Det är det som är grejen.
Bladet har insett den bagen…det handlar inte så mycket om jag har nageltrång, är överkörd av en lastbil, lite jobbiga gaser i magen efter en bättre indisk curry eller helt ofarligt små brännande utslag.
Det är inte nyhetens värde som är grejen, det spelar ingen roll om det är gammalt eller omskrivet från en blogg, det är inte nyheten som är nyheten.
Det är klicket.
Jag trodde i min enfald att klickgrejen var 2009, att det inte fanns någon särskild poäng för stora sajter att samla klick för det innebar varken mer eller mindre i kassakistan när dagen var slut.
Men Sveriges i särklass största nyhetssajt på nätet tänker uppenbarligen fortfarande rätt mycket klick.
Och jag är uppenbarligen ett vandrande klick på två korta ben.
Bladet körde som en av sina toppnyheter i denna värld en rewrite av min blogg där jag lite humoristiskt beskrev bältrosens symptom. Självklart med den där bilden där jag ser lite dyster ut, tagen för sex-sju år sen.
Det värsta är inte att folk börjar skicka galna mejl om botemedel de uppfunnit och som botat cancerpatienter, det värsta är inte att folk som bara ser rubriker börjar fråga de i min omgivning lite förskrämt hur jag mår.
Det värsta är att det under en längre period var en av Bladets mest lästa artiklar…det är ju då man undrar vad det är för fel på – läsarrna?
Fanns det ingen annan nyhet i vida världen som läsarna ansåg var mer intressant att klicka på just då?
Jag vet inte hur jag vill tolka det faktum att mitt namn i det här sammanhanget är en klickmagnet, helt ärligt.
Och jag vet inte hur jag skulle känna om jag var reporter och fick ordern av en chef: du, Ekwall har bloggat om ett par utslag han har fått på kroppen, kan du citera bloggen och göra ett knäck?
Jag menar, vilken jäkla förnedring…jag är ju inte direkt Micke Persbrandt, Zlatan eller ens Laila Bagge.
Men alltså ett klick.
***
Jag är inte alls särskilt övertygad om att Syrianska vänder på steken mot Ängelholm.
Känns lite fifty-fifty.
Och som att Ängelholm skulle kunna vara ett rätt giftigt kontringslag med Sebastian Andersson som huggorm längst fram.
***
…Bladets “uppföljning” efter Bloggen Live-inlägget på den här sidan var förstås mest roligt på riktigt.
***
Jag vill ha en Adam-tröja.
***
Patrick Mörk, fotbollsagenten som ligger bakom Bangura-succén, är gäst i lördagens Ekwall vs Lundh.
Väldigt intressant.
***
Men det är med att konstgräs skulle göra så stor skillnad, jag tror inte det.
Inte nu längre, idag har väldigt många spelat tillräckligt mycket på konstgräs för att det skulle vara något “överraskande”. Sen tycker säkert andra mer eller mindre bra om det, men det är en annan fråga.
Jag tror ju inte att spelare i Syrianska valde Syrianska för att de spelar på konstgräs eller att spelare i Ängelholm valde Ängelholm för att de spelar på naturgräs (vid en rondell).
Idag finns det spelare i 20-årsåldern som är mer eller mindre “uppväxta” på konstgräs, spelare som har större erfarenhet av konstgräs än naturgräs.
Och jag minns ju när Lazio, Napoli och Valencia kom till Borås och de skulle ha så himla svårt för konstgräset, sades det.
De tränade där en gång, sa att det var jämnt och sen märktes det ingen skillnad.
Ä du en tillräckligt bra fotbollsspelare så springer du inte omkring och bryr dig så mycket om underlaget.
***
Leifby Live och jag sågs på Park Konditori igår för intervju som publiceras i Leifbys TV-sport-serie under lördagen…jag fick en känsla av att han upplevde min fysiska status som helt normal och det var hans kollegor som gick igång på sjukdomsfjanteriet.
***
Myten om att Syrianska skull vara ett “publiklag”, varför lever den fortfarande kvar?
***
Det är klart att allsvenskan behöver en spelare som Wanderson och det är klart att han skulle kunna fungera bra i Helsingborg – då skulle dessutom Alvaro Santos kunna förklara hur en brasse lär sig tala svenska på ett par månader.
***
Om du vill veta om det kliar lite på ryggen eller om det bränner till lite extra i hårbotten – häng med här på bloggen, här får du bältrosnews först och exklusivt.
Typ; Bloggen AVSLÖJAR.