POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

LIVE: Vi är på plats

[bambuser id=”2411790″ size=”large”]

Patrick Ekwall

Tröttsamt att leta skyldiga i Maestros elände

En man som Danny Wess dök givetvis upp i krokarna, i brun mockaskinnskavaj och svarta loafers med silverspännen under den blygsamma devisen “jag ÄR Zagreb”.

Danny Wess piggar alltid upp eftersom han är Danny Wess och dessutom ett socialt geni.

Och har du en gång strålat samman med Danny Wess så är det svårt att glömma.

Så när Zlatan såg honom på spelarhotellet så utropade han “tjenare, Danny…har du kvar kontoret på Stadion?”., vilket Danny Wess inte har längre.

Det var ett tag sen Danny Wess flyttade sin basverksamhet till Monte Carlo.

Annars ÄR han Zagreb.

Eller Belgrad, Los Angeles, Shanghai, Doha, Bromma, Buenoris Aires, Marbella, Prag, Djäknegatan, Toronto, Falsterbo och lite var-som-helst i världen.

***

Det var förstås en nedstämd Daniel Majstorovic som tog sig an media vid lunchtid.

Ledsen, men ändå så stark i allt jävelskap: han ska tillbaka.

Maestro har inte en aning om vad som händer med den skada han ådragit sig, men han tänker inte ge upp och vill komma tillbaka.

Jag gillar den inställningen.

Vi kan alla spekulera i hur gammal han är, kontrakt som går ut, vacklande form men Maestro hade bara bestämt sig för att komma tillbaka – skitsamma vilket.

Rätt ofta är vi alltför snabba att avskriva och “ta död” på folk i den här branschen men jag har en känsla av att vi inte sett det sista försöket av Maestro  i elitfotbollen.

Både agerandet i samband med skadan (han gick av, utan större problem) och idag kändes Stefan Schwarz och när Schwarre blev svårt skadad såg han alltid ljust på framtiden dagen efter eftersom det var den första dagen på vägen tillbaka.

***

Runt 15 grader i luften och vårväder på riktigt i Zagreb idag.

***

https://www.fotbollskanalen.se/1.2552870/2012/02/28/tv_ekwall_vs_lundh_on_tour_zlatan_garvade_at_att_hjalpa_till_i_forsvarsspel

Där har du länken till Ekwall vs Lundh On Tour där vi står mitt i en finare park och får en hare efter oss.

Och en hel del annat.

***

Säga vad man vill om Björn Ranelid, men han kan konsten att säga saker i sammanhang som han “inte vill kommentera”.

***

Det är svårt att se någonting positivt i en allvarlig skada och personlig smäll men vi kan åtminstone torrt konstatera att det inte saknas tillräckligt bra ersättare.

***

Jag kan bli så sjukt trött på alla – kollegor, så väl som folk i cybervärlden – som ska jaga syndabockar i samband med Maestros skada.

Det är Zlatan, Svensson, tiden, vädret, planen, tränaren, bollen, staden.

Så tröttsamt.

Det bästa sätter för Daniel Majstorovic att ite bli skadad i samband med ett träningspass på en dassig plan i Zagreb hade förstås varit att aldrig ens börja spela fotboll.

Eller att bara spela matcher, men det hade varit problematiskt.

Jag säger inget om att hitta “skyldiga” när någon medvetet drar ett par sulor i full fart mot hälsenor eller väldigt medvetet går in för att göra någon riktigt illa.

Men i övrigt händer det saker när man spelar fotboll, det borde rätt många av oss ha konstaterat för längesen.

Någon trampar snett, en boll åker upp i ett öga, en arm kommer fel när du trilar, en muskel brister i en löpning et skott tar på kulorna, en tackling på en spelare som faller och råkar falla på ett ben som sträcks ut i samma ögonblick.

Det går aldrig att undvika, det händer.

Om det så sker i Zagreb, på celtics träningsanläggning, i början av träningen, klockan 15 på dagen, i en kvadrat, på konstgräs, i ett tvåmålsspel på månen eller precis var du känner för att släppa ut en boll till ett hungrigt gäng som vill lira.

Det händer saker, det kan vara trista saker och det är oftast oförutsett. Men det händer.

***

Det finns hopp: Marcus Allbäck har på egen hand tagit hand om att ta fram spelarnas kostym och skor till EM.

Tänk om han hade fått vara med och välja modell för matchtröjan också.

***

Sverige spelar alltså så som de inledde igår på träningen: Isak – Granen, Mellberg, J Olsson, M Olsson – Källström, Elm – Seb Larsson, Zlatan, Toivonen – Elmander.

Är John Guidetti frisk så får han såklart speltid, som utlovat.

***

Danny Wess hade Blanka Vlasic, Kroatiens världsstjärna i höjdhopp, med sig.

Även hon hade träffat Zlatan en sväng igår kväll.

Men framförallt hade hon fått umgås med Danny Wess som är hennes agent.

Och Zagreb.

 

 

 

Patrick Ekwall

LIVE: Maestro om sin skada

[bambuser id=”2410602″ size=”large”]

Patrick Ekwall

LIVE: Maestro om sin skada

[bambuser id=”2410573″ size=”large”]

Patrick Ekwall

BILDEXTRA: När vi stod vid räcket och visste bäst

Det var lite som det kunde ha varit “förr i tiden” och jag kände mig understundom som de där gubbarna med keps som alltid var på plats vid träningsplanerna på Malmö stadion-området för att följa MFF:s träningar.

Och som alltid visste bäst.

Rätt mycket var rätt likt, med andra ord, när landslaget fick träna på en av Maksimir-arenans sidoplaner som låg helt öppet och vi i mediapacket hängde på räcket och konstaterade Bror Duktigt att Hamrén försökte köra in något som någon tyckte var 4-4-2, en annan 4-3-2-1, en tredje 4-3-1-1-1, en fjärde 070-256432 och själv såg jag 4-4-1-1.

Oavsett vilket kunde en 13-åring se att Zlatan Ibrahimovic ska spelas som tillbakadragen forward mot Kroatien, eller som nr 10 eller som falsk nia eller som superdubermaestroregistra eller som anfallare eller offensiv mittfältare eller vad fan du nu vill kalla det.

När alla tycker lite olika – som det tycktes längs räcket i förmiddags – kan man ju alltid komma dragandes med att det ändå bara är en lek med siffror.

***

Klart var också att Granen ska testas direkt som högerback och (det mest överraskande) Ola Toivonen – som uppenbarligen ser ut att vara i kalasform – ska spelas in som vänstermittfältare.

***

Maksimir-stadion är vad det är, klassisk öststat med nya klickar målarfärg.

Man började rusta upp arenan fr några år sen, men pengarna tog slut och då fick det bli som det blev: halvfärdigt.

Det är dessutom en arena med enorma avstånd mellan läktarplats och plan, vilket aldrig gillas.

Det kan ändå bli bra tryck här när Dinamo Zagreb spelar men till landskampen imorgon är intresset noll och nada. Det talas om bara några få tusen åskådare.

Förmodligen för att Sverige är lite för ointressant som motstånd men jag trodde att kroaterna ändå kom för att se sina egna populära stjärnor.

***

John Guidettis skada kom sannerligen som en kalldusch för väldigt många: han själv, mediapacket, Hamrén, sändande kanal, tittare och läsare.

***

Det går förstås aldrig att döma ut någon tillräckligt bra spelare för ett EM-lag.

I slutändan handlar det väldigt mycket dagsform.

Se till Toivonen nu…han är i riktigt bra slag i PSV och då vet vi hur bra det är…och då är han svår att undvika i en startelva just nu. Och det finns förstås fler sådana exempel.

När vi står mitt i ett EM-läger och det börjar närma sig första matchen kan en spelare som är “given” idag vara helt ur slag då.

Till slut sitter vi – alla, inklusive landslagsledningen – och spekulerar hela vägen in till dagen före första matchen. Skitsamma hur mycket spekuleras här och nu.

***

På tal om Guidetti och den “hysteri” han har skapat.

Det är inte överraskande eftersom det blir som det blir med den typen av skyttekungar och med spelare som har en aura av DET runt sig.

Någonstans vilar det alltid en spännande förväntan i luften och vi vill alltid se nya, intressanta spelare och se att de lyckas i landslaget. Jag minns hur det var med Brolin i början på 90-talet, Pär Zetterberg något år senare och rätt många andra som varit nya: Zlatan givetvis, Fredrik Ljungberg och en sådan som Marcus Berg i ett bortamöte med Turkiet.

När det gäller John Guidetti har det hela tiden känts att det blir talk of the town framvöver. På alla sätt.

Jag skrev om det i en Getingen-krönika på Nårsafton https://www.expressen.se/sport/kronikorer/patrick-ekwall/patrick-ekwall-han-ar-nye-zlatan/

***

Överhuvudtaget är det ett ganska ljummet kroatiskt mediaintresse på de svenska träningarna.

Inte ens Zlatan får kroaterna att gå igång.

Däremot jagar en och annan en bild på Guidetti, även om de inte riktigt har koll på hur han ser ut. Den här fotografen tog det säkra före det osäkra och plåtade alla spelare…sen fick SvT-kollegan Jane Björck hjälpa honom att peka ut rätt bild.

***

Det här med hotellrum och duschmunstycken, aldrig är de likadana.

Och aldrig att de fungerar likadant, jag har lärt mig att det finns tusentals olika varianter.

Den här blev jag rädd för och det tog mig en halvtimme att få klart för mig hur den fungerade.

En dag ska jag bli duschmunstyckeföreläsare.

Eller bara stå vid ett räcke.

Patrick Ekwall

Jag minns när Zlatan träffade landslaget första gången

Senast i Zagreb var handbolls-VM för två år sen och någon på Fyran hade bokat in oss på ett hotell som gick i nyanserna blyertsgrått och mörkbrunt.

Då: januarimörker, trist och slask.

Nu: The Westin, vårsol och kids som lirar basket och fotboll i kortbrallor på små gräsområden inne i stan.

Det ska sägas att de biter i stela fingrar när jag sitter och randar dessa rader på Maksimirstadions pressläktare, för när solen gick så kom griskylan och högg.

Och det ska sägas att jag känner mig lagom mosig efter bara tre timmars sömn inför fakirflighten 06:30 från Arlanda till Wien och vidare med propellerkärra till Kroatiens huvudstad.

Men det känns som om ljuset är här, som en träningslandskamp som väldigt mycket mer på riktigt än på länge och att EM-slutspelet lurar runt hörnet.

***

Som väntat, fokus på John Guidetti inför hans första landskamp med A-landslaget.

Ovanligt fåordig, lite spänd och blyg.

Inte så mycket Big Tasty och chilla galet.

Det är såklart förståeligt, tänk på vad som snurrar i hans 19-åriga skalle…det är stort det här för en kille som alltid levt med sin fotboll.

Jag minns Zlatans “riktiga”(jag räknar knappt inomhusmatcherna i Jönköping mot Färöarna och sånt) landslagsdebut, mot Schweiz i Geneve (april 2001). Då var mediauppbådet inte lika stort och intensivt som nu, men Zlatan var The talk of the town.

Han gick lite för sig själv på uppvärmningen och var väldigt lågmäld, lite som nya killen i klassen.

Minns att jag visade Hedman, Melleberg och någon till rörliga bilder på Zlatan och de gillade vad de såg och tyckte att han var – lång. Andra tider: då var det inte lika lätt att ha koll på en allsvensk spelare om du bodde utomlands.

***

När allas blickar var på Guidetti under första tvåmålsspelet här så var det Mackan Allbäck som gjorde första målet.

***

Det är väldigt tydligt att Sebastian Larsson inte vill spela högerback, på något annat sätt gick det inte att tyda hans inställning till frågan.

“Folk tror jag spelar massor med högerback”, sa han.

Nu visar det sig dessutom att det blir Granen Granqvist som blir det stora testet i den här träningsmatchen – som högerback.

***

Det känns väldigt roligt att jobba med Foto-Soffan igen!

***

Andra som var heta i svensklägret i samband med mediasnacket: Ryss-Pontus, Mellberg, Sebastian Larsson och Granen.

Mindre heta: Bajrami, Svensson, Wendt.

***

Talas om bara ett par tusen åskådare på denna stora arena på onsdag.

Hetare än så är det inte. Här.

 

 

 

Patrick Ekwall

Släpp spelarna loss, det är vår (i Zagreb)


Det känns som att det börjar nu: första riktiga landskampen och den enda innan truppen tas ut. Dessutom bjussar Zagreb på mycket ljus och 6-7 grader. Jag har bokat in oss på The Westin som är strålande och det är klart bättre utsikt än under handbollen i Serbien (eller handbollen här för två år sen då vi bodde i råtthål). Jag spanar ned mot en sliten gräsplätt nedanför och ser ett gäng kids spela fotboll i kortbrallor. Kulan i luften på riktigt.

Patrick Ekwall

Det måste vara Sveriges bästa småklubb

Boksigneringsraid denna lördag i Lilla Paris, Överbys köpcentrum och slutligen i staden som gett oss Håkan Mild, Frankie Boy, Jessica Andersson och Paul Paljett.

Jag fick prata rätt mycket med Koritz’ kompis som bodde i Malmö, några killar som spelat mot mig i TV-laget en gång, två studenter från New York som sett Fotbollskanalen Europa och som undrade om boken var översatt till engelska (humor), en dam som inte visste vem jag var men var lite impad över att jag kände Adam Alsing, några yngre tjejer som undade lite över kvällens Melodifestival, en farbror som berättade om hur han kämpat mot cancersjukdom, en annan – han brukar sälja Bingolotter i Trollhättan – som klätt upp sig i svid för en bild med egen instamatic och två syrianer som undrade lite om om jag skulle jobba med Fotbollskanalen Europa imorgon.

Rätt mycket prat och inte så överdrivet mycket signering.

Lite som för Alex Schulman en gång i köpcentrum, roligt beskrivet HÄR.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlar om att vi alla sitter lite i dårarnas paradis.

Läs den HÄR. https://www.expressen.se/sport/kronikorer/patrick-ekwall/ekwall-vi-sitter-alla-i-dararnas-paradis/

***

Det är väl ändå ganska självklart att vare sig Marcus Allbäck, Olof Mellberg, Erik Hamrén eller någon annan i landslaget varit med och tyckt till om den senaste landslagströjan.

Jag tror det är någon av de som utan att protestera går omkring i den där grå förbundssäcken, den som Allbäck och Hamrén vägrar bära.

Vem är den skyldige? Jag vill ha namnen!

***

Ja, Mr Swedish och Jocke Geigert på enklare sittning på Restaurang Cosa Nostra – bra käk, skön personal men varför belysning stark som i ett solarium? – och det var väldigt kul att höra alla stories kring gamla jättesatsningen “Glöm inte tandborsten som Geigert gjorde och vem som låg bakom den.

***

Freddy Borg gör succé för bottenlaget Hansa Rostock i tyska andraligan.

Undrar om tyskarna frågar om han är släkt med en annan känd svensk.

Inte Björn, då.

Utan Hans.

Hasse Borg är ett aktat namn i Tyskland efter sina sju år i Jägermeisterlaget Eintracht Braunschweig.

***

Det är ju rätt coolt att tronarvingen döps till Estelle, att Vickan och Daniel valde ett namn som inte var traditionellt för ett kungahus – det var nog ganska få som trodde att de skulle gå sin egen väg.

Att Herman Lindqvist vill kalla det för ett nattklubbsnamn säger ju bara en del om vilken överklassig rojaliststofil den farbrorn är.

Annars har jag funderat över hur det fungerar när man som förälder en dag måste berätta att det är som det är för ett barn som är fött som tronarvinge?

Är det när barnet säger “pappa, jag vill bli flygvärdinna eller polis”…och du måste säga “Estelle, det är något jag måste berätta…då får inte bli någonting annat än någon som tjänstgör för ett kungahus”.

Det är i sådana stunder man gärna ifrågasätter hur humant det egentligen är att födas till tronarvinge år 2012?

Och vad händer den dagen ett sådant barn säger “mamma och pappa, jag är gay”. Tillåts det?

***

Stort att Marta är tillbaka i svensk fotboll och nu kan vi väl ändå enas om att allsvenskan snart är den enda damligan som det går att ta på riktigt allvar.

Jag träffade Marta när hon nyss kommit till Umeå för första gången – tror hon var 18 år då – och bodde hos en familj långt ute i bushen.

Vi ska leta fram det inslaget och lägga ut det här.

***

Jag håller inte med Leifby Live när han beskriver TV4Sport som ett hån mot tittarna eftersom TV4Sport visar väldigt mycket livesport, från Serie A till daminnebandy. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/sportitv/article14429270.ab

Däremot tycker jag ju att det är för mycket polisjakter och fiskeprogram samt att vissa dagar är tablån i TV4Sport allting annat än sport, om man inte tycker det är sport att se polisen i Bradford springa efter fyllon under engelska julfester.

Ett problem är dock att den typen av program har förhållandevis bra tittarsiffror och de som räknar pengar på TV4 – och inte direkt bryr sig om VAD som visas – ser till HUR MÅNGA som tittar och inte VAD de tittar på.

Och ja, rätt mycket sport i TV4Sport (så även matcher från Serie A) har sämre siffror än polisprogrammen…i det fallet kan man förstås ifrågasätta vad det är för del på tittarna. Men en porrfilm hade säkert dragit ganska bra det också och det visas ju inte. Personligen tycker jag att en sportkanal ska ha kraft och självförtroende nog att visa enbart sport, allt från populär liveidrott till dokumentärer och smalare studioprogram.

Det är möjligt – eller troligt – att en betalkanal (som exempelvis TV4 Sprt Xtra) blir mer renodlad som sportkanal då tittarsiffror (eller så kallad rating) inte blir lika (ekonomiskt) viktigt, antal abonnenter viktigare.

***

Gillar reklamfilmen med Kenny Pavey.

***

Inte bara Ollé Ollé i Åtvidaberg, även Oscar Ajaxon.

Ett fantastisk namn.

***

Det går aldrig att komma bort från det faktum att Micke Lustig inte får spela för Celtic.

Och här riskerar Erik Hamrén att måla in sig i hörn – jag har varit inne på det förut – när han talat om att spelare (Wendt och Safari) som inte får speltid riskerar att missa uttagning.

Jag tycker att Lustig är vårt bästa alternativ på högerbacken, oavsett om någon anser att han inte ska platsa i Celtic. Sebastian Larsson vill inte gärna spela högerback, är inte särskilt bra som högerback och – framförallt – behövs som mittfältare.

***

Bröderna Olsson!

***

Mycket är bra med Avalon men de har inte TV4Sport i sitt TV-utbud och jag ser Serie A-finalen via Csport.se

Men jag ser den förstås.

***

…från Högaborg, som måste vara Sveriges bästa småklubb sett till vad klubben levererat till fotbolls-Europa genom åren.

***

Från Vänersborg, Trollhättan och Göteborg väntar Estocolmo och Fotbollskanalen Europa imorgon och Zagreb med fotbollslandskamp tidigt på måndag.

Det börjar ljusna nu.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

LIVE: Nya landslagströjan - ful eller bara lite ful?

[bambuser id=”2392716″ size=”large”]

Vad ger vi den för betyg?

Jag, Långe Lundh, Maudan och Lille Johan betygsätter landslagets nya tröja när Bloggen Live äntligen är tillbaka.

Patrick Ekwall

Wernbloom och Guidetti var kul - men Ukrainamannen!

Drog till Umbro Corner i Råsundaborgen för att lyssna till Erik Hamrén, småsnacka med kollegor spana in vilken svid Allbäck valt för att stå i särklass bland de grå säckar som förbundsfolket tvingas bära.

Men Ukrainamannen!

Ukrainamannen!

Allt överskuggades av Ukrainamannen.

Det hela var förstås en väldigt fin gest, en man från Kiev på plats för att inför journalistpacket beskriva hur lättjobbat det kommer att bli i den ukrainska huvudstaden i juni…inga problem med det.

Men som han gjorde det.

Märkbart nervös och med en engelska som Borat hade kunnat döda för.

Älskar att han inledde med “Kiev – a city of beauty” för det är en slogan du kan diskutera för att sen följa upp med vilka fina städer (Minsk, bland annat) du passerar på vägen till Kiev. När du kör bil från Sverige. Bil?!

Eller hans uppskattning över att förtjust berätta att Kiev har en – tunnelbana!

Ukrainamannen yppade däremot inte ett ljud om den sanslösa hotellsituationen med fullständigt sönderockrade rumspriser under EM.

Däremot att det kommer att finnas skyltar som visar hur man ska gå.

Ukrainamannen!

***

Den stora överraskningen i samband med Erik Hamréns presskonferens var väl annars att han – som aldrig tidigare, kan jag tycka – påpekade att han kan tänka sig att spela Zlatan Ibrahimovic som mer utpräglad tillbakadragen forward…det som så modernt heter “nr 10”.

Eller att han faktiskt lovade John Guidetti speltid.

Annars var truppen helt som väntat, jag ser inte Mikael Antonsson som någon större överraskning eftersom han gått bra i Bologna och eftersom han ligger ganska bra till hos Hamrén.

***

Pontus Wernbloom!

Med nr 3 på ryggen…känns lite coolt, har börjat uppskatta riktigt låga nummer igen nu när spelarna kör 99, 87 och sånt.

Minns ni den här med Wernbloom, förresten 

***

“Guidetti har gjort sig väldigt förtjänt av den här landslagsplatsen“, sa Hamrén.

Och det är ju sant.

***

TV4 har köpt Serie A för ytterligare tre år och det är förstås en god nyhet – inte minst med tanke på hur fint som jag tycker att mina kollegor på Fyran har tagit hand om ligan: Hussfelt, Osmanbegovic, Åslund, Birro, Farbror Bank, Darling, Lorenzo Medici och Johanna Reimers.

Det startas en ny TV4-sportkanal också, där Serie A läggs och det får såklart skit eftersom allting som är nytt oftast får det.

Den största anledningen är att TV4Sport Xtra kommer att kosta 30-50 kr i månaden (har jag läst, jag vet inget om det) och det sticker i ögonen när folk känner att de har haft TV4Sport gratis (vilket ju inte är sant).

Jag kan till viss del förstå känslorna även om jag hävda att en femtiolapp i månaden är rätt lite för en Serie A-älskare som får rätt mycket ligamatcher i en och samma kanal. Jämför gärna med Sveriges Television, som gärna kallas “fri TV”, men som kostar mer än det dubbla. Eller Canal+. Eller Viasat Fotboll.

Sanningen är ju att verkligheten ser ut som den gör och att man får pröjsa specifikt för vad man vill se.

Eller läsa.

En tidning kostar pengar, en tidning med en speciell bilaga kostar ännu mer och ska du läsa ett reportage av Leifby Live på nätet så får du pröjsa extra för det.

Personligen skulle jag gladeligan betala en femtiolapp i månaden för att slippa en sportkanal med fiske, polisjakter och fyllon som kört bil på Nya Zeeland.

***

Ni skulle sett pälsarna som Ukrainamannens kvinnliga sällskap hade på sig. Inget för djurskyddsvänner.

***

Har en Champions League-omgång någonsin sett två engelska storlag så vilse?

Jag vill inte ta någonting ifrån vare sig Milan eller Napoli, men det försvarsspel som Arsenal och Chelsea visat upp…smått skrämmande på den här nivån.

***

Förbundsbossen Mikael Santoft hade ett par svarta sponsorstrumpor i tubsockans gränsland till loafers och säck.

Allbäck däremot klockren i egen svid med smala byxor, lite kortare dessutom som modet säger.

***

Och det kan inte var Villas-Boas fel när Cech är ute och cyklar, när Luis skänker bort eller när anfallsspelarna missar de mest upplagda lägena.

***

Tänk att när Elfsborg skulle spela europakval mot Napoli för något år sen – och Cavani var ny – och vi trodde på allvar att boråsarna skulle ha en chans efter endast uddamålsförlust i Neapel.

Sant: Elfsborg förlorade bara med 1-o på Sau Paolo. Det är två år sen.

***

De där människorna som inte vill berätta för sina barn att de är flicka eller pojke…jag trodde först att de inte var på riktigt, helt ärligt.

***

Tänk att Englands just nu är helt borta från kvartsfinalspel i Champions.

För inte särskilt längesen hade Premier League tre lag i semi.

Det svänger snabbt och jag gllar det.

***

Ukrainamannen sa heller inget om de där köerna i passkontrollen på flygplatsen.

Men han sa att Kiev var en ofarlig stad och ingen behövde vara rädd för någon.

Hoppas han bjuds in till en landslagsträff inför mötena med Ukraina, England och Frankrike och säger detsamma…de kanske inte tror honom, men de får åtminstone ett gott skratt.

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Boken fyller två månader - vi firar med ett kapitel

Min bok “Svår, svårare, Ekwall” firar 2 månader idag – och det måste vi förstås fira.

Jag gör det genom att bjuda på lite läsning från bokens 400 sidor, kapitlet som handlar om hur jag kämpade och slet för att nå det som var mitt drömjobb…samt en del anekdoter och upplevelser under tiden.

Hoppas du gillar denna lilla jubileumsgåva.

(Boken finns bland annat att köpa via följande sidor på nätet

https://www.animero.com/tv4/ekwall/bestall/

https://www.bokus.com/bok/9789197754828/svar-svarare-ekwall/

https://www.bokia.se/svar-svarare-10051172

Eller hos utvalda bokhandlare, ICA-butiker samt Intersport)

Här är kapitlet “JOBBET”

När jag stegade in på Kvällspostens sportredaktion var jag 16 år och hade bestämt mig.
Jag skulle ge mitt yttersta för att försöka få in en text i tidningen. Som jag själv hade skrivit. Med mitt namn och allt.
Jag ville inget hellre.
Jag tänkte offra dagar och nätter, om det så krävdes.
Det är möjligt att jag såg det som någon sorts revansch; jag hade haft det lite jobbigt i skolan de sista åren på högstadiet, mina betyg hade rasat i ämnen som jag ansåg helt ointressanta, lärare odugligförklarade mig och min framtid, kompisar från mina kvarter tyckte att jag var lite ”speciell” som på allvar trodde att jag kunde bli något när man istället kunde sitta och flumma på en blomma i Pildammsparken.
”Tro ente att du e nått”, som man sa till mig på den tiden (och som man fortfarande gärna säger till mig i Malmö idag).
Men mest såg jag det som en gyllene chans.
Med hjälp av Kvällspostens sportreporter, Christer Björkman, som också var en betydande eldsjäl i mitt fotbollslag BK Olympic, hade jag fått möjligheten att komma in någon vecka på tidningens sportredaktion för att lära mig lite.
Jag insåg att jag inte fick missa den möjligheten.
Och jag älskade miljön redan från början.
Folk åkte iväg och tittade på idrott, pratade med stjärnorna, kom tillbaka med sina fullklottrade block, satte sig på redaktionen, tände en cigg och började knattra för fullt på de gröna elektriska skrivmaskinerna från Facit.
Jag kunde inte tänka mig att jag ville göra någonting annat än just exakt så i resten av mitt liv.
Så jag började med att låtsas.
Så snart tidningen kom ut var jag på redaktionen, satte papper i maskinen (jag hoppade över cigaretten, det kom senare) och skrev av det som reportrarna skrivit: Björkman, Rune Smith, Lennart Jarevik, Birger Buhre, Peter Kastenson, Arne Reimer, Kent Hansson och allt vad de nu hette – de vara alla min idoler och förebilder.
På så vis kunde jag träna att skriva pekfingervalsen lika fort som alla andra men även få en känsla av sättet att skriva nyhetsartiklar, krönikor eller referat, ingresser, mellanpartier och slut… jag ”stal” liksom en rytm, en melodi och en känsla genom att kopiera, jag satt där och skrev av men låtsades som att det var jag.
Efterhand började jag göra egna tillägg i kopiorna, ändrade om, skrev till, hittade på eget, lärde mig att variera.
Det blev början till en skola som jag använder än idag, det som den legendariske Birger Buhre kallade för ”att kasta lasso”.
Du har en egen grundstomme, tar sen lite här och lite där – och när du väl dragit åt snaran så vevar du in och har förhoppningsvis tillräckligt mycket på fötterna.
Jag vet inte varför de var så hjälpsamma mot mig på KvP:s sportredaktion – nattredigerarna Bertil Nilsson, Alf Karlsson, Kjell Jakobsson och Jan-Peter Andersson var som läromästare och tipsexperten och före detta fotbollsstjärnan Kajan Sandell satt ibland i timmar och berättade gamla proffs- och landslagshistorier, jag satt som förstenad och lyssnade.
Kanske gillade de min drivkraft, kanske såg de ett råämne, kanske ville de bara ha lite hjälp.
Det spelar ingen roll.
Idag är jag dom alla evigt tacksamma.
Jag lärde mig snabbt att redigera tidningssidor och fick förtroende att skicka ned mina skisser till elaka – och överlag vidrigt okollegiala – ombrytare i sätteriet. Det var också en skola.

Det fanns en speciell skolreporter på tidningen, Ingela Uhrbom.
Hon var någon sorts handledare under de första månaderna och jag hittade ett brev hon skrivit till min mamma, Marianne, daterat 28 december 1981:

“Hej!
Jag vill gärna skriva några rader till dig i min egenskap av kontaktperson i samband med Patricks yrkesintroduktion.
Patrick har gjort ett väldigt gott intryck på alla här, och hans handledare och övriga kollegor på sportredaktionen är minst sagt imponerade av hur snabbt och fint han kommit in i jobbet. Det är inte ofta man ser ungdomar i hans ålder som är så ambitiösa och målmedvetna.
Nu har Rolf Erichs, som är den chef som är närmast ansvarig för personalfrågor, beslutat att förlänga Patricks introduktion här med ytterligare tolv veckor. Vi hoppas naturligtvis att det på något sätt ska gå att behålla honom också efter den periodens utgång, men det kan vi inte säga något bestämt om idag.
På de få veckor Patrick varit här har vi ju sett att han klarar sig bra på egen hand och att han själv kan ta itu med saker och ting.
Med vänlig hälsning
Ingela Uhrbom, KvP redaktion

Och plötsligt en dag: ett uppdrag, en matchbevakning.
Kanske inte direkt en europacupfinal, men för mig var IFK Malmö-Hallby i Baltiska hallen ett drömuppdrag.
Det var en handbollsmatch i andradivisionen som tidningen normalt inte bevakade, men den gamle storstjärnan Claes Ribendahl hade varit på proffsäventyr och nu var han tillbaka i sin moderklubb Hallby som var på besök I Malmö.
Uppdraget var att ”vinkla” på Ribendahl och intervjua honom efteråt.
Jag minns inget om matchen, men jag minns att Ribendahl sa under min intervju att det ”fick räcka med frågor nu”… jag hade laddat med ganska många.
Jag satte pappret i maskinen och jag skrev och jag skrev och jag började om och började om och jag låtsades vara alla dom där som jag kopierat och när jag väl var klar så blev det kanske 15 rader i tidningen, i en ruta längst nere i ett hörn någonstans.
Dagen efter vaknade jag tidigt, rusade ned till Centralen eftersom tidningen anlände dit tidigt, köpte ett exemplar och rafsade snabbt fram sidan där min text låg gömd i en ram.

Av PATRICK EKWALL –
Jag läste det flera gånger för mig själv

Av PATRICK EKWALL –
MALMÖ (KvP)
Det kändes som om jag gjort någonting på riktigt och jag var så oerhört stolt.
Det kändes som att jag aldrig skulle kunna tänka mig att jobba med någonting annat, att det enda jag ville (och kunde) bli var sportjournalist.

FRÅN EN FÅTÖLJ I ABU DHABI TILL EN SNÖDRIVA I ESKILSTUNA
29 januari 2006

I Abu Dhabi var det +18 och jag satt i en skinnfåtölj bred som ett lastbilsflak och såg en fotbollsmatch, blev serverad nötter, piroger och färskpressad juice av vänliga män med silverbrickor.
Det var i måndags.
I dag stod jag i en snödriva i Eskilstuna.
Jag vet inte vilket som är värst, genomlida Sverige-Jordanien i en fåtölj eller se VM-bandy Sverige-Finland i en frysbox. I min bok vinner fotbollen 99 gånger av 100, men här är det målfoto.
Det är nog ingen som tror mig, men jag var på bandy-VM redan för drygt 20 år sen. Jag gjorde lumpen på tidningen Värnpliktsnytt tillsammans med Per-Anders Broberg, nu Expressen-höjdare i tilldelad tidningschefsuniform, svarta lågskor, Levis-jeans, skjorta utan slips lite leisure sådär samt blazer… mörk överrock på vintern, ljust beige när våren kommer… ja, ni kan det stuket.
I alla fall.

Broberg jobbade då som sportreporter på Nya Lidköpings Tidningen och hade Villa och Micke Arvidsson i blodet. Vi behövde alltid lite extra stålar eftersom det hårda livet på Vpl-nytt innebar sena nätter i det som bjöds en 20-åring i Stockholms nattliv (Bacchi Wapen!), så när vi var lediga en dryg vecka sa Broberg: “Vi sticker till Oslo och bevakar bandy-VM”
Vi bodde på ett hotell i någon slags värnpliktig regi mitt på Karl Johan för 32 spänn natten och vi lämnade texter till Kvällsposten, GT, Brobergs tredagarstidning, Sundsvalls Tidning, Norra Sossen i Luleå, Sydsvenskan och fan och hans moster för på den tiden var bandyn en angelägenhet för hela landet på ett annat sätt.
Vi skrev på medhavda reseskrivmaskiner som var mindre praktiska än de låtsasdatorer som Wilma, 6 år, får i sina inplastade barbiepaket och läste sen in våra verk via en mynttelefon nere i receptionen… det låter som bronsåldern men är alltså bara 20 år sen.

Så den första bandymatch jag såg var en VM-match mellan Sverige och Sovjet i Drammen utanför Oslo och även den gången fick jag stå i en snödriva i lågskor. Och den typen av finbrallor som man tyckte var just finbrallor för tjugo år sen, inte mycket man lärde sig av det uppenbarligen.
Idag: Vita svinvarma dunjackan från We, min enda mössa, en grå ribbstickad svår historia från Armani, jeans, Paul Smith-halsduk, ett par skinnhandskar som låg i hatthyllan och Bally-kängor.
Men inga långkalsonger för senast jag var på bandy i Sverige fick man sitta inomhus och jag svettades som en gris eftersom jag då hade tryckt på mig dubbla lager av allt.
Isstadion i Eskilstuna erbjöd ståplats i snödriva.

Jag förstår mig inte på bandy och jag var ditsänd av Kapten Haddock på redaktionen för att tillsammans med lille-Tobbe försöka spegla VM-stämningen vid sidan av isen. Våra bandyexperter satt kvar i huset för att se matchen på TV. Man ser bättre i rutan… jodå, alla ni som kör klyschan “man ser ju aldrig bollen i TV” ska veta att det är i TV-rutan du ser den… live är det nästintill omöjligt för ett otränat öga eftersom du saknar all form av timing och det åks i cirklar, åks i cirklar och det tas fart, tas fart och det spelas bakåt en gång, två gånger, tre gånger, femtioelva gånger och sen en lyra upp i det blå… jag fascineras ständigt av hur säkra spelarna är på att så smidigt ta ned på volley… en soloåkning, en närkamp och hörna och in i målet med hela försvaret, blås i pipan, hörnpassningen och PANG! och JAAAA! där satt den, det såg vi eftersom det rasslade i nätet och klubborna höjdes i skyn men det finns inte en jävel på isstadion i Eskilstuna som vet vem som var målskytt och till slut säger speakern att det var Laakkonen och vi säger “just det, så var det nog” men undrar ändå var bollen satt någonstans, var det inte i högra hörnet… och sen kommer speakern tillbaka och säger att det var inte Laakkonen, det var Niiskanen men då har det redan hunnit bli 3-0.
Men det verkar förbannat kul att spela.

FACIT: A. LENNART JULIN
2 februari 2006
Det är alltid lunch uppe i Globens restaurang samma dag som friidrottens GE-gala.
Två timmar snack inför kvällens sändning.
En av Julins stora föreställningar.
Från Fyran kom Arboga-bonden, som var kvällens redaktör, Lennarts parhäst Edlund, bildproducent Stefan K o scripta-tjeckiskan…med var ett helt gäng produktionspersonal, galans arrangörer och tunga kändisnamn som Lasse Granqvist (evenemangsspeaker) samt Henke von Zweigbergk (världens mest berömda studioman).
Men det handlar bara om Julin.

Lätta hej-på-dig-fraser i samband med laxen sen berättar Julin hur hela galan kommer att sluta. Han är fullständigt makalös i alla tänkbara avseenden, A Lennart Julin, men denna föreställning är topp 3.
Vi får tidsprogram i händerna, minut för minut, sen tar Julin över och berättar vem som vinner, hur lång tid varje längdhopp tar, vilka höjder de slutar på i stavhoppet, hur många tjuvstarter det blir i korta häcken, hur många kilo grus som ligger i gropen, vem som målat linjerna på bortre långsidan, när glassförsäljaren uppe vid ingång A32 slutade skolan igår och vem som vinner stafettloppet för 11-åringar.
Han slutar med att ge oss alla en lektion i kenyanska uttal. Allting stämmer. Promise. Julin har aldrig fel.

Men han sa aldrig att det skulle bli en skitgala, för det blev det.
Inte i närheten av samma drag som de senaste fyra-fem åren trots 10 000 på läktarna.
Roligt ändå att smittas av Sanna Kallurs och Kajsa Bergqvists kvittrande glädje och sköna, ärliga, svar.
Men bäst: jag, Edlund, Arboga-bonden och Henke von Z tävlade om vem som kunde plocka vinnarna i ett stort antal stafettlopp för ungdomar på seneftermiddagen.
Vi fick välja lag när de kom in på löparbanan, den som vann senast fick välja sist. Arboga-bonden satsade mest på storlek och Edlund sökte efter stadiga blickar vid inträdet i stora Globen… jag gick mest på vilken typ av skor de hade och framförallt klädseln.
Henke von Z satte fem segrar, trots att han fick välja sist fyra gånger. Han valde ett gäng med en kille på andrasträckan som hade stora fladdriga fotbollskortbrallor, t-shirt och joggingdojjor och vi hånade honom tungt för detta idiotiska val… såklart gick det laget och vann överlägset och fotbollsbrallan rundade sina motståndare.
Vi är nu övertygade om att Henke von Z fuskat och kollat upp allting i förväg med facit: A. Lennart Julin.

GÅ UPP I TID, SÅ DU HINNER BLI PÅKÖRD
20 februari 2006
Susade rätt snyggt genom innerstan – prisad vare trängselskatten! – rätt tidigt i morse, en morgon som de senaste femtio denna vinter i Stockholm med ett stort fett smutsgrått täcke över hela stan, det är som om Tromsö flyttat söderut, det är som om ljuset slutat existera, det är som om man bara vill rusa in på Fritidsresor och skrika ta mig till vilken jävla bamseklubb som helst, spelar ingen roll, ta mig härifrån, ta mig dit ljuset existerar.

07:45 svängde jag in på TV4:s parkering med min snikvariant av Porsche Cayenne, tvingades stanna till eftersom en bil framför stannat och då passar en stor, fet, skitig lastbil på att backa rakt in i sidan på lilla jag.
Det lät som om man långsamt knycklar ihop en 33-centiliters colaburk och ena bakdörren blev givetvis till mos.
En tjej bakom lastbilsratten: ganska lugn och behärskad.
Själv: något småarg eftersom jag såg allt slit med försäkringsbolag, bilreparatörer och annat fullständigt onödigt tidsfördriv framför mig och eftersom jag och lastbilar – och här kan många av mina kollegor säkert intyga – aldrig varit kompatibla, tycker verkligen illa om alla dessa jättesaker som ständigt pluggar igen varenda hörn i en stad som redan är krånglig nog att ta sig fram i.

Istället följde högljudd och sannerligen väldigt intelligent dialog med byggnadsarbetarfarbror som tydligen varit lastbilens “dirigent”.
“Du kan ju för fan inte köra in bakom en lastbil!”
“Den stod ju stilla!”
“Ja, men ändå!”
“Är det inte tillåtet att köra bakom bilar?”
“Kunde du inte stått därborta och väntat på att köra in på parkeringen, det skulle du ha gjort!”
“Men det kom ju en bil inkörandes före mig och lastbilen stod stilla, jag är ju inte tankeläsare.”
“Varför har du så bråttom då?”
“Bråttom o bråttom… jag skulle parkera min bil och nu ska jag snart vara med i ett direktsänt TV-program.”
“Då kunde du väl för fan ha stigit upp något tidigare istället.”
Där tog det stopp.
Men jag ska tänka på det i framtiden, att jag måste nog gå upp en kvart tidigare på morgonen när jag ska vara med i Nyhetsmorgons “Sportpanelen” så jag har tid över att bli påbackad av en lastbil.

OS-GULD!
27 februari 2006
Tåget från Turin Södra gick 06.58 och då var man inte så vansinnigt sexig, jag börjar hämta mig nu när vi närmar oss eftermiddag.
Festen på Vita Ugglan var mer en hejdundrade femrätters, förvisso med ganska högt vatten, men alla såg ut att ladda för dagens resa till Esocolmo… ja, som de tjatade om denna resa till Stockholm, spelarna gjorde verkligen allt för att få komma hem till den “riktiga” festen, skulle inte förvåna mig om de gått runt och samlat till charterflyget… ungefär som när man går runt på arbetsplatsen och ska dra in stålar till en kollega som fyller år.
Jag förstår dom.
Draget kring ishockeyturneringen har varit lika med noll i Turin… jag menar inte i närheten av fullsatt på finalen och så dålig stämning stundtals att man hörde skridskoskären därnere på isen… i en OS-final!… och svartabörsarna fick till slut bara 50-60 euro för plåtar som kostat 350, matchen gick inte ens i sin helhet på Rai… så mycket för den febern, “passion lives here” my ass liksom.
Stackars Sedinarna gick utanför Vita Ugglan igår med nallarna konstant till örat. Vancouver ville inte släppa dem till Estocolmo idag.

Näslund och Bent-Åke kändes lite väl bistra, sannolikt beroende på mediabevakningen av festen men spelarna var verkligen ALLA så otroligt tillmötesgående, öppna och trevliga och det tar jag med mig nu till Dublin där fotbollslandslaget laddar upp med alla sina stjärnor bakom ett podium, som om det vore George Bush som höll presskonferens inför ett stundande krig.
Avslutade i alla fall kring ett runt bord med den klassiska uppställningen lill-Foppa, stor-Foppa, Curre Lundmark och Samuel P men vi tar det en annan gång.

PÅ ALPINT I LÅGSKOR
18 februari 2007

Ibland är det som det är med det här jobbet eller i alla fall med mig och den förbannade vintern.
Anja och Co skulle vara på scen kl 17 i Kungsträdgården.
Jag och foto-Soffan såg till att vara där 16:00, tog en snabbfika på ett fullkomligt bedrövligt café vid sidan om scenen (tror det hette Söderbergs) med inköpta Delicato, Liptons påste, förfallen inredning och fem spänn för att man skulle pissa, trots att man lagt åttio redan på två koppar te och en mums-mums… men 16:30 stod vi på plats… jag i min favorit-Richmond-jacka, ett par gamla slitna replay-jeans, ett par vita stickade handskar jag fick låna av foto-Soffan, en rätt svår Paul Smith-halsduk och de vansinniga kängorna från Gucci som jag hittade inne på ABCD i Göteborg.
Det är inget fel på kängorna, men de är inte varma.
Och när klockan var långt över 18 hade inte något alpint landslag dykt upp och jag hade för länge sen tappat all känsel i hela kroppen.
Bortsett från det – det var en total missräkning av det alpina förbundet att överhuvudtaget göra det här.
Jag menar… det var ju inte precis VM 94-hype, det var inte Foppa- och Sundin-feber… det var inte ens drag som kring ett landslag alla redan har glömt, men som vunnit ett VM-guld i ishockey.
Det var snarare mest pinsamt.

När Anjas gäng flögs via helikopter och flyg för att ta emot “folkets hyllning” så kom det inte mer folk än vad Brommapojkarna hade på sina matcher i Superettan.
Det måste ha varit “sådär” för Pärson, PH och Järbyn att komma dragandes i poliseskort från Arlanda och upptäcka att Jörgen Jönsson drar 10-12 000 fler till Kungsan efter ett VM-guld nånstans.
Lite trist, givetvis… men du drar inte ut bortskämda stockholmare en söndagskväll i svinkylan för att vinka, klappa och säga hej till Anja Pärson.
Jag vet inte riktigt om det säger mest om stockholmare, hockeyfansen eller Anja Pärsons dragningskraft.
Men ändå lite trist.
Alpinisterna är hyggliga lirare.
De har då alltid varit väldigt snälla mot mig, även om jag varit som en citykisse bland alpinhermelinerna.

I början på 90-talet for jag iväg till Morioka i Japan på ett alpint VM… inte riktigt för att jag minns varför men jag var frilans och det fanns sannolikt många tidningar att lämna till, pengar att tjäna… och det blev ett klassiskt mästerskap på alla sätt och vis.
Det drog elaka vindar över de japanska bergen och det handlade mer om vilka tävlingar som ställdes in eller de som verkligen kördes, till slut tror jag att någon disciplin aldrig blev av.
Då satt vi journalister antingen i ett tält vid målgången och käkade några rätt goda små korvar eller nere i bergsbyn på vårt sunkiga hotell där ingen kunde något annat språk än japanska.
Minns att jag ringde till receptionen och bad om den inlämnade ”laundry” jag saknat lite väl länge och efter lång väntat i telefonen kom receptionisten tillbaka med ursäkten: ”Sorry, Sir, but there is no Mr Laundy in the hotel”.
Det var också på denna resa som en svensk kollega mådde lite dåligt och vi satt på sjukhuset och vakade nattetid om något skulle hända, minns att jag och DN:s Jens Littorin fick mardrömspasset mellan kl 03 och 05.
Bland mycket annat.
I alla fall.

Jag reste till snökaoset i Morioka som en rätt vilsen skåning i lite för tunna kläder och lite för dålig koll på hur det egentligen fungerade på alpina tävlingar, det närmaste jag hade kommit tidigare var framför en TV-apparat.
Men alla snälla alpinister tog väl om hand om mig, aldrig några divalater.
Sak samma när Fyran skickade iväg mig till VM i Sestriere 1995 i ett par snygga svarta lågskor och ett par tajta svarta läderbrallor som jag gillade.
Och Pernilla Wiberg var alltid ett ständigt vänligt leende när jag ställde rätt korkade frågor om åkteknik eller annat, när hon lätt kunde ha skakat på huvudet och undrat från vilken platt fotbollsplan de hade skickat mig.
Det vilar nån sorts inre värme och hövlighet hos alpinisterna, kanske är det arv från Stenmark.

LUGNET EFTER STORMEN
21 februari 2007
Lugnet härskar som aldrig tidigare.
Jag har ännu inte bestämt mig om det känns bra eller dåligt.
Jag vet inte hur ofta vänner och bekanta har kommit fram till mig genom åren och sagt “du jobbar väl inte för mycket nu, akta dig för väggen”.
Det är förstås rara omtankar.
2006 var ett sanslöst sportår, allting hände på en gång och då blir det ju några timmar… ett fotbolls-VM är liksom alltid cirka 40 dagar med runt 13-14 timmars slit VARJE dag… det står inga (tack och lov) fackförbund och skriker sig röda om si och så många lediga timmar, si och så många lediga dagar… det är inget att oja sig över, jag vet vad som gäller, det är bara att köra.
Men i normala fall jobbar jag inte mycket mer än en helt vanlig knegare… jag tycker snarare att nio till fem kan verka jävligare och tråkigare än det mesta.
Nåväl.
Den stora skillnaden kan vara ständiga resor, att jag alltid jobbar på söndagar och att jag som frilans inte har den fantastiska förmånen “betald semester”… därför blev det nog bara ett par veckors sammanhängande ledighet 2006.
Men nu alltså, dödläge.

Let´s Danceriet var hysteriskt i tre månader och det skulle tränas fem-sex timmar varje dag… vilket jag trivdes med… det skulle plåtas, provas kläder, intervjuas och jag trodde det var fel på mina mobiler när de understundom var helt tysta.
Då sa “alla”…”oj, oj.. .ta det lugnt nu, det får inte bli för mycket” när jag trots allt mådde hur bra som helst.
Så fort det var kiss and goodbye tog det slut… och det var det jag visste hela tiden.
Inga dagliga träningar, inga “du måste göra det och det och det och det” och inga kvällisar som ringer och frågar om jag hade kalsonger eller inte kalsonger under mina tajta dansbrallor.
Och jobbmässigt råder det stiltje.
Det bidde inget Åre och när det var Globen-gala igår satt jag för första gången på fem år på läktaren som vanlig publik.
istället väntar jag tålmodigt på att fotbollssäsongen ska dra igång snart eftersom jag nog inte går ner i spagat för ett skid-VM långt borta i Japan.
Sånt är livet i branschen, jag kan förutsättningarna… men det är nästan FÖR lugnt och jag är inte helt säker på att jag mår mycket bättre av det, därför väntar jag nu på någon som ringer och säger “oj, stackars Patrick…ta det inte FÖR lugnt nu, det kan vara farligt”.
Wilma, 7 år, är på semester med mamma och alla kompisar – jobbar.
Ute snöar det järnet… och det är när man vaknar upp sådana här dagar och känner sig orolig för att man inte har någonting överhuvudtaget som måste göras… det är då man inser att man kanske borde skaffa sig ett liv ibland.
Ikväll blir det: egentillverkad banan-milkshake och Inter mot Valencia framför TV-rutan, det får duga som liv det också.

NÄR LITE FOTBOLLSNOSTALGI VÄRMER
22 februari 2007
Har nu stått över Duvans axel och spanat in vansinnigt sköna nostalgibilder från svenska VM-slutspel.
Några guldkorn:
* Åby och Laban sjunger “Vi är svenska fotbollsgrabbar” med hela spelartruppen i bussen på väg till träning 1974 – och en svensk TV-kamera står längst fram och dokumenterar allt.
Skymtade Claes Cronqvist , Ralf och Sandberg i helt osannolika polisonger.
* Brolin! Ser du bilderna från katastrof-VM -90, då förstår du hur otroligt bra han var.
Vändningen i flykt med bollen under kontroll som gav målet mot Brasilien är ju helt fantastisk.
Och Schwarz livtag på Medford före Costa Ricas 1-1 hade jag helt glömt.
“Vi uppnådde inte vår målsättning, vill ni kalla det fiasko eller vad ni vill får ni göra det…”, sa Olle Nordin i en intervju med Fagerlind efter 1-2, 1-2, 1-2.
Humor.
* Ronnies tavla mot Italien som var en tavla, men inte SÅ mycket tavla… det slutade med att den unge stjärnmålvakten sattes på läktaren i nästa match, han gick från förstemålvakt till tredjemålvakt och ersattes av Släng-Gunnar Larsson av alla… jag visste inte det, men det var inte mycket idrottspsykologi och sånt tjafs 1970.
Duvan avslutade sen med ett matchreferat från Hammarby-Örgryte 1982 (4-2) där Billy Ohlsson sprattlade in ett mål och där avslutningsintervjun var med en chockerande uteliggarskäggig Micke Andersson… han ser yngre ut idag än han gjorde 1982.
Ulfbåge gjorde knäcket och det var klassisk 08-journalistik redan på den tiden… han låter helt knäckt när Öis gjorde sina mål och går upp i falsett så snart Bajen hittar rätt.

Fotboll är stort och det är sådana här nostalgistunder som kan liva upp en dag i förbannat snöoväder och svinkyla.
Jag menar, var är alla ni som lurat i Wilma, 7 år, att säga “pappa, vi måste köpa miljöbil för annars kommer det aldrig mer att snöa”?
Jag minns en varm vinter i början på 80-talet… kanske 1982… när vi fick en köldknäpp helt plötsligt och folk fick hämtas med helikopter ute på skånebygden.
Ingenting har förändrats, om du frågar mig.
Det blir alltid svinkallt vintertid.
Låt det bli sommar snart igen.

FOTBOLLSSNACKEBILEN
7 april 2007
Just när detta skrives någonstans i rätt snabb grå hyrbilsaudi mellan Mjölby och Estocolmo med Guds Son vid ratten, han gillar att köra bil när skymningen så sakteliga lagt sig som ett evigt täcke över motorvägen.
Med oss är även Backe och redaktör Pol Pot, vi är en riktig fotbolls-snacke-bil.
Och vi är rätt överens om att vi lämnat en riktigt bra allsvensk fotbollsmatch i Andreassons borg, vi tycker alla att det var solklart rött på Alexandersson, att lille-Anders var sensationellt bra som mittback, att Augustsson är stenhård när det vankas krig, att Junior måste vara svår att spela med men att han är otroligt bra i sina stunder, att Mathias Svensson inte är hundra efter skador och operation, att Keene inte syntes, att Borås Arena har personal som ingen annan och att det var så fruktansvärt jävla kallt.
Det är en viss charm med olika åsikter… herregud, på flyget i morse tyckte Backe att Jan Tauer var bra, b-r-a… men det är aldrig helt fel att vara överens.
Det vi såg idag förvandlade plötsligt BP-Djurgården på Råsunda dagen innan till ett parti bridge på pensionärsklubben inte långt från där jag bor, så intensivt var det… det var brännmärken i konstgräset.

Redaktör Pol Pot plockade fram ett påskägg ur mössan någonstans innan Jönköping och vi delade på chokladbitar, Zoo ur tablettask och jodå… så kan livet vara i det här jobbet, men när vi stegade in på Mackendonken i Mjölby gick det fortfarande att känna boråskylan som på något vis bosatt sig i märgen och som möjligtvis kommer att vara utflyttad lagom till svenska flaggans dag.
***
Men håller Guds Son takten ska det hinnas kortare sittning med Mästaren i natten, alltid lika givande.

