Man har ju delat taxi med både det ena och det andra på väg hem från galafest i sina dagar. Är jag rädd.
Den här gången fick det bli en jättelik låtsascheck.
Hur det gick till har jag ingen klockren aning om…i det fallet skiljer det sig inte från hur andra resesällskap hamnat i taxibil genom åren…men det här är alltså en check som tilldelats min moderklubb BK Olympic under själva galan.
Varför vet jag inte, men jag tror att det handlar om att de sålt flest chipspåsar i fotbolls-Sverige…om det nu är ett gott tecken för en fotbollsklubb och ska premieras, skitsamma: kul för Huldas gäng.
Olympic representerades i alla fall av Leif Isie och Ola Larsson som fick köpa sig vars en kostym och åka till Globen och någonstans på väg hem från sittningen på Elvan så fick jag alltså checken med mig hem.
Efter det champagnebordet igårkväll där glada och goda TV4-vänner frotterade sig i en salig blandning…och efter köp av hus på rätt sida vägen…så finns det en risk att jag försöker lösa in checken också.
Bara som ett litet lån?
***
![]()
Annars var det mesta som vanligt.
Du upplever Fotbollsgalan lite annorlunda beroende på om du är där, framför TV:n eller sitter på bord 64 (se min vy på bilden ovan).
Janne Scherman var förstås svårt otajmad när han rabblade nya TV4-event med bland annat herrlandskamper mitt under hyllningarna av damernas VM-brons…han ville såklart väl och kände att det var roliga nyheter att förmedla, men det blev ingen hit: inte där och inte då.
Jag gillar Scherman, han är en skön chef på alla sätt, och jag hade tyckt likadant oavsett om han skulle avgå eller inte. Nu blev det fel, det kan bli så ibland.
Annars handlar kritiken om det vanliga.
Någon tycker att fel mål vann när det handlar om en omröstning bland tittare och det är ju kanske inte TV4:s fel.
Anrell på Bladet svinar ned en hedersprisman som Kurre Hamrin för att han tyckte att Hamrin, som bott i Italien under 40-50 år, hade problem med svenska språket under sitt tal då Hamrin var klart tagen av stunden.
Och alla andra gnäller över att det är reklam.
PÅ TV4. 2011.
När ska det gå upp för tittare att TV4 är en kommersiell TV-kanal som sänder reklam, när sak det inte längre vara en överraskning?
Var det i början på 90-talet som vi…som sista landet i Europa näst efter Albanien…godkände och fick kommersiella TV-kanaler i Sverige.
Var det över 30 år sen vi fick alternativ till det utbud till statens bägge reklamfria TV-kanaler som vi…by the way…pröjsar någon tusenlapp om året för att ha tillgång till?
Och än idag tycker folk att det är för jävligt med kanaler som sänder reklam. Som att det skulle vara en överraskning.
Du och jag kan tycka vad vi vill om hur jobbigt det är med reklambreak och hur långa de är (vilket ju är reglerat rätt hårt) – men ingen reklam, ingen kanal.
Åsikterna är så slentrianmässiga att någon lirare skriver i en kommentar på en tidningssida att “Det bästa med Fotbollsgalan är att jag kan gå och pissa varje gång jag ser Ekwall i rutan”.
Jag hoppas inte att han var för pissnödig. Jag tror aldrig att kamerorna sökte sig så långt bort som till bord 64.
***
Zlatan fick Guldbollen vilket avslöjades för ett par dagar sen när Bladets Wegerup helt plötsligt hade exklusiva citat från Zlatan under reportage två dagar efter varandra och vi i branschen förstod att det kom från den Guldbollen-intervju som Zlatan traditionsenligt gör med Bladet (och numera inte bara med deras chefredaktör).
Jag förstår valet.
Det hade varit svårt att motivera ett fåtal landskamper som avgörande skäl, sett till klubblagsmeriterna.
Och juryn kan ju knappast ange “det vore kul att ge den till någon annan för en gång skull” i sin motivering.
***
![]()
![]()
En hel del magi fick du aldrig se.
Joe Labero var på plats såklart och Tony Tiger drog ett helt vansinnigt korttrick vid vårt bord och jag har fortfarande inte riktigt listat ut hur det gick till.
Han kan resa runt i parkerna med det.
***
Eftersom det mesta alltid går i nyanser av svart så körde jag lite touch av rött: egenfixad blazer, skjorta och boots från Lagerfeld, röda brallor från Those Glory Days.
Och som vanligt när det gäller kläder så finns det alltid två kategorier och bägge vet bäst.
Outfiten antingen tokhyllades eller sågades med alla möjliga namn.
Ska du “komma undan” i den världen ska du köra något i svart. Med svart till. Eller möjligen mörkt grått.
***
Det finns något naturligt och charmigt över Lotta Schelin som jag tror går hem.
***
Helsingborgs IF tog hem tre titlar och fick väl kanske inte den hyllning som vi sett andra allsvenska slutsegrare få på galor.
Däremot tyckte jag det var roligt att May Mahlangu vann priset som allsvenskans bästa spelare, där kunde juryn mycket väl ha valt mellanmjölkslinjen och gått på Pär Hansson istället.
Hanssons avgörande insatser för HIF går inte att räkna bort, men Mahlangu har varit magnifik.
***
Idag: kämpar.