“De sa något om smör och att du hade det mesta i ditt hår…varför gjorde dom det? Varför sa dom så?”
Allt är inte direkt lätt att förklara för barn alla gånger.
Och jag sitter ju själv och skrattar åt Parlamentet-medlemmar ibland när de är elakroliga på någon annans bekostnad…men även om alla alltid vill hävda att det är en ära att bli imiterad eller förlöjligad, så vet du sällan vilket ben du ska stå på när DU SJÄLV råkar ut för det.
Framförallt sen jag fått barn som växt upp som kan läsa, lyssna, se både via TV, radio, tidningar, nät och skolkamrater.
Du blir blödigare då, blir allt mer komplicerat att svara på frågor som dyker upp.
Jag får såklart bjuda på att Parlamentet-gänget tycker att jag har “smör i håret” (men är inte det en rätt gammal “grej”, från Lets Dance-tiden, sådär fem år sen?).
Dom säger att man får leva med sådant när man är “offentlig person”, vad det nu innebär.
Och jag gnäller inte…även om “offentlig person” i just mitt sammanhang inte automatiskt betyder ett par miljoner på kontot varje månad…jag får ta det, gör det och har gjort det i många år.
Men det är fortfarande svårt att förklara för barn, det är ju det.
***
Tänk att Kennedy Igboananikes otroliga mål helt på egen hand (och ben, framförallt) helt kom i skymundan av ett rätt barnsligt tjafs om vem som hade varit dummast.
Var det månne Magnus Pehrsson som gjorde en Mourinho: få media att fokusera mer på honom än på det faktum att den Kennedy han ratat räddat Dif två gånger i rad?
Det tror jag förstås inte.
Men jag har lite svårt att förstå varför Pehrsson gick igång så till den milda grad när hans lag vunnit matchen.
Jag förstår att han möjligen var lite lätt förbannad på Kenny Paveys oacceptabla övertändning – det ären sak att spela i överkant tufft, en annan att springa omkring och sparka folk medvetet bakifrån på pungen: bara fegt – och kanske på Andreas Alms “vem vet, inte jag, jag vet ingenting idag“…men ändå, matchen var slut; Pehrssons lag hade vunnit, gör några intervjuer med leende på läpparna, gå in omklädningsrummet och tänd en cigarr.
Jag tror nog att Magnus Pehrsson känner ungefär så idag. Jag tror han ångrar sig.
***
Jocke Persson ser alltså ut att ta Ängelholm till allsvenskan under sitt första år som tränare.
Undrar om han får det eller har han gått tillräckligt många tränarkurser?
***
Djurgården var smartast och med hjälp av framförallt Igboananike kunde de spela ett spel som gjorde AIK lite oroligt.
Alexander Milosevic talade i Ekwall vs Lundh om hur han blivit uppsnurrad av Kennedy på träningar i Vasalund, men att han skulle stoppa honom nu.
Det gick som det gick.
Enda sättet för Milosevic att få stopp på Igboananike var till slut att spela en bit över gränsen (även om Kennedy I föll rätt lätt ibland).
Han skapade oro och det spred sig över hela AIK.
Dessutom: för första gången sen Banguras försvann var de väldigt saknade i AIK-leden, det var i den här typen av matcher de gjorde väldigt stor skillnad.
***
Tillochmed Adelsohn hade varit nöjd med Pa Dambo en kväll som den igår.
***
Hardcorefansens protest med tystnad i tio minuter var väldigt effektfull genom TV-rutan, högst sannolikt i ännu högre utsträckning på plats.
DK rapporterade i SUPER-LIVE om att man kunde höra spelarna skrika till varandra, vilket ju är vanligare när DK gör damallsvenskan än på ett allsvenskt derby av den här karaktären.
Poängen med tända bengaler var säkert också att visa att det är coolt med bengaler…eller att du hursomhelt kan köra in med lastbilar fyllda av bengaler på vardera kortsida av Råsunda utan att någon ser, hör eller varken.
Och poängen blev också att hardcorefansen såg till att de klubbar som de stöttar åkte på rätt tunga bötesbelopp.
Bengaler är förbjudna över hela fotbolls-Europa; av Uefa och av i stort sett alla medlemsländer. Tända bengaler ger kraftiga böter överallt. De är förbjudna på grund av brandfaran och sett till vad som hänt, exempelvis i Bradford, så tror jag inte att KLUBBARNA vill ta risken med förödande läktarolyckor.
Tyck vad du vill om det, det är en sak. Jag kan tycka att det är löjligt att bara få köra i 110 km/h på motorvägen men jag får ju ändå inte köra i 150 km/h.
Och gör jag det får JAG böta och stå MITT kast. Inte någon annan.
Hardcorefansen…de är några få procent av alla som går på fotboll (ALLA är supportrar som går på fotboll) men de är de trognaste fansen (som Åslund sa igår)…har all rätt att protestera och gårdagens tystnad var ett bra sätt som fick många att förstå betydelsens av hängivna fans. Bengaleldningen hade motsatt effekt.
Jag tycker det är bra att diskussionen är uppe (Bladet har gjort intressant serie i ämnet), när den förs på en vettig nivå.
Lagrell har visat prov på överlägsenhet i frågan men han har kunnat göra det när fansens företrädare inte riktigt har kunnat skilja på vem som bestämmer vad, exempelvis hamnar rätt mycket av beslutandefrågor hos klubbarna/Sef…och istället har SvFF (eller självklart “media”) fått skulden.
Och så länge alla skyller på alla blir det svårt att hitta en bra lösning, är jag rädd.
***
När jag var på Ängelholms IP senast kunde man stå i en rondell sidan om “arenan” och se matchen.
***
När jag ser grådagens tränarbråk så tänker jag på Myto-Max G.:s inslag med Jörgen Jönsson under någon SM-final i hockey på temat “du är dum. nej, du är dummare. du är ännu dummare. nej, du är dummast”.
Elfsborg bör ha så mycket revanscheld i sig…och en andraplats att jaga…att de ska kunna vinna mot Helsingborg på hemmaplan imorgon.
Kan det innebära att “nya” HIF börjar darra på slutet?
Knappast.
Güldet (u uttalas som tyskt y i helsingborgskan) är mer eller mindra redan i Sündets Pärla.
***
…bra stämning med grymma tifon på Råsunda igår, vilket ju får sin beskärda del av beröm, bilder och rubriker i media.
Det är väl snarare så att det jävelskap som kommer med den här typen av matcher numera görs till en axelryckning eller en nätartikel i fina DN, som om det är accepterat med 90 omhändertagna/avlägsnade, två fall av grova misshandelsfall, 30 misstänkta narkotikabrott, kravallpolis i stora mängder, horder av fans som drar iväg fyrverkeripjäser omkring sig när de går på stan (but, why?) och ständiga försök till konfrontationer för att misshandla lite. Och skälet: man håller på olika fotbollslag.
Som att det ska vara så.
Den här miljön finns ju i samband med en del högriskmatcher, det går tyvärr inte att förneka. Den tycker jag är rätt svår att bara acceptera, men det kanke bara är jag?
Jag får mejl från människor som brukar säga att så är det varje lördagkväll på stan, men jag har lite svårt att känna igen den typen av aggressiv miljö runt Stureplan (även om narkotikabrotten säkert är fler där).
***
John Chibuike, så synd att allsvenskan inte fick ha kvar honom.
***
Stort att Mats “Strogge” Strandberg kunde hålla sig så iskall där han stod mitt i eldstriden mellan Alm och Pehrsson.
Som om de de snällt stod och diskuterade 4-4-2.
**
När Kebba Ceesay säger att han träffade bollen i frilägeskampen med Karikari så tänker han inte att det finns rätt många TV-kameror på ett derby.
Det var en friläges utanför straffområdet, men den var svår att se eftersom bollen tog på Karikaris knä och fick en riktning som om Kebba träffat bollen.
Däremot vet jag inte varför Jonas Eriksson inte plockade ut Kenny Pavey, för han gick ju över gränsen ett par gånger.
Jag vet att spelarna gillar att Eriksson tillåter lite mer, att spelet får flöda.
Men det finns alltid gränser.
Sen tror jag, å andra sidan, att Magnus Pehrsson glömt dansken Nymanns väldigt fula tackling på Mutumba i inledningen.
Den hade också kunnat vara ett direkt rött om det inte hade varit Eriksson som dömt och om det inte hade varit ett derby.
***
På väg mot arbetslunch snart.
Blir som alltid en väldigt liten gnutta (som en gammal 10-öring) Redken-vax i håret.
Jag vet inte om det är så ovanligt nuförtiden men fåfängan ska ju ha sitt.
Smällar man få ta.