Jag och Långe Lundh var så utmattade av gastkramningen på Olympiastadion i Kiev att vi inte ens orkade argumentera emot när en taxichaffis i vanlig ukrainsk ordning ville blåsa oss och ta dubbla priset till Spionhotellet.
Vi lät honom lura oss.
Lite som Andrea Pirlo, han som gjorde som han ville. När han ville.
Det är fan uppvisning när man väljer att dra iväg svepande 30 meterspassning på läppen, helt i onödan…inte för at vinna så mycket på det i spelet, utan för att visa att man kan.
Dat är fan uppvisning att bestämma sig för att chippa…och retfullt löst…en straff i en avgörande straffsparksläggning mot Joe Hart, när du vet att ett misslyckande innebär att du står helt ensam inför världens TV-kameror och ser ut som ett fån.
Det är fan uppvisning att vara så makalöst överlägsen på ett mittfält i en EM-kvartsfinal.
Bara Andrea Pirlos föreställning i sig innebar att man blev lite tagen, om du nu är lagd lite åt det hållet att du uppskattar en man som nyttjar älskog med en fotboll.
Jag sitter just nu, mitt i den lite svalare Kiev-natten, med ett fånigt leende på läpparna bara jag tänker på vad Andrea Pirlo gjorde på fotbollsplanen i denna match.
***
Var det 3-400 italienare på plats?
Kanske 5000 engelsmän, inte fler.
Ett av världens största fotollsländer, men inte fler som hade tagit sig till Kiev.
Det säger en hel del om rätt mycket, men tyvärr säger det mest om Ukraina , om svineriet med hotellpriser och annat som gör att få vill ta sig hit.
***
Före Pirlo hade annars Wilhelmsson varit bästa chippen på Olympiastadion.
***
Alla engelska journalister som jag talade med efteråt var sansade och eniga: Det hade varit ett rån om England tagit sig vidare.
***
Många menade att Cesare Prandelli var smartare än Roy Hodgson, men jag vet inte…när jag tog en titt på vad England kunde kasta in efter att ha gjort sina två byten så fanns det liksom inte så mycket att skrämmas med. Om vi säger så.
Och in kom Henderson som ju är vad det är men att vara en svindyr transfer inom det brittiska territoriet innebär ju inte automatiskt att du är en spelare av internationell toppklass.
***
Det var fler svenska fans på den öppna träningen i Kiev än det var italienska fans på kvartsfinalen.
***
Jag har sällan sett Balotelli så här bra i det stora hela: klok ute på planen, lugn och sansad, villig att jobba hårt för laget.
***
England hade behövt Steven Gerrard i kalasform…nu blev han trött tidigt och fick kramp i 71:a…och de hade behövt Wayne Rooney som när Wayne Rooney är som bäst.
Tillsammans med Joe Hart så var det Englands klass-spelare.
Nu var två av dom aldrig riktigt med i matchen och den tredje aldrig riktigt med i straffsparksläggningen.
I övrigt hade England inget märkvärdigt lag eller som någon engelsk kollega så när vi var på väg hemåt i natten: “Vi höll ju på att få stryk av er”.
***
Läget med alla tre matcherna i Kiev som gjorde att folk hyrde lägenheter lite billigare samt campingmöjligheten på Camp Sweden innebar att så många svenskar kunde komma till Ukraina och förgylla detta mästerskap på läktarna.
**
Jag gillade Diamanti, som överraskande kom in.
Och är också förtjust i Nocerino.
Nu hoppas jag få se Atom-Myran i semin.
***
Tror du Jogi Löw och hans trupper njöt av att Italien spelade två dagar efter dom och dessutom fick en förlängning i benen?
I ett läge då Tyskland vilade några stjärnspelare och promenerade hem sitt möte med Grekland.
***
Lagen i Sveriges grupp visade sig vara totalt iskalla i kvarten…och i den gruppen kom Sverige – sist.
***
Så lurad som Joe Hart blev på den där straffen från Pirlo.
Det är så lurad du blir varenda gång du sätter dig i en taxi här i Kiev.
Men det är smällar man får ta, helt enkelt.
För den goda saken skull.