft med honom att göra och bedriver inte den typen av nyhetsjournalistik i större grad längre.
Jag har heller inte haft något enda dugg med den serie uppmärksammade och hyllade (nominerad vid Kristallen) granskninsgartiklar/reportage som gjorts, den äran kan jag inte ta åt mig.
Skriver de raderna eftersom det kommit till min kännedom att Oliver Cabrera hävdat för ganska många kollegor i branschen att jag skulle ingå i någon sorts komplott gentemot honom och hans agentarbete, vilket ju bara är befängt och fullständigt taget ur luften.
Jag ringde upp Cabrera för att påpeka detta och bad honom återkomma för att stå till svars för de rätt smutsiga anklagelserna, vilket han aldrig gjort.
***
Tänk att Berbatov gjorde fem mål.
***
…när Cabrera vill hävda att andra agenter inte granskas av exempelvis Fotbollskanalen så förstår jag inte heller vad han menar.
Hur vet han det?
Jag tror att media granskar alla agenter rätt hårt, men när inga oegentligheter uppstår så finns det ju inget att rapportera om.
Om Janne Josefsson hittar en affärsman som fuskar så behöver inte det betyda att han inte granskat andra affärsmän.
***
…eller att Sebastian Larsson gjorde ett.
***
Tomas Axnér kritiserade Bedebladets sportchef i sin blogg och blev censurerad.
Jag publicerade det harmlösa inlägget här och två dagar senare tyckte Skånskan att det var läge att agera.
Bland annat genom att återpublicera delar av det stycket men också genom ett genmäle från sportchefen, Arthur Bliding, i Axnérs egen blogg, för att bevisa att kontrollen var total.
Bedebladets Bliding har mejlat mig friskt och kontentan av dessa mejl är, i stora drag, att Bliding inte alls låg bakom vare sig censureringen där han själv kritiserades eller att hans eget genmäle publicerades inne i Axnérs egen blogg.
Är det så att sportchefen inte har haft ett dyft med detta att göra så har förstås Skånskan rätt kraftiga kommunikationsproblem…och jag vet inte; varför skriver sportchefer “genmälen” till sina egna medarbetare på nätet (Axnér har jobbat ganska länge får Skånskan)?
Men rätt ska vara rätt, Bliding hävdar bestämt att han inte styr över vad som publiceras eller censureras på tidningens egen sportsida på nätet.
Sportchefen vill också att JAG ska be honom om ursäkt och jag har ännu inte förstått för vad?
För att han och hans tidning blev kritiserad på en blogg som inte gick att censurera?
Det är inte synd om Bliding, oavsett om han är skyldig eller inte, för han representerar tidningen som sportchef.
Däremot är det synd om tidningens läsare eftersom Tomas Axnér, landets vassaste handbollsbloggare, känt att behandligen varit oacceptabel och nu lägger ned sin blogg på Skånskan.
Jag utgår från att han snart bloggar någon annanstans där han får tycka vad han vill om handboll, utan att tvingas utstå censur.
***
Jag tillhör faktiskt dom som tycker att det är väldigt problematiskt att sända traditionella skidtävlingar i en kanal som är beroende av reklambreak.
Sådant kan jag skriva utan att sportchef Pekkari (eller “någon annan”) går in och stryker i bloggen.
***
Vi gratulerar ishockeyn som vintertid får ta del av de som många vill betrakta som “fotbollens drägg”.
***
Jag drog mig ur TV4 Open i tennis eftersom jag kände att jag behövde ägna tid åt familj.
Gladast för det är nog kollega Dunér som är den enda jag besegrat två år i rad och Jonas Björkman som jag skulle bilda tvåmannalag med.
Istället sitter jag hemma och ser “Så mycket bättre”.
Jag är slut som artist.