Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Jag kanske inte förstår vad som är BRA nuförtiden (med länk nu!)?

Patrik Sjöberg kommer aldrig sluta beröra, det är en av hans styrkor.

Så visst insåg jag att hans bok “Det du aldrig såg” skulle röra om.

Men kanske inte just så här.

Det Sjöberg gör nu visar vilken inre styrka det finns i den mannen, du går inte ut med en så mörk och påfrestande sanning om inte står väldigt stabilt.

Inte ens om du – som säkert belackarna, de finns ju alltid, vill hävda – gör det för att sälja eller lansera en bok.

Det krävs mer än så för att blotta sig så inför hela svenska folket; avslöja att den så hyllade tränaren/styvfadern var pedofil och att han förgrep sig på dig.

Den Patrik Sjöberg jag såg och hörde berätta i Nyhetsmorgon i morse var inte en bokförsäljare, inte heller den Patrik jag snackade med igår eftermiddags…snarare tvärtom:

Det är ingen snäll bok”, sa han. “Ingenting du ger till någon i julklapp direkt”.

Jag tror jag kan påstå att jag känner Patrik till viss del…jag gjorde en dokumentär när han slutade, jag åkte till Brasilien när han släppte sin del i kokainskandalen för första gången, vi har haft viss kontakt privat ibland…och jag kan garantera att han inte är den människa som han kanske en gång ville framstå som eller som folk vill tro att det är.

Han är en väldigt streetsmart, laidback och schysst kille. Och på senare år en väldigt engagerad och älskvärd pappa.

Och det han nu beskriver säger ju också en del om hur bräcklig du kan vara innerst inne, bakom en fasad som åtminstone andra tycker är väldigt tuff och taggig.

Jag ser fram emot att läsa boken, som skrivits i samarbete med Markus Lutteman som även skrivit den så tänkvärda “El Choco”.

Inte för att jag vill frossa i den vidrighet som Patrik och andra utsatt för.

Mest för att det känns väldigt viktigt att få läsa en “idrottsbok” som känns som att den är på riktigt.

***

Emma Igelströms rätt tragiska berättelse kom lite i skymundan, om vi säger så.

***

På en del har jag nu förstått att det inte var någon eller några idioters fel att det slängdes och sköts fyrverkeripjäser på funktionärer och publik i Södertälje.

Det var “arenans fel”.

Men vad bra, då har vi löst problemet.

Om inte alla matcher ska spelas på Swedbank Stadion, Stockholm Stadion (löööööparbanan) eller Gamla Ullevi så tror jag att du kan skjuta in raketer på de flesta fotbollsarenor så att du med lätthet når planen.

Även så på “säkra” Råsunda, står du i hörnen mellan läktarna på lång- och kortsida, så är det ju inte direkt Emirates eller San Siro vi pratar om…ganska lågt och ganska nära om du vill dra in en nyårsraket.

Och skjuter du raketer på folk från läktaren så spelar det ju ingen roll vilken arena du har, du kan göra det från Allianz Arena eller Soccer City om du får för dig att göra det.

Jag bryr mig inte om “vilket lag” som är skyldigt till vad, jag bryr mig mest om att individerna som ligger bakom ska identifieras och stå till svars.

Det är deras fel.

Inte arenans.

(Och faktiskt inte ens medias, helt ärligt)

***

Länk till KLIPP med filmande Alves.

Kanske är det bara jag som inte hänger med riktigt i tiden.

I min fotbollsvärld så vill jag ju tro att när två riktigt stora lag, två ärkerivaler, 22 st fantastiska spelare, två mytomspunna och framgånsrika tränare – när dessa möts, då får jag en galen kamp, hårda tag, pulserande närkamper, adrenalin och kanske ett och annat tjuvnyp men också storartad fotboll och en fest.

Vad tycker ni vi har fått av de två senaste El Clasicos?

Ja, om du frågar mig så har jag mest sett filmande, protesterande, teater, gnäll och en enda lång kamp där varannan närkamp mest handlat om att fuska sig till en fördel…antingen genom överdrivet filma eller genom att sätta press på domaren genom att protestera mot varenda litet domslut eller icke-domslut.

Och eftersom jag inte håller på lag så kan jag konstatera att ingen har varit bättre eller sämre på detta än någon annan.

Men jag kanske inte har förstått det här med att man ska fuska sig till så många fördelar som möjligt, det är kanske är det nya bland världens allra bästa? Att först och främst tänka på: hur gör jag för att ramla snyggast istället för att försöka ta mig förbi min motståndare med bollen. Eller hur gör jag för att lura domaren så mycket som möjligt så att min motståndare ska varnas eller visas ut.

Helt ärligt, vad fan är det för utveckling? Varför ska världens bästa fotbollsspelare pyssla med sånt?

De gör det dessutom inför öppen ridå, skiter i att det pekas på dom hemma framför TV-rutan när de gör sig själva till åtlöje.

När de får en arm på bröstet och lägger sig åbäkande med händerna för ansiktet eller när de rullar runt i gräset efter att ha ramlat över luft – allt för bara en enda sak: lura domaren.

Nej, det är inte en del av fotbollen…gå inte på den myten som någon försökte lura i er för nåt år sen…det är lika LITE en del av fotbollen som jag tycker att vidrigt fula tacklingar är en del av fotbollen.

Och var finns egentligen respekten för sin kollega på arbetsplatsen, fotbollsproffset?

Spela hårt och tufft, alla vet vi att det ingår. Men vad är det för känsla för varandra när man gör allt för att få en annan spelare varnad, avstängd eller utvisad? Är det den RESPECT som Uefa kräver i sina tävlingsmatcher?

Du ser ett exempel vid utvisningen av Pepe på klippet ovan. För mig var det ingen utvisning, det var en småful ingång i en situation med dobbarna före men inget överilat och du har massor av sådana situationer i en match. Det var en varning.

Men jag tror ju att Dani Alves teater påverkade domaren (och fjärdedomaren, som jag tror tar beslutet). Titta på klippet. Pepe rör aldrig Dani Alves. Och ändå skriker och åmar sig Alves som om benet varit brutet.

Varför beter man sig så? Är man en stor fotbollsspelare då? Hur mår man när man vet att hela världen sitter och ser de där You Tube-bilderna idag?

Säger man att man blev stucken av en geting i samma situation?

Och för att inte uppröra något i något läger, filmarna fanns överallt och di Maria var, inte oväntat, en av de allra värsta.

Eller har jeg helt fel? Är det så här det ska vara? Är det så här vi vill ha det?

***

Matchen?

Ja, det var trist och fel att det blev 11 mot 10.

Men Barcelona var nog rätt överlägset ändå, inte bara sett till bollinnehav som ljuger ibland (men inte alltid, 70-30!).

Någons slog nog Mourinho knut på sig själv i sitt taktiska drag inför hemmapubliken och som Guti sa härförleden: “Real värvade världens bästa tränare för att vinna, inte för att spela som Racing Santander”.

***

Ibland kanske alla de där stora tränarna…ni vet vilka jag menar…borde vara stora nog att sluta skylla på någon annan så snart de förlorar fotbollsmatcher.

***

Det du inte såg”, alltså.

Publicerad 2011-04-28 kl 16:30
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons