POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

I väntan på fyrverkerierna…

Patrik%20Ekwall%20om%20boken%20Sv%C3%A5r,%20sv%C3%A5rare,%20Ekwall

Om boken: hur och varför?

Boken kan du fortfarande beställa HÄR eller HÄR.

Patrick%20Ekwall%20summerar%20sport%C3%A5ret%202011

Patrick%20Ekwall%20forts%C3%A4tter%20att%20lista%20%C3%A5rets%20sporth%C3%A4ndelser

Om idrottsåret 2011, årets mest uppseendeväckande händelserna (med svenska ögon) i listform.

Patrick Ekwall

BILDEXTRA: På ligafotboll i Dubai

Om du tycker att taxichaffisarna är lite vilsna och inte alltid hittar som du vill i Estocolmo; du har aldrig varit i Dubai.

Därför var det ingen överraskning att min taxichaufför inte hade en blekaste aning om var Rashed Stadium låg, än mindre att det var match i landets högsta fotbollsliga mellan Al Ahli och Sharjan.

Å andra sidan var han inte ensam om det.

Det kom 1150 åskådare till matchen, minst hälften satt på VIP-läktaren.

Jag var en av dom.

För 150 pengar (knappt 300 spänn) gick det att köpa en VIP-ticket och direkt från biljettluckan stegade jag in via en röd matta, förbi huvudsponsorerna BMW och Toshibas utställningshörn, upp en trappa förbi en stor tavla med leende Sepp Blatter (vem annars?) och väldigt många mindre tavlor med porträtt på män i arabiska huvudbonader, in ett rum med en bar och ännu fler porträtt samt glaskupoler med exklusiva klockor från någon annan sponsor.

Från baren, rakt ut till sitplatserna.

Det fanns inga laguppställningar, ingen speaker och ingen publik.

Det satt några tappra utspridda på påvra betongplatser och kanske ett hundratal på motsatta långsidan, det som var hemma-“klacken” och de satt vackert utprydda  i lika långa rader.

Resten var VIP.

Vissa mer VIP än andra.

De riktiga VIP-arna, de som inte köpt en VIP-biljett i biljettluckan, kom i finlakanen – de med extremt knivskarpa pressveck och manschettknappar som är prydda med ädelstenar – och såg svåra ut när de satte sig i fåtöljer framför egna TV-skärmar, knaprade lite förstrött på nötter ur silverskålar och läppjade på det te som servitörer kom och serverade vid minsta handrörelse.

Vi andra VIP-are…och jag ver ju knappast så förbannat Very Important, inte för trehundra spänn – fick sitta lite sidan om, utan TV-skärmar men rätt mjukt och bjöds på vatten i små förpackningar.

Här satt de med lite mindre ädelstenar, väl investerade spelarfruar, den där typen av västerlänningar som du lätt hittar kring fotbollen där det andas rätt mycket pengar…agenttypen med lite för långt hår i slickad frisyr och barfota i lackblanka loafers. Och så jag.

“Klacken” gjorde säkert sitt, den fungerade lite som en skönsjungande kör med handfasta klapp och sånger efter körledare med megafon.

Men det är bättre drag på Rambergs- och Vångavallen. Ungefär så.

Tränare för Al Ahli är Quique Sanchez Flores som kom närmast från Atletico Madrid, när det kändes som att han var mitt uppe i en spännande tränarkarriär.

Tror ni han kom hit för att få en fantastisk fotbollsupplevelse?

Han coachade i ett par sneakers, ett par svarta jeans och en pikétröja och han såg åtminstone engagerad ut när han gång på gång försökte förklara de mest elementära taktiska dragen (han ville att de skulle flytta över på den sida bollen är, det känns inte som man ska behöva påpeka det för en spelare på elitnivå).

Han måste ha tyckt och tänkt att han coachade ett gäng nybörjare och att det var öken att stå där på en tom arena (jämfört med han kommer från, herregud) men livet kan ju vara pest så länge som du kan flyga av sig själv varenda gång du tittar till ditt bankkonto.

I pausen bjöds det buffé med allehanda arabiska godsaker och jag fick en kopp kaffe av en vänlig farbror i baren, annars serverades det bara te med två kilo socker i.

Han sa att han saknade Fabio Cannavaro som var i Al Ahli förra säsongen men hoppades att Sanchez Flores kunde få lite ordning på laget efter en ganska risig start.

Viktigast var ändå att hålla Al Wasl bakom sig. Al Wasl är den värsta lokalkonkurrenten här i Dubai, de som tränas av Diego Maradona.

Den vänliga farbrorn fick nog lämna Rashid Stadium besviken ännu en gång den här säsongen.

Grafite (ja, han som spelat landskamper för Brasilien, han från Wolfsburg) sprang omkring och tog i lite då och då, petade in 1-0 för Al Ahli och såg lite glad ut just då i alla fall.

Men en annan brasse, Marcelo, gjorde två mål för Sharjan och det blev bara 2-2 för det favoritbetonade hemmalaget trots att fd Interstjärnan Luis Jimenez kom in sista halvtimmen för Al Ahli. Grafite var ett hot, men hölls i tukt och förmaning av en mittback med nr 5 som hade ett väldigt mustigt stort svart skägg.

Al Ahli har underpresterat och Quiche Sanchez Flores kan mycket väl få kicken idag av någon av killarna bakom nötter och TV-skärmar, men då köper de förstås in en ny.

Det är verkligen det nya i fotbollen, att bara pumpa in cashen för det stora nöjets skull och köpa vad som köpas kan.

Spelare, tränare, ära, berömmelse. Eller en VIP-biljett.

I nästa vecka spelar Milan här mot Paris SG, då är det sen länge utsålt. Folket bryr sig bra mycket mer om de lagen och de spelarna än det som pengarna försöker bygga här. Skyskrapor, skidbackar inomhus och sandöar fungerar att bygga på riktigt. Värre med fotbollslag.

Taxichauffören hittade i alla dall lätt på vägen tillbaka.

“Radisson Hotel“, sa han. “No problems, we go there often”.

 

 

 

 

Ingen folkvandring under matchkvällen till Rashid Stadium

 

Utanför arenan kunde man köpa någon sorts pannkakor med mycket sött

Så här fint fick jag stega in på arenan

Jodå, där det luktat cash har Sepp varit

Där borta: klacken som var som en kör 

 

Jag fick sitta en bit från de riktiga VIP-killarna…

 

Buffén i VIP-rummet i paus

Den här sköna västerländska agenttypen dyker alltid upp

Quiche Sanchez Flores med händerna i jeansfickorna, inte så nöjd med mycket mer än vädret och bankboken

Patrick Ekwall

Sådant du undrar över i en solstol

Du kan förundras över mycket i Dubai, själv ligger jag i en solstol på en strand och funderar över hur det där med skyskrapor.

Eller snarare, hur det går till när de byggs.

Tittar du rakt upp mot himlen i Dubai ser ser du knappt himmel för alla skrapor, där den ena har försökt överträffa den andra i spejsad arkitektur och där det ständigt byggs nya; varenda liten tom plätt mark är en byggarbetsplats och eftersom det är små plättar och mycket folk som ska bo på den plätten så får man bygga uppåt. Rakt uppåt. Hundratals meter uppåt.

Skatteskrapa, Kronprinsen och annat är små kolonistugor i jämförelse. Turning Torso spelar i pojklagsligan.

Och det är när jag ser de där nya byggena med en lyftkran högst upp på husbygget som jag börjar fundera och nu kräver svar, hur fan får de ned kranen när de är klara med sina 60-70-80 våningar?

Eller hur får de upp kranjäveln på varje ny våning som byggs på?

Hissen i en skyskrapa, förresten? Byggs den samtidigt som huset växer i våningar? Går alla inhyrda byggarbetarpakistaner hela vägen upp varje dag eller stannar de kvar där uppe?

Det är sådana frågor du kan ligga i en solstol och fundera över när du har semester.

***

Det har varit så pass mycket snack och rykten kring Rasmus Elm och Manchester United att jag börjar tro att det verkligen stämmer.

I sådana fall är det ju en fantastiskt rolig värvning.

***

När Adam Johansson nu drar till Seattle Sounders så lär det väl innebära att han missar januariturnén?

Då får vi se om landslagsdissen av Kalmars högerback, Mattias Johansson, är på riktigt.

***

Jag läser att Pato är besviken på sin tränare Allegri för att han saknar tillräcklig kommunikation.

Det är ju nästan alltid så att spelare – hur bra den är – blir besvikna på tränare som inte anser att de är lika bra som spelaren själv tycker.

Vi har sett en del exempel på just det, som ni vet.

***

Som vanligt i samband med resmål som inte är runt hörnet så ska jag gå på ligafotboll.

Helst hade jag förstås sett Diego Maradona leda sitt Al Wasl, men de har bortamatch den här veckan.

Väljer nog Al Ahli istället, det lag som Quiqe Sanchez Flores tränar numera. De har intressant möte med Sharjah, kvällsmatch på fredag.

Eller fredagsmatch på eftermiddagen när jumbon Dubai möter Bani Yas från Abu Dhabi, bortalaget har David Trezeguet på topp.

Återkommer med rapport.

***

Zlatan på väg hit i dagarna, som ni vet. Så även en annan svensk fotbollshjälte.

Och ytterligare en bor ju redan här så ofta han kan.

***

Jag måste förstås se Foppa-dokumentären av Jonas Karlsson via SvT Play, men är övertygad om att det är bra. SvT har möjligheten, kraften, tiden och kompetensen att göra sådant bra.

Och bra sportdokumentärer är alltid sevärda, dessutom var Foppa absolut värd en sådan (utgår…och HOPPAS…att Svenska Spel INTE hade något ekonomiskt finger med i spelet?).

Jag gjorde en del dokument, några av dom blev rätt bra 8om jag får säga det själv): Jo Waldners Kinaresa, The Striking Viking om biljardstjärnan Eva från Gävle och Kajsa Bergqvist – The Golden Girl.

Men numera tror jag tyvärr inte att det finns pengar för den typen av dokumentärer i kommersiella TV-kanaler så länge de inte är helfinansierade av någon sponsor som helst vill figurera i programmet. Eller gjorda i enklare form, som en längre intervju – den jag gjorde med Henrik Larsson för två år sen var en sådan.

Jag hade hoppats att det hade funnits större utrymme (tid, kraft, budget, tålamod) för sådant idag.

Det är sport-tittaren värd.

***

Annars minns jag fotboll i det här landet så långt tillbaka som 1990.

Då mötte Sverige Förenade Arabemiraten här i en träningsmatch och Stefan Schwarz gjorde mål i sin landslagsdebut.

Minns att förbundskapten Olle Nordin sa – på sin breda Delarydialekt – U.A.E om landet hela tiden, vilket gör är den korrekta förkortningen men sällan ett land vill bli uppkallat som en förkortning.

Shejkerna var inte helnöjda.

***

…sen undrade jag också hur kranföraren gör när han blir pissnödig, kör han petflaska då?

Eller måste han klättra ned till någon toalett och var är då den toaletten, 49 våningar ned?

Om han blir hungrig funderade jag inte så mycket på, utgick från att han hade med sig en påse med hemkokta ägg.

Patrick Ekwall

Jag har rest på ett säte i någons husbil, fast i luften

Poolside next.

Det har varit en del och du vet att din kropp behöver vila när du somnar i taxin på väg ut till  Arlanda strax efter lunch.

Dubai it is.

Och som vanligt när det rör sig om semester så har jag planerat att göra – ingenting.

Inga inplanerade utflykter i buss för att titta på en ruin (vilket i och för sig blir svårt att hitta i  Dubai), inga statyer som ska synas, inga måsten, ingenting.

Det finns ingen bättre semester än en semester där i stort sett ingenting händer mellan beställning från poolmenyn och insmörjning av solskyddsfaktor.

När man jobbar, jobbar man.

När man vilar, gör man ingenting annat.

Det har alltid varit min filosofi.

***

Vi ska inte glömma att de två vintrar vi haft har varit extrema, den vi haft så här långt har väl snarare varit mer normal.

På Stora Mossens IP:s konstgräs har jag sett fotbollsträningar och matcher långt ini december.

Och nere i Skåne såg jag grönt gräs överallt, det hade varit lugnt att spela allsvensk fotboll  långt in i årets vintermörker.

***

Engelsk ligafotboll, juniorhockey och alla tänkbara listor, det är i dessa tider vi befinner oss just nu.

Bryts någon gång framåt mitten av januari då handbollen drar igång, i år med ett europamästerskap i Serbien.

Eller, för den delen, av januariturnén och landskamper mot länder vi knappt har hört talas om.

***

Och på tal om den engelska ligafotbollen…det är nu som landslagsstjärnorna i Premier League manglas sönder och samman, under det traditionella ju- och nyårsschemat.

När de flesta andra vilar och samlar kraft, då körs det på i England på maxad växel och det brukar vara det som sätter sig i ben och huvud på de spelare som kommer utslitna till EM- och VM-slutspel.

***

”Är vi framme snart?”

Fråga från barn framför mig strax efter att vi lyft från Stockholm mot Dubai.

Det är då man vet att det kan bli en extra lång resa.

***

Signeringsturnén med boken var extremt rolig.

Tack alla som tittade förbi, köpte julklapp till sig själv och andra eller bara pratade en stund.

Dessutom var det väldigt roligt att den här lilla enkla boken låg 4:a hos bokia.se bland deras mest sålda böcker under några dagar före jul.

Zlatan, Lindström och boken med Vem-vill-bli-miljonär-frågor låg före.

***

Hur mycket vi gamlingar än vill hålla kvar vid Kalle Anka-traditionen på TV under julafton så är den förstås på väg att förintas.

Det är inte lika spännande för kidsen att se gammalt tecknat i VHS-kvalitet när de ser nytt tecknat varje dag. I sin telefon.

Det var ju lite annat på den gamla vänstertiden, när det bara fanns två TV-kanaler och någon hade bestämt att roliga tecknade filmer får man bara se på julafton.

***

Vi lever i nya tider och lågprisflyget är en del av dessa tider.

Jag har inga problem med Norwegian, i alldeles för många år blev vi alla svårt blåsta av flygindustrin och betalade tusen och åter tusentals för mycket för resor där servicen oftast bestod i att dela ut en påse med jordnötter.

Och Norwegian var den enda direktflighten till Dubai från Stockholm.

Men ändå.

Det är lite som att åka buss i luften.

Eller som under vår resa: sitta någonstans på ett par säten mitt i en stor barnfamiljs husbil.

Folk har lärt sig leva med de här flygresorna, det finns ingen som längre gnyr över att du får pröjsa för din mikrouppvärmda flygmat, dina hörlurar eller vad du vill ha.

Kidsen har flugit förut och studsar fram genom säten som om vore de herr Nilsson ihemma hos Pippi Långstrump, ingen bryr sig om en film (herregud, minns det stora i att DE VISAR FILM när jag drömde om flygresor i min barndom) eftersom alla har iPhone, iPads eller andra spel och gärna kastar sig över dom innan planet lyft och sen helst över sina kompisars.

Och föräldrarna gör som på utflykt: de släpar med sig matsäck.

Sidan om oss satt en familj som lyfte fram medhavda mackor, skurna gurkbitar, körbärstomater, wraps och SIMSALAFUCKINGBIM; där sprack den oskulden när en snubbe plockade fram en apelsin som han skalade glatt.

Jag fick förstås leva med det. Ta skedar i vacker mun, läsa min bok och inse att snart är jag ändå framme i värme, snabbt och smidigt.

Men när jag hörde någon ropa, fyra-fem rader längre fram:

”PAAAAAPA….vill du också ha ett ägg?”

Ett hemmakokt ägg!

Där måste vi väl ändå dra en gräns, hur mycket lågprisflyg det ändå är.

Du kan bli inspärrad om du försöker smussla med dig en flaska vatten eller lite för stor tub tandkräm genom säkerhetskontrollen.

Men hemmakokta jävla ägg är alltså ok.

Vad är nästa steg, att folk tar med sina campingkök och brassar på lite bruna bönor med fläsk på rad 26D?

Resan tar knappt sex timmar, kan vi inte bara äta före och efter och kanske köpa en kopp kaffe med en macka på själva flygresan?

Eller hur tänker du när du ska ut och flyga…nämen om man skulle ta och koka till sig några löskokta ägg som man ska sörpla i sig, när man ändå ska ut och åka flygplan?

Eller är det bara jag som inte riktigt vill förstå.

***

Milan kommer till Dubai på träningsläger när jag är på plats, så risken finns förstås att det blir lite fotboll att titta på trots allt.

Varför inte, semesterfotboll på semestern.

***

All credd till personalen på Norwegian, jag hade inte fixat att jobba i den miljön särskilt länge utan att få lust att kasta ut någon från 10 000 meter.

***

Och – om du har missat det – efter snabb och smidig förhandling med Redaktionsjuggen så är det nu klart:

Denna blogg fortsätter i ytterligare ett år på denna plats, sjunde året i rad.

Jag ser fram emot att få fortsätta med det.

Hoppas du fortsätter hänga på.

Patrick Ekwall

LIVE: God Jul och en liten julklapp bara till dig…

[bambuser id=”2235850″ size=”large”]

Patrick Ekwall

Det vimlade av vänner i Apple Bay (BILD-EXTRA)

Bokrelease, givetvis i Apple Bay. I bokhandeln, lika självklart.

Med vansinnigt svåra snittar från Park Konditori.

Och så många goda vänner kände för att dyka, vilket värmde i hjärtat.

Så därför, här blir det lite klassiska vimmebilder tagna av Mathias Nordgren:

Välkommen till Apple Bay

Godfather (Billy Lansdowne) hade rest hela vägen från Kalmar, kom med Viasatsas och TV-lagets  Clabbe Rusk. I bakgrunden smög Thomas Lundmark för att fastna på bild.

TV-lagets energiske högerback…den alltid så glädjespridande Olle Sarri, kom med lilla dottern till Apple Bay.

 

En klok man som Leffe Boork gled omkring i lokalerna och svarade bland annat på viktiga frågor, som: Vem är det som tekar i hockey, centern eller?

En av mina läromästare, Herrn Smith (Rune Smith), flög upp från Malmö och fanns på plats, vilket gladde mig mycket.

Goda grannar och vänner: Guds Son (Ola Wenström) med familj: Lotta, Nina och Kajsa.

Fågelskådaren (Micke Fasth) har varit bokens hårt arbetande redaktör, här med Artur Ringart, TV-sportlegend i Gant-kläder.

Richard Herrey kunde såklart inte låta bli att söka sig bort mot Fotbollskanalens logotyp, så nära det alkoholfria som möjligt.

Marcus Birro gick upp i givakt i bokhandeln såklart och vände samtidigt ryggen åt SvT:s David Fjäll.

Angela Monroe som blixtrande snabbt och snyggt gjort den grafiska utformningen av boken kom med sin kille och blogga gärna, klicka HÄR.

 

Disco (Daniel Kristoffersson) kom med flickvän och åkte sen raka vägen upp till de mörka skogarna, Disco är från Norrland.

Min egen snickare, Bygglovs-Matte, hade mössa på sig inomhus vilket inte var tillåtet – han fick ta av den den.

Wilma, 12 år och en Frisör som heter Hannah – tålmodiga kvinnor.

En av TV-lagets trotjänare, Thomas Bodström, som till vardags är advokat, deckarförfattare och annat (som vi inte behöver prata om).

Längst och ståtligast i bokhandeln: Långe Lundh (Olof Lundh)

 

 

Patrick Ekwall

Jag satt bland toapappret när stjärnförfattaren dök upp

Distributör Ekwalls Bud & Co, “författare” Ekwall AB, PR-byrån Ekwalls Marketing samt handelsresande Ekwall i Bok AB i samarbete:

Från måndagskvällens härliga bokrelease med sköna vänner (se bilder här och här) i Äppelvikens Bokhandel blev det tidig morgon för hämtning av böcker på lager, stor leverans till ICA Liljeholmen, packning av beställningar i små påsar, signering vid toapappersavdelningen på ICA Kvantum Kungens Kurva och sen i mattsvart längs nattsvart motorväg från Estocolmo till Helsingborg; signering onsdag på Zgander (12-14) samt på ICA Maxi i Ängelholm (15-18).

Det är hemmsnickrat, men det är vansinnigt roligt.

Jag mår bra av att få komma iväg, träffa människor som vill prata om boken och ditten eller datten, komma bort en stund från det mer inrutade TV-jobbet.

***

Vem snor Labinot Harbuzi nu, när han är fri att gå?

På Malmö FF centrala mittfält går det väl knappast att lova någon plats?

Elfsborg har fullt, känns det som.

AIK?

***

Har vi inte sett Zlatan sitta och småspy ganska ofta det senaste året?

Det är uppenbarligen inget ingen stor grej, men verkar lite underligt.

Mål gör han ändå onekligen.

***

Skandal: Mattsvarta Range Rovern ger mig “iPhone4” på displayen när jag kopplat upp

.När det är en “4S”.

Har jag blivit lurad?

***

Det är väl klart att Radiosporten ska sända hockey-VM, om de kan pröjsa för rättigheten som alla andra, och det löser sig säkert som alltid.

Men har vi inte hört gråtvalsen förut? Rätt ofta?

Var det inte så att det var något reklamradiostation som sände ett VM när TV3 var inne och röjde på hockey-VM inledningsvis.

Redan då skreks det väl om “skandal”, det känns inte som om det är en ny grej.

***

Tamburmajoren bloggar.

***

Det kändes förstås lite genant när en storsäljare och mästerdeckarförfattare som Camilla Läckberg kom förbi med Martin Melin och köpte en bok bland toapappret på ICA Kvantum…well, well, du måste börja någonstans…och papper som papper…

***

Intervju i SR Metropol 93,8 – där jag “tvingas” avslute med att sjunga juggesnusk.

Fick ångest.

Men Mästaren sms:ade efteråt och sa att allt var lugnt.
***

Har Luis Suarez sagt det som det sägs att han sagt ska han ha straffet.

Rasism måste vi få bort från våra fotbollsarenor, det är snart 2012…vi är inte kvar på stenåldern.

Men vad är rätt och vad är fel, vad menas eller inte menas, med mer med mera. Läs gärna Hyllmans blogg i ämnet – väldigt intressant och en del frågeställningar att fundera kring.

 

Suarez har varit i blåsväder förut och det kan ha legat honom i fatet här.

***

Elfsborgs nya norska förvärv ser ju att kunna bidra med lite rocknroll till Knallebygden.

***

Onsdag är sista dagen för att beställa boken och få den före jul

I Estocolmo finns den i alla Intersportbutiker, ICA-butikerna Alvikstorg, Kungens Kurva, Liljeholmen. Äppelvikens Bokhandel och Corinne&Friends i Sturegallerian.

Bokia Hansa (Malmö), Zgander (Helsingborg), ICA Maxi i Ängelholm, ICA Supermarket i Båstad, Bokia i Center Syd.

Och några få bokhandlare, fråga gärna efter boken hos din bokhandlare eller hos Pocketshop (antingen har de eller så kan de beställa hem).

***

Men nu sover vi.

Jobb hela vägen fram till Juldagens morgon (då jag tittar tillbaka på 2011 i Nyhetsmorgon), sen tar Ekwall AB en vecka i Dubai.

Svårt ledig då.

***

 

 

 

Patrick Ekwall

Kåmark, vilken Superman - alltid en klubba redo för strid!

Även om mörkret lägger sig som en våt filt över decemberträsket, så snart det kommer tillstymmelse till snö så inser jag att den inte är saknad.

Jag hör förstås röster om “typisk svensk jul” och sånt, så snabbt glömmer folk att vi – som bor i civilisation, trots allt – levt som som eskimåer i två år.

Det här med vintrar… kalla, blåsiga, milda, mörka eller vita…går i cykler.

Och eftersom jag tidigt vande mig vid malmöitisk snålblåst- och slaskvinter så sitter den lite i märgen; hellre huka i rusket än att leva i igloo och bosätta kroppen i olika enorma lager med dun.

Snö fungerar bäst uppe i berg, i skogarna och möjligen till julaftonens förmiddag när barn får annat att göra än att vanka nervöst av och an mellan gran och kök.

***

Jag tycker synd om Marcus Berg.

***

Det kändes som om ingen direkt brydde sig från början och det blir bara svårare och svårare att engagera sig för klubblags-VM.

Lägg ned eller gör om.

***

Pontus Kåmark, hela Göteborgs egen Superman!

Det var inte längesen han ryckte ut och räddade en man från att brinna inne och när en galen hund attackerade på stan, då dök Kåmark upp som (och det här är den göteborgska versionen) räddande ängel.

Kåmark, som alltid har en klubba redo för strid, ryckte fram en hockeysticka och fick tokig pitbull att släppa taget om attackerad man.

Kung Kåmark, alltid redo.

***

Min lördagskrönika i Getingen tittar vidare på Fallet Gerndt

***

Tänk att Paolo Roberto går och lägger sig kl 22:00 varje kväll.

Och att det är sant!

Vi träffades i samband med en TV-inspelning för ett par dagar sen och vi pratade en del om att han går upp varje morgon klockan 05:30 och kör en löprunda, varje dag, alltid, i ur och skur.

Det är klart, ska du palla det så bör du gå och lägga dig i hygglig tid och Paolo knoppar in kl 22. Alltid.

Han tyckte inte det var så konstigt med det, men jag slog ändå bakut. Han är trots italienare, de flesta italianos har väl knappt ens kommit till huvudrätten vid 22-tiden.

Fotbollsmatcherna i Champions League är inte slutspelade kl 22.

Men Paolo Robertos sovklocka är inställd på 22 och då ska det sovas. Jag har inga problem med att någon går upp i ottan och springer vid 05:30-tiden, men att gå och lägga sig 22…det är EFTER 22 som jag brukar jobba som allra bäst.

Vi lever alla olika liv.

***

Efter att ha läst en fantastiskt underhållande Alex Schulman-blogg om boksignering så var det med viss bävan jag stegade ned till Äppelvikens Bokhandel i Apple Bay Downtown för “världspremiären” av “Svår, svårare, Ekwall” och signering till det.

Det gick galant och var dessutom väldigt roligt, trevligt att få träffa goda och nöjda bloggläsare, några hade tagit sig en bit för att få köpa med sig en signerad bok.

Succé! Men snabbt ned på jorden igen när jag stegade in på Ica Alvikstorg för ny signering lite senare på dan; placerad vid ett bord sidan om goda apelsiner och framför en kyl fylld med risgrynsgröt.

På bordet: ett gäng böcker, ett stearinljus, en rödvit duk och en sån där väldigt fint snidad text på skylt med prisuppgift…lite som det ser ut när man vill lyfta upp ett pris på vilken falukorv som helst.

Jag frös så jag skakade av kylan från grötdisken och försökte värma mig något med hjälp av att stoppa fram signeringshanden över ljuset.

Nu slapp jag dock stå helt ensam eftersom ganska många kom fram och ville fråga om apelsinerna. Om de var kärnfria, om de var sura eller om man kunde få smaka.

Det blev å andra sidan en fin ingång till lite boksnack och en och annan stackare som tänkt köpa sig en apelsin kom hem med en bok i ICA-påsen också.

Själv fick jag åka hem och lägga mig i mikron, upptiningsprogrammet.

Köp en bok och få apelsin på köpet, eller tvärtom…

Lite mysigare i Äppelvikens Bokhandel…

***

John Guidetti!

Killen är på väg att göra en Brolin på riktigt.

Precis vad Erik Hamrén sagt att han hoppats på och nu går det inte längre att undgå den killen i en landslagstrupp på riktigt.

***

Boken finns i väldigt begränsad omfattning i handeln men kan fortfarande beställas HÄR och vara framme före jul.

Ser vi till handeln så kan du köpa boken här:

Aplle Bay: Äppelvikens Bokhandel, Alviks Kontorsmaterial, Park Konditori, ICA Alvikstorg.

Estocolmo: Corinne&Friends i Sturegallerian, ICA Kungens Kurva, Intersport-butiker – Drottninggatan, Sergel, Stinsen, Barkarby och Bromma.

Södra Sverige: Bokia Center Syd (från måndag), Bokia Hansa i Malmö (från tisdag), ICA Supermarket i Båstad (från måndag), ICA Maxi i Ängelholm (från måndag), Zgander på Kullagatn i Helsingborg samt i Väla (från tisdag). Sannolikt flera olika Interpsort-butiker från tisdag, återkommer om det. Samt BK Olympics klubblokal (köper ni av dom stöttar ni dessutom klubben).

Be din handlare kontakta bok@ekwall.se om du vill att de ska ta hem lite böcker, vi har fått köra så hemmasnickrat eftersom boken inte getts ut med förlag och vi inte riktigt hade räknat med något större drag.

***

Jag menar, hade Alexander Gerndt ens varit i närheten av en EM-trupp som läget är rent fotbollsmässigt?

***

Inget Fotbollskanalen Europa ikväll.

Programmet har tagit juluppehåll, oavsett om det snöar eller inte.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Nu kör vi chatt - och jag delar ut julklappar!

Frågor om boken?

Eller om Uppesittaren som uteblir.

Om Gerndt-fallet, senaste landslagstruppen eller vad du vill.

Vi kör en chatt kl 16:00 och är du med har du chansen att vinna småtrevliga julklappar.

Klicka HÄR för att komma till chatten och vi håller på till kl 18 ungefär.

Patrick Ekwall

Nu är boken här!


Jag stod och väntade på lastbilen med böckerna som en 7-åring på Glassbilen. Fylld av förväntan, lite spänd.

Kastade mig över kartongerna, slet upp dom och tog boken i handen som ett nyfött barn. Det kändes väldigt bra, måste jag erkänna.

Och ser bra ut.

Nu packar vi böcker som galningar på Alviks Kontorsmaterial till alla som beställt (och betalt) – alla kommer få före jul och ni kan fortfarande beställa. Svårt!

Efter packning har det handlat om att köra runt i bil och distribuera böcker till olika handlar här och där…jag vet inte direkt om det är kutym för alla “författare”, det är möjligt att alla en gång fick börja så – och jag har alltid varit en enkel man av golvet.

Just nu kan du beställa boken HÄR och få den före jul.

I handeln hittar du den i helgen endast på följande ställen:

Äppelvikens Bokhandel (jag signerar böcker där på lördag kl 12-14)

ICA Alvikstorg (jag signerar böcker där på lördag 14:30-16:30)

Alviks Kontorsmaterial

ICA Kungens Kurva

Samt i ett visst antal Intersport-butiker i Stockholm

Efter helgen finns den på fler ställen, bland annat ICA Supermarket i Båstad, ICA Maxi Stormarknad i Ängelholm, Zgander i Helsingborg och På Väla Centrum , Bokia Center Syd och förhoppningsvis på flera andra ställen (återkommer med info).

129 kronor är priset.

Patrick Ekwall

Som att vänta lite på tomten

Imorgon kommer lastbil med bok till Apple Bay.

Jag måste erkänna att det känns lite smånervöst…detta hemmasnickrade lilla enkla bokprojektet har ju växt efterhand; var tänkt som en mindre specialutgåva till alla ni som gärna läst den här bloggen under de senaste sex åren.

Och jag har inte sett boken ens på bild, jag får den imorgon och då ska jag själv vara med och packa, sortera, räkna och distribuera böcker till alla som har beställt, privatpersoner och olika butiker.

Då förstår ni själva hur litet och enkelt detta hemmabygge utan förlag är…jag tror inte alla “författare” paketerar och skickar böcker till köparna.

Skitsamma: det ska bli väldigt kul – fantastiskt att intresset varit så stort – och jag känner mig lite som ett barn inför tomtens ankomst…spänd, förväntansfull och lite skraj.

***

Aldrig har väl Alexander Gerndt varit så given som landslagsman som i dessa dagar?

Med tanke på form. privata problem och skadebekymmer så känns det som att Gerndt inte direkt hade haft någon given plats i ett landslag på ett tag.

Men det här handlar förstås om så mycket annat om fotboll, på alla sätt.

I grunden är det mest ett sorgligt kapitel för de närmast inblandade – My Gerndt, Alexander Gerndt, deras två små barn och närstående.

Vi kände alla till hur snacket gick om parets stormiga förhållande eftersom fru Gerndt gärna gjorde det väldigt offentligt via sin blogg, där beskrev hon bland annat i skämtsamt tonläge den där bollen som sparkades på hennes ben när de (enligt inlägget) skojade loss i trädgården och som är en av punkterna som Gerndt fälls för.

Men det gick förstås aldrig att ana att det skulle sluta med en sån här familjetragedi, jag kan hoppas att alla inblandade får den hjälp de behöver.

I grunden går det inte att låta bli att känna olust för hur alla inblandade har drabbats.

Kvinna som misshandlats av sin man, två små barn som far illa.

Ung man som hävdar att han är helt oskyldig och som pga sitt yrke som välkänd fotbollsstjärna för alltid kommer vara utpekad som gustrumisshandlare, även om han skulle bli friad i Hovrätten.

***

Jag signerar boken i Äppelvikens Bokhandel i Aplle Bay downtown på lördag kl 12-14.

Ska bli intressant att känna sig lite som Alex Schulman gjorde i den där underhållande krönikan om när han skulle signa böcker i ett köpcentrum och ingen (eller ytterst få) dök upp.

Men jag har inga problem med att vistas i Äppelvikens Bokhandel, en fantastisk liten fin och klassisk bokaffär.

Är du inte i krokarna så kan du beställa boken före jul HÄR. 129 bananer kostar den.

***

Förbundets hantering av hela Gerndt-affären gränsar förstås till tjänstefel. Så naivt får man inte agera i en sån här fråga. Att Lagrell (eller någon annan, för den delen) inte trodde att det skulle bli så stor uppmärksamhet när en landslagsman (med i truppen det senaste året) fälldes för ett sånt här brott är ofattbart.

När de väl handlade så tog de ett beslut som var väntat.

Alexander Gerndt kan inte representera landslaget så länge han är dömd för ett sånt här allvarligt brott.

Den svåra frågan är ju hur lång avstängningen är – är den för alltid? – eftersom det är ett knivigt fall med villkorlig dom. Eller om kille ska ges en andra chans?

Jag tror dock att Alexander Gerndt – som läget blivit – inte hade haft någon större lust att vara landslagsman, med all den uppståndelse det hade fått, om han ens blivit uttagen.

Tid får läka sår, om det nu går.

***

David Villa har inte haft sin roligaste säsong, om vi säger så.

***

Jag har inga invändningar mot den trupp som plockade ut till januariturnén förutom en: varför Kalmar FF:s högerback Mattias Johansson inte bleb uttagen förstår jag inte, så många unga och bra högerbackar vimlar det inte av direkt.

Mest intressant: Viktor Claesson.

***

Det är så många hjälporganisationer som hört av sig i december – oftast via reklanbyråer och andra – för att presentera idéer om hur jag kan hjälpa till.

Jag har inga problem med det, men det går inte att ägna tid åt att hjälpa alla. Därför måste man säga nej och det gör förstås lite ont.

Och helst skänker jag anonymt utan att “alla” ska behöva veta.

***

En lastbil kommer lastad. Snart.

Patrick Ekwall

Så tycker jag i fallet Gerndt

En alldeles fantastiskt rörande kväll på Cirkus igår…många tårar, en del i sorg men de flesta i upprymd glädje.

Jag är en blödig fan, jag har inga problem med det, och HJÄLTE-galan är en gala som berör. På riktigt.

Ingen ska röstas ut, inga tittartävlingar, inga påklistrade manér. Bara fantastiska människor tagna ur verkligheten. Bara hjältar som är hjältar på riktigt.

Allting lett värdigt, proffsigt och snyggt av Mark Levengood.

Jag och en frisör som heter Hannah var på plats för andra året i rad, det känns sannerligen som en ynnest att få möjligheten att vara där för att  få hylla hjältar som har gjort någonting som är värt mer än vilket snyggt mål som helst.

Galan sänds på fredag i Fyran, jag rekommenderar den varmt.

***

För alla inblandade (inte minst två små barn)  är självklart allting som berör misshandelsdomen för Alexander Gerndt personlig tragik.

Det är viktigt att konstatera först och främst, även om det finns de som tror att allting kretsar kring fotboll; det är människor vi har att göra med här.

Alexander Gerndt är nu dömd till en villkorlig dom över tre månader (samt 80.000 kr i dagsböter) för misshandel.

Och eftersom frågan självklart sett dagens ljus, så: nej, jag anser inte att Alexander Gerndt kan representera ett svenskt landslag under tiden som han avtjänar ett straff för ett allvarligt brott.

Jag tycker inte det råder något tvivel om att han ska få lov att fortsätta utöva sitt yrke, att fråntas sin rätt att spela fotboll/fortsätta sin yrkesutövning för sin arbetsgivare känns inte relevant sett till domens art.

Men landslaget är different story. Då är du en representant för ditt land och känner jag att det är fel så länge du avtjänar ett straff.

Ser vi rent krasst på situationen i landslaget så spelar det inte så stor roll i det här sammanhanget, nästa match med spelare utanför Norden är i slutet på februari mot Kroatien i Zagreb.

I övrigt, som sagt: en tragisk historia, jag lider med alla inblandade och Alexander Gerndt ska givetvis ha och ta det straff som tingsrätten utdömt, så länge han bedöms skyldig.

***

För andra dagen i rad publicerade Getingen utdrag ur boken och den här gången tog Discos arbetsgivare ett pung-grepp.

Mardrömsresan från New York med galet hög feber och en pungkula likt en mango.

Låt mig…lite likt en David Lagercrantz, inga jämförelser i övrigt, inte allas…betona att boken är på 400 sidor och att kvällstidningar självklart väljer att dunka på med sådant som drar till sig rubriker.

Så här långt har väl Getingen publicerat och pumpat ut ungefär en halv sida av 400.

Men om du ger ut en bok så är du förstås tacksam för att någon visar ett intresse för boken överhuvudtaget.

Du läser om”flygplansdramatiken” HÄR och om TV4-dramat i Montpellier HÄR.

Boken kommer ut fredag 16/12, kostar 129 kr och kommer inte att hitta i handeln i större utsträckning – men du kan beställa den HÄR och få den hemskickad före jul.

***

Den största överraskningen på hjältegalan var annars att Birro hade med sig Hussfelt som bordsdam. Eller om det möjligen var tvärtom.

***

Det är klart att Erik Hamrén har en åsikt i fallet Gerndt och ska få lov att uttrycka den. Han är förbundskapten, inte materialförvaltare.

***

Sveriges handbollsdamer slog Argentina, Uruguay och Elfenbenskusten – men fick stryk av resten.

Då kommer du inte särskilt mycket längre än till en åttondelsfinal.

***

Bojan Djordjic uppges vara på väg från sin senaste klubb, Blackpool, där han inte har fått någon speltid.

När klubbar nu hör av sig så är AIK inte en av dessa.

Men är det så förvånande?

Kändes det som om AIK gjorde allt som stod i deras makt för att behålla Bojan när han och Martin Mutumba försvann under mer eller mindre underliga former till Ungern och Videoton?

Det kanske bara är en känsla, men kändes det inte som om AIK ville “bli av med” Bojan den gång och kan man inte tyda på uttalanden från dagens ledning att de inte är intresserade av att ta tillbaka honom?

Eller är jag snett på det?

***

Hammarby har införskaffat en amerikan som tränare.

Jag vet inte om det är rätt eller fel, uppenbarligen ville klubben ha en kraft som kommer in med “nya ögon” och det är förstås aldrig fel att testa något nytt.

Om nu Bajen känner att de har råd att testa sig fram?

Hammarby är en väldigt speciell klubb som misskötts å det grövsta under en mängd av år, fixar Gregg Berhalter – som kommer från en väldigt proffsig ordnad proffsmiljö under sin karriär – att leva med det?

Och Superettan är en väldigt speciell serie som kräver uthållighet och massor av kraft med hjälp av lite mindre medel, en serie där ingenting fås gratis vare sig du är i omgång 1, 17 eller 20, vare sig du är i Borlänge, Varberg eller Stora Valla – jag har svårt att se att Gregg Berhalter kan ha en aning om vad som väntar.

Men var fanns alternativen för Hammarby?

Gammal skåpmat eller något helt nytt?

Det är aldrig fel att chansa, men jag är inte hundra på att chanstagningar är vad Hammarbys prövade fans helst vill leva med..

***

På fredag alltså: hjältarnas hjältar, har du tid och möjlighet tycker jag du ska titta.

Det är värt mer än vilken annan idol som helst.

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Varning: bloggen innehåller ord som går över gränsen

Först den 16:e december kommer boken och jag ser verkligen fram emot att få detta egna lilla enkla projekt i handen, som den baby det är.

Så här: efter 30 år i branschen och sex års intensivt bloggande så har jag samlat Best of Blogg och en del tankar/erfarenheter från ett relativt långt yrkesliv i en speciell bransch.

Det är inte konstigare än så.

Men det kan finnas en poäng att påpeka just det eftersom delar av den hatiska generationen inte kan låta bli att spy galla över en produkt de ännu inte sett.

Det är förstås föga förvånande även om jag har svårt att förstå varför man vräker ur sig att det är “en bok jag inte vill läsa”…nähä, bra, då vet vi det. Finns det något tvång?

Det är en bok främst för alla de trogna bloggläsare som hängt med här i alla år. Förhoppningvis kan den vara något för någon som inte hittat hit.

Men vi kan ju alltid låta boken komma ut först.

Getingen förhandspublicerar ett litet utdrag ur bokens 400 sidor idag (se klippet ovan) och allt som finnes mellan pärmarna är inte av rubrikkaraktär, jag vill gärna betona det.

Oavsett vilket så har mottagndet INFÖR detta lilla bokprojekt varit bra mycket större än jag förväntat mig och de flesta som hört av sig är väldigt glada och positiva…hoppas de är av samma uppfattning efter att ha läst “Svår, svårare, Ekwall”.

Vill du beställa och vara säker på att få ett ex före jul så gör du det genom att klicka på den här länken. 129 kr kostar boken.

***

Peter Ijeh, minsann.

Ja, varför inte.

Gais har – liksom Mjällby – haft förmågan att skaka liv i gammalt och lite skadat gods.

Så länge Gais bara har bollen i motståndarnas straffområde så kan det nog bli bra.

***

Inte för att jag har särskilt bra koll på Käppakriget nuförtiden, men hur de lyckas klanta till det i Malmös hockeylag trots alla tänkbara resurser är ju en gåta.

Leksands missade elitseriejakt kan jag någonstans förstå, trots att de har kulturen; det är en liten by i en skog.

***

I Bladets serie “en krystad rasar-text om TV4 om dagen” nådde vi igår den skidskytteintresserade familjen Englund i Motala.

Där rasade man i stugan hela vägen till den stockholmska kvällstidningen för att man under en webb-sändning hört reporter Junior Anderberg säga ordet “nakenstafett” i samband med en repetition som gått ut i etern.

“Det är inte familjevänligt längre”, säger Johanna Engström.

Och dundrar sen till med:

“Där gick de över gränsen!”

Jag har nu ingen aning om hur den skidskytteintresserade familjen Engström i Motala ska tackla detta och hur deras barn ska behandla det trauma de fått utstå.

Men om familjen är så känslig för ordet “naken” så vet jag inte hur lämpligt det är att titta på en sport där de skjuter med laddade vapen.

Och, slutligen: hur känner man som reporter för att göra det här knäcket? Snälla, säg att man sitter och skrattar hela vägen till manusstopp.

***

Ju mer media påpekar att Guidetti ska få en chans i landslagstruppen, ju större risk är det han blir en “mediagunstling” och det behöver inte nödvändigt vara positivt alla gånger. Snarare tvärtom.

Guidettis enda möjlighet är, trots allt, att fortsätta vara tillräckligt framgånsrik i match efter match.

Sett till “truppkonkurrenter” som Gerndt, Berg och (en skadad) Hysén så bör han ligga bra till.

Men truppen tas ut i maj, det hinner hända en del innan vi är där.

***

…och nej boksläppet är inte att “göra en Zlatan”, vilket många försökt påvisa – så snabbt och enkelt gör du inte en bok på 400 sidor.

Det här är överhuvudtaget inte en konkurrent någonstans.

Eftersom 2011 var året för mitt 30:e i yrket så var planerna att den skulle komma nu. 31 år hade känts mindre “speciellt”.

Sen bör ju kidsen möjligen lära sig att Zlatan inte är den enda människan i världen som har släppt en bok och att det är David Lagercrantz som har gjort hantverket (och gjort det väldigt bra).

***

Nakenstafett!

Ni hör ju själva, skakande.

***

Olssons krönika om “så-trött-generationen” var på alla sätt väldigt mycket mitt-i-prick.

***

Ikväll: Cirkus. Hjältegala.

Där talar vi om människor som alla är värda att skriva böcker om.

 

Patrick Ekwall

Det blev för mycket för Real till slut

Klassisk sydvästskånsk vinter så här långt i huvudstaden.

Den lite mörkare, blåsigare, snöblandat regnigare.

Det var aldrig snöiga vintrar förut, det är bara sådant som de säger eller åtminstone sådant som de som var lite äldre alltid sa.

Inte sant då, inte sant nu.

Det har varit två överjävligt snöiga vintrar efter varandra de senaste åren och jag minns den 1982 i Skåne.

Annars har mina december sett ut som den här, det är lätt att glömma det efter två år som eskimå i igloo.

Nu handlar det istället om att huka sig i vinden och kämpa fram till det att vi börjar skönja ljuset, någon gång i mars…så här långt slipper jag åtminstone snön, den är vansinnigt överskattad i civilisation.

***

Det kändes på många sätt som att det var läge för Real Madrid.

Inför matchen och 21 sekunder in i den.

Men Barcelona har Mourinho, Cristiano Ronaldo och El Clasico i ett rejält punggrepp, det är uppenbart.

Trots det tidiga 1-0, trots några vidöppna lägen, trots tre frisparkar i CR7-läge, trots god form, trots hemmaplan – det har nog satt sig i huvudet på Real-spelarna, att de inte kan besegra Barcelona i ligan.

Mourinho valde att göra som en gång Inter och Chelsea för att störa Barcelona, tokpressa högt och överallt…det gav förstås resultat med Benzemas 1-0 efter Valdes tavla och det där skottet som landade till en passning via en Barcaspelare.

Men det kräver sin kropp att orka spela så i 90 minuter och det underlättar säkert inte att Barcelonas (och Valdes) fortsatte att spela ut bollen från insparkar via snäva korta passningar på markerade spelare trots fadäsen vid målet; måste varit knäckande på sitt sätt.

Jag vet allsvenska spelare som skulle tveka att slå vissa passningar i MOTSTÅNDARNAS straffområde som målvakten Valdes väljer att slå på insparkar eller efter tajta bakåtpassningar.

Real hade sina chanser, det ska inte glömmas och Ronaldo borde åtminstone ha gjort minst ett mål.

Men sanningen är också att de inte orkade stå emot, att det till slut blev för mycket med Messi, Fabregas, Xavi, Dani Alves, Alexis och (inte minst) Iniesta.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlar om den så kallade Thern-affären.

Du läser den HÄR.

***

Det var skönt att vi slapp de allra värsta avarterna från vårens El Clasico-fiesta och mest fick fotboll.

Man kan tycka att det spelas över i en hel del närkamper – och så är det ju också – men matchens dignitet gör också att det blir mer omdiskuterat och debatterat. I vilken La Liga-match ser vi inte spelare falla för ingenting och (framförallt) låtsas som om de är svårt skadade efter en lättare smekning?

Det tråkigaste med de där fyra El Clasico-matcherna förra säsongen var ju att det mest gick ut på att försöka få en motståndare utvisad, istället för att koncentrera sig på att vinna matchen med schyssta medel, och det kände jag att vi slapp nu.

Nu var Leo Messi nära sitt andra gula i första halvlek och Sergio Ramos skulle förstås haft ett i andra…men de hade i sådana fall fått skylla sig själva.

***

Boksläppet närmar sig – den 16/12 är det dags – och uppenbarligen finns det ett hyggligt intresse för innehållet hos kollegor på tidningar/nyhetssajter, vilket förstås bara är tacknämligt.

Jag är rädd för att det ligger en och annan rubrik och lurar i bakgrunden, men glöm då inte att boken är 400 sidor och du kan lätt lyfta nio-tio rader till hot stuff.

Här kan du läsa mer om boken.

Och HÄR KAN DU FÖRHANDSBESTÄLLA BOKEN.

 

***

Lite trist att Rydström slutar blogga hos Getingen.

Jag hoppas kunna ha möjlighet att läsa honom någon annanstans.

***

Du vet att tiderna har förändrats när Danny Wess ringer och hävdar att att han sitter på en helt vanlig buss.

***

Kan det här vara ett fall för polisen/myndigheten i något annat civliiserat land? Eller stad?

***

Det där med att Mourinho helt gått över till campingplatsklädsel, vad handlar det om?

***

Och den här är ju en klassiker som jag snor från Putte Nelssons twitter…bara i Malmö, bara i Malmö.

***

Jag såg skidskytte med den utmärkte Johan Edlund som kommentator i reklamfinansierade TV4 under lördagsförmiddagen.

Det är möjligt att jag missade någon som körde förbi en skogsdunge någonstans, men det reklambreak jag såg i tävlingen störde inte särskilt.

Det handlar nog mer om en vana.

Vi vill att det ska vara som det var en gång på Hylands Hörna-tiden för att “så har det ju alltid varit”.

Och det är förstås rätt lätt att hata, inte minst reklambreak.

***

Söndag och redan säsongsavslutning för Fotbollskanalen Europa, tillbaka igen i början på januari.

Julen kommer tidigt till TV.

Med eller utan snö.

 

 

Patrick Ekwall

Med dom sköna namnen - klart Basel skulle gå vidare!

Jag har hunnit med en snabbsväng till Göteborg, hann med att landa på Landvetter, mingla med Smiling John, Kåmark, Jonas Ljungberg, Jose Fortes, en fotbollsspelande Petronella och en del andra 031-hjältar, en hyfsad grilltallrik på Tranquillo, en oslagbar Hanky Panky i baren på Avalon, en frukost och en resa tillbaka till Landvetter.

En del hit och dit de senaste veckorna, nu ska jag inte resa mycket mer än upp och ner ur en kontorsstol (och ur en sån där grön, på söndagkvällarna).

***

Det där med att Fyran är att gratulera till Manchester City och United missade i Champions och hamnade i Europa League…jo, det kan vi förstås tycka.

Men jag får en känsla av att Europa League behövde den vinstlotten i större utsträckning än TV4.

Gruppspelet så här långt har varit sövande på väldigt många håll i Europa League…Uefa behöver göra mycket mer än bara hoppas på stjärnglans för att få bättre fart på den turneringen.

***

Otroligt coola namn i Basel.

Scott Chipperfield kan vi sen tidigare men Granit Xhaka (uttalas tjacka)!

Eller Shaqiri och Joo Ho.

Då kan man ändå känna att de är värda att gå vidare, bara för det.

***

Idag fick Wilma, 12 år, lära mig Skype för att jag skulle delta över detta fenomen i Schulman Show för att prata om boken som snart ligger ute.

Jag måste vara sist ut i Europa med Skype, twittrade jag.

Men det visade sig att jag faktiskt inte var det.

***

Otroligt att det tog så lång tid att upptäcka att den där “SladdJan-rollen” i Viasatsas Champions League-studio varit bortplockad sen ett tag tillbaka.

Då kan man kanske känna att det var rätt beslut, att den inte riktigt fyllde någon funktion.

Annars hade man väl saknat den?

***

Vilket otroligt drag det blev i sista gruppspelsomgången i en Champions League-höst som annars varit ganska sval.

***

Manchester United har väl framförallt slarvat bort sitt avancemang på hemmaplan mot Benfica och Basel, uppenbart är också att Sir Alex’ lag inte längre är lika slagkraftigt.

Men City, med både pengar, stjärnor OCH god form.

Vad hände där?

Och hur dyrt blir inte det i förlängningen?

***

Inser Simon Thern vilket tryck han lägger på sig själv framöver om han alltså gör allvar att lämna Helsingborg för Malmö FF?

Inte bara för det infekterade klubbytet (även om killen bara spelat en A-lagssäsong i HIF och ju kommer från Värnamos skogar, men det blir ju så ändå).

Om han inte tar en plats direkt (och lyckas) som central mittfältare i Malmö FF, tänker han dra vidare någon annanstans då?

Även om det handlar om att delar av HIF:s ledning inte ser honom som annat än yttermittfältare – och därför vill han inte vara kvar, har jag förstått – så är det ju ett ganska drastiskt drag att så tjurnackat flyga vidare efter bara några få lyckade allsvenska matcher i ung ålder.

Nu sätter han press på sig själv att tvingas nå framgång och måste bevisa att han är innermittfältare och inget annat.

Jag tror säkert att Simon Thern kan lyckas, han har säkert förutsättningarna, men det hade han kunnat göra i lugn och ro även i HIF. Nu känns det som att han sätter onödigt tryck på sin egen karriär.

***

 

Champions League-lottningen blir förstås oerhört intressant och kommer att avgöra väldigt mycket i slutändan.

Real Madrid och Barcelona måste ses som storfavoriter sett till hur de spelat så här långt.

Men jag tror Bayern München kan hota.

Och det är möjligt att Champions blir ett vattenhål som Chelsea kommer trivas vid när ligan är på väg att köras?

***

Redan klappat och klart för journalistlandskamp den 15 juni i Kiev: England-Sverige.

Återstår att för den svenska truppen att hitta en lämplig camp inför detta prestigemöte.

***

Alexander Erwik vill tro att “Svår, svårare Ekwall” är en grabbig bok.

Jag vet inte riktigt varför han tror det, men det beror ju på hur man ser på det.

Jag tror Erwik blir överraskad.

***

Som Guds Son påpekade lite snyggt: det var inte särskilt längesen som Kalle Corneliusson sprang omkring med nr 10 på ryggen i Napoli.

***

Med tanke på Dinamo Zagrebs bedrövliga Champions League-facit, hur långt ifrån var då inte Glasgow Rangers?

***

Lika som bär: En ung Blochin och dagens Olic.

***

Boken “Svår, svårare Ekwall” kommer att lämna tryckeriet den 16 december.

Priset är klart nu: 129 kronor (400 sidor!).

Du kan förhandsanmäla ditt intresse för boken genom att skicka ett mejl med rubriken BOKEN till ekwall@tv4.se – då får du möjligheten att köpa hem en bok före jul.

***

Jag har  alltid gillat David Silva, det vet ni.

***

I Göteborg under knappt ett dygn och jag kommer på mig själv att enda utomhusvistelsen var mellan Tranquillo och Avalon, fram och tillbaka.

Resten i taxi, på hotellrum, i reception, i bar, i frukostmatsal,

Och då regnade det inte ens.

 

Patrick Ekwall

Mycket bok blev det av ett omslag

Mycket bok blev det idag.

Inte så mycket jobb som att ta del av reaktioner kring omslag och titel, via artiklar, bloggar, twitter, sms och en del samtal.

Det har varit givande på alla sätt.

Många av mina trogna bloggläsare gillar (och förstår) självironin i titeln och omslaget i stort.

Haters talar om storhetsvansinne och varför jag har en bild på mig själv om en bok om mig själv.

Andra tror att armen/handen på bilden tillhör någon annan.

Vissa uppskattar undertiteln och den om en kanin.

Några har inte riktigt förstått att boken är ett ganska litet och enkelt projekt och undrar därför hur jag kan ge ut en bok när Zlatan-trycket är på; well, jag ser inte den här lilla boken som en konkurrent  någonstans, det här ett roligt och givande bokprojekt som jag länge velat göra och hoppas att trogna blogg/twitterläsare vill ta del av. Inte svårare än så.

Har du inte hängt med i bloggen så är det fullt förståeligt att man ifrågasätter huvudtiteln, som Axel Schulman gjorde HÄR.

Den kan kanske vara svår att förstå ändå, men något måste ju bokjäveln heta…Resume valde att bygga vidare på titelspåret HÄR.

Roligt, spännande och intressant att bara “omslagsläppet” skulle få sådan effekt.

Nu hoppas jag att innehållet bakom omslaget får någon form av genomslag, jag har trots allt kämpat lite längre med det.

***

Socrates var förstås en hjälte, såsom många andra brassar var 1982.

Vi älskade alla klacksparkarna och straffarna utan ansats.

Och pannbandet!

***

Vi gratulerar SvT:s Andre Pops som valts till Årets Sportjournalist i Stockholm.

Det är en skön snubbe som saknas ute på fältet, det var ett tag sen han var där.

På den tiden hade vi bland annat en klassisk taxiresa i Yokohama efter VM-final i fotboll 2002, oförglömlig.

***

Leifby Live kan konsten att skriva och beskriva väldigt roligt.

Man ser ju gärna fram emot den dagen han gör en lustig reflektion över sin kollega Patrik Sjögrens tunga insatser för tidningen.

Eller för den delen hur Bladet försökte vända deras totala nedsvinande av Bojan Djordjic till att allt var någon annans fel och att det därför var synd om Bojan.

Istället för att kolla storyn om den man som VAR deras egen bloggare. Det är ju inte så att han är svår att få tag på.

Men så högt i tak – att Leifby Live skulle få skoja om det – är det kanske inte på Bladet?

***

Det var verkligen synd om Sebastian Larsson.

Och jag vet inte om det var så jäkla mycket filmning egentligen.

Nog flög och överdrev Larsson lite för teatraliskt.

Men om han bara sprungit rakt fram hade han väl ändå blivit fälld av ett klumpigt utsträckt ben? Frågan är väl snarare om det var innanför?

Och förra veckan – när Larsson orsakade en straff – hette det att det var hans eget fel när en motståndare gick in framför och föll utan att behöva vare sig hoppa över eller röra något larssonskt ben…då agerade Sebastian klumpigt och fick skylla sig själv.

Det är aldrig lätt.

Och straffarna ska han alltid slå stenhårt med den där magiska insidesträffen, målvakterna tar inte dom – även om de går en kvart för tidigt.

***

Om jag inte skulle ha en bild på mig själv på det där omslaget till en bok om mitt bloggande (och en del nyskrivet), vem skulle jag då haft bild på?

Kalle Corneliusson? Ylva Nowén? Carl Bildt?

Folk är konstiga.

***

Men Zico och Eder var mina favoriter.

***

Vill du få chansen att förhandsboka boken “Svår, svårare EKWALL” och få hem den före jul, skicka då din intresseanmälan med rubriken BOKEN till ekwall@tv4.se

Har du en butik och vill sälja böcker så hör du av dig till samma mejladress. Eller om ditt företag vill köpa till kollegorna.

***

Englands öde i Champions är förstås oerhört intressant.

***

På tal om alla böcker så fick jag ett ex av Mästarens kokbok “Mitt Balkan”.

Den är en liten pärla med fantastiska bilder och en underbart liten målande berättelser.

Säkert också god mat, jag växte upp sidan om en juggefamilj i Malmö och har käkat en del av det som erbjuds.

Men, som sagt: mästerligt av Mästaren.

 

Patrick Ekwall

Bokomslaget!

Nu är det mesta jobbet klart, nu ska bara tryckeriet göra sitt.

Om cirka två veckor kommer min bok ut – i den får du 30 års erfarenhet av det här jobbet, godbitar från sex års bloggande och en hel del annat.

400 sidor blev det till slut.

Här är omslaget.

Stort tack till Marcus Ericsson som tagit bilden och till Angela Monroe som jobbat tungt i ett par dygn med omslagsdesignen och den grafiska formgivningen inne i boken.

Vill du anmäla ditt intresse för boken kan du skicka ett mejl till ekwall@tv4.se märkt BOKEN i rubrikraden, då får du möjlighet att köpa boken innan julen är här.

 

 

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

BILD-EXTRA: Lottningen, kaoset och en haklapp

 

En av flera guldbeslöjade katedraler, tog bilden från St Sofia-platsen som även hade en svår Versacebutik i ett hörn

Ukrainska polisen kan sina pälsmössor!

Jag hann knappt se Kiev innan det var dags att åka hem igen: enda direktflyget till Sverige gick 05:55, en Embraer 190/195 med 12 personer ombord varav förbundskaptenen var den enda som satt i business.

Vi får se och lära lite mer av Ukrainas huvudstad framöver.

På så vis var D2 en vinstlott hur man än vill vända och vrida på det, Sverige får fördelen att spela alla sina gruppspelsmatcher på samma arena, i samma stad.

Jag kan inte minnas att någon icke-hemmanation haft den fördelen i ett mästerskap i modern tid.

Och för oss i jourmalistpacket är det bingo, liksom för alla de fans som tänkt följa Sverige på plats i sommar.

Kiev, my friend;  gör dig redo för en svenskinvasion du inte har sett sen Vikingarnas tid.

***

Ukraina ska inte underskattas, speciellt på sin hemmaplan där de har otroligt stöd. Men det är en väldigt speciell fotbollsmatch för värdnationen, trycket på spelarna kommer att vara enormt och alla kommer att kräva en seger mot Sverige. Jag är inte helt säker på att Ukraina har en spelartrupp som kan handskas med ett sådant tryck.

England såg vansinnigt imponerande ut med sitt B-lag på Wembley för några veckor sen, men mästerskap är mästerskap och vi kör väl 1-1 eller nåt, som vanligt.

Frankrike kan vi slå, de är bra men inte SÅ bra – och som alltid i sista gruppspelsmatchen så spelar det stor roll hur läget är…möter vi ett lag som måste vinna, som redan är klart eller är redan är ute.

Så här: vi slapp mycket.

Vi slapp danskarnas mardröm med dödens grupp och matcher i Lviv och Kharkiv.

Vi slapp Spanien, Holland och Tyskland, nationer som jag inte tror att vi hade kunnat rubba.

Och hur human än grupp A än må låta, hur jäkla spännande hade det varit att se fram emot möten med Polen, Ryssland och Tjeckien?

Lite mera fyrverkeri kring möten med England och Frankrike.

***

Jag skulle verkligen vill lära Kiev väldigt mycket mer, det känns som en spännande stad; historiskt och i nutid.

***

Lottningen var som det alltid varit med folkdanser, PR-filmer, ministertal och gamla hjältar.

Jag förstår inte att folk fortsätter att uppröras över det, så här har det ju varit i evigheter – det dröjer alltid innan själva lottdragningen drar igång.

***

Olympiastadion är en magnifik arena mer eller mindre mitt i stan, med hotellbyggnader runt omkring där du kan få rum med pitchview.

***

Jobbsituationen och kaoset efter lottningen, att det fortfarande kan vara så 2011.

Likt svältande hyenor kastade sig vuxna människor med kameror, mikrofoner, block och mobiler över förbundskaptener för att få en liten köttslamsa att tugga i sig: någon som vänligt får ur sig att bolljäveln är rund och att det inte finns några lätta motståndare.

Det tränggdes, svettades, knuffades, bråkades och det hängde stora feta tjurnackiga östsmockor i luften…det var och är ren förnedring för människosläktet.

Uefa bygger fint upp skyltar, belysning, rep och det finns massor med behjälpliga människor i mörkblå kavajer med Uefa-märket broderat, det vimlar av lika hjälpsamma assistenter i nya lila Adidas-pikéer – det finns kompendium med regler för ditten och datten.

Men när det ska organiseras intervjuer i den mixade zonen är det som om tiden stått still sen dagar då folk gick omkring med bar överkropp och en yxa gjord på flintasten.

Å ena sidan kan jag skämmas över att se mig själv och mina kollegor i den situationen, å andra sidan krävs det rapporter hemifrån olika redaktioner och det är bara djungelns lag som gäller; äta eller ätas.

Jag är kanske för gammal för sånt.

Och lite för mycket good guy, orkar inte ta några strider, vill inte skälla på hjälplösa Uefa-representanter och bete mig som en jävla idiot.

Good guys är losers i sådana sammanhang.

Grisarna vinner, de kan slåss och tugga fradga för att kanske få ytterligare någon sekund om den boll som är rund.

Och även om du försöker i ordnad form så får du ändå stå där med en lång näsa.

TV4 hade köpt och bokat en dyr såkallad flashposition för direktintervjuer efter lottningen. Dit lotsades förbundskaptenerna så snart proceduren var klar inne i lottningshallen, i hade fått plats nr 1 och det kändes ju kanon.

När jag insåg att vi skulle dela kamera, kameraman och plats med irländsk, grekisk och kroatisk TV.

Vi skulle turas om och intervjuerna fick max vara 90 sekunder,allt skulle ordnas.

Jo, tjenare.

När förbundskaptenerna dök upp var kaoset totalt.

Irländaren fick börja och hans 90 sekunder med Trapatoni var fem minuter.

Kroaten krigade sig fram, drog iväg några minuter med Bilic.

Jag var på gång med Hamrén, men han hade skickats till något annat lands TV-station i flash-fålla nr 4 och vid min sida stod nu greken och skrek, bråkade med Uefa-representanen att nu var det hans tur och svensken fick skylla sig själv.

Jag ville förstås gärna säga något om pengar som lånats, ligg lågt och knip käft men kämpade nu med att fånga in Hamrén.

Lasse Richt gick bort för att slita honom från fålla 4 och Allbäck spjärnade emot greken, Erik kom bort och vi drog igång direkt…efter första frågan pekade en Uefa-kavaj på mig, vevade med sitt pekfinger i rund ring och mimade ”ninety seconds”.

När jag var klar tog greken över, manglade på för varenda lånad euro som lagts ut och verkade aldrig bli klar, irländaren dök in snabbt och jag stod och väntade på någon av de andra tre jag hade på den önskelista Uefa-representanen så nogsamt påpekat att jag måse lämna (till en början INNAN lottningen, det är sant): Blanc, Blochin och Capello.

De hade alla dragit för längesen, till mixade zonen.

***

De bjöd på en fantastisk skinka i mediarummet.

***

Två timmars sömn är också sömn.

Men du vet att du måste dra tidigt när du åker genom en innerstad och inser att den är folktom för att folk ännu inte hunnit ut från nattklubbarna.

***

Mina danska kollegor var helt knäckta av lottningen, inte så mycket för själva motståndet för det blir otroliga matcher alla tre.

Men för spelplatserna, resorna.

Det är inga pendeltågsavstånd direkt och inte direkt att sätta sig i en bil och tuta iväg ut i den ukrainska obygden.

***

…ändå sitter jag på planet och skriver, kan inte sova.

***

Maten jag hann äta i Kiev höll bra klass, för att inte tala om den haklapp jag tvingades på av en servitris på La Cantina…

…och det kaffe jag köpt för tio pengar i den här mobila coffeshopen var sagolikt bra.

***

Bubka är ett helgon i Ukraina och det var nog aldrig något snack om att han skulle dyka upp på själva lottningen.

Men jag vet inte: om Sverige hade haft en lottning, hade Björn Borg fått uttala sig då?

Varför inte Sjevtjenko istället för Bubka, om man nu ville ha en ukrainsk hjälte som alla skulle känna igen.

***

Kan du ditt Kiev, hör gärna av dig.

***

Boken är klappad och (nästan klar).

Allting är lämnat och nu ska boktryckeriet göra sitt.

Micael Fasth har gjort ett brett och storartat jobb som redaktör.

Angela Monroe har på kort tid suttit nätter igenom och löst den grafiska formgivningen och gjort ett omslag som känns bra.

Totalt blir ”Svår, svårare, Ekwall”  på 400 sidor!

Vill du skicka in en intresseanmälan och få chansen att köpa boken före alla andra, mejla till ekwall@tv4.se med ordet BOKEN i rubrikraden då får du snart veta mer.

***

Färden går till Göteborg.

TV-laget har sin årliga julfest förlagd dit i år.

Det innebär bland annat fotbollsmatch (intern, syd mot norr, på Heden vid 14:30-tiden), Oscarsutdelning, juklappar, julbord och fria aktiviteter.

Också en mixed zone.

(Känner att jag efter den här tidiga morgonflighten kommer få det tufft att hänga med i tempot där också).

Patrick Ekwall

LIVE: En godispåse a la Polen/Ukraina

Laddar med fredagsmys bland mediapacket i Palace of Arts, Kiev.

Och tittar ned i goodiebagen – den innehåller allt som du verkligen behöver.

[bambuser id=”2176468″ size=”large”]

Patrick Ekwall

Välkommen till fotbolls-EM…inte direkt!

Kiev.

Aerosvit tog oss via en försening till Ukrainas huvudstad och jag överraskades mest över att flygbolaget körde en rad 13 samt att ukrainarnas egen flygflotta körde alkoholfritt i kabinen, endast läsk och vatten serverades; nya tider i gamla vodkaöst.

En svårt förbeställd Audi tog sen mig och en annan Magnus Andersson genom mörker till ett Radisson som bjöd på grymt rum och en hygglig italienare på bottenplan.

Han skymta enorma höghus på bred väg in från flygplatsen, en del julglitter i gammal fin innerstad.

Och skyltar med Roxette som passerar förbi här på sin tour, den 6:e december.

Chauffören lirade eurodisco, by the way.

I övrigt alltså inga överraskningar.

***

Lottningen sker i Palace of Arts, bara en sån sak.

***

Fotbollschef Richt hamnade på rad 13 och fick Undicimannen vid sin sida.

Richt läste Zlatan-boken och hade bara kommit halvvägs, han och Lagerbäck måste snart vara de enda som inte läst den.

***

Vår ukrainske servitör pratade engelska med bred brittisk accent, han hade lärt sig språket genom att följa engelska fotbollskommentatorer.

Det säger en del om fotbollsintresset i landet och det var bra drag i baren på hotellet när Dynamo Kievs Europa League-match gick för full volym.

***

Tar det lika lång tid vid passkontrollen i sommar…vem vill smuggla in sig själv i Ukraina?…så kommer det bli tufft att få in ALLA fotbollsfans som kommer för invasion.

What is purpose”, frågade arg passkontrollant.

“Euro 2012, the draw tomorrow”, svarade jag.

“Why?”, var då hans fråga.

Ja, det kan man ju fråga sig.

Men det kändes inte direkt som välkommen till ett land som ska arrangera ett fotbolls-EM.

***

Fick tid att beta av olästa magasin på flygresan och gillade Texas’ text om en vänsterback i nedförsbacken på Superettanvägar, senaste Offside.

***

Full fart hela dagen imorgon och sen en rysare på lördag morgon/natt: Flyget hem avgår 05:55.

Nollfemfemtiofem!

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå