POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Mejlet om Hedman kändes inte så bra

“Det kommer en dag imorgon också”, som en gång skinnvästklädd och motorcykelburen skäggig dansk man sa när ung påstridig Myto-Max G. skulle leka Janne Josefsson på halländsk lokal-TV.

Det gör ju alltid det.

Vi avslutade handbollens upplyftande VM-fyrverkeri med enklare TV4-sittning på utmärkta Brogatan och därefter snabbvisit till spelarpartajet på Skeppsbron.

Så här; det handbollsspelare tömmer under en VM-turnering, det brukar de fylla på efter sista speldagen och det var ganska många som gjorde en samlad Frank Lökke.

Men ändå alltid så artiga, så trevliga, så vänliga mot varandra över alla tänkbara gränser (det är bara några av de franska kolonialgrisarna som inte går hem i handbollsfamiljen).

Jag och Lövet tog ett snack med spanske veteranen Iker Romero…eller om det var tvärtom…och han – liksom många andra internationella handbollsstjärnor, om vi får skryta – hyllade våra handbollssändningar  men var med skräckblandad förtjusning smått tagen av Lövets strumpval.

Ett par färgade Happy Socks (eller Paul Smith, helst) på en stor, stark, manlig legendar…det får man inte att gå ihop i den sport där du inte bryter så snart du fått en bastant armbåge över käften.

Men Iker var rätt nöjd ändå och…trots strumpvalet…ville han poängtera att Stefan Lövgren var det bästa han sett på en handbollsplan.

Och Aguinagalde, spanjoren vars stockiga lår dubblar Roys, kom också snabbt förbi och och förhörde sig lite försiktigt om Fru Fricks civila status…det är då du gärna börjar tänka på att det kommer en dag i morgon.

En sådan som finns varje dag, en vardag.

Jag har varit i affären, fixat med fakturor, med Wilma, 11 år, hos ortoped för överansträngd arm, vikt tvätt, sett Halv åtta hos mig, talat med chef,  köpt ved, bokat fotbollsresa till Cypern, rensat post, suttit i mobil, designat en kostym.

Det tar inte ens ett dygn, sen är allting precis som det alltid har varit igen.

***

Var det Fernando Torres eller Roy Hodgson som det var viktigast att bli av med för Liverpool, det är frågan?

***

Tolka mig inte fel nu, jag gillar att Halmstads BK försöker någonting nytt.

Men det finns ALLTID skäl till att “spanska talanger” hamnar i allsvenskan och ingen annanstans, oavsett om det handlar om utlåning eller kontakter.

Tänk på det när det heter att Real Madrid-spelare krokas upp av HBK….så blå är inte himlen.

Å andra sidan ska det bli väldigt spännande och se vad Pep och de här unga killarna kan göra med HBK den här säsongen.

Helt plötsligt blir ju Örjans Vall the place to be när det närmar sig allsvensk premiär.

***

…för att avsluta handbollsdebatten Scandinavium vs Malmö Arena: det var trycket i Scandinavium som gjorde att så många blev besvikna när de kom till “cisscam”-paradiset ute vid Hyllie.

Inget annat.

Och igår var det utsålt och bra drag när matcherna hettade till.

Punkt, slut.

***

En kvart innan Hedman skulle sätta sig hos Malou och ge sin syn så dök det här smått taffligt författade mejlet upp i min box:

“Idag I Tv 4,Kl 10 hos Malou Von Sivers presenterar vi vår nya Marknadschef.

MAGNUS HEDMAN

Tidigare landslagsmålvakt ,med 85 landskamper,3 vm i fotboll,

1 vm-brons, 1 guldboll,Proffs i bla.Coventry,Chelsea.

Magnus roll blir marknad,management & eventansvarig.

Magnus var tidigare vd på sponsorbolaget BETA.

Missar ni programmet ..ta en titt på Tv4 PLAY !

HA EN BRA DAG !

Med vänlig hälsning

Michael Brinkenstjärna”

Det kändes väl ändå sådär…jag trodde att Magnus framförallt satt där för att ge sin syn på några jobbiga år.

Och så får man vet att det också var någon form av PR-kupp.

***

Varför bränner Liverpool-fansen upp Torres-tröjan.

Varför är de inte istället nöjda med att någon till slut var villig att lägga upp så mycket cash för honom, så att Pool kan investera i annat?

***

Långe Lundh trea när Duvan listar “bäst klädda svenska sportjournalister”

För mig är Lundh den givna vinnaren, jag gillar när någon har en konsekvent stil och vägrar ge vika för den…även om Lundh ibland chockat med den där hallonröda blazern, hellre en egen stil än ingen alls.

Jag gillar även Diplomatsonen värdig en plats som 3,5:a, bra spotat.

Bland många galet tokiga utnämningar hamnade jag så högt som på en 10:e plats och Annika Duncan bland topp fem. Annica Duncan!

Saknar mest Pelle Nyström på topp 30. Och Hasse Backes Prada-skor.

***

…men hela det svenska VM-laget valde att förlägga sin avslutningsfest till – Köpenhamn, vilken taskspark på finalstaden.

***

Om det nu…enligt Zlatan Ibrahimovic…bara var Borgs och Madsens fel att Malmö FF:s VD/styrelse inte kunde lägga ihop två plus två, var det då bara deras förtjänst att MFF vann guldet 2010?

Jag trodde inte att Zlatans Borg/Madsen-hat satt så djupt.

Och vad är det EGENTLIGEN som han insinuerar, det vill jag gärna veta?

***

Dagens största ICKE-RUBRIK under Silly Season:

“Inget Fulham för Noring”

Var det överhuvudtaget aktuellt någon gång?

Eller var det lite som Bengt Bedrups gamla klassiker i samband med dåvarande TV-lagsmatcher….”nu är allt klart mellan Bengt Alsterlind och Bayern München…konstpaus…det blev ingenting”.

***

James Robinson på The Observer rapporterar om hur ESPN revolutionerar fotboll i TV under FA-cupen, bland annat med tränare som ger kommentarer mitt under match.

Känns som vi har sett det förut, eller hur?

***

Däremot ett stort minus för Brogatan när de serverade svagt soda-streamat kranvatten i karaff istället för den Ramlösa jag beställde.

Inte ett ljud om att Ramlösa inte fanns eller om att det jag skulle få var något helt annat, bara “varsågod, din Ramlösa” och en flaska soda-streamat framför ögonen.

Som att beställa en Coca Cola och få en Sprite.

***

Återigen; ingen kan påstå annat än att skilsmässan mellan Ibrahimovic och Barcelona så här långt har slutat väldigt lyckligt för båda parter.

***

Chelsea gick 800 miljoner back, om det är någon tröst för Pelle Svensson.

…sen gick de och köpte Torres.

***

Snart; tisdag.

Vanlig dag, men många intressanta projekt i potten.

Patrick Ekwall

Som att vara mitt i Saxofonhallicken, modern tappning

Glasklart hade jag hört talas om; beryktat plejs i det nya Malmö…där jag som gammal malmöit är helt lost in space… som har öppet varje fredag vid löning.

Och: mycket ska man få uppleva.

Lite som Lars Molins “Saxofonhallicken” i modernare tappning, ett himmelrike för Lasse Åberg om han ville göra en ny film där han speglar en del av Sverige och svensken.

Det låg en dimbank av Chanel No 5 över en lokal som kändes lite skoldans och det var knökfullt av +30…i olika skick, om vi säger så…och jag har inte sett så mycket leopardmönstrat i alla dess former sen jag såg film om afrikanskt djurliv.

En upplevelse, på alla sätt.

***

Malmö verkar annars förlamat av de ekonomiska chockrapporterna från Malmö FF.

De inbitna MFF-fans jag har varit i kontakt med sen nyheten sprack förstår absolut ingenting; hur kunde det galoppera iväg som det gjort, utan att NÅGON upptäckte någonting.

Sen är det uppenbart att de flesta inte insett  att Swedbank Stadion är en eventanläggning som ska snurra – mer eller mindre – året runt och generera pengar; det är inte bara byggd för ett allsvenskt fotbollslag och matcher som snittar runt 10.000-15.000 pers.

Jag känner att de flesta i Malmö inte riktigt insett det.

Och jag vet inte; bortsett från Sverige-San Marino så har jag åtminstone inte hört talas om något annat event på Swedbank, det känns lite som att Percys Malmö Arena jobbar bättre och enklare i den genren och konkurrerar om utrymmet.

Sen är det humor att arenan stolt heter “Swedbank” och det visar sig att en av de största och jobbigaste utgiftsposterna är – bankräntor.

***

Japan blev asiatiaska mästare efter finalvinst mot Australien (som ju tillhör en annan kontinent men som får vara med här).

En stor fotbollsturnering, lite i skymundan.

Undrar om Asien ställer sig lika kallt till europamästarskapet i fotboll som Europa ser på asiatiska mästerskapet?

***

Sett till hur Al Jazira jobbar här under handbolls-VM så tror jag att Andy Gray passar in perfekt där.

***

…och oavsett vad tränare och spelare säger i Malmö FF…att de bara fokuserar på fotbollen och bla bla bla…så sätter sig förstås arbetsgivarens ekonomiska chocksmäll sina spår, sen får de säga vad de förväntas säga.

Kommer det ett bud från FCK till Roland Nilsson så tror jag inte att det blir svårare att lämna Malmö FF efter den ekonomiska rapporten.

***

Det var chanslöst mot Frankrike och jag kände att vi aldrig var riktigt nära.

Fransoserna gjorde vad de behövde, inte mer.

Däremot var det pinsamt att Sverige spelar en VM-semifinal på hemmaplan och hallen är inte proppfull eller ÄNNU VÄRRE: större delen av den svenska publiken satt som om de var på kafferep, den värsta formen av NHL-publikens sömngångare.

Handboll kräver TRYCK och det hjälper på riktigt hemmalaget, vilket ju flera spelare intygar idag.

Scandinavium kunde…där var det heller inte utsålt och vi mötte Chile och sånt…skapa fantastisk atmosfär.

Då spelar det ingen roll hur fin arenan är, hur många snygga VIP-loger som inretts eller att restaurangen har öppet.

Malmö Arena är fantastisk på alla sätt, men när det gäller stora internationella mästerskap så svek publiken…där har både Globen och Scandinavium (när det gäller handboll, åtminstone)  varit klasser bättre.

***

Många…inte alla, men en hel del snack är det ändå… i Malmö talar nu vitt och brett om Champions League-kvalet och det är aldrig fel på en stark optimism.

Men utan att vara pessimist så vet vi alla att det där med Champions-kvalet ibland kräver så mycket mer än ett väldigt starkt svenskt lag.

Som exempelvis rätt mycket flyt i lottningen.

Ställs du mot spanskt, italienskt, engelskt, tyskt eller bra östeuropeiskt i någon av de första omgångarna så spelar det oftast ingen roll.

Även om vi alla måste hoppas på ett svenskt lag i CL.

***

Läget lite som VM 1994.

Lite jobbigt med semiförlust, men ingen hade räknat med vinst mot Frankrike/Brasilien.

Ett brons är gott nog.

Därför blir det en häftig kamp för detta unga coola svenska landslag mot Spanien.

Det ser jag som glasklart.

Patrick Ekwall

Den matchen vann "Frankrike"

Vi laddade med padel i förmiddags: Hellgren/Lövgren vs Ekwall/Axnér.

Lite som Frankrike vs Sverige på förhand.

Och “Frankrike” vann utan större problem, men då hade de också en dag då allting fungerade.

Det får inte handbollsfransoserna ha, för då lär det inte bli någon VM-final för Sverige.

Malmö Arena sägs vara utsåld och vi räknar med att Sverige för spela på “hemmaplan” och lyftes fram…för det krävs mycket, mycket, mycket och stödet från publiken är en sak.

Jag vill inte ha några blygsamt viskande nationalsångare, jag vill ha fullt blås och gärna lite visselkonserter mot franska anfall (svenska handbollspubliken är så “ärlig”, jämfört med den vi såg i Kroatien för två år sen)…jag vill ha eufori.

Nu drar vi snart ut till Arenan och hoppas på ett mirakel.

***

Annars är Malmö en idrottsstad som idag vaknar upp med att Hugo Stenbeck hjäper Percy och trycker in 70 millar till det Redhwaks som länge varit  ett division 2-lag.

Och till mardrömssiffror från Swedbank Stadions kontor där vuxna styrelsemedlemmar och en VD uppenbarligen inte varit i närheten av kunna lista ut vad 1+1 är: 30 miljoner back för Malmö FF och Pelle Svensson avgår med omedelbar verkan (pga sjukdom).

Långe Lundh skriver strålande om detta fiasko.

Själv undrar jag om det verkligen är värt att vinna SM-guld.

Och om Malmö FF verkligen har vad som krävs för att driva en arena?

Minns så väl Don Ö…mannen bakom FCK och Parken i Köpenhamn…när vi pratade om nya arenor i Sverige efter Parkens succé för drygt tio år sen.

Han påpekade: “Det handlar inte om att bygga en arena, det handlar om att driva den”.

Patrick Ekwall

Något stämmer inte med vänsterhänta

Vi styrde med Lövets svårt tyskregistrerade kärra mot kvarter där journalistkarriär en gång tog sin början, ett stenkast  bortom gamla klassiska SDS-huset låg ett industriområde där man i tom iskall lokal…sådana som folk brukar mördas i, inte bara i filmer är jag rädd..monterat upp samma padelbana som stod i Båstad i somras.

Jag och Axnér vs Hellgren och Lövet.

Teknik och speed (Axnér då) vs kraft, smidighet och uthållighet.

Det blev en gastkramande tillställning där vi manövrerade ut motståndet i första…bland annat med svårt skurna Raul Ramirez-backhands ned i ena hörnet och Axnérska superreflexer framför nät…och vi hade slagläge i även i andra.

Men Lövet fick styr på kropp och Hellgren, till slut orkade vi inte.

Dock: alla tre blev frälsta i spelet på en knapp halvtimme och bara VILL spela igen.

Därför påpekar jag gärna återigen att padel är en helt fantastisk racketsport som ALLA med lite bollkänsla kan ha glädje av, efter en kvart är du med och lirar på allvar, efter trekvart tror du på riktigt att du är bra.

Inte som i tennis, squash eller badminton där det nästan krävs att du har det i blodet (läs; täta föräldrar) och du behöver rätt mycket träning för att inte bara ägna tid åt att hämta bollar.

(Vill du lira padel i Malmö så, klickar du in på den här sidan.)

***

Det blir lätt parodi när Syrianska värvar en “ny tränare” från Estland och sen ändå erkänner att det är olicensierade Özcan Melkemichel som är huvudränare.

Vi kan ju tycka vad vi vill om de där  licenserna…det kan inte vara fel med en grundlig utbildning…men det är inte direkt hjärnkirurgi vi talar om och om Özcan nu lyckades föra upp lilla Syrianska till allsvenskan på egen hand, så känns som att han inte är helt ute och cyklar som tränare för ett forbollslag.

Alldeles oavsett om man har ett diplom på väggen eller inte.

Jag menar: om det kommer en kille som bott i skogen i hela sitt liv, går rakt in i Malmö FF:s lag och gör tre mål i första matchen – ska den spelaren då inte få vara med för att “han är inte utbildad”.

Ibland kan jag tycka att det handlar om vad man gör. Inte vad man kan.

***

Det vore ett präktigt fiasko om inte Malmö Arena är proppfull till bristningsgränsen när det bjuds på VM-semifinal med Sverige imorgon.

Om så inte är fallet så är ju inte den här staden redo för några stora internationella arrangemang…då får den nöja sig med ett division2-lag i hockey, konserter och möjligtvis danska landskamper i handboll.

Och kom inte dragandes med att det kostar en femhundring eller två eller att någon inte hunnit hem från jobbet. När Sverige spelar en VM-semifinal på hemmaplan – då fyller man hallen, oavsett vilket…då ser man till att man är där.

Så hade det varit i Globen, så hade det varit i Scandinavium.

Men jag vet inte, Malmö bjuds kanske VM-semifinaler  (med Sverige) eller större internationella mästerskap väldigt ofta?

Eller inte.

Hallen ska tamigfan fyllas och Sverige ska lyftas fram, för det lär dom behöva.

***

…jag kräver inte att någon som gör fantastiska TV-reportage eller skriver grymma texter MÅSTE ha gått på en anstalt som journalisthögskolan.

Eller tänk om det funnits en “författarlicens”…ledsen, du skriver otroligt bra och lättsålda böcker, men du får inte ge ut dom längre – du måste utbilda dig först.

***

Starkt av Pierre Bengtsson att knappt platsa i AIK och sen gå hela vägen till FCK via Nordsjälland.

Alla danska fotbollsjournalister som jag talat med säger att Bengtsson varit strålande.

Bara det att AIK inte såg det/Bengtsson inte riktigt visade det i allsvenskan.

***

Axnérs handbollsblogg, bästa handbollsläsningen.

***

Det känns väl ändå som jag vill ha ett slut på spekulationerna kring var Sebastian Larsson ska ta vägen.

Eller, för den delen, om allt väsen kring Marcus Birros person.

Och om allt som rör familjefejden kring salig Stieg Larsson.

***

När IFK Norrköping nu talar om Janne-effekten, så hoppas jag att de inte menar den som fanns i slutet på HBK-rean eller den i Öis.

***

“Näthatet” diskuterades i Kvällsöppet och både Malin Wollin och en bloggtant hävdade att “allt hat är inte hat” eller att man får svälja när någon anonymt vräker ur sig att man är tjock och fet eller vad det nu må vara.

Bloggtanten tyckte på allvar att “kända personer får stå sitt kast”.

Lite som att man går till den mobbade i skolan och säger att “det finns ju någon som är snäll, så du behöver inte bry dig om alla som kränker dig” eller “jo , men alla vet vem du är, så då får du skylla dig själv”.

Kränkning är väl kränkning och lika illa, alldeles oavsett vem fan som drabbas?

Och jag tål nog rätt mycket anonymt hat, annars hade jag lätt dukat under…men det betyder inte att jag tycker att det är OK för det.

Däremot så väcktes inte min käpphäst och det kommer alltid i skymundan i dessa debatter, tyvärr: varför väljer ansvariga utgivare att publicera skiten?

Det är ju under deras vingar som näthatet får kraft och når väldigt många.

Det är när Bladet skriver en artikel om min person och lämnar kommentatorsfältet vidöppet, det är då hatarna får sina läsare, det är då det kittlar till i brallorna på dom och det är då du står rätt maktlös; då handlar det inte om någon simpel blogg någonstans.

Men varenda chefredaktör i hela landet sitter som i Lotto-reklamen, slår händerna mot öronen och skriker högt för sig själv – så att de slipper höra, slipper svara.

***

Linus Hallenius måste hoppas att Genoa har massor av tålamod.

Det är inte helt optimalt att komma skadad till en ny klubb och redan höra snack om utlåning.

***

Bonusinfo: Magnus Jernemyr är ihop med Eje Elghs dotter.

***

Roland Nilsson till FC Köpenhamn är inte alls så omöjligt som många tycks tro.

Och det mycket tidigare än MFF-fansen anar.

***

Väldigt intressant Janne Jönsson-artukel i Sydis idag om sällsynta och eftertraktade vänsterhänta handbollsspelare, denna bristvara.

Tänk att Oscar Carlén gör allt (som vi vill veta) med högerhanden, utom just att kasta en handboll…det gör han med vänstran.

Som Nadal va?

Högerhänt, men spelar tennis med vänstern.

Själv har jag alltid tyckt att vänsterhänta är lite underliga (om de har mustasch och/eller är rödhåriga så ska du passa dig jävligt noga) och Axnér (som är vänsterhänt) vill mena att det är ett medfött handikapp.

***

Humor när Newcastle menar att lårskadade Andy Carroll skickats för specialistbehandling till “den arktiska delen av Sverige”.

Har de sådan mottagning i Apple Bay?

***

Handbollskostymerna ger “eko” i media-Sverige nu.

Genom Resumé som svänger ihop det med Aktuellt-Lennarts klädproblem.

I Café via Duvans blogg.

Eller givetvis en KLÄDKUPP i Bladet.

***

Vi laddar nu.

VM-semi och David ska försöka välta Goliat på egen mark.

Jag har en känsla av att något stort kan vara på gång

Patrick Ekwall

Storlek 50 i skor, så stora är dom!

Här är 50-orna som Sverige snackar om.

Jag har tråkigt vanliga 42 i skor och när jag jämförde mina beskedliga Rizzo-kängor med Kim Ekdahl du Rietz’ handbollspjuck från Kempa, så såg mina skot ut som en eka jämfört med Ålandsfärja.

Kolla bredden…krävs ju ett par meter skosnöre för att få ihop.

Om det är som myten säger, att stora fötter betyder…ja, ni vet vad…nej, det vill jag inte ens tänka på.

Kim Ekdahl du Rietz sätter sina spår i detta VM, det kan vi åtminstone konstatera med bestämdhet.

Patrick Ekwall

Det kan knappast ha varit cashen för Lantz, till slut

När du får halsont och du vet att det ligger en svår förkylning och lurar, som du vill ska bryta ut för att till slut bli av med den och slippa risken att tappa rösten…det är inte direkt som “den som väntar på något gott…”

För oss helt vanliga män; tortyr i väntan på ett rent helvete.

***

Tänk att Marcus Lantz till slut valde Henkes Landskrona Bois.

Mest för att familjen inte skulle tvingas flytta från Helsingborg, sägs det.

För det kan inte direkt ha varit av ekonomiska skäl. Anledningen till att HIF och Lantz inte kunde komma överens handlade väl mest om Lantz lönekrav och inte fan kan han få de cashen i Landskrona?

En flytt till Landskrona BoIS, som vill upp i allsvenskan, kan heller inte ses som att varva ned…det är inte direkt ett division 4-lag med två träningar i veckan och bara matcher i Skåne.

Nu återstår det att se om Henrik Larsson blir spelande tränare också…sådana rykten har ju funnits…då känns ju Bois helt plötsligt som ett av landets mest intressanta lag att följa under 2011.

***

Den klassiska fuktiga Malmövintern som svepte in över stan igår med regn och kyla som tar sig genom allt du bär, den skojar du inte bort.

Men hellre det än svinkyla som tvingar dig att leva som en eskimå under en enorm dunjacka…för att överhuvudtaget kunna överleva ett besök utomhus.

***

Mark van Bommel till Milan är ju på alla sätt ett glödande vedträ rakt in i brasan.

***

Den danska handbollspubliken förnedrade den svenska när Sverige spelade VM på hemmaplan mot Danmark…där fick svenskarna en rejäl lektion i handbollspublik-kultur, entusiasm och sångstyrka.

På ett sätt lite underhållande och fascinerande, på ett annat: för jävligt.

I vilket annat land, i vilken annan sport springer ett lag in till match i ett VM på hemmaplan och blir utvisslade?

***

Guillermo Molins ser ut att stanna kvar i Malmö FF, vilket ju bara är ett tecken på att spelare strax bakom de landslagsetablerade får allt svårare att hitta tillräckligt bra bud utomlands…om du inte är beredd att hoppa på vad som helst.

Hade Molins varit tillräckligt het så hade det kommit ett tillräckligt hett anbud, det är inte svårare än så.

Å andra sidan innebär den nya ekonomiska verkligheten att svenska klubbar inte blir sönderköpta i samma utsträckning som tidigare, vilket måste vara positivt.

Hade det varit för tre-fyra år sen så hade en spelare som Guillermo Molins varit såld för längesen.

***

Väldigt mycket snack om huruvida Sverige skulle spela ut sina bästa kort eller inte mot Danmark för att ha en chans att vinna och på så vis undvika Frankrike i en semifinal.

Men det där blir ju alltid bara spekulationer.

Det går aldrig att veta om Sverige skulle ha besegrat Danmark (som också vilade sina bästa på slutet, glöm inte det) även om Doder, Källman, Sjöstrand och Ekberg hade spelat fullt ut.

Och det går nog inte att påstå att Spanien är väldigt mycket sämre än Frankrike (28-28 när de bägge möttes).

Vad som var rätt och vad som var fel kommer vi aldrig att få veta, för det finns inga svar.

***

…vad händer på Milanträningarna om van Bommel springer omkring och grisar runt Ibrahimovic, Gattuso och Cassano?

Det är inget annat än en tickande bomb som Milan-ledningen har hämtat in till Milanello.

***

Gillar du lösgodis och är i Malmö så hittade jag häromdagen den bästa och snyggaste lösgodisbutiken: Gottelisa på Engelbrektsgatan, precis på hörnet till Gustav Adolfs Torg.

***

Min gamle vapendragare Stefan Kretschmar har gjort Jönköping i några dagar och ser fram emot Malmö.

(Han kom förresten till sin sändning i tysk TV med brunrandig piké, en kopp kaffe och ett paket cigaretter)

Jag försökte påpeka att Malmö inte direkt är Stureplan så att han inte blir chockad när han tvingas stå i kö för att till slut komma in på sunkiga Slitage och inse att detta är vad Sveriges tredje största stad har att erbjuda i form av nattliv.

***

Det är när fotbollen ägnar tid åt att bötfälla spelare för att de hälsar till sin mamma som du inser att fotbollen har för mycket tid över och kanske inte lägger den på sådant som känns mera angeläget.

So what om Leo Messi gratulerar sin mamma via en handskriven text på en t-shirt? På vilket sätt är det ett problem för världsfotbollen?

Eller som det här med varningar för avtagna tröjor i samband med mål (jag avskyr den regeln), var och hur är det ett problem som genererar samma straff som när du sparkar någon över benen?

När Iniesta hyllade sin avlidne vän, Dani Jarque, med texten “Du är alltid med oss” i samband med sitt VM-mål så var det ju en underbar gest som bara spred värme över hela fotbollsvärlden.

Egentligen var den hälsningen också “förbjuden”, men inte ens FIFA (i det fallet) hade mage att bötfälla Iniesta i efterhand.

Och varför budskapet “grattis, mamma” skulle vara “farligt” vet jag inte, däremot är det helt OK att kalla allt och alla för “puta” på spanska fotbollsplaner. Eller ständigt simulera skador och filma till sig fördelar.

Men det är ett problem som tycka vara lite jobbigare att ta tag i.

***

Jag får veta att den diviga padelbana som fanns i Båstad i somras nu finns i Malmö, vid mina gamla tidningskvarter på Krusegatan.

Vi räknar med att spela där imorgon…jag, Hellgren, Axnér och Lövet… om bara den här förkylningen/holsont har dämpat sig något.

Det ska bli ett kärt återseende.

Både av padel och Krusegatan.

Patrick Ekwall

Elfsborg rustar för mer än en fjärdeplats

Det är en del nu, så efter maratondag i Malmö så blev det inte många timmars sömn innan jag och Huligan-Mange satte oss i hyrbil…drog genom tät dimma mot Jönköping, där solljus kunde skönjas någonstans i kanten av Vaggeryd.

Väl i Kinnarps sprang jag förstås en gammal vapendragare, den oefterhärmlige Stefan Kretschmar, som kom till sitt TV-jobb i brunrandig pikétröja, en kopp kaffe och en ask Marlboro Light.

Han hade såklart inte missat en enda kväll av Jönköpings nattliga utbud och tyckte det hade varit lite segt på Karlssons en söndagkväll.

Jag försökte förklara att en söndagkväll på byn i Jönköping är som en söndagkväll på byn i Karlsruhe.

Nu såg Kretschmar fram emot Malmö. Skitsamma hur det gick för Tyskland.

“Nattlivet?”, undrade han.

Ja, vad ska man svara på det?

Jag kan ju inte direkt ta honom till gamla sunkiga Slitage, även om Stefan Krteschmar inte är den som är den.

***

Jag förstår inte riktigt Erik Edmans sågning av sitt Helsingborgs IF i januari.

Tyckte han passningarna var för dåliga på träningarna? Eller vad var det? Skulle han bara sätta lite press på några spelare? Eller på klubben?

Det är väl ungefär tre månader till allsvenskan, vilka lag ser som bäst ut i januari? Och varför?

***

Det går inte att låta bli att tycka John Guidetti är för skön. På sitt sätt.

***

Jag lider verkligen med Kim Andersson.

Den där handskadan känns ju brutal för en kille som nyss kommit tillbaka från knäskada och som är mitt uppe i denna sköna VM-dröm.

***

Nej, Elfsborg var nog inte så nöjda med den där fjärdeplatsen som de utåt sett gärna ville göra gällande.

Boråsarna rustar och det känns inte som något annat allsvenskt lag ens är i närheten av de muskler som Elfsborg visar på marknaden.

David Elm är en blytung värvning som väldigt många allsvenska lag gärna hade drömt om.

***

Bladet basunerar ut att “Sverige TVINGAS spela tidig semfinal” och jag vet inte vad själva TVÅNGET handlar om; TVINGAS verkligen Sverige spela en VM-semifinal? Och hade det då inte varit ett TVÅNG att spela den andra semifinalen?

Jag hade såklart tyckt att det hade varit fräckare att spela 20-semin, det är inget att hymla om.

Men TV-världen är som den är.

Bara det att väldigt få har dålig koll på den…jag trodde att vi en gång lärde oss en del av gamla “Fönster mot TV-världen” med Åke Wihlney.

I Tyskland, som kan betraktas som en världsmakt i handboll, vill tyska TV-kanaler helst att deras nation spelar på eftermiddagar eftersom handbollen drar sämre tittarsiffror än kvällsprogrammen. Där släpper man inte in handboll på primetime i de stora nationella kanalerna.

I Frankrike – som är bäst i världen – visas handbollslandslaget i betalkanalen Canal+.

I Spanien, som har en proffsliga av världsklass, skickar man inga TV-team förrän efter första gruppomgången.

För att ta några exempel.

I Sverige hade Sverige-Kroatien dryga 1,5 miljoner tittare, vilket förstås är bra (bäst hittills) – men fortfarande sämre siffror än Danmark haft på sina “sämsta” matcher (mot Australien, till exempel) i ett land som har hälften så många invånare.

Handbollen har tappat DEN superstatusen i Sverige, även om jag inget hellre hoppas än att den är på väg tillbaka där den en gång har varit.

Men de som sitter och räknar på en TV-kanal räknar ju på att ett underhållningsprogram som Lets Dance har sina cirka två miljoner tittare och då är inte VM-handboll lika starkt i den konkurrensen. Jag kan tro att en VM-semi kl 20 hade nått två millar och hade helst sett att Sverige spelade då, men det är inte alls säkert och då är det som det är.

Det är inget som är speciellt för vare sig TV4 eller för TV någon annanstans i världen.

I Danmark och (faktiskt) Norge ligger handboll alltid på primetime för att den drar tillräckligt många tittare…det är det som är skälet, ingenting annat…tittarna bestämmer.

Och så här; Bladet gör storyn i artikelserien “allt är TV4:s fel” och för att samla ett gäng anonyma kommentarer.

De hade gjort exakt samma story om Sverige hade spelat kl 20 – då hade det istället varit två miljoner Lets Dance-tittare som hade “rasat”.

***

Jag har träffat Andy Gray hemma i Birmingham för ett gäng år sen.

Att han skulle såga en kvinnlig domare är ju lika väntat som att Lasse Lagerbäck får en ny tjänst på Svenska Fotbollförbundet.

***

Zlatan Ibrahimovic bär Milan.

***

Härligt att Långe Lundh återupptog kontakten med Crucial när han var  i Joburg.

***

…och såklart lite humor att Ibra kunde sitta i Milano och ratta in TV11, när så många här hemma menade att det inte var möjligt.

***

Slutligen till alla de som gnällt:

Jag har varit på några handbollsmästerskap och det är ju inte riktigt som fotboll, inte någonstans.

Alla matcher visas inte i TV.

Under senaste EM i Österrike och VM i Kroatien kunde du på din höjd ratta in hemmalagets matcher och någon till. Det var inte direkt så att Sveriges matcher visades i österrikisk eller kroatisk TV.

Via TV4, TV4Sport och Csports kan du i princip se alla  VM-matcher i år. Det är långt ifrån något som är vanligt, men här gapar folk om “skandal” när de menar att de inte kan se “alla” matcher.

Du får förvisso pröjsa för CSports-matcherna, men du kan se dom – handbollsvännerna får vara nöjda med det, det är bättre än det brukar vara.

***

Engelsk journalistkollega mejlade häromdan och tokhyllade Martin Olsson i Blackburn.

***

Handbollsfolket är ett fint släkte, jag kan inte låta bli att påpeka det.

Bakom mig i Jönköping satt en ungersk spelare som skadat vaden på värmningen…vi började prata om lite allt möjligt…och när Tysklands läkare kom förbi fem minuter INNAN mötet Tyskland-Ungern så frågade ungraren om han kunde undersöka vaden, tyskarna har med sig en egen mobil ultraljudsapparat.

“Inga problem”, sa läkaren. “Kom förbi mitt rum på hotellet så löser vi det”

Tror ni det hade varit möjligt i den bortskämda fotbollens värld?

Ungraren påpekade sen att han haft några VM-kompisar som skadat sig här i Jönköping och de hade fått sitta bland kräksjuka barn och alkisar i sju timmar på akutmottagningen, han avstod gärna det.

Jag säger inget om det, men när det arrangeras mästerskap i andra länder så finns det en oskriven lag som säger att man fixar sjukvård på uppstuds till de tillresta “gäster” som gjort sig illa.

Vi har inte direkt den kulturen här.

Och inte så många bärbara ultraljudsapparater.

En sån hade man ju annars gärna haft därhemma.

***

Debatten om Fredrik Ljungbergs vara eller icke-vara i landslaget kommer i slutändan inte handla så mycket om Ljungbergs eventuella kapacitet.

Snarare om det är välkommet av lagkaptenen (jo, för så är det) och om det är lämpligt för att köra igång gamla jokrar i en satsning på framtiden.

Och innan det ska bli aktuellt överhuvudtaget så kan ju inte Ljungan sitta på bänken i skotska ligan.

***

Tänk att Kim Ekdahl du Rietz blivit så stor att något kapade hans namn på twitter.

Då vet man att handbollen är hetare än på bra länge.

Mot Malmö nu!

Patrick Ekwall

Så mycket hade Dado att spela för…

Livet bakom en bänk är ju både upp och ned.

Det är förstås omöjligt att smittas av stämningen i ett lag som du sitter så nära under en match…och det har inte varit så förbannat sexigt de senaste åren, om vi säger så.

Annat nu.

Jag gör vad jag kan för att undvika glädjeyttringar och kan inte sitta och skrika rakt ut, det blir att jag kramar mikrofonen stenhårt i min hand när det är läge.

Men igår var det svårt.

Med en minut kvar lyckades jag skönja ett “heeey, heeey” mot mitt håll längst ut från ena kanten.

Det var Dalibor Doder som vänt sig mot mitt håll och skrek efter uppmärksamhet…när jag tittade mot hans håll så pekade han på min svid, slet tag i sin egen tröja och skrattade högt.

I samband med en träning i början av VM så berömde han våra VM-kostymer och ville gärna ha en.

“Svårfixat, egendesignat och inget du trollar fram”, sa jag.

Men lade till:

“Går ni till semifinal, så ska vi nog lösa det” (eftersom vi alla trodde att det nog inte var möjligt, ändå).

Så Dado hade en hel del att spela för i den här matchen (jag hade förstås helt glömt bort “löftet”) och med en minut kvar av bragdmötet med Kroatien så var det alltså en svår kostym som Dalibor Doder satt och tänkte på. Stort.

Nu får Cavaliere (som jag designat kostymen för) plocka fram måttbandet, ett löfte är ett löfte…det finns förresten två modeller (svart och grå), kanske kan vi fixa fram två – om vi tar VM-guld?

Känns som att det kanske kan finnas utrymme för det i TV4:s budget efter den här succén.

Killar som gjorda för Dressman-reklam?

Klassisk boxningspose, men vidöppet för slag…

Patrick Ekwall

En glädjens dag

Ännu en toklång men alldeles fantastiskt rolig VM-dag är över och det känns lite som det kändes på den gamla goda tiden.

Då, när vi alltid gick till final…storcheferna från Fyran reste ned och bjöd på flådiga middagar (under en klassisk sådan Janne Scherman/Torbjörn Larsson-sittning i Paris tog jag in svåra ostron till förrätt och – dessert)…och då, när vi aldrig fick uppleva att landslaget åkte hem innan vi hade gjort det.

Nu är vi där igen och därför kunde jag och Huligan-Mange passa på att knyta nävarna i någon sorts glädjegest; för svensk del lever handbolls-VM hela vägen fram över finaldagen (minst match om 3:e pris).

Glad är jag också över överväldigande positiv respons på min Getingen-krönika om näthat, det känns bra att den frågan engagerar så många.

När kommer responsen från diverse chefredaktörer? Hur länge ska de skylla ifrån sig och ställa sig bakom publicering av vilken skit som helst?

Och glad är jag över att många hittat våra crazy VM-sändningar på nätet (i nyhetskanalen.se, när vi sänder reklam i TV4) under ledning av Tomas “Skavlan” Axnér…det är rätt mycket humor där från och till, dessutom tid över för väldigt mycket mer initierat handbollsnörderi.

Men som Redaktör Pol Pot sa…”snart är nätsändningarna så populära att det kommer ligga reklam i dom…”

Och gladast är jag förstås över att detta sköna gäng idrottspersonligheter (och helt vanliga trevliga människor) får den framgång som jag känner att de är värda.

Mot Jönköping tidigt.

Jag och Huligan-Mange gör en fotbolls-VM och skickas ut på vägarna.

Vi får fortsätta skratta en annan dag.

Patrick Ekwall

Bollen, världens bästa leksak

Ni vet hur det är med killar och bollar?

Det går inte att låta bli att leka med dom.

Sitter jag på en tröstlös fotbolls- eller handbollsträning så finns det inget roligare än att springa efter en boll som Olof Mellberg eller Oscar Carlén dragit ut över linjerna, ibland blir det tillochmed kamp om bollarna journalister emellan…det säger kanske en del om hur less man kan vara att stå och kolla på träningar.

Men också om vilken dragningskraft en liten boll kan ha, världens bästa leksak.

När Källman, Janne Lennartsson och Lucas Karlsson gick i Malmö Arenas innandömen så gick de förbi en sån där jättelik uppvisningsboll från Select och givetvis: de kunde inte låta bli.

Patrick Ekwall

En krönika om näthat och fega chefredaktörer

Getingen ringde och undrade om jag ville skriva om det vidriga näthatet och eftersom det är en debatt jag brinner för att delta i, så gjorde jag förstås det.

Ni som har läst den här bloggen i sex år har kanske sett det förut, men jag tycker det är dags att väcka chefredaktörer hos alla stora publicister – är det värt att publicera vilken skit som helst bara för att ni kommer undan med det?

Getingens Thomas Mattsson försöker via sin blogg att ta upp frågan…vilket förstås är tacknämligt…men i själva sakfrågan får vi inga svar av Mattsson.

Mest att det är en knivig fråga.

I min värld är aldrig direktpublicerade anonyma kränkningar eller mobbing så förbannat knivigt, det är inte acceptabelt och det borde aldrig ges chansen till publicering under (exempelvis) Expressens vingar.

Varför kan vi inte skapa en kommentatorsvärld hos de stora tidningarna/TV-stationerna där allt insänt material synas så som allt redaktionellt material, så att man istället kände en viss stolthet eller status över att få bli publicerad…lite som det var på gamla tidens insändarsidor.

Då skulle man uppge namn, adress och telefonnummer på det handskrivna brevet…det gick bra att skriva under signatur, men tidningen kollade att det verkligen var du som låg bakom insändaren.

Allt som bara var skräp slängdes i papperskorgen.

Idag tar det fem sekunder för någon elak hjärna bakom ett tangentbord i en källare att skriva “Ekwall är ett kräk”, trycka på en knapp och få det publicerat i Expressen, Aftonbladet, med flera, med flera.

Och vi som drabbas (och jag har kommit lindrigt undan) står helt maktlösa samtidigt som chefredaktörer gnuggar sina händer och ser överlyckliga ut när de ställer upp på bild med champagne och hävdar att de är STÖRST av alla på nätet.

Du läser hela min krönika genom att klicka på den här raden.

Patrick Ekwall

Vi svävar i ett rus men nu ska du inte "tro att du e nått"

Det ligger en rätt tät vinterdimma längs E6:an mellan Malmö och Göteborg, när Huligan-Mange styr oss med fast hand mot nya mål men vi ser förstås ljuset igen.

Vi svävar på ruset från festen i Scandinavium i denna VM-turnering där vi har fått åka hiss i expressfart mellan himmel och helvete.

Fullsatta handbollsmatcher ger ju nästan alltid en kuliss som är oslagbar, minns EM-finalen i Globen; jämn och betydelsefull handboll är idealisk i publiksynpunkt eftersom varenda anfall får ett avgörande avslut och det är många anfall.

Och alla känns alltid “helt avgörande”.

Jag brukar säga att det är lite som höjdhoppsdramatik…anfallen kan likans vid en höjdhoppare som står inför en ribba och alla ställer sig frågan; ska det gå eller inte?

Många hopp blir det och det skapar en rätt oslagbar dynamik.

Sen är det ju…vid sidan av gurkburkar, spärrar, växlar, tandläkarräddningar, övergångar och tellefel…rätt enkelt för alla att förstå – bollen ska kastas i mål.

***

Tänk att Botswanas fotbollslandslag satte tittarrekord i TV11.

***

…sen måste det förstås vara jämna handbollsmatcher för att fånga känslan.

Ojämna handbollsmatcher är lite som att se målarfärg torka.

***

…och tänk att Roger Blomqvist aldrig fattade att det var ironi när jag twittrade om att Botswana satt tittarrekord i TV11.

Humor.

***

Mitt rum på Elite-hotellet i Götlaborg fick duga, även om jag aldrig fick det svarta nyckelkortet som jag såg att Ulf Lundell hade.

Eftersom jag under denna resa ingår i cirkussällskap och alla ska bo tillsammans så blir det INTE Mäster Johan i Malmö, inkvartering sker på Elite-hotellet vid Gustav Adolfs Torg.

Det kommer också kännas konstigt, jag har inte bott på annat hotell än Mäster Johan i Malmö på typ 10 år.

Ska bli intressant att se vad Elite Plaza har att erbjuda.

I Borås…på något som jag inte visste fanns, men som heter Badhotellet…hade mitt rum varit givet:

***

Jose Mourinho, ständigt Jose Mourinho.

Känner han månne att Real inte är tillräckligt starkt att rubba Barcelona och att han inte kan göra något åt det, hur mycket trollkarl han må vara?

***

Genom åren har det blivit så att när Dalibor Doder kommer ut från anfallsbyte så har vi ögonkontakt, i alla fall när Dado har gjort något bra.

Han kommer ut sprängfylld av glädjeadrenalin och tittar åt mitt håll.

Jag har ju ett uppdrag att sköta…hyggligt objektivt, även om det går att vara lite “hejaklack” i landslagssammanhang…så jag kan inte direkt knyta några nävar och känner mig mer som en lugn farbror som nickar förstående och på sin höjd bjuder på en enklare uppskattande gest.

Men eftersom jag och Doder är uppväxta på samma gata, så förstår han återhållsamheten.

I Malmö ska du fantamaj inte tro att du e nåt.

***

Kan Sydafrikas U23-landslag bräcka Botswanas tittarrekord i TV11, imorgon kl

***

Tänk att du numera kan betta på vad fan som helst.

Lite tur att det inte rör sig om “tittarsiffrorna” på Bladets nätsida, då hade det varit chanslöst.

***

Perlskog läste av årets look-a-like: Slovakiens kantstjärna Stravinsky och Myto Max G.

***

Den på Getingen som  slog till med rubriken “Batre kan du, David” till en recension om David Batras stand up-show kanske ska tänka på om inte han/hon kan just exakt det: bättre, alltså.

***

Argentinas glädje!

***

På förekommen anledning och eftersom frågar poppar upp vareviga år: Nej, jag och Bygglovs-Mia är INTE släkt.

***

Det känns, minst sagt, lite slöseri med resurser att sätta en begåvning som Adam Alsing på halvtöntigt bilförarprogram och på söndersponsrat Förkväll.

Och ännu jävligare att han är på väg till TV3, av alla.

Han är en god vän, men det hade jag tyckt ändå.

***

När vi nu rullar förbi flacka skånska slätter så skiner solen skarpt och det ser behagligt grönt ut bortom nejder kring Glumslövs backar.

Jag trodde hela landet låg inbäddat i snö.

Men här kan jag faktiskt skönja en glimt av en vår i annalkande.

Redan!

Måste vara vara den där globala uppvärmningen.

Patrick Ekwall

Så enkelt är det… (och så blev jag blåst)

Så snart TV-lamporna släckts, när hallen var folktom – då var det dags att ta nya tag.
Ingenting är kört förrän det är kört och vi ville få lite vinnarkänsla.
En växel, Lövet till mig, steg i sidan, Bobban-inspel till Axnér som ser till att vräka in bollen bakom Hellgren i målet.
Svårare än så är det inte (hävdar Lövet).
***
Se även när mina kära kollegor kör en klassisk gammal Hysénare…jag dricker ju helst Evian by Issey Miyake och mitt vatten har en egen hedersplats i arenan.
Då slog tekninkpersonalen tilll. Stor humor. Men det kändes som att min lontring var ok.
Se allting https://www.nyhetskanalen.se/1.1985313/2011/01/20/ekwall_aker_pa_en_blasning

Patrick Ekwall

Drog ett skämt med handbollsjätte - och levde farligt

På vårt Elite-hotell kan du via fjärrkontrollen ratta in alla tänkbara TV-kanaler från hela världen, tillochmed dyr-TV som Canal+ och Viasatsa samt ett gäng tyska kulturfilmer under rubriken ADULT, men när jag undrade om det gick att få in “TV11” (som den nu heter istället för det ofattbara namnet “TV400”) så var det inte möjligt.

Så jag och Huligan-Mange fick gå Avenyn ned; stegade in på ett ganska folktomt Hard Rock för att se Botswana-Sverige.

Där erbjöds nämligen både TV11, ett hav med ribs och (faktiskt) Ramlösa på flaska…förvisso fick vi se matchen med nån sorts raggarmusik i högtalarna och gick miste om både Hussfelt, Kåmark och Långe Lundh, även om jag i alla fall fick SE Lundhs nygamla “Lars T-backslick” – en klassiker.

Jag gillade även Botswanas svåra dräkter och har bett Lundh ordna en sådan matchtröja.

***

Eftersom alla TV4:s anställda här i Göteborg tvingades ta ledigt idag eftersom de lyder under fackliga regler…hur i hela fridens namn man kan leva under fackförbundsnoja under ett mästerskap där det är 24/7 som gäller och där det inte direkt går att flytta en match eller en träning för att någon inte får jobba ett par timmar extra (vila får folk göra någon annan gång)…så fick jag som frilansare hela arslet fullt med Nyhetsmorgon och Sporten-reportage.

Det innebar bland annat Göteborg-Stenungsund tur och retur – två gånger.

Dagen efter den största landslagssmällen i modern tid så traskade jag in på Stenungsund Yacht Club både för direktsänd TV i morse och för presskonferens på sen eftermiddag och mottogs med både värme, vänlighet och med en och annan gliring om lite för tunn vinterrock.

Minns när fotbollens landslag låg här på läger inför EM 2008, då hade jag fått en skur av gummikulor i nacken om jag ens varit i närheten av parkeringsplatsen.

Jag och Foto-Soffan stå med en kamera på en brygga på ANDRA sidan sundet när vi skulle ta bilder på landslaget som åkte ribb-båt…och då var det alltså ÖPPET för media för just den aktiviteten.

Det är två helt olika världar, jag är mycket medveten om det, men ändå; hur svårt ska det behöva vara?

***

Alexander Gerndt stormar fram i någons sorts genombrott som inte bara ser tryggt ut för killen själv, utan även för svensk landslagsfotbolls framtid.

Vi har något spännande på gång här.

Det defensivspelande Botswana-gänget var väl vad det var, men det brukar inte betyda att någon ny svensk landslagsman blommar ut för det.

Må så vara Jordanien, Oman, Syrien, Bolivia eller vad du vill…det har alldeles för ofta slutat med att vi stått där med Anders Svensson bäst på plan, hur många lovande spelare vi än har kommit med.

Men Gerndt sprang inte och gömde sig, han visade vad vi ville se…iskall i läget efter Seb Erikssons strålande djupledsboll, bra riv, ständiga initiativ, skönt flyt i kropp och steg.

Å andra sidan gjorde såklart Svensson det avgörande (snygga) målet, han levererar nästan ständigt. Hur mycket folk än tycker att det finns tre tusen som är bättre på positionen; jag har inte sett en enda på flera år, framförallt ingen på januariturnéerna.

***

Gick förbi Robert Arrhenius, som satt på en stol i hotellets bar (drack kaffe!), han hälsade vänligt som alltid och jag sa då…“hej, själv, jag ser att du sitter som vanligt”.

Nu vet jag att det går att skämta med “Rex” (han har humor), men jag stelnade till iskyla för en sekund för tänk OM han hade blivit förbannad (han har suttit fast på bänken i två matcher).

Han garvade bara och lugnade mig när jag kände lite dåligt samvete.

Tur det. För mig.

“Det händer inte ofta, men NÄR “Rex” blir arg så rekommenderar jag att man ska springa“, sa Staffan Olsson, när jag dryftade det med honom.

***

Jag tyckte att Seb Eriksson/Svensson fungerade bra som sittande mittfältare och att Rasmus Jönsson och Tobbe Hysén glimtade till ibland.

Gillade Almebäcks stabilitet och kantoffensiv från Pierre Bengtsson och Adam Johansson.

Men motståndet var, som sagt, inte tillräckligt starkt.

Därför såg Guillermo Molins väldigt blek ut, ingen match som ger något fett proffskontrakt bland de stora klubbarna ute i Europa. Men en match gör ingen karriär, även om Molins haft lite trögt just under sina januarimatcher med landslaget.

***

Diego Simonet, min nya Diego-favorit.

Argentinsk handbollsspelare, skönt spelgeni.

***

Det händer inte särskilt mycket på den allsvenska marknaden och det som händer händer om och kring Elfsborg.

Andreas Augustsson är ännu en av flera återvändare till boråsarna.

Försöker de plocka hem Peter Larsson också, eller blir det för dyrt?

Det som är uppenbart är att Elfsborg måste hitta ett nytt och stabilt försvar igen och att de försöker göra det.

***

Vad Nordin Gerzic gjort under vinteruppehållet ska vi kanske inte spekulera i men det såg inte direkt ut som han stått på löpbandet sen november.

***

“Hade du inte nämnt det, så hade jag gjort det själv”, menade Arrhenius, som gärna vill lämna sittandet på bänken.

***

Under VM så dricker jag gärna Evian by Issey Miyake.

Teknikpersonalen har Vitamin Well (som jag också dricker, helst den vita) och Evian på vanlig plastflaska.

Du måste markera på något sätt, det är sen gammalt.

***

När Sebastian Larsson ser ut att välja Blackburn så känns det på något vis som det tråkigaste alternativet av de som det som det spekulerades i.

***

Hur surt det än var för handbollslandslaget, för VM och…ja, självklart…för TV4: det går inte att låta bli att känna lite för glädje hos argentinarna som lyckats fälla jätten Sverige inför svenskarnas egen publik.

***

Afrikanska målvakter har alltid långa byxor, vilket ju kan tyckas konstigt eftersom det oftast är varmt på den kontinenten.

Vad jag har förstått så handlar det om en “vana”, när afrikanska målvakter är i början av sin karriär så får de stå på fotbollsplaner som är så hårda att de måste ha långbyxor för att inte skrapa upp benen.

***

På Stenungsund Yacht Club briljerade även Pelle Nyström med klocka av väldigt okänt märke.

Bara Pelle Nyström, bara Pelle Nyström.

TV-personlighetsmagi när den är som bäst, säger jag som har visst sinne för detaljer.

***

Det är inte ofta du åker Göteborg-Stenungsund tur och retur två gånger på en dag.

Det är heller inte så ofta man går till Hard Rock Café  i Göteborg för att se Botswana.

Alla januaridagar inte varandra lika.

Patrick Ekwall

En skrapa dagen efter


Chocken efter handbollens eget “japaner, japaner överallt bara japaner” (och då fotboll, inte spelvarianten) har knappt lagt sig, när jag och Lövet får tuffa genom göteborgska morgonrusningen till landslagets lyxcamp i Stenungsund. När fotbollslandslaget bodde här inför EM 2008 blev du beskjuten av gummikulor så snart du kom i närheten av receptionen. Annorlunda nu. Och den första vi ser på parkeringen i arla morgonstund är Jonas Larholm som skrapar rutor på en bil. “Vi ska åka och ta en fika”, säger han. De lever förstås också i en helt annan värld än fotbollsmiljonärerna; i en helt vanlig, med fötterna på jorden. I alla fall idag, efter 22-27 mot Argentina på hemmaplan. I ett VM. I handboll.

Patrick Ekwall

Missade skidrottsgalan, men gillar att Alshammar fick ett erkännande

Låååånga dagar och kvällar i Scandinavium, där vi förses med skön stämning, go’ handboll och cateringmat som Gud glömde i folielådor.

“Slottsstek”, potatis med svagt gummivibrerande yta och brunsås. Sköljes helst ned med ett hav rönnbärsgele.

***

Det har varit skIdrottsgala.

***

Jag vet inte vad som hände med “svenska folket” när det röstades om Jerringpriset, men normalt så brukar man ju vinna det om man är god å glad och har ett smittande leende.

Lex Magdalena Forsberg, Lex Sanna Kallur eller Lex Kalla…lite oavsett vad de vunnit.

Eller lite som att Ingemar Stenmark alltid rankades högre än Björn Borg av “svenska folket” för att Stenmark var “folklig” och Borg var envis, tyst och lite butter ibland.

När Borgs osannolika framgångar känns som bra mycket större.

Därför måste det kännas som ett erkännande…mer än någonting annat…för Tessan Alshammar när hon nu får priset.

Hon har länge varit värd större uppmärksamhet än vad hon har fått.

Jag trodde inte Alshammar gick hem för att hon inte är så som man helst ska vara för att bli “folklig”; brukar nuförtiden räcka med att du åker skidor, förutom sprallighet och blick som går genom en kamera eller tre.

Grattis, Tessan, du är mer än värd det…men jag tror fortfarande att det är något mysko med omröstningen…eller satt alla Vinterstudiotittare ute i skogarna och tryckte in fel nummer ?

***

Kultnamnet Jan Banan provtränar med Hammarby.

Såklart.

Vilket kultkille han kan bli.

***

Handbollsdraget är här och det kan bli ett häftigt VM.

***

Jag går inte riktigt igång på snacket om att Zlatan Ibrahimovic skulle vara en självskriven pjäs i årets skIdrottsgala.

Han är…med bred marginal…det största vi har, det råder liksom inget tvivel om det.

Men någonstans krävs det väl ändå en bedrift utöver det vanliga för att bli nominerad, annars blir det ju som det kan bli med Fotbollsgalans nomineringar; de som nomineras är de som NORMALT är bäst och inte de som haft den bästa säsongen.

2010 var ett landslagsår som inte var särskilt anmärkningsvärt eftersom vi missat ett mästerskap och den enda riktigt viktiga matchen slutade med 1-4 i arslet.

Klubblagsmässigt vann Zlatans Barcelona förvisso spanska ligan (no shit!) men inte Champions League och på slutet hade Ibra ingen ordinarie plats. Och visst har han varit fantastisk i Milan under hösten, men ännu inte vunnit något där.

Så…ska han nomineras för att han normalt är det bästa vi har alla kategorier, oavsett hur det gått eller ska vi bara välja sådana som har vunnit något – helst på skidor, då?

***

Varför skulle Real Madrid satsa på Ruud van Niestelrooy igen?

***

Väldigt roliga citat från Kentaros Huber i samband med det årliga kaoset kring landslagets januariturné, till Långe Lühr:

“Vi flyger nu ner 40 man till Sydafrika i business class, för de säger att de inte kan resa på annat sätt. Det här är alltså spelare från bergen i Sverige som spelar i den inhemska ligan, och flygbiljetterna kostar 5 000-6 000 dollar styck. Och de måste bo på de bästa hotellen, åka VIP-buss till träningarna – och så klagar de? Jag blir verkligen upprörd”

Stor humor…”spelare från bergen”…vilka berg menar Huber, dom i Skåne brukar inte vara högre än trottoarkanter.

Men också intressant; undrar ni varför unga fotbollsspelare snabbt blir bortskämda när det krävs businessresor och lyxhotell för att åka på läger till värmen i Sydafrika för att möt Botswana och ett U23-landslag?

***

Lundhs rapporter från Kapstaden via twitter, blogg och fotbollskanalen.se säger annars att våra utsända har det lite bättre än under dunjackornas VM-tid i somras.

Men det är de ju värda.

***

Tisdag blir det handboll igen.

Sverige möter Argentina och stjärnan där heter förstås Diego.

***

Jag läser förresten att Sydkorea rasade mot att deras mat inte stod på bordet så att de fick gå ut och köpa hamburgare istället.

Vill de så kan vi byta; slottstek och annat godis i folielåda från cateringfirmans värmelåda mot varenda burgare i världen.

Patrick Ekwall

Benny Hill fungerar inte alltid

Minns inte om det var Kåmark eller Långe Lundh…det lutar lite åt Kåmark…som ville att vi skulle köra “Benny Hill-låten” för att piggna till i studion inför väldigt sena Fotbollskanalen Europa på söndagkvällar.

Så när vi efter lååång väntan skulle dra igång VM After Dark i lördagskväll så testade jag samma koncept på mina handbollskollegor.

Det hade väl inte direkt samma effekt…förutom hos mig då…

Patrick Ekwall

Därför är det livsfarligt i Göteborg

Snabb och intensiv sittning igår efter handbollsfesten i Scandinavium med Geert den Ouden, den gamle holländske goalgettern som lirade i Djurgården.

Inte direkt så att jag gjorde tyska pikar i skruv när jag vaknade.

Sådana söndagar blir det det allt färre av och jag känner…åtminstone idag…viss tacksamhet inför det.

Geert och jag är tajta efter att ha hållit viss kontakt efter det att han lämnade Sverige.

Han ringde i förra veckan och meddelade att han var på väg till Sverige för att hedra Djurgårdens bortgångne materialförvaltare, den så ödmjuke och populäre Kjell Lundkvist, med sin närvaro på hans begravning i fredags.

Eftersom han hade snappat upp att det var handboll på gång i Göteborg  så tog han flyget till Götet och fick gå på Sverige-Slovakien.

Han såg lite vilse ut på läktarplats…holländare spelar ju mest kurfball…men tyckte åtminstone att det bra tryck i hallen.

Jo, det kunde han inte ha missat.

***

Stort att Viktor Noring sannolikt köps av Fulham.

Och jag förstår engelsmännen; Noring är en framtidsman, skolad i den trelleborgska målvaktsfabriken.

***

Zlatan Ibrahimovics 1-0-mål på Lecce, få spelare gör sådana mål av “ingenting”.

***

Klart att jag gärna hade varit i den sydafrikanska värmen på januariturnén, men det är väldigt kul att bryta av med handbollsjobb under varje januari.

Och efter att ha upplevt trycket i Scandinavium…och med tanke på vad som väntar framöver, Sverige-Danmark i Malmö!…så ångrar jag ingenting.

Sverige-Botswana får jag se på TV.

***

…men Barcelona verkar inte direkt sakna Ibra.

Det ser ju mer och mer ut som om en lycklig skilsmässa, om det nu finns sådana.

***

Du förstår att Ljungan saknat lite hederlig uppmärksamhet här hemma under den anonyma tiden borta i USA när du ser den här typen av “förstasidor”.

***

Har vi haft en enda Elitserie-omgång som INTE skapat rubriker som handlat om att någon slagit ned någon annan?

På eller utanför isen.

***

Under handbollens EM i Österrike förra året hade arrangörerna en kock som stod och rörde ihop lite småsvårt till världens mediarepresentanter,

I Scandinavium, under VM, ser utbudet ut så här:

Inplastade delicatodammsugare, småkakor i en hink och vitt bullbröd med ett lager smör och prickig korv.

Bara i ett svenskt pressrum, bara i ett svenskt pressrum.

***

Det är förenat med livsfara att ta en vanlig promenad på Göteborgs trottoarer.

Att inte staden gör något åt sina isgator inne i stan är en gåta…kanske har de procent på avgifterna hos ortopeden?

***

Inte direkt varje dag, men alldeles för ofta, så får vi bevis för att 1) journalister…företrädesvis de som gärna svinar som mest och bäst på kvällisar…är de som är känsligast av alla och skriver långa mejl så snart de känner sig tufft behandlade. Det är fan humor. 2) Zlatanhatarna frodas fortfarande och poppar upp här och där och 3) människor glömt den tid då vi, likt dåtidens Albanien, inte fick sända reklam i TV och bara hade två statliga kanaler.

***

TV4:s vattenproblem löst under VM: Vitamin Well till hela gruppen. Evian Limited Edition by Issey Miyake 2011 till mig.

***

Tänk att fem minuter efter festföreställningen inför fullsatta läktare i Scandinavium så stod ALLA svenska storstjärnor och skrev autografer inne i hallen.

De gick ut och skrev till alla unga fans i tio minuter.

En utopi i fotbollens värld, även om det så skulle vara efter en träningsmatch på Råsunda.

Fråga mig inte varför, hur svårt kan det vara?

Patrick Ekwall

LIVE: Handbollsfotboll (med Pelle Nyströms frilla)

[bambuser id=”1330532″ size=”large”]

Bland klassiska ribbstolar ser ni Sveriges handbollslandslag spela fotboll och jag tror vi lyckas fånga ett elegant mål signerat Dalibor Doder och Janne Lennartsson.

Som bonus på det; Pelle Nyström i frisyr som får Artur Ringart att framstå som kortklippt.

Patrick Ekwall

LIVE: När jobbet är väldigt roligt

[bambuser id=”1328944″ size=”large”]

Rapport någon centimeter bakom Sveriges just nu hetaste landslag.

Patrick Ekwall

Mitt i handbollsträsket (och lite fotboll)

I handbollsträsket nu och det är alltid en fröjd på sitt sätt.

Som att vi kan ha en studio med soffa så nära sidlinjen att Karin och Lövet kan ta på kantspelarna…varför de nu skulle vilja göra det, men skitsamma.

Och bara i handbollens värld kan det hända att en världsstjärna…vi kan kalla honom Kim Andersson…kan vända sig mot mig mitt i brinnande VM-match och fråga med ett leende; “Inget att fråga om idag…?”

Du kan inget annat än jobba med ett litet leende på läpparna då.

***

När jag läser diverse bloggar och twitter från TV4:s förtrupper i Sydafrika så känns det ju nästan som att den där mejlaren får vatten på kvarn.

Camps Bay ser härligt ut, annat än hur det var i somras när vintervindarna låg på.

Idag drar Långe Lundh till Sydafrika och det är klart att jag är liiite avundsjuk, även om det ska bli vansinnigt kul att följa Sverige i detta hemma-VM.

Ett handbolls-VM i Sydafrika? Känns som att det snart vore dags.

***

Molins eller inte Molins i Malmö FF nästa säsong?

Det känns ju lite som att Silly Seasons mest omtalade spelare mycket väl kan stanna hos de regerande mästarna.

Och så här; hade det funnits ett utlandsbud som varit tillräckligt bra och attraktivt så hade Molins förmodligen varit såld redan.

Så är det ju alltid…finns det en köpare som är tillräckligt bra, tillräckligt seriös och bjuder tillräckligt mycket, då blir det affär.

Oavsett om spelarna alltid talar om att “det ska kännas rätt”.

***

För första gången på väldigt många år ska det bli intressant att följa Halmstads BK.

Och då talar jag inte bara om våfflorna i Örjans-stugan.

***

Jag minns 80-talet då det blev ett jäkla liv på hela fotbolls-Sverige när inte alla allsvenska matcher gick exakt på samma dag och samma tid.

När en enda match bröts ut så blev det ett ramaskri om att detta skulle förstöra intresset eftersom tabellen alltid blev haltande och hur skulle man nu kunna följa allsvenskan på Radiosporten…ungefär så.

Det visade sig att det var tvärtom.

Intresset ökade med fler matcher på fler dagar och den allsvenska fotbollen kravlade sig sakta men säkert upp ur den tunga dvala den varit i under många år (då kunde 6.000 på Malmö stadion betraktas som en bra publiksiffra).

Nu finns det dom som gapar om samma sak igen, vilket inte är underligt eftersom allting kommer alltid igen.

Men den allsvenska fotbollens publikproblem handlar inte om gemensamma speldagar eller inte genensamma speldagar.

Hade problemet varit så enkelt så hade det aldrig varit ett problem.

***

Sverige slog Chile med 28-18 i VM-handbollens öppningsmatch och det kan vi tycka vad vi vill om…Chile är inte direkt känt för sin handboll, om vi säger så…men öppningsmatcher kan vara så här; Kroatien hade bra hjälp av tyska domare för att inte tappa poäng mot Sydkorea i sin första match för två år sen, sen gick det ju ganska bra ändå.

Men är du bara i närheten av liiiite självkritik så kan ingen i det svenska lägret vara nöjd med vare sig match eller resultat…vilket exempelvis Ola Lindgren var (utan krusiduller) när han satt med Marika i Nyhetsmorgon i morse.

Att säga att “segern var viktigast” kan ingen ta seriöst.

Trodde någon att det var möjligt att INTE vinna mot Chile?

***

…och i vilken nationell liga spelar man alla matcher på samma dag, alltid?

Ingen.

***

Handbollsspelare är oerhört snälla, tillmötesgående, kloka och öppna.

Men det betyder inte att de ska undgå konstruktiv kritik.

Och ta den som män.

***

Redaktör Pol Pot har alltid varit den hårdaste och syrligaste av dom alla, här släpptes ingen jävel över bron så lätt.

Nu har han Redaktör Pol Pot (äntligen) fått fina titeln…exekutiv producent, fråga mig inte vad det innebär men det låter för jäkla divigt…och är snart tf PROGRAMCHEF för hela TV4Sport.

Och direkt har Redaktör Pol Pot mjuknat och står inte att känna igen när han gärna måla med breda och mjuka penslar i samband med mästerskap.

Det svänger snabbt.

***

Nu har Bladets handbollsbloggare Flinck på kort tid fått skriva två tunga ursäkter så snart han varit i närheten av ett känsligt ämne…han kör gamla reporterklassikern och skyller på redigerarna i ett fall.

Om det handlar om lite för känsliga handbollsspelare eller för känslig tidningsreporter får ni avgöra själva.

Men det är aldrig fel att kunna stå för vad man skriver.

På tal om handbollsbloggar så läser ni såklart Mannen i den lilla fåtöljen; vassaste handbollstungan i landet.

Mannen i den lilla fåtöljen

***

…fast det är klart att fredagar en skitdag som allsvensk dag.

Alldeles oavsett om det är mumma för jävelskapet eller inte.

Det som är trist i sammanhanget är att galningarna som bara vill jävlas är de som i förlängningen är anledningen till när, var och ibland hur allsvenska fotbollsmatcher spelas.

***

Foto-Soffan är i Kapstaden.

Handbolls-Soffan i Scandinavium, en annan grej.

Vi satt i den sent igår kväll och körde VM After Dark; jag, Lövgren, Axnér och Hellgren.

Ett skönt sätt att avsluta en dag i handbollsträsket.

Patrick Ekwall

LIVE: Ladddat i soffan

[bambuser id=”1324122″ size=”large”]

Bakom kulisserna från Scandinavium i Göteborg; jag, Karin Frick, Lövet och Axnér.

Se oss i soffan och hur nära planen den står – får Karin några bollar i skallen.

Och: Lövets sensationellt matchande strumpor.

Patrick Ekwall

Kåmark kan sin götlaborgare

Vaknade förstås KLARVAKEN klockan 06:00 i jet-lagens efterdyning.

Det är å andra sidan inte särskilt tidigt när man är i Götet; Veiron i ottan har varit uppe länge vid den tiden, kanske redan hunnit jobba Volvo.

Inte mycket mer att göra än att stiga upp och glädjas åt vad som glädjas finnes vid den tidpunkten.

Som Kåmark i ny annonskampanj.

Den skojar du inte bort hur som helst.

Men så har ju västeråsaren Kåmark bott väldigt länge just i Götlaborg.

Patrick Ekwall

Handbollen gör en Lagerbäck och kommer undan med det

Ni som rest en del både hit och dit, ni vet hur det är…du tror att du har koll på tidsförskjutning men kroppen lurar du inte.

Så när jag sätter mig på Caleo i Götet för att käka med delar av handbolls-VM-folket så är klockan starx efter 19, svensk tid, men kroppen tror ju jag är kvar i Thailand och att klockan närmare 01:30 på natten.

Så oavsett vad huvudet säger så tror ju kroppen att man är lite dum i huvudet:

“Vad fan, sitter fanskapet och käkar en oxfile mitt i natten”

Nu tar jag den klassiska kampen, Huvudet vs Kroppen, och kämpar mig uppe ett par timmar till för att till slut komma rätt i tiden.

När det är VM-avkast i Scandinavium imorgon kväll så hoppas jag att alla vet vad klockan är.

***

Undrar jag om ligacup i Berwick och en bänkplats mot Hamilton var sådant som Fredrik Ljungberg drömde om när han skrev på för Celtic.

Som vi vet, allt är inte Old Firm i Skottland.

***

Mocambique och Sydafrika blev till slut Botswanas B-landslag (utan deras bästa, i sydafrikanska ligan) och Bafana Bafanas hopskrapade U23-landslag.

De här vinterturnéerna, där förbundet är bakbundet med avtal som tecknats med Kentaro, blir mer och mer Kalle Anka för varje år som går.

Så har det varit under ganska många år och det skulle vara intressant att höra vad landslagschef Lasse Richt EGENTLIGEN anser om den soppa som kokas för varje januariresa, men det kommer ju vi inte får höra så länge förbundet (och landslaget i det här fallet) sitter i knät på Kentaro.

Det var tio gånger bättre för det här januarilandslagets utveckling när de åkte till Bangkok och spelade med i den årliga turneringen, det gav mer än konstlade och meningslösa arrangemang med en del resor hit och dit mitt under lägret.

***

Bladet fyller idag sin SPORT-bilaga med tre sidor poker (som jag i och för sig gillar) och ett uppslag där den gamle 70-talsknäppgöken Uri Geller säger att han vill hjälpa Hamrén.

Vad är nästa steg?

***

Om du hade fått välja en av världens tre bästa fotbollsspelare idag…hade du då valt Carles Puyol som en av dom?

***

Det står illa till med de svenska fotbollsarenorna när gamla nedslitna Råsunda får alla viktiga svenska EM-matcher 2011.

Dels handlar det förstås om pengar, Malmö ville väl inte pröjsa tillräckligt mycket och fick därför inte “skitmatchen” (i sammanhanget) mot Moldavien i slutet på mars.

Finland är en given match i Estocolmo.

Holland (helt avgörande?) borde vi kanske haft på en större, modern och komfortabel arena.

Men inte ens år 2011 har vi någon i Sverige.

Swedbank är ju fantastisk, men för liten.

Gamla Ullevi känns fortfarande mest som fuskbygge, är också för liten och har ännu inte haft en gräsmatta som håller måttet.

Stora Ullevi är ju vad det är, byggdes till VM 1958.

Resten håller inte måttet eftersom de är för små internationella matcher av den här karaktären.

Vi står då med en nationalarena i Solna som är redo för skroten…i Amsterdam mötte vi Holland på en fantastisk arena och den är drygt tio år gammal…och som är mindre modern är nationalarenor i Moldavien och Wales…och många, många därtill.

Jag vet att bättring är på väg, men oj vad vi ligger långt efter.

***

Tre sidor roulette och ett uppslag på att Ricky Bruch vill hjälpa Hamrén?

***

Handbollslandslaget stänger en stor del av sina träningar för media och de får förstås göra som de vill.

Jag har sett en del sådana och de brukar handla om stretching, fotboll, traditionell handbollsuppvärmning och lite trötta spelövningar…det känns inte direkt som man missar något.

Men jag har svårt att förstå vad grejen är, har inte spelarna inte kunnat dra på för fullt för att det stått tio media-nissar och tittat på?

Lite trist ändå, det har varit småputtrig närvaro och jag har tillsammans med Claes Hellgren gjort en del sköna direktare från träningarna…där Hellgren bland annat gjort klassiker när han tvingats kommentera stretchövningar i en kvart.

Nu blir Sverige sådär halvtrist (i det sammanhanget) som vi alltid tyckt och gnällt över att spanjorer, egyptier, fransmän, polacker, kroater och många andra har varit .

Och:

Hade det varit ett svenskt fotbollslandslag hade det blivit ett jävla liv.

***

Tre sidor Black Jack? Och uppslag på att Runar vill jobba med Hamrén?

***

Så många svenskar tycker ständigt så oerhört mycket om TV.

Men nu avslöjar tittarsiffrorna vad ni egentligen vill se:

“Minuten”

Jag vet att ni tittar…åtminstone de flesta av er, försök inte komma undan…och – ni väljer att se det igen.

***

Det är nog ingen tillfällighet att Elfsborg “bryter mot den typen av uppgörelser” och låter Martin Andersson provspela för Samuel Holméns lag i Istanbul.

***

Håller på Ranelid i Lets Dance-gate.

***

1-1 mot Hamiltons blandning.

***

Tänk att Twitter har blivit en sådan maktfaktor i den engelska fotbollen.

***

TV4 har valt att lägga oss på Elite Park Avenue här i Götet och jag, som är en man av golvet, ställer mig i ledet.

Jag har inga problem med det.

Men det ska erkännas att jag kände mig som en svikare när jag checkade in idag.

I den här stan känner jag mig som hemma på Avalon, det är bara så.

***

När är allting Kenny Dalglish fel?

***

Rubrikerna i respektive tidning om vilken kvällis som är STÖRST, bäst och vackrast är komik på högsta nivå.

Tänk om kvällstidningarnas vassaste recensenter fått recensera den uppvisningen så som de skulle recensera något liknande i en annan värld.

***

Hjärnan: Snart börjar handbollsdokumentären som Henrik Johnsson gjort på 4:an.

Kroppen: Vad fan är det med dig, klockan är halv fem på morgonen och du är nykter…sitter och skriver blogginlägg och ser på TV. Gå och lägg dig.

Kampen går vidare.

Patrick Ekwall

En fyra blandat


Inleder kaotisk jetlaggad dag med den här kvartetten. Lite av varje, om vi säger så: påse blandat, sött och salt. Vad det här ska mynna ut i? Knappt jag vet själv. Några förslag?

Patrick Ekwall

Så mycket längtar jag tillbaka


Sista köpet i Bangkok innan det var dags för avresa mot vi vintern igen: ett par ganska svåra manschettknappar, Fotbollskanalen-stylish. Kan vara ett tecken på att jag verkligen känner för att börja jobba igen. Så snart jag landat packar jag om och drar till Göteborg för handbolls-VM och det Nya Stängda Landslaget. Ser mycket fram emot det.

Patrick Ekwall

Här har ni det redan: Årets Mejl 2011

Har “Årets Mejl” till TV4:s sportredaktion redan kommit?

Ja, jag vet inte vad som ska slå det som damp ned häromdagen och som jag nu fått förmedlat via mejl till ett hotellrum här i Bangkok.

Oslagbart, är ordet.

Läs själv:

Skickat: den 10 januari 2011 14:36
Till: Fotbollskanalen.se
Ämne: Tänker inte bekosta er resa till Sydafrika!

“Igår kväll häpnade jag när jag hörde att ni skulle sända nästa Fotbollskanalen Europa direkt från Sydafrika. Jag förmodar att hela ekipaget följer med + kameraman, ljudtekniker, familjemedlemmar.osv. Enligt mina beräkningar åker cirka 20-30 pers dit ner för att följa TRÄNINGSlandskamp med B-landslagsspelare(som förmodligen kommer sluta 0-0) mot nån bananstat. Det är helt klart en ursäkt för att åka på gratissemester. Det sticker helt klart i ögonen på oss här hemma. Kommer dem själva att bekosta sin resa? Nej, men dem kommer få extra lön? Att ni inte skäms, ni var ju nyligen där under VM. Är det någon ärlig person där som tackat nej till resan?   Först och främst följer inget land sin träningsturné, för det ÄR just en TRÄNINGSTURNE. För det andra är fotboll dem presterar experimentell och inte värd sändningstid.
Men om ni nu (mot all logik) vill följa B-landslaget på andra sidan jordklotet, så varför inte skicka en person (nån som inte var där tidigare) och en kameraman. Det är allt. 2 pers – inte 30 som kostar ca. 1,5-2 miljoner kr. Behövs verkligen 5-6 kommentatorer, ni skapar ju bara onödiga kostnader, sänd istället spanska ligan för dem pengar. Ni frossar i tv-avgiftspengar.
Det är helt klart att ni saknar etisk kompass, förvisso är ni ju journalister (d.v.s. karaktärslösa janusansikten) men ni borde åtminstone visa respekt, både för Sydafrika(misär och svältande barn) och oss tittare här hemma, men jag antar att det är för mycket begärt. Ni behöver inte bete er som feta semesterhungriga svin!     Därför sade jag upp Tv-avgiften immorse, för jag tänker inte bidra ens med 1 kr. till er redan alltför feta budget. Jag ska sprida ordet vidare, så räkna med sänkta löner framöver! Tack och hej!”

ANALYS: Måste säga att jag älskar mejlet; engagemanget, tänket, domen och – den totala bristen på hur TV fungerar (och här är den här liraren inte ensam, väldigt få TV-krönikörer på stora blaskor har en aning om hur TV och tablåläggning etc överhuvudtaget fungerar).

Ingen kan väl begära att folk vet hur det fungerar med ett företag som äger rättigheter (i det här fallet Kentaro) och att TV-produktioner av fotbollsmatcher utomlands produceras av produktionspersonal på plats…det har ni säkert sett genom åren, minns produktionen från Oman och Damaskus förra året…

SvT skickar ju inte direkt 40 egna fotografer för att täcka en skidtävling i Alperna.

Och ingen kan heller begära att någon vet att Fotbollskanalen Europa On Tour görs med väldigt knapphändiga resurser (Foto-Soffan själv!).

Däremot borde man kanske ha koll på att det bara är till Sveriges Television…den statliga institutionen…som dina beskattade licenspengar betalas till.

Det är ju trist som fan att SvT ska gå miste om den här killens pengar för att han är förbannad på att TV4 SOM VANLIGT bevakar landslagets vinterturné…att det också ska vara TV4:s fel.

Och vem får lägre lön nu?

Börjar de högst uppe med Pops eller får någon stackars inslagsreporter ta smällen?

Patrick Ekwall

För mig ikväll: Fotbollskanalen Asien…

Några dagar kvar på semestern och därför kör jag mitt eget  Fotbollskanalen på en strand.

Anna Brolin kör ikväll och kommer…som alltid…göra det med bravur.

Känns ändå lite jobbigt, saknar Boysen, saknar programmet.

Börjar bli uppladdad för jobb igen.

Patrick Ekwall

LIVE: Vi tar nya tag - härifrån

[bambuser id=”1313657″ size=”large”]

Bloggen går LIVE från en strand på en ö.

Och Wilma, 11 år, gör sin första jobbinsats på den här sidan.

Lite hackigt kanske, men LIVE är alltid LIVE.

Patrick Ekwall

Så minns jag ett speciellt VM, sista delen

Då avslutar vi miniserien “Så minns jag ett speciellt VM” med denna del 4.

Hoppas ni uppskattat den lilla återblicken med mina små bilder, TV4 gjorde ingen VM-krönika i år…den stod SvT (som sände finalen) för och har gått nyligen.

Kom gärna med respons på den här blogg-tillbakablicken, har det fungerat kanske vi kan köra fler i samma stuk framöver.

Vi fick ta hyrbil när vi gjorde vår andra sväng från Joburg till Bloemfontein och det blev 40-milaresa genom de brända åkrarnas mark.

Överallt helt svart när fälten eldats inför nysådden, annars var det lite som att köra genom ett jättelikt Skåne, söder om landsvägen…stora fält över vindhärdade marker och någon enkel gård här och där,

Jag körde hela vägen dit även om Crucial efter ett par veckor menat att Huligan-Mange nog var bäst lämpad…Crucial benämnde Mange som “the one in the back”, han förstod att jag och Lundh (kallad Dr Zulu) tog besluten och hade inte lärt sig Manges namn där han oftast satt i baksätet på Crucials taxi…och det kändes som om jag inte behövde svänga någon gång under hela resan, det var raka spåret.

Mot kylan, mot boerland och mot Tyskland-England!

Den tyska euforin gick inte att ta miste på, fansen kunde aldrig sluta hylla sina nya hjältar…nästan i chock över vad Müller, Özil, Klose, Schweini och Co kunde bjuda på.

Bra spelare, jovisst. Starkt, jodå. Hygglig fotboll, absolut.

Men det var ju ändå Tyskland!

Och de bjöd på mästerskapets mest underhållande fotboll.

England skakade förvisso sina antagonister under en period…minns ni bollen som var såååå långt över mållinjen…men var ändå aldrig riktigt nära.

Än en gång trodde arroganta England att de var överlägsna allt och alla. Än en gång var de inte tillräckligt bra.

För övrigt var det en fröjd att bevaka Tyskland med underbart tyskt distinkta presskonferenser där Jogi Löw briljerade med långa utförliga och kloka svar, oavsett om det var en struntfråga från Bils-Zeitung eller en invecklad insnöad från Frankfurter Allgemeine.

“Ett livsfarligt kattdjur!”

Så beskrev Lundh den här varelsen när den plötsligt dök upp på den receptionsdisk som tillhörde ett skräckens näste mitt i natten någonstans mitt mellan Bloemfontein och Johannesburg.

Vi svängde av motorvägen och körde till vänster ut i ingenstans och där låg nån sorts små bungalows i kolonialstil med knarriga trädörrar.

Det var isande kallt och utanför husen vi fick blåste torra löv, dörrar stod och skakade och runt knuten skällde galna hundar i kapp.

Jag tog på mig dunjacka, underställ och kröp långt ned under täcket med lampan påslagen och Lundh twittrade att han var livrädd.

Domarna bjöd in till mediaträff och den som var mest intressant var den domare som överraskande aldrig fick döma en match: en svensk, Martin Hansson.

Hansson står där någonstans till vänster och det han ser framför sig är en djungel av bandspelare och ett stort gäng brittiska journalister som vill ha svar på varenda tänkbart fråga om Thierry Henrys hands som lurade bort Irland från VM.

Han ser att de ser vänliga, intresserade och tillmötesgående ut, men han vet…liksom jag vet, där jag står vid sidan om; snart åker de hem och sticker kniven i honom.

Vi had många sköna gäster i Ekwall vs Lundh On tour: en rätt bra packad argentinsk reporter, en sydafrikansk helt vanlig apotekare, Nigerias fotbollsexpert Colin Udoh, en brittisk tabloidgris, en ganska korrekt tysk, några amerikanska fans och mannen på bilden; den fantastiske Jan Mölby.

Det ena programmet tokigare än det andra. Men roligt. Tyckte vi, i  alla fall.

Det man inte har i händerna får man ta på huvudet.

Det tog ett tag, men till slut kom även vi till det underbara Kapstaden.

Inte direkt samma väder som när man varit där i december/januari, men betydligt behagligare än norra Sydafrika.

Vi bodde som uselt, förstås (vad du än gör; aldrig, aldrig, aldrig Fountains Hotel i Kapstaden) men vi fick kunde gå ut utan dunjacka eller poliseskort, ta en fika nere i hamnens shoppingdistrikt, en svår lunch på närliggande vingård eller faktiskt en kvällssittning med stora delar av TV4- gänget på klassiska Blues i Camps Bay.

Som mumma för kropp och själ efter veckor av jobb och stelfrusen kropp.

Holland-Uruguay i Kapsteden och boerblodet är tjockare än vattnet.

Under hela mästerkskapet hade Lundh lyckats värja sig mot godsaker…bortsett från fyra stycken M&M:s i lockande skål på hotell i Melrose, när han för ett ögonblick var svag i köttet…men till slut kapitulerade han.

Under lunch i Kapstaden när vi snart skulle hemåt drog han in den här monsterdesserten som kom i fyra-fem oika glas.

Det kändes som han var värd den.

Crucial hade tagit slips på sig när vi alla tog tårfyllt farväl.

För mig var han den stora hjälten i ett speciellt VM.

Sista bilden innan jag satt på flyget hem igen.

Inte mycket VM kvar på gatorna och det som fortfarande sålde fick hänga kvar längst fram ett tag; en sydafrikansk VM-keps, en spansk och en tysk halsduk, lite längre bak en skamfilad holländsk.

Vuvuzelorna var slutsålda sen länge.

Patrick Ekwall

Varning för väder, som sagt

Klass 33-varning utfärdad på Koh Samet=förbannat varmt och gott.

Upp tidigt, frukost ute, press i solstol, bad i hav och pool, färsk mango, strandpromenader, glass, oljemassage till havets brus framåt 16-tiden, middagar på sittkuddar längs strandkanten.

Barfota, badbrallor, badbollar, barbecue.

Kör på så i ytterligare någon dag innan det är dags för handbolls-VM.

Annars?

Hur har ni det hemma?

PS: Men jag kommer såklart sakna Fotbollskanalen Europa på söndag…jag måste ha ledigt någon gång…men vet ju att Anna Brolin ersätter med bravur.

Patrick Ekwall

Grattis, Sportspegelen!

Sportspegeln…eller Sportspegelen, som man sa i Malmö…fyller 50 år.

En stolt och stark institution.

Förr gick den ju inte att missa, för då fanns det inte så mycket annat.

Nu ser jag Sportspegeln alldeles för sällan, nästan aldrig.

Dels för att jag förbereder egna TV-jobb…Fotbollskanalen Europa…vid just den tidpunkten på söndagar och dels för att jag inte längre känner samma attraktionskraft till den typen av sammanfattande sportprogram.

Det som jag egentligen vill se har jag snabbt och enkelt kunnat ta del av på annat håll – när det har skett.

Och orienteringsreportage med kottar i motljus lockar inte heller längre.

Annat var det förr, den tid som alldeles för få vill minnas; när vi fick en engelsk träskmatch i veckan från november till mars, när fotbollslandskamper sändes i efterhand (ibland nedklippta) och när europacupfinalen kom in i tablån på nåder för att man tvingades flytta på något debattprogram om kollektivboende i Eskilstuna.

Då var det förstås annorlunda.

Då satt man som klistrad framför Sportspegeln, kanske att de hade någon minut fotbollsbilder från en internationell match…annars fick man vänta till de cupsammandrag som Bosse Hansson eller Janne Lorentzon ledde på de torsdagkvällar som det bjudits europeisk fotboll under tisdagen och onsdagen.

(Jag känner att jag låter lite som när gamla förklarade att de satt framför radioapparaten på lördagkvällarna, men det var ju faktiskt så här det var).

Bosse Hansson, Arne Hegerfors, Fredrik Belfrage, Kjell Andersson och Bengt Magnusson var mina favoriter som programledare.

Ja, exakt just DEN Bengt Magnusson…när jag under lumpartiden på Värnpliktsnytt i mitten på 80-talet skrev till TV-sporten att jag ville komma och se hur de hade det så fick jag faktiskt det; blev då mottagen av just Bengt som hälsade välkommen och bjöd på kaffe.

Jag var både nervös och lite stolt inför, under och efter mötet…det var stort att träffa någon på TV-sporten.

Undrar om Bengt minns en ung spolingjournalist med slingor i håret? Knappast.

Bäst var väl åndå Bosse Hansson som både var reporter, programledare och kommentator. Tycker och tyckte jag, i alla fall.

Men han var också kontroverisell. Satt med AIK-märke på kavajslaget i rutan (tänk er det idag) och under min tid på Kvällsposten minns jag hur telefonerna gick varma (detta var långt före anonyma kommentarer) för att folk retade sig på Bosse Hansson när han kommenterade allsvenska matcher.

Folk glömmer så snabbt, tack och lov ibland, och ett tiotal år senare var Bosse…med all rätt..kultförklarad.

Och Plex! Vilken man. Eller Ringart, vem minns inte Arturs alla klassiker.

Eller tjejernas intåg i sportvärlden, Ann-Britt Petersson! Jane Björck givetvis. Oldsberg, såklart och Pelle Nyström. Eller Micke Leijnegaard. Jacob Hård ej att förglömma Och hela det “nya” gänget med Popsen, Ejeborg och Härenstam.

För att inte tala om Staffan Lindeborg och Pelle Nyström som jag mött så många gånger genom åren ute på fältet, härliga kollegor och aldrig några problem för att vi skulle vara “konkurrenter”.

Av alla har man försökt lära sig något av genom åren.

Gratulerar på 50-årsdagen, Sportspegelen.

De brunröda kavajerna sitter som en smäck en dag som denna.

Patrick Ekwall

Så minns jag ett speciellt VM, del 3

Vi rullar vidare med “Så minns jag ett speciellt VM”.

Här har ni del 3.

En förbjuden bild.

Fifas nya grej var att man inte fick ta några bilder på presskonferenserna om man inte var fotograf och tog bilden i samband med den fotosession som varade i två minuter. Också ett modernt sätt att förhålla sig till dagens verklighet där bilder tas med varenda telefon och publiceras med blixtens hastighet.

Det är också en annorlunda bild eftersom Lasse Lagerbäck ler och det sitter svenska mediarepresentanter i lokalen.

Nigerias förbundskapten gjorde inte det så ofta under VM.

Jag vet inte var det var. Jag förstår ju att han hade ett speciellt förhållande till svensk media eftersom han fått lite väl mycket skit genom åren, men varför ta med sig det till det nya jobbet? Varför inte uppskatta att han var så stor i Sverige att svenska journalister ville följa hans nya karriär?

Nu kändes det mest som Bitter-Lasse och det var lite onödigt.

Jag var nog en av få journalister som genom åren stod på Lagerbäcks sida när det blåste som hårdast men jag vet inte om han brydde sig så mycket om det nu.

När jag drog till Abuja i Nigeria för att följa hans första möte med hans nya landslag gjorde han sig helt oanträffbar i flera dagar på det hotell som vi bägge bodde på. Jag väntade in honom vid lunchrestaurangen för att få kontakt…hade trots allt rest till Nigeria…och det var knappt som han ville kännas vid mig. Det kändes väldigt underligt…vi hade ändå “jobbat ihop” under tio år.

“Jag har inte tid, Patrick“, sa han.

“Vi kan väl hälsa i alla fall, vi ses ändå i Nigeria”, sa jag och sträckte fram handen…det var ju inte så att vi sågs vid en korvkiosk på Råsunda direkt.

Tid hade däremot Gazellen och vi talades vid om nigeriansk fotboll under en stund i restaurangen…och tid hade stjärnspelare som Kanu och Odemwingie som gärna tog en pratstund i hotellobbyn.

Med Lagerbäck fick jag några snabba citat på svenska när han i samband med första träningen talade med nigerianska kollegor, sen avbröts jag av den egocentriske pastorn Idah Peterside…Nigerias presschef.

Under den här presskonferensen…där bilden är tagen, alltså…frågade jag om “Lagerbäck var glad och stolt över att så många svenskar följde honom under VM”.

Han svarade då kortfattat:

“Det är väl kul att så många som möjligt följer Nigeria”

Ett jäkla drag var det däremot på de nigerianska fotbollsfansen som höll bra tryck på läktarna med blåshorn som de flesta uppskattade.

Vuvuzela – det nya svenska ordet.

Att det plaströret kunde uppröra så många hemma i Sverige.

Så till den milda grad att allsvenska klubbar omedelbart tog snabba beslut om att förbjuda den på svenska arenor.

Hur man nu trodde att vuvuzelan skulle kunna slå igenom i Sverige så till den milda grad att hela arenor skulle stå och blåsa i den…det här är ju en sydafrikansk tradition i samband med fotbollsmatcher, dessutom rätt svårt att få ljud ur.

Det finns en hel del europeiska arenatraditioner som sällan når Sydafrika, kan jag tänka mig.

Och i Sverige har ingen ännu förbjudit folk att skrika “HORA” eller “FITTA”, som blivit en tradition på lite väl många sektioner på allsvensk fotboll.

På en marknad i Durban fann jag den här snubben framför ett gäng luckor med nummer.

Fick aldrig någon koll på vad det rörde sig om, men det kändes lite som en sydafrikansk Loket.

Coolaste VM-arenan var nog den i Durban. Kapstadens som nummer två. Och Soccer City, den enorma i Joburg, min trea på en lista.

Som så mycket under ett VM gör länderna vad de kan för att visa upp en så fin kuliss som möjligt.

Som den här i Durban, på hamngatan…där allt inte var särskilt lustigt bakom fasaderna.

Vi är många som jobbar alldeles för hårt och för mycket under ett fotbolls-VM.

Men ingen slår Janne Lewenhaupt på Dagens Nyheter.

Var vi än befann oss så var han först händerna dansande över laptopbordet.

På diverse mediacenter, på presskonferenser, på medialäktare eller som här; på en flygplats som jag för längesen har glömt bort.

Ett VM är välorganiserat på sitt sätt. Strikta rutiner, skrivna såväl som oskrivna lagar som följes till punkt och pricka.

Till det kommer till utdelning av mediabiljetter till de TV-bolag eller radiostationer som är så långt från VM att de ännu inte fått några tilldelade.

Då gäller Djungelns Lag.

Till rätt många matcher finns det inte tillräckligt med biljetter (rätt många platser står tomma, förvisso, men få biljetter finns kvar, underligt nog) och då får man stå som en tiggare bland andra TV-bolag som kunde mäta sig med Sverige i detta VM: de från Uzbekistan, Peru, Tanzania, Indien och typ Norge.

Gapa, skrika och vråla utanför en barack tjugo minuter innan matcherna börjar att just DU behöver en biljett.

Så sjukt förnedrande. Och rätt svårt att kunna jobba med en match som du inte får se.

Många jobbade med VM och gjorde det med glädje i Sydafrika.

Och när det gavs möjlighet till en liten paus körde de här snubbarna…elektriker, tror jag…en poker.

…för VM var inte direkt för alla i Sydafrika.

De här unga killarna sprang omkring utanför arenan i Rustenburg som som rests likt ett monument mitt ute i ingenstans.

De tiggde pins och en och annan rand till lite mat.

Att få se en VM-match live vågade de nog inte ens drömma om.

Just den här kvällen väntade Danmark-Japan, jag är ju inte helt hundra på om de ens ville se den om de hade fått chansen.

Ett skönt minne från pressläktaren, där jag satt sidan om japansk kollega.

Hon skrev inte upp händelserna på planen.

Hon tecknade dom.

Någonstans uppe till höger ser du frisparksmålet som Sörensen fick ta på sig.

Midsommarafton under mästerskap följer sällan de traditioner vi är vana vid från Sverige.

Jag och Lundh drog iväg till vår live-plats på en golfbana vid Soccer City tidigt på morgonen för att fira på sydafrikanskt vis.

Det blev åtminstone uppskattat hos programledarna i soffan.

Så mycket mer firande än så blev det inte…VM var inte över på ett bra tag.

Fortsättning följer, häng med så får du snart “Så minns jag ett speciellt VM”, del 4.

Patrick Ekwall

Vad säger Zlatan om Maestros utspel?

Fotbollen finns ju överallt och det kan verkligen vara som allra skönast när den är spontan.

I solens nedgång, framåt 17-tiden, på den delen av stranden som vattnet tryckt till och gjort det möjligt att springa och få lite rull på bollen.

Blev grymt sugen på att fråga om jag fick joina, men vågade inte.

Kanske tyckte de att jag var för gammal och tjock, kan inte riskera att få det i nacken.

***

Michael Laudrup till Chelsea?

Tja, varför inte?

Vad jag har förstått av danska kollegor så går Laudrup mest och väntar på ett riktigt toppjobb.

Helst Real förstås, men det blir npog svårt på ett tag.

Skulle vara rätt häftigt att se dansken i Chelsea.

***

Du vet hur hett junior-VM kan vara när rubrikerna handlar om TV-lagets målvakt.

***
På tal om Käppakrig så ska jag inte döma Conny Strömberg, som spelar i Örebos hockeylag, men han har ju KANSKE förstått något när han säger:

“Det är inte OK att sitta i en fyllecell när man spelar hockey.Eller överhuvudtaget”

Just “eller överhuvudtaget” är ju ganska sant, skitsamma om man spelar ishockey.

På julafton, dessutom…känns ju rätt tragiskt, killen behöver väl någon form av hjälp, herregud.

(Jag ska inte ge mig in på det, men han heter alltså något med Y på slutet, vi vet hur det kan gå då).

***

Maestro hyllar Ljungan och hälsar välkommen till landslagsspel.

Vad säger  Maestros polare i Milano om det?

***

I somras bildade jag inre mittfält med Jocke Edström i den traditionella Skåne-Sverige-matchen i Båstad.

Nu har han skrivit på för Gais.

Men det menar jag egentligen ingenting mer än att jag har gjort det.

***

Elfsborg gör förstås rätt som släpper Avdic till Werder Bremen när läget kom.

Och om de nu får hem Lasse Nilsson så tror jag att de funderar på att spela ett annorlunda system.

Det känns som om de har rätt många offensiva spelare som fungerar klart bättre i traditionellt 4-4-2 och att de inte har någon solklar nr 9 längre…jag tycker inte att Keene gör tillräckligt med mål i den rollen.

***

John Guidetti ska nog hålla sig från Manchester City ett tag till.

***

…om Ljungberg ska tillbaka till landslaget?

Ja, men bara om han bevisar att han fortfarande är tillräckligt bra för att få vara med…åldern ska inte spela någon roll.

Men vi måste få se honom spela kontinuerligt först, sen kan vi göra bedömningen om han fortfarande håller.

***

Nu kan det bli fart på lagfesterna i Udinese.

***

Efter taxiresa Saikaew Beach-Ao Prao här på Koh Samet så undrar jag om inte killarna som står och gräver ibland i Apple Bay varit här och röjt.

Så många hål i gatan har jag aldrig sett.

Killen som körde styrde kunde ha kört på månen, styrde elegant mellan krater.

Han sa att han gillade Liverpool, men att Benitez förstört allt.

“Ibland går det upp, ibland ned”, menade jag.

“Jag vet”, sa han bara.

Jo, jag förstod det. På alla sätt.

Patrick Ekwall

Så minns jag ett speciellt VM, del 2

Kul med responsen på VM-återblicken i bilder (och lite text).

Här ges del nummer 2 – från ett speciellt VM:

Bakom kulisserna är det inte alltid så fantastiskt som många tycks tro att TV-jobbet alltid är. Åtminstone inte på ett VM. Åtminstone inte i Sydafrika. Och åtminstone inte i Pretoria. När vi skulle göra våra live-rapporter från arenan så var det i själva verket utanför arenan, över gatan – vid en biltvätt.

Det stod en belgisk snubbe från EBU där med sin lilla länkbuss (ingen länkturk, betydligt pålitligare) och på en upphöjd kulle vid trottoaren där alla fans spankulerade till och från matchen kunde Huligan-Mange sätta upp sin kamera och få arenan i bakgrunden.

De såg säkert väldigt vackert ut (då tänkte jag mest på den upplysta arenan).

Och blev du pissnödig kunde du gå bakom biltvätthuset.

Händerna kunde du få turtle-vaxade för 2 rand.

…och det är på de mest underliga ställen du hittar lite sköna människor att prata med. Sådana där vanliga.

Här är gänget som skötte biltvätten.

De undrade vad jag, belgaren, Huligan-Mange och den där långe killen gjorde med en kamera utanför deras arbetsplats…men jag fick en känsla av att de uppskattade vår närvaro.

Pretoria var riktigt kallt, även när solen lyste på dagen och händerna blev svinkalla när de jobbade i biltvätten, därför sökte de sig gärna till den här väggen för lite lä mellan varven. Precis där den lilla länkbussen stod.

Bilden ställde de gärna upp på och det var först efteråt jag noterade den ena lirarens ganska svårt prickiga strumpor.

Sydafrikanerna försökte skylla på schweiziske domaren Massimo Busacca efter det att Uruguay enkelt förpassat hemmanationen ut ur turneringen.

Bland annat med den här teckningen.

Trots att schweizaren gjorde en prickfri match i det stora hela och drog upp ett rött kort för sydafrikanske målvakten, en friläges som var solklar.

Besvikelse och lite hemmayra kan tyckas.

Men den ganska högt rankade Busacca gjorde sen inte fler matcher i VM och skickades tidigt hem. Ofattbart. En liten skandal i det tysta.

Min bästa kollega och ständige vapendragare i sedvanlig pose. På nio av tio bilder där Lundh är med så står han och synar in i sin mobil.

Som här, när vi tagit Crucials taxibuss ut till Elfenbenskustens läger i ingemansland.

…Svennis och Ekorren hade valt en förläggning som låg på den här vägen.

Vilket kanske säger en del,

Dessa ljuvliga stekar.

Ett underbart minne från VM…blodiga, saftiga, prisvärda och perfekta att hålla igång en hårt arbetande kropp på.

Bäst var ett ställe i Bloemfontein där stekarna knappt varit inne och vänt på spisen.

Lundh körde en specialare som jag tog efter snabbt…och faktiskt kör ibland hemma också:  en stark kaffe…”with extra shot of espresso“…före maten.

Alla i Sydafrika engagerade  sig i VM. Och med alla så betydde det…i det här fallet…ALLA och inte de allra flesta.

Det här var en av många sköna tanter som fanns längs vägarna till arenorna och lagade till nåt väldoftande käk (de stod med jättelika kokkärl och hackade i grönsak efter grönsak) som du kunde köpa rätt billigt…innanför arenan härskade ju sen Blatters sponsorer och deras överprisade mat (även om de faktiskt hade en rätt god chilikorv som jag gärna satte i mig).

Den här damen hann också dra iväg några toner på sin röda vuvuzela som hon plockade fram när hon såg att jag tog en bild.

Allt var inte bara souvenirer och mat i stånden på väg till matcherna.

Hemmagjorda färgglada väskor…ja, varför inte?

Hårt jobb för de flesta under mästerskapet och blir man trött så lägger man sig ned en stund och tar en powernapp.

Hur enkelt som helst.

Lundh gnäller ju ofta om att sängarna är för små, han har mycket att lära av den här snubben.

Det finns rätt många allsvenska matcher som lockat färre åskådare än det var mediarepresentanter på Argentinas träningar.

Då var det nämligen öppet även för icke VM-ackrediterade argentinska journalister, deras brorsor, kusiner, barn, föräldrar, kompisar och avlägsna släktingar.

Det här är kön in till en träning som alla visste var öppen i 15 minuter för media.

Kaos var bara förnamnet.

…och väl inne fick vi se Diego hålla sin egen show på träningsplanen med ett gäng avbytare, alltmedan Messi, Tevez och de andra superstjärnorna för längesen hade gått iväg bakom det här intressanta “staketet”.

Presskonferensen efteråt i ett tält blev en fars.

Tevez var på plats och svarade kortfattat på evighetslånga frågor från direktsända TV- och radiostationer.

Samt från deras brorsor, kusiner, barn, föräldrar, kompisar och avlägsna släktingar.

Strax innan det var dags för internationell media för utlovade fem minuter på engelska så stack Tevez och när Långe Lundh tillsamamns med ett gäng andra hårtorkade en stackars argentinsk funktionär, så lyfte killen bara på axlarna, putade uppåt med överläppen och sa:

“What can I do?”

Vår solglimt under VM; chauffören Crucial.

Han gav oss berättelserna, perspektibet, bakgrunderna och den vardag som inte glimmade lika vackert vid sidan av “2010 Fifa World Cup”.

Som han fängslade oss på våra transporter hit och dit, i och omkring Johannesburg.

Det blev ett tårdrypande farväl på flygplatsen och jag skrev den här sommarkrönikan om Crucial i Getingen.

Han gav mig ett VM-minne jag aldrig kommer glömma.

Så minns jag ett speciellt VM del 3 kommer inom kort.

Patrick Ekwall

Man tager vad man haver

En promenad är aldrig fel och jag föredrar att ta dom så här.

Eskimålivet hemma väntar om en vecka och då får man ta det, bara att försöka ta in så mycket värme som möjligt innan vi tar oss an det som är kvar av vargavintern.

För övrigt noterar jag via twitter och annat att käppakrigets junior-VM och “Tour de Ski” tycks vara jordens medelpunkt i sportens värld, vilket är helt ok för min del (helt enligt Kajsa Wargs modell)…jag har inga problem med det, men längs Kah Samets strandlinje är inte just det Talk of the Town.

Om vi säger så.

Patrick Ekwall

Så minns jag ett speciellt VM (BILD-EXTRA)

Jag hade ett tag planer på att ge ut en bok om sommarens fotbolls-VM, en coffetable med utvalda bilder, kanske 20 st.

Men det var bara att lägga ned för att jag fick snart veta att det inte var något VM att minnas.

Det där beror ju lite på.

Jag har varit med på fältet sen 1994 och för mig blev det här ett väldigt speciellt VM…på andra sätt.

Det var ett VM som såg annorlunda ut, som andades annorlunda, kändes annorlunda, luktade och smakade annorlunda; Afrikas första.

Och du upplever alltid allting så mycket annorlunda än när du sitter framför TV:n, knäpper på och ser de perfekta TV-bilderna, trycker i dig bra käk och gnäller lite över TV-reklam.

På plats är alltid på plats och även om detta VM inte bjöd på någon fantastisk fotboll så var det ändå ett VM att minnas. På sitt sätt.

Här försöker jag blicka tillbaka med hjälp av ett gäng iPhone-knäpp längs resan.

Det här är del 1.

Det började så här; vi frös. Utomhus, såväl som inomhus – här på ett presscentra.

…och jäklar vad vi hackade tänder på Hotell The Aviator i skräckkvarteren utanför flygplatsen i Joburg (vår man Crucial sa: “här går man helst inte utanför taggtråden”). Vi var de första gästerna på hotellet – någonsin!

Jag skrev in mig på ett A4-papper som hotellchefen hittade bland slängda felaktiga kopieringsblad. Dörrarna gick inte att låsa. Den fräna målarfärgslukten gav ångor som gjorde att vi gick lite småhöga på morgnarna med röda ögon och rinnande näsor.

Och efter fem timmar så rasade allt – ja, precis allt – som var fastspikat eller skruvat ned på golvet. Vi väntade i tre dagar på en uppkoppling som skulle vara på gång och jag minns hotellchefens alltmer hysteriska ”bare with me one more day…”.

När vi checkade ut letade han upp min inskrivning i en hög bakom städskrubben och frågade om vi hade haft det bra.

Sydafrika hade väntat länge på det här ögonblicket. Och tidningarna gick loss inför öppningsmötet med Mexiko.

VM:s största kung var aldrig en spelare, det var Diego. Den argentinske förbundskaptenens presskonferens i Pretoria inför Nigeriamatchen var en klassiker och en minne för livet. Maradona höll hov bakom stabilt kravallstaket inför världsmedia.

Han avslutade med några frågor inför skogstokiga mediahyenor vid staketet och sa sen iskallt ”hasta la vista”.

Ingen hade en aning om hur Diego skulle klara sig, det gick ändå ganska hyfsat trots att Leo Messi aldrig levererade så som många hade önskat.

Huligan-Mange, alltid ett säkert kort på resorna.

Så snart det dök upp minsta lilla solglimt…eller för den delen en värmeapparat…i Joburg så gällde det att ta vara på tillfället. I vissa städer kunde temperaturerna skifta från -4 till 23 plus på en dag. Tänk på det ni som gnäller över värmen i Qatar om tolv år.

Länkturkarna! Vilka lirare…helt i klass med de fulla engelsmän som Artur Ringart fixat som satellitkillar under VM 2002. Kom aldrig i tid, hade alltid sjutusen ursäkter och när vi sa ”sändningen är kl 16:30, vi ska gå ut då” så tyckte de att ”16:45 går väl lika bra”, men det fungerar ju inte riktigt så. Möjligen i Turkiet. Till slut fick vi dumpa dom. Det gick inte.

En av de sydafrikanska TV-kanalerna körde svårt stylat med likadan färg på slipsar, scarves och näsdukar.

Olika till alla olika program. Dwight Yorke var en av många inköpta experter (han var förresten av av de mest usla och körde bara klassiska Beckhams; ”at the end of the day” eller “anything can happen in football”), här har ni honom den dagen de matchade med lite leopardmönstrat.

Lundh hade bokat. Det hette att det var ett ”4-stjärnigt boutiquehotell”, men när Crucial rattade oss till adressen så var det ett vanligt hem bakom järngrindar och taggtråd. Folk satt och åt när vi stormade in i ”receptionen”.

Huligan-Mange fick nyckel till sitt rum direkt. Jag och Lundh skulle få hjälp till våra rum, vi fick inga nycklar men ”kanske en stek innan sängdags?”. Vi var inte nödbedda. Det var vi aldrig efter en blodig sydafrikansk köttbit. Men en bra bit efter steken hade vi fortfarande inte fått våra nycklar.

Då förstod jag att det skulle bli värre än jag ens hade anat.

Vi skulle bo i ”annexet”. Som visade sig vara en granne med några rum över, längre ned längs den gata där  vakthundar med mord i bilciken skällde blodtörstigt stående mot sina gallergrindar.

Grannens rum var isande kalla. Och jag fick bo kvar sen Lundh..som från början hamnat i barnrummet, med en säng som slutade vid hans lår…ledsagats tillbaka till det varma boningshuset.

Jag tog på mig underställ, dunjacka och fick en liten värmefläkt.

Efter fem minuter gick strömmen i rummet.

Stegade upp i kylan, hörde röster bakom en dörr och när jag öppnade den så satt en vanlig boerfamilj i ett kök och drack te.

”Vad gör ni här”, undrade jag.

”Vi bor här”, svarade dom.

Jag fick ett annat rum, med värmemadrass, men sov inte en sekund på hela natten.

Övertygad om att jag skulle frysa ihjäl eller bli rånad, möjligtvis både det ena och det andra.

Och egentligen så blev det väl också så.

De tog tvåtusen spänn per skaft för det 4-stjärniga boutique-hotellet.

Vi flög åtminstone till en stad som lovade gott, Bloemfontein. Så mycket rosor såg jag aldrig, det var ett råtthål till stad men jag gillade vårt hotell. Det var varmt inomhus. Sådant uppskattades alltid. Vädret var annars helt galet; du kunde sitta utomhus och käka frukost, samtidigt se vaktmästarna hacka sönder is i poolen och på kvällen visste du att det var minusgrader och ökenvindar.

To be continued…snart kommer del 2 i “Så minns jag ett speciellt VM”.

Patrick Ekwall

Uppskjutet, igen


På Koh Samet hade de varit nöjda med en allsvensk fotbollsplan i mars. Tror jag. Arenan här har andra problem, som synes. Och även om planen ser ut som den på Råsunda i april så får jag en känsla av att den här är sämre. Söndag idag, men ingen match. Uppskjutet, får jag veta. Idag också. Han som har bollen är på fastlandet.

Patrick Ekwall

1/1 -11

Mest för att jag ville ha just den rubriken.

En speciell dag på sitt sätt, även om säkert 11/11 -11 känns vassare på sitt sätt.

Annars har det inte hänt särskilt mycket på Koh Samet denna årets första dag, det brukar inte göra det, det är det som är poängen.

(Och när jag skriver detta kan jag inte låta bli att tänka Helenius drift av Mads Mikkelsens dagarna blir dagarna är dagarna i degarna, Fritidsresor-reklamen där Mikkelsen pratar obegripligt usel dansksvenska med alldeles för hög bakrgrundsmusik)

Solstolsläge, en kycklinglunch direkt från min Chicken on The Beach-kille “Ubaldo Fillol” (och när jag ser honom med 5:ans väst längs strandakanten så kan jag inte låta bli att tänka på att han kanske blir inbytt någon gång), en grym lagseger…bland annat med Wilma, 11 år…i tävling bestående av grenar som krabbgångsfotboll och luftmadrasspaddling, färsk skuren mango, oljemadssage till ljudet av havets sorl och till känslan av välkomna små avkylande brisar, avslutades sen med vansinnigt svår middag på magiska Ploi.

Annars inget särskilt.

***

Typiskt att Kim Källström hamnar på bänken i det här “nordiska landslaget” som VG tagit ut med lite för många norrmän.

För övrigt är det ju en “skandal” att inte Olof Mellberg är med överhuvudtaget.

Ett bevis på att norrmännen har noll koll.

***

Maktspelet i SvFF som Lundh så intressant beskriver är ju nästan en parodi.

Varför är det så viktigt att en sosse ska leda svensk fotboll?

Vad har partitillhörighet med kompetens att göra i den här frågan?

(Kan förresten Tomas Bodström någonsin bli aktuell igen när han via sin klient, agenten Oliver Cabrera, tvingats SvFF att riva upp beslutet om Cabreras avstängning…på ett sätt en odugliförklaring av det beslut som förbundet tog månader att värpa fram).

När vi så gärna sitter och skäller alt. skrattar åt det som sker i korridorerna i UEFA och Fifa så kanske vi ska ta en titt innanför vår egen dörr också.

***

Man glömmer lätt att Fredrik Ljungberg “bara” är 33 år och att det inte är någon ålder på en fotbollssspelare nuförtiden.

Men skälen till att landslaget känns fjärran handlar inte om hans tänkbara standard som spelare, utan om någonting helt annat och alla vet att det skulle vara helt omöjligt om inte Zlatan blivit så stor i kaptensrollen att han galdeligen omfamnar en gammal “antagonist” som Ljungberg.

I takt med tiden är inget omöjligt, har jag hunnit lära mig.

Men ändå; tror inte det.

***

Min goda vän Mårten Andersson är på samma ö som jag.

Han har rest själv och hängt lite med oss när han väl vaknat framåt 17-tiden (Wilma, 11 år: “pappa, varför ser man knappt Mårtens ögon?“)

Mårten har därför fått en inblick i familjeturistlivet med buffémiddagar, Coco the Clown och en nyårsfest som till stora delar totalförstördes av maratonspelande (och praktfullt usel) coverband som blåste ut öronen på sjukt hög volym under fyra timmar, så att inte en enda av matgästerna (som annars snällt dragit på sig lustiga hattar vi fått tilldelade vid ankomst) kunde prata med varandra.

Han har fått minst en kvarts stand-up-material bara under ett par dagar i vårt sällskap.

Om man inte är van så är det en väldigt speciell värld.

***

Så gott som alla spelare som drar till USA:s fotbollsliga innan de riktigt vill lägga av hamnar inte i Hollywood, även om det finns de som ibland hoppas på en sådan karriär.

Och blir det vare sig LA Galaxy eller New York så vill de till slut “hem” till Europa.

För hur fräckt många än försöker hävda att den nordamerikanska ligan är så drunknar den långt bakom skolmatcher i basket och amerikansk fotboll.

I USA är Thierry Henry fortfarande mest känd för Gillette-reklamen, Beckham för sin fru och Ljungberg blir bara igenkänd på gatorna om någon minns Calvin Klein-reklamen.

Och till slut kommer saknaden av rampljuset.

Det är alltid så, även om ingen någonsin skulle erkänna det.

***

Dagarna är varma. Så mycket kan jag säga, i alla fall.

Det hade räckt så, Mikkelsen: dagarna är förbannat varma och sköna.

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå