Jag lever i ett Memory

Trodde att det var nedpackat så logiskt, så smart och så vältextat via fina små självhäftande gröna etiketter från Bromma Express men jag har inte en aning om var någonting som jag behöver just nu är.

Framförallt inte vad jag har sett det. Typ alldeles nyligen.

I morse behövde jag just de där varma vinterskorna och det var förstås inga problem eftersom jag sett dom i den där kartongen som stod precis innanför andra källardörren, nere till höger.

Precis innanför andra källardörren nere till höger stod sju kartonger. Ingen av dom innehöll just de där varma vinterskorna.

Däremot lade jag mörke till ett durkslag, en låda med A4-papper samt en rätt snygg kashmirtröja som Mackan Allbäcks fru har lanserat och jag tänkte att jag skulle lägga de kartongerna på minnet eftersom det där är grejer jag snart lär få användning för.

Några timmar senare gick ned i källaren igen.

För att ta plocka fram kashmirtröjan.

Jag hittade igen. Jag hittade inte ens kartongen.

Jag fiskade däremot upp durkslaget igen och tänkte att jag måste komma ihåg var jag hittat det och lade sen durkslaget i en annan kartong för att vara säker på var jag lagt det för att bara en stund senare ha glömt bort vilken kartong det var eller framförallt var jag ställt den.

Vinterskorna lyste fortfarande med sin frånvaro och kashmirtröjan…alltså, jag kan inte förstå i vilken kartong jag har lagt kashmirtröjan, jag såg ju den alldeles nyss, där nere till höger.

Jag tror dock att jag minns att komma ihåg att jag inte ska glömma var jag ställde kartongen med den där Guitar Hero-gitarren om Wilma, 12 år, skulle fråga.

Men nu står jag här och fryser om fötterna och saknar min grå kashmir med röda dödskallar på armbågarna.

Det hjälper inte särskilt mycket att jag i alla fall har en låda med A4-papper under armen, det var inte direkt den jag behövde. Inte JUST NU!

***

På tal om att minne så hade jag helt glömt att det såklart var Oscar Hiljemark som var den där mittfältsgeneralen som Erik Hamrén sa att han “redan har sett” men inte ville nämna namnet på,  i samband med en presskonferens för snart ett år sen.

***

Nicklas Bärkrot till Benfica var inte direkt en övergång som man såg komma.

Även om han nu kommer att blir utlånad direkt till sketlaget Lleira (som är en väldigt fin stad).

Jag noterar att även Löken Löfquist hamnar en bra bit från Parmas A-lag, i Serie B-laget Gubbia (GUBBIA!) och det slår mig att fler och fler övergångar med svenska låne- och/eller bosmanspelare är lite som i NHL: du plockar in, placerar i farmarlaget på vischan och hoppas sen på det bästa.

***

Placeras jag i en förort på nästa mästerskapsresa så kommer jag fundera på att kedja fast mig vid en målstolpe under en fotbollsmatch.

Då känns det som om man åtminstone får den uppmärksamhet man vill ha.

***

Jag vet att Real Blåvitt pumpar in nytt, men var det bara jag som tyckte att Elmar Bjarnarson var en bra allsvensk spelare med hygglig potential?

***

Förr om åren hade Arne säkert sagt nåt om att killen på Goodison tillhörde kedjan.

***

Jag var klart skeptisk till “En gång i Phuket” men det var upphov till ganska många genuina skratt, jag kände att det var en riktigt rolig film i sin svenska genre. Träffsäker. Peter Magnussons bästa, helt klart.

Lasse Åberg är ju annars en mästare i att träffa svensken mitt i prick men hans senaste, Stig Helmer Story, kändes som en enda tempofattig och poänglös plåga.

I jämförelse är “En gång i Phuket” en skrattfest.

***

Att man ännu en gång skrotar tjejernas amerikanska proffsliga i fotboll känns ju inte seriöst någonstans.

Det är i Europa man måste skapa en grogrund för en fotbollens proffsliga på damsidan, för jänkarna är det bara en cirkus och de skiter ju i fotbollen som sport – och uppenbarligen om de som spelar i ligan.

***

Jag funderade lite på spagetti ikväll men tror aldrig att jag hittar durkslaget.

Inte vad jag kan minnas i alla fall.