Ibland behöver kropp och hjärna rensas: skönt att springa av sig och vansinnigt roligt att spela fotboll fortfarande.
Matcher går ju alltid att se om, om du känner att du behöver det.
Nu kom jag rakt in i refrängen, precis när Figueiredo tryckte in 1-0 och när det blev en sån där smått mäktig känsla på slutet som handlar om vittring efter ett byte du aldrig trodde du skulle nå.
Jag trodde det skulle gå på slutet, när tvåan tryckts in och Dinamo-spelarna var så bajsnödiga att de inte kunde slå en passning på två meter.
Det gick inte. Inte den här gången heller.
Men MFF-spelarna ska förstås känna stolthet för att de skakade Dinamo i slutändan och för att de gav allsvensk fotboll viss upprättelse: idag är det plötsligt ingen som gärna talar om hur värdelöst allt och alla är eller om tyska studier som forskat om en-mot-en-situationer.
Allsvenskan var ett enda mål från Champions, allsvenskan var där och nosade och det var längesen.
Nu heter det att det var de klassiska små marginalerna.
Sådano äro nu fotbollen, du vet aldrig riktigt med säkerhet…det är lätt att glömma det.
***
Det sista vi ville höra inför Ungern var att Olof Mellberg är skadad.
Du känner dig aldrig otrygg någonstans i fotbollsvärlden när du vet att du har Mellberg i laget.
***
Jag tycker inte att det är så enkelt som att säga att matchen förlorades för att det blev 4-1 i Zagreb för matcher mot Dinamo i Zagreb lätt kan förloras med 4-1 och för att just det resultat påverkade både Malmö FF och Dinamo Zagreb i Malmö.
Få lag kan tappa fotfästet som Balkanlag som tror att allting redan är klart, när de tror att de kan ta en Marlboro Light till uppvärmningen och ska “spela på resultat” lite nonchalant.
Och få lag kan och vågar ösa på framåt som ett lag som inte har någonting att förlora, likt MFF igår.
Alla matcher lever sitt eget liv men i dubbelmöten så påverkas alltid match nr 2 av resultatet i match 1.
Till exempel: Malmö vann med 1-0 i Glasgow, men såg lite räddhågset (lite för mycket att vinna, lite för lite att förlora) ut i hemmareturen och fick till slut 1-1 efter att ha spelat i stort sett hela matchen med en man mer.
***
Rapporter säger att Rasmus Elm är på väldigt god väg tillbaka till den klass vi vet att han besitter, därför ska det bli intressant att se honom i en landslagstrupp igen.
Och tack för Martin Olsson, glöm inte att han kan vara vänsterback.
***
Det här med lovande unga spelare med “dubbla pass” som alltid kommer dragandes med hot om att de ska spela för en annan nation…hur ofta har vi inte hört den?
Och i vilka fall har det blivit verklighet, förutom Mourad-ona till Syrien och Muslimovic till Bosnien…och har det varit spelare som varit oumbärliga för svensk landslagsfotboll?
Ivo Pekalski är ett jättelöfte och har säkert en framtid i ett svenskt A-landslag.
Det är möjligt att han ligger på minus hos Hamrén efter turerna när han var uttagen, lämnade återbud på grund av skada men ändå tränade med MFF.
Men förmodligen inte.
I dagsläget går inte Pekalski rakt in i en A-landslagtrupp men får han bara vara skadefri och en hel del rutin på bra nivå (U21 och Europa League!) så kan han förstås ganska snart vara ett fullgott alternativ till en Anders Svensson eller en Kim Källström.
Vill han i det läget bli “polack” och tro på spel direkt i det polska A-landslaget så är det förstås Ivo Pekalskis fria val…men den typen av “hot” ger ju aldrig en landslagsplats snabbare. Eller enklare.
***
Lasse Richts svarta östermalmsmockasiner till de sladdriga och väldigt vida grå förbundskostymbyxorna var en syn för ögat.
Egentligen inget fel på skorna, men hur länge har SvFF-folket haft den där fruktansvärt trista gråmellerade sviden med en passform som en säck på ett dörrhandtag?
Hamrén och Allbäck vägrar konstant att bära den.
***
Jag ska inte gå in på frågeställningarna från Viasatsas nyförvärv Amanda Fredin, det får andra göra…men det är inget ovanligt att Rikard Norling svarar och säger saker som ibland känns som en gång Tommy Söderberg.
Goddag, yxskaft och rätt mycket annat i verktygslådan.
Så när han säger att Fredin är “vacker som få” så är åtminstone inte jag överraskad eftersom Norling säger konstiga saker (då menar jag inte att Fredin skulle vara ovacker, men ni fattar), häromdagen frågade han Csports kommentator på en fråga om försvarsspel eller nåt efter MFF-Gais om han hade “gjort en bra match”.
Det betyder ju inte att Norlings utspel mot Fredin kan tes “sexistiskt”, om man nu gärna vill dra det åt det hållet eftersom han sällan hade sagt till en manlig reporter att han var vacker.
Jag tror dock mest att Norling mest försöker slå knut på sig själv i försök att säga intressanta saker och efter den här typen av upplevelser/matcher så får jag en känsla av att Norling är på rätt många ställen men inte just DÄR och NU: han säger saker, men han vet inte vad han snackar om.
Vilket han ju faktiskt “erkände” när han var med i Ekwall vs Lundh efter AIK-sejouren.
***
Du förstår att det gått långt när Mourinho känner sig tvingad att be om ursäkt.
Man får en känsla av att Real Madrids ledning kanske inte är helt nöjd då.
***
Ni hoppas vi såklart på Helsingborg också i Europa League och jag noterar att Jesper Jansson letat upp en norsk mittback i Genk.
Han har haft en hel del fingertoppskänsla i nyförvärven, den gode Jansson – ännu en för svenskar “okänd” spelare som blir ett klipp likt Gashi?
***
Johanna Garå blir alltså Pontus Kåmarks ersättare i Fotbollskanalen Europa.
Om hon är vacker som få, det får Norling och andra bedöma. Viktigast för oss är att hon är en jävel på spansk fotboll (och att hon använder kofta).
För övrigt har ju redan en i panelen, Långe Lundh, blivit utsedd av Bladets Virtanen till”Veckans Babe”. Men eftersom det inte blivit särskilt uppmärksammat ser Lundh gärna att det blir så.
Vi är tillbaka på söndag kväll och det blir jag, Lundh, Hussfelt och Johanna i de gröna stolarna. Jag ser fram emot det.
***
Fullsatt på en jippomatch.
15.000 på Champions League-kval.
Det var fler än jag som trodde att det var kört i MFF-Dinamo.