Eftersom jag tar mig med ett enda steg från TV till toa, från toa till säng, från säng till TV, från TV till garderob, från garderob till dusch, från dusch till foajé…så har jag nu efter snart två veckor lärt mig att hitta.
Värre med sträckan lågprishotellet till Koncha Zaspa, träningsanläggningen.
Det var sista svenska träningen därute idag och jag styrde hyrbilen tätt bakom Loverboy, eftersom Loverboy hittar och eftersom jag efter snart två veckor fortfarande inte har en blekaste aning om hur vi har kört dit eler varför vi valt just den vägen.
Hade vi släppt mig utan ledarbil eller guidning så finns det en risk att vi hamnat i Rumänien.
Därför var det riskfyllt värre när vi var av med Loverboys bil och jag, Långe Lundh och Betong gav oss ut på egen hand för att ta oss vägen från Koncha Zaspa till lågprrishotellet.
Vi tog sikte på en skylt som skulle vara “Railway station” och som på kyrilliska stavades med tecken som inleddes med (ungefär) BOK.
Vi hann se mycket under vägen, framförallt sådant vi inte sett av Kiev tidigare.
“Titta, ett sånt trevligt gult hus”, sa Lundh plötsligt.
Och när vi var på väg in i ett område med väldigt höga fallfärdiga grå hus, där jag inte gärna hade hyrt in mig i en två med kokvrå, så kom Betong med den briljanta idén att “vi följer ett tågspår, de leder alltid till city”.
Och även om jag ville poängtera att “det har väl att göra med åt vilket håll man följer spåret, följer du åt fel håll kan du ju hamna i Hallonbergen och inte i city” så kände Betong att det åtminstone gav oss 50 procents chans att vara framme vid vårt lågprishotell någon dag före midsommar.
Vi frågade en snäll herre som visade vår väg med hjälp av en sofistikerad ålrörelse med arm och hand, det fungerade inte direkt som en gps och när vi bad en tant om hjälp lite senare så ska jag erkänna att jag var beredd att ta till taxitricket (köra efter en taxi).
Men till vänster in på en bakgata, till höger vid något jag tyckte var “en fin gata” och plötsligt utropade Lundh: “Vi är framme!”
Svårare än så behöver det aldrig vara.
***
Ju mer jag tänker på det: varför har Sverige valt att förlägga sina träningar mitt på dagen, i den värsta hettan?
Hur klokt har det varit?
Jo, jag vet att det följer lagets vanliga rutiner men ett mästerskap är ingen vanlig rutin.
Du behöver ju inte vara någon fysiologisk megaexpert för att inse att det tar rätt hårt att träna i över 30-gradig värme, att man snabbt tappar energi, att det tar längre tid att återhämta sig och att träningspassen kanske inte håller stringens lika länge.
Och: alla Sveriges matcher började kl 21:45, lokal tid.
Du kan aldrig förbereda dig för allting men så svårt kan det inte ha varit att ta reda på att Ukrainas inlandsklimat kan vara mördande.
(Även om jag inte tror att det gjort någon större skillnad, men ändå)
***
Danmarks Michael Kron-Dehli känns som en spelare europeiska klubbar gärna tar en huggsexa om.
Han spelar för Bröndby – som är medelmåttigt numera – och har varit strålande under mästerskapet.
***
![]()
Club Babian blev alltså ett monster och det var lite trist när en bedrövad ägarinna ringde idag och lät meddela att Babianen var stulen.
Tack och lov (Twitter!) så återvände den till sin boning idag, något medtagen och uppenbarligen svårt bakfull efter en natt med svenska fans.
Anhöriga till apan har bokat in mental hjälp.
***
Hade jag varit välbetald superstjärna hade jag också haft ett eget plan som stått redo att lyfta till värmen när den svenska sommaren kollapsat.
***
Jag har rätt svårt att hetsa upp mig över den så kallade “spionskandalen”.
Även om du vet att Carroll ska ta Mellberg på fasta så behöver det (uppenbarligen) inte hjälpa och även om du vet att Carroll startar för England så behövrr det (uppenbarligen) inte hjälpa.
Däremot måste det vara tungt att Svenska Dagbladet lade ut storyn tidigt på sin website och ingen upptäckte den.
***
Ska det här bli Cristiano Ronaldos EM?
Jag har en liten känsla av att Portugal blir livsfarligt nu: Tjeckien i kvartsfinal.
***
Tänk att Holland åkte på tre raka!
Över Bert van Marwijk det?
Hur hittar Europa mest överlägsna attityd en förklaring till det.
Sett till vilka spelare holländarna förfogade över så är det förstås ett praktfiasko i jämförelse med Sveriges.
Men Oranje har inte riktigt varit sig självt sen smällen på Råsunda och kanske var det så att den där gruppen inte var så jäkla vass, så här långt har den totalt 0 poäng på fem matcher.
***
Var är Nannskog?
***
En annan sak som jag tror Erik Hamrén och Co kan ta lärdom av är att alltid försöka “leva” fram till tredje omgången, för väl där kan det mesta hända.
Det finns få anledningar att satsa allt på ett kort och riskera att vara ute efter två.
Därför tycker jag att det var underligt att Sverige gick så hårt för seger vid 2-2…jo, jag vet att alla hade hyllats om det gått hem, men jag tycker att risken är för stor, det finns mer att förlora än att vinna.
***
…han är på bio!
***
Polen och Ukraina är, som sagt, två länder som inte har ett skit med varandra att göra – mer än en gräns och nu ett EM.
Att ta sig mellan länderna är ett helvete och det blir ju lite snett när den bästa kommunikationen för oss mellan Kiev och Gdansk går via flyg till (bland annat) – Köpenhamn.
Det är lite som at Norge och Bulgarien skule dela på ett mästerskap.
***
Danskarna hade tamejfan mod, kraft och vilja över alla tre matcherna.
***
Club Babian i kväll igen.
***
Det sämsta med Cellen är nog ändå att det är en cell och att jag har bott i den i snart två veckor.