Jag och Lundh fick se hemligheterna på Råsunda

Som alltid i samband med landskamper: från tidig morgon till sen kväll.

Men här ska inte gnällas, jag kunde stått i en gruva också eller ute i kylan och grävt ett hål i en gata.

Jag ser verkligen fram emot kvällens match på Råsunda, på förhand finns det alla tänkbara ingredienser som innebär att det kan bli ett minnesvärt drama.

Allt eller inget har alltid kittlat. Allt eller play off känns likadant.

***

Under dagarna med landslaget är det alltid en fröjd att småsnacka lite med landslagets Janne Polis.

Han har hängt med nästan lika länge som jag, från VM 1994, och en gång i tiden var han svårstoppad i Brages gröna tröja.

Det är Janne som håller koll runt landslaget. På alla sätt.

Han har ett lugn, en distans och – han har liksom varit med förut.

***

Folk orkar verkligen bry sig om vad man har på sig, så när jag  hade en orange halsduk runt halsen i den svinkyla som omgav gårdagens Fotbollsmåndag direkt från Råsunda vid 23-tiden – då small det till, folk orkade inte sluta bry sig på alla tänkbara plattformar.

Det fanns ingen tanke bakom färgen, mest att jag tog första bästa halsduk som jag hittade och tänkte inte mer på det.

Sorry.

Tar en annan ikväll. En gul. Eller en blå.

***

Återigen: lita aldrig på män i mustasch.

Och visst är det så typiskt den här typen av politiker som alltid försöka hävda att alla andra är giriga jävlar, men som aldrig kan låta bli att mygla sig till en krona eller två.

***

Jag har varit så mycket på Scandic Park i dagarna att personalen säkert tror att jag bor där.

***

I samband med gårdagens live-sändning från Råsunda körde Robert Limpar och hans sköna vaktmästargäng hårt på Råsunda långt över midnatt.

Gräsklippning (exakt 25 mm) och putsning av mattan.

Uppenbart att de trivs på jobbet och snart fick vi ETT av skälen till varför…inne i Råsundas inre har de gjort en helt fantastisk “hemlig” Celtic-bar men massor av ovärderligt signerade prylar och underbara bilder.

Den rundturen som jag och Lundh bjöds på av vaktisarna var den bästa jag någonsin fått inne i gamla Råsunda, kul att få uppleva vad som döljer sig bakom kulisserna innan de river arenan.

När det är Swedbank Arena som gäller så har jag svårt att se hur Celtic-baren ska få hänga med till “finare lokaler”.

***

Det sista vi vil se ikväll är det vi såg i Amsterdam senast: pang, bom och godnatt efter en kvart.

Om vi nu inte kan avgöra allting själva väldigt tidigt så hoppas jag att Sverige håller liv i matchen så länge som möjligt. Ju längre matchen lider och står och väger, ju mindre motiverade blir Holland att orka hänga på och framförallt kommer van Marwijk säkert fundera på att börja byta ut en och annan av sina stjärnor.

Men man vet aldrig i fotboll.

Vem trodde att Finland skulle bli “Barcelona”?

***

Det finns ju alltid något överlägset arrogant hos holländare som gör att man vill att de ska få stryk.

Exempelvis inte en enda holländsk journalist på Sveriges sista mediaträff inför matchen. Noll. Nada. Ingen.

Totalt ointresserade, tänker bara på sig själva.

***

I vaktmästarrummet fanns det annat av mer eller mindre värde som man samlat på sig genom alla år och matcher.

Som en samling strumpor.

Bland annat Hasse Eskilssons när han bröt foten i ett derby eller (framförallt) Tomas Brolins efter hans benbrott mot Ungern.

***

På något vis ska det kunna gå.

Fråga mig inte riktigt hur, men det kan inte vara omöjligt.

Ingenting är omöjligt.

Ni vet: som på Fortet.