Så mycket hade Dado att spela för…

Det är förstås omöjligt att smittas av stämningen i ett lag som du sitter så nära under en match…och det har inte varit så förbannat sexigt de senaste åren, om vi säger så.

Annat nu.

Jag gör vad jag kan för att undvika glädjeyttringar och kan inte sitta och skrika rakt ut, det blir att jag kramar mikrofonen stenhårt i min hand när det är läge.

Men igår var det svårt.

Med en minut kvar lyckades jag skönja ett “heeey, heeey” mot mitt håll längst ut från ena kanten.

Det var Dalibor Doder som vänt sig mot mitt håll och skrek efter uppmärksamhet…när jag tittade mot hans håll så pekade han på min svid, slet tag i sin egen tröja och skrattade högt.

I samband med en träning i början av VM så berömde han våra VM-kostymer och ville gärna ha en.

“Svårfixat, egendesignat och inget du trollar fram”, sa jag.

Men lade till:

“Går ni till semifinal, så ska vi nog lösa det” (eftersom vi alla trodde att det nog inte var möjligt, ändå).

Så Dado hade en hel del att spela för i den här matchen (jag hade förstås helt glömt bort “löftet”) och med en minut kvar av bragdmötet med Kroatien så var det alltså en svår kostym som Dalibor Doder satt och tänkte på. Stort.

Nu får Cavaliere (som jag designat kostymen för) plocka fram måttbandet, ett löfte är ett löfte…det finns förresten två modeller (svart och grå), kanske kan vi fixa fram två – om vi tar VM-guld?

Känns som att det kanske kan finnas utrymme för det i TV4:s budget efter den här succén.

Killar som gjorda för Dressman-reklam?

Klassisk boxningspose, men vidöppet för slag…