POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

När vi ska tänka på Peter Lönn, för det kan vara värt en tanke

OS-dvala, lätt hänt.

Du vaknar till beachvolley, hittar en fotbollsmatch till lunch, lite skeet till en fika på eftermiddagen och somnar till någon boxningsrepris framåt småtimmarna.

Däremellan kommer jag på mig själv att jag fastnat framför Danmark-Sydkorea i damhandbollen.

Det är ett tecken på att jag inte har mycket till liv just nu…eller snarare: är ledig, semester, har slappnat av till slut.

***

Jag noterar ändå att Häcken gör 3-1 på Gais, vilket inte bara gör det grönsvarta lagets liv ännu lite jäkligare.

Det innebär också att Häcken alltmer börja smyga lite i buskarna bakom Elfsborg och Malmö FF, vilket inte ska viftas bort med tanke på vilket starkt lag Häcken har.

I skuggan av OS så är allsvenskan inne i ett väldigt intressant (och underhållande) läge.

***

Jag tycker verkligen synd om Sarah Sjöström.

Alltid så sympatisk och tillmötesgående, en oerhört trevlig gäst i några program som jag har haft (Exklusivt Ekwall och TV4Sports uppesittarkväll).

Det är smärtsamt att se henne förkrossad.

Uppenbarligen inte i närheten av den form hon visat under flera år och nu vet hon inte vad som har hänt eller vad som är fel.

Och det är inte direkt så att vi kan komma dragandes med att “media byggt upp förväntningarna”, för det är ju inte alls sant. Det har Sarah skött tillräckligt bra själv med fantastiska tider och insatser unde flera år.

Men hon kommer tillbaka. I nästa OS är Sarah Sjöström – 22 år.

***

Jag vet hur Matias Concha har laddat för sitt nya allsvenska äventyr i Malmö FF: padel i Båstad.

Concha har fastnat för sporten, så som alla som en gång testat fastnar för padel.

***

Snacka om viktig match under tisdagen: IFK Göteborg-Syrianska.

Och i nästa omgång: Elfsborg-Helsingborg, Malmö FF-BK Häcken.

***

Det är oroväckande, trots allt, att Guds Son “råkar veta” att Peter Lönn, den gamle Norrköpingsbacken, hade nr 3 på ryggen under OS i Sydkorea 1988.

***

Det känns lite annorlunda att se svensk landslagshandboll i ett mästerskap i en fåtölj vid en TV-apparat och INTE bakom en svensk spelarbänk.

Jag gillade vad jag såg av Sverige mot Tunisien…det fanns en hel del fart i både ben och tankar, skön känsla av att ha viljan att gå rakt fram och ingen annanstans…och det gör mig än mer bitter över det faktum att Sverige slarvade bort ett VM för att de gav nyckelspelare ledigt eftersom de hade bokat tvättstugan.

Sverige kan, med lite flyt, ta en meedalj i detta OS.

Men när det är VM nästa år får vi inte vara med.

Då tvingas vi kvala mot Belgien eller nåt.

***

Varför Peter Lönn dök upp i frågelådan har att göra med Sverige-Kanada i damernas sista gruppspelsmatch i OS-fotbollen.

Sverige är redan vidare och kan möjligen styra lite hur vi placerar oss igruppen för bästa tänkbara motståndare i en kvartsfinal.

Så var det – i än större utsträckning – under OS 1988.

Sverige hade ett starkt lag med bland andra Jonas Thern, Stefan Rehn, Martin Dahlin, Rolle Nilsson, Anders Limpark, Micke Andersson, Jocke Nilsson, Hasse Eskilsson, Janne Hellström. I sista gruppspelsmatchen mot Västtyskland var ställningen 1-1 sedan Leif Engqvist kvitterat tysklrnas ledning.

På slutet var resultaten sådana att det lag som vann matchen skulle få Italien i en kvartsfinal, förloraren ställdes mot – Zambia.

Tyskarna lade mer eller mindre av, men Sverige öste på framåt för att Sverige ska ju alltid vinna sina matcher…så Peter Lönn fick nicka in 2-1 efter en hörna.

Lönn jublade i högan sky.

Men mest jublade tyskarna.

De vann sin kvart med 4-0 mot Zambia, Sverige åkte ut mot ett starkt Italien.

Så när Thomas Dennerby säger…så som vi svenskar så gärna vill säga…att “vi i Sverige vill alltid vinna våra matcher” så ska han ha Peter Lönn i minne.

Det är aldrig fel att tänka smart nu, om läget nu dyker upp.

***

Såg Djurgården-Elfsborg och i all kryssbedrövelse för Dif så är de alltså allsvenskans mest svårslagna lag.

Att Elfsborg vann i premiären i Borås var ju närmast ett “mirakel”, då var Dif mycket bättre än sin motståndare.

Lite “internationell” touch hos boråsarna den här gången när de valde att rotera Anders Svensson inför europaspel och sätta honom på bänken.

***

Noterar att i det tyska laget 1988 spelade Jürgen Klinsmann och Thomas Hässler.

Karlheinz Riedle satt på bänken.

***

Båstad är lugnet personifierat nu, den så kallade “brasseveckan” har lagt sig och jag njuter av den ro som lagt sig över hamnen och Strandpromenaden.

Enkel lunch på Sands uteservering i vacker julisol, en massage i thaihyddan nere vid vattnet, sen ett tvåtimmarspass padel för att runda av med fotbollsträning med Västra Karup.

Hemma lagom till en fäktningsmatch.

 

 

 

Patrick Ekwall

Club Babian goes uteservering

Nu vet jag inget om hur mycket det lilla enkla vänsterradikala haket med fransk litteratur som specialitet – och där förra årets happening var föreläsningar om fransk energipolitik – drog in under fotbolls-EM, men innan vi körde Club Babian så var stället oftast halvtomt.

Och det enda som var tomt när Club Babian peakade var all dryck i baren och all mat i köket (samt möjligen personalens mentala reservtank).

Oavsett vilket så har den anspråkslösa lilla restaurangen nu slagit upp en elegant St Tropex-inspirerad uteservering, visar det sig på bild som Jonas Klang så snällt mejlat från Kiev.

Det går bra nu.

Patrick Ekwall

IFK Göteborg har säkert något att lära av Västra Karup

Äntligen!

Sommaren kom slutligen till Båstad, höll i sig en hel dag och i solnedgången bakom hamnen kunde jag, Wilma, 13 år, och en Frisör som heter Hannah sätta oss vid bryggan runt om hörnet, dingla med benen över kav lugnt vatten och käka kvällsmål.

Mitt sommar-Båstad när det är som allra bäst.

Det ska fan inte ta ett helt juli, men hellre en enkel vecka sommar än ingen sommar alls (om vi nu sk se det positivt).

***

Tänk att äpplet aldrig faller så långt, inte ens från en lång man som Ralf.

Pierre Edström blev ju pojk- och juniorlandslagsman och nu debuterade allt Joachim i allsvenskan.

Och tänk att just Jocke och jag spelade i samma lag för Badjävlarna mot Båstad för bara ett par veckor sen…han gjorde ett mål då, jag spelade fram i djupled.

Rolle eller Kjelle Pettersson eller Plånbok eller vem-det-nu-är som tränar Gais idag får höra av sig om de behöver tips.

***

Jag säger inte någonstans att det vore rätt att sparka Micke Stahre men jag vet inte vilken tränare i ett lag med den satsningen, de resultaten, de kraven och med 5-0-stryk på Strömvallen som hade klarat sig utan att få gå.

Stahre vet ju själv att i grekiska ligan så hade det varit chanslöst.

Men nu är det ju som det är; skulle Håkan Mild som handplockat Stahre och jobbat ihop med sin satsning plötsligt be Stahre att sluta. Utan att själv ta ett ansvar. Hur hade det sett ut?

Jag vet inte vad som har gått snett i IFK Göteborg. Är det tränarens fel? Hyséns fel? Nyförvärvens? Styrelsens? Domarnas? Milds? Regnets? GT:s? Janne Josefsons?

Vi kommer aldrig få ett hundraprocentigt svar.

Jag har tidigare kritiserat rekryteringarna, mest för att jag tyckte IFK tog in väldigt många spelare som alla vill spela som centrala mittfältare. De hade behövt minst en stor och stark forward, en Ranegie-typ. De hade behövt styrka upp det centrala försvaret.

Och jag tyckte att det var underligt att gå all-in (den enda som kostade övergångspengar, åtaa millar, de andra var Bosman) på Nordin Gerzic som förvisso gjort en helt strålande säsong i Örebro, men just bara EN enda så här långt.

Men det ska ändå inte gå så illa för IFK Göteborg, spelarmaterialet är lite för bra för det.

Därför behöver IFK Göteborg göra någonting för att få ett trendbrott till stånd och jag tror inte att det är så enkelt som att peta John Alvbåge.

Och jag tror inte att en hemvändande Bärkroth helt plötsligt vänder upp och ned på allsvenskan.

Det kommer att krävas mer än så för att IFK Göteborg ska lyfta från nedflyttningshotat område och Stahre, Mild samt – inte minst – spelarna måste inse det redan nu.

Ingenting går av sig själv. Inte ens i allsvenskan.

***

Tänk att Wanderson skulle leda Gais till en placering strax under de fyra bästa i år. För att sen säljas och rädda klubben.

Vem köper Wanderson idag? Och vad är någon beredd att betala för honom?

***

Jag får en känsla av rätt många i Blåvitt hellre hade tyckt om Gefle så som Pontus Jansson tyckte om Gefle.

Än att få med fem i arslet.

***

TV-laget åkte till Knäred och fick stryk med 6-1.

Motståndarna hade förstärkt med hemmasonen Joel Johansson smm sprang igenom och satte tre mål i första halvlek bakom vår försvarslinje…som inte direkt jagar allsvenska forwards i djupeld…Olle Sarri, Robban prytz, Geert den Ouden och Nicky Karlström.

Johansson, idag i Häcken, såg stark ut.

Om det berodde på motståndet eller annat är svårdefinierbart.

***

Malmö FF vann borta och är förstås nöjda med att det spöket flög iväg, men laget är fortfarande sårbart utanför Swedbank…3-2 på Gais tyder på det, trots allt.

***

Imorgon börjar OS.

Jag orkar inte läsa en enda förhandsartikel till.

Däremot läser jag gärna Patrik Sjöbergs krönikor i Getingen från London…där får vi sanningar, kan jag lova – och lite mer än “möcke bra”.

***

Inför TV-lagets 6-dagarsturné (sex dagar, sex resor, sex matcher, sex banketter) så ställer bygdens division 4-lag, Västra Karup, snällt upp och låter mig träna med dom under ledning av Sven-Bertil Bergström.

Första träningen igår och det går förstås lite för fort för en 47-åringen och framför allt gäller benskydd på.

Det är inget gäng som föredrar tiki taka, om vi säger så.

Just i det sammanhanget tror jag att IFK Göteborg har en del att lära av Västra Karup; inga fingrar emellan, inget kommer gratis, sparka på det mesta som rör sig och ge aldrig upp.

Inte direkt min grej, jag är mer för duttandet, men nödvändigt ibland.

Åtminstone i Västra Karup, där kommer du inte långt med vare sig duttande eller gamla meriter.

 

Patrick Ekwall

Tänk att ABBA fortfarande fungerar. Hos alla.

Det är som det är med väder, det går i cykler: några kalla vintrar blir milda vintrar, några vita jular blir konstgräsgröna.

Och efter en och annan pissiga sommar så kommer det så heta och soliga att folk kommer ägna timmar åt att gnälla över hur varmt det är.

Men det hjälper inte direkt att tänka så när du (nästan) varje julimorgon vaknar under ett molntäcke målat i blyertsgrått och du svävar inte direkt omkring på Båstads gator och känner dig lycklig när du vandrar i ett sommarregn.

Inte vecka ut, vecka in.

Jag vill ha värme och hetta, jag vill ligga i en solstol nere på beachen i hamnen med min nya tegelsten från Roslund&Hellström, somna en stund i ett sommardås, möjligen ta ett dopp, torka i solvarm handduk och läsa vidare.

Jag vill inte irritera mig över att jag inte tagit med mig tillräckligt tjocka tröjor eller tillräckligt vattenavvisande jackor.

Det är inte bara blött, det är kallt som fan. Och det är andra sommaren i rad med samma elände.

Självklart väntar värsta värmeböljan nästa år, men det hjälper inte nu.

Inget kan vara så tröstlöst som en sommar som aldrig vill bli sommar.

***

Starkt av Kalmar FF att vinna med 3-1 på bortaplan mot Osijek från Kroatien i Europa League-kvalet, det känns som om KFF fick en lagom dos självförtroende när de tog sig förbi Cliftonville med 4-0 på Guldfågeln.

Nu är Osijek vad det är och den kroatiska ligan är rankad i nivå med allsvenskan, men det var ändå en bortamatch i europaspelet och det är sällan lätt. Det är i alla fall annorlunda.

Kalmar har lärt sig genom åren att spela i Europa.

Nu väntar Young Boys om inget oförutsett (jag räknar med att Nanne tänger butiken) i returen. Det är svårt nog…och sett till omsättning och sådant är det en skrattmatch…men inte helt jäkla omöjligt.

***

Det enda Elfsborg har besegrat efter EM-uppehållet är ett ängagäng från Malta.

För egentligen är inte en uddamålsförlust i moldaviska Chisinau särskilt illa, det är sådant Elfsborg kan vända ganska lätt på hemmaplan – men hur är det med formen? Självförtroendet? Den fysiska statusen?

***

Mattias Lindström är i särklass roligast bland alla “fotbollsstjärnor” på Twitter.

Den typen av självdistans och humor är alltid befriande.

***

Förra årets sommarplåga fungerar i år igen.

Jag är helt fast i padel och har nu bestämt mig för att spela SM i början på augusti.

Padel? Googla och youtuba?

Det är ett fantastiskt roligt spel som ALLA kan spela och ha glädje av efter att ha testat i en kvart.

***

Någonstans är jag inte särskilt förvånad över att AIK inte kan köra över ett medelmåttigt isländskt lag som Hafnarfjördur på hemmaplan.

Årets upplaga av AIK känns inte som ett lag vars styrka är att föra matcher.

De vill helst fiska lite bakom, spela lite cyniskt och hugga när tillfälle ges. AIK spelar sällan ut en motståndare så som du bjuds in att spela ut ett isländskt lag på hemmaplan.

Och att ligga och fiska fungerar inte mot det här motståndet, ligga och fiska är nämligen en isländsk specialitet och därför fick Hafnarfjördur med sig 1-1 från Solna.

Möjligen kan AIK trivas bättre i bortaspelet mot sådant motstånd.

***

Gör däremot inte “misstaget” som många gjort i fotbollens sfär: googla inte Young Boys.

Lägg till “football” eller “swiss league” eller liknande.

Annars kan det bli jobbigt om någon råkar svischa förbi din dator just då.

***

Tänk att ABBA fungerar. Hos alla. Fortfarande.

När Bicky och hans Elite Hotels frikostigt bjöd Båstad på den svenska versionen av Mamma Mia så exploderade till slut centrecourten – för första gången i år – av någon sorts dans-, sång- och glädjefnatt.

Gamla som unga, alla var med.

Men de som är strax under medelålder idag var knappt med när ABBA var som störst och de som är unga var inte ens födda. Ändå fungerar det.

Jag kan ju inte musik och blev kallad tönt i skolan för att jag gillade ABBA och inte Deep Purple och The Nazareth, men den musiken de ABBA skapade måste väl ändå betraktas som genialisk sett till hur den fortfarande lever vidare.

***

Laddat för fotboll idag när TV-laget genrepar inför sommarens 6-dagarsturné (6-11 augusti, se mer på https://www.facebook.se/tv-laget) med en match i fredens fäste.

Klockan 16:00 är det avspark på Lagavallen i Knäred.

Som förbundskapten har morgonen bestått av att 1) fixa ett par skor i storlek 42 till lagets diva, Kurdernas Maradona (Özz Nujen) samt att via Twitter efterlysa en målvakt av hygglig klass då vi inte helt litar till Patrik Sjöbergs status mellan stolparna. Inte över en hel match.

Erik Hamrén har sällan dom problemen, även om han säkert känner att han ibland vill efterlysa en förstärkning över Twitter.

Patrick Ekwall

Zlatan bevakas som Springsteen på besök

Det kan förstås vara ett tecken så brutalt som något att du fortfarande sover när familjen tassar in för sång-uppvaktning på morgonen.

Och inte låtsas under täcket.

För några år sen, när Wilma, 13 år, var Wilma, 8 år, kom hon upp med en egenhändigt fixad födelsedagsbricka bestående av bland annat en resorb och filmjölk framåt 07:00 på morgonen.

Det är ett starkt och fint minne.

Lika vackert var det nu när en någon morgontröttare tonåring ackompanjerades av en Frisör som heter Hannah och kom in med tända tomtebloss och väldigt fina och uppskattade presenter.

Födelsedagar är ju vad de är när man kommit en bit upp i åren, mest en belastning…men jag kan känna rätt stor värme och glädje i vakna till lite halvskraltig sång och fruksot på sängen.

Jag erkänner gärna det.

***

Malmö FF fortsätter att ånga på – där de är som bäst, Swedbank Stadion.

Lika mycket som Elfsborg har en “fördel” av vad deras hemmaplan erbjuder så har MFF det i form av en stor, ståtlig arena med starkt hemmastöd.

Det är lite så det fungerar för de bästa lagen, hemmafördelen är alltid en styrka…det handlar inte så mycket om man spelar på asfalt eller i en kohage, utan att ett bra lag är ännu bättre i sin hemmaborg, där de känner trygghet och stöd.

Jag tror att MFF:s svagare bortafacit handlar om att de inte känner sig lika trygga i sitt bolltrillande spel på bortaplan och att motståndet inte har lika mycket respekt gentemot “Di Blåe”. Det blir svårare då. Det är alltid svårare på bortaplan.

***

En intressant frågeställning på Twitter som (surprise, surprise) hårdkokta fans med känslor för egna lag viftar bort med att jag är en idiot:

Har inte det här med att “inte-jubla-vid-mål” blivit urvattnat?

Jag har förståelse för Henrik Larsson som har legendstatus i Celtic i ett möte med alla sina lagkamrater.

Men Alexander Faltsetas som var i IFK Göteborg i ett halvår, blev utlånad och sen såld…han vill inte jubla på Gamla Ullevi när han gör 1-1 för Gefle. För att ta ett exempel.

Så här: spelare gör som de vill, de får visa sina känslor hur de vill, det finns inga direkta facit.

Men jublar en målskytt för att han gjort mål för det lag han spelar för? Eller gör man det alltid EMOT det lag man möter?

Om det finns en kärlek och (samhällets mest misshandlade ord idag) “respekt” gentemot en annan klubb, jag kan förstå det.

Men var finns lojaliteten då till den klubb (och deras fans) och som man representerar? Vad visar man den klubben och de egna lagkamraterna genom att inte visa glädjekänslor i samband med ett mål för egna laget?

Är det inte så att det är disrespekt att inte jubla för det egna laget, det som valt dig och betalar din lön, än att tänka på vad man känner för motståndarlaget i en match?

Jag förstår grundtanken och den bygger på ödmjukhet någonstans, det behöver aldrig vara fel.

Men en målskytt ska kunna få lov att visa glädje när han gör mål för det lag han spelar för – eftersom han förhoppningsvis är glad för det – utan att det betraktas som att han sviker en motståndare eller motståndarnas anhängare.

***

Matte Nyström är tillbaka med Fotbollskväll.

Jag saknar hans silverskor.

***

Tänk att Henkes grabb redan nått välsigt mycket längre än farsan.

Stor-Larsson ytvecklades långsamt och fick inte ens plats i Skånes distriktlag, gjorde aldrig några ungdomslandskamper.

Hade Henke Larsson tillhört Brommapojkarna eller annan förening som gillar att sålla ut 8-åringar (de tror att allting går ut på att ha världens bästa sjumannalag i 11-årsklassen)  så hade han kanske valt att bli innebandyspelare eller något annat.

Högaborg har istället valt att fostra A-landslagsmän.

Det ska bli intressant att följa Jordan, starkt av grabben att gå så här långt – det måste vara oerhört tufft att leva med pappans storhet i ryggen. Ständigt och jämnt. Alltid.

***

Det blev ett regnsommar-race inne på Zgander och det kändes bra, som alltid.

Självklart gick jag ut med svår svart skinnjacka från Frankie Morello i påsen, just exkt va jag behövde, ännu en svart jacka i skinn.

***

Fiorentina låter väl alldeles utmärkt “lagom” för Rasmus Elm.

***

Nyhetsrapporteringen från Zlatan och övergången till PSG säger ju en hel del om hur stor han är i det här landet.

Det är som när Bruce Springsteen är på Sverige-besök och vi får veta vilka bananer han har köpt på sitt gymbesök.

***

Men var hamnar Ola Toivonen?

***

Chris Waddle till mig och Långe Lundh i Warszawa:

“New Saints är inte lika bra som Helsingborg. Men inte så dåliga som man kan tro…”

Vad Waddle nu har för koll på HIF?

***

Under några år var jag speaker på Gothia Cup, vilket var enastående roligt. Men när Viasat började sända så ville de ine ha mig där.

Jag kan verkligen sakna det jobbet.

Gothia Cup ligger för alltid varmt om mitt hjärta.

***

Jag är 47 år nu.

Om tretton år är jag 60.

Hej och hå vad det går när man har roligt.

Patrick Ekwall

Melker var namnet!

Badjävlarna med hela truppen (hunden Sotis ingår inte i den)

De stora, starka och vältränade fullblodsmännen i motståndarlaget Båstad

Det var upenbart att motståndet hade värvat hårt efter fyra raka förluster, men vi var stabila i årets upplaga av Badjävlarna: det blev seger igen, 5-2 efter en stabil 5-0-ledning.

Vi hade en del skador inför denna traditionstunga match med kick off kl 13:00 på lördagen, en batalj som spelats varje år sen mitten på 60-talet, men snygg-Henke var tillbaka i målet och i år kom Katten lagom till kickoff…förra året tvingades han panikbajsa den första halvtimmen, men i år hade fredagskvällen inte varit lika blöt och vi hade en god startelva med två bland annat två söner Edström (Pierre och Jocke), Abbe Barsom, debutanten Cribba Uhrlin och ungtuppen Kristoffer.

Problemet den här gången var att domaren, som tillhör frivilliga brandkåren, fick ett larm strax före avspark och fick ersättas med en klok herre i snygg jeansjacka som heter Conny Granqvist, svensk mästare för Djurgården 1966.

Han var prickfri.

Och bland mycket fotbollsgodis fick vi se Erik Tiblom bjuda på ett konstmål: ett yttersidesideslobbskott från 20 meter som susade (eller susade och susade, snarare svävade) ribba in bakom Båstads lite framtunga målvaktsstjärna…du ser inte den typen av skott-teknik särskit ofta längre.

Vid närmare eftertanke så har du nog aldrig sett den. Någonsin.

Själv agerade jag som en tillbakadragen, klumpig och långsam Xavi på mittfältet och var på god väg att bli en notis i lokaltidningen när jag fick upp en arm lite olyckligt i en närkamp med en trevlig motståndarkollega, känslorna svallade för ett ögonblick och jag blev av en annan motståndare kallad för “jävla kärring” eftersom det är den hårdaste förolämpning man kan dra till med när man är en riktig karlakarl.

Men slutet gått, allting gott.

Det satt skönt med ännu en seger i årets viktigatse match.

Målskyttar, Badjävlarna (Sverige): Daniel Olenklint 2, Katten Jonsson, Erik Tiblom, Jocke Edström. Båstad: Ulf Andersson 2.

***

Melker Hallberg!

16 år!

Inte bara namnet är kanon, målet på Elfsborg var ju i absolut toppklass.

Det ska bli otroligt intressant att följa  den killen framöver.

***

En poäng på tre matcher?

Där har vi också en fråga som du kan ställa till Elfsborg idag.

Hur mycket de än har krossat malteser i europaspelet så har den allsvenska serieledaren 1-5 mot Åtvid, 0-0 HEMMA mot Mjällby och 1-2 ikväll mot Kalmar FF efter EM.

Så snabbt kan det gå och så snabbt går det nästan alltid, det är också därför jag aldrig talar om att en serie är “avgjord” när det återstår så mycket som det gör.

Elfsborg kommer förstås att hämta sig från sin svacka, nu återstår det att se hur stabila lagen bakom är när det sviktar för boråsarna.

***

Det är riktigt stort och starkt av de svenska F19-tjejerna att bli europamästare.

Ett stort och starkt tecken på en god framtid.

***

Min lördagskrönika i Getingen publceras aldrig i editionen GT eftersom den sällan har en “västsvensk vinkel”.

Vad det nu är? Som om västsvenskar inte var intresserade av sådant som inte är “västsvenskt”.

Den senaste om Zlatan och PSG, till exempel.

Hade den bara varit aktuell om han hade gått till Öis?

Skriver efter en och annan hört av sig via Twitter och undrat; no big deal.

***

Jag har svårt att sluta låta bli att imponeras av Åtvidaberg.

***

Det var lite going back to the old days när vi var ett gäng gubbar som stod och väntade på kvällstidningar i pappersform utanför tobakskiosken på torget i lördags morse.

Tidningsgubben hade fastnat i ett samtal med en polare vid sin leverantörslastbil och tog sin tid.

Men vi väntade tålmodigt och kastade oss sen över Kvällan, Getingen och Bladet…fick trycksvärta på nävarna, stoppade ned blaskorna i en påse och cyklade hem till lämplig läsfåtölj.

Det går ju förstås lite snabbare på nätet än med gubbe som ska bära fram tidningar från lastbil, men det har sin charm med papperstidning ändå, det har ju det.

***

Jag ska spela SM i padel, 4-6 augusti, här i Båstad.

“Är du SÅÅÅ bra, utbrast Wilma, 13 år.

Nja, inte direkt.

Men jag klarade av att anmäla mig och är medlem i en klubb. Mycket mer än så krävdes inte.

Nu ska jag bara ha någon att spela med (endast dubbelspel), men arrangören tror på en lösning.

***

Lördagen den 11 augusti kl 20:00 premiärspelar Paris Saint Germain i Ligue1, hemma mot Lorient.

Är Zlatan Ibrahimovic med redan då?

Franska ligan drar igång två veckor tidigare än Serie A (26 augusti) och när PSG är på träningsläger så sitter alltså Ibrahimovic och semestrar på en ö i Balearerna.

***

Tänk att Paul Mariner dyker upp, det var ett tag sen.

Nu som mannen som ska värva Olof Mellberg till MLS och Toronto.

***

TV-laget behöver sjukgymnast/naprapat/massör/kiropraktor till sin turné 6-11/8 – hör av dig med intresseanmälan till patrick@ekwall.se så får du mer info.

Mer om TV-laget och turnén kan du läsa om på facebooksidan TV-laget.

***

Sittning igår med svårare utebord på Sand, som alltid tennisveckolördagen.

Den här gången med en kärntrupp i Badjävlarnas fotbollslag; Anders Hammargrens Verdana fond-boys, Cribba Uhrlin, Pierre Edström och Barsom.

Vi blev klart stabilare ju längre kvällen led.

***

Rolle Nilsson tillbaka på Swedbank Stadion, det ska bli intressant och spännande att se om han kan vända på den skuta i svart och grön som sjunker allt närmare botten.

***

Livet går vidare.

Nu trappar Båstad ned, lugnet kommer att lägga sig en aning, mindre brats på byn, inte lika trångt på Köpmansgatan.

Jag kommer lira padel, softa med familj, lira med TV-lagt i Knäred på lördag, hoppas på lite sol och beachläge, läsa vidare i tegelstenen “Två soldater, växla ned.

Och måndagen tar jag som en helt annan, helt vanlig, dag.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

PSG är mera framtid än dagens Milan

När Zlatan drar till Paris, då drog jag till Öland från Båstadhetsen.

Min tennisvecka består i stora drag av två bra partykvällar, en efter beachvolleyn (normalt på en onsdag) samt svårare sittning på lördagen, möjligen en enklare fredagskväll med “tennisfesten”.

Med resten gör du som du gör på Nyårsafton, lämnar åt de övriga, mindre rutinerade.

Är du över 40 år har du svårigheter att stå den distans du löpte för 15-20 år sen, det insåg jag för längesen, när artisteriet var slut.

Öland fick det bli, den solsäkra ön och lite Victoriadagar: Diggiloo, TV-lagsmatch på en driving range och lite allmänt familjetrevligheter med men in crime som Ravellis, Özz Nujen, Prytz, Cribba Uhrlin, Danny Wess, Peter Japan, Wirmola, dansk-Anders, Godfather och en hel del annat trevligt sällskap.

Tillbaka på brottsplatsen nu.

För ytterligare sittning, padel och (imorgon, lördag) en klassisk fotbollsmatch.

***

Så snart du hörde de ihärdiga ryktena, så snart du insåg att Milan inte sa blankt nej, så snart vi insåg att Milan inte har cash nog att göra den satsning man uppenbarligen lovat att göra – då förstod jag att det mycket väl kunde bli Paris St Germain.

Att rätt mycket – som alltid i de här sammanhangen – handlar om ett spel på hög nivå, där vi sällan eller aldrig har koll på alla detaljer.

Det är möjligt att Zlatan satt hemma i Milano och väntade på någonting “bättre”, men att det aldrig dök upp.

Och – PSG är bra nog, sett till det lag de har idag, det lag de kommer att få med Zlatan och Thiago Silva samt det lag de har ekonomiska muskler att bygga framöver.

Det är tydligt att Milan är i behov av att dra in pengar NU, än att lägga ut ännu mer på fler spelare av klass.

Läget är dessutom sådant att klubbar lider av svåra ekonomiska problem ute i Europa, det finns inte längre några hav att ösa ur såvida du inte har en shejk eller en oligark som väljer att göra det.

Vi kan tycka som vi vill om det, men nu är det som det är.

PSG anser det värt att betala priset för Zlatan Ibrahimovic, snart 31.

Om bara något år så hade de förmodligen inte funnits någon som ansett att det hade varit värt det.

Sådan är ju också fotbollens business, du tar vad du kan få när läget kommer.

Dessutom får nu Zlatan Ibrahimovic en sista rimlig chans att vinna Champions League, det är inte direkt Cliftonville han väljer att gå till.

***

10-10 slutade vårt möte mot en Ölands-kombination på en sjumannaplan kritad på Ekerums driving range…här är boysen som gjorde det i den sköna solen.

***

Jag läser DI.se och förvånas över hur en tidning som vill betrakta sig som seriös väljer att släppa igenom så vansinnigt mycket anonym dynga i form av kommentarer som uppenbarligen publicerats utan någon som helst koll.

Till och med kvällisarna har för längesen försökt att sovra i den gödselstacken. Sorgligt.

***

Ett skäl till att nordirländska Cliftonville fick 4-0 i nacken på Guldfågeln Arena måste ha varit att resan från Belfast till Kalmar aaaaaldrig kan ha tagit slut.

Den är jobbig nog från Göteborg och Stockholm.

***

Flytet som TV4 har haft med Ligue1-rättigheten är svårslaget, jag måste erkänna det.

***

På tal om det så kan jag fortfarande inte smälta att handbollsledningen gav Kim Andersson och Jonas Källman ledigt till de där avgörande VM-kvalmatcherna mot Montenegro för att de “bokat tvättstugan”.

Alla de handbollsprofiler och idrottsmänniskor jag pratat med på senare tid skakar bara på huvudet.

***

Jag springer fortfarande på de som vill prata “Club Babian” och som tror att det var det ENDA som jag och Långe Lundh gjorde under EM.

Det som alltså var fyra tillfällen i ett sent timmeslågt magasin gånger cirka tre-fyra minuter.

Jag vet inte om man vill se det som positivt eller negativt, vi gjort vääääääldigt mycket mer än Club Babian.

Men hellre att de minns något, än ingenting alls.

***

Jag skrev tidigt i den här bloggen att jag tyckte Alfred Finnbogason var en man för tio allsvenska mål och det står jag fortfarande för.

***

Hur det gick i beachvolleyn i år?

Femte titeln!

Läs mer HÄR.

Notera gärna rubriken…eller varför inte en av bildtexterna: “…lägget ett löst skott”…

***

Tänk att Rolle Nilsson inleder sin allsvenska comeback med ett dubbelmöte med – Malmö FF.

***

Man kan ha sittningar i Båstad efter beachvolleyn.

Och man kan ha dom med Warner Nickerson, den amerikanske alpinisten.

Jag har lärt mig det nu.

Ta en fullständigt galen helsingborgare, en Cribba Uhrlin och en Jon Olsson…kör dom i en mix och ut kommer Warner Nickerson.

Mina magmuskler…bara det att de finns, en sån upptäckt…var i kramptillstånd efter en sanslös skrattsession som inleddes på beachvolleysanden (han spelade med ena handen i en diskhandske, oklart varför), fortsatte med ett Black Jack-bord-race där allsvensk skyttekung blev närmaste vittne till stormande succé byggd på mental utmattning av croupier och avslutade med ett par svåra frivolter från bar i ett kristallrum nära dig.

Det tar ett tag att hämta sig från sådant. Men det kan det vara värt.

***

Imorgon, lördag, är det dags igen: den traditionella matchen Båstad vs Badjävlarna, den som spelats varje sommar sen mitten på 60-talet.

Vi i Badjävlarna har några vinster på rad, men det blir tuffare för varje år.

Kick off kl 13:00 på Örebäcksvallen (sidoplanen).

Ralf Edström på ena kanten, som vanligt.

Patrick Ekwall

Hon kon sina punkter, kinesiskan

Tanten i det lilla röda huset nedanför vägen är från Kina och hon kan sina nålar.

Förra året bad hon mig bita ihop när hon tryckte upp långa läskiga nålar i min tennisarmbåge, satte på ett stort plåster med nån sorts ormsalva (jag inbillar mig förstås att det var ormsalva, men det låter bra) och dagen därpå var allting läkt och fint.

Nu cyklade jag dit med ryggjäveln.

“Oj, oj”, sa hon. “Du fått akupressur?

“Nej”, var mitt svar.

Inga konstigheter, klä av dig, lägg dig på britsen med ansiktet i det runda hålet. Och bit ihop.

Tanten i det lilla röda huset nedanför vägen, hon som är från Kina, kan sina punkter också.

Ja, jävlar vad hon kan dom.

Små späda fingrar förvandlades till stenhårda nypor som hittade punkter på kroppen som vid tryck fick mig att vilja flyga upp i luften och skrika rakt ut.

Istället: biiiit ihop.

“Du, mycket stel. Och du, mycket öm”, sa hon.

Jovars. Jag märkte det.

Men nu, bättre“, förklarade hon.

Imorgon ska jag dit igen.

Då tänkte hon gå loss på nålarna.

“Bra att stimulera balans i kroppen”.

Jag nickar bara, vågar inte säga mot.

Känner att man alltid ska lita på en tant i ett litet hus nedanför vägen, en sådan som är från Kina.

***

Allsvenskan har liksom smygstartat efter EM, med en hel del intressant att ta del av.

Under mästerskapsår spelas det liksom alltid två allsvenskor, en för och en efter – och den ena behöver inte vara den andra lik.

Därför kan Elfsborg få med 5-1 i arslet mot Åtvidaberg för att sen följa upp det med 0-0 hemma mot Mjällby.

Därför kan IFK Norrköping sälja Astrit Ajdarevic och vinna två raka.

Det enda som verkar vara sig likt är att…

…Häcken aldrig går att lita till, hur bra trupp de än har, eftersom de aldrig verkar finna någon stabilitet.

…att Kalmar FF är lika “dåligt” som tidigare.

…att IFK Göteborg har väldigt mycket att bevisa, snarare allting.

…att det blir en ganska lång säsong för Gais.

…att Djurgården helst kör 1-1.

***

Tennisveckan igång i Båstad, men jag softar som vanligt.

Kör padel på kvällarna och laddar för två sittningar just den här veckan, det räcker.

Den traditionella efter beachvolleyn, i år på tisdag.

Samt lördagen.

Det får räcka när man är slut som artist.

***

Kändes det inte lång väg att det skulle gå som det gått för Gais eftersom så många trodde att iår skulle laget bli ett lag som kunde slå sig in bland de fem bästa?

Gais ska alltid vara tippat att vara på gränsen att åka ur.

Det är då presterar som bäst.

***

Kändes stort att få träffa Micke Pernfors igen.

En sann hjälte.

***

Årets ihopvärvade beachvolleylag ser starkt ut på pappret.

Har det mesta: teknik, längd, speed, finess och taktisk fulländning.

Saknar möjligen talang, så de mesta är som vanligt.

***

Då kan ni tänka er vilken klass Floriana höll på Borås Arena.

***

Att ha 2-0 i baken (ledsen, men hittar inget bättre uttryck här) efter fem minuter är också så väldigt typiskt Häcken på något vis.

***

Och Cliftonville!

***

…för att inte tala om Stefan Schwarz!

***

Min lördagskrönika i Getingen handlade om ett känsligt ämne, vad är det som gör att föräldrar tycker att de ska bli vuxna barns anställda tränare?

Är inte det lite fishy?

Läs krönikan HÄR.

***

TV-laget är mitt uppe i sin starkaste period och spelar mot en Ölands-kombination på torsdag kl 15:00 vid Ekerum Resort.

***

Jag älskar ju Roslund&Hellström, men måste erkänna att tjockleken på tegelstenen “Två soldater” är tung att till sig.

700 sidor avskräcker på något vis, inte bara för att det är jobbigt att hålla uppe vid läsning eller att föröska trycka ned i handbagaget på resan.

Och jag vägrar fortfarande cd-bok (jag vill läsa själv, i egen takt med egen inre melodi) eller läsplatta, jag vill ha en bok i min hand.

***

Vilka krämpor ni än må ha…och det kan ju bli en och annan just i denna vecka här i Båstad…så kan jag alltid tanten i det lilla röda huset nedanför vägen från Kina.

Hon fixar det mesta.

Du får bara bita ihop, för det känns…men när det är väl är klart:

“Du, bättre nu”

 

Patrick Ekwall

Sommartecken!

Hemma är ändå hemma och efter en knappt månad i Ukraina så är det så i allra högsta grad.

Jag har ägnat ett par dagar åt att bland annat fälla mindre träd och att med hjälp av ett sånt där svårt spett trycka upp rötter som tillhört rododendronbuskar i sådär en 20-25 år.

Samt att anlita två brandmän för fällande av lite större träd och en trädgårdsmästare från Vilnius.

Det är också ett sätt att (väldigt nytt) försöka varva ned och komma i rätt balans inför sommarledighet.

Möjligt att det ändå fungerade, nu sitter jag i en soffa i ett hus vid havet i Båstad och funderar på vad som som är viktigast imorgon: pumpa däcken på cyklarna, promenera Strandpromenaden ned för en lunch på Papas, boka tid hos kinesiskan med nålarna  runt om hörnet eller ett tvåtimmars padelpass.

Bra beslut, alldeles oavsett vilket.

***

Det är förstås också ett sommartecken, så gott som något, att allsvenskan dragit igång igen.

Den är sällan så underhållande, välspelad och rolig som just i de här månaderna och ett tag framöver.

Däremot aldrig särskilt förutsägbar och Åtvidabergs 5-1-kross på Elfsborg (ja, på konstgräs, om du undrar) är förstås ett tydligt bevis på det.

Inget emot vare sig Åtvid, Prodell eller Kopparvallen…men säg mig i vilken liga i Europa som en nykomling tvålar till seriens överlägsna etta med 5-1?

***

Jag älskar verkligen de här första kvalomgångarna ute i Europa med de där riktigt små klubbarna som har sköna namn…Tre Penne, Floriana, Differdanhe, Pjunik J, B36, Grevemacher, Jeunesse, Crusaders, St Patrick och…Kalmar FF.

Förlust med 1-0 borta för smålänningarna mot ett annat lag med coolt namn, Cliftonville.

Behöver inte betyda något annat än att Kalmar säkert kan vända det på Guldfågeln, men jag stäler mig ändå undrande till om ett allsvenskt lag ska åka från 90 minuter mot ett nordirländsk gäng utan att göra mål.

***

Förra året var Jonas Olsson och Stefan Rehn utskällda, hånade och misstrodda.

I år har den nya satsningen i Blåvitt gett sammanlagt tre poäng FÄRRE jämfört med förra året efter 13 spelade omgångar.

Det går inte längre att skylla på att “det behövs mer tid”. Som det ser ut just nu så var IFK Göteborg bättre på försäsongen än de är idag.

Jag hävdar fortfarande att laget/truppen är felbalanserad, att man plockat in för många spelare som vill spela på samma position (centralt mittfält) och att man förlitat sig på att Nordin Gerzic ska göra om sin stora säsong i allsvenskan; den vi så för två år sen snart.

Blåvitt behöver ett tillräckligt starkt komplement längst fram, en som kan få igång Tobias Hysén och dessutom själv producera.

Och en hel del därtill för att bli ett topplag.

***

Jag är helt för Fifa:s linje med “goal-line-technology”, som alltså inte är en “målkamera” i den bemärkelsen att domaren tvingas springa bort och stå med en telefon i handen som i Käppakriget.

Huvuddomaren får en signal så snart (hela) bollen passerat mållinjen.

Vore idioti att inte utnyttja den tekniken för att avgöra om boll är i mål (eller inte).

Jag ser ingen som helst anledning för Platini och Uefa att INTE följa efter.

***

När jag kom hem från Sydafrika för två år sen så frågade folk “var har du varit, har inte sett dig på ett tag?”

Nu säger de: “Club Babian!”

Och det är förstås alltid kul att så många verkar ha uppskattat de där 3-5 minuterna vi gjorde fyra gånger från Kiev, skönt att de haft sådant genomslag. Samt att allra flesta kunde ta det med ett garv.

Att jag och Långe Lundh gjorde timslånga direktsändningar från svenska träningar och väldigt, väldigt, väldigt mycket annat som kan betraktas som “mera seriöst” är en annan sak.

Hellre uppmärksammad för något (som dessutom är positivt), än inte alls.

***

Efter 1-5 mot Åtvid gjorde alltså Elfsborg sen 8-0 på Floriana från Malta.

Alla målen gjorda efter en timme.

Så den stora frågan är väl då: vad hände sista halvtimmen?

***

Han hade kanske druckit sju-åtta pints mer än vanligt, men i den där baren i Warszawa varnade Chris Waddle för New Saints, Helsingborgs kvalmotstånd från Wales.

Bättre än du tror”, sa Waddle.

Bättre ä Cliftonville?

***

Förra året vann förvisso Djurgården över Blåvitt med 4-0. I Göteborg.

***

Kasimpasa?

Förvisso ett lag i den bedårande huvudstaden, men kanske inte direkt det man drömmer om i Istanbul.

Är det vad vår landslagsmålvakt, Andreas Isaksson, vill ha eller kan få? Kasimpasa?

***

Malmö FF har trupp nog att fylla ut efter Jimmy Durmaz, men knappast den spetsen.

Durmaz kan vara rätt dassig…och många gånger i våras så var han det…men han kan också avgöra matcher helt på egen hand. Från en kant.

Sådant kan göra skillnad på guld och annat.

***

Nya tider, som sagt, när Wilma, 13 år, ställer klockan för att jaga biljetter till Justin Biebers stockholmskonsert.

Hon säger nu att hon är en “belieber”, kan det ha gått över till konserten som är i april nästa år?

***

Cliftonville!

Låter som någon gammal tonårsdeckare av Enid Blython…typ: “Skuggorna i Cliftonville”.

***

Sommaren lunkar på med lite blogginlägg och lördagskrönikor i Getingen.

Tillbaka i en ruta igen i samband med Sverige-Brasilien den 15 augusti.

I övrigt finns det inte så mycket mer att orda om den höst som lurar runt ett hörn, men ibland behöver du inte vara indian för att se säkra tecken i skyn.

Om vi säger så.

***

Kas-im-pasa!

***

Back in Båstad, alltså. Som alltid sommartid.

Men ändå lite tomt: Brat-kaninen har fått stanna hemma efter några svåra torsdagsmiddagar uppe på Sturecompagniet som slutat i lite för dåligt sällskap i en förgylld bur uppe på Öfvre.

Kaninen är nu satt under övervakare på kaninvårdshem i Bromma.

Båstad andas ut.

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Ett EM i (egna) bilder - från Cellen till Babian

Solen sken starkt, som den i stort sett gjort i månads tid, över Kiev när jag vaknade i morse efter några sköra timmars sömn.

Och fördelen med att bo i ett hotellrum som är lika stort som sängen som står i samma rum: det går inte att packa upp ur några väskor, du behöver inte packa ned i några.

Bara att stänga igen. Sätta punkt. Och dra hem.

Ukraina avslutade sitt klart bristfälliga arrangörskap med att ta ockerpriser på alla hotellrum, med att försöka tokblåsa alla medaiarepresentanter som ville åka taxi hem från arenan, med att kräma ut varenda hekto övervikt till snuskiga priser av de som gästat landet under en månad samt med en knökfull flygplats som havererade fullständigt och där flera plan hemåt blev över sju timmar försenade.

Jag har svårt att se att särskilt många vänder tillbaka för en liten semestertripp.

Jag kan absolut klara mig utan Ukraina på ett tag.

Det är alldeles tydligt…och gå inte på Uefas mumbojumbo om att allting varit så perfekt, möjligen har det varit det i den lounge där Platini väldigt uppenbart har tryckt i sig lite för många laxsnittar eller i det privatjet han seglat mellan matcherna…att Ukraina inte var moget för ett mästerskap och aldrig borde ha fått det (det var ju dessutom nära att det inte blev så, först efter påtryckningar så godkände Uefa Ukrainas arrangörskap, tror de ångrar det idag).

Polen hade absolut klarat att lotsa hem ett EM med 16 lag alldeles på egen hand, med hjälp av arenor i Krakow, Chorzow och ytterligare någon.

Men oavsett vilket, så älskar jag att jobba med mästerskap.

Det är en speciell puls som pumpar när du är på plats och en del av det matcherna, städerna, landslagen och den entusiasm som uppstår, jag väljer hellre det än att sitta i en studio i Stockholm och jobba med EM och VM.

Jag är helst mitt uppe i det.

Vi har gjort så mycket som varit så roligt. Många minns gärna Club Babian, som blev ett roligt monster, men jag tror det blev fem inhopp på fem minuter vardera därifrån. Vi gjorde också timslånga direktsändningar från svenska träningar (som vi direktrefererade), vi rapporterade från fantastiska positioner nere vid innerplan, vi var på oändliga presskonferenser, gjort Nyhetsmorgon, vi har bloggat, twittrat, pratat och levt EM sen den 6 juni.

Två år till nästa mästerskap, i Brasilien.

Men rätt mycket däremellan, som jag inte direkt orkar att tänka på just nu.

Istället lite ledighet med Wilma, 13 år, en Frisör som heter Hannah, en hel del fotbollsmatcher med TV-laget, lite Båstad, padel och beachvolley, kanske en svårare sittning eller två, bra böcker, enklare slentrianbloggar, en cykelrunda: avkoppling, batteriladdning.

Här vårt EM med hjälp av lite bilder:

Sverige hade förlagt sitt landslag i ett “reservat”, långt ute i ingenstans på ett hotell som inte en en GPS kunde navigera fram till dig. Bakom två stora bommar, murar och utposterade vakter som iklätts gula förbundstischor så att ingen mediarepresentant skulle ta ett steg i närheten av hotellet i samband med presskonferenser. När en hel del vanligtvis slutna landslag (England exempelvis) valde en ny öppnare linje och rörde sig blnad “vanligt folk”, så valde Sverige att låsa in sig. Dessutom tränade svenskarna mitt på dagen i olidlig hetta…ukrainarna skakade bara på huvudet när de tänkte på det, alla matcher spelades dessutom 21:45 lokal tid…så att spelarna kunde ha ledig eftermiddagar med waterskis, tennis, bowling och annat bakom murarna.

 

Den mysiga lilla soffhörnan i “Cellen” på det lågprishotell vi oftast var förlagda till, lite compact living sådär och inget man kröp upp för att slappa framför TV:n direkt. Eftersom jag aldrig varit föremål för inlåsning på anstalt så var det också första gången jag bodde i ett rum med fyra kala väggar och där allting var väggfast och satt ihop: sängen med nattygsbordet med soffan med skrivbordet med garderoben med TV:n med toaletten med ytterdörren. Intressant.

 

 

Våra boys med Roy Hodgsons landslag, Jonas D, Stuart och Huligan-Mange, kom till Kiev i samband med Sverige-England – här en lämnar de en rapport framför arenan. Blåsigt den här kvällen och Huligan-Mange får hålla i belysning och stativ som ett gäng lokala länkturkar satt upp.

 

Om det dracks någon öl i Kiev? Jodå. En hel del. Framförallt när säkert 20.000 svenskar var på plats. Så blev också ölen en del av den sång som ekade över Fan Zone till melodin “Turistens klagan”: “Det finns bara svenskar i Kiev…och ölen den kostar en tjuga”. Jag förstod aldrig riktigt poängen i själva texten men den var popyulär och hördes överallt.

 

Vår “arbetsplats” i samband med en hel del matcher, 10-15 meter från sidlinjen på Olympiastadion… Som vanligt tittade kollegor från andra länder långt efter oss med ett snett leende på läpparna när de såg att vi stod i stekvärmen och jobbade iklädda kostymer av ull, men vill man vara fin får man väl lida pin, är jag rädd.

 

Det gäller att ta vara på den tid som finns – på bästa sätt. Lundh har klättrat upp på taket bakom hotellet för en sändning i Nyhetsmorgon och vill gärna hinna slänga i sig lite frukost i sista stund.

 

En skön veteran i branschen, som gärna reser lätt och snabbt: Lasse Granqvist, alltid på hugget. Alltid om the move. Här i radioklädsel som gick i olika nyanser av khaki.

En hel del i Ukraina var fortfarande lite old school och jag gillade taxichaffisen som fortfarande körde hederliga kassetband i sin Mercedes. “Original”, sa han och var väldigt nöjd med det och med träpanelen.

 

Överallt i Kiev, små rara tanter som sålde dryck ur en tunna…som jag först trodde var öl, men som visade sig var någon sorts svagdricka. Inget för mig, men det var väldigt poppis. Enligt Lundh är det sådant man serverar till gamla på ålderdomshem.

En allt vanligare syn under ett EM: en kringresadne japan i full utstyrsel från något euroepiskt lag, den här gången i den spanska. På matchen Italien-Tyskland satt jag bakom en kinesisk “journalist” som hade Italiens landslagströja på sig och framför honom satt tre japaner i Polens vita tröja. Lite udda…

Men den här utsända ukrainska reportern tog det ett steg längre och kom til den öppna svenska träningen för intervjuer i den här klädseln…lite annorlunda journaiistik, om du frågsr mig.

Det var högklackat som gällde hos de ukrainska kvinnorna på stan. Väldigt mycket höga klackar. Gällde även för den här varianten av ukrainska Frälsningsarmén…som spelade rätt bedrövligt, men cashade in ganska bra när gatorna fylldes av spanska och italienska (manliga) fans inför finalen.

Killarna körde – av outgrundlig anledning i öst – manbag…dessutom i ny form som förkrympt portfölj, den till höger. Lite chockerande att kollegorna Baxter och Jonas D kom till Kiev med manbags, Stuart en mera traditionell slunga och Jonas en som möjligen kunde vara en datorväska men som absolut var en manbag.

På tal om chock så var det förstås skakande att se Italienvännen och gode kollegan Glenn Strömberg – vi bodde på samma lågprishotell – komma släntrandes till frukost i en blaskig kortbyxa och vita tubsockar med Ica-reklam. Det tog hårt.

Vi slet på i våra kostymer från Rose&Born, som förvisso var snygga men i ull som inte riktigt gjorde sig i den ukrainska hettan. Det blev så sjukt varmt i det tält som var uppsatt för intervjuer att vi flyttade ut. Med reklamskylt och allt, vad gör man inte för att glädja Richt och Co.

 

Lundh körde förstås på hela vägen in i kaklet…här med laptopen i knät uppe i vår studiobox direkt efter finalen.

Club Babian, ja. Ett franskt bibliotekshak åt vänsterhållet som vi hittade runt om hörnet och förvandlade till ett monster som fyllde lokalen med svenska fans under en fantastiskt rolig kväll och några vansinnigt roliga sändningar i Late Night EM, där tanken skulle vara att vi skulle köra lite mer avslappnat. Trist att man betraktas som onykter bara för att man har roligt och kör loss i svensk TV (vi krökar självklart inte när vi jobbar). Men roligt att så många gillade sändningarna därifrån och uppskattade när vi rapporterade i mer Ekwall vs Lundh-style. Vi hade kul och det blev givetvis ett minne för livet. För oss. Och för Babianen.

Jag gick förbi Babian under sista EM-kvällen och ser att de efter EM satsar på en helt annan duo. Samma succé?

När allting var nedburet och bortkånkat från vår studio så tog jag vägen förbi mittplan på Olympiastadion med yllekavajen i handen, för att få med mig lite “silverglitter” som Lundhs dotter önskat sig och väl där nere fick det bli en Ture Turist-bild som någon sorts avslutning. Eller som en början på något nytt, som det så fint hette när Sverige besegrade Frankrike i en betydelselös match. Som ledig. Åtminstone i ett par dagar.

 

Patrick Ekwall

Man vill ju inte hamna i mitten i spansk kvadrat, om vi säger så

Spanien, igen.

Hur lätt som helst.

Det hann aldrig bii spännande och där vi stod, högt uppe i en glasbur under taket på Olympiastadion, fick vi en översiktsbild som gjorde mig än mer imponerad av hur snabbt, enkelt och intelligent Spnaien hittade lösningar i nästan veranda passningssituation (bortsett från möjligen under en period i första halvlek).

Man hade inte gärna hamnat i mitten i en spansk landslagskvadrat, om vi säger så…då hade man tamejfan aldrig fått sluta springa.

Och jag älskade att Iker Casillas, målvakten, var mannen “bakom” första målet när han på en bakåtpassning träffade en medspelare på kanten med en perfekt 45-meterspassning på vänsterkanten…då har man ett helt lag involverad i ett anfall, alldeles oavsett om man spelar med eller utan spelare som tituleras “forwards” eller inte.

Om Cesc Fabregas är en “falsk nia” så är i sådana fall Casillas en “falsk libero” och ALLA i det spanska laget har en fot i med i spelet, det är det som gör det så stort.

Till slut blev det verkligen som det alltid blir en spansk tjurfäktning.

Du ser till att trötta ut dit byte och när läget kommer så ser du till att få det avklarat.

Den spanska matadoren stack tidigt denna itallienska tjur rakt i hjärtat och blödningen blev bara ymnigare och ymnigare.

Det är också en del av en mästerskapsturnering, att hålla ut så mycket du kan i början och se till att vara så stark som möjligt när det väl gäller i slutskedet. Fråga Ryssland och Tyskland om det.

För mig är Spanien det bästa landslag Europa har sett i modern tid, jag räknar in såväl (Väst)Tyskland och Holland från en stor 70-talsera – däremot upplevde jag aldrig 50-talets Ungern.

Jag är glad att jag fått se dessa mästare på plats i tre raka mästerskap, en stor upplevelse för en fotbollsälskare.

***

Är det något som är “roligt” så är det att aldrig förlora.

Är det något som är “roligt” så är det att vinna allt.

Jag har inte mer att säga i en helt bisarr debatt om “rolig fotboll”.

***

En lång mästerskapsresa är över för den här gången.

Den har, som alltid, varit givande.

Vi har varit en liten sammansvetsad Kiev-grupp som jag är stolt över.

Länk-Emil, vår kungliga man med satelliten som är lugnast, säkrast och trygast av dom alla.

Foto-Soffan, vår grymma fotograf, redigerare, riggare, ljussättare, fixare, donare, allt möjligt som gjort det mesta möjligt.

Och självklart min allra godaste kollega och parhäst, Långe Lundh: outröttlig och ständigt i brand för att söka och uppleva och förmedla mer och mycket…sällan, eller aldrig, uat vare sig laptop, mobil eller uppkoppling – alltid redo fr att jobba 24/7 utan gny.

Tack till er alla.

Jag är fan stolt över.

/Arbetsledaren

***

Och du vinner inga mästerskap genom att vara som bäst i macher som inte gäller ett skit.

***

Tack också till alla som engagerade sig i Club Babian, inklusive själva apan…som vi tror är en orangutang.

 

Patrick Ekwall

The Golden Boy i Ekwall vs Lundh On Tour

Jag och Långe Lundh laddar inför kvällens final md ett rykande färskt Ekwall vs Lundh On Tour med The Golden Boy: Ralf Edström.

Här berättar den gamle fotbollshjälten att han sannolikt gör sitt sista mästerskap för Radiosporten och varför han inte är rädd för att kritisera Sveriges stora fotbollsstjärna.

Och så tar han sats inför Spanien-Itaiien.

***

Ralfs berömda volley på Sepp Maier i VM 1974

[youtubeplay id=”53PhRbbH1QY” size=”medium”]

 

…och en annan volley i samma VM, mot Uruguay:

[youtubeplay id=”weiVWOjca40″ size=”medium”]

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå