POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Så kan EM i TV också se ut

Gubbhyllan i polsk TV under EM-matcherna, en snittålder på runt 150 år…

Olegs dotter, Irina Blochin, i en av sina 100 klänningar som vi sett henne i

 

Annars har det för det mesta varit farbröder i ukrainsk TV, som de här två snubbarna (är det Martin Åslund, Peter Jihde eller Ola Lindholm till vänster) i väst och helt vansinnig kritstreck i ett pa nyanser av brunt.

 

Ett av 70-talets mest populära TV-program hemma i Sverige handlade om hur TV gjordes i andra länder, “Fönster mot TV-världen” med en myndig skåning som hette Åke Wihlney.

Han kunde åka två veckor till Brasilien och titta på TV, komma tillbaka med ett reportage om hur TV-tablån såg ut där och vi satt som klistrade.

Det var ju också då som vi hade två vänstervridna kanaler i Sverige, där underhållningen en lördagkväll kunde vara en rumänsk-egyptisk långfilm om ett familjedrama på en bondgård och där vi som bodde i södra Sverige var lyckligt lottade eftersom dansk TV ibland visade EN direktsänd fotbollsmatch i veckan.

Jag minns att Åke W kunde ägna ett halvt program åt den otroliga i att man i Australien har reklamfilmer mellan programmen…ja, ni förstår att det var ett tag sen.

När du är på mästerskap och jobbar så ser jag aldrig hur våra TV-program ser ut på hemmaplan, varken de i SvT eller Fyrans.

Däremot så leker jag gärna lite “Fömster mot TV-världen” när jag har följt sändningarna från EM i Ukraina och i Polen.

Det som slagit mig mest är att jag knappt sett enda kvinna i fotbollssändningarna och när de väl fått vara med har de fått vara kuttersmycken. Den polska televisionens EM-studio var en gubbhylla utan dess like i en USA-inspirerad miljö där lite mätta farbröder satt och såg förbannat allvarliga ut.

I Ukraina har de kört en megastudio med publik och i den studion har Oleg Blochins dotter, Irina, varit den stora stjärnan. Hon är Big Star här.

Hon har haft olika figursydda klänningar till alla sändningar och hon har sett väldigt glad, vacker och…om vi säger så…investerad ut. Men inte mer än så. Under den knappa månad jag varit här så har jag ännu inte sett henne ställa en fråga till någon, det är knappt hon har sagt någonting överhuvudtaget i studion. Istället har hennes manliga kollega skött programlederiet.

Och pratat med killar i de mest underbara jobbkläder.

De har förresten kört stenhårt med långa sändningar inför matcherna, en hel del efteråt med lite hejaklacksramsor från fans…lite som i Vi i Femman, på tal om svunnen tid…men ingenting i paus. Den har de nämligen fyllt med reklam, från början till slut.

Så kan det också se ut, när man blickar i ett fönster mot en tv-värld.

 

Patrick Ekwall

Tillbaka i Cellen

Tillbaka där allting började, som en återgångsförbrytare.

Efter turer till grymma Gdansk, vackra Warszawa och superba Spionhotellet rakt in i Cellen igen.

Jag fick Cell 618 den här gången, sidan om 617 som jag hade innan så jag hittar i gångarna.

Men vi har förstås inget att gny över, så sent som i går eftermiddags var alternativet att sova under en filt på Sjevchenko Boulevard eller möjligen på en låda i länkbilen.

Vi kryper gärna in i våra celler igen och det känns tillochmed lite skönt att få komma tillbaka till ett ställe där man kan rutinerna.

Jag väljer dock att inte packa upp för de två avslutande dagarna och det ger mig ett litet problem…kan jag ha min väska i korridoren? Kanske hänga den i ett lakan utanför fönstret?

 

Hade det inte varit för Lågprishotellet så hade vi kanske fått sova så här i natt, under ett träd på en låda. Fungerar, men blir lite jobbigt framåt småtimmarna.

Patrick Ekwall

Kändes som Italien inte kunde förlora

Vår kungliga man bakom ratten i Warszawa: Krzysztof!

Svårstavat…dom går verkligen igång på sina z:a i de mest märkliga kombinationer i polska namn…men lättsam på alla vis.

Krzysztof körde sin “Comfortbus” med säker hand och undervisade oss om Polen, dess huvudstad och landets gamla fotbollshjältar som åtminstone jag följde med glädje på 70- och 80-talet.

Svenskdödaren från VM 1974, målvakten Jan Tomaszewski, som jag och fotograf Lillen Bergström träffade i en fuktig källare i Lodz…där den gamle målvakten ville bjuda på svår polsk vodka och visade oss gulnade bilder från sin tid som proffs i Real Mallorca…var “galen”, påpekade Krzysztof.

Förbundets ordförande, skyttekungen och superstrikern Grzegorz Lato: dum i huvudet, nickat för mycket, enligt Krzysztof.

Däremot fick Zbigniew Boniek godkänt eftersom han var “välklädd och var businessman”.

Krzysztof (jag har lagt in en copy-paste på namnet, det är omöjligt att hitta logiken i stavningen) talade annars varmt om sitt land på hygglig engelska, något uppblandat med tyska glosor, och visade någon sorts värme och stolthet över att få vara en del av mästerskapet.

Att få visa upp sitt Polen och hur starkt och positivt landet har utvecklat sig genom åren.

Och när vi väl var framme gällde taxameterpris (galet billigt), ett kvitto och ett leende.

“Welcome, my friends”, sa  Krzysztof.

Synd att det bara blev ett knappt dygn i Warszawa innan vi flög tillbaka till Kiev;  Krzysztof kändes lite som den Crucial jag saknat under det här mästerskapet.

***

Bortser vi från ett tio-tolv minuter – då Tyskland lätt kunde gjort både ett och två mål, vi ska inte glömma det – och bortser vi från ett par snygga parader från Buffon så kändes aldrig som om Italien skulle kunna förlora semin.

När Balotelli gjort sitt bakom stabbiga tyska försvarsspelare var känslan att inte ens tyskarna trodde på det.

Jag är mäkta imponerad av det Italien och Cesare Prandelli gjort i den här turneringen. Under ledning av en mästare, den magnifike dirigenten Andrea Pirlo, har Italien växt in i turneringen och igår såg vi spelare göra avgörande insatser på alla positioner över hela planen.

Tänk att det här laget förlorade tre träningsmatcher inför EM utan att producera ett enda mål (och tänk allt kaos inför med spelskandal och skador).

Det bevisar ju återigen bara att träningsmatcher är träningsmatcher är vänskapsmatcher och att det alltid är lite farligt att lägga för mycket vikt vid dom.

Det du ser och det du får när du väl står mitt i ett mästerskap är allting någonting helt annat.

Italien har visat sig vara ett värdigt finallag på alla sätt av den enkla anledningen att de tagit sig till finalen.

Tyskland höll inte när det väl gällde mot tillräckligt starkt motstånd.

Men de var ju förstås “roliga” att titta på, men “rolig fotboll” innebär inte alltid framgångsrik fotboll.

Och nu tror jag att tyskarna hellre varit lite smartare än just “roliga”.

***

Den stora gåtan när jag, Långe Lundh och Chris Waddle språkades vid efter matchen: Varför försökte Jogi Löw och Tyskland rätta sig efter Italien?

Här har Tyskland haft ett eget spel som har varit briljant och så inledde man nu med att trycka in Kroos som någon sorts man-mot-man på Pirlo (vilket var totalt misslyckat) och i stort sett släppa en kant.

Varför vågade inte Löw lita på det man redan hade?

***

Det var på alla sätt en fröjd att “ta ett snack” med Nålen, Allesandro Altobelli.

***

Väldigt nöjd över att jag kunde dra nytta av min rutin från proffsplatsjakten på Malmö Aviation och snyggt ta mig förbi rätt många på insidan i en dold manöver och komma glifdandes in som klar ett till Kievs passkontroll efter flighten från Warszawa idag.

***

Mario Balotelli, alltid antingen eller.

Men ändå inte i detta EM där han ju absolut visat sig vara en man som jobbar för laget vid sidan om sin briljans.

Tänk att Prandelli fått honom dit. Och tänk att Italien kört ett tvåmannaanfall med Cassano och Balotelli…hade man sagt det för ett år sen hade ingen trott att det var sant. Eller att Prandelli var galen…två av fotbolls-Italiens mest kända “drumlar” och nu – hjältar.

***

Du som inte har koll på Nålen:

[youtubeplay id=”INwenLVTVT0″ size=”medium”]

317 matcher och 128 mål för Inter, 25 mål på 61 matcher och målskytt i finalen när Italien tog VM-titeln 1982.

Mot vem?

(Väst)Tyskland, såklart.

***

Krzysztof hämtade oss på hotellet i morse och spelade dagen till ära en CD med italiensk smörmusik, där jag åtminstone hittade minst en pizzasort i varje text, och han visslade glatt med i melodin.

“Its Italian music”, sa han och vi log oh sa att “jo, vi hör det” och när jag betalade skrev han ut ett kvitto och önskade oss välkomna tillbaka.

Väl framme efter flygningen packade en sur chaffis med sliten gammal t-shirt och manbag in våra väskor i en “postabil” som gjorts om till “taxi” och muttrade något argt till en polare i sin mobil.

Tillbaka i Kiev, lite argare, lite dystrare, lite mindre välkommet.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

På plats där det händer

Snart in i jobbelden igen.

Och man ska inte klaga, man ska ju aldrig det.

Nationalstadion i Warszawa är mäktigt och här ska jag och Långe Lundh stå när Tyskland och Italien drabbar samman i EM-slutspelets semifinal.

Kommer Schweinsteiger stormande på kanten står vi tillräckligt nära för att stoppa ett tyskt anfall. Lite på egen risk, men ändå.

 

 

Patrick Ekwall

Japaner, japaner, överallt japaner när Ukraina blåser på

Det här är också en bild av Euro 2012:

En japansk turist från Yokohama på flygplatsen i Kiev i morse på väg till Warszawa fullt utrustad i spansk landslagsmundering.

Ingen dum gissning att han byter om till kvällens match, till tyskt eller italienskt.

Den här japanen får ju gärna åka på EM-matcher och vara spanjor hur mycket han vill, jag har inga som helst problem med det.

Men skälen flyger ju rätt långt bortom gränserna när “vanliga” fans inte har en chans att bekosta resor till matcherna med sina egna lag för att det är för dyrt. Eller snarare sinnessjukt dyrt.

Inte biljetterna. Men resorna långt bort och framförallt de hotellpriser som i Kiev och Doentsk tenderar att vara på gränsen till åtalbara.

Japanen kanske har råd. Men alla sitter inte inne med de möjligheterna. Och rån är ju alltid ett rån.

För när Polen gör allt vad de kan med sitt EM-värdskap för att få sina gäster att vända tillbaka till landet (och det gör de väldigt bra), så gör Ukraina allt som som sår i deras makt för att lura sina besökare på så mycket pengar som möjligt.

Jag får en känsla av att de skiter i vilket, för de vet att ingen kommer att åka tillbaka till Donetsk ändå.

Tillgång och efterfrågan, jag kan den visan. Och jag vet att vi fått betala hutlöst för renoveringsobjekt (Bon Alpina på ett berg utanför Innsbruck!) och andra kyffen under mästerskap.

Men det finns gränser och de har Ukraina passerat för längesen, allt för att utnyttja situationen (pressa media, som måste vara på plats, på ockerpriser) och för att klämma ur så mycket cash som möjligt från de fans som älskar sina landslag och sin sport.

Platini har tidigare kallat dessa för utsugare och banditer, men vad hjälper det – Uefa kammar in sina pengasäckar och bryr sig inte så mycket om resten.

För att bara ta några exempel:

Svenska mediakollegor fick hyra en lägenhet på ett “lägenhetshotell” i Donetsk som förstås aldrig varit något lägenhetshotell för två personer till priset 16.000 kr. Lägenheten var i stort sett en knarkarkvart utan varmt vatten. Och alltså 16.000 spänn för två nätter. Sannolikt en årshyra för den lägenheten, som de fick fly – det gick inte att bo där.

Andra kolleger kom till en annan lägenhet i samma stad, även den hyrd för galen summa, och närde öppnade den så låg det en man och sov i lyan.

“Vem är han”, frågade man uthyraren.

Han ryckte på axlarna och svarade lite trött:

“Jag vet inte, kanske är det en granne?”

Ja, men då så. Då är det ju lugnt.

Och idag fick vi själva erbjudande om rum på SAS Radisson över finalnatten, söndag till måndag.

För 2.500 euro natten. Tjugofemtusen spänn.

Jag har har bott på det Radisson-hotellet över lottningen, det är som ett ordinärt Scandic och då pröjsade jag 850 kronor.

Om ni undrar varför det är så få tillresta fans på matcherna i Ukraina (skillnad mot Polen, på alla sätt).

PS: Just därför var ju Camp Sweden – och möjligheten att enkelt hyra lägenhet i Kiev där alla matcherna spelades – en räddning för alla svenska fans som satte en härlig färgpå staden och EM-matcherna på Olympiastadion.

 

Patrick Ekwall

120 minuter som var underhållande nog för min fotbollssmak

Det är väntan mellan matcherna efter gruppspelet och kvartsfinalerna som är värst när du är på plats: abstinensen!

En dag fungerar knappt, två är bara jobbigt, den tredje en enda långsam pina.

I väntan på att få åka till Warszawa har jag bara – väntat. Och väntat. Surfat runt på EM-sidor, nyhetssajter, mejlat, lyssnat på två presskonferenser och till slut dragit ut på den stad jag känner att jag kan rätt bra vid det här laget och gjort lite Ekwall vs Lundh i det stendöda Fan Zone.

Lite som en narkoman på jakt efter något som lugnar.

När du är mitt uppe i det går det av sig själv och du tänker inte så mycket på det.

När du jobbar som en gris händer det möjligen att du smågnäller för att du jobbar som en gris.

Men inget är värre än att vara mitt i ett EM och inte ha lika mycket att göra….utan EM-fotboll kan jag liksom klara mig utan Kiev, om vi säger så.

Härligt att det dunkar igång för vår del imorgon i Warszawa och att vi sen kan börja ladda för finalen på alla tänkbara plattformar.

***

Spanien har alltså nått sin tredje raka mästerskapsfinal och matchen mot Portugal över 120 minuter var underhållande nog för min fotbollssmak.

Jag förundrades något över portugisernas enorma kampvilja – och ork. Inget annat lag har haft kraft nog att stå emot Spanien så länge i matcher som har gällt något.

Jag kan möjligen förstå de som tycker att del Bosque valt en något trubbig uppställning…även om han ändå testade med Negredo helt plötsligt, till inge större nytta…men det kan inte vara Spaniens “fel” att Spanien vinner och det kan inte heller vara Spaniens “fel” att motståndarna inte gör mål på Spanien.

Men det sagt: det kunde lika gärna ha blivit Portugal den här gången, sällan har stolpe ut varit så avgörande.

***

Jag hade gått rätt mycket all in på Portugal i mitt Fantasy11-lag, jag trodde att det var deras tur.

***

Tänk att Midtjylland är det lag som har tillräckligt med pengar för att locka Petter Andersson, när han ska lämna Groningen.

Jag har inga problem med Midtjylland, det är et danskt lag som gör en satsning – men i sådana fall hade jag såklart hellre sett Petter Anderson i allsvenskan.

***

Debatten kring huruvida Spanien spelar “tråkigt” eller inte känns i det närmaste bisarr.

Kanske främst för att det inte riktigt finns något facit på vad som är “rolig fotboll”.

Lite som det är med musik, det är upp till lyssnarens öra att bedöma vad som är bra eller dåligt, tråkigt eller roligt. Så också med fotboll, upp till tittarens öga att göra en bedömning.

Man tycker si och man tycker så.

Den stora skillnaden mellan musik eller film/teater och fotboll är att i fotboll känns det väldigt lätt att inse vad som är roligt. Nämligen att vinna.

Det är det som fotboll går ut på.

Handlar det bara om underhållning så rekommenderar jag Harlem Globetrotters.

***

John Guidettis Sommar-program blev som det lätt kan bli med en 20-årings berättelser om livet, inte så väldigt mycket att berätta.

Rätt mycket om hur bra John Guidetti tycker att John Guidetti är och har varit.

Det är å andra sidan lite av poängen med Sommar-programmen; den som har programmet pratar om sig själv och sina livserfarenheter.

Jag kan tycka att det drar iväg ibland…understundom fick man lätt en känsla av att Guidetti hade landat på månen och tagit sig dit med en maskin som han och hans farsa hade byggt…men det kan vara en åldersgrej.

Jag kanske är för gammal., det är nog det. Ser man till vad kidsen tycker så älskar dom den här stilen.

Och det är klart att det är “nya tider” när jag föredrar en viss lågmäldhet.

Jag tror, för övrigt, att de flesta unga killar och tjejer drivs av väldigt intensiva drömmar. Men att de inte känner för att berätta om dom för alla. det behöver inte betyda att de pissar i sin egen ficka.

***

Helt plötsligt försvann den tropiska värmen från Kiev.

***

Rapporteras om i princip NOLL portugisiska fans i Donetsk, relativt få spanska och tusentals tomma stolar.

I en EM-semi.

Om du bara visste vad en hotellnatt på ett uselt hotell i Donetsk kostar så förstår du att fansen valde att stanna hemma.

***

Mot Polen nu.

Det ska bli ett kärt återseende.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Var är Glenn?

I ett Ekwall vs Lundh On Tour Special går jag och Långe Lundh på jakt efter den Glenn Hysén som inte längre finns kvar i Kiev.

Vi träffar en och annan svensk som tar sig an Swedish Corner och testar både tysk och polsk tuppkam.

Samt spanar in en och annan hög klack.

 

Patrick Ekwall

Om högklackat och en udda manbag

Dom kan sina högklackade i Kiev, jag måste ge dom det.

Här är 10 cm i stilett mer vanligt än fotriktigt från Ecco eller Birkenstock och högklackat gäller som en del av arbetsuniformen.

De få kvinnliga poliser som patrullerat på gatorna under EM…de gör normalt inte det…arbetar vanligtvis i höga klackar, eftersom det är det som gäller på kontor.

Och när kvinorna gör staden för en shoppingrunda eler besök på lokala fiket, då blir det de höga klackarna och vi talar då HÖGklackat.

De tar sig med säker fot och väldigt stringenta vader längs med kullerstenstrottoarer, de kan sin konst och det ser inte direkt ut som när damlagen stolpar fram på Fotbollsgalan för att ta emot pris…om vi säger så.

Jag har ingen aning om när deras fötter och vrister är totalförstörda, det kan inte vara nyttigt att ta sig fram i de skapelser jag ser…men ska det vara snyggt, så ska det var snyggt.

Och det är en konst väl värd att beundra, om du frågar mig.

***

Är inte Englands absolut största problem att de har en attraktiv liga som till stor del fylls på nyckelpositioner av väldigt bra spelare från andra länder?

Du hittar förstås inte många Andrea Pirlos i något land.

Men när fick England fram något motsvarande på senare tid; en playmaker, en spelare som kan samla upp och fördela eller bara göra det oväntade från en mittfältsposition? Att Finland, Schweiz, Sverige, Bulgarien och andra mindre fotbollsnationer har problem med att odla fram den typen av stjärnor kan jag ju förstå.

Men en jättelik fotbollsnation som England?

Klart att de finns där någonstans, men får de chansen i en mördande ligakonkurrens?

Jag är tveksam till det och ser vi till vad England har bakom Frank Lampard och Steven Gerrard så ser det åtminstone inte ljusare ut på den fronten.

Inte för att jag är särskilt överraskad över hur England gick här i EM, en kvartsfinal kändes som det mest logiska sett till materialet

***

Jag förstår att Djurgården plockar in Kennet Höie i målet.

I Dif kan “Johnny Puma” bli en profil på alla tänkbara sätt.

Sen är jag inte helt säker på att Höie blir samma succé som han var i Elfsborg…dels för att man ständigt kände att han spelade lite över sin förmåga och var fantastisk på närsituationer…men det kändes aldrig helt STABILT…och dels för att Elfsborg oftast är ett lag som för sina matcher och släpper till lite färre målchanser, det kommer bli fler jobbigare situationer för Höie att reda ut.

Men, som sagt, jag förstår Djurgården. Nör Höie ändå är ledig finns det ingen anledning att INTE ta in honom.

***

Om det är något speciellt med högklackat på kvinnorna i Ukraina, så är det förstås alltid något speciellt med mannen och hans manbag (i folkmun också benämnt med något om en slunga).

I juggevärlden vet vi, där är manbagen en del av adidasbyxan med knäppning på sidan.

Men även i stora delar av öst föredrar stora vuxna killar sin manbag, jag vet inte varför…kanske för att de flesta röker och måste ha ciggen någonstans?

I Ukraina likaså och här kör ganska många med en helt ny variant manbag; utan axelrem, med ett handtag som på en vanlig portföj, men en en portfölj som krympt i tvätten.

Ni ser en sådan ovan, på en bild jag stulit från Foto-Soffans blogg.

Den är fan tveksam, om du frågar mig. Manbagen, alltså. Inte Foto-Soffans blogg, den är rolig.

***

Tänk att Kåmark gjorde blixtvisit i Kiev för spelarnas FIFA-fack, deltog i en golftävling, vann lagtävlingen med Poborsky, kom trea individuellt efter Sjevchenko och Sheringham och åkte sen hem med en väggklocka värd trettio lök.

Stort av Stubben.

***

Ingen semi för Jonas Eriksson, inte ens som fjärdedomare.

***

Jag har, helt plötsligt, fått en Portugal-känsla inför semifinalerna.

Jag tror att de kan rubba Spanien, jag tror framförallt att Ronaldo kan göra det och one minst så tror jag att portugiserna tror att de kan göra det…precis vad det laget behöver.

***

Tänk att att Glasgow Rangers nu tvingas ta steget ned till den skotska andradivisionen.

Reger är regler, det är inte det…bara själva grejen, Rangers har ett B-lag som hade vunnit den ligan.

Och hade man haft samma stenhårda linje i mågandra länder så hade rätt många storlag flyttats ned.

***

Jag har väldigt svårt att se hur Italien ska kunna stå emot den tyska maskinen…som inte längre är speciellt mycket maskin, utan ett fantastiskt fotbollslag.

Så som det har sett ut så här långt tror jag inget lag kan stoppa tyskarna.

Kör Joggi Löws manskap fast någonstans så har förbundskaptenen så många andra gångbara alternativ som kan vända matcher, ingen annan är i närheten av den bredden.

***

Helsingborgs väg till Champions League må se lättare ut “än vanligt” eftersom de lyder under god seedning.

Problemet är väl dock inte motståndet, utan hur HIF har sett ut som lag på senare tid?

Nu går de rakt in i en höst med ny tränare och ingen kan riktigt svara på var regerande svenska liga- och cupmästarna står.

Annars älskar jag de här första omgångarna i de europeiska cuperna mot lag från mindre nationer med sköna namn som Cliftonville, Hafnarfjördur och – som de heter – The New Saints of Oswestry Town & Llansantffraid Football Club.

***

Vi träffade svenskar som köpt svartabörsbiljetter till England-Italien. För originalpriset. Så hett är det och så mycket fans reser hit.

Typ en tredjedel av priset jämfört med en VM-biljett till Sverige-Tjeckien i hockey-VM.

***

Hemma har vi korvkiosker.

I Kiev kör de öltunnor.

Ett bord, en tant på stol som tar betalt, plastglas och en tunna med öl.

Funkar.

***

[youtubeplay id=”1I1bRAu3PM0″ size=”medium”]

Janne Tauer Beckenbauer marknadsför sig själv på Facebook med en film som visar några helt vanliga tacklingar, ett par hyggliga passningar i djupled, ett långt inkast och en nick i famnen på målvakten till pompös musik.

Han är saknad i allsvenskan, som den stora profilen…men även av motståndarforwards.

***

I väntan på en final: Kiev tar sig sakta tillbaka till normaltillstånd.

Förvisso ligger Fan Zone fortfarande kvar som en jättelikt utrullad matta över åttafils-gatan downtown men i övrigt har den fotbollsfeber som framförallt svenska fans spred över staden försvunnit fullständigt.

Det framstår med än större tydlighet vilken färg som svenskarna satte på den ukrainska huvudstaden.

***

Högklackat i kombination med manbag har jag däremot inte sett, så här långt.

Det fungerar sämre i Ukraina.

Patrick Ekwall

Pirlo får mig att le lite fånigt mitt i natten

Jag och Långe Lundh var så utmattade av gastkramningen på Olympiastadion i Kiev att vi inte ens orkade argumentera emot när en taxichaffis i vanlig ukrainsk ordning ville blåsa oss och ta dubbla priset till Spionhotellet.

Vi lät honom lura oss.

Lite som Andrea Pirlo, han som gjorde som han ville. När han ville.

Det är fan uppvisning när man väljer att dra iväg svepande 30 meterspassning på läppen, helt i onödan…inte för at vinna så mycket på det i spelet, utan för att visa att man kan.

Dat är fan uppvisning att bestämma sig för att chippa…och retfullt löst…en straff i en avgörande straffsparksläggning mot Joe Hart, när du vet att ett misslyckande innebär att du står helt ensam inför världens TV-kameror och ser ut som ett fån.

Det är fan uppvisning att vara så makalöst överlägsen på ett mittfält i en EM-kvartsfinal.

Bara Andrea Pirlos föreställning i sig innebar att man blev lite tagen, om du nu är lagd lite åt det hållet att du uppskattar en man som nyttjar älskog med en fotboll.

Jag sitter just nu, mitt i den lite svalare Kiev-natten, med ett fånigt leende på läpparna bara jag tänker på vad Andrea Pirlo gjorde på fotbollsplanen i denna match.

***

Var det 3-400 italienare på plats?

Kanske 5000 engelsmän, inte fler.

Ett av världens största fotollsländer, men inte fler som hade tagit sig till Kiev.

Det säger en hel del om rätt mycket, men tyvärr säger det mest om Ukraina , om svineriet med hotellpriser och annat som gör att få vill ta sig hit.

***

Före Pirlo hade annars Wilhelmsson varit bästa chippen på Olympiastadion.

***

Alla engelska journalister som jag talade med efteråt var sansade och eniga: Det hade varit ett rån om England tagit sig vidare.

***

Många menade att Cesare Prandelli var smartare än Roy Hodgson, men jag vet inte…när jag tog en titt på vad England kunde kasta in efter att ha gjort sina två byten så fanns det liksom inte så mycket att skrämmas med. Om vi säger så.

Och in kom Henderson som ju är vad det är men att vara en svindyr transfer inom det brittiska territoriet innebär ju inte automatiskt att du är en spelare av internationell toppklass.

***

Det var fler svenska fans på den öppna träningen i Kiev än det var italienska fans på kvartsfinalen.

***

Jag har sällan sett Balotelli så här bra i det stora hela: klok ute på planen, lugn och sansad, villig att jobba hårt för laget.

***

England hade behövt Steven Gerrard i kalasform…nu blev han trött tidigt och fick kramp i 71:a…och de hade behövt Wayne Rooney som när Wayne Rooney är som bäst.

Tillsammans med Joe Hart så var det Englands klass-spelare.

Nu var två av dom aldrig riktigt med i matchen och den tredje aldrig riktigt med i straffsparksläggningen.

I övrigt hade England inget märkvärdigt lag eller som någon engelsk kollega så när vi var på väg hemåt i natten: “Vi höll ju på att få stryk av er”.

***

Läget med alla tre matcherna i Kiev som gjorde att folk hyrde lägenheter lite billigare samt campingmöjligheten på Camp Sweden innebar att så många svenskar kunde komma till Ukraina och förgylla detta mästerskap på läktarna.
**

Jag gillade Diamanti, som överraskande kom in.

Och är också förtjust i Nocerino.

Nu hoppas jag få se Atom-Myran i semin.

***

Tror du Jogi Löw och hans trupper njöt av att Italien spelade två dagar efter dom och dessutom fick en förlängning i benen?

I ett läge då Tyskland vilade några stjärnspelare och promenerade hem sitt möte med Grekland.

***

Lagen i Sveriges grupp visade sig vara totalt iskalla i kvarten…och i den gruppen kom Sverige – sist.

***

Så lurad som Joe Hart blev på den där straffen från Pirlo.

Det är så lurad du blir varenda gång du sätter dig i en taxi här i Kiev.

Men det är smällar man får ta, helt enkelt.

För den goda saken skull.

 

 

 

Patrick Ekwall

Om han inte brinner, låt Mellberg få lov att sluta

Min lördagskrönika i Getingen handlar om Olof Mellberg.

Om att vi ska låta honom få sluta i landslaget om det är så han känner.

Jag vill inte ha “tillbaka” en Olof Mellberg som ställer upp för att han är snäll.

Jag vill ha en Mellberg som brinner och som kan springa rakt igenom fem killar från San Marino i en match på Swedbank Stadion som Sverige leder med 3-0. En som kan neutralisera några av världens bästa forwards på ren vilja, någon som kan skrämma livet av en motståndare ller domare bara genom att stirra på dom med en svart blick.

Och – det kommer alltid någon annan. det gör alltid det.

Läs hela krönikan HÄR.

 

 

 

Patrick Ekwall

Skönt BBC-reportage om Roy i Sverige

Roy i BBC.

Klicka på länken ovan och du får ett fantastiskt skönt BBC-jobb på Roy Hodgson om hans karriär i Sverige.

Se snibbarna på skjortan!

Träningsoverallerna från PATRICK.

De slitna planerna.

Jingblad, Rutger Backe och Bombaren (som tittar rakt in i kameran…)

Kul att se även om “Roys Hörna” på Swedbank (“Sweedbank” som den får heta…), som Lundh påpekar här sidan om mig, väl egentligen är Roy Anderssons?

Och här har du, om du missat, Roy i vårens Ekwall vs Lundh:

Patrick Ekwall

Se, vad jag hittade i vår taxi

Tillbaka i Kiev, där du ändå kan uppskatta det lite mera laglösa taxilandet – eftersom det ändå innebär att du får transport, möjligen med tveksamma bilar och definitivt olika prisklasser beroende på hur blåst du blir.

Men det har sin charm, som sagt.

Och den här vill man ju inte gärna undvara.

Det vr jag som upptäckte den i den fina träpanelen i chaffisens stolta juggemerca: ett kassettband i en kassettbandspelare.

“It’s original”, sa han stolt.

Jag har inte sett ett kassettband sen jag var tonåring, känns det som.

Det här var från “Astra records” och chauffören tryckte in det i bandaren, vi fick det där klickljudet när det åkte i och låg på plats och sen drog han igång, på rätt hög nivå: någons sorts tysk humpa-bumpa.

Han insåg snart att vi inte direkt uppskattade vad som bjöds.

Istälet tog han ut bandet, lät mig känna på det lite i handen.

Det var som att åka tillbaka sådär 20 år tillbaka i tiden.

Och det är ju där vi är, förvisso: i Ukraina.

 

Patrick Ekwall

Något upplyftande dagen efter

Så här en midsommardag när det mesta kanske inte är så roligt och fotbollen inte har börjat ännu.

Då kan jag rekommendera en halvtimme med Årets Rookie i NHL.

 

Patrick Ekwall

Drillos fotboll fungerar inte längre (tack och lov) BILDEXTRA!

Det var Gdansk, det.

Jag gillade staden, pittoresk med fina små uteserveringar längs hamnkvarteren och en väldigt klädsam arkitektur (om man nu bryr sig om sånt).

Och ljuvlig mat.

Även om vi inte hann uppleva så särskilt mycket av det.

Kollegorna Darling och Lille-Anders…som bott in sig i Polen och sannerligen tagit del av det goda landet erbjöd…hade löst ett bord i en källare på sitt favorithak Cicos, där de gärna förordade en stor tallrik honungsindränkta och smått slafsiga revbenspjäll med en ocean av smalskuren gurka som marinerats i majonäs.

Efter två veckor i Ukraina var inte våra matsäckar redo för den bomben.

Å andra sidan fick vi chansen att motionera bort käket när vi efter Tyskland-Grekland insåg att transporten från arenan mitt ute i ingenstans bakom ett gäng nedslitna industrier fick du lösa så gott du kunde.

Till fots.

Jag och Långe Lundh tog sikte på ett spår (helt enligt Betongs melodi) och följde det i natten.

Till slut nådde vi en spårvagnsstation och satte oss i en vagn med förhoppning att den skulle ta oss – någonstans.

Med en taxiresa på det en stund senare kändes det skönt att krypa ned under täcket och veta att du ändå skulle få tre timmars sömn.

I en park lirade ett gäng lite fotboll…

 

…och en bit därifrån satt ett par lirare i Sweet-frisyrer och spelade annat

 

***

Jag är full av beundran över att Grekland tog sig vidare från sitt gruppspel och att de lyckades göra två mål på Tyskland när de anföll med max två spelare under hela turneringen.

Det är också en (fotbolls)konst.

Men ändå så kändes det hela tiden som att tyskarna gjorde lite som de ville, när de verkligen behövde göra det.

Ser du till vad Jogi Löw har att alternera med i sin trupp så finns det inget lag i turneringen som kan mäta sig med Tyskland.

Det handlar bara om att hitta rätt uppställning till rätt match.

Om det var rätt mot Grekland har jag ingen aning om, tyskarna hade vunnit ändå.

***

Någonting är förstås snett när folk ska behöva kuska runt i olika delar av Europa för att ta sig till mellan EM-matcherna.

Idag fick vi flyga Gdansk-Kiev via Köpenhamn, den kändes ju udda, och vi var inte ensamna om det.

Andra kollegor (och säkert också fans) satt på flighter till Ukraina via Tyskland, Österrike, Schweiz, Lettland och Tjeckien.

Att inte Uefa försökt ställa lite krav på arrangerande länder för att lösa smidigare kommunikationer mellan EM-städerna tyder bara på ren nonchalans…men det kanske inte Michel Platini tänker på när han glider runt mellan städerna i privatjet.

Än en gång: det enda som de här bägge länderna har gemensamt är en gräns.

Annars är det lite som att Norge och Bulgarien skulle arrangera ett mästerskap ihop.

***

Över 30.000 tyskar sägs ha varit på plats i Gdansk…

…och de flesta var – så att säga – väldigt tyska…

 

Miroslav Klose, vilket ess.

Och det är förstås rätt hygglig bredd när du kan ställa Podolski, Gomez och Müller åt sidan för att ersätta med just Klose, Schürrle och Reus.

Samtidigt som du fortsätter att nagla fast en spelare som Mario Götze på bänken.

***

Inte ens Fjäll på SvT flyger privatplan.

***

Hade det inte varit för två rätt tveksamma (eller, snarare, felaktiga) offsidevinkningar så hade tyskarna avgjort matchen efter fem minuter.

***

Vi bodde på ett fint och nyöppnat designhotell i Gdansk äldre kvarter.

Så nytt att det inte riktigt hann bli helt klart till EM.

Därför var jag den absolut första gästen som bodde på mitt rum, vilket nu innebär att jag genom åren har “invigt” tre hotellrum.

Hotell Skansen i Båstad.

The Aviator i Johannesburg.

Grand Cru Hotel i Gdansk.

***

Full fart tillbaka till Kiev nu där jag ser väldigt mycket fram emot att få jobba med England-Italien.

Inför turneringen har det talats om två stora landslag med trupper som hackats sönder.

I såväl som engelsk som italiensk media har respektive lag beskrivits som det “sämsta mästerskapslag” vi någonsin skickat.

Någonstans tror jag att de här bägge nationernas spelare känner en oerhörd lättnad över att ha tagit sig förbi gruppspelet med hedern i behåll och att de nu kan lätta lite på gasen.

Mycket intressant att se hur det slutar.

***

Köra upp ett finger i öran…en fin gammal Lundh:sk midsommartradition…

Hur vi firade midsommar?

Ska inte klaga.

Högt uppe på en fotbollsläktare i en paus med vars en flottig polsk wurst i vitt bröd med senap, ketchup och inlagd gurka som jag köpt i en arenakiosk för 12 zloty.

Flaska vatten till det.

***

Jag slipper krypa in i min cell när vi kommer tillbaka till Kiev, vi har muckat från lågprishotellet.

Nu checkar vi in där kollegor från Bladet, Svenskan och TT har bott.

På spionhotellet!

***

Vi fick en DN, som är en stockholmsk lokaltidning om ni undrar, i handen på SAS-planet från Gdansk.

Intressant läsning i den, där Carlos Banda för tidningens räkning tittat närmare på hur alla målen under gruppspelet har kommit till.

Totalt 60 mål, varav 55 gjorda innanför straffområdet. 38 st på ett tillslag, 17 st efter två, 4 st efter tre.

Inga konstigheter.

Men däremot slogs jag av att 28 av målen tillkommit efter etablerat anfall med flera passningar, nästan hälften av alla målen.

Jämnt skägg på 16 st efter omställning och 15 st efter fasta. Bara ett enda mål på frispark (Pirlos).

Vad säger det?

Jo, att Drillos tes känns (tack och lov) förlegad – han som alltid hävdat att det max ska vara två passningar till straffområdet för att bli så effektiv som möjligt….det vill säga sparka bolljäveln så högt och långt som möjligt så fort du kan.

Carlos Banda har också noterat att 32 av målen kommer efter inlägg och inspel, men hela 30 procent (18 st) efter instick som bygger på etablerat spel.

Ändå får vi fortfarande höra från rätt många svenska tränare att de flesta målen kommer efter “snabba omställningar”, det som i folkmun heter “kontring”.

Det här talar ju för det som Sverige och Erik Hamrén gärna vill etablera i form av ett “eget” passningsspel och att bibehålla bollen inom laget under längre perioder och bygga något av det…sen handlar det förstås om att väga för- och nackdelar: är vi bra eller mindre bra på att göra det.

Och instick, jag som älskar insticken.De saknar jag i svensk landslagsfotboll (Anders Svensson är en mästare på dom i allsvenskan). Faktum är att alla svenska EM-målen var frukten av lite längre inlägg (även 1-0 mot Ukraina, Toivonens inlägg till Källström som sen prickade foten på Zlatan)

***

Skillnaderna mellan Polen och Ukraina som arrangörsländer?

Polackerna vinner på knockout.

Det är fortfarande ett smärre under att Uefa till slut lät Ukraina vara ett arrangörsland.

Nästa gång (2016) är det Frankrike som arrangerar, då med 24 lag. Deras VM 1998 är fortfarande det i särklass bästa arrangörskapet som jag har jobbat med.

2020 hoppas jag lite på Turkiet som är ett fotbollsland på frammarsch.

***

Platini såg sannerligen besvärad ut när han i direksänd polsk TV vallades runt av Solidaritet (för alla brackiga 08-or: inte nattklubben) i Gdansk.

Som han syntes längta efter att få äta snittar och smutta på skumpa tillsammans med Angela Merkel i någon fin Uefa-lounge.

***

Vi ska bara till Kiev, de som skulle vidare från Gdansk till Donetsk och dagens kvartsfinal hade det än tuffare.

Då krävdes minst två byten, någonstans i Europa.

***

Om hotellen i arrangörsstäderna (främst i Ukraina) grisar med priserna?

Det är bara förnamnet.

Bladets utsända erbjöds rum på nedgånget gammal sovjethotell i Donetsk för 6.500 spänn per skalle.

Och det är väl en sak att försöka skinna ett och annat företag med cash, men jag tänker på fansen som reser för att se sitt lag och tvingas betala dessa sjuka prise för att ha någonstans att bo.

Du kan få fängelse för mindre, ett rån är ett fan ett rån.

***

Ett litet stopp i Danmark för omväxlings skull, dit åker man ju helt naturligt när man ska ta sig från Polen till Ukraina…

Kostymen i ull gjorde sig bättre i Gdansk kustklimat än i Kievs hetta, om vi säger så.

Det var 15 grader när matchen var slut igår.

Det har sällan varit under 30 när de tagit slut i Kiev och då är klockan ändå närmare midnatt där, lokal tid.

Ett mästerskap, två världar.

Idag via Danmark.

 

 

Patrick Ekwall

EM spelas inte i två olika länder: i två olika världar

Att aldrig gå ned i varv, aldrig tappa farten och få smak på det lite lugnare livet, att alltid vara redo att växla upp och gasa vidare…det har vi lärt oss att leva efter under några mästerskap, jag och Långe Lundh.

Därför var vi förstås lite farligt ute när vi fick en helt “ledig” kväll i Kiev igår, blev lite svaga i köttet och gick ned på fyrans växel.

Så därför var det skönt att köra lite Sydafrika 2010-stylish idag: packa väska, åka till flygplats och ta sig vidare mot nya jobb.

Vi har landat i Gdansk.

Fortfarande som en del av EM, men där tar alla tänkbara jämförelser också slut.

Gdansk är inte bara en annan stad i ett annat land, det är också en helt annan värld.

Alla vill och kan kommunicera, ingen försöker att ständigt blåsa dig i vardagskorruption, människor ler och vill verkligen vara trevliga, samhället är modernt och vädret är behagligare.

Bland mycket.

***

Tjeckien var ett tappert lag med en målvakt av världsklass, men det märktes rätt tydligt i andra halvlek att Portugal var ett nummer större, bättre, snabbare och festligare.

Jag får en känsla av EM mådde rätt bra av att portugiserna och en av världens största och mest omtalade fotbollspelare tog sig till semifinal.

Cristiano Ronaldo i den här formen kan mycket väl ta Portugal hela vägen till en final, när han är på det här humöret och i den här formen kan det krävas mer än spanjorer och fransmän för att stoppa honom.

För Ronaldo är just DEN spelaren i detta EM som på egen hand kan förlösa ett lag och ett land.

Förmodligen den enda, möjligen att Zlatan Ibrahimovic skulle vara en annan och kanske en Franck Ribery i hysterisk form.

Spanien lever lite mer på flera fötter och sprider gracerna.

Tyskland har förstås Mario Gomez men bygger mer på lagets urkraft.

Wayne Rooney har jag förstås inte glömt, men jag kan känna att han ändå är väldigt mycket mer beroende av hur det går för lagkamraterna är vad Cristiano Ronaldo är.

För Ronaldo kan på “egen hand” avgöra hela detta EM, åtminstone väldigt mycket mer än någon annan.

***

Småchockad över prisskillnaderna, länderna emellan – på tal om olika världar.

Minst halva priset på väsentligheter som mat och taxiresor i Gdansk jämfört med Kiev.

Och ingen som helst bara vill blåsa dig.

***

Många svenskar på väg hemåt idag.

Och en av dom valde att flyga i bar överkropp.

Det är fan inte ok.

***

Bara att få checka ut från cell nr 617 på lågprishotellet i Kiev och få ta del av ett smakfullt rum på designade och splajsans nya Grand Cru i Gdansk…det kändes som en befrielse.

***

Petr Cech hade en del att stå i.

***

Darling och Lille-Anders tog oss till en polsk källare som de scoutat fram, för Portugal-Tjeckien.

Och med tanke på vilka lass med mat som serverades i form av laxsoppor, revbensspjäll, skivade gurkor i majonäs, klyftpotatais och äppelpaj gjort på ett helt träd av frukt med glass till det…kommentatorsparet får boka in några gympass när de kommer hem efter någon vecka med det ljuva livet i Polen.

***

Tyskland-Grekland väntar alltså och det kan väl bara sluta på ett sätt, utgår vi från.

1-0?

***

Idag kom förresten Långe Lundh i tid för första gången på hela resan.

En knapp timme för tidigt.

Han valde ukrainsk tid i Polen.

Så egentligen kom han några minuter för sent.

Lätt hänt, när man växlat ned – nu gäller det att ta fart igen.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

När Kiev bara dog över en natt

Som om någon kört en yxa i en ballong.

Luften gick ur över en natt och Kiev bara dog: pang!

Det var en ljummen onsdagskväll och jag, Långe Lundh, Foto-Soffsn, Länk-Emil och Loverboy spatserade ut på Kievs gator i vår första riktigt lediga kväll sen vi kom hit.

Bort längs söndertraffikerade Shevchenko Boulevard, förbi den luggslitna uteserveringen på det gamla CCCP-hotellet “Express” där Glenn Hysén haft en given plats i gatubilden och dör Andreasson och Co huserade i gula (landslags)tröjor så sent som igår, vek in mot ambassadområdet, tog till höger och slog oss ned på en trött och halvtom uteservering.

Det var som om någon släppt en bomb i stan.

Det som under två veckor varit ett väldigt levande hav av glada svenskar var nu en bara en vardag i Ukraina.

Hela staden verkade slicka såren av två veckors fest, städa upp och fylla på med nya krafter inför Italien-England på lördag och finalen nästa helg.

Men det sjungande, gungande svenska hav som fått Kiev att leva upp från en rätt dyster tillvaro, det kommer förstås aldrig tillbaka och det är när man går ut och äter en helt vanlig onsdagkväll i juni som du inser hur tusentals svenskar försörjt en hel huvudstad.

***

Erik Hamrén hade sovit på saken och höll en presskonferens som var värdig ute på Platium Hotell.

Det kan möjligen bli lite för mycket Mumbo Jumbo för min smak om förlorare som lever som vinnare eller om det var tvärtom….men det kan man tycka som man själv vill om…men i grunden hade Hamrén rätt i att det inte fanns så mycket att skylla på än de misstag som landslaget gjort, ledare såväl som spelare.

När det väl gällde var Sverige inte tillräckligt bra i de avgörande momenten.

Och det var när det gällde som det gällde och inte när landslaget redan var utslaget.

Jag gillar att Sverige besegrade Frankrike och på det sättet Sverige gjorde det men när turneringen går vidare så sitter Laurent Blanc i Donetsk och smider planer för en kvartsfinal och Erik Hamrén någon helt annanstans och planerar för en midsommarmiddag.

***

Rätt mycket har tagit slut i Kiev och när Lundh skulle ta en öl till maten på det lokala restautanghak vi besökte så hälsade servitrisen att ölen var slut.

Det trodde jag inte var möjligt i Kiev.

***

Jag gillade också när Hamrén påpekade att vi alltid kan ha (och kommer ha) olika uppfattningar om hur fotboll ska spelas och därför kan tycka olika.

Annars är det ju ganska vanligt under mästerskap att ett landslag ligger isolerat i på sitt hotell och går och gnager och ältar och vänder och vrider och retar sig och bygger upp agg mot saker och ting som har skrivits eller sagts.

Det har varit likadant under alla mästerskap som Sverige deltagit i sen 2000-talet, alltid avslutats med en stor och blossande irritation. Oftast gentemot kvällisarna och deras aggressivare framhållning, men även mot andra eftersom en argsint mellanrubrik har växt lavinartat när den fått ligga och jäsa under dagar och veckor.

Nu tog Hamrén…som annars gjort sig kändei både Norge och Danmark som småkänslig för kritik…udden ur de hårda ord som berört kritiken av honom själv och spelarna, vilket jag tyckte var stort (och kanske lite överraskande).

Däremot var han och förbundet (via Informationschefen) inte särskilt nöjda med vilka nivåer som Getingen tagit  rövbombandet till samt (framförallt) att man ertappat en fotograf från samma tidning som legat i vassen på en ö utanför hotellet dit han, enligt uppgift rott med en båt, för att smattra av paparazzibilder på spelare som syntes suddiga bakom en gardin.

Jag har också lite svårt att förstå vad den typen av “gangstrande” egentligen ger en fotbollsbevakning i en stor tidning 2012, är inte det att ta den moderna sportjournalistiken några år tillbaka i tiden?

Men vi kan förstås tycka annorlunda, även i det fallet.

***

Nu ser jag fram emot fotbollsmatcher väldigt snart igen.

***

Jag är lite inne på samma linje som så många andra: visst kan Portugal bli rätt farligt i detta mästerskap? Det känns som om de har förutsättningarna nu när Ronaldo verkar ha hittat formen. Och bakom honom finns en hel del väldigt bra, glöm inte det.

***

Mot Gdansk, onsdag förmiddag.

Känns mest som att resa till ett helt annat land med helt annat språk, helt annan valuta, helt annan tid. Inte som en resa inom ett och samma “EM-land”.

***

På väg in på Sixt kontor i Ukraina för att lämna vår hyrbil idag och fick den där underbara service-mind som Ukraina lite för ofta ger ett sken av: argsinthet, butterhet, misstänksamhet och gärna ett stänk av korruption light.

“Varför kommer ni hit med bilen”, frågade Sixr-mannen surt.

“För att vi ska lämna tillbaka en Sixt hyrbil och för att detta är ett Sixt-kontor”, svarade jag.

Han tycktes godta detta även om det innebar lite jobb men när vi inte hade med oss ett papper som “you have to have, otherwise you can not have the car because this paper belongs to the car”

“Kan jag lämna tillbaka pappret imorgon”, undrade jag.

“Impossible. Vi måste ha det. Ingenting går om vi inte får det. Pappret måste vi ha. Hellre det än bilen. Allt hör ihop”.

“Men om du behåller bilen här så skickar vi pappret till dig, det ligger på hotellet”

“Nej!”

“Hur vill du att vi ska göra”, undrade jag.

“Du får behålla bilen och lämna bilen och pappret – ihop. Pappret måste vi ha. Men du kan också lämna bilen och betala 200 euro istället för pappret”.

“Men pappret hörde ju ihop med bilen. Ska 200 euro höra ihop med den istället”, var min nästa fråga.

Jag fick inget svar eftersom jag förstås förstod att det enda de eurona skulle höra ihop med var killens bröstficka.

Bilen tog jag. Den lämnas onsdag. Med apper. Som hör ihop.

***

Det är inte varje dag man ser fram emot att få åka till Gdansk, det ska erkännas.

 

 

 

Patrick Ekwall

Olof Mellberg om karriären

Tyvärr har vi förmodligen sett Olof Mellberg för sista gången i landslaget.

Här ger han oss delar av sin karriär i Exklusivt Ekwall.

Patrick Ekwall

Granqvist i khaki goes Sveriges Radio

Vi är ju ett kringresande sällskap, vi i mediapacket.

Framförallt de som kommenterar.

Wroclaw ena dagen, Lviv den andra.

Då gäller det att resa lätt och ledigt. Och jobbar du på radio har du ju alltid den fördelen att du kan köra radioklädsel.

Som här, den eminente referenten och sympatiske kollegan Lasse Granqvist.

Han har tillochmed hängt i längre än vad jag har gjort (tror jag) så han kan konsten; radioteknikväskan, liten enkel manbag modell större och till detta en sval och stilren klädsel i khakimodernt goes Sveriges Radio.

Han är en fin man, på alla sätt, Lasse Granqvist. Och en fantastisk yrkesman, inte minst. Viktigast så.

 

 

Patrick Ekwall

Huka dig, statsministern - här har du en rövbombning med träff!

Huka dig, statminister Reinfeldt.Här är bilderna som kan skaka om regeringschefen och delar av Sverige: en rövbombning – med träff! Vi körde en sedvanlig Gris inför journalistlandskampen mot Frankrike och det bestämdes förstås att förloraren skulle utsättas för rövbombning En av våra stjärnor, Marcus Sennewald, vänsterfotad med lite aviga kroppsrörelser a la Interdödaren Michael Hansson, förlorade och fick dra ned brallorna.

Jag körde första bomben; en sträckt vrist med bra press och en riktning som visade sig bli…

…helt perfekt. “Klatsch” i Sennewalds ena skinka!

 

Självklart väckte jublet inga gränser över Koncha-Zaspa…

…och gratulanterna stod i kö. 

Sällan kan vuxna “fotbollsspelare” vara så lättroade som vid en rövbombning – med träff!

Förtydligande: Representanter från bägge kvällstidningarna fanns på plats men har valt att ligga lågt den här gången. Nu väntar vi på vad Friends, Reinfeldt, TV-, samhälls- och skvallersajtkrönikörer, Karl-Erik Nilsson och andra samhällsvetare har att säga.

Bilder: Ville Vessla, som smög med kameran uppe i en trädtopp efter att ha tagit sig till den stängda matchen oupptäckt via en roddbåt.

O

 

Patrick Ekwall

En fin bild att ta med sig (alltid något)

Det blev en fin bild att ta med sig hem från Kiev, för alla de som nu åker hem och sannolikt aldrig kommer tillbaka: spelarna, ledarna, de fantastiska fansen.

Där borta i den gula kurvan, som en berlinsk mur från 2006.

Jag tänkte inför matchen att Sverige åtminstone hade en sak att spela för och det var för alla de tappra i gula landslagströjor som rest hela vägen till Ukraina, som kantat gatubilden med så mycket glädje och hyrt sunkiga lägenheter för massor av cash, campat på en strand i stekvärme och monsunregn, stöttat och hyllat sitt lag och tagit en sväng ned till Club Babian.

De fick tillbaka och de fick det just där borta, framför kurvan: Zlatans magnifika konststycke till 1-0 mål, Larsson dunderskott från nära håll och en Chippen Wilhelmsson i trans.

Det var väldigt vackert, en fin bild på näthinnan för många att packa ned i resväskan.

Men det gav inte Sverige någon kvartsfinal i midsommartider, det gjorde ju inte det och ska vi se på EM i efterhand så ska vi se det som en helhet även om Sverige vänder hem med en seger…förvisso en seger som gav ett svenskt landslag lite upprättelse någonstans, men ett EM-slutspel är mer än enda (betydelselös) match – det behöver du inte vara glädjedödare för att konstatera.

Sverige klantade bort allting mot Ukraina för när det gällde som mest så var det här lite för stort för alla som inte hade varit med förut.

Jag tycker att det var lite “klantigt” – om än oturligt – att vi inte hade i åtanke att stänga matchen mot England med en poäng och behålla hoppet in i sista omgången. Jag tror förstås att en match som gällt mycket för bägge lagen mellan Sverige och Frankrike hade blivit en annan match (jo, det kändes inte som om fransoserna hade någon direkt glöd i ögonen), men ser vi till alla slutspel så vet vi att rätt mycket avgörs i sista omgången med olika förutstättningar. Inte i match nr 2.

Jag håller heller inte med Hamrén och spelarna att Sverige gjorde “en enda dålig halvlek”.

Men det beror på hur man vill se det.

Släpper ett lag in fem mål på två matcher så är det ju inte bra, oavsett hur matcherna har sett ut. Framförallt inte när laget har förlorat.

Och det är klart att det känns lite oroväckande för svensk landslagsfotbolls framtid när det fortfarande är så att det är det gamla gardet som är bäst: Anders Svensson, Olof Mellberg, Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström, Chippen Wilhelmsson.

Jag tycker att Martin Olsson varit strålande och där har vi en vänsterback att lita till många år framöver. Jag tycker Jonas Olsson var väldigt solid mot Frankrike och visade styrka i luftspelet mot England (Carroll).

Men även om Jonas kan betraktas som relativt “ny” så är han 30 år.

Några av våra gamla U21-stjärnor som vi hoppades skulle kliva fram under detta EM fixade inte det när de fick chansen: Toivonen, Elm och Bajrami. Just från det U21-laget trodde vi också att vi hade Olof Mellbergs ersättare, men Rasmus Bengtsson och Mattias Bjärsmyr bara försvann rakt ut i kvalmig och bister proffsvärld.

Olof Mellberg har varit Sveriges bästa spelare, i det här mästerskapet och i kvalet till det. Nu ska han sluta och du behöver inte känna Mellberg särskilt mycket för att avläsa i hans ansiktsuttyck att det är et beslut som är definitivt. Våga inte ens försöka övertala.

Jag tackade för det som har varit nere i den mixade zonen.

“Tack själv”, sa han hövligt.

För Olof Mellbergs skull är jag väldigt glad att han fick sluta med det som alltid varit hans signum: som en vinnare, trots allt.

Någonting annat hade aldrig varit acceptabelt för Olof Mellberg och det är ett av skälen till att han kommer bli så ofantligt saknad i ett svenskt landslag.

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Efter 20 långa år - äntligen revansch på fransmännen!

Den breda svenska truppen…

…och här bägge lagen i borderlig samling (Pires fyra från höger, längst ned)

 

Så har Sverige tagit sina första poäng i EM: 4-3-seger över Frankrike i förmiddagens journalistlandskamp på Koncha-Zaspa.

Dessutom en ljuvlig revansch.

Senast vi mötte Frankrike var under journalist-EM 1992 – jag var med redan då, är jag rädd – och fransoserna kom till matchen på Stockholm Stadion med ett innermittfält som bestod av Giresse och Tigana, bägge hade lagt av på våren.

Ni som inte är tillräckligt gamla nog får googla de killarna.

Då kontrade vi med centrala mittfältsduon: salig Kurre Martinson (från GP, som hade A.-lagsmeriter från Öis) och denna bloggare.

Precis när matchen rullat igång och Jean Tigana tagit en femtiometerslöpning likt en katt över ett hustak så tittade Kurre mot lille Giresse och Tigana, pekade på mig och sa på bredaste göteborgska: “Ekwall, du tar svarte av dom”.

Då vann Frankrike med 4-3 sen Alain Giresse gjort grodätarnas alla fyra mål.

Nu kom de med Robert Pires.

Vi kontrade med Farbror Bank, denna bloggare och en kille på kanten som raggats upp på Twitter och som såg ut som Super-Bosse Andersson.

Jag blev förvisso svårt tunnlad av Pires, men vi gjorde en storstilad insats mot rätt gnälliga fransoser.

Nu vann vi med 4-3 med “Super-Bosse” som tvåmålsskytt, en (under uppvärmningen) perfekt rövbombad Markus Sennerwald och Getingens Disco som de andra målgörarna.

Vi drog nytta av Sverige-modellen och lade matchen när det är som allra hetast och varmast på dagen,vid 11-snåret för att “vi alltid har gjort det”. Och eftersom vi hade ett 20-tal spelare mot Frankrikes tretton så lyckades vi till slut driva musten ur dom i den osannolika hettan.

Noterbart att Farbror Bank helt snöat i det lagerbäckska och helst spelade långt, att Fjäll körde oss till och från anläggningen, att TT:s Niklas Green hotade en ilsken fransman som mopsade upp sig och kom med rasistiska tillmälen, att Flinck i målet kastade in de två första men sen gjorde några fina handbollsräddningar, att spelade förbundskaptenen helt utan att skämmas tog äran åt sig för avgörande taktiska dispositioner i andra halvlek, att vi hade en lugn och trygg GP-man på vänsterbacken i joggingskor som var mindre ängslig än någonsin Safari, att vi körde en irländare som hoppade in och som inte kan ha varit långt ifrån att ta en plats i irländska EM-truppen, att SvT:s teamleader Patrick Hamsch var svårstoppad som en modern Gunnar Nordahl och att Björn Nordling pratade många språk.

Med andra ord, en trupp med fina spetsegenskaper – som vi utnyttjade till max.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

En spelare som Europa kommer att jaga

Bland mycket som är bra med Cellen är att jag har ett lokalsinne som innebär att jag har svårigheter att hitta i en skokartong.

Eftersom jag tar mig med ett enda steg från TV till toa, från toa till säng, från säng till TV, från TV till garderob, från garderob till dusch, från dusch till foajé…så har jag nu efter snart två veckor lärt mig att hitta.

Värre med sträckan lågprishotellet till Koncha Zaspa, träningsanläggningen.

Det var sista svenska träningen därute idag och jag styrde hyrbilen tätt bakom Loverboy, eftersom Loverboy hittar och eftersom jag efter snart två veckor fortfarande inte har en blekaste aning om hur vi har kört dit eler varför vi valt just den vägen.

Hade vi släppt mig utan ledarbil eller guidning så finns det en risk att vi hamnat i Rumänien.

Därför var det riskfyllt värre när vi var av med Loverboys bil och jag, Långe Lundh och Betong gav oss ut på egen hand för att ta oss vägen från Koncha Zaspa till lågprrishotellet.

Vi tog sikte på en skylt som skulle vara “Railway station” och som på kyrilliska stavades med tecken som inleddes med (ungefär) BOK.

Vi hann se mycket under vägen, framförallt sådant vi inte sett av Kiev tidigare.

“Titta, ett sånt trevligt gult hus”, sa Lundh plötsligt.

Och när vi var på väg in i ett område med väldigt höga fallfärdiga grå hus, där jag inte gärna hade hyrt in mig i en två med kokvrå, så kom Betong med den briljanta idén att “vi följer ett tågspår, de leder alltid till city”.

Och även om jag ville poängtera att “det har väl att göra med åt vilket håll man följer spåret, följer du åt fel håll kan du ju hamna i Hallonbergen och inte i city” så kände Betong att det åtminstone gav oss 50 procents chans att vara framme vid vårt lågprishotell någon dag före midsommar.

Vi frågade en snäll herre som visade vår väg med hjälp av en sofistikerad ålrörelse med arm och hand, det fungerade inte direkt som en gps och när vi bad en tant om hjälp lite senare så ska jag erkänna att jag var beredd att ta till taxitricket (köra efter en taxi).

Men till vänster in på en bakgata, till höger vid något jag tyckte var “en fin gata” och plötsligt utropade Lundh: “Vi är framme!”

Svårare än så behöver det aldrig vara.

***

Ju mer jag tänker på det: varför har Sverige valt att förlägga sina träningar mitt på dagen, i den värsta hettan?

Hur klokt har det varit?

Jo, jag vet att det följer lagets vanliga rutiner men ett mästerskap är ingen vanlig rutin.

Du behöver ju inte vara någon fysiologisk megaexpert för att inse att det tar rätt hårt att träna i över 30-gradig värme, att man snabbt tappar energi, att det tar längre tid att återhämta sig och att träningspassen kanske inte håller stringens lika länge.

Och: alla Sveriges matcher började kl 21:45, lokal tid.

Du kan aldrig förbereda dig för allting men så svårt kan det inte ha varit att ta reda på att Ukrainas inlandsklimat kan vara mördande.

(Även om jag inte tror att det gjort någon större skillnad, men ändå)

***

Danmarks Michael Kron-Dehli känns som en spelare europeiska klubbar gärna tar en huggsexa om.

Han spelar för Bröndby – som är medelmåttigt numera – och har varit strålande under mästerskapet.

***

Club Babian blev alltså ett monster och det var lite trist när en bedrövad ägarinna ringde idag och lät meddela att Babianen var stulen.

Tack och lov (Twitter!) så återvände den till sin boning idag, något medtagen och uppenbarligen svårt bakfull efter en natt med svenska fans.

Anhöriga till apan har bokat in mental hjälp.

***

Hade jag varit välbetald superstjärna hade jag också haft ett eget plan som stått redo att lyfta till värmen när den svenska sommaren kollapsat.

***

Jag har rätt svårt att hetsa upp mig över den så kallade “spionskandalen”.

Även om du vet att Carroll ska ta Mellberg på fasta så behöver det (uppenbarligen) inte hjälpa och även om du vet att Carroll startar för England så behövrr det (uppenbarligen) inte hjälpa.

Däremot måste det vara tungt att Svenska Dagbladet lade ut storyn tidigt på sin website och ingen upptäckte den.

***

Ska det här bli Cristiano Ronaldos EM?

Jag har en liten känsla av att Portugal blir livsfarligt nu: Tjeckien i kvartsfinal.

***

Tänk att Holland åkte på tre raka!

Över Bert van Marwijk det?

Hur hittar Europa mest överlägsna attityd en förklaring till det.

Sett till vilka spelare holländarna förfogade över så är det förstås ett praktfiasko i jämförelse med Sveriges.

Men Oranje har inte riktigt varit sig självt sen smällen på Råsunda och kanske var det så att den där gruppen inte var så jäkla vass, så här långt har den totalt 0 poäng på fem matcher.

***

Var är Nannskog?

***

En annan sak som jag tror Erik Hamrén och Co kan ta lärdom av är att alltid försöka “leva” fram till tredje omgången, för väl där kan det mesta hända.

Det finns få anledningar att satsa allt på ett kort och riskera att vara ute efter två.

Därför tycker jag att det var underligt att Sverige gick så hårt för seger vid 2-2…jo, jag vet att alla hade hyllats om det gått hem, men jag tycker att risken är för stor, det finns mer att förlora än att vinna.

***

…han är på bio!

***

Polen och Ukraina är, som sagt, två länder som inte har ett skit med varandra att göra – mer än en gräns och nu ett EM.

Att ta sig mellan länderna är ett helvete och det blir ju lite snett när den bästa kommunikationen för oss mellan Kiev och Gdansk går via flyg till (bland annat) – Köpenhamn.

Det är lite som at Norge och Bulgarien skule dela på ett mästerskap.

***

Danskarna hade tamejfan mod, kraft och vilja över alla tre matcherna.

***

Club Babian i kväll igen.

***

Det sämsta med Cellen är nog ändå att det är en cell och att jag har bott i den i snart två veckor.

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Ska vi stänga sändningarna från Club Babian?

Som Långe Lundh påpekade: vi har skapat ett MONSTER.

Restaurang Baboin, som i grunden är ett bibliotek med fransk litteratur och som inte alls heter Club Babian, badade av svenska fans under söndagskvällen och det var så högt vatten att allt tog slut: ölet, vinet, maten.

De om var törstiga fick nöja sig med suspekt inhemsk vodka som luktade sololja.

Och det kaos som rådde bland serveringspersonalen fick ett irländsk försvarsspel att framstå som välorganiserat.

När jag ville beställa mat fick jag till svar av tapper servitör: “Oh, my God!”

Det kanske inte direkt det man vill höra när man är lite småhungrig.

Club Babian blev till slut så knökat att folk fick stanna i dörröppningen.

Och det var på gränsen till sändningsbart…det ska erkännas…ljudnivån sprängde all lyssning, så vi hörde inte varandra och i ännu mindre grad hörde vi vad som sades från studion i Estocolmo.

Men ibland får det gå med lite kaos-TV och någonstans kan jag tycka att det är skönt, allting behöver inte vara bajsnödigt och jag gillar att vi på det här lilla viset kan belysa den enorma svenskfest (om än lite väl mycket Finlandsfärja här och där) som råder i Kiev.

Det är en svenskbelägrad stad, alla verkar ha vansinnigt rolig och då är alltså Sverige redan utslaget: för många av de som är här så kommer vistelsen i Kiev att bli ett minne för livet.

Väldigt allvarliga fotbollsanalyser kring Sverige och deras insatser hinner jag och Lundh med i andra sändningar samt på den här sajten.

Nu funderar vi på att ha stängda sändningar från Club Babian, för att få lite lugn och ro, men hur kul skulle det bli?

Babian Brothers!

 

Bra drag i Babian-baren…men hade Erik Hamrén verkligen gett Tobbe Hysén ledigt?

 

I dörren på väg in till Club Babian: utsålt!

Patrick Ekwall

Ställer man inga frågor kan man alltid ge bort en skjrota

Minns ni den utsända ukrainska reportern som kom till svensk träning med ett linne vars tryck var ett stort hjärta och texten Ibrahimovic?

Hon blev bortskickad från den svenska träningen häromdagen.

Men hon gav sig inte.

Tjejen…som uppenbarligen jobbar för någon ukrainsk TV-kanal…var på plats på Zlatans presskonferens ute på Koncha Zaspa, den här gången i åtsittande klänning och svårt högklackat.

Och den här gången lurade hon både Informationschefen och framförallt landalagschef Richt, de hängde inte alls med när hon ryckte i djupled så snart presskonferensen var över för att överlämna någon sorts ukrainsk skjorta.

Uppenbarligen för att nå någon form av närkontakt med den svenska storstjärnan.

Zlatan höll sig iskall, tackade vänligt, tog skjortan i handen och – gick.

Reportern verkade inte helt nöjd med utfallet.

Och jag har lite svårt att se Ibrahimovic glida omkring i den skjortan i Milano framåt sensommaren, jag har ju det.

Patrick Ekwall

BILDEXTRA: Också en Nyhetsmorgon-frukost

Vi var med i Nyhetsmorgon igår och när vi alla var på plats på vårt lilla tak utanför lågprishotellet kom Lundh galopperandes…

…och balanserade snyggt med en kopp uselt ukrainsk kaffe och tallrik med frukt…

 

.…för är det Nyhetsmorgon så är det Nyhetsmorgon, därför fick en av skorstenarna på taket…

 

…fungera som frukostbord för kaffet innan Lundh tryckte i sig fruksalladen…

 

…och gjorde sig redo för en rapport i kanalen. Effektivt.

 

Patrick Ekwall

Könsgate är här

Det kom ett mejl igår kväll från TV4:s reception om att en journalist på Aftonbladet sökt mig.

Fredrik Jönsson var namnet och snäll som jag är så mejlade jag reportern.

Konversationen är inte att leka med.

 

Från Ekwall:

Receptionen på TV4 meddelar att du sökt mig.
Jag finns på denna mejl.
Med vänlig hälsning,
Patrick Ekwall

***

Från: Fredrik Jönsson

Hej Patrick!

Jag har sökt dig angående en bild i ditt senaste blogginlägg, den med ett gäng svenska supportrar.
Precis som det påpekas i den första kommentaren under ditt inlägg så ser man en av supportrarnas könsorgan om man klickar upp bilden.
Var det ett misstag eller vad det en medveten publicering?
Med vänlig hälsning,
Fredrik Jönsson
Från: Ekwall
Är detta ett skämt eller en seriös fråga?
Från: Fredrik Jönsson
Ja, det är en seriös fråga.
Det vore bra om du kunde svara.
Från: Patrick Ekwall
Syns det ett könsorgan så var det inte medvetet. 
Det mynnade förstås ut i en artikel där jag kan tycka det är roligt med just ordet “hängde ut” i sammanhanget. HÄR är den.
Det var förstås inte min mening att något könsorgan skulle synas i större omfattning när jag tog en lustig bild på svenska fans som ställt sig att slå en drill i en buske – framför mediacenter.
Men det finns ju alltid en risk och själv hade jag tyckt att det hade vart mera jobbigt om man inte hade upptäckt något överhuvudtaget.
Efter bumgate kom nu alltså könsgate, även om det kanske inte får samma effekt…om vi säger så.
Personligen undrar jag mest hur man känner som journalist när man får i uppdrag av en journalist att kontakta mig i det här ärendet. Det kan inte vara ett hedersuppdrag.
Bäst är ju annars att ytterligare en reporter, Nivette Dawod, har varit med och författat detta mästerverk tillsammans med Fredrik Jönsson. Vad den reportern gjorde för insats har jag ingen aning om, men möjligen fick Nivette uppgiften att klicka på själva bilden?
Annars måste man ju förstå att det krävs två reportrar för att ta sig an den här typen av nyheter.
Humor. Stor humor.

Patrick Ekwall

Jag har saknat Guidettis smått tokiga inställning

Bland mycket som är bra med Cellen på lågprishotellet är att du kan komma hem mitt i natten efter en bitter förlust och slipper få någon sorts grubbelångest över vad du ska ta dig till eftersom sängen är den enda riktiga möbel du kan vistas i.

Eller: den enda möbel du kan sitta, stå eller (företrädesvis) ligga ned i.

Därför var beslutet ändå enkelt när jag väl öppnat celldörren, lägga sig att sova och bara försöka glömma “the whole shit”.

Några timmar senare stod jag ändå mitt i skiten igen på ett tak på en bakgård i Kiev med Långe Lundh och ältade bedrövelsen i Nyhetsmorgon.

Sen rakt ut i skogarna för att ta del av Erik Hamréns ord.

Det sämsta med Cellen är väl annars att du helst hade velat stanna på ditt rum under hela dagen med fördragna gardiner och hoppats på bättre tider, men inte direkt känner för att göra det eftersom det är just en cell.

***

Här är vyn från den stol jag satt på under matchen; avbytarbänkperspektiv.

Nära händelsernas centrum och ingen ska klaga, men du ser fotbollsmatcher väldigt mycket bättre om du sitter en bit upp.

***

När vi levde under Lagerbäck-fotbollen och den cynism som rådde i det taktiska defensivspelet, då tyckte rätt många att det var skit. Egentligen oavsett om vi vann eller inte.

Nu riskas det på ett annat sätt och då får Hamrén skit för att det riskas får mycket och inte spelas mera cyniskt.

***

Skadan på Johan Elmander straffade Sverige hårt, han var inte i närheten av någon Elmander-form, kändes otajmad, oformaterad och hade för ont i sin fot för att göra sig själv rättvisa. Mot England skulle han plockats bort i paus.

Men alternativen på den positionen var inte tillräckliga, det var förstås ett annat problem.

Markus Rosenberg har under delar av tre matcher (Island, Ukraina och inhoppet igår) sprungit runt i ett tomrum utan att ens få känna på bollen.

Tobias Hysén gavs chanser inför, tog dom aldrig.

Vi har ingen aning om hur John Guidetti hade räckt till i de här sammanhangen men som läget blev saknade vi behövt hans vilja, friskhet och näsa för att dra rakt fram mot mål.

Dessutom: han hade älskat att få stå i händelsernas centrum.

I Guidettis smått tokiga syn på sig själv och sin kraft (även kallat självförtroende när det fungerar, hybris när det slår över) hade ett EM varit ett himmelrike.

Han hade gått in på Olympiastadion mot Ukraina och trott att han skulle förändra Europas fotbollskarta, rätt många av de svenskar som spelade just den matchen var rädda för att de skulle synas överhuvudtaget.

Om det sen hade räckt någonstans har vi ingen aning om, vi har inte sett John Guidetti på den här nivån överhuvudtaget.

Men egenskapen att tro på sig själv och ha viljan att visa världen vad man går för, den har jag saknat.

***

Inte ens Glenn Hysén var så bra som Olof Mellberg var mot England.

***

Ölen är billig i Kiev…och toaletterna inte tillräckligt många…

***

Jag tycker Sverige blev för “centrerat” och därför ville jag ha naturliga kantspelare på bägge kanterna.

Utgår från att Hamrén var inne på det inför mötet med England, men att han ändå kände för Rasmus Elm på kanten när Anders Svensson självklart skulle in.

Men Elm var aldrig Rasmus, inte igår och inte mot Ukraina.

Vi har inte fått någonting från Rasmus Elms fötter mer än en passning på Zlatats panna i första matchen. Alla de egenskaper som Rasmus Elm besitter blir låsta på en kant och nu sprang han mest och slog enkla sexmeterspassningar. Vi fick inget av hans spelintelligens, instick, förmåga att vända på spel eller giftiga skott.

Och vi tappade absolut ett hot på den kanten, en spelare som kan sticka rakt fram, utmana och komma runt.

Vi fick en mittfältare på kanten som slog lite snygga bredsidor.

Och för att ha betraktats i utländsk media som en av “EM:s mest spännande spelare” så har Rasmus Elm så här långt varit väldigt tråkig.

Han tog inte chansen mot Ukraina, han ska inte spela på kanten.

Där skulle Erik Hamrén ha spelat antingen Chippen eller Emir Bajrami från start, om du frågar mig.

***

Martin Olsson har varit otroligt bra, han har inte sprungit omkring och gömt sig någonstans

***

Zlatan Ibrahimovic ska förstås spela i nr 10-rollen, där är han inte bara mera delaktig i Sveriges spel, han är även målfarligare.

Han har gjort fler mål och skapat fler vassa chanser när han spelat som tia än som nia, under Hamrén. Det är inte svårare än så.

***

Har man en gång sagt “she jumped over” om ett övertramp så ska man kanske inte göra sig lustig över Hamréns engelska.

Ibland är det inte så lätt. Men roligt.

***

Jag har ingen aning om det fanns en plan om att “stänga matchen” efter 2-1-målet, men jag upplevde det som att det blev lite kaos vid bänken i samband med Granens skada.

Kunde han spela vidare, eller kunde han inte?

Sen gick det som det gick med det där underliga Walcott-målet.

Däremot har jag aldrig förstått…som i det här fallet…varför Micke Lustig ska stå och titta i en pärm under en minut innan han ska in, när det är så att spelaren som han ska byta med inte kan spela vidare.

Jo, jag vet att spelaren måste ha kolla på fasta situationer och vem som ska göra vad.

Men i ett sånt här läge: in med spelaren direkt, låt det lösa sig under tiden och ska Lustig vara fyra i muren så får han veta det när muren ska ställas upp.

Jag utgår från att ingen behövde berätta för honom vad han skulle göra på motståndarnas hörnor.

***

Hamrén har rätt: Hade Rasmus Elm inte fått spela från start mot Ukraina så hade han fått skit för det.

***

De som kritiserar rövbombandet är genomgående människor som aldrig varit en del av ett A-lag i fotboll.

Människor som aldrig varit en del av fotbollen, som aldrig direkt bryr sig om fotbollen eller har en inblick i hur det fungerar men som gärna vill göra sin röst hörd och ta jäkligt billiga poänger under ett mästerskap.

Likadant varje gång. Lika tröttsamt alltid.

***

Vi får hoppas att Club Babian kan leva vidare och sprida lite glädje.

Dags igen på söndag kväll!

***

Resultat räknas. Bara det. Alltid.

***

Jag, Lundh och Foto-Soffan hade inget hellre önskat än att Sverige var vid liv i den här turneringen.

Nu kan alla säga vad de vill om Franrkike-matchen, men det går inte att sätta eld på den matchen från svensk del hur du än försöker.

Men även utan Sverige är det fortfarande ett fotbolls-EM.

Och jag, Lundh och Foto-Soffan går alltid till final, mycket bra fotboll framöver att glädjas åt innan “the whole shit” är över.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

BILDEXTRA: Kievs gator blommar och "tveksam" ukrainsk journalist

Trafikkaoset i centrala Kiev är svårt at beskriva med et annat ord än just kaos. Jag älskar annars när alla i kön tappar det fullständigt och bara ligger på signalhornet. Intensivt, länge och aggressivt. Samt att man kör poliser som mitt i gatan står.

 

Dynamostadion är en fin “liten” arena i lummig miljö. Här spelade Malmö FF 0-0 mot Oleg Blochin och Co under MFF:s europacupäventyr 1979.

 

Babianerna dominerar i Kiev. Uppenbarligen.

 

Det här är en ukriansk journalist. Ackrediterad för EM. Lite väl mycket hejaklack för min smak. Hon blev utkörd från vår mixade TV-zon på träningen när förbundets mediateam trodde att hon var mer intresserad av annat, än av att intervjua spelare.

Mycket försäljning längs Shevchenko Boulevard. Männiksor tar en chans att tjäna en slant. Den här killen sålde begagnade böcker. Och ett par gamla stövlar.

 

Annars är blommor det som gäller allra mest vid gatuförsäljningen runt Kievs gator. Tanter i sådana där toppar och klänningar som tanter hade förr sköter kommersen.

Patrick Ekwall

Uppståndelsen idag: det största skämt jag upplevt?

Det har suttits i bil.

Jag har ingen aning om vad som hände, om det var ukrainska studentflak på byn och eller om det var kievkillar som stod och grävde i håi gator någonstans, men den sjuka huvudstadstrafiken blev ännu sjukare.

Allt stod still.

Bilar, såväl som luft.

Vi skulle ta oss till Dynamo-stadion och tillbaka till lågprishotellet, därifrån till en “studioposition” som jag inte riktigt har någon adress till men som ligger vid den staty som jag visar upp på bild för taaxichaufförer.

Vi hade kunnat flyga Bromma-Kiev tur och retur på samma tid.

***

Det verkar vara så att Erik Hamrén har bestämt sig för fyra försvarsspelare och dom får det bli, han viker inte ned sig där, tror på sin linje.

Åtminstone om vi ska bedöma av hur det såg ut på träningen idag, där Lustig, Granqvist, Mellberg, Martin O spelade ihop och där Anders S/Kim var defensiva mittfältare med Seb Larsson på ena kanten och – bomben – Emir Bajrami på den andra.

Hamrén brukar sällan konstra och lägga ut dimridåer, den här gången har han dessutom ingen tid till det eftersom det bara återstår en träning till match.

Och Jonas Olsson var aldrig i närheten av att få nöta som mittback någon enda gång under dagens försvarsövning.

***

Den ukrainske kommentatorn säger bara Cristiano.

Aldrig Ronaldo.

Hur han säger Kron-Dehli är svårt att beskriva, men han säger i alla fall inte Kron-Dehli.

Ukrainska kommentatorer är inte så noga med uttal som svenska, just svenska är däremot fullständigt maniska i det avseendet.

***

Rövbombningsbilderna på Wiland var förstås väldigt roliga och för varenda vuxen människa som varit del av ett A-lag i fotboll så var det ingenting mer än så.

Efter en förlorad “gris” kan det beslutas att du ska imitera en höna, krokodil, en babian, hoppa på ett ben eller få vända ändalyktan till och få en boll skjuten på dig.

Vuxna pojkars lek och det har existerat i alla år och överallt, jag såg det inför öppen ridå i Sydafrika för två år sen när förbundskapten Maradona själv laddade mot sin egen spelare och gjorde med högljudda skratt.

Getingen snaskade vidare på sköna bilder och fick Friends att uttala sig om mobbing. Vill du så kan du få folk att uttala sig om vad som helst som sker på en fotbollsplan, du kan ringa till åklagare Sven-Eril Alhem efter VARJE fotbollsmatch och hitta en rubrik om att någonting skulle vara både misshandel och åtalbart.

De gick vidare med att Birro krönikerade något om att det var vulgärt och Ann Charlotte Marteus skrev ett inlägg som jag tror slår de flesta rekorden och som handlade om att fotbolls-EM nu tagit slut.

Till och med statsminister Reinfeldt uttalade sig om denna “mobbing” och fler politiker tog rygg.

Gemensamt för alla är – högst sannolikt – att de aldrig varit i närheten av att leva med fotbollslag på seniornivå, att de på allvar (ja, på ALLVAR) tror att det är en viktig fråga i samhället.

Att det är en metod som skadar vuxna människor.

Jag tro till och med att barn inser humorn.

Jo, det finns saker och ting i en vuxen värld där förebilder inte alltid uppträder som förebilder och jag har inga problem med att ta upp det: exempelvis svär fotbollspelare. Och tatuerar armarna. Eller beter sig som absoluta idioter.

Jag kan känna att uppståndelsen kring detta är det största skämt som jag någonsin upplevt i branschen, och det är både mycket och rätt länge: det måste ändå finnas gränser för vad vettiga människor och folkvalda politiker väljer att lägga tid och kraft på.

Det är humor att en kvällstidning vill vara moralisk tant, till att börja med. Vill du ha mobbing så kan du leta upp en rubrik varannan dag och du kan ju alltid fråga Micke Lustig vad han känt i dagarna.

Det är humor att Reinfeldt mitt under brinnande EM känner att han ska samla poäng kring en sån här pseudohändelse men inte gärna yttrar sig om den vidriga miljö som uppenbarligen skadat människor på överklassinternat som Lundsberg.

Om “rövbombning” eller “lek att du är en höna” efter en gris hade varit mobbning så hade rätt många vuxna fotbollspelare över hela världen lidit av psykisk ohälsa.

Så snälla, kom till sans.

***

När det skanderades som mest på Olympiastadion så lät det som när Bosse Hansson uttalade landet i Sportspegeln: U-kra-i-na.

***

Bajrami innebär förstås att Hamrén vill ha naturliga kantspelare både till höger och vänster.

***

Ja, det är förstås tramsigt av vuxna människor att “rövbomba”.

Men det är på skoj. Och vem gör inte tramsiga ting i sin vardag, för att man tycker att det är roligt?

Det är inte mer än så.

Det är inte värre än att några polare klär ut någon till en groda och låter han eller henne ta betlt för pussar på en svensexa/möhippa.

Fjantigt, jovisst. Roligt, ja säkert för de inblandade.

Men inte mobbning.

***

Hssse Eskilsson dök upp på lågprishotellet idag.

“Alla” är här.

***

Karl-Erik Nilsson uttalar sig och säger att det “å svensk fotboll vägnar är det väldigt tråkigt”.

Ja, du Nilsson – det finns rätt mycket inom svensk fotboll som kan betraktas som väldigt tråkigt.

Som känns viktigare att ta tag i.

***

Hettan är påtaglig i Kiev och att träna mitt på dagen, som Sverige gjorde idag, är inte optimalt.

Idag var det så varmt att det inte gick att pressa spelarna särskilt länge.

Sverige spelar alla sina gruppspelsmatcher kl 21.45, lokal tid.

***

Jovisst, Lustig skulle stått kvar vid stolpen.

Men släpper du markering på spelare som står två-tre meter från mållinjen så är det DET som är det stora problemet, för då brukar det oftast inte spela någon roll om huruvida en spelare står vid en stolpe eller inte.

Angrip det problemet först och främst.

***

Även om vi fick sitta i evighetsköer i värmen till Dynamostadion så var det ändå en fröjd att få se och höra alla de svenska fans som fanns på plats och gav Sverige sitt stöd.

Det var glad stämning och jag tror spelarna gillade det, även om alla inte stannade kvar lika länge som Anders Svensson och Tobias Hysén för att skriva autografer.

Det sjöngs och jublades, det var mycket humor och en del på läktarna “tvingade” mig och Lundh att dansa…det tyckte jag att vi kunde bjuda på.

Lite fjantigt, måhända.

Men inte mobbing, om du frågar mig.

 

Patrick Ekwall

Glimten i ögat: aldrig fel

Långa dagar nu, mitt mästerskapsgruvan och direkt efter en sån där dyster svensk förlust så är det så jäkla kul att stiga upp och åka ut till svenskhotellet ute i skogarna.

Vi kämpar nu, jag, Långe Lundh, Foto-Soffan, länk-Emil och David Betong; sena jobbnätter, tidiga mornar, långa dagar.

Men vi ska inte klaga, det är som det är, vi vet att vi är här för att jobba och vi kunde haft det värre.

Och det är förstås en fröjd att kunna få avsluta med kvällssändningar med det som blivit Club Babian, som egentligen är ett franskt litteraturhak med bibliotek, bra käk och en kille från Kongo i baren.

Igår var det massor av svenskar på plats och go’ stämning.

Vi hängde förstås på och jag kan uppskatta den avslappnade och spontana formen av TV, där allting inte behöver vara gravallarligt och genomseriöst (det finns mängde av sådant att ta del av ändå, om man vill), där vi kunde få skratta, ha roligt och glömma bort förlusten mot Ukraina.

Sändningen i natt (lokal tid) från Club Babian (som trendat som #ClubBabian på Twitter) var bland det roligaste jag gjort.

Nu jobbar vi vidare med allvar, framåtblick, seriositet och ibland lite glimten i ögat.

Patrick Ekwall

Därför är jag mest besviken: Sverige som Stoke City

Den här bilden från medialäktaren på Olympiastadion får duga som illustration till eländet.

Jag ska inte avslöja vem som var skyldig, men handen du anar längst ned i bildens vänstra hörn var inblandad…skitsamma vilket: det sprack.

Sverige hade under två år byggt upp ett “nytt” svenskt spel, det hade tränats bakom stängda dörrar och det hade stängts in bakom höga staket på ett hotell i ingemansland och fiskats, spelats bowling och nu jäklar skulle vi få se.

Och allt detta mynnade alltså ut i en EM-premiär där Erik Hamréns landslag spelade en fotboll som möjligen Drillo hade varit stolt över. Eller möjligen Rory Delap pch Stoke City.

Kasta långt, spela långt, slå frisparkar från egen planhalva långt, skyffla långt och högt och bort och till mest ingenstans och ingenting.

Hamrén hade valt en startelva som var lite oformaterad i positionerna men hade gått på spelare som göra något MED bollen, på spelare som (helst) vill och kan spela fotboll med fötterna, smart och vägvinnande.

Vi hade kunnat ställa upp med Pär Hansson, Paul Balsom och någon från Club Babian på mittfältet för det spelade ingen roll när varenda svensk mittfältare måste ha gått in till pausvilan med smärtor i nacken.

Det var det som förbryllade mig mest, inte att Sverige förlorade mot Ukraina på bortaplan med 2-1.

Att Hamrén under två år byggt upp någonting som skulle vara annorlunda och över en match verkade allting glömt.

Jo, Sverige kom tillbaka i andra halvlek och sen blev det som det blev när Shevchenko frälste en hel nation med 50 miljoner invånare efter det att svenskarna vårdat bollen – så som de kan vårda bollen – under ett anfall och fått 1-0 på Kim Källströms smarta passning till Zlatan.

Jag kan köpa det, någonstans.

Jag är mest besviken på att så många spelare vek ned sig när det gällde och att laget under stora delar av matchen inte fungerade som ett lag, mest som individer som sprang omkring och gömde sig. Eller sparkade iväg bollen och önskade lycka till.

Kanske skulle Sverige ändå ha börjat med rutinen, Anders Svensson och varför inte Chippen Wilhelmsson. Svensson för balansens skull. Chippen för att han uppenbarligen är i kanonform och var ett ständigt hot från sin kant.

Kanske skulle Hamrén vågat chansa på Elmander.

Det är alltid lätt att ifrågasätta i efterhand, aldrig är vi klokare än då.

Men låt mig återkomma till något jag påpekat flera gånger tidigare på denna plats: vi kan spela hur många träningsmatcher som helst och älta dom fram och tillbaka, vi kan tycka att världen är vacker när vi spelar ut Kroatien i Zagreb och skojar med Hallgrimur Jonasson på Gamla Ullevi.

Gott nog.

Men när det gäller på riktigt, då är det alltid någonting helt annat.

Jag hade ändå hoppats att se Sverige bjuda Europa på det som var det nya, jag hade verkligen hoppats väldigt mycket på det här laget, väldigt mycket mer än det jag fick se.

Det är det som svider mest just nu.

Patrick Ekwall

Ikväll kan inga ukrainska vakter stoppa oss

Helt plötsligt kom också vakt- och bevakningsinvasionen till Kiev.

Från ingenstans dök det plötsligt upp bevakningsgubbar i lite för stora kostymer, gula slipsar, skyddsvästar och snäcka i örat på det lågprishotell som vi bor förlagts till.

De fanns förstås i Sydafrika för två år sen också, men jobbade lite mer diskret och – framförallt – hade bollkänsla och uppträdea vänligt.

Jag och Lundh blev mer eller mindre stoppade av vaktnisse när vi sände direkt från ett litet tak på lågprishotellets bakgård i morse.

Det är väl ingen stor grej i sig, även om det är helt obegripligt.

Men så här: ingen människa boende i Kiev kan ha missat att landet arrangerar ett EM och att det i samband med ett sådant evenemang kommer att vara en hel del media i stan som rapporterar, däribland TV-stationer.

Men lever man kvar i ett sönderkorrupt samhälle där det är cash talks och batongen som talar, då gör man ju det och då går det på rutin alldeles oavsett om det är EM eller inte EM.

Det är fortfarande en gåta hur Uefa kunde släppa ett mästerskap till Ukraina och fusionen Polen/Ukraina är lika obegriplig. Länderna har ingenting gemensamt 2012 mer än en gräns.

***

Markus Rosenberg alltså!

Bortglömd i ett konkurslag i Spanien och lite i skymundan i ett Werder Bremen som inte är vad de en gång har varit.

Helt plötsligt startar han alltså en EM-match för Sverige.

Det är en comeback som åtminstone jag inte såg komma, speciellt inte sen Rosen nobbat att vara med under en period.

***

Uppenbarligen valde Erik Hamrén att inte chansa med Johan Elmander, så som han valde att inte chansa med småskadad Zlatan Ibrahimovic mot Moldavien och Finland (hemma) i kvalet.

Och en Elmander som inhoppare mot lite tröttkörda ukrainska försvarare är inte helt fel.

Jag oroar mig inte för Rosenberg, är han på det humöret spå kan han göra tre mål på en målchans.

Då är jag lite mer orolig för den svenska defensiven.

När Ola Toivonen spelar 9:a eller 10:a är defensivarbetet inte alls lika påtagligt som när han nu ska spela på en kant, det är framförallt väldigt ovant.

Om Sverige har ett starkt bollinnehav så är det lugnt.

Men har vi det?

Ukraina är inget skitlag, framförallt inte på hemmaplan och det kommer att brinna rätt rejält i tjugo-trettio minuter.

Då hoppas jag att vi är med i matchen.

Tror vi att vi kan spela skjortan av en värdnation i en öppningsmatch i Kiev så ska vi förstås tro det, men minns vad vi trodde lite till mans mot Holland i Amsterdam.

Då var matchen slut efter en halvtimme och det har vi inte råd med den här gången.

Jag är den första som kommer att hylla ett svenskt lag som stiger in på Olympiastadion och helt äger en match mot Ukraina.

Men så enkelt kommer det sannolikt inte bli och jag utgår från att Zlatan och Co vet det.

Riska gärna, men inte för mycket.

***

Jag måtet säga att jag tycker det är iskallt och ett tecken på enormt självförtroende att Sverige släpper sin startelva redan vid lunchtid på matchdagen.

***

Brad drag vid ölpumparna nere vid Swedish Corner i Fan Zone redan tidigt i förmiddags, när jag spatserade förbi.

I en hetta utan dess like.

Hoppas de flesta tänker på att matchen drar igång 21:45, lokal tid.

***

Egentligen har kag inga problem med att Sverige vill och vågar framåt.

Eller verkligen tror på sin egen idé om et stort bollinnehav.

***

Jag är lite orolig för hur stor skillnad det varit på hamrénska landslaget i hemma- och bortaspel.

***

Micke Lustig, Martin Olsson, Andreas Granqvist, Rasmus Elm, Ola Toivonen – alla spelar sin första mästerskapsmatch ikväll.

Det kan tyckas vara många, men resten i startelvan har varit med förut. Och rätt ofta dessutom. Det är inte helt fel när det smäller till i nerverna minuterna öfre kick off.

***

Växlingskontoret jag gick in i för att dra iväg några euro till lokal valuta var helt mörklagt med täckta rutor.

Gissa varför?

***

Nu lämnar vi bakgården, dags att bege sig till stora scenen: Olympiastadion.

Och väl där, på fotbollsplanen, spelar det ingen roll hur många nitiska vakter det här landet kan mobilisera för att bestämma vad som är rätt, fel, bra eller dåligt.

Jag tror inte de kommer att kunna stoppa Zlatan Ibrahimovic ändå.

 

***

 

 

Patrick Ekwall

Som att gå omkring i en turkisk ångbastu

Det bästa med Cellen är mycket.

Till exempel utsikten; ett silverfärgat plåttak som reflekterar solen så starkt att jag bländas och tror att jag ser ut över ett medelhav.

Det gäller att ha lite fantasi i Cellen och det var Långe Lundh som lärde mig att jag kunde öppna och veckla ut min resväska, för att sen trycka in den under sängen…detta frigjorde så mycket plats runt sängen att jag nu har en golvyta att sätta ned fötterna på innan jag tar ett steg och är inne i duschen.

***

Danmark är ju mera lagerbäckskt än Sverige någon sin var med Lagerbäck.

Det gav tre pinnar och det är resultat det handlar om, men är danska fotbollsfans…som alltid talat om sig själva som Skandinaviens brassar…helt tillfreds med den typen av fotboll, även om det innebär segrar?

Jag är inte så säker på det.

***

Det blev ett par timmar över för en promenad idag, för första gången sen ankomst.

Som att gå inne i en turkisk ångbastu och strax efter det att jag tagit mig från citys utkanter (där vi bor) till Fan Zone i downtown så förvandlades staden till en scen ur en hollywoodsk skräckfilm: helt svart, blixtar, tornadostormar och ännu ett sånt där monsunregn som kan verka uppfriskande så länge man slipper bo i ett tält på en camping.

***

Tyskland är Tyskland. 1-0 är 1-0.

***

Presskonferensen med Zlatan var välbesökt i ett pressande hett rum och han gav ett stabilt intryck, på alla sätt. Där har vi en värdig representant för svensk fotboll ute i den STORA fotbollsvärlden, det går inte att komma ifrån.

***

De snygga kostymer som Hussfelts killar på Rose&Born tagit fram åt oss är inte direkt gjorda för sommarens inlandsklimat i Ukraina. På dagtid på gränsen till olidligt varma och kollegorna från hela Europa tittar på oss, skakar på huvudet och ler.

***

När jag skummade genom kvällisarna efter första dagens EM-sändningar så var en av de allra största nyheterna det faktum att TV4 sänder reklam.

Man får ju såklart tycka exakt vad man vill om det, men det är ju som det är och det har varit så sen 1990-någonting.

Och nej, i samband med fotbollsmatcher är det inte mer reklam i pausen än det brukar vara…knappt tre minuters studiotid. Det var likadant 1998, 2000, 2002, 2004, 2006, 2008 och för två år sen i Sydafrika.

Och i varenda Europa League-match jag varit programledare för under säsongen.

Om inte “vanligt folk” har koll på det och retar sig på att de inte får se en studio i paus är en sak, jag tycker jag kan kräva av TV-recensenter att ha den kollen.

Tycka vad man vill om att det är som det är…jag hade gärna sänt fotboll i TV4 UTAN reklam, om det hade varit en realistisk möjlighet…men det är ju inget nytt.

***

Det där med språk är sådär i Ukraina. Därför ser vissa restauranger till att minimera risken för felbeställning. Peka gäller. Typ: en flaska Jäger, tack.

***

Zlatan uppträdde som en klok, värdig och god representant för svensk landslagsfotboll på den väldigt välbesökta presskonferensen.

***

“Alla” är här nu, känns det som.

Jag sprang på Cribba Uhrlin, David Nihldén och Robban Prytz i förmiddags och under min korta promenad såg jag svenskar överallt.

Bland annat en pimpad van och två turistbussar från LA resor som tuffat hela vägen hit.

Och Glenn är på plats, om någon undrar. Alltid. Hysén, alltså.

***

Jonas Eriksson måste ha en otrolig hög status i Europa när han får en match som Holland-Tyskland.

***

Jag vet inte vad de skrev i de ukrainska tidningarna idag…det är tungt att tyda kyrilliska tecken till att börja med…men gårdagens bägge EM-matcher sändes med ENBART reklam i pauserna.

***

När Zlatan fick en fråga från en finsk journalist om sin bok så passade den svenske lagkaptenen på att hylla Olssons bok.

***

Det är här det smäller! Mycket gult och mycket blått kommer det att bli, oavsett vilket.

***

Det här med stängda träningar, det var populärt under handbollens senaste EM också.

För min del kan det vara skitsamma, jag kan klara mig utan en träning eller tre.

Men jag vet inte direkt om det gör någon skillnad…Brasilien är den nation som aldrig har stängda träningar och det har ju gått ganska bra genom åren.

Minns när jag frågade brassarna om det i Japan och de svarade….“folk kan få se Ronaldo springa hur mycket de vill, han blir inte lättare att stoppa för det”.

***

Elmander eller inte Elmander?

Förmodligen.

Men de (för det handlade om “de”, betonade Hamrén, han och Johan tillsammans) kan förstås spara killen till England och Frankrike.

Och frågar Erik Johan Elmander (sm uppenbarligen tränat för fullt)  OM han vill spela så tror jag att jag vet svaret.

***

Allt är inte bara EM i Kiev…de här killarna får jobba på rätt tungt under söndagsmorgonen.

***

Fabregas?

Jodå, han är med i mitt EM-lag på fanatsyeleven.com

***

Hettan: klibbig och jävlig.

***

Det sämsta med Cellen är att varje morgon när jag vaknar och ser mig omkring så får jag – under några jobbiga ögonblick –  en känsla av att jag inte är helt hundra på om jag är Kumla eller i Kiev.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

BILDEXTRA: En dag Kiev

 

Över 20.000 herrelösa hundar sägs ha eldats upp levande när Kiev rensade upp inför EM, den här liraren lyckades komma undan rensningen och såg att spela död framför arenan. Den hade dock bara gått i bivack för ett ögonblick i den pressande värmen.

 

Jag är inte så vass på bilar men förstår jag att en del av den lastbilsflotta som seglar runt på vägarna inte har varit aktuella till försäljning i Sverige sen någon gång på 50- eller 60-talet. Och avgasfiltreringen är inte riktigt den som krävs i modernare bilar, om vi säger så…

 

….och den här Ladan skojar du inte bort heller. En stretchad!

 

Värmen var påtaglig på den svenska träningsanläggningen idag och eftersom något sprinklersystem inte är aktuellt så ryckte brandkåren ut och vattnade planen. Eftersom våra snajdiga kostymer (arbetskläder) är i ull så hade jag väldigt god lust att ställa mitt i vattenstrålen.

 

Det vita mediatältet var en bastu så vi fick flytta ut reklamskyltarna för att göra våra intervjuer. Här Foto-Soffan tillsammans med SvT:s kametaman Leffe och Jane Björk.

 

Det fick bli kavaj istället i väntan på att vi blev uppkopplade vid vår sändningsvy som Länk-Emil letat upp.

 

Foto-Soffan fixade ljuset (följ hennes blogg på brobergsofia.wordpress.com)….

 

…så att Långe Lundh kunde glänsa ikapp med guldkupolerna över Kiev.

 

 

Patrick Ekwall

Vad är väl "fotbollsmatcher" i Polen mot en kväll på Club Babian

Det fick bli jag och länk-Emil som fick reka upp “avslappnat ställe för en rapport i Late Night EM, helst en bar”, enligt order hemifrån.

Ingen lätt uppgift på en halvtimme mellan allting annat och det gick som det gick; vi hittade Restaurang Baboin.

Eller Club Babian, som Långe Lundh hellre kallar det och det ligger också lite bättre i mun; Club Babian!

Stället ligger runt hörnet från vårt hotell, på Simona Petlury 10, och det kräver sitt flyt att under tio minuter förklara för en restaurangansvarig som inte kan ett ord mer än på ukrainska att ett svenskt TV-team vill storma in under senkvällen och sända direkt från ett hörn.

Förösk visa det med lite teckenspråk, om du kan.

En snäll gäst hjälpte till och allt löste sig senare efter sedvanlig ukrainsk förhandling (det fungerar inte med faktura, om vi säger så).

Så efter en morgon med direktsändningar från träningsanläggningen, klippning av reportage, resa ut till svenskhotellet i skogen långt utanför Kiev för direktsändning, resa tillbaka, så mycket koll som var möjligt på matcherna, en snabb middag på grillad lax och ris så vandrade jag och Lundh ned till Club Babian, hällde upp vars ett glas Perrier och drog igång.

Twitterstormen var en orkan.

Folk (som aldrig sett ett Ekwall vs Lundh) anklagade oss för att vara onyktra, för om du är glad och uppåt i TV från en restaurang så är du förstås packad.

Men de allra flesta glatt positiva, oavsett vilket.

Sent söndagkväll kör vi därifrån igen, bara att titta in – väl i Kiev får du inte missa Club Babian.

Restaurang Baboin – i Lundhs folkmun “Club Babian” – på Simona Petlury 10.

Vår lilla sändningshörna på “Club Babian”

Babianen till höger

***

Jag hann se en halvtimme Polen-Grekland och drygt halva Ryssland-Tjeckien mellan resor och jobb idag.

Dock inte på rummet.

Ibis tar 300 euro för en cell under EM och har inte TV-kanaler på rummet som visar EM.

Överhuvudtaget var det ingen i Kiev som brydde sig om vad som hände i – Polen. För ukrainarna var det matcher i ett annat land, inte i ett och samma EM.

***

En kvarts uppvärmning är också en träning.

***

Låt det bli måndag snart, låt oss få lite action.

Det finns inte så mycket mer att tillägga, kör igång.

***

Här har du rapporten från Club Babian.

***

Ryssarna såg ut som de gjorde mot Sverige i Innsbruck för fyra år sen; snabbare, starkare, bättre.

Men det är tidigt i turneringen.

***

Jag såg första trettio av Polen-Grekland, därför känns det helt ofattbart att det kunde bli 1-1 och att grekerna hade straffläge till seger.

***

Nu börjar Dödens Grupp.

***

Det var chockerande att mötas av italienvännen Glenn Strömberg till frukost: vita tubsockar från Ica och blaskiga vita shorts.

Strömberg lät meddela att han varit ute och joggat, men Lundh menar att man aldrig visar sig civilt i en “sådan sladdrig sportbyxa”.

Just kortbrallan visade sig vara Atalantas från säsongen 84-85, hur länge Ica-sockan varit med förtäljdes aldrig.

***

Club Babian!

 

Patrick Ekwall

Exklusivt Ekwall - en halvtimme Olof Mellberg

Här har du ännu ett Exklusivt Ekwall, den här gången med mannen i det bastanta skägget: Olof Mellberg.

 

Patrick Ekwall

För- och nackdelar med Cellen - BILDEXTRA!

Det bästa med Cellen är mycket.

Sängen är stenhård, vilket min onda rygg uppskattar.

Men jag kan också känna viss trygghet i att alla möbler är fastspikade i en enda enhet i väggen så att allting alltid står där det ska.

Men bäst är nog ändå den fina soffan i rödorange tyg som Cellens arkitekt tryckt dit i ena hörnet, under delar av skrivbord, sidan om säng, över utrymme för skor, bredvid nattygsbord.

Den är väldigt fin och mysig att krypa upp i på kvällskvisten för en liten skön stund framför TV:n (som sitter fastspikad på annat håll, med handdukshållare).

För en ond rygg är det en fröjd att luta sig mot skrivbordskant och det som är slutet av sängpanel i trä, eftersom sängen sitter fastspikad med nattygsbord, skrivbord, vägg, fönster, garderob, TV, handdukshållare och fin soffa i rödorange tyg.

Sämst är att när jag vecklar ut min resväska så får jag inte längre plats i soffan utan tvingas sätta mig i den vask på toaletten som i sin tur är fastspikad med sängpanelen, sängen, TV:n, handdukshållaren, fönstret, garderoben, nattygsbordet och den fina soffan i tyg som går i rött och orange.

Den fina lilla soffan. Jag vill att ni noterar den fiffiga utrymmet under skrivbordet, där brukar jag kunna sätta länk-Emil när han besöker Cellen över en kopp kaffe.

***

Sveriges första träningspass på Dynamo Kievs träningsanläggning föregick i svenskt sommarväder; isande nordanvindskyla.

Men det värmde förstås att se Johan Elmander i ett test, som såg ut att vara hundraprocentigt.

Elmander spelar i premiären på måndag, tror jag.

Om inte Hamrén känner sig osäker på hans fysiska status och ändå väljer Toivonen längst fram, men om jag får gissa så tror jag inte det.

Bister kyla på den svenska träningen och en och annan lirare som verkade ha kommit lite fel.

Hamrén tog sig tid att prata med lite svenska fans på plats

***

Uefa är en byråkratisk stat från 1962 i jämförelse med exempelvis Fifa.

På min ackreditering visade det sig att en bokstav var fel i namnet, på det anmälda formuläret och i passet.

Allt annat var korrekt.

Då fick jag inte någon ackreditering eftersom då skulle polisen först godkänna att ett k skulle vara ett c, annars fick jag inte jobba med EM.

Byråkrati? Stelbenhet? Noll känsla?

Det är bara förnamnet.

Jag plockade fram all tänkbart västerländskt barbariskt beteende och lyckades till slut – efter ett dygn – få ut min ackreditering sedan jag krävt at få tala med managerns manager och dennes chef.

När jag blev som allra jobbigast gick allting att lösa utan att en polismyndighet (kalla den gärna Uefa) behövde godkänna att ett k faktiskt var ett c.

***

Stort att ukrainsk TV sände direkt från hemmanationens träning i nationell TV på bästa sändningstid.

Intresset är vansinnigt frampiskat.

Det lär de svenska spelarna bli varse på måndag.

***

Jag glömde tidigare: Sverige vågar, vill och kan allt oftare (sen Kroatien-matchen) spela upp på markerad spelare och därifrån ta sig vidare med en touch.

Sånt gillar jag och det innebär att vi får en helt annan variation och möjlighet i vårt spel.

***

Efter att ha varit iväg i ingenmansland, Platium Resort&Spa, ett par gånger så framstår Oijsterwijk i Holland år 2000 allt mer som ett ställe som låg downtown.

Unga killar har klätts i svenska pikéer ute på svenskhotellet för att bevaka så att ingen mediarepresentant tar ett steg åt fel håll.

Det riggades för första presskonferensen in i det sista.

Självklart har Mellberg och Co. en egen bowlingbana

***

Det fick bli en improviserad lunch idag; en påse blandade nötter, en banan, en flaska Evian och några nyskurna skinkbitar.

Till det avslutade jag med en utsökt capuccino från en sån där moBIL barista som hette Stass och som stod vid motorvägen ut mot svenskhotellet.

15 pengar i vit plastmugg, men fina grejer.

Bästa kaffet hittills.

Stass fixade bästa kaffet i stan (eller lite utanför den, om vi ska vara ärliga)

***

Vi kör som vanligt själv-är-bäste-dräng och eftersom vi bor på samma hotell så upptäcker vi att det går ungefär fem SvT-medarbetare på varje TV4Sport-representant här i Kiev.

Licenspengarna får göra sitt.

***

Stackars Camp Sweden-lirarna.

Inte nog med att det spöregnade i ett dygn, ingenting verkar vara fixar och klart överhuvudtaget och bilderna som kablas ut därifrån talar nästan om en misär.

Långe Lundh säger att han gärna vill se mig campa en natt därute och det hade jag såklart fixat, om det hade varit så.

***

Sett till språkförbistringar kan det bli det jävligaste mästerskapet någonsin.

Medelukrainaren talar inte usel engelska.

Han eller hon talar ingen alls.

Alla är vänliga och vill hjälpa men det är ju rätt tufft när du frågar efter en toalett på en restaurang och de svarar med att servera ett glas mjälk.

***

I morgon drar det igång, även om det inte märks här direkt.

Det är inte bara ett delat mästerskap det är ett mästerskap över två länder som inte har ett dugg gemensamt mer än att de gränsar till varandra.

Det som händer i Polen, det händer i Polen. Inte i EM.

***

Förbundets stjärna, Ester Kristiansson, löste till slut fram kaffet i det svenska mediacentret. Svenskt, dessutom.

Nu ska hon bara fixa det här med vädret, när det gäller Ester är det möjligt att hon löser det också.

***

Det finns de MFF-are som förfasas över att Stefan Schwarz ska bli andretränare i Helsingborgs FF.

22 år efter det att Schwarz gjort knappa fyra säsonger i Malmö.

Man kan säkert hävda att Schwarz är en MFF-ikon, jag har inga problem med det. men man glömmer också ganska snabbt. Framförallt glömmer unga haters som inte ens var födda när Schwarz spelade i Malmö.

Kulladalaren Stefan Schwarz blev förvisso en ikon, men mest som landslagsman. Han spelade fler matcher ihop med Jonas Thern på mittfältet i Tommy Svenssons landslag än han gjorde i MFF.

Han gjorde inte ens 100 allsvenska matcher för Malmö FF, Ulrich Vinzents (för att bara ta ett exempel) har gjort drygt 160.

Sen kan du bli en “ikon” ändå men det var även Janne Möller, Anders Palmér, Thomas Sjöberg, Mats Magnusson – med flera – och de gick alla från Malmö till Helsingborgs IF…och ska vi se till tränare så var HIF-killen Rolle Nilsson guldmakare senast MFF tog SM-guld.

Så här: Stefan Schwarz har inte haft med Malmö Ff att göra på 22 år och klubben har uppenbarligen inte varit intresserat av hans tjänster.

Han har inte ens bott i landet på över tjugo år.

Nu ska han bli assisterande tränare i HIF.

Låt killen få jobba var han vill.

***

Någon som har känningar på någon kievsk pub och som vill att vi sänder direkt därifrån vissa matchkvällar under EM?

Mejla ekwall@tv4.se

***

Tack för alla berömmande tweets för Exklusivt Ekwall-serien. Värmer mycket.

***

Nu ska ställa mig i garderoben som sitter fast med TV:n och borsta tänderna i vasken.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Här är min EM-elva - tar du ut en bättre?

Nu får du chansen att bevisa ditt fotbollskunnande och vinna den exklusiva Ekwall vs Lundh-resan i höst när jag och Långe Lundh fyller ett plan och drar iväg till England för minst två matcher och massor av skön fotbollsfiesta.

Utmana mig och Lundh med din EM-elva – slår du oss har du chansen att plocka hem en resa och andra priser.

Gå in på fantasyeleven.com, plocka ut din EM-trupp och anmäl laget till Ekwall vs Lundh-ligan (kod: ON TOUR). Du har hundra miljoner på dig att handla för.

Själv har jag valt en Lagerbäck-linje med klassiskt 4-4-2, några säkra kort, nåra fynd och några som fick hänga på när det inte fanns tillräckligt med cash kvar.

Jag hinner fortfarande ändra innan det är dags…och jag räknar med någon rockad…men jag är ändå rätt nöjd med mitt lag:

 

Målvakt: Malafeev, Ryssland

Försvaret: Lahm, Tyskland, Mellberg, Sverige, Rami, Frankrike, IgnashevitchI, Ryssland, Rami, Frankrike

Mittfält: Larsson, Sverige, van der Vaart, Holland, Rosicky, Tjeckien, Sneijder, Holland

Forwards: Huntelaar, Holland, Lewandowski, Polen

På bänken: Zimling, Danmark, Jacobsen, Danmark, Welbeck, England, Isaksson (mv), Sverige

 

Jag är halvnöjd med att ha fyndat Mellberg och Lewandowski som var ganska billiga i förhållande till möjligheterna, Mellberg som tänkbar målskytt på en fast och Dortmundstjärnan som möjlig målbomare hemma i Polen.

Jag tror Ryssland kan vara starka bakåt, Larsson kan bli en poängmaskin och Rosicky är på gång och gillar att spela för Tjeckien.

Hur ser ditt lag ut? Tar det mitt eller Lundhs?

Bara att utmana, gå in HÄR och gör det – det ligger både ära och fantastisk resa i potten.

Här går vi närmare in på våra val, jag och Lundh:

Patrick Ekwall

Exklusivt Ekwall med Källström i kavaj a la Hegerfors -78

Här har du Exklusivt Ekwall med Kim Källström.

Se Lyon-stjärnan i röd kavaj a la TV-sporten 1978 tala ut om sitt fotbollsliv.

Och få stryk i pingis…samt ha en hel del flyt i boulematch.

Patrick Ekwall

På en väg som tog slut och då var vi framme - BILDEXTRA!

Jag har flyttat in i en cell.

Förvisso en ren och proper cell, men ändå en cell: allting fastskruvat i väggarna, centimeterytor att röra sig på runt en säng, ett fönster med utsikt mot ett plåttak.

Jag har bara sett en fängelsecell på bild, men det ser väl ut ungefär så.

Nu kan jag förvisso låsa om mig på en toalett, gå rakt ut som jag vill och dessutom njuta av av livet som EM-utsänd, så jag ska inte gnälla.

Och ett Ibis är ett Ibis är nog ett Ibis hur stora än rummen må vara.

Smörjer jag bara in mig i lite konsistensfett kan ska jag noga lösa en månad utan skrapsår.

En Ibis-cell

Utsikten sitter du inte direkt och njuter av…

***

Loverboy rattade med Foto-Soffan som kartläsare och målet var Platium Resort&Spa in the middle of nowhere, en bit utanför Kiev.

Eller åtminstone på en väg längs med monsterstora datjor som aldrig tog slut.

Hade vi fortsatt köra på den väg vi tog sikte mot så hade vi hamnat i Svarta Havet förr eller (snarare) senare.

Det fick bli ett frågestopp i en kiosk där snälla damer hjälpte så gott det gick men eftersom min ukrainska/ryska är vad den är och eftersom deras engelska var obefintlig så fick det bli rita karta.

Till höger vid ett kafé, till vänster vid en “affär”. Ungefär så.

Vid ytterligare ett frågestopp…i en liten “diversebutik” som luktade gammalt gott av söt parfym och som sålde just diverse…så sa snäll dam att hon inte föstod någonting, men pekade bestämt åt höger och viftade med betoning på att det är bara att köra och köra långt.

När vägen tog slut var vi framme.

Det är sant.

När en vägg som leder till ingenting i ingenstans tog slut så låg Platium Resort&Spa där, bakom en bom och några argsinta ukrainska vakter.

Inbäddat bakom murar och lyxvillor, där närmaste granne var en svårt superväteblonderad donna som kom glidande i en svårare gul Corvette med säkerhetssnubbar tätt bakom i svart jeep.

Mer spännande än så var det inte på fel sida grindarna, där tre polispojkar satt och blossade i sin slitna röda polisbil Trabantstylish och undrade vad fan de hade där att göra.

Snälla tanter ritar karta så att vi kan hitta

Bland det mest spännande vi kunde hitta utanför det svenska hotellet var ett rörsystem i gult ute i skogen. Och Lundh förstås…men han står ju inte där hela tiden.

När vägen tog slut hittade vi en bom och bakom bommen fanns ett hotell….

Polispojkarna i den här snabba snutbilen hade en lugn dag på jobbet.

***

Nyss i ukrainsk TV: en sugga, som såg mer död än levande ut, valde Ukraina som segrare mot Sverige.

Bläckfisken Paul-hypen börjar gå för långt.

***

Hettan och luftfuktigheten var påtaglig när Aerosvit-flighten tog mark i förmiddags, men framåt eftermiddagen kom moln svartare än natten och intog Ukrainas huvudstad som i en Hollywood-film.

Det följdes inte av ett regn.

Det följdes av ett hav som föll rakt ned från himlen, på en enda gång.

Kiev skrudar för fotbolls-EM

Mitt i trafiken…och mycket trafik är det…

***

Jämfört med när jag var här på lottningen i vintras så hade de speedat upp passkontrollen betänkligt, snabbt och smidigt.

Trafiken däremot, ett rent helvete.

***

Maten på vårt Ibis är utsökt, så bar har de inte ens på ställen där de bor i cell på riktigt.

Eller har de det?

***

Jag är inte direkt någon campare och har aldrig varit.

Men även den mest luttrade under en tältduk måste ha haft det tufft när monsunregnet  lade sig som ett täcke över Camp Sweden.

***

Niklas Holmgren fick inget nytt kontrakt med Viasatsa, det var en skräll.

***

Men du vet vad det är för klientel på hotellet när du måste lägga en deposition i receptionen för att skriva upp notor från restaurangen på rummet….då bor vi ändå här i 20 förbetalda nätter.

***

Ukraina lider av fattigdom och elände.

Men de som har cash i Ukraina de har cash med stort jävla c.

Datjorna vi såg ut mot svenskhotellet var inga sommarstugor direkt, det var slott.

Och runt om hörnet från vårt hotell…mitt inne i smeten…susar lyxbilarna fram i gräddfiler och zick-zackar mellan skraltiga gamla sovjetkärror.

Här finns också varenda tänkbart modehus med sina butiker, har du plånbok som är stor nog kan du shoppa loss så som du kan shoppa loss i vilken större europeisk stad som helst.

Men bakom den kulissen ser vi såklart en annan verklighet, här såväl som hemma.

***

Låser in mig nu.

För en första natt i cellen.

 

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Exklusivt Ekwall - med Anders Svensson

Se Anders Svensson i Exklusivt Ekwall och se honom – bland mycket annat –  göra det där Argentina-målet igen, både på plan och i ett klassiskt reportage dagen efter, på hotellet med en japansk polis i mål.

Och hör honom berätta varför han borstar tänderna före varje träning.

 

Patrick Ekwall

Kiev, här kommer vi!

Då var det dags.
Efter mödosam och omsorgsfull packning…jag körde stora TV-lagsväskan och skoväska samt kostymgarderob…checkade jag in i EM-gruvan strax efter kl 08:05 i morse.
Jag om minns de ukrainska köerna i samband med lottningen i december minns ju kökaoset och det var som om Arlanda ville förbereda hela journalistpacket (för det var ett plan med hela fotbollsjournalist-Sverige) på vad som komma skall…köerna ringlade långa framför incheckningsdiskarna, proceduren var långsam och krånglig och trots att jag tog rygg på en kö- och äta-eller-ätas-expert som Långe Lundh så kom vi snett in i vår djupledslöpning bakom tre ukrainska incheckningsproffs.
Och 450 spänn på det i övervikt (bagaget då, ska tilläggas) som tack för hjälpen.
På det en språngmarsch till gaten via Forex och Roslund&Hellströms senaste tegelsten i PocketShop.
Bara att vänja sig: vi kommer köa, stressa och casha oss fram så det räcker och blir över innan vi sitter på Aerosvit igen.
Den 2 Juli.
***
Sverige vann igen, den här gången mot Serbien och det var som det var, lite upp och lite ned.
Alla som har varit med en hel del förut vet att en träningsmatch inför ett mästerskap i stort sett är…ja, inte meningslös, men en – träningsmatch.
När du väl är på plats, när du närmar dig skarpt läge, och när du står där inför fullsatta läktare och med miljontals TV-tittare, då spelar det inte särskilt stor roll hur det har gått i en träningsmatch dagarna innan.
Då är det annorlunda, en helt annan grej.
Men det är förstås bra att Sverige fotbollsmatcher, att en del spelare är i riktigt bra form och att vi sluppit jobbiga skador under vägen fram.
***
Aerosvit, igen. Ukrainas stolta flygbolag.
Dryck i små tandborstglas och när jag ville ha “sparkling water” så fick jag veta att sådant serverades icke.
“Kranavann” däremot, det hade dom på flaska.
***
Visst var det ett en mycket tänkbar startelva mot Ukraina som vi såg på Råsunda, give-and-take en frisk Johan Elmander?
Och om Elmander spelare, en ska bort: Elm, Svensson eller Toivonen – det kan inte vara ett lätt val för förbundskapten Hamrén.
Toivonen har gjort två mål på två matcher och fixat en straff, är en Hamrén-favorit men har fått sin givna position (10:an) embarkerad av Zlatan Ibrahimovic.
Svensson har all tänkbar rutin och vi vet vad han kan när det gäller, en spelare som Hamrén ser som en grundbult i defensiven men han såg lite otajmad och obekväm ut i sina bollkontakter när serberna tokpressade i första. En tillfällighet.
Elm har det i sig men hamnar ibland i ingenmansland på en kant, även om han gjorde det strålande mot Holland icke att förglömma, och ska helst spela centralt.
Jag tror att Erik Hamrén kommer se till motståndet här.
Kommer Sverige förväntas vara bollförande mot ett Ukraina som spelar inför hemmapublik i Kiev?  Eller handlar det om agera klokt här, låsa mittfältet och låta rätt tunga offensiva pjäser blixtra tlll fraåt när läget ges.
Blir det så, och om Elmander är spelklar, då tror jag att Ola Toivonen ryker,
Men det är ett väldigt svårt val, förstås.
***
Jo, jag vet att serberna bytt ut hela sitt lag som mötte Frankrike och att de ställde upp med ett modifierat U21-lag.
Men det behöver inte betyda att det var ett sämre motstånf, int i den här typen av match.
Hellre trötta serber på väg till semester via Stureplan än unga hungriga och löpvilliga som ville visa Sinisa M.
***
Varenda gång som vi har sett den här typen av flyttrykten och nya-klubbar-rubriker kring Zlatan Ibrahimovic under sommarmånaderna, så har det i slutändan blivit affär. Glöm inte det.
***
Frankrike har sett ruggigt starkt ut på senare tid.
***
Den tokpress som Serbien satte på Sverige under den första halvleken störde Sverige och den innebar ju framförallt bakåtspel till Andreas Isaksson och han är den sista som Hamrén vill ha som uppspelsleverantör.
Det blir hårt, långt, snett, högt, lågt och bara lycka-till-bollar, vilket hämmar det spel som Sverige vill öägga som grund.
Isakssons utsparkar ska första vara i närheten av en medspelare, sen ska de vinnas  en oviss luftbatalj och sen ska man komma rätt därifrån.
Inga lag orka mala på i en sådan monsterpress som serberna drog igång under en hel match. Men mot bättre motstånd kan en sådan press innebära två mål i arslet innan vi ens hunnit blinka.
***
Vi är bokade på et SvT-hotell, Ibis, och jag hoppas på en bättre start än den i Sydafrika för två år sen: flygplatshotellet The Aviator som inte var färdigbyggt och där allting ramlade ihop redan första dagen.
***
Annars gillar jag när Sverige ändå försöker spela sig ur situationer, inte ororar sig för att spela på markerad medspelare och sätter vidare på en touch.
Det utvecklades lite lagom mot Kroatien och blir bättre och bättre.
Med Elmander i galopp på djupet så kan det i kombination ge oss ett völdigt svårläst och varierat spel. Där har Sverige utvecklats.
Under en längre period har vi varit ett “lättläst” landslag.
Det är vi inte på samma sätt längre.
(Sen kan du givetvis läsa in dig allt vad du kan på Zlatan, men vad hjälper det när du väl står där öga-mt-öga, fint-mot-fint, skuldra-mot-skuldra)
***
Det är sannerligen ett plan som kommer lastat: jag delar stolsrad med SvT:s Jane Björck, sidan om mig sitter Olsson framför mig några av Bladet representanter, Långe Lundh, David B på Fotbollskanalen, Glenn Strömberg snett bakom, Farbror Bank, Foto-Soffan, Loverby, Disco, DN-Esk, ständigt solbrände Skiöld, Fjällv, the usual suspect samt en hel del annat löst folk ur mediapacket.
***
Humor att Olsson och de andra på Getingen ska bo inneboende hos någon “Ludmila” och att det har beskrivits som “centralt”.
Kan mycket vl bli Kievs Arlövs.
***
Såär halvkul att Mackan Rosenberg gick förbi mig igår och drog en knytnäve “på skoj”  in i min sargade rygg, bakifrån och utan förvarning.
Kommer han i närheten så ligger ett knä jäkligt risigt till.
***
Caroline Seger körde MC-jacka i skinn i studion igår.
Måste ha fått klädkodsavdelningen på TV4 – den fyller en hel våning med 50-talet anställda, har jag förstått – att begå harakiri.
***
OK, då kör vi – raka spåret och full fart framåt.
Jag och Långe Lundh ämnar lämna små korta Ekwall vs Lundh On Tour SPECIAL, vi finns på plats på träningar, utanför svenskhotellet på kvällarna, på stan, arenan, twitter, bloggar och lite överallt.
Häng med här på bloggen och på Twitter (@ekwall).
Rätt in i EM-gruvan.
Patrick Ekwall

Elmander i Exklusivt Ekwall - här har du programmet

Här är första programmet i “Exklusivt Ekwall”-serien med intervjuprogram inför fotbolls-EM: Johan Elmander!

Se Johan prata om livet i Istanbul, tiden som ungdomsstjärna, hur det är att vara i skuggan av Zlatan och väldigt mycket annat.

Ikväll är det Anders Svenssons tur, se programmet kl 22:00 i TV4Sport.

 

 

Patrick Ekwall

Här har ni Donald Ekwall

Det här är Donald Ekwall.

En “ankifierad” form av mitt jag.

Kariakatyren är knappast missvisande, snarare tvärtom…jag tycker jag gör mig som anka.

Långe Lundh och Brolinskan samt Wegerup och Laul har också gjorts till ankor i någon sorts PR-manöver från Kalle Anka/Disney/Egmont. Framförallt har Zlatan och Co ankifierats och får heta Zlankan Ibraformovich, Elof Skäggberg, Kjell Skrällström och annat.

 

Kalle och hans vänner på Egmont vill såklart rida lite på fotbollsvågen och jag tycker att det är en rolig grej, i mitt eget fall lite hedrande.

Huruvida de kontaktat fotbollsstjärnorna och vad deras jurister anser, har jag inte en aning om. Men jag utgår från att allt är “clearat”.

Själv fick jag ett trevligt mejl i morse från Egmont:

“Hej Patrick!

Jag heter Eleonor och jobbar med Kalle Anka.

För första gången i Kalle Anka & C:o:s snart 65-åriga historia har man valt att ”ankifiera” några utvalda personer. Du är en av dem.

Med fotbolls-EM i antågande har Sveriges största serietidning valt att ”ankifiera” Zlatan, sju andra svenska landslagsstjärnor samt dig, Anna Brolin, Olof Lundh, Robert Laul, Jennifer Wegerup.

Det historiska numret med landslagsspelarna, Kalle Anka & C:o nr 23, finns i butik på Sveriges nationaldag onsdagen den 6 juni.

Ditt porträtt finns bifogat i mailet och ditt ankifierade namn är Donald Ekwall. Det är verkligen bara en rolig grej och jag hoppas du inte tar illa upp utan snarare ser det roliga och äran ;o) i det hela. Ingen annan har fått den här bilden skickad till sig. Pressmeddelandet som är bifogad går ut tidigt måndag morgon och tillsammans med den får man bilden på omslaget och postern. Känns dig fri att använda just din bild hur du vill.

Tveka inte att höra av dig om du har några frågor eller undringar.”

Självklart tar jag inte illa upp.

Det är humor.

Men jag tänkerändå – och absolut inga jämförelser i övrigt, absolut inte  – vad som hade hänt om jag mejlat Disney och sagt att jag använt Kalle Anka i lite olika sammanhang i ett kommersiellt sammanhang…ja. till och med gjort om honom till lite olika personer…och påpekat och trott att “det bara är en kul grej eller hur?”.

Jag är rädd för att det kommit en rätt fet faktura. Hur kul det än hade varit.


 

Patrick Ekwall

Zlatan levererar, då är det skitsamma om han är vänsterback

Det blåste malmöitiska ishavsvindar, men solen skarpt och det blev en fin dag i Göteborg.

Vi som var väldigt vuxna kunde därför promenera direkt från Avalon-frukost till Heden för att frottera oss med idel ädel fotbollsadel: Kennet Cup.

Ett fantastisk fint event för Cancerfonden med gamle VM-hjälten Kennet Andersson som grundbult och under en kort period hann jag träffa och småprata med Bombaren, Tommy Svensson, Nicky-Nacky-No, Barsom, Erlingmark, Klas Ingesson, Limpar, Jock Björklund, Vacchi, Kennet såklart, några sköna lirare från Grunden Bois, Eddy Bengtsson, Attraktiva Bengan, Ralf, Rolle Nilsson, Martin Pringle, Ravelli, Micke Nilsson och jag fick på nära håll se Claes Malmberg vara ytterst nära att nicka in en boll bakom landslagsmålvakt.

Kennet hade placerat mig i ett lag med rätt många träben, men tyvärr har jag spelförbud ett tag till på grund av ryggfanskap.

Andra, mindre tråkigt vuxna, hade röjt loss rätt rejält på fredagkvällen under en rätt galet stark festhelg i Götet där Lundh hade kunnat fira stora triumfer med en patenterad raise-the-roof i samband med Axwells party.

Det var dimmiga blickar, tunga huvuden och mindre starka kroppar som strosade längs Götets gator under förmiddagen för att samla kraft inför lördagens drag med bland Aviici baom spakarna; som klubb- och partystad levererade Göteborg svårt denna helg.

Själv laddar jag för EM och från imorgon går jag i elden på allvar, näsan rätt in i jobbdyngan i en månad i sträck.

Det ska bli spännande.

***

Roy Hodgson har inte direkt haft något flyt med skador inför EM.

Men det kan säkert stärka England och  Hodgson är som allra bäst med lag som står och hänger mot repet, glöm inte det.

***

Nu har jag plockat ut min EM-elva i Ekwall vs Lundh-ligan hos Fantasyeleven.

Slår jag den långe?

Och slår du oss?

Utmana oss och vinn vår unika fotbollsresa i höst – ta ut ditt lag redan idag!

***

Jag var inte på presskonferensen med Erik Hamrén men jag läser förstås hans kritik efter U21-landslagets stjärnsmäll i Ukraina.

Att spelarna är utslitna för att det matchats för hårt i allsvenskan att svensk fotboll måste välja, antingen starkt U21-lag eller inte.

Men jag vet inte.

Jag såg matchen.

Sverige kom B-betonat men är det något som ska kritiseras till att börja med så är det att det svenska laget gjorde en pinsam insats, att hyggligt rutinerade allsvenska spelare vek ned sig, att coachningen mycket väl borde ifrågasättas och att bredden inte riktigt höll måttet när några var borta.

Och frågar du mig så har jag hellre en fungerande allsvenska än en allsvenska som på något vis skulle rätta sig efter ett U21-kval.

Å ena sidan kan vi tycka att allsvenskan ska börja tidigare och när den gjorde det så gick det åt helvete och folk var galna för det, å andra sidan så skriker varenda tränare och utredning i landet efter att det är mycket matcher vi ska spela och för det tredje så är det ju inte direkt så att Englands U21-landslag skyller på att deras spelare matchats för hårt i Premier League vecka ut och vecka in.

Spelare föll bort på grund av skador, men skulle allsvenskan med tolv matcher i veckan under en nio-tio-veckorsperiod vara tuffare och slitsammare än något annat i någon annan liga…brukar det inte heta när vi vinner matcher i den här perioden att spelarna är bra för att “ligan kommit igång”?

Den match som det svenska laget gjorde mot Ukraina kan inte skyllas på vare sig skador eller på att allsvenskan började i april istället för mars. Det var ett fiasko, ett bottennapp, ettklavertramp. Sannolikt tillfälligt, men inte djupare än så – om jag får tro och tycka.

***

Allt detta tjat om Zlatans vara eller icke-vara som 10:a eller släpande forward, centertank, tung forward, anfallare, kedjespelare, offensiv kraft eller vad fan du vill.

Erik Hamrén säger åtminstone att Zlatan spelar “10:a” just nu och eftersom Hamrén är förbundskapten så kan vi väl ändå utgå från att han har koll på var han placerar sina spelare.

Allt bjäbb om att man inte ska ha en målfarlig Zlatan längre från motståndarmålet än normalt faller ju ändå bara platt till marken när han i LANDSLAGET producerar väldigt mycket mer och bättre i den här rollen än han har gjort de senaste åren i den som “nr 9”.

Han får placeras som vänsterback om man vill, så länge han gör och spelar fram till mål och inte står som antingen statisk och isolerad bollmottagare längst fram eller ska bli någon sorts djupledslöpare i tomma ytor.

Och det är väl inte så att “släpande forwards” gör färre mål, det finns väl ingenting om säger att “10-or” är spelare som inte producerar mål – det är väl snarare så att det är exakt det de gör.

Det finns heller inget som säger att Zlatan skulle vara sämre i ett defensivt arbete – han har ju spelat “forwardsdefensiv” i ganska hyggliga lag under många år – än låt oss säga Ola Toivonen?

Ena dagen kan folk tycka att positionen och placeringen är det viktigaste som finns och rita pilar på ett papper om hur man måste springa och andra dagen – när teorin fallit platt till marken – är det uppenbarligen inte viktigt.

Det sistnämnda köper jag.

Låt Zlatan få vilken siffra som helst, så länge han (och laget) fungerar som bäst så spelar det ingen roll.

***

Däremot håller jag helt ed Hamrén om att det aldrig går att prata om EN startelva. även om vi bara kan ha just en enda mot Ukraina.

Men det handla alltid om att anpassa sitt lag till viss del efter motstånd och (inte minst) dagsform.

Det går inte att exakt precisera en startelva redan idag.

***

Jag tog farväl av min gode vän, kollega och läromästare Christer Björkman i fredags när han jordfästes i Bråhögs kyrka, Staffanstorp.

Han betydde väldigt mycket för mig när jag var ung och villrådig.

Adios, amigo.

***

Granqvist är högerbacken, det börjar dock bli alltmer tydligt.

Lustig spelade mest av alla i kvalet, men bytet till Celtic blev “förödande” för hans landslagsplats.

***

Göteborg-Stockholm, Stockholm-Kiev.

Sen är det färdigrest på ett tag.

 

 

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå