Den breda svenska truppen…
![]()
…och här bägge lagen i borderlig samling (Pires fyra från höger, längst ned)
Så har Sverige tagit sina första poäng i EM: 4-3-seger över Frankrike i förmiddagens journalistlandskamp på Koncha-Zaspa.
Dessutom en ljuvlig revansch.
Senast vi mötte Frankrike var under journalist-EM 1992 – jag var med redan då, är jag rädd – och fransoserna kom till matchen på Stockholm Stadion med ett innermittfält som bestod av Giresse och Tigana, bägge hade lagt av på våren.
Ni som inte är tillräckligt gamla nog får googla de killarna.
Då kontrade vi med centrala mittfältsduon: salig Kurre Martinson (från GP, som hade A.-lagsmeriter från Öis) och denna bloggare.
Precis när matchen rullat igång och Jean Tigana tagit en femtiometerslöpning likt en katt över ett hustak så tittade Kurre mot lille Giresse och Tigana, pekade på mig och sa på bredaste göteborgska: “Ekwall, du tar svarte av dom”.
Då vann Frankrike med 4-3 sen Alain Giresse gjort grodätarnas alla fyra mål.
Nu kom de med Robert Pires.
Vi kontrade med Farbror Bank, denna bloggare och en kille på kanten som raggats upp på Twitter och som såg ut som Super-Bosse Andersson.
Jag blev förvisso svårt tunnlad av Pires, men vi gjorde en storstilad insats mot rätt gnälliga fransoser.
Nu vann vi med 4-3 med “Super-Bosse” som tvåmålsskytt, en (under uppvärmningen) perfekt rövbombad Markus Sennerwald och Getingens Disco som de andra målgörarna.
Vi drog nytta av Sverige-modellen och lade matchen när det är som allra hetast och varmast på dagen,vid 11-snåret för att “vi alltid har gjort det”. Och eftersom vi hade ett 20-tal spelare mot Frankrikes tretton så lyckades vi till slut driva musten ur dom i den osannolika hettan.
Noterbart att Farbror Bank helt snöat i det lagerbäckska och helst spelade långt, att Fjäll körde oss till och från anläggningen, att TT:s Niklas Green hotade en ilsken fransman som mopsade upp sig och kom med rasistiska tillmälen, att Flinck i målet kastade in de två första men sen gjorde några fina handbollsräddningar, att spelade förbundskaptenen helt utan att skämmas tog äran åt sig för avgörande taktiska dispositioner i andra halvlek, att vi hade en lugn och trygg GP-man på vänsterbacken i joggingskor som var mindre ängslig än någonsin Safari, att vi körde en irländare som hoppade in och som inte kan ha varit långt ifrån att ta en plats i irländska EM-truppen, att SvT:s teamleader Patrick Hamsch var svårstoppad som en modern Gunnar Nordahl och att Björn Nordling pratade många språk.
Med andra ord, en trupp med fina spetsegenskaper – som vi utnyttjade till max.