Min mardröm i studion blev verklighet

“Det har man ju tänkt genom åren, vilken mardröm det skulle vara om det hände”

Och just den “mardrömmen” hände mig i går kväll.

I slutet av Fotbollskanalen Europa fick jag en plötslig hostattack och tappade rösten. Jag försökte ändå prata men lät lite som om jag hade fått en frispark från Roy Andersson på kulorna.

Det tog stopp. Kom inte ett ljud. På ett par sekunder. Från ingenstans.

Förmodligen dammrelaterat, den stora studion samlar på sig en hel del. Även om det finns dom som misstänker att Kåmarks kofta kan vaera orsaken.

Som tur var kunde jag mitt i attacken få Hussfelt att köra lite efter mina minnesanteckningar när ett par bilder skulle kommenteras innan jag fick ett glas vatten som rensade halsen och plötsligt var rösten tillbaka.

Men tänk om jag varit ensam i studion? Då hade det blivit lite knivigare. Det hade inte riktigt fungerat att sitta tyst och se dum ut i två minuter.

Nåja, allt löste sig igår…jag har ju god hjälp av The Magic Trio.

Och någonstans känns det som en merit att ha varit med om någonting som Arne Hegerfors aldrig upplevt.

Förvisso en “mardröm”, men ändå.

I slutet av del 2 händer det…