NÄRMASTE EN UTMÄRKELSE JAG NÅGONSIN VARIT
24 mars 2007
Den här måste förstås återberättas:
Fram till plats 19C på flighten till London kom den trevliga flygvärdinnan Gunn Björk, knäböjde och sa:
“Är du den jag tror du är?”
Lite småstolt sa jag “Nja, kanske det hä, hä… det beror på vem du tror att jag är”
“Ja… du vet, Hey Baberiba… hi, hi?”
“Jo, nä, ja, jo det stämmer… jag var med där nån gång, lite småkul sådär”
Gunn drog då från höften fram en miniflaska väldigt fin champagne och utbrast:
“Grattis till utmärkelsen!”
“Ehh, hurdå menar du”
“Ja, det är väl du som är Peter Magnusson!”
Jag trodde först att jag satt mitt i en scen ur Situation Magnusson men historien är sann och utspelade sig för bara någon timme sen, jag var tvingad att koppla upp mig för att blogga iväg den.
För er som inte helt hänger med, Magnusson “gjorde mig” i tre-fyra gånger i Hey Baberiba… han lät som en smålänning, men måste uppenbarligen varit rätt lik.
Jag känner mig förstås rätt hedrad, jag är inte helt säker på att Magnusson känner likadant men om flaskan överlever London och Belfast ska han få skumpan när jag kommer hem.

HOTET FRÅN PRESSLÄKTAREN?
17 april 2007
Malmö stadions imbecilla övervakningsnoja av journalister tog inte slut 2006.
Idag såg jag en batongprydd vaktmänniska… som var en identisk kopia av “Kajan” i Hipp-Hipp, jag var ett tag övertygad om att det faktiskt var han… ta nån sorts brottargrepp på SvT:s reporter Orienteraren.
Uppenbarligen hade inte Orienteraren hämtat ut en klisterlapp innan han blev insläppt på arenan… men Orienteraren har ju gjort TV-jobb på Stadion för SvT under ganska många år och bad “Kajan” att få vänta någon minut med att hämta ut klisterlappen för han skulle göra en brådskande intervju med kameraman, fet TV-kamera och mikrofon som hade SvT:s logotyp, men det var som att tala med en skål apelsiner så “Kajan” tryckte upp Orienterarens armar på ryggen som om vore han en livsfarlig varelse.

Alltså… under mina 25 år i yrket har jag ännu inte sett någon arbetande TV-reporter vara i närheten av att slå ned, skjuta, hota eller kasta sten på någon fotbollspelare… det är liksom inte precis därför vi är där.
Det finns tyvärr en hel del att bevaka rätt rigoröst på en fotbollsarena med behov av “order”, principer och batong… men det är inte TV-reportrar från SvT.
***
Taxichaufför för Taxi Skåne i Malmö (som givetvis inte lyckades ta betalt med kort!) när han släppte av mig på Stadion igår:
“Är det match idag?”
“Ja”, sa jag. “Det kan nog bli 20 000 här”.
“Ska MFF spela… aha… vem möter dom?”, sa han.
“Gais”
“Är de från Sverige?”
Alla har inte stenkoll på fotbollen i Malmö.

ALLA TÄVLINGAR ÄR INTE SOM ALLA ANDRA
29 november 2007
Vad gör man inte för sina systerkanaler?
Så när TV400 bad om en tjänst ställde jag förstås upp.
Som en av de åtta (!) jurymedlemmarna i “Årets Dragqueen” som avgjordes igår på 08-klassikern Göta Juck.
Ja, herregud!
Mycket finns att säga från en rätt freaky värld där män klär ut sig till Christer Lindarware och bjuder på rätt cool show inför en publik som bestod av nån sorts blandning av människor i ett spann från tråkiga heteros, transor i jultomteutstyrslar, Ulf Ekelund med boyfriend till idol-Gathania, tvåmeterskillar i paljettklänning och stilett, hela vägen bort till Leif GW Perssons polare.
Det var väl en sak.
Juryn, däremot… jeeeesus christ.
Vi satt inklämda i två vita Klippan-soffor och längst fram var det Camilla Henemark, Hasse Aro, Jean-Pierre Barda och en något uppspeedad juryordförande vid namn Josefine Crafoord.
Bakom satt Bygglovs-Matte och mitt mellan Linda Rosing och Du är vad du äter-Anna Skipper satt jag inklämd.
I denna samling av klubben för “jag vill synas och höras mest och högst och värst” var man sannerligen en liten blyg novis… hur nu det gick till?
Det fanns en mikrofon till varje soffa… några av jurymedlemmarna slet den till sig om vore den ett blodigt köttstycke till ett hungrigt lejongap i sin vilja och iver att få ett ögonblick i rampljuset.

Det var en föreställning på högsta nivå, så sanslös att jag och Bygglovs-Matte lutade oss tillbaka och bara valde att garva åt allt.
Juryarbetet slutade med att Crafoord plötsligt stod på scen med ett kuvert där två finalister var namngivna, vilket var en chock för oss andra i juryn eftersom det aldrig förekom något jurysammanträde och Crafoord plockade liksom ut finalisterna helt själv.
Det fick Hasse Aro att efterlysa lite ordning i sofforna, men då var det redan kört sen länge.
Hela TV-inspelningen fick sitt crescendo när den slampiga programledaren “Miss Inga” valde att inför öppen ridå skälla ut en ljudtekniker och kalla honom “en jävla pryo-elev”.
Stor, stor, stor humor.
Det får ju inte bli för mycket, men ibland kan man behöva lite tävlingar i det här jobbet som inte är som alla andra.

PÅ REDAKTIONEN VILL VI OCKSÅ HA 10:AN
2 mars 2008
Det uppstår diskussioner på en sportredaktion som kan tyckas väldigt interna, ganska onödiga men som ändå kan uppta en hel fotbollsgrupp eftersom det berör ämnen som ingen kan undgå att ha en åsikt om; vilket tröjnummer ska Hussfelt ha?
Så här: Alla som jobbar med TV-programmet Fotbollskanalen får ett tröjnummer i samband med grafiken. Redaktör är Diplomatsonen och han har en lista med alla namn och nummer.
Guds Son har ledigt och Hussfelt gör debut som programledare för programmet.
“Vilket nummer vill du ha”, undrade Diplomatsonen.
“10”, svarade Hussfelt blixtsnabbt.
Till saken hör att den tidigare redaktören för programmet, Duvan, hade nr 10 men eftersom han retirerat räknas den åtråvärda 10:an som ledig.
Diplomatsonen var på väg att ge Hussefelt 10:an direkt, men jag och Redaktörsjuggen protesterade (och talade förstås för en hel redaktion).
“Hussfelt kan säkert bli värd 10:an, men man kan inte komma direkt från Serie C och få 10:an, det fungerar inte så”, menade jag.
“Han får börja med någonting mellan 25-39, som Primaveraspelarna”, tyckte Redaktörsjuggen.
Sådär gick diskussionerna i en halvtimme eller så.

Diplomatsonen vek ned sig snabbt och Hussfelt står nu utan nummer eftersom hans andraval, nr 33, också är upptaget.
Notera… när det gäller 10:an så finns det väldigt kvalificerade aspiranter i dagsläget.
Därför behöver vi nu bloggläsarnas hjälp; vilket nummer ska Hussfelt ha under sin debutsäsong?
Notera att han håller klass men också att vi hämtat honom från lägre divisioner.!
Följande nummer är upptagna:
1 Målvakten, 2 Skanörskan, 3 Långe Lundh, 4 Foto-David, 5 Kåmark, 6 Lagerbäck, 7 Backe, 8 Zander (bildproducent), 9 Guds Son, 11 Ekwall, 13 Redaktionsjuggen, 14 Diplomatsonen, 15 Swedberg, 16 Djordjic, 18 Vanberg, 20 Perlskog, 21 Carin Carlsson, 22 Kallas (bildproducent), 24 S. Karlsson (bildproducent), 25 Toncic (bildproducent), 30 Fågelskådaren, 33 Gidlund (bildproducent), 42 Darling, 55 Foto-Soffan, 69 Speedwaybruttan, 70 Edlund, 77 Andy O, 86 Kristiansson, 88 Rådjuret.

VARFÖR ALLTID APELSINÄTARE PÅ TÅG, MEN ALDRIG PÅ FLYG?
22 april 2008
En morgon som hämtad från Helvetet:
Väckning kl 05:15, exakt vad man vill ha under en dag för stor pressbildsfotografering på Fyran.
Alla tänkbara flyg från Göteborg helt fulla eftersom vi nu är sent i april och det är nu mäss- och konferensfolket anfaller med sina rullväskor.
Tåg därför i ottan för att hinna vara i Estocolmo före 09.00.
Som en zombie till Centralen för att fixa avgången och vad tror ni händer?
Jo, lokföraren dök aldrig upp!
Det är sant!
Någonstans strax efter 06 efterlystes lokföraren men han kom inte.
Bara en stilla undran: kommer lokföraren alltid två minuter innan han kör iväg med sina tolv vagnar människor? Kommer inte en förare typ en halvtimme innan och förbereder sig, så att man kanske hinner upptäcka i tid att han/hon inte dyker upp?
Till min fasa upptäckte jag sen att jag fått en 2:a klass-biljett bokad och vet att det innebär apelsinätare, skrikande spädbarn, ryggsäcksfolk med medhavda äggmackor och äppelskivor i plastpåse.
När tåget väl rullade iväg 25 minuter för sent bakom ett lokalt ånglok på väg till Alingsås… gissa hur fort det gick… så meddelades det såklart i högtalarna att toaletten i min vagn inte fungerade i det fullsatta tåget.
Nu väntar jag bara på att en lustig clown ska komma in i vår vagn och leka hela havet stormar.

DÅ VAR PLÖTSLIGT CUPEN INTRESSANT ATT DEBATTERA
17 maj 2008
Hetluft: Vi valde att göra 10-15 sekunders intervjuer med målgörarna i cupmötet Gefle-Djurgården idag.
Jag visste att det var en skållhet potatis, fotbollens traditionalister är trångsynta och jag är förmodligen en av dessa.
Jag vet hur många på Fyran har tänkt och resonerat… fotbollens TV-sändningar behöver ett nytänkande… det är för många bakåtsträvare… Svenska Cupen behöver ett lyft.
Jag erkänner gärna att jag är skeptisk… men ingenting behöver betyda att jag har rätt och hur jag än vänder och vrider på det så var det värt att testa i Svenska Cupens tredje omgång inför 1300 åskådare i Gefle.
Min skepticism bygger på att det inte blir ett naturligt flow med intervjuerna, att spelare mitt i match är så adrenalinstinna att de inte har så mycket att säga, att det till viss del påverkar spelet eftersom det står still några sekunder efter ett mål.
Jag är ändå överraskad över hur smärtfritt det fungerade, om än med väldigt blandad kvalitet i svaren (men så är det ju alltid).

Och glöm nu inte… alla ni som mejlar och ska beskylla TV4 för jordens undergång… det här gjordes i samarbete med alla… Djurgården, Gefle, förbundet, SEF, domarna… om någon sagt “nej” så hade det inte blivit av.
Alla förmodligen benägna om att “göra något” i ett led att lyfta Svenska Cupen… personligen tror jag att det krävs mer än intervjuer under matcherna för att lyfta cupen… men det hjälper inte att bara vara bakåtsträvare, för i backspegeln har cupen varit disaster.
Så; ingen blir tvingad till någonting.
Om det är bra eller dåligt får väl utredas, men skjuter man inga skott gör man inga mål.
Gäller även om man skjuter rätt snett och vint.

AMBULANSEN I ALBANIEN VAR FÖRSTA PARKETT
6 september 2008

Många ville verkligen se Albanien-Sverige så nära som möjligt och många kom också rakt in på innerplan som var proppfull med småhandlare som inte hade där att göra.
Bäst var den ambulans som parkerade på innerplan, vilket brukligt är, och där ambulansföraren givetvis tryckt in hela familjen i framsätet, sju-åtta barn, en morsa, farmor och farfar.
Eller den snubbe som kom farande på en moped nere på löparbanorna strax före avspark med lillgrabben längst bak, samma lillgrabb som jag sen såg hysteriskt stå och dra i Zlatan i samband med uppvärmningen.
I detta inferno av kaos och lallare försökte vi bringa ordning i en TV-sändning som var fylld med rökande greker i en buss som ömsom brann, ömsom saknade elektricitet och aldrig fungerade.
Jag fick gå omkring med en symaskinsliknande apparat fastspänd i ett bälte bakom ryggen och med en 50 meters blå kabel bakom ryggen för att uppbringa något som överhuvudtaget kunde vara ljud.
Så är det ibland på bortaplan… det är annorlunda, det är svårare.
Det är sen gammalt.

ÄNTLIGEN MORGON!
9 november 2008
Äntligen Morgon-studion hos Mix Megapol är en fullständigt galen värld i en större bur av glas.
Och då är ändå lill-Timell på semester.
I morse; inget undantag.
Jag gick rakt in i en kakafoni av ihopslingrade hörlurar, Adam Alsing in the middle med La Marina piké-kopia, den bedårande Gry i ena hörnet flankerad av Nils-Petter Sundgren-kronprinsen Wiklund i finkläder… kaffemuggar, kaffetermosar, tidningar i högar för dagen garnerat av några tallrikar nygrillad laxrätt och tre stora glas Riesling som nån kock fixat i ena hörnet och samtidigt som det är imponerande disciplin och allt är på sekunden så springer det en kille vid namn Nathanael… som jag tror tillhör programmet i någon luddig roll… klart koffeinspeedad, fixar fika, pratar i mickar, och jagar febrilt efter gäster och ber alla signera en silverfärgad ny vespa som står utanför studion med en svart spritpenna.
Och idag… när jag laddat för att snacka lite sport efter det att två livvakter ledsagat Mona Sahlin ut ur lokalen… så dansade vi först fågeldansen och sjöng sen Flottarkärlek med Snoddas.
Om inte annat så får man en morgon att minnas, i promise.

VILL NI SE EN STJÄRNA?
7 januari 2009
Nu när Hyland är tillbaka i huvudbåten så vet man sin plats.
När vi får kläder som ska användas till olika mästerskap står Hyland med kassar proppfulla alltmedan jag får krypa på knä i dammet under Redaktör Pol Pots stökiga skrivbord för att släpa fram en påse som det står EKWALL på och i den hitta fyra vita skjortor, en säckig cardigan från märke som ingen hört talas om och gjord i nån sorts konstmaterial (som man heller aldrig hört talas om) och tolv slipsar, varav fyra var exakt likadana blå.
Då har Hyland redan ståtligt visat upp sina snygga och smärta Filippa K-cardigans han fått levererat via Kunglig Hofleverantör.
Jag fick i alla fall jävligt många slipsar, får vara glad för det lilla.
Till Split åker jag torsdag den 15:e.

Som nån sorts förtrupp… kanonmat-stuket med Myto-Max G. och teknikpersonal.
Hyland och Perlskog åker såklart dagen efter, glider in till serverat bord.
Som den gången, den omtalade föreställningen i Montpellier -00 när vi hade en handbollstrupp som enligt Pekkari under ett laddat möte bestod av “två stjärnor” och jag undrade: vem fan är den andra?
Döm om min förvåning när det visade sig att Pekkaris stjärnor var – Hyland och Perlskog.
De hade en… låt oss kalla det målande KONFLIKT… om vem av dem som i sändning skulle berätta att vi hade en tävling.
Hyland tyckte Perlskog.
Perlskog tyckte Hyland.
Pekkari tyckte nog ingenting på den tiden.
Det blev rätt högljutt och Hyland kallade Perlskog för saker innan Axel Sjöblad… född diplomat… tog till orda och löste tvisten.
Själv satt jag tyst längst in i rummet och undrade vad fan det var frågan om; jag trodde jag var en stjärna, men jag var mest en helt vanlig arbetare med mikrofon i handen.
Inte mycket har hänt sen dess.

LUNDH KAN SIN TYSKA POLISTEJP
3 juni 2009
Det är trots allt en hel del humor i umgänget journalistpacket/landslaget.
Någonstans finner jag någon sorts kärlek även i det förhållandet.
Sen tar det ju alltid “slut” lite då och då, men vilka förhållanden gör inte det?
Vi älskar att hetsa landslagschefen Lasse Richt som ju alltid gör sitt yttersta för att dels vara lite spelarnas överbeskyddande ängel, dels vara småbundis med Packet… och den kombinationen är inte alltid den enklaste.
Ibland fungerar det, ibland inte.
Men han ska ha credd för att han i alla fall försöker.
Idag gick framförallt Långe Lundh igång på den nya “polistejp” som Svenska Fotbollförbundet har införskaffat för att främja förhållandet med media och göra skäl för att vara Det Öppna Landslaget.

Ni vet sån där tejp/plastband som det brukar stå POLIS på och som du ser på bilder när statsmakten spärrat av för mordutredningar.
Fotbollens förbund har nu låtit trycka egen sådan tejp för att vi i Packet ska veta var gränsen går mellan spelare och journalist i den mixade zonen.
Långe Lundh… som kan sitt Deutschland… menade att det var högkvalitativt material, den lite tjockare sorten som normalt används av tysk polis.
Det är inget att göra en stor grej av såklart (även om det finns något att fundera över här), det är bara en skön detalj som gör landslagsarbetet lite roligare.
Och nog såg jag Richt garva lite i smyg när Lundh gick igång med sin varudeklaration.
Jag vet ju att Richt gillar oss, trots allt.
Förvisso lite i smyg, men ändå.
Och ska man ha polistejp så ska det ju vara bra grejer, annars är det ingen poäng.

VAKNAR UPP, ÄR LEDIG – OCH ÄR STRESSAD
30 juni 2009
Alltid samma grej; vaknar upp första dagen på semestern och känner mig stressad.
För att jag inte ska göra – någonting.
Nu lyckades jag förvisso smyga in ett halvtimmesmöte med Redaktionsjuggen om höstens fotbollsjobb… perfekt att starta första semesterdagen med ett jobbmöte… men sen bara de mest triviala saker på programmet.
Typ; ingenting.

Jag och Wilma, 10 år, gled i miljöbil längs den undersköna Italienska Vägen upp mot Boarp… gick i djuraffären för att köpa en Louis Vuitton-höhållare till Kaninen, rotade loss lite i den fantastiska allt-i-allo-butiken och shoppade svår frukt och annat i Grönsakshallen.
Poolside på det.
Bok (Bodströms Rymmaren).
Käk.
Jordgubbar.
Kaffe.
U21-final i soffan.
Och när Kaninen dragit på sig ett par lila loafers och dragit iväg med ett par öronbackslickade polare till Madisons så sa jag till Wilma, 10 år, att “jag undrar vad vi ska göra imorgon?” och hon svarade “bada”.
Det ska vi nog hinna med.

SKJUTER DU NÄRA TRÄFFAR DU KANSKE EN HARE
14 februari 2010

Jag satt såklart i soffan igår kväll för att spana in den svenska guldjakten i skidskyttet.
Och det enda jag riktigt kunde fastna för… här är jag uppenbarligen inte ensam… var att SvT:s expert Kalle G lät meddela när det gick åt helvete:
“Nära skjuter ingen hare!”
Det är sant, han sa så; nära skjuter ingen hare!
Det är ju helt oslagbart.
Men bortsett från vad den expertinformationen nu gav alla tittare så är det ju inte så mycket att ägna någon energi eller kraft på.
Vi säger alla de mest underliga saker i TV-rutan ibland.
Ändå låg jag en halv fredagsnatt och kunde inte släppa det… för om du nu råkar skjuta rätt nära tavlan, men missar den, och träffar en vilsen kanadensisk hare; då stämmer det ju inte.
Nära kan visst då skjuta en hare.
Du kan inte ens lita på skidskytte-experterna nuförtiden.

FRANK KOSTADE MIG 15 000 SPÄNN
26 februari 2010
Det anmäls så mycket nuförtiden.
För något år sen blev jag anmäld för att jag sa “finne” istället för “finländare”, Niklas Wikegård bli anmäld av någon morsa för att han kritiserar damhockeyspelare, en så god och hyvens man som Jacob Hård anmäls för något han sagt i samband med OS-invigningen, käppakrigarna i Elitserien anmäler väl någon varannan dag, Daniel Alfredsson borde kanske blir anmäld för att han inte tål att få en vanlig fråga och någon stollejocke har anmält Exklusivt Ekwall med Frank Andersson för att “Frankie Boy” berättade om den vodkasort han ligger bakom – som ska säljas på statliga Systembolaget.
Själv funderar jag på att anmäla mig till Vasaloppet nästa år (det skulle ju allt se snyggt ut) efter att ha tränat mig med att stå ut med snö denna vinter, förvisso utan skidor men ändå.
Eller åtminstone anmäla någon.
Kanske Tre Kronor till Jämlikhetsombudsmannen.
För att de stundtals spelade som kärringar?
***
…blir kanske JAG anmäld av hockeymamman nu?
För att jag var för hård mot herrarna?
***
Jag vet inte om jag får lugn i kroppen om jag inte snart får anmäla något.
Funderar lite på att anmäla Långe Lundh för att han är för lång.
Men det blir nog till en vinprovning eller nåt.
En anmälan är alltid en anmälan.
Måste bara får anmääääääääla.
Bara lite. Snälla.
Så viktigt.
***
6 september 2010
Granskningsnämnden är en nämnd som synar TV-program och av denna nämnd har ett av senaste säsongens “Exklusivt Ekwall” fällts för det som heter “otillbörligt gynnande”.
Frank Andersson var gäst tillsammans med Bojan Djordjic under det 48 minuter långa programmet och under fyra-fem minuter pratade vi om den vodka som Frank Andersson varit med och tagit fram och som säljs på Systembolaget.
Låt mig säga att i de texter som publiceras på olika sajter i sammanhanget har fakta inte granskats, bland mycket som är lite knasigt (bland annat namnet på programmet), så heter det “i ett av avsnitten visades ett cirka fem minuter långt inslag om en vodka…” – när det inte alls var ett inslag, utan ett diskussionsämne i intervjuprogrammet där Frank var en av huvudgästerna.
Jag ska inte ge mig in i frågan om Granskningsnämnden har gjort rätt eller fel, men vill gärna delge några högst personliga reflektioner.
Låt oss bara konstatera att TV4 (som är ansvarig utgivare och därmed fällts, inte EKWALL som rubriker vill mena) riskerar böta 15 000 kronor. I ett annat fall där TV4 fällts i samma veva så riskerar man åka dit på 200 000 kr.
Och låt oss konstatera att det är komplicerat.
Vi får inte prata om att en av Sveriges största idrottsprofiler genom tiderna har sadlat om och tagit fram en vodka som ska säljas till svenska folket via statliga Systembolaget.
Jag kan nog känna att det ligger ett allmänintresse i detta, inte minst då det ses som ett kontroversiellt ämne.
Och när är det otillbörligt gynnande? Ja, avgör gärna själv (och låt oss ta exempel bara från TV4):
När någon släpper en skiva och uppträder i Nyhetsmorgon och talar om hur bra plattan är?
När någon släppt en bok, talar fint om den och kanske läser ett kapitel hos Steffo och Jenny?
Eller handlar det här om – år 2010 – alkohol? (Som ju vanligtvis presenteras i just Nyhetsmorgon med artikelnummer, pris och närbilder.)
“Vi förde inga resonemang kring att det var just alkohol som det gällde, säger Christoffer Lärkner, handläggare i ärendet, till Dagens Media”
Tror vi på det?
I dagarna har Frank Andersson släppt en ny bok.
Om vi hade pratat om den i fyra minuter, tror du programmet hade fällts då?

NÄR VI SLAPP REKLAM OCH BARA HADE FAMILJEN MACAHAN
15 oktober 2010
År 2010 är vi fortfarande upprörda över att TV-kanaler i Sverige visar reklam. och jag undrar om folk sitter och svär lika mycket framför TV-apparaterna i länder där reklamfinansierad TV fanns redan på den tiden då vi här i Sweden fortfarande tyckte att två kanaler och Familjen Macahan på fredagkvällarna i TV1 var gott nog.
Jag förstår om folk blir förbannade om de känner att det är för mycket och att de… i samband med en VM-studio… hellre hade sett en VM-studio och det finns det säkert anledning för TV4 att se över.
Men vad är alternativet här?
Mindre reklam? Ja, varför inte.
Men mindre reklam = mindre intäkter.
Är högst sannolikt lika med inget fotbolls-VM.
I svensk TV. Överhuvudtaget.
Sanningen är ju att licensfinansierade Sveriges Television inte skulle ha råd/möjlighet att köpa ett fotbolls-VM på egen hand.
Därför delar de med TV4, som i sin tur kan finansiera ett totalköp med hjälp av – reklam.

Lite hårddraget kan vi ju då hävda att alla i Sverige kan se alla matcher i VM tack vare reklamfinansieringen och för det får TV4 ta skiten (eftersom reklamhatet kring våra VM-sändningar bara verkar växa, jag har ju inte sett sändningarna själv eftersom jag är på plats men jag kan ju läsa anonyma kommentarer, om jag vill).
SvT kunde självklart liera sig med exempelvis Viasat för att få hem ett VM, men det hade ju inte direkt förändrat reklamsituationen.
Och ett annat alternativ hade kunna vara en såkallad premiumkanal (Canal+, Viasat Fotboll med flera) och då hade du fått pröjsa rätt mycket extra för att köpa hem dina VM-matcher.
Förmodligen är det väl också så att de som räknar pengarna på TV4 skiter fullständigt i om tittare rasar över “för mycket reklam” såvida det fortfarande sitter tillräckligt många tittare och ser både matcherna, studion och reklamen (vilket det gör, har jag förstått)… det kan jag tycka vad jag vill om, men så är det eftersom money talks.
Jag försvarar ingenting här men ibland är det inte så enkelt som man gärna vill tro och ett sätt att se det är att du aldrig hade sett något fotbolls-VM, vare sig i SvT eller någon annanstans, om det inte hade varit för den reklam du hatar i TV4.

ETT HELT LIV MED KVÄLLSTIDNINGEN
29 oktober 2010

Brukade kasta mig över vardagsrumsgolvet som väldigt ung och läsa Kvällspostens sportsidor, vi hade nog inte riktigt råd med morgontidning hemma men “Kvällan” köptes alltid hem framåt seneftermiddagen… jag kastade mig över fotbollsknäcken, som på den tiden kunde vara förhandsreportage inför både Di Gules, HBK:s och Östers hemmamatcher, förutom de dagliga tre sidorna om att någon i Malmö FF hade en finne i röven.
Senare, i arbetslivet, har kvällisarna varit en stor del av jobbet.
Du kände dig alltid rätt naken om du inte hade läst dina kvällstidningar strax efter lunch… visst har nätet kommit smygande, men jag har alltid haft en känsla av att jag vill sitta med pappret i handen och läsa, annars hade det inte varit på riktigt
Nu har jag tappat det.
Jag märkte det idag.

Under en tvåveckorsperiod har jag inte köpt kvällstidningarna per automatik som jag alltid annars gjort.
Och ändå inte reagerat över det, inte känt av behovet, inte haft suget att “tidningen måste köpas”.
Jag har istället köpt när jag gått förbi ett tidningsställ i butiken eller annars bara bläddrat lite förstrött när jag sett en tidning ligga och skräpa på Fyrans redaktion.
Har jag verkligen blivit så internetifierad att jag nöjer mig med vad jag får där?
Har jag bara skaffat mig ett liv, helt enkelt?
(Ni kan glömma snacket om att kvällisarna NUMERA bara skriver om skandaler och fläskar på, det har alltid varit så och var värre på 60-70-talet med hårdare dragningar, fetare rubriker och halvnakna brudar… det har inte blivit värre, det är nätet och deras anonyma kommentarer som ballat ur)

EN GÅNG FÖRSÖKTE JAG BLI EN DEL AV SPORTSPEGELEN
6 januari 2011
Sportspegeln… eller Sportspegelen, som man sa i Malmö… fyller 50 år.
En stolt och stark institution.
Förr gick den ju inte att missa, för då fanns det inte så mycket annat.
Nu ser jag Sportspegeln alldeles för sällan, nästan aldrig.
Dels för att jag förbereder egna TV-jobb… Fotbollskanalen Europa… vid just den tidpunkten på söndagar och dels för att jag inte längre känner samma attraktionskraft till den typen av sammanfattande sportprogram.
Det som jag egentligen vill se har jag snabbt och enkelt kunnat ta del av på annat håll – när det har skett.
Och orienteringsreportage med kottar i motljus lockar inte heller längre.
Annat var det förr, den tid som alldeles för få vill minnas; när vi fick en engelsk träskmatch i veckan från november till mars, när fotbollslandskamper sändes i efterhand (ibland nedklippta) och när europacupfinalen kom in i tablån på nåder för att man tvingades flytta på något debattprogram om kollektivboende i Eskilstuna.
Då var det förstås annorlunda.

Då satt man som klistrad framför Sportspegeln, kanske att de hade någon minut fotbollsbilder från en internationell match… annars fick man vänta till de cupsammandrag som Bosse Hansson eller Janne Lorentzon ledde på de torsdagkvällar som det bjudits europeisk fotboll under tisdagen och onsdagen.
(Jag känner att jag låter lite som när gamla förklarade att de satt framför radioapparaten på lördagskvällarna, men det var ju faktiskt så här det var).
Bosse Hansson, Arne Hegerfors, Fredrik Belfrage, Kjell Andersson och Bengt Magnusson var mina favoriter som programledare.
Ja, exakt just DEN Bengt Magnusson… när jag under lumpartiden på Värnpliktsnytt i mitten på 80-talet skrev till TV-sporten att jag ville komma och se hur de hade det så fick jag faktiskt det; blev då mottagen av just Bengt som hälsade välkommen och bjöd på kaffe.
Jag var både nervös och lite stolt inför, under och efter mötet… det var stort att träffa någon på TV-sporten.
Undrar om Bengt minns en ung spolingjournalist med slingor i håret? Knappast.
Bäst var väl ändå Bosse Hansson som både var reporter, programledare och kommentator. Tycker och tyckte jag, i alla fall.
Men han var också kontroverisell. Satt med AIK-märke på kavajslaget i rutan (tänk er det idag) och under min tid på Kvällsposten minns jag hur telefonerna gick varma (detta var långt före anonyma kommentarer) för att folk retade sig på Bosse Hansson när han kommenterade allsvenska matcher.
Folk glömmer så snabbt, tack och lov ibland, och ett tiotal år senare var Bosse… med all rätt… kultförklarad.

Och Plex! Vilken man. Eller Ringart, vem minns inte Arturs alla klassiker.
Eller tjejernas intåg i sportvärlden, Ann-Britt Petersson! Jane Björck givetvis. Oldsberg, såklart och Pelle Nyström. Eller Micke Leijnegaard. Jacob Hård ej att förglömma. Och hela det “nya” gänget med Popsen, Ejeborg och Härenstam.
För att inte tala om Staffan Lindeborg och Pelle Nyström som jag mött så många gånger genom åren ute på fältet, härliga kollegor och aldrig några problem för att vi skulle vara “konkurrenter”.
Av alla har man försökt lära sig något genom åren.
Gratulerar på 50-årsdagen, Sportspegelen.
De brunröda kavajerna sitter som en smäck en dag som denna.

ÅRETS MEJL
10 januari 2011
Har “Årets Mejl” till TV4:s sportredaktion redan kommit?
Ja, jag vet inte vad som ska slå det som damp ned häromdagen och som jag nu fått förmedlat via mejl till ett hotellrum här i Bangkok.
Oslagbart, är ordet.
Läs själv:

Skickat: den 10 januari 2011 14:36
Till: Fotbollskanalen.se
Ämne: Tänker inte bekosta er resa till Sydafrika!
“igår kväll häpnade jag när jag hörde att ni skulle sända nästa Fotbollskanalen Europa direkt från Sydafrika. Jag förmodar att hela ekipaget följer med + kameraman, ljudtekniker, familjemedlemmar.osv. Enligt mina beräkningar åker cirka 20-30 pers dit ner för att följa TRÄNINGSlandskamp med B-landslagsspelare(som förmodligen kommer sluta 0-0) mot nån bananstat. Det är helt klart en ursäkt för att åka på gratissemester. Det sticker helt klart i ögonen på oss här hemma. Kommer dem själva att bekosta sin resa? Nej, men dem kommer få extra lön? Att ni inte skäms, ni var ju nyligen där under VM. Är det någon ärlig person där som tackat nej till resan? Först och främst följer inget land sin träningsturné, för det ÄR just en TRÄNiNGSTURNE. För det andra är fotboll dem presterar experimentell och inte värd sändningstid.
Men om ni nu (mot all logik) vill följa B-landslaget på andra sidan jordklotet, så varför inte skicka en person (nån som inte var där tidigare) och en kameraman. Det är allt. 2 pers – inte 30 som kostar ca. 1,5-2 miljoner kr. Behövs verkligen 5-6 kommentatorer, ni skapar ju bara onödiga kostnader, sänd istället spanska ligan för dem pengar. Ni frossar i tv-avgiftspengar.
Det är helt klart att ni saknar etisk kompass, förvisso är ni ju journalister (d.v.s. karaktärslösa janusansikten) men ni borde åtminstone visa respekt, både för Sydafrika(misär och svältande barn) och oss tittare här hemma, men jag antar att det är för mycket begärt. Ni behöver inte bete er som feta semesterhungriga svin! Därför sade jag upp Tv-avgiften immorse, för jag tänker inte bidra ens med 1 kr. till er redan alltför feta budget. Jag ska sprida ordet vidare, så räkna med sänkta löner framöver! Tack och hej!”

ANALYS: Måste säga att jag älskar mejlet; engagemanget, tänket, domen och – den totala bristen på hur TV fungerar (och här är den här liraren inte ensam, väldigt få TV-krönikörer på stora blaskor har en aning om hur TV och tablåläggning etc överhuvudtaget fungerar).
Ingen kan väl begära att folk vet hur det fungerar med ett företag som äger rättigheter (i det här fallet Kentaro) och att TV-produktioner av fotbollsmatcher utomlands produceras av produktionspersonal på plats… det har ni säkert sett genom åren, minns produktionen från Oman och Damaskus förra året…
SvT skickar ju inte direkt 40 egna fotografer för att täcka en skidtävling i Alperna.
Och ingen kan heller begära att någon vet att Fotbollskanalen Europa On Tour görs med väldigt knapphändiga resurser (Foto-Soffan själv!).
Däremot borde man kanske ha koll på att det bara är till Sveriges Television… den statliga institutionen… som de beskattade licenspengar betalas.
Det är ju trist som fan att SvT ska gå miste om den här killens pengar för att han är förbannad på att TV4 SOM VANLIGT bevakar landslagets vinterturné… att det också ska vara TV4:s fel.
Och vem får lägre lön nu?
Börjar de högst uppe med Pops eller får någon stackars inslagsreporter ta smällen?
***
7 mars 2011
Jag vill passa på att tacka för alla uppmuntrande ord, alla kloka inlägg och all respons på min premiärkrönika i Getingen, trodde inte att det skulle engagera så många via kommentatorsfält, twitter och mejl.
Men det är ändå ett annat mejl jag inte kan undgå att förmedla.
Ett sådant som kommer alltmer sällan, men dyker upp ibland och oftast från män med namn som exempelvis Sören Nyman som gärna skriver bara med versaler och utan punkt eller kommatecken.

Från: Sören Nyman [mailto:soren.nyman@xxxxx.com]
Skickat: lö 2011-03-05 17:51
Till: Ekwall
Ämne: sluta
SLUTA DIREKT DU ÄR JU SÅ JÄVLA KASS
FÅR DU BETALT?
DÄ RÄCKER VÄLL ATT DU HÅLLER TILL I TVS
SÄMSTA SPORTSÄNDNINGAR.
MVH
SÖREN

From: “Ekwall” <ekwall@tv4.se>
To: “Sören Nyman” <soren.nyman@xxxxx.com>
Sent: Saturday, March 05, 2011 9:41 PM
Subject: SV: sluta
Hej
Såg att du hade en fråga om jag får betalt.
Det är inte särskilt mycket, cirka X-tusen i månaden.
Det får man försöka leva med.
Ha en trevlig helg!
Mvh Patrick Ekwall

Från: Sören Nyman [mailto:soren.nyman@xxxxx.com]
Skickat: lö 2011-03-05 22:34
Till: Ekwall
Ämne: Re: sluta
Tror du på tomten också.
fy fan va kass du är när ska du lära dig svenska ta hjälp när du känar så
bra!

….måhända lite drygt, men jag kunde inte undvara er denna.
Svina ned någon för svenskakunskaper och i samma mening stava “tjänar” som “känar”.
Men, som sagt… i övrigt väldigt bra, intressant och klok respons.

SOM GJORT FÖR ATT KORKA UPP
12 oktober 2011
Jag, Långe Lundh och några av våra tappra kamrater på fotbollskanalen.se stängde Råsunda strax efter 01 i morse.

Vaktmästaren noterade lite blygsamt att han ville åka hem, vi förstod vinken och jag sa till Lundh: “men, vad fan:efter det här jobbracet, efter den här minnesvärda fotbollskvällen, vi drar på byn och tar ett glas”.

Kanske tillochmed för att vi var “värda det”, men mest för att komma ned i varv.

Idag: det blev mer party än jag hade förväntat mig, det känns åtminstone så.

Först via Sturehof där en kunglighet som Stefan Schwarz gjort förarbetet med stor noggrannhet och där det blev mer fotbollsnack med bland andra Marcus Lantz, Svante Samuelsson, Erik Sundin, Markoolio, Cain Dotson, Jeppe Jansson, Bosse Augustsson och vår flankman för natten, Måns Zelmerlöv.

Sen ett bord i skymundan på V – där Kristoffer Ahlbom över en kvart fixat nattens party – till vilket Kristin Kaspersen, Brolinskan och Getingens Disco anslöt.

Jag har inga problem att fira en EM-plats, någonstans vill vi ju alla (inte minst TV4, såklart) nå det målet: roligare att jobba, göra TV, göra tidning, få fart på den fotboll vi ändå älskar.

Och även om jag inte gjorde en tysk pik i skruv när jag vaknade under förmiddagen, så kändes det som om en sittning gjorde gott.

Det var en sådan kväll, en sådan natt: som gjord för att korka upp.

Patrick Ekwall

Chippens skada kan bli hans lycka

Jag litar inte på vatten.

Högt, lågt, djupt, grunt, klorerat, sött, salt eller fruset.

Det går inte att lita på vad som händer på sjöar och hav för sjömän kan säga vad de vill om hur säkert allting är, när naturen sätter in sina illdåd händer det skaer du aldrig vill ska hända och det har vi i alldeles för närstående minnesbilder.

Därför går jag aldrig på naturis. Jag litar inte på skiten.

Häromhelgen när det var som kallast lyckades dock Wilma, 12 år, lura ut mig på den is som lagt sig en bit från oss.

“Alla” gick på isen i vackert solsken och så fort det blir is så ska folk ut och gå den. Överallt i närheten i anslutning till vattnet finns de finaste promenadstråken i snygg natur med utsikt och allt…men nej, nej det är på isjäveln som man måste ut och gå.

Som om det är lite häftigare, lite roligare, lite bättre.

Jag förstår inte riktigt grejen, måste jag erkänna.

Inte bara för att det är halt och du riskerar att slå ihjäl dig, inte bara för att det är kallt – det finns alltid en risk att isen spricker och katastrofen är framme.

Det var stora hål i isen som folk med hundar, barnvagnar, cyklar och korvstånd söndagsflanerade på och jag var klart skeptisk redan efter första steget.

“Det är ingen fara, pappa”, sa Wilma, 12 år.

“Jag litar inte på den här”, sa jag och stampade försiktigt.

Efter ett hundratal meter så brakade det förstås till och det gick som en stöt genom hela kroppen, jag rusade av mot fastland och så fick det bli.

Och i helgen – när det töade på – tog jag förstås promenadstråket istället, vattnet såg ut att ha luckrats upp helt.

Då uppräcker jag folk i ryggsäck åka Vikingarännet längst bana som var plogad och med isvaksvakter med stora varningsflaggor där hålen var som störst.

Jag var helt övertygad om att isen skulle braka samman, men folket bara skrinnade fram i vattensamlingarna över isen som om ingenting kunde hända.

Jag kommer aldrig lära mig att förstå sånt.

Bild från min promenad på – fastlandet. På isen ser ni de våghalsiga skridskoåkarna. Mannen på bilden har inget med saken att göra och det är alltså inte jag (jag använder ej ryggsäck och sittunderlag) – det är en annan snubbe med gott omdöme bara.

***

Chippen skada i axeln inför Kroatien-matchen i Zagreb kan ockckså vara hans lycka.

Som i Lex Salle Östlund.

Salle hade varit helt given i Lasse Lagerbäcks landslag som högerback i 22 matcher när han inför VM 2006 mötte Damien Duff i högform på Lansdowne Road i sista matchen inför det att truppen skulle tas ut.

Johan Elmander var krasslig och rätt förvirrad som högeryttermittfältare: Duff hade lekstuga som aldrig förr, Sverige förlorade och spelades ut.

Sen var Östlund aldrig med i landslaget fler gånger.

Hade han varit lite småskadad inför den matchen hade han förmodligen varit med i VM-truppen.

***

Jag lider med Fredrik Stenman som säkert hade varit aktuell inför landskampen i Zagreb.

Han låg och nosade på en position i landslaget där jag tror att Erik Hamrén inte har några som helst problem att testa så mycket nytt som möjligt.

***

Jag är inte alls överraskad över att nya Hammarby-tränaren, Gregg Berhalter, med lite jänkemachokultur i botten fryser ut Björn Runström.

Runström var ingen hit förra året, men jag inte riktigt vad Hammarby har som är extremt mycket bättre (och har erfarenhet)?

***

Om nu Elmander avstå Kroatien, innebär det då att John Guidetti närmar sig en startplats?

Nja, så enkelt är det ju inte direkt.

Guidetti känns vädkigt utpräglad nr 9 i Hamréns system och på den positionen har det hittills inte gått att rucka på Ibrahimovic…jag hade såklart sett Zlatan som 10:a, bakom Guidetti.

Ola Toivonen måste dessutom vara klart före (Guidetti och/eller andra) som 10:a. För att inte tala om Tobias Hysén i valet som 9:a?

Frågan är snarare vilka forwards som presenteras om Elmander är skadad och när Gerndt – som varit en Hamrénsk favorit – är borplockad av andra skäl?

Zlatan, Hysén och Guidetti är givna – jag räknar Toivonen som mittfältare.

Markus Rosenberg? Får han en chans till?

***

Ska spelare twittra så ska de förstås göra det själv.

Det blir ju bara platt och trist när Zlatans Twitter så tydligt skrivs av en PR-byrå.

Däremot gillar jag hans iPad-app, här måste fler spelare kunna ta efter för att skövla ny mark.

***

Jag tycker visst att kollega Jonas Karlsson kan sitta kvar i en SvT-studio om skidor även om hans farsa ska bli nån sorts skidchef.

När det rörde sig om friidrott för några år sen hade Jonas inga som helst problem att hålla sig neutral, det var snarare pappa Ulf som inte fixade det.

Låt grabben sitta kvar i Vinterstudion.

Herregud, i Fyran är David Ekholm expertkommentator när hans fru Helena kör.

Möjligtvis kan det bli svårigheter för Jonas att ifrågasätta hur man som fd friidrottstränare och förbundskapten kan bli anlitad som skidsportens chef? Men den frågan hade väl ändå varit ganska given?

***

Hussfelt chockade igår med de här stövlarna till rutiga brallor…

Rävjakt? Trodde inte att han gick igång så på den hobbyn…den är väl något för anglofiler?

***

Intressant när Jennifer Wegerup vill beskriva ett en hausse kring en spelare är för hysterisk.

***

Det måste ha varit en skön känsla för Gerndt att äntligen få målskyttet att lossna, trots allt.

***

Helgens 40-årssittning för TV-lagets operasångare, Cribba Uhrlin, blev lite som väntat: intressant.

***

Jag har inte ens is i Ramlösa eller i (huvva mig!) single malt.

Däremot lite krossad till 4 cl Averna (med pressad limeklyfta) men du ska helst inte gå på den. Vare sig den krossade isen eller avernan.

 

 

 

Patrick Ekwall

Kulan i luften - alltid lika härligt

SUPER-LIVE var tillbaka och är du lite ringrostig så sätter det sina spår.

Det är inte bara sex timmars non-stop-sändning, det är sex timmar non-stop med en färgpalett i alla kulörer: skratt, hugg, slag, kebabätning, mål i ständigt strid ström, direktsända matcher i flera olika monitorer, studimanna-Jeppe, telefonsamtal, mer eller mindre seriösa debatter, Husets imitiationer, kontrollrummets order (med Järfällas Gary Sundgren) och väldigt av allting på en enda gång i hela havet stormar.

När jag vaknade i fredags morse var jag därför mörbultad, som om jag gått ett par tuffa ronder mot hårtslående motståndare men ändå försökt stå upp längs repet.

Tur då att SUPER-LIVE är så vansinnigt roligt att jobba med, då kan man ta det.

***

Eftersom jag tillhör det skrå som uppskattar att följa den inhemska fotbollen så älskar jag den här perioden när kulan nyss flugit i luften: träningsmatcherna, förväntningarna, förhoppningarna och den glädje eller panik som kan komma smygande för att det har gått som det har gått.

Trots att vi alla vet att en träningsmatch är en träningsmatch är en träningsmatch. Exempelvis mot Degerfors.

***

Kul att Max von Schlebrügge kommer tillbaka till svensk fotboll och Hammarby igen.

När han var som allra bäst var han absolut ett alternativ för spel i landslaget. Men det var ett tag sen och karriären har inte pekat sprikrakt uppåt sen dess.

Däremot känns det ju som en perfekt värvning för ett superettanlag som Hammarby, av flera olika skäl.

***

Markus Rosenberg borde absolut vara ett alternativ att ha i åtanke inför sommarens EM-slutspel om han fortsätter att leverera i Bundesliga, en liga där han ställs mot högkvalitativt motstånd varje vecka.

***

Långe Lundh ställer en spännande fråga på sin blogg https://blogg.fotbollskanalen.se//lundh/

***

För att förtydliga ytterligare en gång: En straff som går i mål är en bra straff, oavsett hur den går in.

En dålig straff kan aldrig gå in.

Det handlar om en kamp mellan målvakt och straffskytt, slår skytten en stenhård straff i stolproten och målvakten går före och hinner dit: du skulle ha lurat måvakten, då hade straffen gått in och då hade det varit en BRA straff.

Lite som med en passning som aldrig kommer fram, det kan ha varit ett “bra försök” (hur ofta har man inte hört den?) men det är inte en bra passning.

Bra straffar blir mål för att vara bra straffar. Snygga straffar får man bedöma i skönhetstävlingar. Dåliga straffar blir inte mål. Punkt. Och slut.

***

Det är när jag läser sånt här https://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-sager-inte-barnens-kon som jag känner att det finns anledning vad fan det är för fel på folk?

***

Förr om åren körde vi tungt med hockeyspel på sportredaktionen, vi fick ringa Stiga och beställa nya spela efterhand.

Redaktör Pol Pot var en mästare (han kunde medvetet dra skott i luften!) och vann en bil i samband med tävling i Prag, men vi lärde oss hur vi skulle ta honom och det var sjukt jämna bataljer med olika ligor – och alla var inblandade.

Ibland rann det över.

Som när Guds Son sparkade sönder en hurts i en match om en slutspelsplats mot Hyland. Eller när Artur Ringart fuskade i ett par tekningar och hotades med kompanistryk.

Nu stod det plötsligt ett spel på redaktionen igen och eftersom det inte riktigt går att låta bli så tog jag mig an spakarna för första gången på många år.

Lätt skakig inledningsvis, men det tog sig.

Den här bilden efter ännu en seger över Lundh:

***

Min krönika i dagens Getingen handlar om Fredrik Ljungberg (och Klüft och Anja p, för den delen).

Om att idrottsstjärnor ska få fortsätta sina aktiva karriärer så länge de vill och ingen har rätt att be dom sluta med sina jobb. För att vi tycker det. Det måste ändå få vara deras beslut.

Läs krönikan här: https://www.expressen.se/sport/kronikorer/patrick-ekwall/ekwall-lat-killen-fa-fortsatta-spela-fotboll/

***

Om SUPER-LIVE satte sina spår, då bävar jag för vad kvällens sittning ska göra.

Det vankas 40-årsskiva och det är TV-lagets operasångare Cribba Uhrlin, en gång framgångsrik forward på NÄSTAN allsvensk nivå (ett hattrick mot Hammarby för BP i Norrettan när det begav sig).

Tillsammans med en fullständigt galen helsingborgare är den här mannen bland det galnaste jag vet (i positiv bemärkelse).

När han spelade i Assyriska brukade han fira sina mål genom att kasta upp dåvarande flickvännens (Malin Swedberg!) bh på läktaren, han hade alltid den innaför tröjan.

TV-lagets största profil, på sitt sätt.

Och det är med skräckblandad förtjusning jag tar mig an denna sittning, jag måste erkänna det.

Patrick Ekwall

Özz och Zlatan, två artister samma kväll: något gemensamt

Jag valde Özz Nujen, min gode vän och TV-lagkamrat, före San Siros första 45 minuter.

Förstod att jag missat något när jag slog på mobilen (Robinho hade gjort mål!).

Men en fotbollsmatch är en fotbollsmatch är en match, kommer flera.

Özz egna show Dålig Stämning var magnifik inför ett fullsatt Cirkus…en cocktail på humor, allvar, glädje, sorg och en hel del som gav anledning till eftertänksamhet.

Han är en väldigt intelligent och allmänbildad man, den gode Özz…det märkte vi inte minst när han knåpade ihop frågesport under TV-lagets turné i sommar…och han hittar väldigt ofta rätt när han gör komik av allvar. Eller tvärtom.

Dålig Stämning är värd att se, ta chansen att göra det om du kan. https://www.daligstamning.se/

Det säger jag inte bara för att jag lärt känna killen som en god vän (förvisso lite bollkär, men man vet ju hur “sådana som han” är). Jag säger det för att jag menar det.

***

Nog gick det att utläsa av vrål och ansiktsutryck på Zlatan Ibrahimovic efter straffmålet vad hela föreställningen på San Siro betydde.

Efter det sedvanliga bjäfset från England (hur orkar svenska media komma dragandes med den “vi-intervjuar-engelska-journalister-story” igen och igen, så tröttsamt).

Efter de rätt svaga matcherna i februari och den bedrövliga utvisningen.

Jag såg andra halvlek live och den första via hårddisken: det var enorm klasskillnad…Arsenal såg ut som ett IFK Malmö (de spelar i femman numera, tror jag) i sina gula tröjor…och Zlatan Ibrahimovic var inte bara planens i särklass bästa spelare. Han var mer överlägsen än så.

Jag har inte så svårt att se detta Milan tappa 4-0 på Emirates för större under har skett, däremot har jag svårt att se hur Arsenal ska vinna matchen med 4-0.

***

SUPER-LIVE är tillbaka!

Ikväll drar vi igång kl 18:30 i TV4Sport och här på fotbollskanalen.se. Den här gången kan ju Europa League dessutom erbjuda matcher som är Champions-klass: Ajax-Manchester United (19:00) och Porto-Manchester City (21:05).

Och om du inte har hängt med i SUPER-LIVE förut så kommer här ett snakprov från förr https://www.fotbollskanalen.se/1.2537333/2012/02/15/tv_torsdag_18_30_superlive_ar_tillbaka

Hussfelt är i Portugal för att kommentera och Stubben jobbar inte för Fyran längre så Martin Åslund går in och fyller på i SUPER-LIVE-studion.

Vi vi inte hur han ställer sig till kebab, han är mer än rådjurssadelkille.

Men fotboll har han koll på och det är (trots allt) det viktigaste.

***

Arsenal må ha varit hur svagt som helst med en kille på topp som knappt ens gör succé i samma liga som Erik Friberg har spelat i.

Men det var ändå en åttondelsfinal i Champions League och det blev 4-0, med bud på lite till.

***

Lagerbäck fortsätter att överraska, igår var den om flickan som kom plötsligt och visst antydde han att han och Gazellen “kanske satt kvar lite för länge”?

***

Stort att se Matte Nyström igen, han var på plats på Cirkus för att se Özz.

Utan silverskorna.

***

Väldigt glädjande att Fotbollskanalen Europa fortsätter att ha bra tittarsiffror.

***

Pär Ericsson fick inte plats i IFK Göteborg förra året och under Stahre blir det samma visa.

Den nye Blåvitt-tränaren skickar iväg Pär ned till Listerlandet igen.

Micke Stahre vill bygga nytt och eget, det står väldigt klart.

***

Stort att se svenske domaren Jonas Eriksson döma Zenit-Benfica i kortbrallor.

I stort sett alla utespelare körde långkallingar/tajts.

Men så är Eriksson också bördig från skogarna, det ska inte glömmas.

***

Jag vet att det är tabu att ta upp frågan (ja, nästan) i samband med landslaget…men är inte Zlatan den perfekta 10:an bakom en goalgetter som Elmander eller Guidetti?

***

Det blev lite Zlatan på Cirkus också för den delen, Özz gjorde en väldigt trovärdig liknelse sett till kroppsspråk.

Och Özz är ju lite av komikens Ibra: killen från Rinkeby som tog sig fram och förbi alla stela pekpinnar och skaffade sig en egen scen, ett eget strålkastarljus.

 

Patrick Ekwall

Snart går jakten på Kim Källström: en guldklimp

Slutet som artist är här, på riktigt: jag var tillbaka på Bauhaus idag.

Och jag har luftat element.

Hela mitt nya liv som husägare rasar över mig med hantverkare som plötsligt inte dyker upp, elektriker som ständigt hittar nya fel som måste kopplas om och göras om och dras om och fixas om och skyllas på någon annan som har gjort det här och helt jävla plötsligt slutade förstås spisen att fungera och det var ungefär en halv dag efter det att köket stod helt klart och spisleverantören lät meddela att han skulle beställa en ny och att den kanske kunde komma om en vecka eller så.

Ät ett äpple, liksom.

Allt alla villaägare har sagt och lite kryptiskt noterat med ett snävt leende – det stämmer.

Jag hinner inte göra någonting för det måste alltid fixas någonting annat och då har ändå en Frisör som heter Hannah fått göra det mesta (helt enligt det avtal som tecknats).

Jag måste alltså åka till Bauhaus för att köpa en borr eftersom TV-apparater och hyllor som skulle skruvas upp av hantverkare inte blir uppskruvade för att hantverkare har annat att göra eller inte är här, vet inte om och när de kommer…och jag äger ingen borr, vill aldrig äga en borr men inser nu att jag måste ge vika för principer.

Så till Bauhaus det styrs, där köper jag en ny badkarspropp, en sorts tångverktyg med rätt svåra röda handtag, en stång i metall och två vita bräder samt ett sådan där liten finurlig nyckel du har för att lufta element.

Borren glömde jag. Känns som det kan kvitta; jag kommer att få åka tillbaka fler gånger…artistlivet är förbi, välkommen till ett liv i en verktygslåda.

***

Självklart sa Lasse Lagerbäck i Viasatsas studio att han läser att folk vill ha  John Guidetti i landslaget samtidigt som han konstaterar att det normalt krävs femton landskamper för att känna sig tillräckligt konkurrenskraftig som landslagsman.

(Tur att ingen sa det till Tomas Brolin, Fredrik Ljungberg eller Pär Zetterberg)

Jag tycker alltid att det finns visst fog för sans inför nya spelare som kommer fram, rätt många skriker rätt högt när det är något som är nytt, spännande och annorlunda.

Men det går ju inte att komma ifrån det som Guidetti gjort i Feyenoord, läs här tillexempel https://www.fotbollskanalen.se/1.2536167/2012/02/14/nytt_lyft_for_guidetti_nya_supersiffror

Hade Feyenoord tänkt likadant när det gäller 19-åring i högsta ligan…att det ska matchas försiktigt och det ska ses och läras…så hade de gjort sådär femton mål färre så här långt i ligaspelet.

Skynda långsamt my ass.

Vi måste väl ändå försöka se möjligheterna efter det Guidetti gjort och inte omedelbart trycka ned och mena att ingen ska tro att han är nåt.

***

Hur längesen är det vi läste artiklarna där det konstaterades att Fredrik Ljungbergs fotbollsliv lekte i Japan?

***

Har ännu inte hunnit smälta att jag igår var på fördrink med Anders Lettström inför Dirty Dancing-premiär på China-teatern.
Inget kaffe serverades men jag bävar lite för andra tänkbara “bildbevis”.
***
Men Lagerbäck sa när han fick se bilder från landskampen Sverige-Chile: “…det kom plötsligt, som flickan sa…”
Jo, exakt så sa han, Lars Lagerbäck.
***
På tal om att prata: Ailton Almeidas i stort sett perfekta svenska!
Fantastiskt.
Jag vet drottningar som talar språket sämre.
***
Det är rätt stort att Zlatans bok har släppts på danska och att intresset är så pass stort att danska TV2 ringde och ville ha in svenska gäster i studion i samband med släppet.
Tänk er tvärtom: Nicklas Bendtner släpper bok på svenska…hur stort hade intresset varit då?
***
Det var en ganska medioker första åttondelsfinaldag i Champions med två relativt ointressanta matcher på förhand (Lyon-Apoel, Leverkusen-Barcelona)…det känns en del, trots allt, att Premier Leagues två bästa lag får nöja sig med spel i Europa League.
Barcelona, som alltså förlorade senast mot Osasuna, kunde nu promenera sig genom en första halvlek på tysk mark och sen bara höja en växel och vinna komfortabelt in the end.
***
Det är klart att det är öppna spjäll i den holländska ligans försvarsspel men då är det ju också rätt öppet för alla att göra det John Guidetti gjort på den här korta tiden. Det har ingen lyckats med.
***
Lite annat drag kring onsdagskvällens CL-match.
***
Med tanke på hur bra Kim Källström analyserar fotbollsmatcher som spelare (det kan inte vara lätt, när man varit mitt uppe i det) så lär det bli huggsexa på den killen bland TV-stationer den dagen han lägger av.
***
Tyvärr tror jag att Halmstads BK i Superettan inte är något som lockar Fredrik Ljungberg.
Som vanligt utgår jag från att det stora flera stora europeiska klubbar i kö…
***
Kul start för Mervan Celik i Glasgow Rangers…not.
Tänk att storklubben har så usel ekonomi att de fråntas tio poäng och därmed tappar guldkampen med Celtic.
Intressant med tanke på hur mångs ansett det vara “typiskt svenskt och amatörmässigt” när allsvenska matcher inte avgjorts på planen utan vid skrivbordet.
Här avgjordes plötsligt en hel liga.
***
Jag får mängder av mejl från studerande som gör olika undersökningar om det mesta inom idrottens värld och gärna vill att jag ska delta på något vis.
Det hade jag gärna gjort, men tyvärr finns det inte en sportmössa att få tiden att räcka till för det…hur mycket jag än vill.
Detsamma gäller alla som skriver och ber mig läsa deras bloggar och återkomma med omdömen.
Jag uppskattar verkligen att ni vänder er till mig men tyvärr hinner jag inte hjälpa.
Det är fullt upp med olika uppdrag, planering, eget skrivande och annat som måste göras.
Samt att köpa borr, lufta element, jaga hantverkare och annat som man inte vill göra. Men tydligen måste.
Patrick Ekwall

Jag hoppas att fotbollen och dess stjärnor tagit lärdom, trots allt

Jag kan förstås inget om musik men jag brukade få skit från de som “kan” musik på den tiden Whitney Houstons plattor gick varma på min stereo i en trea på Möllevångsgatan 29B, någon gång i början på 90-talet.

Och av grannar som inte uppskattade volymen vid svårare efterfester i lya med hörnsoffa, glasbord och yuccapalm i hörnet.

Whitney Houstons låtar gjorde somrarna på den tiden. DEN rösten.

Därför satte sig “I will always you” och min absoluta favorit “Where do broken hearts go” rätt så hårt i skallen, känns som barndomsminnen trots att man inte var barn.

Tragiskt att livet tog en sådan vändning för Whitney Houston, tragiskt att hennes liv släcktes så tidigt.

Och knark är skit, glöm inte det – i alla dess former.

***

Min polare Geert den Ouden bor i Rotterdam till vardags och låter meddela över mobil att John Guidetti är oerhört populär i stan – inte bara för alla de där målen utan för sitt sätt att uppträda inför Feyenoords fans på stan och vid träningsanläggningen.

***

Om du vill så kan du förstås se hela Suarez/Evra-soppan som en bagatell för varför ska du bry dig om ett handslag eller inte, om överdrivet jublande när du vunnit en viktig match?

För att fotboll handlar om så mycket mer än att bara sparka på bollar.

Det är därför fotbollen väljer att så hårt markera gentemot exempelvis rasism. För att det är något som berör och påverkar miljontals människor, många väldigt unga och förvirrade.

Sir Alex Ferguson var inne på det när han talade om att handlingar av spelare i den här typen av match kan orsaka “riots in downtown”.

Fotbollsspelare (och ledare) har ett ansvar och har tillräckligt mycket betalt för att ta det ansvaret, vare sig de vill eller inte.

Och är de nu så korkade så att de inte förstår: förklara det för dom, guida dom, tvinga dom eller vad du vill.

Den här matchen handlade inte alls om vad som varit, vem som sagt eller gjort vad, det handlade om att ta en chans att uppträda som stora idrottsmän med fair play. Att göra gott.

Snacka om att de misslyckades, snacka om att slänga bensinstationer över öppen eld, snacka om att göra sig själva och fotbollen en otjänst.

Det var smärtsamt att se och höra Kenny Dalglish, som jag alltid beundrat som en stor spelare och bra ledare, bete sig som en Bob från Bagdad och bara få fram något om att allting var en TV-stations fel.

Med sådana ledare uppträder ju ibland spelarna därefter.

Därför var det också stort och viktigt att Liverpools ägare/styrelse så snabbt och kraftfullt tog avstånd från vad som skett och tvingade (?) Suarez/Dalglish be om ursäkt.

Det var viktigt att Sir Alex och Rio Ferdinand lät påskynda att Evras onödiga uppvigling/provokation efteråt inte var bra.

Det var viktigt för att släcka den eld som blossat upp återigen överallt, den eld som kunde ha varit så gott som aska om bara Suarez varit stor nog att ta den där handen och gått vidare…då hade det kunnat handla om fotboll och inte om någonting annat.

Jag tror – eller hoppas  – att fotbollen och dess stjärnor ändå har tagit lärdom av den här historien

***

Har John Guidetti redan gått landslagets mediakurs: säg helst ingenting och gärna så lite och tråkigt som möjligt.

***

I ytterbackdiskussionerna ska vi inte glömma Behrang Safari som nu är helt ordinarie sen en tid tillbaka i Anderlecht.

Eller har Erik Hamrén bestämt sig för att steka Safari helt? Man fick nog den känslan i höstas.

***

Sir Alex sa att Suarez uppträdande borde innebära att han fick sparken av Liverpool.

Det lät annorlunda när Eric Cantona karatesparkade en åskådare (förvisso en idiot, men ändå) i huvudet.

***

John Guidetti har en förmåga att vara – som det heter i handboll – vara säker i läget.

Det krävs inte många målchanser per mål.

***

Vad är det för lirare som ställer sig vid den nedsågade TV-eken och tänder gravlyktor än idag?

Finns det inte andra ändamål att lägga sin kraft hos?

Det var ett fucking träd. Som var ruttet. Och som hade fått vara med i 800 år,

***

Jag vet att en hel del allsvenska lag tittat noga på Freddy Borg i Öster, men aldrig riktigt kommit till skott.

Trist att han skulle behöva landa i Rostock, ett bottenlag i Bundesliga 2.

Men kul att han gjort mål i de två första matcherna för klubben.

***

Luis Suarez och Patrice Evra har ju en “history” som gör att väldigt många inte är förvånade.

***

One moment in time.

Också en favorit.

Och en titel att ta till sig, idag och alla andra dagar.

Patrick Ekwall

Om ett sjukdomstillstånd

Min lördagskrönika i Getingen handlade om ett sjukdomstillstånd som är allvarligare än vi anat.

Du läser den HÄR – https://www.expressen.se/sport/kronikorer/patrick-ekwall/patrick-ekwall-ja-det-ar-faktiskt-sa-illa/

Snart – denna söndagkväll – skriver jag, i denna spalt, om något annat som kan anses rätt sjukt.

Patrick Ekwall

Enklare fredagsunderhållning: Musikvideo, var ordet

Det är inte direkt varje dag som jag kommer dragandes med länkar till musik eller – för den delen – musikvideos.
Åtminstone hette det “musikvideo” senast jag tyckte det var ganska spännande på MTV, någon gång på 90-talet.
Nu vet jag inte om “musikvideos” existerar i samma utsträckning, jag är rädd för att jag knappt vet om MTV fortfarande existerar.
Men jag gillar den här, ett tips jag fått via mejl…det kan fungera som enklare fredagsunderhållning.
Hur har de gjort tror ni? En enda tagning och hoppas på det bästa?
 Eller klippt?
Patrick Ekwall

Om det blåser hårt: hellre Capello än Harry Houdini

Det är alltid så enkelt att “vem som helst kan göra det”.

Men så är det inte.

Hur de än försöker lura i det dig via broschyrer eller supportröster över telefon så är det en lögn: nej, det är inte enkelt och framförallt kan inte vem som helst få ordning på rätt inställningar installerade i sin laptop eller själv koppla upp trådlöst bredbandsutrustning hemma.

Det är en lögn.

För det är omöjligt utan hjälp.

Du kan lätt lockas in i sörjan genom att lyckas klicka rätt ett par gånger, tro att du verkligen kan och är näääära – men någon gång det dyker alltid upp en ruta där du ska välja ett korrekt svar från två, tre olika alternativ…och du har en inte en blekaste aning om vad ett enda ord betyder i frågan som ställes.

Än mindre svaret.

Istället chansklickar du och har förstört allting.

Därför ringdes tjänstefolk in: teknikpersonal-Oscar, bördig från Ängelholm. Förutom en och annan Rögle-match i ladan finns det inte mycket att göra i Kvinnaböskeland, så mörka kvällar har teknikpersonal-Oscar suttit och lekt med datorer i timmar efter timmar sen han började krypa.

Han kan sånt.

Och han löste uppkoppling, nån sorts trådlös variant till den nya svåra Samsung-skrivaren, alla tänkbara TV-inställningar som inte en normal människa i detta land utan trehundra år i ingenjörslinje hade fixat så snabbt, så enkelt, så smidigt.

Själv var jag med och valde nätverksnamn och lösenord, kändes mer som min grej, lite sofistikerat sådär.

Allt annat är jag lite för dum för.

***

Det är väl ganska uppenbart att saker och ting mellan FA och Fabio Capello måste ha varit smått infekterade innan?

Eller var det så enkelt att Capello kände sig förolämpad över att förbundet plockat kaptensbindeln från Terry, blev skitförbannad, avgick – och förbundet gick med på det?

Det känns inte direkt som ett lyckligt äktenskap i grunden.

Annars kändes det som om Fabio Capello hade ett väldigt stabilt engelskt landslag i sin hand, det visade kvalspelet om inte annat samt möjligen mötet med Sverige även om det var en träningsmatch och Sverige kändes väldigt tillkortkommet.

Bättre eller sämre nu?

Ingen aning, hur ska man kunna avgöra det…det blir sannolikt samma manskap på planen.

Men sett till internationell erfarenhet på absolut högsta nivå, när det smäller som mest och bäst bland de allra bästa – då håller jag nog hellre Capello i handen än Harry Houdini.

***

Älskar ordet “blazerbrigad” i Långe Lundhs intressanta blogginlägg om maktkampen i svensk fotboll.

***

Det var förvisso i cupen och det var inte många minuter, men Oscar Wendt fick spela och göra mål. Räcker det lilla till en landslagsplats mot Kroatien?

Och ska Erik Hamrén gå vidare på linjen som säger spelare som inte får tillräckligt med speltid (Wendt/Safari) kan få svårt att platsa…ja, då börjar snart Micke Lustig vara i farozonen.

Nu handlar det förstås om hur konkurrensen ser ut i övrigt och i Lustigs fall är det nog lugnt ett tag till (även om AnfieldCat kan hota, den får vi alla fall se inför publik).

***

Det finns de som undrar om Fabio Capello någonsin kommer att prata engelska igen, så arg är han.

Min fråga: när pratade han någonsin engelska?

***

Inga roliga dagar för Zlatan Ibrahimovic.

Det där röda kortet, förlust mot Juve i cupen och gode vännen Capello får lämna sitt tunga uppdrag.

***

Vad hade hänt om Svenska Fotbollförbundet menat att Sveriges landslagskapten inte är en bra förebild och meddelat att han inte längre får vara kapten?

Hade Hamrén avgått då?

Nu är kaptensfrågan inte lika viktig här hemma som i England och förmodligen hade den svenske kaptenen inte valt att spela ändå—men frågan är förstås intressant.

***

Liverpool ratar Kristoffer Nordfeldt, heter det i spalterna nu. No kidding?

Med all respekt, det där intresset från Liverpool kändes rätt agentupphaussat.

AnfieldCat hade känts mer aktuell (lär vara rätt vig också).

***

I Anton Fors utmärkta Bundesligablogg ser ni annars att det talades om annat än Wendts mål efter den där cupmatchen.

DEN filmningen skojar du inte bort.

***

Mejl från trogen läsare i debatten om OS och Viasat:

“Ohoj,

 Tre saker som verkar ha försvunnit i debatten är:

SVT är jäklarimig ingen gratiskanal. I runda slängar 2 lax om året är det väl bara Canal+ som kan mäta sig med. Undrar om inte Viasats sportpaket till och med är billigare än så. Den enda gratiskanalen är väl TV4?

När SVT senast gjorde OS i Peking var det inte många av de mindre sporterna som fick särskilt mycket TV-tid. Snarare tvärtom. Det var mest kval till kval i 10000 meter bröstsim på tvären, handboll, basket, fotboll, friidrott och havremopeder som gick sakta i sidled och några som hoppade högt och fort. (Dock förvånansvärt mycket beachvolley.)

SVT har egentligen bara en och en halv kanal att visa OS i TV på. SVT24 är Barnkanalen halva tiden och de kör bara OS i en huvudkanal åt gången – såvida det inte är mitt i natten. Viasat har ju 3:an, 6:an, 8:an och 10:an i de flesta boxars grundutbud. Plus alla rena sport och extrakanaler.

Så det så!”

SVAR: Men Lennart Karlbergs “ungdomarna” kanske ser Barnkanalen?

***

Om Harry Houdini dömts igår hade han aldrig varit aktuell för något landslagsjobb.

John Terry har inte heller dömts skyldig ännu (i rasistmål), det ska vi inte glömma.

Men Terry blev dock aldrig av med någon landslagsplats, bara en kaptensbindel (igen) och andas ju kanske så pass mycket “trouble” att FA tröttnade.

Dock borde de väl i sådana fall ha stake nog att ta bort honom helst från spel i landslaget istället för något mellanting. Det var fegt. Antingen eller.

***

Så, då har jag författat denna blogg på trådlös anslutning i eget hus vars nätverk jag döpt alldeles själv.

Hur enkelt som helst.

Patrick Ekwall

Rött kort på stjärna ena dan, högerkatten på Anfield nästa

Jag är en del av Viasatsa nu.

Behövde TV i huset och insåg att det inte längre fungerar att bara stoppa in en sladd i antennhål i en vägg; DEN djungeln och fullständigt obegripliga frågor/svar, telefonköer, samt förvirrade hemsidor om vad, hur, när och har du träd i vägen i ditt söderläge…då ringde jag Guds Son.

“Jag vill se på TV, jag vill att någon löser det och kommer över löser allt som behöver lösas och det behöver inte nödvändigtvis vara Bosse Pettersson”.

Guds Son jobbade blixtsnabbt, jag fick samtal av Viasatsa-röst som frågade vad jag ville ha och svarade ALLT, men gärna NU och jag har ingen aning om HUR så skicka någon.

Det kom först ett gäng paket för avhämtning på ICA och någon dag senare två av Viasatsa utsända “tekniker” som var två sköna sydamerikaner, en chilenare och en argentinare, och vi försökte prata lite fotboll via den rätt usla spanska jag behärskar – därefter tog det ett tag via språkförbistring att komma fram till var TV-apparater skulle sitta, kablar skulle dras samt parabol sättas upp.

Efter smärre kabelkaos, ett stort i hål i fasaden och olika omgångar av problem med signal så var allt fixat. Det tog tio timmar.

Nu har jag förvisso ett hål i fasaden att fixa men TV att se i huset och min nya 55′ Samsung Smart-TV 8 har så sjukligt knivskarp HD-bild att jag är skeptisk till att synas i samma ruta under en inzoom.

På huset sitter en parabol som utstrålar VIASAT lite snyggt över nejden så att alla vet och när jag ska leta upp radiokanaler via boxen så är inte bästa MixMegapol eller 107,5 förinställda så att jag ska förstå att jag helst ska välja radiokanaler som tillhör MTG-sfären.

Så kan man också bli en del av Viasatsa.

***

Jag tycker fortfarande att det är ett intressant fenomen att vi gärna garvar åt Johan Elmanders småfula stämpling i turkiska ligan men stormar lite mera argsint över Ibrahimovics örfil i Serie A.

Det kan förstås bero på att Zlatan har en historia och inte minst att han aldrig var inblandad i situationen utan stegade dig i frustration för att medvetet lappa till en motståndare i ansiktet.

Men framförallt handlar det ju om att Zlatan Ibrahimovic har den stjärnstatus som han har. Vi talar om Sveriges mest omtalade (och enligt mig, mest kända i landet) man och en av italienska ligan mest omskrivna spelare.

Allting blir mycket större då. Ett mål blir det, en klack blir det, ett uttalande likaså och en smäll som ger rött kort likaså.

Det är ju på gott och ont för Zlatan. Men det är så det är.

Jag orkar inte ge mig in i snacket om avstängning i två eller tre matcher, det där utgår jag från att italienska ligan sköter som de ska.

Jag konstaterar däremot att det räcker med ett par dygn för italienarna att ta ett beslut i ett sånt här ärende, här hemma måste det synkas med uppbokade mötes- och tågtider på förutbestämda datum. Här kan vi få vänta veckor och månader på ett beslut.

Samt att det ju är rätt ointressant vad någon annan spelare har gjort i situationen i Milano. Zlatan får stå för sin egen handling och det som är positivt är ju att han – enligt italienska medier tider – inte skyler ifrån sig utan inser att det han har gjort var “onödigt och dumt”.

***

Erik Edman syns och hörs mest i januari/februari numera.

***

…och det är klart att ett rött kort för “ett skämt” hade varit ganska feta rubriker om det varit Zlatan.

Men blir mest en rolig notis när det gäller Pontus Wernbloom.

***

Ena dagen är det stora samtalsämnet i fotbollens värld en superstjärnas lusing och ett rött kort.

Den andra är det en katt på Anfield.

Såg ni den?

Enligt Långe Lundh – som kan sina kattdjur – var det en typisk pubkatt och jag vet inte om den sänkt 18 öl, men den tog sig lugnt och stilla över planen, spanade in folket: satte sig till slut nere på högerbacken (kan förstås ha varit vänsteryttern men av pälsen att döma högerbacken, lite Newcastleränder), gick långsamt av planen och togs om hand av snäll vakt.

Publiken gick i spinn.

Och katten loggade in på Twitter som @AnfieldCat, fick massor av följare direkt – samtidigt som skämten haglade över sociala medier där folk erbjöd klubbar Fernando Torres+katten för att få fart på en Chelsea-försäljning.

Ibland räcker det med en liten katt för att få fart på snacket efter en bedrövlig 0-0-match.

***

Vi är många som hoppas att pressrummet på Borås Arena är låst mellan matcherna, nu när Jörgen Lennartsson är på plats hela tiden i området.

Så att det finns något över.

***

Tänk att den trevlige moldaviske landslagsmannen Petru Racu lämnar IFK Norrköping för att spela amatörfotboll i Danmark, laget heter FC Hjörring.

För att hans fru fått jobb i trakterna.

Stort.

***

Klart att jag ramlade dit på reklamen och gick för att köpa Beckham-kallingar på HM.

Återkommer med kvalitets-“recension”.

***

Nu funderar jag på att ringa Lasse Granqvist för att på något vis trycka in Canal+ i samma hus.

Jag utgår från att han löser det.

Snabbt och rappt, mindre snack och mera verkstad.

Patrick Ekwall

Varför var Zlatan så irriterad?

Jag har köpt en snöskyffel.

Jag trodde aldrig jag skulle göra det, trodde aldrig jag skulle erkänna det, trodde aldrig jag skulle skriva det.

Men jag gör det igen, bara för det:

Jag har köpt en snöskyffel.

Smyger omkring i nyköpt hus, smått förvirrad och har ingen aning om vad jag måste göra först, snart eller hur.

Och ens varför.

Det är svinkallt…vilket inte har undgått någon…och det susar in isande kall luft genom dörrspringa i källaren och jag inser att något måste göras och därför sätter jag mig i bilen och åker till Bauhaus i Bromma.

Dit åker villaägare har jag förstått.

Det är en helt ny värld för mig och efter att ha spatserat i enorma gångar i fem minuter har jag redan glömt i vilket syfte jag var där men hittar någon form badkarspropp som behövdes, en diskborste (alltså, vem fan köper en diskborste på Bauhaus!?), jag ser rätt svåra badkar jag kan tänka mig att ta med hem, lägger ned en ficklampa i varukorg tillsammans med talgbollar till fåglar, en liten bur i vilken du stoppar talgbollar, silvriga siffror till husets fasad och batterier.

Men det är när jag står i närheten av kassorna – och helt har glömt bort den där självhäftande tätningslisten jag åkt dit för att köpa – som jag ser den: en småsvår i svart från Fiskars, en snöskyffel.

Jag köpte den.

Det är inte särskilt mycket snö att skotta undan utanför huset, men det slog mig att det kan komma att bli och att jag är villaägare och då bör man nog ha en snöskyffel.

Samt en bur i vilken du lägger talgbollar.

***

Du ger inte motståndare lavetter över ansiktet.

Egentligen aldrig.

Men framförallt inte när du fyllt 30 år, varit med ett bra tag och vet bättre.

***

de Gea har fått mycket skit i United, men räddningen på slutet mot Chelsea var oslagbar.

***

Bojan Djordjic har ny klubb och det heter förstås att det är “Man Uniteds samarbetsklubb”, vilket är korrekt och jag tycker att det är stort på vilket sätt som Sir Alex och United tagit hand om Bojan.

Nu får han börja om och får säkert den speltid han är ute efter.

Men vi ska helere inte glömma att Royal Antwerpen numera är ett lag i belgiska division 2. Jag är inte helt säker på att andraligan i Belgien – jag tror att det är snäppet bättre än Superettan – är exakt det som Bojan strävar efter.

***

Tre gånger på Riche på en vecka, två luncher och en brunch. Så här: lunchen är bättre.

***

Varför bjuder Vickan och Prinsen inte in bandyvärldsmästarna?

***

Zlatan verkade dessutom väldigt irriterad under hela matchen och man KAN få en känsla av att allting inte är som det ska, ett mönster vi sett tidigare under karriären – inte minst när Raiola gärna går ut och talar om andra klubbar.

Kan det vara så att Ibrahimovic inte är helt nöjd med hur Milan har värvat/sålt vid senaste fönstret.

Det känns inte som att det köpts för att vinna ett Champions i alla fall.

Men det är förstås bara en tanke, det kan också vara en ren tillfällighet.

***

Sån där tillfällig tätningslist fick jag istället köpa på Claes Olsson.

Också ett ställe jag inte direkt trodde jag skulle frekventera i mina dagar.

Men det är nya tider.

Patrick Ekwall

Nu kräver nog IFK att Gerzic gör ett nytt 2010 (inte ett 2011)

Tillbaka i tryggheten, tillbaka hos tandläkare Kerstin, blå plastpåsar över skorna och fina väntrummet inne i stan.

Jag kom dit med serbiskt tandjobb i munnen, köpt för 180 spänn för två veckor sen hos Dental Center inne i en mörk port, Belgrad downtown.

Tandläkare Kerstin – som är fantastisk, det ska sägas, byter inte mot någon – lyssnade noga på min redogörelse från vad som gjorts på Dental Center (vars “center” var en etta med hall), undersökte och konstaterade:

“Helt perfekt utfört, ingenting att klaga på”

När jag berättade vad det hade kostat trodde tandläkare Kerstin att jag skojade.

Vi kom överens om 180 kronor knappt ens räcker för att få lov att sitta ned i väntrummet här hemma, men att det förstås säger en del om tandvårdskostnaderna i Sverige men också om den ekonomiska situationen i Serbien.

Oavsett vilket: det är lätt att vara skeptisk och ha förutfattade meningar för att allting inte är så fint och välputsat som hemma på gatan där du bor, det är lätt att tro att tryggheten och kunskapen bara finns här.

Och inte där.

Jag kan lätt skämta lite om Dental Center. Men de gjorde sitt jobb klanderfritt och sett till prisläget så skulle du hur lätt som helst komma billigare undan med lågprisflyg till Belgrad för några hundringar, fixa gaddarna hos Dental Center och hem igen. Du hade tjänat tusenlappar.

Så kallad käftcharter.

***

Walid Atta till Helsingborg och där fick svenska mästarna in en högklassig allsvensk mittback, känns som att HIF gjort ett snyggt jobb att smyga hem Atta från Zagreb…jag har svårt att se att han “köpte loss sig själv” utan att Helsingborg hade ett finger med i spelet.

***

Morden i Port Said är bara tragik. Och just exakt – MORD. Utförd av mördare.

Det har inte så mycket med fotboll att göra i grunden och Bladets Erik Niva sätter fingret på problematiken och han gör det lysande HÄR.

***

Tobias Grahn kommer att göra ett bra jobb i Örebro som ersättare för Nordin Gerzic.

Och ska vi vara helt ärliga, vilket vi ska…Gerzic var otroligt bra under 2010 men efter en rätt bedrövlig januariturné så hämtade han sig aldrig under 2011.

Gerzics fjolår var inte särskilt bra och Elfsborg backade ur ett tänkbart köp (de var väldigt intresserade) – om det hade att göra med att Gerzic hade problem med sjukdomar/skador, med Örebro SK:s berg-och-dalbane-form eller med att Gerzic hade det jobbigt att leva upp till de nya kraven…jag vet inte.

I IFK Göteborg lär svaret komma. Eller: krävs det nog att svar kommer.

***

Niva är excellent i den typen av fotbollstexter, det är när han ger sig i det rent fotbollstaktiska som det ibland blir väldigt genomskinligt.

***

23 olika förbund kräver alltså nu att OS ska kunna ses av alla i det som kallas som “fri TV”.

I Nyhetsmorgon säger friidrottsförbundets ordförande Lennart Karlberg som ett av sina argument:

“Man vill ju att ungdomarna ska få chansen att kunna se OS och sen kanske bli inspirerade av att satsa”.

1) Jag tror ungdomar vill bli Leo Messi även om de bara kan se Leo Messi i betal-TV. Jag tror kids kan tänka sig att bli höjdhoppare även om Blanka Vlasic OS-hopp bara kan ses i TV3.

2) Vad ser “ungdomar” på idag? Ser de ens TV? Och om de tittar på V, tror Karlberg att det INTE ser så kallade “betal-kanaler”? Ser unga människor idag bara på det som Karlbergs generation en gång lärt sig att se, en eller två statliga kanaler?

Tipsextra finns inte längre. Tiderna är förbi när all stor sport automatiskt hamnade i de kanaler som var de enda som existerade i Sverige. De tiderna försvann för 25 år sen, om någon undgått det.

Vi kan tycka vad vi vill om det, men det är som det är.

Problemet i sammanhanget är ju att Internationella Olympiska Kommitté (IOK) vill ha så mycket pengar som möjligt för sina rättigheter och trissar priset till skyhöga nivåer.

IOK hävdar förvisso att OS till stor del ska visas i TV som kan ses av alla, men framförallt handlar det om att casha in så mycket som möjligt.

Det är inte direkt så att IOK skänker bort TV-rättigheterna för OS, det är inte så att IOK sätter ett fast pris och låter SvT köpa rättigheterna för det priset så att “alla” kan se OS.

SvT har inte råd, licenspengar kan inte bara läggas på OS-rättigheter för public service-uppdrgaet är större och bredare än så – de som betalar mest och bäst vinner.

IOK vill casha in och SOK (Sveriges Olympiska Kommitté) tar förstås del av de pengarna

I det fallet tror jag att Lennart Karlberg och andra förbund känner att försäljningen av rättigheter ändå är rätt bra.

Men ändå ska OS vara gratis.

Jag får inte den ekvationen att gå ihop och Karlberg säger till Steffo och Jenny i studion:

“Jag vill ändå inte kritisera IOK…”

Nä, det är klart…du pissar inte gärna i egna byxor.

***

Gefles Johan Oremo-affär är i världsklass.

Först gör killen succé för laget i allsvenskan, sen säljs han för dyra pengar, är inget hot i allsvenskan och tre år senare kommer han tillbaka – gratis.

Och jag tror Oremo gör minst tio mål i allsvenskan 2012.

***

Darling tittar alltså på USA-Norge i bandy-VM. Och erkänner det.

***

David Beckham-kallingar…tänk att så många av sportens ikoner till slut hamnar innanför brallorna.

***

Jag är övertygad att det mesta av det bästa från sommar-OS måste visas i Viasats kanaler som väldigt många kan se, TV3 eller TV6.

Och möjligen lite bågskytte i Viasat Pilbåge, som man får köpa.

Men alla förståsigpåare menar att Viasat kommer att sälja av en del till SvT.

***

Käftcharter, liksom.

Rotfylld och nöjd för 999 kr.

Käftisresor gör TV-reklam med dansk skådis:

“Gaddarna, blir gaddarna, blir gaddarna”

Vem tänder inte på den idén?

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Jag lever i ett Memory

Jag lever mitt i ett Memory.

Trodde att det var nedpackat så logiskt, så smart och så vältextat via fina små självhäftande gröna etiketter från Bromma Express men jag har inte en aning om var någonting som jag behöver just nu är.

Framförallt inte vad jag har sett det. Typ alldeles nyligen.

I morse behövde jag just de där varma vinterskorna och det var förstås inga problem eftersom jag sett dom i den där kartongen som stod precis innanför andra källardörren, nere till höger.

Precis innanför andra källardörren nere till höger stod sju kartonger. Ingen av dom innehöll just de där varma vinterskorna.

Däremot lade jag mörke till ett durkslag, en låda med A4-papper samt en rätt snygg kashmirtröja som Mackan Allbäcks fru har lanserat och jag tänkte att jag skulle lägga de kartongerna på minnet eftersom det där är grejer jag snart lär få användning för.

Några timmar senare gick ned i källaren igen.

För att ta plocka fram kashmirtröjan.

Jag hittade igen. Jag hittade inte ens kartongen.

Jag fiskade däremot upp durkslaget igen och tänkte att jag måste komma ihåg var jag hittat det och lade sen durkslaget i en annan kartong för att vara säker på var jag lagt det för att bara en stund senare ha glömt bort vilken kartong det var eller framförallt var jag ställt den.

Vinterskorna lyste fortfarande med sin frånvaro och kashmirtröjan…alltså, jag kan inte förstå i vilken kartong jag har lagt kashmirtröjan, jag såg ju den alldeles nyss, där nere till höger.

Jag tror dock att jag minns att komma ihåg att jag inte ska glömma var jag ställde kartongen med den där Guitar Hero-gitarren om Wilma, 12 år, skulle fråga.

Men nu står jag här och fryser om fötterna och saknar min grå kashmir med röda dödskallar på armbågarna.

Det hjälper inte särskilt mycket att jag i alla fall har en låda med A4-papper under armen, det var inte direkt den jag behövde. Inte JUST NU!

***

På tal om att minne så hade jag helt glömt att det såklart var Oscar Hiljemark som var den där mittfältsgeneralen som Erik Hamrén sa att han “redan har sett” men inte ville nämna namnet på,  i samband med en presskonferens för snart ett år sen.

***

Nicklas Bärkrot till Benfica var inte direkt en övergång som man såg komma.

Även om han nu kommer att blir utlånad direkt till sketlaget Lleira (som är en väldigt fin stad).

Jag noterar att även Löken Löfquist hamnar en bra bit från Parmas A-lag, i Serie B-laget Gubbia (GUBBIA!) och det slår mig att fler och fler övergångar med svenska låne- och/eller bosmanspelare är lite som i NHL: du plockar in, placerar i farmarlaget på vischan och hoppas sen på det bästa.

***

Placeras jag i en förort på nästa mästerskapsresa så kommer jag fundera på att kedja fast mig vid en målstolpe under en fotbollsmatch.

Då känns det som om man åtminstone får den uppmärksamhet man vill ha.

***

Jag vet att Real Blåvitt pumpar in nytt, men var det bara jag som tyckte att Elmar Bjarnarson var en bra allsvensk spelare med hygglig potential?

***

Förr om åren hade Arne säkert sagt nåt om att killen på Goodison tillhörde kedjan.

***

Jag var klart skeptisk till “En gång i Phuket” men det var upphov till ganska många genuina skratt, jag kände att det var en riktigt rolig film i sin svenska genre. Träffsäker. Peter Magnussons bästa, helt klart.

Lasse Åberg är ju annars en mästare i att träffa svensken mitt i prick men hans senaste, Stig Helmer Story, kändes som en enda tempofattig och poänglös plåga.

I jämförelse är “En gång i Phuket” en skrattfest.

***

Att man ännu en gång skrotar tjejernas amerikanska proffsliga i fotboll känns ju inte seriöst någonstans.

Det är i Europa man måste skapa en grogrund för en fotbollens proffsliga på damsidan, för jänkarna är det bara en cirkus och de skiter ju i fotbollen som sport – och uppenbarligen om de som spelar i ligan.

***

Jag funderade lite på spagetti ikväll men tror aldrig att jag hittar durkslaget.

Inte vad jag kan minnas i alla fall.

 

 

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå