POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Se nya stjärnskottet när jag och Lundh är On Tour

I nästa vecka är Ekwall vs Lundh On Tour tillbaka efter det att jag och Långe Lundh varit ute på äventyr.

Först ut blir besöket hemma hos nya stjärnskottet Alexander Kacaniklic och du ser ett litet smakprov ovan.

Sen är det bara att hänga med hela vägen och gärna på vår resa till England i november då vi ser två engelska ligamatcher under samma helg, däribland Champions League-mästarna Chelsea mot Premier League-mästarna Manchester City. Kacaniklic lovade förresten att titta förbi på någon av våra sittningar på den resan, om han fick tid över.

Läs mer om resan här, begränsat antal platser.

Patrick Ekwall

Därför är AIK:s seger en bragd, inte bara en skräll

Ingen rast, ingen ro: vi hoppade av tåget från Glasgow, tog en promenad till vårt Hilton-hotell vid Euston och tog oss därefter via en 60-pundresa med taxi till andra sidan stan.

Svårt försenade tog Alexander Kacaniklic emot oss med öppna armar och vi körde ett skönt Ekwall vs Lundh On Tour med den ödmjuke och “down to earth”-coola nya svenskstjärnan; flavour of the month i svensk fotboll.
Sen tillbaka i natten och en avslutande thaikyckling från roomservice-menyn i hotellbaren.
Och nu iväg på nya äventyr och intervjuer innan vi lyfter mot Sweden sent ikväll.
Du ser ett smakprov på vårt möte med Kacaniklic här på fotbollskanalen.se och du ser premiären för Ekwall vs Lundh On Tour på tisdag. Hoppas du hänger med på resan.
***
Att AIK skulle vända och besegra CSKA Moskva i Ryssland…jag måste erkänna att det inte ens fanns på kartan.
CSKA var i åttondelsfinal i Champions förra säsongen (ut mot Real) och i senaste Uefa-rankingen är de nr 15 i Europa (att vara med i Champions innebär inte att du är rankad högre, Nordsjälland, Cluj, Celtic, Dinamo Zagreb, Celtic och en del andra betraktas som “sämre”).
Vi talar om ett CSKA med klasspelare på alla positioner i dubbla upplagor, ett lag som på Råsunda gjorde lite som de ville, när de ville…det såg ut som kattens lek med råttan, om uttrycket tillåts.
Att AIK vände och vann med 2-0 ser jag inte bara som en skräll, utan snarare som en bragd. Som match betraktad.
Det finns några som är jämförbara.
Trelleborgs FF:s ofattbara seger över storsatsande Premier League-vinnaren Blackburn.
Helsingborgs otroliga utslagning av Inter med Micke Hanssons mål och San Siro-Sven.
Halmstads BK:s totalseger över Sporting, lite i skymundan, men en megaskräll.
IFK Göteborgs finalseger över Hamburger SV i Uefa-finalen 1982.
Här finns även Malmö FF-Inter, HIF-Galatsaray, Elfsborg-Braga, Malmö FF-Dynamo Kiev och säkert någon till som jag missat.
Det är förstås alltid lika omöjligt att jämföra generationer och det är förstås större att vinna Uefa-cupen eller gå till final i Europacupen (MFF, 1979).
Både Blåvitt och Malmö FF hade – på den tiden – i stort sett landslagsaktuella spelare på alla platser, det var inte lika lätt att dra ut i Europa då och kontinenten såg annorlunda ut, det fanns inte hot från 20 andra länder, det fanns bara ett Sovjetunionen och det var långt före oligarker, shejker och Bosman.
När IFK Göteborg mötte mäktiga HSV 1982 hade de Torbjörn Nilsson, Dan Corneliusson, Glenn Strömberg, Tommy och Tord Holmgren, Stickan Fredriksson och Thomas Wernerson för att bara nämna några som var givna i ett svenskt landslag. (om inte Laban varit förbundskapten).
I AIK är Helgi Danielsson en man i Islands landslagstrupp. Ungefär så.
CSKA har landslagsstjärnor överallt och det är inga dåliga namn.
Just därför är det inte bara en skräll, det är en bragd.
Och väldigt roligt för svensk fotboll med två lag i Europa League, det är gott nog och åtminstone ett tecken på att svensk fotboll närmar sig Europa.
***
Är du en ung kille som drömmer om att bli fotbollsproffs och landslagsman.
Lyssna till Alex Kacaniklic.
Och du får veta att ingenting kommer av sig själv.
***
Martin Lorentzon!
Med hans målsnitt i år så ser det snart ut som en högerback som Erik Hamrén vill testa, bara för att hänga med i framgångsvågen.
***
Vidare nu i London.
Det talas om tunnelbana .
Spännande för en man som inte åkt T-bana i Stockholm på 2000-talet.
Patrick Ekwall

A walk in the (Celtic) Park

On Tour.

Med Lundh.

Bagarflyg, bilresor, lokala taxisnubbar, tågäventyr. I städer och ute i busken.

Sannerligen en upplevelse.

Jag är budgetansvarig.

Det är det samma som att det är jag som pröjsar och det är ingen bra kombo, åtminstone går den inte särskilt bra ihop.

Jag kan ta en billig flight över en timme eller två, men hotell bör vara drägligt och när vi tog plats på Virgin Trains andraklass för en timmars resa och barnfamiljerna vällde in med medtagna indiska grytor och apelsiner då tappade jag det helt och köpte in oss på den den asdyra överklassförtaklassen för tusentals kronor.

Ekwall vs Lundhs resebudget hade ändå havererat fullständigt.

Hade det inte varit för att jag hade anställt mig själv så hade jag fått sparken för väldigt längesen.

***

Celtic Park igår var fantastiskt sett till stämning igår, så som nästan bara Celtic Park kan vara.

Oslagbart när Susan Bhoyle körde traditionella “You never walk alone” inför matchen och 60.000 sjöng med.

Om matchen var viktig för Helsingborgs IF så var den massiv för Celtic och klubbens framtid: syntes, märktes, kändes.

***

Uppringd idag av svenskt utlandsproffs för klassiskt bursingnings-pracical-joke.

Sådan humor jag gillar, vi har haft för lite sådant sen Glenn Hysén lade av.

***

Om Helsingborgs IF skulle haft en rimlig chans att slå ut Celtic så hade de behövt ett resultat med sig från hemmamötet.

1-0, 2-1 eller liknande.

För det är klart att matchen i Glasgow nu påverkades av resultatet i Helsingborg och Celtic behövde inte trycka allt framåt i furiost tempo, kunde kontrollera händelserna, avvakta något och hugga när det behövdes.

Exempelvis på fasta situationer, där HIF kläddes av fullständigt av motståndet…sett till storlek, kraft och vilja att döda för ett glas vatten.

Med ett överläge i ryggen hade HIF kunnat ligga lite på rulle, kontraslagit i Celtics offensiv och fått skottarna i rubbning, så som vi sett svenska lag lyckas tidigare på bortaplan  ute i Europa.

Men 0-2 i nacken får du istället hoppas lite på ett mirakel.

För Celtic är inget Bayern München direkt, men inför sin hemmapublik är de tre-fyra klasser värre att tas med än annars.

Helsingborg försökte och jag gillar verkligen nye Nikola Durdic, men det saknades alldeles för mycket kvalitet hos allsvenska mästarna för Celtic överhuvudtaget skulle känna sig pressat på något sätt.

Om vi möjligen bortser från perioder med spelet “ute på plan”, som en del HIF-are fortfarande hävdade var fifty-fifty, men den dagen kommer aldrig komma när man vinner någr fotbollsmatcher på stilpoäng.

Istället blev vägen till Champions League en walk in the Park för Celtic och det kändes som att den här matchen var död redan efter två minuter på Olympia. Tyvärr.

***

Porto, Dynamo Kiev och Dynamo Zagreb – Zlatans Paris SG kunde fått en värre lottning, om vi säger så. Även om både Porto och Dynamo Kiev inte är något du skojar bort.

Det gör du ju inte heller med Manchester City, Real Madrid, Borussia Dortmund och Ajax i samma grupp.

Sen kan vi konstatera att Milans skrala lag ändå gavs en hygglig chans till avancemang när de lottades mot Zenit, Anderlecht och Malaga.

Tänk om PSG åker ut och Milan går vidare i den där jävla Champions.

***

Osedvanligt spännande att följa transferfönstrets sista timmar.

Och om Malmö FF säljer av Mathias Ranegie, säljer de i sådana fall chansen till ett SM-guld?

***

LA Galaxy känns som en skön sista anhalt på en väldigt lång proffskarriär utomlands.

Så jag förstår Chippen (och Oksana); härlig miljö, bra shopping, ett coolt hus i Redondo Beach och en och annan röd matta i sällskap med Beckhams månne.

Men var det en säck med pengar han ville hämta hem under sitt sista stora kontrakt så är MLS en nitlott, med lönetak och allt.

Det var bara det att det inte fanns särskilt mycket bra att välja på, inte ens för en spelare som ar Bosman och som var ordinarie i ett svenskt landslag för någon vecka sedan.

***

Helsingborg behöver Peter Larsson om de ska ha en möjlighet att hävda sig hyggligt i Europa League, de har för stora brister i sitt eget straffområde vid fasta situationer. Det är för tamt och för bekvämt. Det saknas lite mod, kraft och hänsynslöshet.

Allt det där har Peter Larsson.

***

Jag tror inte att Manchester City ens funderar på att skicka iväg John Guidetti någonstans förrän han är helt frisk från skadebekymmer och är hundraprocentig.

Och ni vet var ni läste det först, att skadan var värre än de flesta anade.

***

Rätt många i Glasgow, inte bara Celtics fans, känner att det ändå var rätt att skicka ned Glasgow Rangers till fjärdedivisionen. Oavsett om det slog hårt mot den skotska ligafotbollen (utom för motståndarna i fjärdeligan, de cashar in).

Den ekonomiska dopingen hade pågått så länge att folk känner att det var ett rättmätigt straff.

Tänk om alla ligor/länder varit lika tuffa.

***

Skillnaden på Virgin trains första- och andraklass var lite som det engelska klassamhället i stort: herrskap och tjänstefolk.

Trångt, mörkt, plastigt och väldigt obekvämt i klass 2.

Lyxiga fåtöljer, fri uppkoppling och bordservering med vin, öl, kaffe, varmrätter och ostbricka i numero uno.

Så som man vill uppleva en femtimmars tripp från Glasgow till London, trots allt.

Värd varenda tusenlapp, även för en budgetansvarig.

 

 

Patrick Ekwall

A-landslaget är till för de som betraktas som bäst. Alltid.

Hypokondrin lurar alltid runt hörnet och det är nog som Långe Lundh säger att sjukdomar sitter mentalt.

Årlig hälsoundersökning i förmiddags och det räckte att sköterskan undrade lite försynt...”du tränar mycket, va? väldigt låg vilopuls”…för att jag skulle stelna till, blekna och fundera kring ett testamente.

Runt 45 gav utslaget och SÅ mycket tränar jag knappast, om vi säger så.

Det rättade snabbt till sig och hamnade på normala 60, typ.

Men ändå trodde jag förstås att jag skulle dö vilken sekund som helst. Om inte direkt, så åtminstone under eftermiddagen.

Sådan verkar nu hypokondrin, om det är något som KANSKE inte stämmer som det alltid stämt – då hugger den tag och slår till, utan att släppa greppet.

Blodtryck finemang, EKG hur normalt som helst, inga krämpor i övrigt (förutom en led som heter AC, oviktig i sammanhanget) men hon ju sa ju det där med 47 i vilopuls. Är inte det lite lågt? Kommer hjärtat att stanna nu? Jo, det var ju helt normalt sen, men ändå? Överlever jag?

Jag lider inte av svår hypokondri…jag har en och annan i släkten som ringer Begravningsbyrån när näsan är täppt…men jag har för dålig koll och så snart det rör hjärtat kan det räcka med en liten normal avvikelse eller en oskyldig fråga från en sköterska för att jag tror att det är kört.

Men jag mår bra nu, tror jag, efter att ha googlat sönder “låg vilopuls”.

Jag lever när jag skriver detta åtminstone. Tror jag.

***

Det är inte lätt att vara förbundskapten nu.

På riktigt, jobbigaste perioden under Erik Hamréns tid.

Säkra kort har lagt av (Mellberg), har eller har haft skadebekymmer (Kim, Zlatan, Elmander), har ingen klubb (Chippen), vill inte vara ytterback (Seb Larsson), har knappast övertygat i landslagsspel på senare tid (Elm)  och Jakten På Den Försvunna Högerbacken går nu hela vägen bort till Seattle.

Vi har förlorat tre av de fyra senaste landskamperna, förvisso mot bra motstånd.

Men Ä-N-D-Å.

Samtidigt höjs kritiska röster som känner att det är dags att spela in nytt, hitta något annat och det finns få förbundskaptener i hela världen som inte jobbar med en viss seperationsångest; det man har haft har gått bra, det andra behöver nödvändigtvis inte göra det.

Det är en tuff balansgång för en förbundskapten, vars krav är att vinna VM-kvalmatcher och inte vara sentimental – inte åt något håll.

När det gäller debatten kring Alex Kacaniklic hör jag vad Hamrén säger, att det är viktigt för U21-landslaget att gå till ett EM-slutspel.

Jag tycker aldrig att ett ungdomslandslag är viktigare än ett A-landslag.

Det är inget fel på vare sig U21-, J- eller pojklandslag men det är landslag där unga spelare ska spela – om de inte är tillräckligt bra för vårt A-landslag. Alltid.

Visst är det kul om U21-landslaget får spela tre-fyra matcher i ett EM-slutspel mot andra U21-landslag men det är aldrig viktigare än ett A-landslag. Oavsett om det gäller träningsmatch mot Kina eller VM-kvalmöte med Kazakstan.

Jag är övertygad om att du utvecklas mer som en del i en A-landslagstrupp för vidare spel i A-landslaget än som ordinarie i ett lag med andra som är under 21 år. Jag tror hellre att Kacaniklic hoppar in tio minuter i ett Premier League-lag på Wembley, än spelar 90 minuter med B-laget i Halifax.

Det kanske är “utvecklande” att få ta del av ett U21-mästerskap, jag köper det. Men det är inget som är betydande för din framtida landslagskarriär, fråga gärna Mackan Berg och Mattias Bjärsmyr om det.

Talar vi utveckling så sker den ju definitivt i klubblaget, inte i enstaka U21-landskamper. Jag tror att Alex Kacaniklic utvecklas tillräckligt i Premier League, jämfört med någonting annat.

Antingen så är du med i A-landslaget för att du är tillräckligt bra för att vara med där eller så är du inte med, det är min inställning till landslagsfotboll…hur arga kollegor och tjänstemän i förbundskorridorerna än blir.

Och om nu Alex Kacaniklic anses vara tillräckligt bra för ett A-landslag (det kan ju vara så att Hamrén tycker annorlunda, det är en annan sak), då är det väl i matcher som mot Kina som han ska testas?

Istället för…exempelvis…Emir Bajrami, han vet vi väl vad han går för? Och han har ju spelat A-landskamper förut, vet vad det handlar om?

Jag hade tagit ut Alexander Kacaniklic i A-landslaget för att han är bra nog för att vara med där och för att det är där han får nyttig landslagsrutin på riktigt.

Ungefär så.

***

Höstens allsvenska har nu alla förutsättningar att bli fantastisk.

AIK rustar med Mohamed Bangura, vi vad han kan i allsvenskan.

Malmö FF med Tokelo-snabb sydafrikan.

Häcken smyger in en kille från FC Rainbow (Ghana), Nasiro Mohamed, som gör två mål i allsvenska debuten.

Och då har jag inte nämnt Fejzullahu, Löken, Goitom, Labinot Harbuzi, Bedoya, El Kabir och en hel del andra intressanta namn som landar i Sverige igen när den europeiska fotbollsmarknaden kokar över av spelare som skriker efter kontrakt och klubbar som inte har råd med några.

Elfsborg, däremot, värvar egentligen ingenting som är iögonfallande och det är väl en styrka i sig.

Guldstriden går vidare och allsvenskan kan blir riktigt rolig i höst.

***

Sen förstår jag inte varför startelvor i landslaget redan är uttagna.

Står det redan nu klart att Alex Kacaniklic INTE får spela mot Kina och att han SKA spela från start i U21-matchen mot Slovenien?

Det heter ju annars att träningarna inför ändå spelar viss roll.

***

All credd till Häcken, men såg ni vilket lag som ett skadeskjutet Elfsborg avslutade med?

Det var namn som du bara hört talas om, om du prenumerar på Borås Tidning.

***

Magnus Eriksson lämnade Åtvidaberg med stil.

Jag hade hellre sett honom kvar i allsvenskan, men det är som det är med det…så som situationen ser ut just nu på överhettad marknad är det rätt starkt att få till ett kontrakt ute i Europa. Av ett lag som dessutom väljer att köpa loss dig.

***

Syrianska ramlar ihop ibland och det är möjligt att de står och faller lite med skadebenägen Sharbel Touma (kanske kan Harbuzi avlasta) men ibland kan Melkemichels lag sannerligen samla kraft och visa hjärta och moral.

Nu har de lika många poäng som IFK Göteborg efter 20 omgångar, vem hade vågat tro det inför säsongen.

***

Mirakel ska till om Gais eller Örebro ska orka kravla sig över alla streck längst ned.

Åtminstone som det ser ut just nu.

Har de redan gett upp?

***

Kennedy Bakircioglu vänder hem till Hammarby och det givetvis väldigt roligt, inte minst för Bajen.

Men även det är ju ett tecken i tiden.

***

Det ska förstås tillkomma två spelare till A-truppen och det kan mycket väl bli Kacaniklic, men det saknas en forward först och främst. Och kanske har man inte gett upp hoppet om Kim.

***

Det har tagit alldeles för lång tid…känns som att innefotboll/futsal/five-a-side/ varit väldigt utvecklad sen jag var ung, åtminstone i södra Skåne-regionen…men nu har Sverige äntligen ett futsal-landslag.

Det är lite my kind of football; spel unstick, sula på bollen, tvåfotare, spel på marken, one-touch, utsidor och snabba skott.

Ska bli spännande att se hur Sverige står sig mot de etablerade länderna.

***

Nu drar jag och Långe Lundh ut On Tour, vi har bokat möte med en del tunga namn för höstens serie.

Ska bli spännande, det är full fart från början till slut.

***

I min lördagskrönika i Getingen läser du mer om spelarnas tuffa tider.

***

Lundhs farsa, som var överläkare, har också sagt:

“När patienten är sjuk räcker det o nio fall av tio med en alvedon. I det tionde fallet är det redan för sent.”

Jag skippar alvedonen.

 

Patrick Ekwall

Ljungberg alltid något extra - glöm aldrig det

Det är aldrig så lätt som att glömma.

Och eftersom det var ett tag sen…med utflykter till både USA och Japan…vi såg Fredrik Ljungbergs glans på fotbollsplanen så vill folk gärna glömma.

Själv minns jag “Ljungan” med glädje: när han var som bäst, och han var ofta det i landslaget, så var han en spelare av världsklass som alla motståndare fruktade.

Han gjorde fjorton mål på 75 A-landskamper, som yttermittfältare (förvisso något misslyckat försök som central mittmitt) men sen övergången till West Ham 2007 blev det totalt sex mål på fem år och ett totalfiasko i Celtic, där han (i stort sett) aldrig fick spela.

Då vill svensken gärna minnas det som ligger närmast till hands.

I England minns de nog mest 46 mål på 215 matcher för Arsenal.

Själv minns jag Fredrik Ljungberg för den tornado som kom farande i allsvenskan, blev landslagshjälte, Arsenal-ikon och såg till att det blev lite flärd och fashion i den svenska fotbollsvärld som då mest var badtofflor i plast.

Och jag kan med glädje minnas ett sent höstbesök på Eyravallen, på Tipsextragräsmatta och svinkyla som fick den gamla träläktaren att mjukna av fukt, när Halmstads BK trummade mot SM-guld och det var den lille Ljungberg som ledde styrkorna, bland annat med ett mål som han tryckte ribba in efter en blixtrande raid över 50-60 meter.

Det var 1997.

Då tänkte jag för första gången om Ljungberg: den killen är något extra.

Sen kom allt i ett slag, landskampen mot England (och jag kommer ihåg första målet också, nickmål mot Danmark i Malmö), den berömda Arsenal-debuten mot Man United när han kom in och lobbade in 3-0-målet över Schmeichel, Mellbergfighten i Miyazaki, rödfärgade tofsen, Calvin Klein-reklamen, Paraguay-euforin, med mera, med mera.

När allt var mycket lättare runt Ljungberg…när du slapp gå via PR-kvinnor och annat löst folk…så träffade vi Ljungan i London downtown och han berättade om sitt nya liv och det var uppenbart att han inte var som alla andra.

Vi pratade om kläder och han visade vägen till designers och annat.

Det var lite annat än att åka till Mönchengladbach och ta ett snack med Jörgen Pettersson – eller vem ni vill som var het på den tiden – och prata om att bollen var rund.

Ljungberg-febern gav ett utslag i Sverige, men framförallt i England och London.

Det tror jag att många här hemma hade svårt att förstå.

Och vi kan skratta (vilket vi gjorde, glömmer aldrig Långe Lundhs sanslösa imitationer av bubblande i badkar) åt Ljungbergs jacuzziladdningar i samband med landskamper på slutet, men han var alltid en maktfaktor i det svenska spelet.

När Ljungberg saknades på den tiden var ett svenskt landslag inte lika bra, inte lika målfarligt – han var vår oftast vår enda offensiva kraft från mittfältet under Lagerbäck/Söderberg.  Det glömde vi också snabbt, möjligen så snart Zlatan Ibrahimovic kom med i bilden på allvar.

Det var också då som vi fick maktkampen mellan Fredrik Ljungberg och Zlatans gäng eftersom landslaget was not big enough for the two of them. Jag såg träningspass med landslaget då de inte ens passade bollen till varandra och det var väldigt roligt när vi i mediapacket satt på läktaren i Lugano och betadde på vem av Zlatan och Ljungberg som skulle komma ut sist från tejpandet i omklädningsrummet.

Det blev nästan barnsligt fjantigt till slut.

Och frågan är om det inte gav ett visst utslag ändå, tänk om bägge superstjärnorna hade varit tajta, visst hade det kunnat ge oss ett ännu bättre fungerande landslag på planen?

Han kallade mig för “wanker” en gång men vi hade aldrig några problem.

För det de flesta (spelare) säger om Fredrik Ljungberg är att han är lite speciell och lite annorlunda men att han gick lite i sin egen värld men han gjorde ingen annat något illa. Så kände jag också.

Ja, Fredrik Ljungberg var definitivt något exceptionellt. Annorlunda.

Han var inte som alla andra. Han var mycket bättre.

Det är så vi ska minnas denna fotbollsstjärna, trots allt, för i hans fall var det bättre förut.

 

 

Patrick Ekwall

Fotboll får kosta överallt. Utom i TV4

Egentligen borde jag ägna all tid åt att attackera kommunen med brev, protestlistor, demonstration med plank och allt på gator och torg, insändare i Brommas lokala gratistidningar, hungerstrejk, nakenattacker eller vad som nu kan fungera för att få avliva en björk.

Men det finns annat att stå i.

Som att handha tonåring i hus.

Och som att planera för vad som komma skall…för det är sådana tider nu, planeringstider.

Jag sitter vid ett svårare skrivbord, blickar ut mot hårt arbetande litauer i trädgården och mejlar, ringer, svarar, mejlar, ringer, svarar om sådant som inte är nu. Utan sen.

Kan vara lätt frustrerande för en som helst lever och jobbar i nuet (SUPER-LIVE!) men icke desto mindre väldigt nödvändigt för en enkel frilansare av golvet.

Närmast på tur: Fotbollskanalen Europa på söndag i Fetfyran.

Därpå: Ekwall vs Lundh On Tour med några sköna intervjuer från dagar på vägarna med Lundh och landskamper mot Kina, Kazakstan, Färöarna och Tyskland.

Läsa in, mejla, ringa, svara, boka resor, boka hotell, boka intervjuer, boka produktionsbolag, boka möjliga samarbetspartners, betala räkningar och prata planering av gräsytor av med litauer.

Ovanpå det, en hel del annat, som (kanske) kommer att ske.

Det enda som händer här och nu är att litauisk trädgårdsmästare sår gräs.

Som väl växer upp lagom till att jag landar i Torshavn.

***

Ska bli intressant att se hur AIK står emot CSKA Moskva på Råsunda.

Stockholmarna är knappast favoriter i någon form och det tror jag kan passa dom, även om Elm, Wernbloom, Honda och gänget normalt är tre-fyra klasser bättre som fotbollslag.

***

AC-leden är som Essingeleden.

Det tar tid.

***

Utgår från att AIK helst gör ett resultat och inte nöjer sig med en “prestation”, kan vara värt att påminna en hel del om vad fotboll går ut på i en banal diskussion efter HIF:s fiasko mot Celtic.

Läs gärna kollega Jonas Dahlquist i ämnet.

***

Wilma, 13 år, är inget barn längre.

Bara att det att jag har lite svårt att inse det. Eller snarare: inte VILL inse det?

***

Bladet kör vidare på jakt efter hjärndöda kommentarer när man ger ut del 237 i avsnittet SÅ BLÅSER TV4 TITTARNA.

Handlar den här gången om att supercupmötet Real-Barca förlagts till betalkanalen TV4SportXtra.

Artikeln upplagd på Bladets nätsida omgärdad av artiklar som du måste betala för att läsa.

Alla får tycka – och gör gärna så – vad de vill om fotboll i betalkanaler. Det är som det är med det, vilket jag dryftat oändliga gånger (och även varit kritisk till TV4 i vissa fall) på den här sidan.

Bra internationell fotboll kostar och alla får pröjsa, i slutändan givetvis konsumenten. Vems “fel” det är får du lista ut själv.

Men det jag inte förstår är att det är OK att pröjsa för fotboll eller hockey i Viasats kanaler, i Canal+ och när det köps på nätet. Då betalar du dessutom frivilligt för det du vill ha. För SvT får du pröjsa drygt 2000 spänn om året, oavsett om du vill inte, för att ha tillgång till kanalen. Annars riskerar en polis komma hem och konfiskera din TV-apparat.

Men fotboll i TV4-kanal ska alltså vara gratis? Det är så jag uppfattar den här debatten. Överallt annars är det OK att betala om man vill se, men Fyran ska bjuda på det.

Tyck vad du vill om betal-TV och om att TV4Sport är en kanal som förutom en del fotboll (faktiskt enda kanalen, när inte TV4 och TV6 sänder enstaka matcher, som ger dig gratis fotboll i TV) sänder massa blajblaj med polisjakter, aborrfiske och fulla engelsmän på julfester – men håll med om att det är underligt att just TV4 får skit för att det kostar att se fotboll numera.

Bra fotboll i TV kostar. Hos alla. Överallt. För jävligt. Men så är det.

Läsa reportage/nyheter på nätet är däremot gratis i Sverige. Men Aftonbladet tar betalt ibland: så blåser dom läsarna.

***

Ja, vad hände med Guiilermo Molins?

Svar HÄR.

***

Den där skadan som Zlatan hade med sig till landskampen mot Brasilien var inte direkt ett skrapsår.

Nu spelar det ingen roll, men klart att man visste att han INTE kunde spela den landskampen när han landade i Stockholm.

Men efter alla återbud till höger och vänster så kan jag förstå att förbund/landslag inte gärna gick ut med att dragplåstret, symbolen och affischnamnet också var helt borta.

“Vi får se om det går att spela”, sades den i tisdags för över en vecka sen.

Än är han inte helt matchklar.

***

Problemet är att TV4 såg till att ligafotboll var gratis från början, insåg att det inte var lönsamt och nu tar betalt. M

***

Herregud, vad händer med Huldas Olympic?

***

Jag är inte helt säker på att Pia Sundhage innebär automatisk framgång som ny förbundskapten.

Det är ändå lite skillnad på att ha ett USA – och där är damernas soccer oerhört utbrett – bakom sig i form av resurser och spela jämfört med Sverige och ett material som är vad det är och som halkat efter i kvalitet sett vad vi ser i en del andra länder.

Så enkelt är det inte även om Thomas Dennerby borde ha funderat på avgång något år tidigare, det osade inte direkt vinnare kring hans aura.

I det sammanhanget är det annat med Sundhage. Och symbolvärdet är stort…Sundhage kommer att damernas landslag så mycket mer, inte minst medialt.

Men inte nödvändigtvis något OS-guld.

***

Hur säger man “kopparspik om natten” på litauiska, förresten?

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Duger det försvaret?

Ekwall vs Lundh On Tour är snart tillbaka efter det att jag och Långe Lundh varit ute och snurrat i fotbollsvärlden.

Allting kommer ju avslutas med en fotbollsresa över tre dagar som vi toppar med Chelsea-Manchester City på Stamford Bridge – spana in hur du gör för att hänga med mig och Lundh på detta äventyr.

I väntan på det sitter jag och brottas med mitt lag i Ekwall vs Lundh-ligan hos Fantasy11, där gäller ditt lag först från den 1 september när transferfönstret stängt…du har fortfarande möjlighet att vara med från början.

Sett till de första matcherna tror jag att jag har hittat en ganska bra trupp och – framförallt – en start startelva, men allt är inte bara vad som sker under de första omgångarna – laget ska hålla under en hel säsong.

Mitt lag kommer spela 3-4-3 för att få ut så mycket som möjligt av offensiva poängspelare.

Men jag har byggt starkt bakifrån.

Det blir holländaren Tim Krul, Newcastle, i målet. Inte bara för att han är ganska lik Tomas Brolin (som var en rätt bra målvakt på gamla dar). Han står bakom ett lag som var starka i defensiven förra säsongen och jag tror du förlorar mer på att lägga pengar på en målvakt från toppklubbarna.

När det gäller det försvar som startar ville jag absolut lägga en hel pengar på Vincent Kompany, Premier Leagues bästa back förra året, som dessutom kan ligga bakom ett och annat mål framåt.

Jag är lite förtjust i Evertons och landslagets Leighton Baines och han tar en plats sidan om Kompany när han blåser i pipan.

Och sen var det inget snack: Ryan Shawcross, Stoke Citys betongblock (framåt som bakåt).

Fabricio Coloccini, Newcastle och Gary Cahill, Everton är mina backreserver…känns tryggt.

Eller, någon jag har missat?

Nu sitter jag med mittfältet. Har klart med vilka som ingår i truppen, osäkert vem som får sitta på bänken. Återkommer.

Vill du utmana mig, Lundh och Henke Larsson med flera så tar du ut ditt lag HÄR. Ligans kod är ON TOUR.

Tar du hem Ekwall vs Lundh-ligan så vinner du en resa för 2 st tillWien och Österrike-Sverige i VM-kvalet.

Patrick Ekwall

Så mycket snack och så var det slut efter två minuter

När du är med hus lär du dig varje dag och efter mitt senaste blogginlägg har jag inte bara lärt mig att jag har en stor skara björkhatare bland mina läsare.

Samt hur du på tolv olika vis gör dig av med en björk utan att såga ned fanskapet.

Sådant jag inte hade en aning om.

Inte för att jag skulle kunna var så grym, inte jag inte.

***

Två minuter tog det, sen kändes den Champions League-drömmen lite väl ljummen.

Och jag kände igen det från Malmö FF:s matcher i Europa League: nära, nära att göra mål men ändå inte, fatala försvarsmisstag och PANG!, ett mål i baken.

De syntes i ögonen på rätt många HIF-spelare att det här var stort och det var spänt, det var nervöst, det var lite för stort för en del.

Som för den väldigt begåvade ynglingen Jere Uronen.

Han inledde med att hypernervöst släppa ut en boll över sidlinjen och fortsatte med att tappa bort sin markering (men inte att rätta till frillan), sen var det 1-0 till Celtic.

När varenda människa som uttalat sig om matchen talat om att det VIKTIGASTE var att hålla tätt bakåt.

HIF-spelarna hade drömt om den här chansen mot ett halvdassigt gäng som spelade 1-1 mot Ross County i sin senaste ligamatch och så sprang halva laget omkring i ett vakuum när det väl blåstes igång.

För vi kan tala hur mycket vi vill om Helsingborgs goda chanser framåt och att spelet (och Uronen) blev bättre och stabilare, det är ändå ddet där 1-0-målet som sätter karakären på matchen och på hur spelarna uppträder.

Det blir en mental uppförsbacke som föder en viss ängslighet; vid 0-0 kan riskera lite, lite, vid 0-1 springer du omkringi i en hel match och vet att 0-2 är ödesdigert.

***

Christoffer Andersson var, däremot, väldigt underhållande att lyssna till i studion efter matchen.

***

På Twitter slår Rydström till med en klassiker som berör ämnet bra och/eller dålig straff.

Han skriver att helsingborgarna borde vara stolta ändå.

Efter en tvåmålsförlust mot ett skotskt lag på hemmaplan?

Jag tror ingen i HIF satte sig i omklädningsrummet efteråt och var nöjd med någonting, än mindre stolt över att ha bjussat på två mål likt ett juniorlag.

***

Det var ju inte direkt så att HIF-arna gjorde det särskilt svårt för Samaras att måtta inlägget till första målet.

***

Det finns ETT ENDA skäl till att Pär Hansson spelar i allsvenskan och inte ute i Europa och det såg vi på det andra målet.

Svagheten att dominera luften så långt in som i sitt i sitt eget målområde.

En “stor” målvakt med bra timing i luften läser den hörnan och får bort den bollen innan, även om den är långt bort på andra stolpen.

Jag säger inte att Pär Hansson är en sämre målvakt än en hel del andra i riktigt bra lag, tekniskt sett är han och Johan Wiland bäst i Sverige.

Men ta en titt på hur målvakterna ser ut i de flesta europeiska lagen som tillhör ett hyggligt toppskikt, du ser ju själv vilken målvaktstyp de flesta väljer.

***

Jag undrar vad Schwarz tycker om en vänsterback som tänker på att rätta till sin frisyr mitt i en match?

***

Nyförvärvet Djurdjic gjorde en stark första halvlek för Helsingborg, sensationellt bra för att vara första matchen.

Men jag tror att Johan Mjällby och Co var väldigt nöjda med att slippa Finnbogason i den här matchen.

Personligen är jag övertygad om att islänningen hade kunnat såra skottarna, både som målskytt och framspelare.

***

Stjäl den här göteborgaren av Anton Snibb på Twitter:

Vad gjorde Jere strax före 0-1?

Han lade håret bakom Uronen…

***

Tänk att kvällstidningarnas löp under tisdagen var följande:

…då undrar man ju om tiden stått still?

***

Är jag den enda som känner att tre bra målchanser (som alltså missades) mot Celtic på hemmaplan inte är så märkvärdigt.

Förväntar du dig inte mer? Egentligen?

***

TV-laget söker motstånd i oktober.

Är din förening sugen på ett seriöst event?

Mejla patrick@ekwall.se

***

Ett helsingborgskt 1-0-mål i Glasgow med tid kvar att spela på, då kanske, kanske, kanske skottarna börja känna lite oro och då kanske, kanske, kanske det kan bli match igen.

Men då får HIF-spelarna hålla i frisyren från början, för när Celtic spelar hemma så är det different story.

Ingenting är omöjligt och Celtic är inget oslagbart lag. Men det krävs någon form av mirakel.

***

Erik Wahlstedt kanske, Erik Hamrén?

Om Mikael Lustig inte platsar i detta Celtic då måste han vara en bit från spel i ett landslag.

***

FCK har rutinen ändå.

Att fixa 1-0 hemma mot Lille. Starkt.

(Och fin straffräddning av Johan Wiland)

***

Kopparspik?

Var hittar jag sådana?

Tänkte spika ihop en kökspall…

 

 

Patrick Ekwall

Har HIF skapat en ny bra norgehistoria?

Ting här i världen som jag aldrig trodde att jag skulle lära mig att avsky, del 47 (efter att ha blivit husägare):

En björk.

Eller snarare flera stycken, men framförallt ett fanskap rakt utanför huset.

Det är som en enda stor dyngspridare som sprider sitt skräp dygnet runt – överallt. Det är små grenar som ramlar av runt om, det är de där små. små “flagorna” som yrar omkring i luften och lägger sig på på varenda yta på och runt samt i ett hus och det är små pluppar med kåda som landar på och kletar ned mattsvart bil.

Det är ett fanskap till träd som inte är till någon som helst nytta.

Jag kunde inget om björkar, mer än att de susar.

Man får lära sig the hard way oct jag jag vet nu…när grannar och kollegor skrattar snett åt min vrede…att björkarna är trädens råttor. Ingen vill ha dom i närheten.

Hade jag haft minsta chans och möjlighet så hade jag själv sågat ned den, när som helst och hur som helst.

Men jag får inte.

Trädet står tio centimeter på fel sida, på kommunens mark.

Den förpestar mitt hus, min bil och mitt liv men det är kommunens björk.

Det är inte direkt så att de åker hit och klappar på sin björkstam, vårdar den och säger “kära björk, hur har det det idag?”.

Kommunen skiter ju i den här björken egentligen, den får skräpa ned sin omgivning lite som den vill och det har inte varit en aborist i närheten av denna björk sen den föddes för väldigt längesen.

Men kvar ska den stå, som ett hån.

Jag hatar den.

***

Helsingborg rustar med Nikola Durdic från Haugesund och det ligger ju helt i linje med HIF:s och Jesper Janssons sedvanliga norgekoll.

För även om Thomas Sörum inte skrämt livet av särskilt många så var ju Ardian Gashi ett fynd.

Smart också att välja en spelare som bevisligen fungerat med Sörum förut, vilket innebär att Durdic kan slängas in direkt och känna sig hyggligt hemma.

Bedoya är ju egentligen inte forward i den bemärkelsen, snarare offensiv mittfältare.

Erik Sundin ses sannolikt som en David Fairclough.

Om det inte räcker mot Celtic så ser det väldigt spännande ut inför ett gruppspel i Europa League.

***

Marouane Fellaini…vilken match han gjorde när Everton slog tillbaka Manchester United i premiären.

Kung i luften, snillrik på marken och så elegant i all sin sävlighet när han vände bort försvarsspelare eller när han plockade ned insparkar på bröstet.

Och så typiskt på något sätt när allting handlar om hur jättelika Man United cashar in Robin van Persie och så är den belgare i sin fjärde säsong för Everton som äger matchen.

Sådan kan fotbollen också vara.

***

Lite läskigt att lite väl många tror att Celtic bara är ett enlare hinder på vägen för Helsingborg.

Så enkelt kommer det inte bli.

Det låter bättre än vad det är, men så illa är det inte.

Viktigast för HIF blir att inte släppa till för mycket på Olympia. En match utan insläppt mål kommer att ge Helsingborg ett ypperligt läge i returen.

***

Det är som det är, men ändå trist att Magnus Eriksson ska behöva dra till Gent som är ett mediokert lag i Jupiler League.

Jag förstår Eriksson, för hans del handlar det om pengar som han aldrig varit i närheten av…men ändå: han hade kunnat göra nytta i vilket allsvenskt topplag som helst.

***

Nu kan du rösta på din TV4-favorit för nominering till Kristallen.

Du väljer förstås den du själv vill.

HÄR lägger du din röst.

***

Det är verkligen starkt av Tobias Sana att ta en startplats i Ajax och dessutom göra två må.

Förvisso mot ett holländskt försvar som – som vanligt – inte ser skillnad på fram och bak, men det är ändå Ajax. Även om Ajax storhetstid i Europa är förbi så springer du inte in i den klubben och tar en plats i laget hur du vill.

Kan Sana fortsätta på den nivån och i den stilen bör han absolut vara aktuell för Erik Hamrén snart.

***

Johan Elmander ville vila mot Brasilien efter sina skadeproblem, men spelade från start för sitt Galatasaray när de besegrade Isakssons Kasimpasa med 2-1.

***

Fotbollskanalen Europa är tillbaka på söndag. Vi kör i Fetfyran.

Ekwall vs Lundh är också snart tillbaka i matchen med med mina och Långe Lundhs nedslag ute i fotbollsvärlden.

I höst kan du resa med oss ut på en fotbollsresa, mer om den resan HÄR

***

Jag har alltid gillat när småklubbar lottas mot riktigt stora i Svenska Cupen.

Som Långholmen FC – ett halvdassigt bottengäng i en stockholms division 4, klart sämre än Katten, Husets, Fabror Banks och Kviborgs Andrea Doria – mot IFK Göteborg.

I tretton minuter håll Långholmen ut innan det började ramla in. Det är ju ändå rätt starkt, kan jag tycka. Av Långholmen då, inte Blåvitt (om ni undrade).

Och tänk att Sandviken var ytterst nära att fälla mäktiga Malmö FF.

Men Mathias Ranegie räddade en förlängning i sista stund och lite i skymundan gjorde sydafrikanska nyförvärvet Tokelo Rantie tre av MFF:s mål (3-6 efter förlängning).

Tokelo är ju ett skönt namn, förresten, om man uttalar det med malmöitiskt skånsk betoning…Toke Lo.

***

Efter första Premier League-omgången är jag ganska nöjd med mitt ursprungslag i Fantasy11…tog ut Eden Hazard och Kagawa…men kommer göra en och annan ändring innan det är skarpt läge, Fantasy11 kör igång först när efter transferfönstrets stängning den 1/9.

Plocka ut ditt lag i Ekwall vs Lundh-ligan och se om du kan besegra mig och Långe Lundh (och Henke Larsson).

***

Jimmy Durmaz startade för Genclerbigli, hemma mot Antalyaspor. Men utbytt i 69:e och därefter gjorde Ankara-laget sina tre mål och vann med 3-1.

***

Jag har funderat om det på något vis skulle kunna gå att lönnmörda (just, lönn!) björkjäveln, att smyga ut i natten och ge den en spruta eller nåt.

Men jag känner att jag skulle ligga rätt risigt till om det gjordes en mordutredning.

Jag får stå ut, helt enkelt.

Och möjligen gå i någon sorts terapi, AB: Anonyma Björkhatare.

Har jag någon med mig här eller är det bara jag?

 

Patrick Ekwall

Med livet som insats i en öken

Vi kördes rakt ut i en jävla öken, några uppstissade fd elitidrottare med prestationsångest och ett gäng skitnödiga halvkändisar på svår hypokondri.

I en äkta jävla öken, gjord som för en spagettiwestern.

Men en BajaMaja och en ambulans.

De visste vad som krävdes, arrangören och producenterna för Superstars Celeb.

De visste vad de hade att göra med.

Och vi insåg förstås alla att 1500 meter i sanden ute i en jävla öken när temparaturen pekade någonstans över 40 grader med solen rakt över oss…vi visste att det inte var en särskilt lyckad idé, att det var direkt farligt för några av oss.

Men har man gett sig in i TV-leken får man TV-leken tåla.

Det var bara att hälla i (och över) sig mängder av vatten, ignorera att den spanska cateringen erbjöd pizza (pizza inför ett 1500-meterslopp!) och hoppas på det bästa.

När jag kände blodsmak i munnen, ben som var var på väg att vika sig och en överhettad andning tittade jag snett bakom mig och insåg att jag hade hunnit 50 meter.

Då kände jag att jag skulle dra mer nytta av ambulansen än av skithuset när (och om) det här loppet skulle ta slut.

Jag hoppas bara att de har klippt det lite snyggt, med coola slomobilder i sol-ljuset och sånt som ser bättre ut an vad det egentligen är.

Det är jag och Emma Igelström i samma lag i Superstars Celeb på 3:an kl 20 ikväll.

Och det är på skoj men ändå inte.

***

Helsingborg hade drabbats av skador, sjukdomar och en islänning som drog över en natt.

Men med hjälp av Alejandro Bedoyas bicycleta hade de Elfsborg på stången i en halvlek.

Det räckte inte.

För när Elfsborg fick fart och när Värnamo-effekten drog in med full kraft via Niklas Hult och inhoppande Viktor Claesson, då orkade inte HIF stå emot.

Boråsarna utnyttjade den kraft de har på fasta situationer och sitt snillrika passninggsspel i högt tempo, det gav 1-1 (Augustsson, och då talar vi om den fasta, men det förstod ni) och 2-1 (Claesson efter mönsteranfall, inlägg från Ishizaki, överhopp av Hiljemark).

Avgjort nu?

Nej, inte direkt.

Om något av topplagen får ordning på sitt bortaspel så går det att komma ifatt Elfsborg, även om segrarna mot MFF och HIF kommer att väga tungt.

Det är mycket kvar.

Elfsborg har ryckt, men ingenting är avgjort.

***

Liverpool, vad händer?

***

Att Robin van Persie väljer cashen – och andra störrre utmaningar – skiljer inte honom från någon annan fotbollsspelare.

Det är mest att vi vill jämnställa Arsenal och Manchester United som lika stora, lika starka.

Men det var ett tag sen.

Idag spelar Man United i ekonomins division 1. Där är inte Arsenal.

***

Glöm inte Anders Svensson, vilket oerhört slit och vilka uppoffrande matcher han har gjort mot Malmö FF och Helsingborg,

Svenssons rutin och spelskicklighet i trängda situationer har varit guld värt för Elfsborg.

***

Vilken boost för Alexander Kacaniklic i veckan: kallad till landslaget och debut på Råsunda, från start för Fulham, seger och första målet i Premier League.

Där har vi tveklöst något för framtiden.

Övertygad om att vi ser Kacaniklic i truppen mot Kina (i Helsingborg, hans hemstad) och Kazakstan om inget oförutsett händer och killens form håller i sig.

Om jag har förstått allting rätt så har hans lugna framtoning och attityd till uppgiften gått hem i landslagslägret. Viktigare än du tror.

***

Minns ni bloggen där jag beskrev att det är något som vi inte riktigt fått veta om John Guidettis skada.

Nu har han inte spelat fotboll sen i april någon gång och jag vet inte direkt om vi har hört något om en snar comeback.

Vad har hänt? Hur illa skadad är han?

När kommer svaren?

***

TV-laget goes TV-inslag:

[youtubeplay id=”1cEsYnYyVJU” size=”medium”]

***

“Vi har svårt på konstgräset här”, sa Åge Hareide, efter förlusten.

Eller om det bara handlar om “hemmaplan”.

HIF är starkt hemma, MFF är det och Elfsborg är det.

Man kan ju också göra som danska Horsens, skita i underlaget (som man aldrig spelar på, i stort sett), göra tre mål och vinna matchen.

Släpp konstgrässnacket.

Det är som att säga Helsingborg är starka hemma på naturgräs. Men de är ju bra hemma, oavsett underlag. Och lite sämre borta, same same.

Är ni med?

***

I nästa avsnitt kastas jag ut i en hinderbana och i en cykelcrosstävling, en föreställning på sitt sätt.

Men jäkligt kul.

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Dags att besegra Lundh igen…

[youtubeplay id=”QpCSeUX9JzE” size=”medium”]

Precis som under EM så får du nu chansen att ta hem “Ekwall vs Lundh”-ligan i Fantasy11.

Slår du mig? Och Henke Larsson och alla andra?

Då vinner du en resa för två med hotell och hela grejen till Sveriges VM-kvak mot antingen Österrike i Wien eller Irland i Dublin.

För min del handlar det mest om äran.

Och att slå Lundh (som under EM), trots att detta är hans hemmaplan.

Henke Larsson säger det bäst själv i filmen ovan.

Jag sitter just nu med min laguttagning och undrar mest vem jag ska plocka ut från Stoke City? Måste ha en Stoke-spelare i mitt lag. Som inte bara kan kasta inkast. Förslag?

Tänk på att spelet drar igång först den 1:a september när transferfönstret är stängt, så du har gott om tid på dig.

PS: Ekwall vs Lundh On Tour är tillbaka igen i vecka 35-36. Sen kör vi hela vägen fram till vintern. DS

PS2 Här har du vårens program DS

Patrick Ekwall

Vakna, Sverige: det var inga rymdvarelser vi mötte

Två stjärnor säger hej…

Pelé reste sig och tog Hamrén i hand…

Alla ville ta del av Pelé…

…utom möjligen Daniel Majstorovic och hans farsa som lugnt och stilla och spanade in skådespelet

Det var sagt att vi kanske skulle få en intervju med Pelé.

Men du får ingenting med Pelé. Du tar.

Han är godhjärtad denna brasilianska megahjälte, han vill gärna vara alla till lags och han får vuxna män att gå bazookas, 40-, 50- och 50-åringar blir som tonåringar framför Justin Bieber; tappar alla koncept i jakt på en autograf, ett handslag, klapp på axeln, en mobilbild, ett meningsutbyte, ett drag i kavajen, en titt, en flukt och – för den delen – en intervju.

Och runt honom, denna lilla stora man (han mätte upp till naveln på Zlatan) ett entourage bestående av gråhårig manager, en väldigt kortväxt livvakt i helt vansinnigt stora solbrillor, ett gäng brasilianska journalister, ett större gäng ettriga brasilianska radioreportrar, en intressant filmduo under täcknamnet “Ringarts gäng” med Janne Scherman (!) som reporter, annat löst folk och en stackars Informationschefen med svetten lackande bakom förbundssäcken, väldigt nära en gräns.

Knappt ens Henke von Zweigbergk, studiomännens studioman, hade en chans att sätta emot den surrande svärmen.

Alla ville ha något att göra med Pelé, men med god hjälp av både Informationschefen och studiomanna-Henke, tryckte vi fram Pelé framför mig och kamera och när vi kablades ut i kaoset så sa han att han älskade Sverige och givetvis något om att alla är välkomna till VM i Brasilien nästa år.

Lugn som en filbunke.

Som om vi satt i ett rum, bara han och jag.

Han lever mitt i ett kaos och är van vi det.

***

Ja, jag vet att det var Brasilien. Och jag vet att vi kom med ett sargat lag.

Men det är ju inga rymdvarelser.

Jag fick en känsla av att alldeles för många svenska spelare trodde det igår på Råsunda.

Vi talar ändå om spelare som är ute i den europeiska hetluften och lever med fotbollsstjärnor dag ut och dag in, på träningar och matcher – då får man inte springa omkring och gömma sig och vara rädd för att ta emot en passning eller två.

Det var längesen jag såg ett svenskt landslag med ett så miserabelt passningsspel, en så tafatt bollbehandling.

Långa stunder var det direkt smärtsamt att se normalt begåvade spelare bete sig som pojklagsspolingar från landet i sin första Gothia Cup-match på Heden; det var mottagningar som studsade på smalben, det var de enklaste passningar som kom snett, det var överdriven respekt.

Vi kan skylla på tre missade målchanser och vi kan gapa ihjäl oss på att den ungerske domaren missade Patos dubbeltouch på straffen.

Men det blir som att dölja en blåtira med en plåster på armbågen, du ser skadans omfattning ändå.

***

Sebastian Larsson ska förstås spela höger mittfält eftersom han är Sveriges bästa högermittfältare och eftersom vi behöver honom där.

I brist på annat – en annan back eller nyvunnen form/speltid – får vi köra Lustig på högern. Eller möjligen Wendt på fel kant, han har gjort det förut. Och kanske är det dags att matcha in Elfsborgs Johan Larsson eftersom AZ:s Mattias Johansson uppenbarligen sitter i någons sorts landslagsfrysbox.

***

Det är klart: när Brasilien bytte in Pato och Hulk, då bytte Sverige in Kacaniklic och Tobbe Hysén.

Skillnad, trots allt.

***

Jag tyckte lite synd om Marcus Berg, han lämnades sannerligen åt sitt öde.

***

Jag vet inte varför Anders Svensson satt på bänken, när han nu ändå var med i truppen?

Möjligt att Hamrén ville testa såväl Wernbloom som Holmén, men visade inte EM-matcherna mot England och Frankrike att vi är i behov av Svensson på mitten som det ser ut just nu?

***

Rasmus Elm?

Jag förstår ingenting.

En så bolltrygg och skicklig fotbollsspelare normalt men i sina senaste landskamper som om bollen vore hans värsta ovän.

Glimtvis ett snyggt instick, ett snyggt väggspel. Men i det stora, bedrövligt med hans mått mätt.

Jag tror inte att det handlar så mycket om att han får spela på en kant (där får du ju oftast lite mer tid, dessutom), det måste vara någonting annat.

Ett svenskt landslag är i stort behov av en Rasmus Elm i harmoni på fotbollsplanen, just nu är det inte så.

***

Någon som idag känner att den där segern mot Frankrike var “viktig att ha med sig i bagaget”?

Bullshit, som sagt.

Alla matcher lever sina egna liv och oftast lär du dig mer av förluster (Holland borta) än av segrar i betydelselösa matcher.

***

Det var kul att se Alexander Kacaniklic få debutera, lite nervöst och en blindpass som gav brassarna en omställning till ett av målen. Men kul som symbol. För något nytt.

***

Inför den här matchen hade Chippen Wilhelmsson tränat fyra gånger med Mjällby efter EM. Och två pass med landslaget.

Och tog en plats i startelvan.

Jag såg ju honom på träningarna på Råsunda och förstår varför, han var bäst där, men i förlängningen är det inte optimalt med spelare som inte ens har en klubb att spela för. Då måste Hamrén släppa på favoriter och se sig om efter andra alternativ.

***

Det kändes stort att få se Neymar live.

Vilken spelare.

***

Wernbloom försökte hitta på något genom att röja friskt, Holmén gjorde vad han kunde för att bryta en passning här och en där.

Men det blev till ingen nytta eftersom ALLTING kom tillbaka lika fort.

Tre-fyra gånger på en hel match spelade sig svenskarna ur pressen (och då fanns det plötsligt oceaner av tid) och det räcker inte så långt över 90 minuter.

***

Olsson/Granen fungerade.

Granqvist såg ut att växa med uppgiften som nye Mellberg.

**

Nu väntar Kina (träningsmatch) och Kazakstan härnäst, därefter Färöarna och Tyskland i oktober.

Det är inte Brasilien, inte ens Tyskland i Berlin är i närheten.

Då har Sverige sannolikt ett annat lag och en härförare i Zlatan Ibrahimovic.

Men det vi såg i sommar och det vi såg igår räcker inte till ett VM-slutspel, det har blivit väldigt tydligt.

***

En tröst kan möjligen vara att Brasilien var än mer överlägsna i VM-finalen 1958, enligt Janne Polis, som minns matchen.

Och redan då lärde sig Pelé att ta sig ur väldigt kniviga situationer, hårt uppvaktad, med ett leende på läpparna.

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Två landslagsminnen från Råsunda att aldrig glömma

Jag hör på radionyheter att vi nu är 9,5 miljoner invånare i Sverige.

Det känns lite svindlande för en som växte i en skola som alltid propagerade “Sverige är ett litet land med ett invånarantal på  åtta miljoner”.

Men det går fort när man har roligt.

Och vi får ju plats.

Jag har varit på ställen i Sverige…inte minst på turné med TV-laget…där det bor 150 personer på en yta större än städer som har hundratusen. Eller stadsdelar, om du så vill, i Kina och Japan.

***

Erik Hamrén har fått skramla ihop ett lag till kvällens möte med Brasilien.

Jämfört med EM blir det ett nytt försvar, helt nytt defensivt mittfält och en nia, Marcus Berg, som vi inte sett starta i landslaget på väldigt, väldigt länge.

Zlatan skadad (klart att alla visste redan igår att han inte kunde idag, men den negativa bomben inför förbundets PR-fest på Råsunda ville ingen släppa), Mellberg nedlagd, skador, skador, skador och återbud för än det ena (Rosenberg), än det andra (Gerndt).

Då blir det vad det blir.

Vi ska vara väldigt glada och nöjda att det rör sig om en kul träningsmatch och inte om viktiga kvalpoäng.

***

Det ska bli intressant att se vad Henok Goitom kan göra i allsvenskan.

Och det är ett väldigt spännande köp av AIK, på alla sätt.

***

Då är vi 9,5 miljoner förbundskaptener i fotboll, med andra ord.

Och vi visste att vi skulle komma dit, där vi är idag: en förbundskapten som valt sina spelartyper, sina favoriter, sin linje och hamrat fast dom och så snart det är gjort så står det ganska många på andra sidan och vill ha med någon annan, men får inte det.

Det är inget konstigt med det.

För så har det “alltid” varit.

Så långt tillbaka som till Olle Nordin som nästan vägrade ta tillbaka Glenn Strömberg i kanonform till VM i Italien 1990.

Tommy Svensson som höll i rätt trötta 94-hjältar så länge han kunde och när han väl började rensa (runt -96) och tryckte in både Dick Lidman och Ola Andersson från allsvenskan, då visade det sig att det inte riktigt höll.

Värst är väl annars Söderberg/Lagerbäck som tokmobbade Pär Zetterberg och hellre valde Turbo Svensson och sånt, för det var vad de gillade.

Det var Pär Zetterberg, en mittfältare som då var i absolut toppklass i Europa.

Det var inte en Sana, Ranegie, Kujovic eller en Durmaz.

Jag tror inte att de är ensamna om att ha ambitionen, målsättningen eller drömmen om att få spela i A-landslaget. Gott nog.

Men det blir alltid så i ett fotbollslag där det finns en tränare/förbundskapten som bestämmer. Han får sina favoriter och har svårt att släppa dom. Likadant i alla lag.

Och vi är rätt bra på att skrika efter namn som slår igenom och är bra i allsvenskan, det var likadant med Gerndt en gång i tiden, samma med Berg, och så vidare, och så vidare.

Däremot gapade inte särskilt många efter Rade Prica när han öste in mål i norska ligan för topplaget Rosenborg och jag vet inte om Prica hånade förbundskapten för det.

Å ena sidan tycker jag att Hamrén varit rätt tydlig med varför han valt bort Mathias Ranegie, sen får Ranegie själv tycka att han är en vass djupledsmaskin. Och det här med att plocka ut spelare för att “han är bra att ha som murbräcka när vi ligger under”, vad är det för fjanterier? Mathias Ranegie är bättre än så.

Å andra sidan tycker jag att Ranegie borde ha varit med i den här truppen eftersom läget är som det är. Jag tror att han hade kunnat fungera i en roll som 9:a, jag tycker inte att man måste köra fast vid att vissa positioner måste ha fastlåsta specifika egenskaper.

Nu blir det lite väl provokativt att ringa in Tobias Hysén som varit fullständigt iskall under en period och till och med blir hånad av sin egen farsa på Twitter… Det är tecken på att en förbundskapten tar vad som är tryggt, väl inkört och vet i vilket rum på Park man hämtar träningskläderna.

Det är så det blir efter något år, det är inget nytt.

Väl värt att diskutera dock.

***

Krisen i Gais, hur djup är den egentligen?

***

Ett av mina bästa landslagsminnen från Råsunda är såklart de där stora, som Englandsmatcherna och segern mot Holland förra året.

Men också två andra:

1) Den sensationella segern mot Spanien(2-0) 2006 med ett uträknat svenskt lag utan Zlatan, som nobbade landslaget under den perioden, med Allbäcks fantastiska mål.

2) När min barndomskamrat och lagkamrat, Niclas Larsson (Nylén) kom in 70:e minuten mot Polen och sköt Sverige till VM 1990. Det var stort.

***

Istället för Hysén hade jag kanske valt (förutom Rangie då) Astrit Ajdarevic som alternativ på 10:an…Toivonen kan ju spela 9:a, så vi mot Frankrike i EM…kanske Durmaz (Elm kan spela centralt), Jiloan Hamad eller en virvelvind som Niklas Hult.

Och Albin Ekdahl, visst hade det väl varit läge för honom nu?

Nu är Alexander Kacaklinic med och det är spännande, men sett till den första truppen så har Erik Hamrén mest gått efter sådant vi sett förut.

Det är väl någon form av trygghet, utgår jag från.

Sådant som folk också skriker om, rätt ofta.

***

Stefan Schwarz i Patrik Sjöbergs program på 3:an…vilken föreställning.

***

Jag gillar ju 1958-nostalgin, men det har gått några varv för mycket.

Det är tröttsamt uttjatat.

***

Sverige har genom åren gjort ganska bra träningsmatcher med hoprafsade lag.

Vi får hoppas att Brasilien, Neymar och Co, inte går för fullt.

***

Det bor 192 miljoner förresten i Brasilien.

Det är 22 Sverige det.

Också värt att tänka på; hur många förbundskaptener finns det inte där?

Patrick Ekwall

En sjuminutare med Zlatan - man vet aldrig hur det slutar…

Det de där korta “exklusiva” intervjuerna med Zlatan Ibrahimovic blir sällan trista.

Inleds oftast med en och annan kommentar om klädsel, parfymer, småhugg och annat och när väl intervjun drar igång vet du aldrig riktigt var och hur det ska sluta.

Vilket förstås är spännande och lite roligare än “bollen är rund”-intervjuerna…sen händer det förstås att lagkaptenen kan vara på sämre humör (som alla andra) och då blir det som det blir.

Den idag blev ju rätt glad och avslpannad, om du frågar mig, med en hel del garv.

Patrick Ekwall

Kacaniklics farsa var en snidare, sådant minns jag

Vanligaste från under OS: “Är inte du i London?”

På den svarar jag till slut, när jag tröttnat, med frågan “Vad ser det ut som?”

Vanligaste frågan idag: “Hur var det på OS?”

Vad svarar man på det?

Folk ser ju bevisligen på OS, märker de inte att jag INTE är där?

Eller tar man bara för givet att jag är överallt och när jag ändå är där så märks det ändå inte särskilt tydligt?

***

Nu sitter jag i alla fall på Råsunda och ser landslaget träna inför mötet med Brasilien och i OS- och EM-baksmällans töcken så är det sämre mediaintresse för träningen än någon gång tidigare.

Vi är åtta pers på pressläktaren, varav tre (jag själv, Långe Lundh och Sundberg) är från TV4/Fotbollskanalen.

Möjligt att de flesta svenska mediarepresentanter valde att bevaka Brasilien på Söderstadion istället.

Själv har jag inte varit på landslagsträning med så få journalister sen januarilägret då Lagerbäck rullade pergamentrullen med Gazellens försvarstal inför fyra utsända i Abu Dhabi år 2006.

***

Elfsborg visade på mental styrka när de vände fiaskot mot Horsens till 4-1 i seriefinalen mot Malmö FF.

Och kraft.

För jäklar vad boråsarna hade bestämt sig för att smälla på och det såg ut att krama musten ur en del spelare.

Efter Anders Svenssons tunga (på gränsen till våldsam) tackling på Wilton Figueiredo kroknade brassen rejält och det är rätt ofta Wilton som är MFF:s nyckel till kreativiteten i MFF:s offensiv.

Malmö orkade inte stå emot, vare sig tyngden eller de lätta fötterna på Niklas Hult.

Men allsvenskan är inte över för det, den är sällan det.

Jag räknar inte bort Malmö FF och jag tror att Helsingborg kan ge sig in i kampen om inte deras europaspel blir för mycket.

AIK och Häcken tror jag inte räcker i längden.

***

Förlust med en boll mot Frankrike i OS-finalen är förstås lite surt, men någonstans känns det ändå som att Sverige vann ett silver.

Så illa som det sett ut i både mästerskap och senaste kvalet, det är inget annat än en superskräll att detta svenska lag gick så långt som det gick…det fanns ingenting, absolut ingenting, som tydde på att det skulle vara möjligt inför OS.

Och det var över tio år sen vi var i närheten av att besegra Frankrike, glöm inte det.

***

Chippen stekhet på dagens träning, piggast av alla.

***

New boy Alexander Kacaniklic (uttalas Kachaniklich) kändes lite blygsam när han stegade in på Råsunda för sin första träning med A-landslaget.

Tacka för det.

Men han har inget att be om ursäkt för, har man gåt den “långa vägen” och tagit en plats i ett Premier League-lag så är man ingen duvunge.

Han är värd chansen och jag tycker det är kul att han får den, även om det inte lär bli många minuters speltid. Om än någon.

***

Som jag anade i ett blogginlägg tidigare:

Erik Hamrén tycker inte att Mathias Ranegie fungerar i det spelsystem som Sverige använder sig av idag, det med en toppforward (nr 9) som är mer av en rivande och djupledslöpande typ.

Och på nr 10-positionen går Zlatan och Toivonen före och på just den platsen tycker jag inte att Ranegie är aktuell alls.

Ranegie tände snett i Bladet och sa vad han tyckte om det och det har jag inga problem med…känslor är till för att uttryckas…men jag har svårt att tycka att Ranagie är en forward av den djupledslöpande “Elmander-typen”, oavsett vad han tycker själv.

Det är klart att ett svenskt landslag hade haft nytta av en tung målskytt i form och det är klart att det skulle vara intressant att dra nytta av olika spelartyper, men du har ju en tränare/förbundskapten som väljer sin linje och måste gå efter den – då blir det så att “spelartyper” väljes bort.

Eller väljes för att de är så bra så att man bygger laget kring en sådan (läs: Zlatan) och där är inte Ranegie.

Jämför exempelvis med Spanien och Fernando Llorente.

Bilbao-spelaren var i strålande form inför EM och visade klass ute i Europa, men del Bosque valde sin linje och spelade hellre utan naturlig forward än med Lllorente. Det kan vi förstås tycka vad vi vill om, men det är så det kan fungera.

***

Kacaniklic påminner lite om Tony Morley, om ni minns.

Vänstersnidaren i Aston Villa och West Brom.

***

Fortfarande lite chockad över att Wernbloom firar med att gå på KFC i Moskva.

Eller någon annanstans i världen, för den delen.

***

Snacket om att det är så mycket svårare att vinna på konstgräs…det faller ju rätt platt till marken när danska Horsens kommer till Borås och vinner med 3-2, jag tror inte danskarna spelar så mycket på konst till vardags.

Det handlar nog mer om att lag är bättre på hemmaplan. Oavsett underlag.

***

EM- och OS-baksmälla…inget slår den som kommer efter en 6-dagars med TV-laget, jag lovar.

***

2,4 miljoner tittare OS-finalen i handboll.

Bra, men sämre än jag förväntat. Med tanke på hypen.

Tänk att Sverige hade 3,1 miljoner tittare i EM-finalen 2002.

***

Alexanders pappa, Zoran Kacaniklic, var en riktig snidare när det begav sig i Helsingborg.

Bland annat vald till “bäste spelare” i Skånecupen 1981 och ni som är från Skåne vet vad det innebär.

***

Missa inte Ekwall vs Lundh-resan i november!

***

Ikväll ser jag gärna Patrik Sjöbergs intervjuprogram i TV3, det ska bli intressant att se vad det ger – jag hoppas inte han håller igen.

***

Brasilien är förstås Brasilien och det finns alla möjligheter att det blir en härlig avslutningsmatch på Råsunda.

Däremot sörjer jag inte att gamla sletna Nationalarenan är ett minne blott för landslaget.

Vi måste vara en av de sista huvudstäderna i Europa som lämnar en huvudarena som var modern på 50-talet. Det är på tiden ett svenskt landslag flyttar in i något nytt.

Låt oss minnas det som har varit och blicka fram emot något nytt.

***

Helsingborg-Kalmar FF 7-2.

IFK Göteborg-Mjällby 4-2.

Svårt att säga vilket resultat som förvånar mest.

***

Och som sagt: skönt att vara tillbaka i verkligheten.

Det är där jag är just nu, ingen annanstans.

Patrick Ekwall

Dags att ta nya tag

Också en sommarbild, från Kiev i juni…

Söndagen den 12 augusti skriver jag att sommaren är förbi.

Om det nu ens blev någon.

En månad med EM i Ukraina, några veckors ledighet i regn, OS-bubbla på det och en avslutning i vakumförpackning: TV-lagets 6-dagars.

Tiden flyger iväg och nu sitter jag i en buss på E4:an på väg tillbaka till verkligheten.

Ser fram att följa OS-finalen i eftermiddag följt av den allsvenska seriefinalen.

Ser fram emot att bevaka upptakten till Sverige-Brasilien i morgon.

Ser fram emot att vara tillbaka i matchen.

***

Celtic är bättre än det Glasgow Rangers på dekis som Malmö FF mötte förra året. Men det är ingen omöjlig uppgift för Helsingborgs IF i Champions League-kvalet.

Det är sannolikt lättare än Dinamo Zagreb.

Och det är en rimlig chans för ett svenskt lag i hygglig form att ta sig till Champions, den bästa på mycket länge…även om den inte är särskilt stor.

***

När det begav sig satt jag bakom en bänk och såg Sveriges spela handbollsfinaler så snart det var ett mästerskap.

Då var det ingen som hade räknat med något annat, då var allt annat än en final ett fiasko.

Nu är det en sensation och en bragd att Sverige står i en OS-final.

Det är fantastiskt på alla sätt.

Jag unnar alla de spelare som länge fått kämpa i skuggan av Bengan Boys all framgång, jag vet att många av dom har slitit hårt för sin dröm.

***

Jag har träffat så många som kände att Barcelona-Man United var det största sömnpiller de någonsin sett.

***

Du får inte släppa in tre mål på hemmaplan i europaspel.

Inte mot Horsens.

***

Även om jag fortfarande är bitter för att Sverige missar handbolls-VM sen två nyckelspelare fått ledigt för att de hade bokat tvättstugan när det skulle spelas två VM-kvalmatcher på en vecka.

Det säger en del om hur skört och nyckfullt handbollens VM-kval är….Sverige spelar OS-final men får inte vara med i VM

Men också om hur “lätt” vi hade kunnat undvika ett kvalfiasko.

***

Starkt av AIK att ta sig förbi Lech Poznan.

***

Sex matcher, sex banketter, sex resor och – sex segrar!

TV-laget gjorde rent hus på sin 6-dagarsturné.

10-1 i Älvdalen, 9-3 i Ullånger (Höga Kusten), 6-3 i Sala, 4-3 i Ystad och 4-2 i Smygehamn.

***

Imponerande av Zlatan Ibrahimovic att under stark press rädda Paris SG från ett premiärfiasko hemma mot Lorien

Om PSG som lag fick en skitstart…det är trots allt ett av Europas mest storsatsande lag och det var trots allt Lorient, inte Lyon eller Lille…så fick Zlatan en god start i sin nya liga.

Vi får se vad det innebär framöver, en premiär är en premiär och den franka ligan är lååååång, längre än alla andra.

***

Jag gillar att Erik Hamrén tar ut Alexander Kacaniklic när Bajrami fått skadebekymmer.

Han har gjort det starkt i England på senare tid och det känns rätt att åtminstone försök ge någonting “nytt” chansen att ta sig in i A-landslaget, det sänder dessutom en signal till andra att det alltid finns en öppning om du gör det tillräckligt bra i ditt klubblag.

***

Pelé i Stockholm på onsdag.

En av de allra största.

***

Det är inget fel på Villareal, vare sig på deras satsning att komma tillbaka till La Liga eller solen längs kusten utanför Valencia.

Men hade det varit för tre-fyra år sen hade Olof Mellberg, med de ledaregenskaperna som spelare, med det EM:et bakom sig och med den fria transfern, haft väldigt många fler “bättre bud”.

Sådan är marknaden idag.

***

Back in business imorgon kl 14:30 när Hamrén kör presskonferens inför Braslien-Sverige.

Då kör vi.

Patrick Ekwall

Är det därför Ranegie inte är i landslagstruppen?

Det är svårt att inte tycka om en hjälte som Peter Forsberg.

Inga divafasoner what-so-ever, alltid lika vänlig och när han är med i TV-laget tar han plats i omklädningsrummet så tar en han plats som “vem-som-helst”, hälsar på alla och utstrålar bara ödmjukhet.

Jag har träffat rätt många i branschen…som aldrig ens varit i närheten av Foppas storhet…som aldrig ens skulle bry sig om att prata med någon annan, knappt titta åt dom för att framgångar för längesen har stigit högt över huvudet.

Därför känns det alltid lika bra att ha och göra med Foppa, då såväl som nu.

Dessutom inledde han vår segermatch i Ullånger med ett fantastiskt mål: tunnel i straffområdet, tvåfotare på det för att sen iskallt runda målvakten och peta in 1-0.

“Mitt snyggaste mål någonsin, alla kategorier”, sa han till oss och vi höll med.

“Jag blev nästan chockad”, förklarade han i lokaltidningen ÖA varifrån vi lovat jubelbilden ovan.

***

Så länge Alexander Gerndt väntar på dom i Hovrätten efter sitt överklagande av tingsrättens beslut så tycker jag att han ska vara tillgänglig för ett svenskt landslag.

Jag kan möjligen känna att det hade varit klädsamt att inte ta ut Gerndt förrän efter dom har fallit i november, då fallet alltså tas upp på nytt. Det är inte direkt så att landslaget står och faller med Alexander Gerndt i höstens VM-kval.

Han gjorde förvisso en ganska stark avslutning i Utrecht i våras och jag tror inte att Gerndt var helt borta i diskussionerna om en plats i EM-truppen när John Guidetti fick skadeproblem. Och vi vet vad han kan när han är som bäst.

Men sett till läget så kanske det hade varit läge för Mathias Ranegie.

Nu gick även Mackan Berg före…som vi (och Hamrén) vill att han ska komma igång…och det betyder nog att Ranegie är rätt långt ned på listan.

Möjligen beroende på att Erik Hamrén inte känner att Ranegie passar in i systemet.

Han vill helst ha en nr 9 som “Elmander-löper” och hugger i djupled, sliter över stora ytor och inte gärna en klassisk target. Och nr 10-positionen är dels upptagen och dels inte Ranegies cup of tea.

Nu känner jag att Ranegie har rätt många kvaliteter som målfarlig forward när han är i form, jag tror bara att Hamrén föredrar en annan spelartyp.

***

Hur det gick i padel-SM?

Sådär.

Men ändå ok.

Lite som för Angelica Bengtsson.

Vi spelade jäkligt bra, men vi vann inga matcher.

Målsättningen var att ta tre game totalt, vi tog fyra. Alltid något.

***

Markus Rosenberg tar sig an Premier League och har genom åren samlat på dig en ganska gedigen proffskarriär med spel i Ajax, Bundesliga, La Liga och Premier League.

Rosenberg är rutinerad nog för att smyga sig fram till 8-10 mål på en säsong och skulle han fixa det så tror ja att West Bromwich är nöjda nog.

***

Är det bara svenska brottare som blir “bortdömda…”?

Vad tror ni?

***

Det finns tillräckligt rutinerade krafter i Helsingborgs IF för att de ska kunna spela av mötet med Slask utan missöde.

***

Är det verkligen någon som helst poäng för brottarna i grekisk romersk stil att stå upp?

Nu är det bökning tills det blir parterr.

Enligt Eddy Bengtsson (på tal om target, forward i TV-laget) har han inte sett ett poänggivande kast i en stor final på 2000-talet.

Det är rullningar och defensiv för att undvika rullning som ger poäng.

Mitt förslag är att man ska förbjuda brottarna att en stå upp…låt dom ligga ned hela tiden.

Eller kör som i brottningens begynnelse, brottas tills någon lagt den andre på rygg. Om det så tar ett dygn.

Nu är det ju ett skämt.

***

Ser du på landslagstruppen mot Brasilien så är det intet nytt under solen.

Är det inte folk från EM-truppen så är det sådana som varit med tidigare.

Ungefär så det fungerat med de flesta andra förbundskaptener, när de väl satt sina trupper och hittat sina favoriter så blir det sällan stora förändringar.

Jag hade kanske önskat något “nytt”, men vad skulle det i sådana fall vara? Det är väl tyvärr det som är problemet…vad hittar du tillräckligt bra skadefria alternativ just nu?

***

En gripande text av Björn Borg i Getingen om bortgångne Thomas “Malmen” Malmquist.

***

Intressantast i veckan: hur klarar sig de svenska lagen i eruopareturerna?

Kan AIK hålla emot i Poznan? Kan Kalmar skrälla i Bern? Kommer Elfsborg spela bort Horsens i Borås?

Spännande.

***

Godfather påpekar att England numera är rankat trea i världen.

Inte ens en engelsman förstår varför.

***

Manchester United-Barcelona är vad det är

Kvällens match spelas på Silvervallen i Sala, kick off kl 17:30.

TV-lagets match nr 3 på turnén.

Vi är slitna, sega och mörbultade men tejpar ihop oss och samlar kraft i bussen längs vägarna.

Och när matchen är spelad är det bara tre matcher kvar.

Och fyra banketter, är jag rädd.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Ute på vägarna - mot en annan typ av "bragd"

På väg.

I allra högsta grad, på väg.

Eller åtminstone – på vägarna.

I morse drag vi ut på TV-lagets 6-dagarsturné; sex matcher på sex dagar på sex olika ställen.

Vi börjar på Älvdalens IP i Dalarna i kväll kl 18:00 och avslutar på lördag på Sveriges sydligaste idrottsplats i Smygehamn.r

Det hinner bli en hel del buss däremellan.

För att inte tala om bristningar, ömma fötter och andra krämpor som man kan få när man tror att man i den här åldern kan spela sex fotbollsmatcher på sex dagar.

Och skrattanfall, för att inte tala om skrattanfall.

***

Jag vet inte vad som har hänt med Kalmar FF men det räckte uppenbarligen med en seger över pubgänget Cliftonville på hemmaplan för att Nannes gäng skulle få tillbaka självförtroendet.

Ingen skräll att AIK skulle få en reaktion på Lech Poznan-matchen (herregud, hur många matcher har Gnaget vunnit med 3-0 på senare år?) men det var ändå Råsunda där AIK är oerhört svårslaget.

***

Nu när Jan Mak har fått förtroendet som Gais huvudtränare så har jag fortfarande svårt att förstå vad Gais känner att de vill göra med Rolle Nilsson.

Är han verkligen en “rådgivare”, är inte han en fullfjädrad tränare som ska ha fullt ansvar?

Jag förstår ju att (och varför!) Rolle själv bara vill verka i bakgrunden.

Men vad känner Jan Mak…eller en annan huvudtränare, för den delen…om att ha en tränarauktoritet som Nilsson som “rådgivare”.

Och spelarna i Gais? Hänger de med i cirkusen?

***

De där “armvärmarna” som NBA-lirarna kört med ett tag och som några handbollsspelare försöker med, vad tycker vi om dom?

Känns lite som näsplåstret.

Och när friidottens sprinters – de som flyger iväg i 10-11 sekunder- använder dessa värmare över armarna så ser det ju bara idiotiskt ut.

***

Häcken är med i racet om ett allsvenskt guld, så pass bra lag har de.

***

Tänk att det gått så långt att IFK Göteborg jublar i högan sky efter knappa 1.0 på hemmaplan mot Syrianska.

***

Jag köper inte snacket om att Sverige bara tagit medaljer i idrotter som är lite häjkon-bacon i våra ögon.

För mig är medaljer i OS lika mycket värda, oavsett om det är i landhockey, starbåt, mixedtennis, slägga, fälttävlan, velodromscykel eller triathlon.

Utövare i en hel värld satsar allt för att nå en framgång i OS, mer än i någon annan tävling, och då spelar det ingen större roll att vi svenskar tycker att handboll är mer intressant än bågskytte.

***

Malmö FF och Elfsborg är givetvis mina huvudfavoriter om ett allsvenskt guld, men jag tror inte att vi helt kan räkna bort vare sig Helsingborg eller Häcken.

Oavsett vilket så känns det som om vi har en rafflande allsvensk höst framför oss.

Jag ser mycket fram emot den.

***

Otroligt hur mycket OS som SvT sänder på olika plattformar och ur allting verkar fungera smärtfritt (svt play!), jag är imponerad.

Bara ett Club Babian som saknas…

***

Godfather är matchcoach numera men får räkna med att få spela en del mot Älvdalen.

Dilemmat är vem som ska komplettera Andreas Andersson längst fram i kvällens första match i Älvdalen. Både Geert den Ouden och Benny “Guldfort” Mårtensson har visat sviktande form. Andreas Yngvesson? Kändes sliten vid samlingen i morse?

Är möjligen brottaren Eddy Bengtsson ett alternativ?

Han skulle fungera som “target”, i alla fall.

Klart är att Robban Prytz och Jonas Wirmola bildar mittbackspar, de är TV-lagets Patrik Andersson/Jocke Björklund (inte nödvändigtvis i den ordningen).

***

Alla svenska medaljörer i OS, så här långt, känns som väldigt sköna idrottstyper och karaktärer.

Och bragdguldet hade väl nästan varit spikat om triathlon-Lisa varit en centimeter snabbare.

***

Turnén:

Måndag:Älvdalen, tisdag: Höga Kusten, onsdag: Sala, torsdag: Värnamo, fredag: Ystad (FC Österlen), lördag: Smygehuk.

Mycket Radiosporten har det blivit för min del, dessutom.

Lasse Granqvist, såklart.

Men Roger Burman är strålande, liksom Dagge Malmqvist.

Och så gillar jag Per Kahl, alltid lika trevlig att lyssna till.

***

Min lördagskrönika i Getingen om en ful ankunge som jag uppskattar.

***

Långholmens FC-IFK Göteborg.

Långholmens FC!

I nästa omgång av Svenska Cupen.

Det är inte Champions League längre, om vi säger så.

Men en del av charmen med cupen.

Långholmen!

***

Turnén innebär förutom sex matcher och sex resor även – sex banketter.

Det kräver sin kraft att ta sig igenom en sådan vecka.

Inte många i den svenska OS-truppen som hade löst det, om vi nu ska jämföra.

 

 

Patrick Ekwall

Ekwall vs Lundh-resan med toppfotboll i London - boka nu!

Ekwall vs Lundh On Tour drar igång igen i augusti med tio nya program.

Och i november drar vi iväg på en härlig fotbollsresa till England – en resa där vi gärna ser att du hänger med.

Ekwall vs Lundh-resan går till London fredagen 23-26 november.

Vi går på The Valley och ser klassisk engelsk fotboll på lördagen: Charlton-Huddersfield.

Och söndagen bänkar vi oss på Stamford Bridgeför att se regerande Champions League-mästarna Chelsea mot regerande Premier League-mästarna Manchester City – europeisk fotboll av allra yppersta toppklass.

Men Ekwall vs Lundh-resan blir förstås mycket mer än så.

Jag och Lundh är med hela vägen och tillsammans med oss blir det exklusiva träffar med fotbollshjältar, det blir fotbollsfrågesporter, det blir pub- och restaurangbesök, det blir lite Club Babian och möjligen en “raise the roof”, om man känner för det.

Vi bor på 4-stjärnigt inne i centrala London med allt vad den staden har att erbjuda.

Vi tror och hoppas att det kommer att bli en upplevelse för livet.

Gå in här och läs ännu mer om resan och skynda att boka, det är begränsat antal platser.

Patrick Ekwall

Starkt, HIF - den segern skojar du aldrig bort

Folk gnäller på hantverkare…och ja, jag har lärt mig på ett halvår att förstå…men har ni någonsin haft att göra med budfirmor?

Ha inte det, om ni inte tvingas.

Det finns inget så stelbent, byråkratiskt, stenåldern och trögt som en budfirma och jag väljer förstås att dra alla över en och samma kamjävel.

Värst är ändå den budfirma som i våras ville hävda att deras chaufförer inte har några mobiltelefoner år 2012 och därför inte kunde ringa och meddela att de var framme eller på väg och sen hade mage med att avsluta: “Vilket nummer kan vi nå er på för att få försändelsen bekräftad?”.

Det var då jag sa att jag inte hade någon mobil och den jag ringde från var lånad.

Budfirmor ska leverera paket till och från sin kund. Det är deras huvudsakliga uppgift. Köra från A till B.

Bra nog.

Vanligtvis låter de meddela – i bästa fall – att de kan komma mellan kl 10-14. Eller oftast mellan kl 9-18.

Då ska du sitta och vänta. För budfirmor kan inte ringa och meddela att vi är framme om en timme eller om en halvtimme eller om en kvart. Den servicen löser de inte. Och jag vet inte varför. Kanske kör de röksignaler när de själva kommunicerar, kanske har de år 2012 inte hittat ett system som är tillräckligt simpelt.

Idag satt jag hemma hela dagen och väntade på transporter och efter att ha väntat på att lastbil skulle komma inom åtta timmar för att lastbilschaufför inte kunde ringa och meddela ungefärlig ankomst så bad jag budbilskillen att backa fem meter för att lämpa av leveransen vid mitt garage.

Jag skulle bara flytta min egen bil.

“Då får vi skynda på”, hade han mage att säga. “Jag har lite bråttom”.

Från annan budbilsfirma fick jag innovativt sms.

Det sa att en leverans imorgon – när jag inte är hemma – skulle vara framme kl 10-14.

Jag svarade att det går utmärkt, jag är inte hemma men det går bra att lämna på verandan.

SMS.svaret:”Du kan endast svara ok på detta sms”.

Detta fick nu lösas med hjälp av formellt intyg om att jag godkände att budet lämnades på verandan. Denna skulle faxas före kl 16:30.

När jag sa att jag kanske inte hann hitta en fax (det är trots alt 2012) på ett par timmar, men att det skulle lösas sig före kvällen så fick jag vet av kvinna i telefon:

“Den måste vra inne senast 16:45. Vi slutar här då”.

“Men paketet körs väl ut i morgon bitti? Jag ska ha det. Men faxet kanske kommer 16:55”.

“16:45! Annars går det inte. Vi slutar här”.

Jag älskar den typen av servicenivå.

***

3-0 borta på Slask från Wroclaw kan du aldrig skoja bort.

Polsk ligafotboll är inte creme de la creme, men rätt många lag i den ligan lever med bra mycket större resurser (och pengar) än allsvenska lag.

Det är en bedrift att åka dit och göra 3-0, så som Helsingborg gjorde igår.

Inte bara för att det var mot ett förhållandevis slagkraftigt lag, det var på bortaplan. Se på alla kvalresultaten igår, bara Basel (och det är ju Champions-nivå på dom) vann borta, 1-0 mot Basel.

Normalt vinner du inte med 3-0 på bortaplan i Champions League-kval, såvida du inte möter Kalle Anka-gäng.

Nu utgår jag från att HIF stänger till butiken på Olympia och då är laget redan klart för gruppspel i Europa League. Minst. Champions League är en match borta. Och med hygglig lottning (varför inte Celtic?) så kan drömmen bli verklighet.

Och alla framgångar ute i klubbfotbolls-Europa är bara bra för svensk fotboll.

***

Kunde inte badmintonspelarna ha gjort det lite “snyggare”.

Åtminstone försökt.

Förslagsvis brutit matchen på grund av skada eller nåt.

***

SOK-basen Stefan Lindeberg tycker det är skrattretande att folk rasar över de svenska OS-kläderna.

Men de enda som skrattar är de som ser dom.

Lindeberg säger att SOK struntar i att Sverige har starka modeskapare, Lindeberg säger att man tog det som blev billigast.

No kidding.

***

Finnbogason visar allt oftare att han är värd varenda krona.

***

Kennedy till Hammarby?

Vilket lyft för Bajen och Superettan i sådana fall.

Men är det ens rimligt?

***

Vad har hänt med FCK?

Nu fick de bara 0-0 hemma mot Brügge och kan missa allt spel i Europa den här säsongen.

Inte tusan fick de något lyft av att kicka Rolle Nilsson i alla fall.

***

På plats i Båstad igen efter en hel dags väntan på bud i Bromma.

Sista rycket.

Sen en hel vecka turné med TV-laget över hela Sverige.

Därefter gäller det att ta tag i sitt liv igen.

 

Patrick Ekwall

Ikväll spelar jag SM - hoppas på att inte bli utesluten

På padelbanan med något okonventionell stil. Lite nervöst med tunga namn i publiken (förtsora upp bilden och se vem som har tiden efter oss)…

Ikväll kl 18:00 debuterar jag i SM.

Som så många andra har jag förtrollats av sporten padel (stort i Spanien och i Sydamerika) och tillsammans med dubbelpartnern Mathias Bönnemark (endast dubbelspel i padel) så finns jag med på spelschemat när det 2-5 augsuti ska spelas om det svenska mästerskapet på den ypperliga banan i Båstad hamn.

Det ska bli vansinigt roligt.

Jag har egentligen noll erfarenhet av racketsporter – har spelat en del pingis när jag var yngre, thats it – men padel fungerar egentligen för alla med lite bollkänsla, även om du försts har fördelar om du har spelat badminton, tennis eller squash.

Det är så okomplext att du tror att du är bra efter att ha testat i en kvart.

Nu är det inte så. Jag är inte särskilt bra. Men det går ändå att göra hyggligt jämnt motstånd i padel om du har en gnutta bollkänsla och placeringsförmåga…inte som om du skulle spela som amatör i tennis eller squash.

Jag är med i SM för att jag kunde skicka in en anmälan via mejl.

Det är lite som det var i OS på Pierre de Coubertins tid.

Klockan 18:00 spelar jag och Mathias första matchen, kl 22 är det dags för nästa.

Vi hoppas att vi inte blir uteslutna för att det ser ut som om vi försöker lägga oss, för vi ska försöka göra allt vi kan för att åtminstone ta ett par game här eller där.

***

Så här ser padel ut när riktiga spelare kör…

[youtubeplay id=”Acxxy6xLsLU” size=”medium”]

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå