Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Så här roligt har jag aldrig haft (framför kameran) - BILDEXTRA!

 

Sportens egen Uppesittarkväll är inte direkt i paritet med Idols eller Hjältegalans budget.

Det är inga helsidor i kvällisarna, det är inga stora chefer som står givakt vid röda mattan, det är inga paparazzis.

Det är inte evigheter av förberedelser, det är inte produktionsbolag med femtiosju allt-i-allos och det är inte inhyrd superstudio med feta kameror.

Det är i Loops lilla sköna studiovrå där rimstugan placerats i det som vanligtvis är ett kontor där möblemanget fått bäras iväg under förmiddagen, det är gäster och sminkös och kök…och buffé…och toalett…och garderob…och hall…och Jeppe-studioman…och soprum…och bokhyllor…och allting annat i en enda röra i samma rum, det är oerhört nöjda och tillmötesgående gäster som kommer utan löjliga krav på arvodering.

Det är inga megatrailers i Fetfyran, det är inget som kräver en presskonferens eller som presenteras av kanalen på konferenser för fina gäster och reklamköpare.

Det är ring-in-tävling via mejl och det är priser till gäster som raggat fram på egen hand, tiggt och bett om.

Det är Greta från Tingsryd och Ali från Jönköping som ringer och hoppas att de kan vinna en signerad hockeytröja, som nöjer sig med det istället för färgfemmor, Volvobilar och extrema summor postkodpengar.

Och det är så mycket värme.

Glädje.

Rock’n’roll-TV.

Och det i särklass roligaste TV-program jag har gjort.

Därför är det oerhört glädjande att responsen varit så fantastisk, att så många hört av sig via mejl, twitter. facebook, sms och uttryckt sig så fint om programmet.

Jag (och Långe Lundh och producent Odén med kollegor på Loop) är innerligt glada för det.

Och för mig känns det lite som den perfekta avslutningen på 2010.

Jag gör ett kort inhopp i Sportpanelen på måndag, sen sitter jag på ett plan till Thailand på kvällen.

Tillbaka igen lagom till handbolls-VM.

(Missade du Uppesittarshowen så finns den att se i klippet ovan)

***

Jag vet inte hur mycket Fredrik Ljungberg egentligen sagt att han så gärna vill spela i landslaget igen.

Det har ju inte direkt kommit till media via hästens egen mun.

Däremot har jag förstått att herrn Smith har torrt på fötterna när han avslöjar att Henke Larsson möjligen börjar spela igen.

Ingenting är direkt överraskande.

Du kan nästan gå tillbaka till vem-som-helst.

När suget och saknaden blir för påtaglig så kommer de tillbaka, i någon form.

Oftast inte så särskilt länge, men när inte skadorna sätter stopp så försöker de flesta med en comeback.

Det är sen gammalt.

Är Fredrik Ljungberg tillräckligt bra nog så kan han förstås spela i landslaget, men HUR bra är han? Vi har ingen aning…det vi har sett är en del hyllningsrubriker i svenk media efter ett mål eller en assist i Staterna…men det var ganska tyst när hans senaste lag försvann direkt ur slutspelet.

Jag tror inte att Ljungberg lämnar USA med ett lämmeltåg av jänkar som står och skriker att han ska komma tillbaka, så som situationen varit kring David Beckham.

Om Fredrik Ljungberg är en man för landslaget vet vi inte förrän vi sett honom spela kontinuerligt i Europa.

Sen är det upp till Erik Hamrén.

Och högst sannolikt – lagkaptenen.

***

Det är väl allt tydligare att Tevez gör en Rooney.

Hur gnidna får fotbollsspelarna bli?

***

Det var Sarah Sjöström som krävde – ivrigt påhejad av Lundh, såklart – att jag skulle ta på mig hennes hajdräkt.

Jag var tveksam, men vad gör man inte.

Ångrade mig efter ett tag när det var som att försöka trä ett lår genom ett nålsöga.

Sen fick jag inte av mig dräkten och fick ta kostymen över…den spände som en svår korsett och det var därför jag tappade talförmågan när Helena Lundbäck kom in.

Det hade inte så mycket med urringningen att göra.

***

Cassano klar och Milan känns alltmer intressant att följa…nu väntar vi bara på Ballotelli.

***

Tack Husbandet Timell som höjde progammet så mycket, ingen är som denna Timell.

Tack Strömstedt, Anna Brolin och Malin Roos i Rimstugan.

Tack alla fantastiska gäster, ni var otroligt trevliga.

Och tack för alla julklappar, jag fick simutrustning, Tre Kronor-förbundskapten-slips, Syrianskatröja med handduk, signerad Frida Wallberg-boxhandske, Brollans dammsugarmunstycke och ett par svåra vita ridbyxor av Lundbäck med en inbjudan till att hoppa med häst i Globen nästa år (hur det nu ska gå till).

Lundh fick golfklubba av Robert Karlsson, längdhoppsdräkt av Michel Tornéus och en curlingsop av lag Norberg.

Vi har uppenbarligen blivit snällare med åren.

Det är ett tecken på att man blivit gammal.

Vi får leva med det.

***

Här några bilder från kvällen, tagna av Loverboy:

Jag försöker dra på mig Sarahs simdräkt. Omöjligt uppdrag.

Roos, Strömstedt och Brolin – bästa rimmarna!

Producent Odén och jag försöker finna lugn i kaoset inför sändningen

Lundh slår till!

…och Lundh sopar med Lundh.

Förstår Husbandet vad som gäller? Jag och studiomanna-Jeppe gör ett gott försök att förklara.

Publicerad 2010-12-21 kl 21:08
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons