POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Hamréns nya trupp: intressant att se hur han tänker

Det blev en helgresa till fina Jämtkraft Arena  i Östersund för TV-lagets 13:e match i år.

Och åttonde raka segern (se hjältarna på bilden ovan).

Vi mötte en Östersundskombination och vann med 6-1 den här gången sedan Geert den Ouden gjort tre mål, de övriga av Andreas Andersson, Abgar Barsom och Robert Kronberg.

Den sistnämnde gjorde sin första match på konstgräs i hela sitt liv och kom till matchen i ett par svåra aluminiumdobbar…vi tänkte utnyttja honom enligt devisen “run, Forrest, run” men den gamle häcklöparen dunkade in sitt mål i steget (ribba in!) och hade ett liknande skott i ribban.

***

Min lördagskrönika i Getingen fick god, intressant och väldigt mycket respons.

***

Viktor Elm hade man ju nästan glömt bort.

***

På tisdag presenterar Erik Hamrén truppen till VM-kvalmatcherna mot Färöarna och Tyskland.

Det ska bli intressant.

Han kan inte vara nöjd med vare sig spelet och hur truppen var formerad senast, främst i avsaknad på kantalternativ.

Väljer han, till exempel, att ha Alex Kacaniklic utanför och låter honom vara U21-spelare i kvalmötena med Italien?

Tar han i Tobias Sana, som spelar kontinuerligt i Ajax?

Och hur tänker han nr det gäller spelares form sett till hur mycket speltid de fått. Emir Bajrami har hamnat i ett mycket bra Monaco och har på de senaste två matcherna (detta skrives innan kvällens möte med bottenlaget Ajaccio) får en kvart respektive tio minuter i speltid. Innan dess inte överdrivet mycket mer, delvis skadad, delvis petad.

Behrang Safari har inte ens suttit på bänken i Anderlecht på senare tid, för att ta ytterligare ett exempel. Däremot spelar Martin Olsson nu kontinuerligt i Blackburn.

Och vad känner Hamrén för Ranegie?

Intressant, om inte annat.

***

Gif Sundsvall-AIK kan ha varit den mest underhållande allsvenska match jag sett i år.

Det tror jag inte att den hade blivit om Daniel Gustavsson åkt ut tidigt i första halvlek, vilket han borde ha blivit när han tacklade Robin Sellin i ryggen i friläge för Giffaren.

Domare Lerjéus fick det till “skuldra mot skuldra”, vilket det inte var i närheten av och som Jon Persson klokt påpekade i CMore-studion om “skuldra mot skuldra”: det handlar ju om skuldra-vid-skuldra när man tacklar för att vinna bollen, inte att tackla bort spelare som i ishockey.

AIK visade att det är ett lag som har karaktär nog att ta sig ur tuffa situationer när de vände 2-1-underläge. Dessutom att – som jag påpekat ofta – att de har en bred och stark trupp med ganska många matchvinnartyper. Nu hade Andreas Alm bytt ut fem spelare mot senaste allsvenska matchen, det är ju inget som Elfsborg, Malmö och Häcken gör om de absolut inte tvingas till det.

Sundsvall är ett snyggt spelande allsvenskt lag med lirare som kan göra rätt mycket extraordinärt, som Skulason och som Emil Forsberg.

Jag är väldigt förtjust i Forsberg och hans Hulda Hillgren-tunnel i samband med 2-1-målet var sanslöst snyggt, my cup of tea.

Men Sundsvall är också ett lag som svajar i höstvinden som ett lakan på tork och så snart de har ledning i en match så får man en känsla av att de är livrädda för att tappa den. Då blir det darrigt och nervöst.

Gif Sundsvall är för bra för att trilla ned i Superettan men kan faktiskt göra det, då har de bara sig själva att skylla.

***

Viktor Lundberg kan vara en av allsvenskans mest underskattade spelare.

***

“Bra dömt”, tyckte Andreas Alm när han såg reprisen på Gustavssons tackling i ryggen på en TV-skärm efteråt.

Det beror ju rätt mycket (för att dra till med ett understatement) på hur man helst vill se det.

***

Jag har en känsla av att Helsingborg mycket väl kan ge sig in i kampen om en plats bland de fyra bästa. Inte om platserna högst upp, men möjligen som 3:a eller 4:a.

***

Det där med att Apple nu ser till att folk måste byta ut alla kablar till laddare för att casha in, det är väl en sak. Det kanske vi kan leva med.

Men alla “maskiner” som inköpts för att docka iPhone, exempelvis högtalare och annat…den känns ju inte snygg någonstans.

***

På onsdag är SUPERLIVE tillbaka i ny tappning.

Då sänder vi direkt från Harrys i Norrköping och det vore förstås kul om ni ville dyka upp mellan kl 20-23. Både via “TV-rutan” på den här sajten och i restaurangen.

Läs mer HÄR.

Men först Fotbollskanlen Europa i kväll.

***

Det här är inte Krister Nordins mittbackskompis i TV-laget (även om längd och frisyr påminner något), det här bara en bild som visar att TV-laget gärna tar hand om sina fans. (Och vilka fansen är…)

 

Patrick Ekwall

Lite som skönhetstävlingen i en Lindeman

En halv dag som lattegubbe idag innebar givande fikastunder med två goda väner, men också två av de målkåtaste jag haft förmåen at spela fotboll med: Geerten och Guds Son.

Så ödmjuka och så omtänksamma alltid, men på fotbollsplanen har de aldrig sett en medspelare i straffområdet.

Skönt och känna att man, i jämförelse, får känna sig som en lagspelare.

***

Den allsvenska guldstriden i omgång 24 blev som i Lindeman-berättelsen om när det var skönhetstävlig i byn – och ingen vann.

Nu tog Gefle och Mjällby lika många poäng som AIK, Häcken, Elfsborg och Malmö tog tillsammans i den här omgången.

***

IFK Göteborg trivs väldigt mycket bättre när de slipper spela under press (som mot Giffarna och Gais) och kan…som jag nämnt tiidgare…spela en avgörande roll i denna guldstrid.

De har redan luggat Elfsborg och Malmö FF  i höst och de har kvar att möta både AIK och Häcken.

***

Om du hade missat den GLADA NYHETEN!

***

Häcken fortsätter att producera framåt och så länge de ständigt gör minst två mål i sina matcher så kommer de att bli svårslagna i racet.

Det ska bli intressant att se hur de uppträder i ett läge när det snart väntar matcher där allting ställs på sin spets, för även om Peter Gerhardsson fyndigt menar att “det inte är kansliet som spelar matcherna” så är det tvivelaktigt så att Häcken som klubb och de flesta av spelarna i Häckens trupp har aldrig stått inför en sådan här intressant och nervdallrande situation.

Vilket i sin inte behöver betyda att Häcken går bort sig.

Däremot är det en mental utmaning som inte ska underskattas; i höstmatcher på liv och död är det inte alltid de snabbaste och bästa fötterna som avgör.

***

1) Malmö FF hade chanserna att avgöra mötet med IFK Göteborg på hemmaplan.

2) Det var förstås aldrig frispark när Jakob Johansson tog en chans i duell med Pontus Jansson och Hannes Stiiller var i offisdeläge med liten marginal vid returen som han sen stötte in till 2-1.

Det måste ha känts extra tungt för MFF att åka på sådana felaktiga domslut, som blev avgörande.

Lika tungt som det var för Helsingborg att en felaktig hörna blev till mål på Olympia eller för Åtvidaberg när de fick en feldömd straff emot sig i 0-0-läge mot Malmö.

Med det vill jag säga att ett eller två fel inte rättfärdigar andra fel, men sett över en säsong jämnar det oftast ut sig.

Och ser vi till hur säsongen inleddes för IFK Göteborg…på tal om domslut som inte gick deras väg…så tror jag inte de känner att de haft särskilt mycket flyt med domsluten.

Trist, men ofrånkomligt.

Och jag står fast vid det slitsamma: matcher avgörs i 99 fall av 100 på misstag gjorda av spelare, inte av domare.

***

Det känns ju lite som att kvartetten i topp är likt en utbrytarklunga i ett cykellopp, där ingen riktigt vill rycka för att riskera tappa på slutet och ingen ser ut at ha en chans att komma ifatt bakifrån.

***

Senaste Ekwall vs Lundh On Tour har rest till Årsta, söder om Stockholm, och stämt träff med Kennedy Bakircioglu.

Och det kändes som ett kärt återseende, det var ett tag sen vi träffade Kennedy i samband med landskamper.

Han talade länge, väl och gärna om sin tid som utlandsproffs, om tuffa villkor, om hur underligt Marco van Basten behandlade honom i Ajax, om besvikelsen över att Lagerbäck och Hamrén glömde bort honom, om hur han vill ta upp Hammarby i allsvenskan igen och om lyckoruset när han gjorde två mål som nybliven pappa. Bland annat.

Missa inte.

***

Det som blivit enahanda i Malmö FF.s offensiv är att det nästan bara “går ut på” att Tokelo Rantie ska hitta på något (och då menar jag inte på huvudet på hörnor, som den här gången, för det kom som en skräll).

Nu såg det ut som att Jiloan Hamad var tillbaka i god form och stoppades mest av ett par strålande Alvbåge-parader.

Men i övrigt?

Vid sidan om Tokelo Rantie känns Pontus Jansson som det mest målfarliga Malmö FF har just nu och han är mittback.

Ska Malmö FF hänga kvar i guldstriden måste de ha FLER spelare i laget som vill och kan spela avgörande roller.

***

Nästa omgång:

AIK på bortaplan mot ett GIF Sundsvall som också “måste vinna”.

Malmö i Södertälje med Johan Dahlin avstängd mot ett Syrianska som “måste” vinna.

Häcken på Ullevi ett derby där IFK Göteborg vill visa att de är storebror.

Samtidigt som Elfsborg spelar hemma mot ett avsågat Örebro.

Har sagt det flera gånger tidigare, boråsarna har ett gynnsamt läge i slutskedet, sett till spelprogrammet.

Men hur är deras form och hur klarar de sig med skade- och avstängningsproblem?

Inget känns givet, om vi säger så.

***

Nära midnatt när detta skrives, jag drar iväg och hämtar en 5:a på stan.

Lattegubbe i framkant.

 

 

 

Patrick Ekwall

Det är inte LIVE - det är SUPERLIVE (som är tillbaka!)

SUPERLIVE är tillbaka!

Från onsdag 3/10 ser du SUPERLIVE här på fotbollskanalen.se igen.

Jag och Långe Lundh med gäster kör skönt fotbollssnack mellan kl 20-23, pratar aktuella ämnen, hänger med kvällens matcher i Champions League, ringer goa gubbar (lyssna på Hysén här ovan, till exempel), har kontakt med tittarna via twitter, mejl och facebook och äter möjligen en kebab…det vanliga SUPERLIVE-stuket, det som vi vet att många har saknat.

I år sänder vi SUPERLIVE från Harrys sportbarer ute i landet och premiärprogrammet på onsdag kör vi från Harrys i Norrköping.

Därefter: 24/10 Lund, 7/11 Helsingborg, 21/11 Värnamo, 5/12 Linköping.

Sen blir det ytterligare fem program i vår från Jönköping, Uddevalla, Kalmar, Hässleholm och Borgholm (återkommer med datum).

Och glöm inte: Det är inte LIVE – det är SUPERLIVE!

Hoppas ni hänger med.

 

Patrick Ekwall

Ingenting kan tas för givet i guldjakten

Det har varit oktober långt innan vi ens är inne i oktober, då vet du att det varit ett vidrigt väderår.

Trädgårdsmästaren lät hälsa att ett par nya träd behövde vattnas rejält och jag tänkte att nu måste man tänka på det också.

Mee, så här: det har inte behövts tänka på så mycket om vattning.

Det har liksom skött sig självt.

Alla ni som talade om att idag vandrade hösten in på allvar i stora staden…jaså, gjorde den…när var det den försvann?

***

AIK och Elfsborg har tagit två av sex möjliga poäng i den allsvenska guldstriden.

Uppenbart är att det kommer så väldigt många tajta och tuffa matcher framöver att varenda trepoängare kan vara guld värd.

***

Nog var det ganska tydligt att Elfsborg accepterat sin roll “underdog” på Råsunda: ligga lågt, använda Anders Svensson som en Laban Arnesonsk “mittfältslibero” och ställa rätt mycket offensivt hopp till speed från Hult och Lasse Nilsson, ett motlägg från Elm eller ungdomlig smartness från Claesson när det väl fanns läge att kontra.

Det var ett taktiskt drag som ett hemmastormande AIK aldrig riktigt kände sig bekvämt med.

Och sanningen är nog att AIK kände att de förlorade två pinnar samtidigt som gästerna kände att de vann en.

***

Snart släpper vi en nyhet som jag tror (och vet) att både jag, Långe Lundh och ganska många läsare/tittare kommer att uppskatta.

***

Det som talar för Elfsborg framöver är spelprogrammet, utan Europa League och med lite “lättare”motståndare kvar att möta.

Det som talar emot boråsarna – åtminstone i jämförelse med Häcken och AIK – är att truppen blöder och att der ser ganska tunt ut ju längre ut på avbytarbänken du kommer.

Sådana där elaka höstavstängningar kommer att drabba ett skadedrabbat Elfsborg hårdare.

I det fallet har AIK en fördel.

Å andra sidan kommer Europa League-spelet ta en hel del kraft…först och främst mentalt, tror jag…hur kul och inspirerande det än är att spela den typen av matcher (det måste ju vara en roligare vardag än att springa omkring och träna).

***

Den allsvenska guldstriden blir inte direkt mindre intressant under torsdagen eftersom både Häcken och Malmö FF ger sig ut i matcher som knappast är av sådan karaktär att det är givna trepoängare för något av lagen.

Helsingborg har styrka i sitt lag att störa Häcken.

Och i nuläget är MFF bättre än IFK Göteborg, men det vilar en hel del annat kring den matchen som börjar på pres och slutar på tige.

***

Martin Hansson satte sig i en svår sist på Råsunda när han i början visade tydligt att han släppte en solklar varning på AIK:s Moro Ibrahim.

Den typen av nivå blir ju vansklig för att då känner alla andra spelare på planen att de också ska komma undan klara varningar, sen hamnar man i en ond cirkel: spelare bli förbannade att de blir varnade och hänvisar till den där situationen när Ibrahim inte blev varnad och domaren, i sin tur, ger inte ett andra gult kort (som till Svensson när han applåderade Hanssons beslut) när det sannolikt borde vara ett för att han vet att han varit för snäll tidigare.

Sätt gärna nivåer i spelet, närkamper och småsaker – för det kan alltid gälla för alla.

Men varna när det ska varnas, för en varning är lika mycket varning i tredje minuten som i den 72:a.

(Bortsett från målfirande, men det är ju en annan sak, är jag rädd).

***

Älskar att Klose erkänner för domaren att det inte var mål, att han tog bollen med handen.

Där har vi en ärlighet vi ser sällan ser på en fotbollsplan på den här nivån.

***

Var det den dödande smällen på Örebro SK?

Förmodligen.

Det är för många lag över ÖSK som måste tappa för många poäng för att närkingarna ska kravla sig upp på kvalplats.

***

Tänk att Gefle aldrig faller ihop, så som alla tror att de alltid ska falla ihop i Allsvenskan.

***

Nytt superintressant Ekwall vs Lundh On Tour på ingång här på fotbollskanalen.se – håll utsokt.

***

Just Moro Ibrahim kändes väldigt mycket som en bromskloss i AIK:s offensiva spel, klart obekväm med bollen i blötan.

Tyckte det var konstigt att Daniel Gustafsson inte fick mer speltid i AIK denna kväll.

***

Sett till resultaten och sett till återstående schema så känns det inte som att IFK Göteborg kan andas ut i bottenskiktet.

***

Tack, Alex Schulman som nu vädrar denna galenskap offentligt!

Själv ser jag knappt sovrummet för alla jävla kuddar.

***

Hur vågade Anders Svensson, med all den rutinen han besitter, ta den förolämpande applåden efter sin varning.

Kände han att Hansson aldrig skulle “våga” ta upp gult till?

Eller tog han en risk?

***

HÄR hittar du de avslutande matcherna i guldfighten.

***

…och hur mycket gick “skyttekungen” Martin Lorentzon efter Niklas Hults skadade axel när han valde att på NHL-vis bara “gå på kropp” mot den den framstormande elfsborgaren?

Och hur nära var det ett direkt rött, sett till en regelbok?

***

För övrigt är oktober ett jävulens påfund som det är.

Inte bara en påminnelse om den sommar (nåja) som flytt med allt vad de tinnebär i form av mörker, kyla och fukt – det är också månaden när du vet att det är ett halvår kvar tills det att ljuset dyker upp igen.

Lite som att starta ett maratonlopp och börja tänka på hur lågt det är kvar vid första kilometermarkeringen.

Den allsvenska guldstriden är ett ljus i det mörkret, trots allt.

Och snart är det jul igen.

 

 

Patrick Ekwall

Lägg av! Skapa inte ett problem som inte finns

Inte för att jag strävar efter en “superkropp”, men det är skönt att träna och Rickard Nordstrand hade tjatat om att komma till hans pass i ett gym i Nacka för att K1:a lite.

Eller åtminstone sparka lite på en sandsäck.

Jag kamperade ihop med TV-lagets Håkan Mild: Clabbe Rusk, den mest idoga mittfältsgnetaren på den här sidan division 4.

Efter en timme med sparkar, benövningar med Clabbe Rusk på ryggen, någon sorts magvariant med skallning i dyna så var jag inte bara rejält trött….jag hade även lite ont i svidande vrister eftersom jag instinktivt trodde det var en boll jag skulle sparka på, inte en stum sandsäck.

I morse, däremot, fick vi anlita en lyftkran för att få mig ur sängen.

Och jourhavande skötare för att få på mig strumpor.

Ungefär så.

Min kropp var inte riktigt redo för den typen av rörelser och idag är jag så stel från midjan och nedåt att jag mycket väl hade kunnat tjänstgöra som ett fundament till Öresundsbron.

Det blir en dag att kämpa med.

***

Visst är det typiskt att domaren hamnar i skottgluggen efter Helsingborg-Malmö FF när den tvivelaktigt största tavlan i matchen gjordes av en spelare: Johan Dahlin.

***

Varför ska UEFA ge sig in i regelverk och hitta på bestraffningar för något som aldrig varit ett problem?

Vi såg det i förra veckan i Bundesliga när en stackars Hannover 96-spelare fick TVÅ gula kort för att han hoppade över en reklamskylt och för att han jublade med fansen efter ett mål. Helt bisarrt. Och vi har sett det i helgens allsvenska omgång när Norrköpings Torvaldsson och AIK:s Karikari drabbades av den nya jakt på spelare som “jublar för mycket och för länge”.

Se gärna klippet i artikeln som jag länkar till och försök förstå vad  Norrköpingsspelaren gör för fel: är det för att han springer bakom målet och firar upp mot läktarna?

Vad är det för människor som sitter och värker fram den här typen av bestraffningar? Vad har de för liv? Är det människor som aldrig fick göra ett mål i en fotbollsmatch?

Varför vilja kväsa glädjeyttringar i samband med en fotbollsmatch? Varför skapa ett problem som inte existerar?

Det talas om att det kan betraktas som “maskning”, jag tror att det sista en spelare tänker på när han gjort mål är att försöka stjäla tid. Däremot är han gärna glad och vill förmedla den lyckan.

Jag har aldrig upplevt att det “maskats” i samband med att ett mål gjorts och om så nu är fallet, hur svårt kan det vara att lägga till 30 sekunder eller en minut eller en kvart – det sitter för bövelen en klocka på armen på domaren. Den är till för att användas.

När domarbasen Bosse Karlsson säger att “vi kan inte ha egna regler i Sverige, se vad som händer när vi kommer ut i Europa” så är det ju inte hela sanningen.

Vad jag vet var (den numera) upprivna “lämna-planen-vid-alla-bengaleldningar” väldigt allsvensk och nog var de där timouterna i slutet på 90-talet en väldigt svensk regel.

Vad som händer när vi kommer ut i Europa?

Jo, snälla svenska spelare lämnar gulligt och rättrådigt tillbaka bollen till motståndaren för en snabb frispark för att den svenska spelaren lärt sig att i hemma i Allsvenskan har du en varning för spelförstörande om du slänger iväg, petar iväg eller kastar iväg bollen när du fått frispark emot dig.

Och i Europa får allsvenskingen istället en varning för att han bestämt påpekar att motståndaren petar bort bollen så snart han fått frispark emot sig för att undvika åka på en snabb frispark. DET är vad som händer. Bland annat.

Jag tycker att den svenska bedömningen är helt rätt i det fallet (jag inför gärna handbollsregler här) men kom inte dragandes med att vi ska bedöma så som det bedöms “ute i Europa” för det låter bara vackert, det är inte i närheten av verkligheten.

Så här: skydda gärna spelare mot galna attacker med sträckta ben och beivra mer än gärna överdriven simulation eller – för den delen – maskning.

Men ta inte död på spelarnas utrymme att faktiskt få lov att vara glada eller lyckliga,

***

Jag vet inte vad som är mest “tragiskt” med den klassiska göteborgsderbyt…om det är att matchen såg ut som den gjorde och blev 0-0 eller om det är att Gais och IFK Göteborgs toatala poäng den här säsongen inte ens räcker till att ta sig förbi en fjädeplats i tabellen?

***

Skånederbyt blev, som det alltid blir, full fart framåt.

Kanske ännu mer den här gången när det var två lag som satsade på superspeed för att bryta genom: David Accam vs Tokelo Rantie.

Där någonstans tycker jag också att de här bägge lagen saknar (eller väljer att inte utnyttja) tillräckliga hot från mittfältet.

I HIF har May Mahlangu tappat mycket av vad han hade förra året, Gashi är fortfarande stundtals briljant på att suga upp bollar men gör inte längre mål och kanterna (Bedoya och Lindström igår) lämnas lite åt sitt öde när det mesta gå fort och helst centralt.

Lite same same i Malmö, även om nu Wilton Figueiredo blev målskytt efter en hörna. Daniel Larsson har gjort tre mål i år och Jiloan Hamad känns inte direkt som en spelare i kalasform samtidigt som det lär ta ett tag innan Löken Löfquist kan göra det som Jimmy Durmaz ibland lyckades göra. Och Erik Friberg har knappast som uppgift att frodas i anfallsspelet.

***

Strikt efter reglerna skulle förmodligen blåst en straff till Malmö FF i första halvlek när Mahlangu gjorde sig onödigt stor med armarna utåt i en glidtackling och Helsingborg skulle haft sin straff i slutet på andra när Figueiredo fick ut armen från kroppen och fick bollen på handen/armen..

Sett till de situationerna missade Stefan Johannesson till 1-1.

Däremot köper jag inte ord som “skandal” och “katastrof” när man talar om den hörna Malmö FF fick i samband i målet.

Ingen – mer än Baffo som stod när Rexhepi – kunde vara helt säker på att bollen lätt touchade MFF-spelaren innan den gick över linjen.

Bollen gick från Baffo och ändrade inte ens riktning (efter touchen på Rexhepi) innan den rullade över linjen, det är förståeligt om domaren bedömer det som en hörna.

Så här: det tog Canal Plus-gänget (CMore, jag vet, men det tar ett tag innan det sitter) FYRA repriser från olika vkinklingar innan man bestämt kunde tyda att det var en touch och att det inte skulle vara hörna.

Det får (någonstans) gå under “sådant som händer” och det var ju inte så att Stefan Johannesson sen nickade in hörnan själv.

Och om du vill kan du alltid diskutera andra händelser (Pontus Janssons tänkbara friläges, Peter Larssons Maradona-hand med en varning i bagaget), men det var ett derby och det var regnblött på gräset och det glids, det smälls, det ges och det tas – då får man ständigt leva med att det uppstår situationer som är på gränsen, men som man får leva med.

Döm själv, som det heter https://www.fotbollskanalen.se/allsvenskan/tv-se-alla-heta-situationer-fran-skanederbyt—straff-eller-inte/

***

Jag menar, har du någonsin hört talas om att ett lag eller en spelare efter en match beklagar sig över att motståndarna jublade för mycket och för länge när de gjort ett mål?

Någonsin?

Det finns inget problem!

Då behöver man inte skapa ett.

***

Jag tog upp det på Twitter häromdagen, ingen grottar ned sig i U21-soppans huvudproblem.

Juan följer upp.

***

TV-laget åker norrut i helgen: match i Östersund – här är truppen och info om kick off, etc.

***

Jag siktar i alla fall på en fotbollsträning i kväll och det ska nog gå.

Om jag får på mig skorna.

Patrick Ekwall

Därför bör Ranegie vara med i nästa landslagstrupp

För mig är det en väldigt bra dag i idrottens värld när Wilma, 13 år, är lycklig för att hon satte nytt snyggt personligt rekord på 100 meter frisim och när en polare till mig som heter Winston, 7 år, lirade sitt livs första fotbollsmatch.

Det är den typen av idrottsminnen som jag uppskattar mer än många andra nuförtiden.

Av förklarliga skäl minns jag inte några simtävlingar jag gjort…det hade verkligen varit förödande om jag ens försökt, är jag rädd…men jag minns min första fotbollsmatch i 7-8-årsåldern.

För Sundets IF mot Husie IF.

Seger med 2-0. Jag var högerytter med nr 7 på ryggen och det sjuka är att vi spelade elvamannafotboll, på den tiden fanns det inte så mycket utrymme för “vän med bollen” och sådant tjafs.

Även om jag mycket väl kan tänka mig…sett till hur Winstons match såg ut…att bollen och spelarna befann sig på en väldigt liten yta på denna enorma elvamannaplan. Tillsammans med alla spelare.

Ingen annanstans ser du så mycket “press på bollhållaren” som när 7-åringar lirar sin första fotbollsmatch.

***

Guldjakten går vidare med oförminskad dramaturgi.

Att Elfsborg befinner sig i någon sorts dvala och helt enkelt är ur form känns inte som någon större överraskning, det har gått att skönja.

Faktum är ju att de har spelat sämre hemma på konstgräset på senare tid än de gjort på bortaplan, Elfsborg hade flyt som inte tappade poäng mot Syrianska senast (Lollo Chankos frispark  i ribban) men kunde mycket väl ha vunnit på Ullevi mot IFK Göteborg.

Det känns lite som att ingen har prickat höstformen hos boråsarna.

Anders Svensson och Oscar Hiljemark gör just nu inget utöver “det vanliga”, Lasse Nilsson och David Elm behöver tolv chanser och 348 inlägg för att göra mål, Viktor Claesson snurrar runt i sin egen värld och igår Niklas Hult vänsterback och då blev han inte direkt något STÖRRE offensivt hot (även om han gjorde det bra, det ska sägas).

Däremot verkar målvakten Stuhr-Ellegaard vara i stöten, men när Elfsborg spelar på hemmaplan äger de bollen sådär i 75 procent av matchen och då behövs det andra krafter för att göra mål.

Som ett snabbt passningsspel, som ett varierat kombinationnsspel med lite fler och vassare attacker rakt framåt istället för ut på en kant och förmodligen som en skadefri Stefan Ishizaki i god form.

Som det ser ut just nu är Elfsborg i en djup svacka. Men det är mycket kvar (fortfarande) och i mötet med AIK på Råsunda behöver helt plötsligt inte Elfsborg känna någon press, ingen behöver kräva att de ska göra något speciellt med bollen, ingen behöver ens kräva att de ska äga den hela tiden och nu ska de jaga istället för att bli jagade.

Intressant.

***

Kommer Erik Hamrén att svänga och känna att han behöver en spelartyp som Mathias Ranegie till nästa landslagssamling?

Exempelvis mot ett samlat och vilt kämpande Färöarna i Torshavn, som kommer parkera varenda en av öns fiskebåtar framför sitt eget mål…ja, jag tror att det skulle kunna vara en klok idé.

Det är möjligt att Mathias Ranegies spelstil blir något överflödig i ett möte med Tyskland på bortaplan, där kan istället Johan Elmander riva djupa sår.

Men jag ser honom gärna i ett straffområde i Torshavn, där kommer det förmodligen inte finnas många meter kvar att springa på för vare sig Elmander eller någon annan.

Vi kan absolut inte bara tänka att “de som är bäst ska spela”, oavsett vilka positioner de fungera bäst på för det har vi sett för mycket av redan.  Och efter matcherna mot Kina och Kazakstan så kan det inte skada att variera en trupp med olika spelartyper, det är lite läge för det nu.

***

Det blev som väntat tufft för AIK i Norrköping, jag tror att det hade blivit det alldeles oavsett om de hade varit och vänt i Neapel eller inte.

Men AIK har fortfarande så pass mycket hot framåt, till skillnad från Elfsborg känns det i varenda anfall som om tre-fyra man KAN göra mål, att de aldrig går att räkna bort i en match-

Och sakta men säkert börjar Mohammed Bangura spela sig tillbaka till gammal form, mål senast och en fantastisk nickframspelning till Karikari igår.

***

Två stora derbyn i kväll, i Helsingborg och i Göteborg.

Jag ser fram emot bägge via Csports.se, coolt att de lagts på olika tider.

Däremot inte så mycket om de derbyna i lokaltidningarna här i Estocolmo, Bladet och Getingen.

***

Och ja, jag tycker att Alexander Kacaniklic ska spela i A-landslaget, där han förmodligen bör vara ganska nära en startplats (Emir Bajrami återigen på bänken för Monaco i helgen, spelade sista tio och får väldigt lite speltid) – skitsamma hur viktig en match är för ett ungdomslandslag.

Jag räknar också med att Chippen kommer tillbaka.

Och Kim Källström.

***

Tycker ni att vi ställer underliga frågor ibland, så må det förstås vara sant.

Men den här hade nog Ranegie aldrig fått här hemma:

[youtubeplay id=”MiO6WqN_s9Y” size=”medium”]

***

På tal om idrott ska jag snart ställa mig öga mot öga mot en fruktad K1-mästare.

Vi får se om det blir ett ögonblick att minnas.

Eller om jag kommer att minnas något överhuvudtaget.

 

Patrick Ekwall

När Ranegie berättade om det hårda livet

Mathias Ranegie slår till i Serie A och det är svårt att inte unna den killen en framgång på den nivån.

Han har inte bara gått den långa vägen, han har gått den allra längsta.

Se och hör hans intressanta story när han gästade Ekwall vs Lundh.

Patrick Ekwall

Sett till ett papper: då lutar det år Elfsborg

Det är något speciellt med tak och folk som bor där.

Möjligt att min fascination är något vriden, men får jag chansen står jag gärna högst upp på ett hotell och tittar ner mot taken och undrar hur det skulle vara att ha eget eget…ett sådant man kan bosätta sig på, eller bara inreda lite hemligt sådär så att ingen ser.

Som en egen oas i ett stadsmyller.

När jag var och vände på höghotell mitt i Valencia häromdan tog jag hissen längst upp och stod och tokspanade ned mot taken.

Jag såg den här lilla inredda takterrassen och det en sådan jag gärna hade haft någon gång i mitt liv i en lägenhet mitt i stan, ett eget litet tak där insynen endast kommer uppifrån.

Som sagt, måhända en något underlig böjelse och jag är rädd att den kan härstamma från det gamla TV-programmet “Discotaket med Julius” – det såg ju så häftigt ut däruppe, som ett disco i all sin frihet.

Och senaste lonugetrenden i New York är ju att bygga ut taket på skyskraporna, för att hitta en yta i all sin frihet mitt i en ständigt pumpande stadsbild.

Jag vill också ha ett tak.

Även om jag inser att det inte riktigt är samma grej på en villa i Apple Bay.

Jag får vara nöjd med att jag har en terrass.

***

Det går inte att komma ifrån att det var väldigt starkt av Häcken att åka till Stockholm Stadion och ganska enkelt ta med sig tre pinnar.

Ett tecken, så gott som något, att laget från Hisingen är att räkna med på allvar i guldstriden. Om nu någon hade tvekat.

För det är väl just stabiliteten i den här typen av matcher som gör att de känns starkare än någonsin. Tidigare kunde Häcken besegra Malmö och Mjällby hemma med 5-0 och 4-2 för att sen åka till Kalmar och får stryk med 3-1.

Och det är klart, med den offensiven och med så många bra spelare (Williams, Majeed, Lewicki, Mohammed, Makondele, ja till och med Björn Anklev) fyllda av självförtroende lagt på en allt stabilare defensiv grund – det kommer krävas mycket för att stoppa Häcken.

***

Det är möjligt att det är en klyscha…som Andreas Alm hävdar…att små misstag i Europa slår hårdare än i Allsvenskan.

Men ställs du mot motståndare som är lite bättre, lite starkare, lite mera effektiva än vad man är van vid så känns det rätt självklart att du straffas oftare i samband med misstag än när du möter…säg Gais?

Å andra sidan försökte Alm aldrig att vifta bort att 4-0 till Napoli var just 4-0 till Napoli.

Det hedrar honom att han inte kom dragandes med “vi gjorde en bra match” för om du förlorar med 4-0 kan du fan inte ha gjort en “bra match”.

Du kan inte ens hävda att det är “små marginaler”.

***

En som helst inte letar ursäkter för så kallade “hedersamma förluster” är Helsingborgs Mattias Lindström, läs hans underhållande blogg HÄR.

Själv satt jag påslitna men trivsamma Stadio Ciudad Valencia och tyckte att HIF mycket väl kunde ha fått med sig en poäng mot Levante.

Till skillnad för en hel del andra hedersamma förluster, som alla Malmös förra året och HIF:s mot Celtic, så var Lindström och Co med i matchen. Det var inte så att de “kanske kunde fått med sig en poäng”, de borde ha fått det. För att de var minst lika bra och för att de uppträdde med den pondus som du måste ha i Europa.

Nikola Djurdjic är en spelare av klass, Peter Larsson innebär bättre stadga i huvud- och närkampsspelet, Gashi är europeiskt grisig och väldigt mycket bättre med bollen än man vill tro och det finns en bra blandning av rutin och spets på rätt många positioner, dessutom några år med erfarenhet av matcher i Europa vilket absolut spelar roll – därför tror jag att HIF kan rafsa ihop en och annan poäng i gruppspelet, även om Twente och Hannover 96 är två lag som normalt är högt över allsvensk klass.

***

Ser vi till spelprogrammet och guldjakten så ser det ut som om IFK Göteborg kan spela en viss roll, trots allt.

Blåvitt slog Elfsborg senast och har kvar att möta Häcken, Malmö och AIK.

För övrigt går det inte att komma ifrån att Elfsborg har ett på pappret gynnsammare avslutningsprogram, inte minst med tanke på att ganska mycket lär vara avgjort i botten.

Elfsborgs sex sista matcher är: Örebro, Gais, Norrköping, Gefle, Mjällby och Åtvidaberg.

Intressant att Häcken-AIK möts i näst sista omgången och AIK-Malmö i den allra sista.

AIK har dessutom kvar att möta Elfsborg och skulle på så sätt kunna ha allting i egna händer.

Men det, som sagts, mycket kvar.

***

Jag slår gärna ett slag för det armband som Patrik Sjöberg har gett ut till förmån för BRIS.

Säljes bland annat på Guldfynd, SIBA:s butiker, Best Western-hotell och Intersports butiker.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlar om hur, när och var du får lov att jubla efter ett mål.

Och grunden till varför vi är oroliga.

Läs den HÄR.

***

Att se Evertons Fellaini spela fotboll är alltid underhållning på något vis, som inte alltid är lätt att förklara.

Det ser verkligen inte ut som att han ska klara av bemästra sin kropp och göra det han gör med boll, huvud, ben och fötter – men han gör det ändå.

Och han är så oerhört lika en annan lite vinglig profil, Viktor i ett gammalt vänstervridet svenskt barnprogram från 70-talet.

Se själv:

[youtubeplay id=”WGPhLrssDG8″ size=”medium”]

***

Om Örebro SK åker ur allsvenskan så lär Kalle Holmberg vara en spelare som många vill ha.

***

Titta på den här bilden.

Vad är det vi ser?

Ett gäng bakfulla killar som är på väg till en sen lunch i Benidorm efter några öl på stranden?

Ett gäng trötta snubbar som just vaknat under en pressning  efter jävulsk sittning i Las Vegas?

Nej, detta är NHL-spelarnas representanter för spelarfacket NHLPA som möter världsmedia i samband med beslutet om lockouten.

Och det är sant!

Henke Lundqvist håller stilen, men i övrigt: vem kommer till en sådant här sammanhang, efter tung förhandling med massor av miljoner och fans i potten, i en sådan här utstyrsel?

Folk får självklart klä sig hur de och hur som helst men kan man inte välja sitt tillfälle, bara tänka lite på anamma någon form av värdighet. Ett par jeans och en skjorta, det är väl det minsta vi kan “kräva”.

Helt ärligt: flipflops, shorts, sladdrig tischa och bakåtvänd keps – när har du det om du inte är på väg till stranden eller ska meka med bilen?

Inte som representant för ditt jobb i samband med en presskonferens inför världens ögon.

Eller är det bara jag som är känslig?

***

…och “Crespo” Kamara kan mycket väl bli riktigt bra i allsvenskan, vad det lider.

***

Är det någon spelare i Helsingborg som inte går att känna igen efter förra årets guldresa så är det May Mahlangu.

Inte så mycket för att han springer vilse i samband med fasta situationer.

Mest för att han inte är i närheten av det vi såg 2011, när han var allsvenskans bästa mittfältare.

Nu tar han underliga beslut och vill helst vända upp och ned på hela världen på egen hand så snart han får bollen.

***

Takofil, kan man vara en sån?

 

Patrick Ekwall

Jag och Lundh på besök i slottsmiljö

Ekwall vs Lundh är fortfarande On Tour.

Se det senaste avsnittet när vi besöker Mackan Rosenberg på ett kungligt slottshotell i Birmingham – där han bland annat berättar om de stora skillnaderna på fotbollsligorna i Tyskland, England, Holland, Spanien och Sverige.

Och vem som packar när han ska flytta möblerna mellan alla olika länder.

Samt om den nya fotbollskartan, där det inte är särskilt lätt att få ett nytt jobb nuförtiden.

Och en hel del om hur snacket gick i landslaget under EM.

Eller varför han inte vågade spela landskampen mot Brasilien.

Intressant på alla sätt.

Patrick Ekwall

Fotbollsspelare får också visa känslor, trots allt

Rätt ofta; Valencia.

Det bara blir så i det här jobbet, du hamnar i vissa länder och vissa städer en hel del.

Och i andra inte alls.

Jag har varit massor i Istanbul, Wien, Milano, Aten, Budapest, Reykjavik, Glasgow, Eindhoven och två gånger i Chisinau, Moldaviens huvudstad.

Men till exempel aldrig i Moskva.

En sväng till Valencia minns jag mycket väl, det var 1999 och jag hade stämt träff med Stefan Schwarz som spelade där. Det var någon månad efter det att Wilma, numera 13 år, kommit till världen och Schwarz kom till vårt möte inne i stan med presenter till den nyfödda.

Jag minns att jag sa till Wilmas mamma…som inte är särskilt bevandrad i fotollens värld…att det var presenter från Gud.

Vilket ju åtminstone var halva sanningen.

Nu sluts det en liten cirkel, även om den kanske är något krystad, när jag landar i Valencia och kommer att få träffa Schwarz igen.

Idag är Schwarre assisterande tränare i Helsingborg som ikväll möter Levante i Europa League, Levante är från Valencia och jag är där för en och annan kort rapport i våra sändningar.

Landar vid 14-snåret, lämnar väska och byter om på hotellet, direkt till arenan, hem mitt i natten, sova ett par timmar och sen hemåt igen tidigt på morgonen.

Hinner jag så har jag lovat att fånga lite sol i en glasburk med lock, för att ta med mig hem.

***

Vilken oerhört suggestiv och intressant start vi fick på årets Champions League.

Och jag är väldigt mycket mer förtjust i den här gruppspelsomgångarna, än när det börjar smalna av, blir färre lag från färre nationer och utslagning direkt med lite fegare spel.

***

“Då betar du av en ny arena“, var förstås det första som Hasse Eskilsson tänkte, när jag berättade att jag skulle till Valencia för att se Levante.

Vilket jag inte gör.

Jag har sett en av Johan Mjällbys få matcher för Levante på hemmaplan.

Eskil bor numera halva året i Valencia och jag tänkte förhöra mig om vilket hotell det är som gäller numera, men sådant frågar man förstås Jocke Björklunds fru Sara om.

Allting precis som det alltid har varit.

***

Jag såg Real Madrid-Manchester City i tisdags och var på väldigt god väg att byta match efter en halvtimme. Det är jag glad att jag inte gjorde, om vi säger så.

Jag är också rätt nöjd med att jag inte såg ett program som heter “Hollywoodfruar” som uppenbarligen Pontus Wernbloom såg istället från sin lya i Rysslands huvudstad. Jag trodde han var värsta Real-fanset.

Twitter avslöjade att även John Alvbåge hellre valde Hollywoodfruar en kväll som denna.

Vart är världen på väg?

***

Undrar lite om stämningen när U21-förbundskaptenen Håkan Ericsson ska hälsa på sina spelare inför dubbelmötet med Italien om några veckor?

Med vetskapen att minst hälften i truppen inte känner att han duger, att bara fem i samma trupp tycker att det finns något positivt att säga.

Det kan inte vara kul.

Jag kan tycka att det är inte så liiiite fegt att inte säga någonting rakt ut till Ericsson, om man nu känner sig misshandlad – men det är inte så jäkla lätt. Och vad tror du händer om du som spelare yttrar ditt missnöje till en spelare på det viset…ja, du riskerar att förlora din plats.

I Mattias Johanssons fall räckte det med en bokad semesterresa för att han skulle få sitta i frysboxen i över ett år och komma tillbaka lite på nåder.

Men det här med att Håkan Ericssons skulle vara sämre för att han inte “har spelat på hög nivå” är ju inget argument som alltid håller. Snarare tvärtom.

Framförallt om man hellre vill ha Tommy Söderberg, som hade svårt att ta plats i Ängbys division 7-lag och som under presentationen av honom som förbundskapten 1998 skull trixa med en boll och klarade max två tillslag.

Det skulle innebära att rätt många tränare skulle räknas bort, från Erik Hamrén till Rikard Norling till Roy Hodgson och väldigt, väldigt. väldigt många framgångsrika tränare över hela världen.

***

I Levante har förresten Johan Cruyff spelat.

***

Fotbollsspelare ska självklart uppträda med gott omdöme på en fotbollsplan med välfyllda läktare, de har ett ansvar där för de vet att det finns lite för många idioter på läktarna som inte kan behärska dig och då kan all form av uppvigling vara förödande.

Det är en sak och den ska vi inte underskatta.

Men fotboll är också känslor på planen, likaväl som det är känslor på läktarna.

Om Pablo Pinones Arce, som fick lämna Hammarby en gång för att man ansåg att han inte höll måttet, bombarderas av okvädningsord, förnedrande hån om vad folk ska göra med hans morsa och allt annat som tas till för att få motståndare ur balans (jag tror många brukar vilja kalla det för “passion”)  i samband med att han ska slå en hörna – och slår hörnan direkt i nätet, för ett avgörande mål.

Hur lätt är det då att säga till en sådan spelare: håll dig nu i skinnet, jubla lite fint med dina lagkamrater (inte direkt med fansen, för BP har inga) och bry dig inte om de som nyss förnedrat dig?

Är det då inte rätt lätt och kanske tillochmed förståeligt någonstans att Pinones-Arce sätter händerna sidan om öronen och vill uttrycka “vad säger ni nu då?”

Jag säger inget om att det är rätt eller fel, men vem som helst kan förstås reaktionen.

För fotbollsspelare är mycket, men de är inte robotar.

Sen vet jag inte…det var inte direkt någon Adebayor han gjorde.

Och var sätter vi gränser för hur och var en målskytt i fotboll får lov att jubla, är det i sådana fall inte altid en provokation när en motståndare gör mål?

Eller: ska vi försöka sträva efter att ha en publik som får ta att en häcklad motståndare “ger igen” efter ett mål? Jag förstår att fans tycker det är en provokativ tanke, men om vi tänker efter…spelare ska föregå med gott exempel, men vi kan alltså inte ställa krav på att publik ska göra det?

I Madrid blev Noel Gallagher (eller om det var brorsan) utslängd från arenan för att han jublade lite väl mycket när City ledde på Bernabeu…vilket också är ett sätt att se på det, där gick gränsen för hur någon i publiken uppträdde. Inte tvärtom.

Fans skriver arga inlägg om att spelare är proffs och ska minsann kunna sköta sig exemplariskt på planen, vilket vi förstås kan köpa…i den vackraste av världar är alla som Rasmus Elm.

Men när det på läktarna gastas “fitta” och “hora” överallt, på familje- och sponsorläktare eller vad du vill….eller när det dras igång förbjudna bengaliska eldar som kostar egna klubben hundratusentals kronor – ja, då är det alltid OK att visa “passion” och “känslor”. Hur provokativt det än må vara mot motståndare, andra i publiken eller den egna klubben.

Så här: Pablo Pinones-Arce får skylla sig lite själv med en varning i bagaget och med ett domarteam som hade skakat betänkligt nervöst och villrådigt i en hel match.

Men jag kan förstå spelare som inte kan hålla tillbaka sina känslor i ett sådant läge. Och straffet får han ju leva med.

***

Igår valde jag Man United-Galatasaray.

Även det en klart underhållande match (även om det bara är tre poäng som gäller, eller hur det där mantrat nu löd efer Kazakstan) och med ett turkiskt lag som mycket väl kunde hålla jämna steg med United på Old Trafford.

Elmanders Galatasaray är ett väldigt starkt lag och rätt många lah i den gruppen kommer få det hett om öronen i Istanbul.

Redan igår lät de tillresta turkiska fansen väldigt mycket mer och bättre än turistpubliken på Theatre of Dreams.

***

Vi ska förstås inte glömma att Pablo Pinones-Arce genom åren varit en retsticka på planen, en sådan som fått motståndare (och såklart publik) att koka av ilska.

***

Har Helsingborg något att hämta mot Levante, förra årets sensationssexa i La Liga?

Vi kanske ska vara lite försiktiga med att tro eller hoppas på stordåd efter Malmö FF:s intåg i Europa League förra året, även om jag känner att MFF:s grupp var oerhört stark (både Metalist och AZ gick långt).

Allsvenska lag är fortfarande en bit efter.

Men kanske lite närmare ändå.

Levante har inlett säsongens ligaspel lite darrigt och gör dessutom sin absolut första match i europaspelet i klubbens 102-åriga historia.

Kan HIF stå emot i defensiven…vilket Peter Larsson kan borga för numera…så tror jag att det finns utrymme att överraska framåt, främst med speedkulan David Accam mot ett småtrögt Levante-försvar. Och med Nikola Djurdjic i bra form, serben är en väldigt bra spelare, helt i klass med Finnbogason.

1-1 med lite flyt?

Vi ska inte hoppas på mer.

***

För övrigt är det imponerande av BP att göra vad de har gjort, med resurser bra mycket mindre än många andra i Superettan.

***

AIK i Neapel.

Ja, det är ju lite som att kastas till hajarna.

Men det var det i Moskva också och vi vet hur det gick, som lag betraktat är CSKA minst lika starkt som Napoli.

Och frågan är väl vilken kraft Napoli lägger på den här matchen, vilka tunga stjärnor de väljer att vila och hur intressant som de italienska lagen känner att Europa League är?

AIK är i kanonform, har spelarna, truppen och defensiven.

Men allt annat än en förlust är givetvis en präktig sensation: orka AIK göra en CSKA igen?

***

Värmen i Valencia, om än för bara några timmar: som jag ska lagra den.

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Också en match att se fram emot

En hel del fantastiska fotbollsmatcher (Real Madrid-Manchester City!) att se fram emot framöver,  både i Champions i diverse nationella ligor.

Och vad sägs om den här mitt i alltihop:

Malmö FF 1979 vs IFK Göteborg 1982

Alltså, Europacuphjältarna i MFF mot UEFA-cupmästarna i Blåvitt, give and take en och annan som är lite yngre och lirade i senare upplagor. En match som får nostalgiker att bli tårögda.

Matchen spelas som förmatch till allsvenska mötet Malmö FF-IFK Göteborg, på Swedbank Stadion med kick off kl 18:10.

Laguppställningarna skojar du inte bort:

Malmö: Janne Möller, Hasse Borg, Jonas Thern, Robert Prytz, Jocke Nilsson, Niclas Nylén, Torbjörn Persson, Mats Masse Magnusson, Tommy Hansson, Anders Palmer, Jörgen Olsson, Hans Mattisson, Lasse Larsson

 

Göteborg: Bengt Andersson, Glenn Hysén, Björn Nordquist, Tord Holmgren, Jerry Karlsson, Martin Holmberg, Roland Nilsson, Magnus Erlingmark, Mikael Nilsson, Stefan Landberg, Peter Erra Eriksson, Dan Corneliusson

Så här såg det ut 1979
[youtubeplay id=”6eGEwblZKss” size=”medium”]
…och här har ni 1982:
[youtubeplay id=”_qT2_QlG9wI” size=”medium”]
Patrick Ekwall

Så tyckte jag om GULD-lagen inför säsongen…

Göteborg in and out över ett par timmar, bilen till och från Bromma flygplats, Taxi 
Göteborg mellan Landvetter och Avalon, två snabba möten, lunch med Mathias Holmgren.
Jag hade lätt hunnit med att hämta och lämna ett barn i skolan, före och efter resan.
Inga krusiduller, bom-bom-tjoff-tjoff. ingen tid till spillo på onödigt tjafs.
Jag har ägnat betydligt längre dagar på att åka i trafiken genom stan för ett möte eller 
tre i TV4-huset på Gärdet, suttit i lite för lång lunch och fastnat med lite chit-chatt 
här, där och i någon bur för att inte tala om hur jag fastnat i den konstruktion till 
snurrdörr som ska hålla elakingar borta från att ta sin in och som gör Fyranhuset svårare 
att inta än Vita Huset.
Och jag har åkt till enklare lunchmöten på Riche och Sturehof och varit hemma först efter 
klockan 21 på kvällen, av helt andra skäl och – det ska sägas – i en helt annan tid.
Tid är till för att utnyttjas – på bästa sätt.
***
Det är åtta omgångar kvar av allsvenskan, 24 poäng att spela om och det ska inte glömmas, 
det är mer än en fjärdedel som ska avverkas innan vi är i mål.
Så, därför: mycket kan fortfarande hända.
Men jäklar vilken dramatik det har bäddats för, dessutom med tre av våra största städer 
inblandade samtidigt.
Du må tycka vad du vill allsvenskan, men när den bjuder på den är typen av ovisshet och 
spänning i kampen om ligaguldet – då är det underhållning, då är det väldigt roligt att 
följa.
***

Från och med idag stöttar jag “Bissen Brainwalk” med 10 kr för varje gång jag skriver ordet svår, svårt, svårare i den här bloggen (där blev det snabbt 30 kronor…).

Kanske har du också en möjlighet att bidra med hjälp åt det storartade arbete som den förre bandystjärnan Mathias Bissen Larsson gör – inte bara för egen del.

Läs mer HÄR.

***
Tänk att Bladet sänder allsvensk hockey i sin kanal S24 och “låser in” matcherna.
Blåser de tittarna?
Eller vad heter det nu?
***
Det är alltid lite småkul att läsa vad som skrevs INFÖR den allsvenska säsongen, någon 
gång i februari då texterna till de allsvenska bilagorna måste lämnas.
Jag bläddrade genom Getingens allsvenska guide som alltid ligger laddad i en svår Paul 
Smith-väska.
Förutom att vissa allsvenska lag i stort sett bytt ut hela sin startelva/trupp så är det 
förstås fascinerande att se vad man tyckte inför själva ligastarten.
Så här skrev jag om de allsvenska lag som nu jagar guld:

Elfsborg:
“Var det ett tränarbyte som behövdes eller låter spelartruppen bättre än vad den är? Det 
svaret kommer nu. Jörgen Lennartsson måste få ordning på ett försvarsspel som vacklat 
betänkligt. Nu får han en ny dansk i målet och en ny vänsterback. Räcker det? Elfsborg 
behöver hitta en modell som gör att de kan utnyttja truppen på bästa sätt och det ska bli 
mycket intressant att följa U21-stjärnan Viktor Claesson – nu förenad med småländska 
bröder som Hult och Hiljemark. Ni ser; det är rätt bra det här och då har jag inte ens 
nämnt Anders Svensson.”

Häcken:
“Det känns som att här finns det alla förutsättningar till någonting riktigt bra. Bara en 
liten detalj: det ska fungera tillsammans också. Under en hel säsong. Häcken har spelet 
och spelarna men har saknat harmonin och jämnheten. Kan Martin Ericssons rutin bistå för 
att få ordning på det? Annars väntar vi förstås på det stora genombrottet för Waris 
Majeed och övervinner han skadeproblem kan det vara läge i år vid sidan om Hernandes, den 
store honduranen, som ska bana vägen. Som de senaste åren: en spännande trupp som mycket 
väl kan vara topp tre. Eller tolva.”

AIK
“Under hösten visade AIK gång på gång att det var ett homogent och framgångsrikt lag som 
inte bara var Bangura&Bangura. Men ingen kan komma ifrån att de två lade förra året och 
nu måste någon eller några andra göra det. Hopp ställs förstås till nye Celso Borges, med 
hyggliga meriter från Norge. Eller till Crespo Kamara. Men viktigast för AIK är nog att 
de har fått behålla sin försvarslinje, inklusive målvakten Ivan Turina. Det var ändå 
därifrånsom Andreas Alm byggde så starkt som möjligt för att ge artisterna i offensiven 
en tillräckligt god chans att briljera.”

Malmö FF
“Det finns en stark grund att bygga på här. Inte minst på kantrna (Ricardinho, Hamad och 
Durmaz) och allra längst fram (Larsson och Ranegie). Det är på viktiga poster centralt 
som Rikard Norling och hans nya tränarstab måste hitta balans och slagstyrka. Pontus 
Jansson lär växa ut som en ledargestalt i mittförsvaret nu när Daniel Andersson mest vill 
vara tränare. Och Ivo Pekalski måste också vara vuxen nog att leda sitt lag från 
mittmittfält. Det finns så enormt mycket framtid i det här laget, nu handlar det om att 
göra det till ett vinnande koncept. Lyckas MFF i år, då är det guldstrid.”

Lite humor ändå på sina ställen?vad hände med Häcken-honduranen Hernandes och AIKS:s 
“Crespo”, till exempel?och framförallt rätt svårt att förutse vad som händer med ett 
allsvenskt lag under sex-sju månader.
***
Champions League-dags!
Och lite spännande med två svenska lag i Europa League-spelet med start på torsdag.
Själv drar jag till Valencia för att se Levante-Helsingborg.
AIK åker till Neapel för att göra en ny “CSKA”, ännu ett omöjligt updrag.
***
Proffsplats på vägarna i Malmö Aviation-kärran.
I väldigt tuff konkurrens med det svåraste av svårt proffspendlargalleri.
Proffsplats? Läs mer här.

Patrick Ekwall

Glöm inte Häcken och Malmö när guldjakten intensifieras

Mötesmåndag.

Inte direkt min kopp med grönt te, men ett väldigt nödvändigt inte ibland.

Jag har skrivit om det förut, det som sägs och löses på olika VANLIGA arbetsplatsmöten hade man kunnat avverka på minst halva tiden. De viktiga besluten kan tas enligt Nannskog-modellen “pam-pam-pam”, snabbt och effektivt på tio minuter…sen kan jag ge det en kvart till diskussioner.

Det brukar räcka så. I nio fall av tio.

Idag känns det dock som om det ligger intressanta (på alla sätt) möten i pipeline.

***

Oj, allsvenska guldstriden ser ut att utveckla sig till någonting alldeles formidabelt.

Jag vet inte var alla som är som skrek högt om att “nu är det avgjort” i våras, men det är verkligen intressant att så många aldrig lär sig: det är nästan aldrig avgjort någon gång på vårkanten, det är i stort sett aldrig avgjort förrän höstmörkret börjar sänka sig.

AIK visade sannerligen vilken kraft de besitter just nu när de åt upp Djurgården på Råsunda.

När Erton Fejzullahu försvann ut i tomma intet kändes Djurgården som ett enkelt skrovmål för hungrigare, starkare, större och bättre AIK.

Det Andreas Alm byggt under våren med en ramstark defensiv har han förädlat ordentligt de sista sommarmånaderna, inte bara med goda inköp.

Kanske framförallt med att göra costaricanen Celso Borges till någonting helt annat än en Kåmarksk centertank, Borges är verkligen strålande som nr 10, pudelklok och på hockeyspråk: tvåvägsspelare.

Sen vet jag inte vad man trodde om Kwame Karikari, om de nu ska vara helt ärliga i AIK-lägret…men jag har svårt att se att något förutspådde att han en dag skulle ta en given plats i A-laget och dessutom vara tongivande.

Utlåningen till Degerfors i värmlandsskogarna ser idag ut som ett genidrag.

AIK går absolut för guld och har både trupp, spets och kompetens för att göra det.

Frågan är hur mycket kraft Europa League-spelet kommer att kosta och var Gnaget väljer att lägga full prioritering?

Är det i Neapel på torsdag eller är det i den allsvenska konstgräsmatchen mot Norrköping några dagar senare? Eller orkar AIK både och i längden?

***

Elfsborg blöder, det är bara att se till de namn som slängs in efterhand som skadorna hopar sig.

Säkert lovande, men är det någon gång som Elfsborg hade behövt Lasse Nilsson, Stefan Ishizaki, Jawo och ytterligare någon frisk – och i form – så är det nu.

Hur fixar boråsarna att hantera läget som jagat villebråd med sargade kroppar?

Elfsborg valde ju, till skillnad från sina konkurrenter, att förstärka med NOLL i det senaste transferfönstret, det kan möjligen ha varit ett misstag sett till hur det har utvecklat sig.

***

Idag kan Malmö FF och Häcken smyga upp på samma poäng som AIK, två pinnar efter Elfsborg.

Lätt att glömma i AIK-euforin efter Råsunda-derbyt.

Häcken kan sannerligen bli årets smygare, ingen press på att ta vare sig glittrande medaljer eller europaplatser.

Och Malmö FF har haft ett landslagsuppehåll på sig att fundera ut hur de ska spela för att optimera framgången utan Mathias Ranegie. Möjligen lite mera avvaktande, kanske lite försiktigare, kanske mindre bolltrillande och lite mer direkt i full-fart-framåt-melodin med Tokelo-speedkulan som vassaste anfallsvapen?

Oavsett vilket, det blir en vansinnigt spännande allsvensk höst.

Lite att se fram emot efter en och annan mötesmåndag.

Om vi säger så.

 

Patrick Ekwall

Hellre spelare som säger vad de tycker och tänker

I morse drog min mormor, Thora, sitt sista andetag.

Hon somnade in i lugn och ro efter ett liv som varade långt över 90 år.

Mormor var av starkt virke och levde själv i en lägenhet tills för bara något år sedan för hon tyckte att hon klarade sig själv och inte behövde hjälp av någon annan, hon var av den gamla stammen…den som reder sig bäst själv.

När hennes starka hjärta slutade slå strax efter kl 08:00 i morse hade mormor kämpat länge och väl, jag tror hon vilar i frid nu.

Jag satt en kortare stund vid hennes säng i hennes rum på sjukhemmet i Västra Hamnen o Malmö i förra veckan och det kändes åtminstone som ett farväl av min mammas mor, av ett långt och hederligt liv.

Sov gott, mormor Thora.

***

Det talas om att hösten och mörkret redan är här.

Redan?

När var sommaren förbi?

Ett par dagar i förra veckan?

***

Ekwall vs Lundh On Tour fortsätter att resa vidare i höst.

Senaste stoppet hos Johan Mjällby i Celtic, där han gav sin första stora TV-intervju sen han blev tränare i Skottland.

Vi fick ett varmt och fint välkomnande ute vid Celtics fantastiska träningsanläggning långt bortom skogarna.

Och Mjällby hade väldigt mycket intressant att berätta, bland annat varför det gick som det gick för Fredrik Ljungberg när han var där.

***

Det fördes en intressant twitterdebatt med Jonas Olsson och reporter-Ekwall som huvudpersoner som berörde frågan “kan vi kräva mer än tre poäng?” och intervjun där Olsson uppenbart var förbannad efter matchen.

I frågor om fotboll kommer det alltid att finnas olika synpunkter, det är inget nytt.

Jag håller inte alls med Jonas Olsson i den här debatten…förutsättning för en “debatt” är ju oftast att man har olika åsikter…men jag uppskattar och högaktar att han är en spelare som säger vad han tycker och tänker.

Och inte gömmer sig bakom en boll som är rund.

Bland många som fick samma frågor efter matchen fanns Pontus Wernbloom, han konstaterade på Twitter att jag blev “ägd” i denna debatt när han på samma frågor framför en TV-kamera svarade med ungefär samma innebörd som i mina åsikter i frågan. Så kan det också vara.

Nu har jag inga problem med vare sig Jonas Olsson eller Wernbloom, det är ju snarare så att det är uppfriskande att de är med i en öppen dialog som alla kan följa om de vill. Istället för att stänga in sig själv och sin röst bakom låsta dörrar.

***

Här har du världens chans att vinna en jättelik och svårt spejsad Samsung-TV.

Kan du frågan?

***

“Dom ska ha vad dom ska ha, varken mer eller mindre”, sa alltid Anders Frisk till sina kollegor när han gick ut för att döma stora internationella matcher.

Lite så är det förstås med landslaget i fotboll också: dom ska ha vad dom ska ha.

Är det inte bra så är det inte bra, har det talats om champagne om man får ett glas vatten utan kolsyra…klart du blir besviken och undrar vad som har hänt.

Men förlåt om jag tjatar, det vänder så lätt i landslagssammanhang.

Ena månaden är det så, någon månad eller halvår senare (när det är nästa match) kan det vara si.

Ibland kan det skilja ett par dagar.

En av Sveriges sämsta matcher under Hamrén…jag räknar Sveriges första timme mot San Marino borta som den allra sämsta, sett till alla förutsättningar…var mötet med Finland i Helsingfors.

Det kändes nästan som ett under att vi åkte från en stormvind med tre poäng i bagaget.

Hamrén, Zlatan och i stort sett alla slaktades längs med fotknölarna.

Fyra dagar senare slog vi Holland med 3-2 på Råsunda, var i EM-slutspelet och det var klackarna i taket överallt.

Då kan det ju vara så att vi har betydligt fler spelare i bättre form, det hinner hända mycket.

Men det sista NÅGON ska utlova mot Färöarna i Torshavn och Tyskland i Berlin är sprudlande fotbollsgodis.

Ser vi till dom matcherna är jag nöjd med att det blir tre poäng. Av sex.

***

Allt snack om att det var viktigt att vinna och ta med sig 2-0 mot Frankrike i EM var redan då mest bullshit (som ni läste om i denna blogg).

Det betydde inte ett skit mer än tre poäng i en grupp där vi inte längre fanns med.

Alla matcher lever sina egna liv.

Det gällde den mot Frankrike och det gäller den mot Kazakstan.

***

Många nationer hade det jobbigt i inledningen av kvalet: Irland mot kazakerna, Spanien borta mot Georgien (enda målet i 86:e), Portugal med alla sina stjärnor vann knappt mot Luxemburg, Italien fick bara 2-0 hemma mot Malta, Danmark lyckades bara få en pinne hemma mot Tjeckien, och så vidare.

Det är en sak och handlar om att det alltid kan var tungt efter efter ett mästerskap.

Men det är också deras problem. Inte Sveriges.

***

Häng med till Chelsea-Manchester City med mig och Långe Lundh.

Mer info i filmen eller här.

***

En sak när många talar om “tre poäng”: fanns det någon som hade förväntat sig, anat, trott eller befarat någonting annat än tre pinnar mot Kazakstan hemma?

***

Vi ska inte glömma att Sverige har hållit nollan i tre av de senaste fyra matcherna, bara mot Brasilien det brast betänkligt bakåt.

Annars: Frankrike 2-0, Kina 1-0, Kazakstan 2-0.

***

Livet går ju vidare, det gör ju det.

Och får du 90 år och en hel del därtill så då du en hel del av det, så är det ju också.

Patrick Ekwall

Vi mötte Kazakstan på hemmaplan, inte Tyskland

Landslagsracet slut för den här gången och jag mosade in en väckning 04:15 i morse för att hinna med Malmö Aviations fakir 06:00 från Sturup.

En fullsatt flight med passagerar- och pendareliten.

Då gick jag på ren och skär säkerhet, valde automaten med tidig köplats för att sen enkelt promenera mig fram till målet: en proffsplats.

Inte särskilt snyggt, jag ska erkänna det.

Ärligt talat: helt utan finess.

Men det är platsen som räknas.

Som det heter.

***

Det är klart att vi alla kan vara nöjda med tre poäng.

Förvisso med mål som kom efter fatal snedträff till framspelning och på övertid.

Förvisso mot ett motstånd som är rankat strax efter Malta på världsrankingen och som fick stryk med 3-0 senast de spelade på bortaplan. Mot Armenien.

Men alla sätt är bra, utom de dåliga.

Däremot vore det ju imbecillt att inte ifrågasätta om det här var något som ett svenskt fotbollslandslag var nöjt med i en tävlingsmatch på hemmaplan. Mot Kazakstan.

Jag tror att Erik Hamrén och väldigt många spelare kräver mer.

Jag vet att de som valt att pröjsa dyra biljetter gör det.

Och jag utgår från att vi i mediapacket – som får betalt för att syna något kritiskt – gör likadant.

Det var tre poäng och allting annat hade varit en praktsensation, ett fiasko och möjligen ett tidigt adjö till ett slutspel (rent statistiskt). Men det var INTE bra.

Det var, vid närmare eftertanke, riktigt uselt under långa perioder.

***

Jag förstår om det brinner hos Jonas Olsson när han får kritiska frågor efter en fotbollsmatch som han nyss har spelat (det säger en del om Olssons inställning i stort, alltid svart eller vitt…då tänker jag inte bara på BoIS).

Han har all rätt att tycka som han vill och agera därefter.

Men att lämna ett omklädningsrum efter den laginsatsen och inte räkna med att få en och annan kritisk fråga, det är svårt att förstå.

Här ser ni hur han väldigt tydligt lackar ut på mina frågor igår:

***

Det är uppenbart att Erik Hamréns val av spelare inte gav landslaget tillräckligt många möjligheter till variation igår.

Och att vi sitter i ett läge där det inte finns så mycket annat att välja på.

Vi hade en naturlig kantspelare på varje sida, Sebastian Larsson och Emir Bajrami.

Vi hade en enda forward på bänken, Marcus Berg.

I övrigt i den här truppen: fyra ytterbackar, tre mittbackar och FEM  innermittfältare, de flesta av defensiv karaktär.

Och vi ställdes alltså mot Kazakstan.

Ett svenskt A-landslag måste ha fler offensiva alternativ att erbjuda och – som jag påpekat tidigare – det är A-landslaget som gäller, det är A-landslaget som räknas, det är A-landslaget vi synar…alldeles oavsett hur kul vi tycker det är med U21-landslag.

***

Glöm inte att det Kina som vi slog med 1-0 i torsdags var samma Kina som åkte till Brasilien och fick stryk med – 8-0.

***

Johan Elmander har haft skadeproblem och han är inte i form.

Framförallt finns det inte riktigt utrymme för Elmander när vi ställs mot den här typen av extremlåga försvar, han kommer inte till sin rätt överhuvudtaget för det finns inte särksilt mycket utrymme för honom att komma rätt i.

Då måste vi ha alternativ på den positionen.

Möjligen Ola Toivonen. Möjligen någon annan: Ranegie? Ishak?

Eller förstås John Guidetti, men han måste först bli frisk.

***

Det behöver inte vara förbundskaptenens fel att fullblodsproffs inte kan ta emot och behandla en boll bättre och snabbare än vad många förmådde på Swedbank Stadion igår.

Helt ärligt!

Jag såg oändligt många första touch som var så bedrövliga igår att hade det varit en träning för juniorer så hade tränaren brutit träningen och skällt ut dom.

Och om man uppmanar till rörelse, snabbt spel, offensivt mitt- och ytterbackspel, snabba kombinationer och i stort sett bara får alibispel med passning till närmaste medspelare…ja, då får man också ställa sig frågan: vad ska man som förbundskapten göra då? Spela själv?

***

Johan Elmander var befriande uppriktig när han ändå var skoningslös mot sig själv efteråt. Både i sitt agerande på plan och gentemot publiken som buade ut honom.

Han visste att det inte fanns något att skylla på. Inte ens “tre poäng”.

Jag tyckte det var underligt att Elmander inte plockades ut redan i paus, inte bara för att han var helt snett på det i kontakten med bollen men också för att han hade ett gult kort som borde ha varit ett rött och var lite ur balans.

Mitt i matchen hamnade han hos mig när en boll rann ut över linjen, stannade en kort stund och sa vad han tyckte om sin egen insats…det var inga snälla ord, jag tror inte att han hade protesterat om han hade blivit utbytt tidigare.

Se här:

Men lite humor någonstans, jag uppskattar alltid lite distans.

***

Jag tror inte Italiens landslag kommer undan bitsk kritik efter bara 2-0 hemma mot Malta.

Jag har svårt att tror att man där nöjer sig med att det “var tre poäng”.

***

Getingens betyg på Elmander, en 2:a för GODKÄND, med motiveringen “stark match av Elmander” måste slå alla rekord?

Inte ens GP/GT-betyg av göteborgare är i närheten av det.

***

Efter att ha sett det här är jag livrädd för Färöarna borta, det kan bli en rysare. På konstgräs.

Eller blir det, som Zlatan sa, lättare i bortaspelet?

***

Dags att vara hemma ett tag.

Och njuta av hus, familj och nya sköna projekt.

På tal om vad som räknas här i livet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Bravo, U21 och Astrit borde snart vara en man för Hamrén

Den 10 september seglade sommaren in i på en värmevåg som kom överraskande, om än väldigt välkommen.

Det gassade starkt längs Lilla Torg, restaurangägarna fick stänga av gasolvärmarna och lägga undan fleecefiltarna, folk drog av sig jackor, luvtröjor, nyinköpta höstkappor och satt i kortärmat och tryckte i sig lunchlaxen.

Inte ens den malmöitiska blåsten gjorde sig påmind.

Då vet man att allt inte är som det brukar vara.

***

Jo, jag tycker förstås att det är kanon att U21-landslaget nu ha gett sig själva en chans att kvala in till EM-slutspelet i Israel eftersom jag alltid tycker att det är givande, viktigt och intressant när det går bra för svenska landslag.

Men från olika håll har det låtit som om svensk fotboll står och faller (jag spetsar, men ni förstår) med U21-landslagets vara eller icke-vara i ett slutspel.

Det tycker jag är betydligt överdrivet.

Jag tror att det är erfarenheter på hög nivå i klubblaget och givetvis i A-landslaget som ger en 20-åring den starka och breda erfarenheten, i större grad än 3-4 matcher i ett slutspel med andra 20-åringar.

Jag tror att de absolut bästa spelarna i den åldern redan ska vara (eller borde vara) på gränsen till A-landslagsmän, är du en tillräckligt stark talang ska du redan vara där.

U21-landslaget är ett lag med de bästa spelarna som är under 21 år, det är bra och roligt nog – och det ger väldigt mycket för många, inte minst de för de som är 18-19 år…men ett slutspel avgör ingenting.

Jag är helt övertygad om att Ola Toivonen, Marcus Berg och Rasmus Elm snabbt hade nått både starka proffskontrakt och A-landslaget även utan EM-slutspelet i Sverige. Jag tror inte att Kim Källström, Anders Svensson, Sebastian Larsson och Zlatan Ibrahimovic känner att de saknar ett EM-slutspel för U21-spelare i sina karriärer.

Jag tror däremot att ett U21-slutspel bygger “mindre kända” spelare i folks medvetande som Astrit Ajdarevic, Mikael Ishak, Pontus Jansson, Mervan Celik och Oscar Hiljemark i dagens framgångsrika lag.

Men någonstans ska de betraktas som väldigt etablerade spelare som redan byggt på sig ovärderliga erfarenheter. I Standard Liege, i Bundesliga, i Turkiet och som tongivande namn i allsvenska topplag.

Ett U21-slutspel, om det nu blir så, blir väldigt roligt – precis som det blev i Göteborg 2009 – och ett skönt inslag i en fotbollssommar, men det vänder inte upp och ned på svensk fotbolls framtid.

Det gör vi på andra sätt.

Exempelvis genom att ta oss till ytterligare ett slutspel för det landslag som gäller. På riktigt.

Och är du bra nog är du (eller ska du vara) med där, även om du det heter att du är U21.

***

Om jag får gissa, medveten om att det inte är en vågad gissning, så tror jag Erik Hamrén startar så här mot Kazakstan:

Isaksson – Lustig, Granqvist, Olsson, Safari – Wernbloom, Elm – Larsson, Ibrahimovic, Toivonen – Elmander.

Möjligen med frågetecken för Lustig (fotskadan), ersätts då av Adam Johansson. Eller om möjligen Anders Svensson trycks in istället för en av Wernbloom/Elm, men ingenting i Hamréns matchning i de senaste två landskamperna tyder på det.

***

Astrit Ajdarevic har väldigt mycket som kan göaa honom till Sveriges nästa internationella stjärna.

Inte bara en vänsterfot och enastående teknik, även en god fysik och skön timing i huvudspelet.

Det ska bli intressant att se hur Astrit vidareutvecklas i Standard Liege, han bör mycket snart vara en A-landslagsman även om konkurrensen på nr 10-platsen är mördande…jag tror att han skulle fungera bra på en vänsterkant till att börja med.

***

Personligen skulle jag helst se att vi återigen fick ett svenskt landslag som kvalificerade sig för junior-VM (eller U20-VM, som det heter idag).

Det tror jag ger er, för unga lovande spelare och för – om man nu vill trava med så höga knän – “svensk fotboll”.

Då får spelarna känna på det bästa som finns i världen och ta del av allt vad ett mästerskap betyder, redan som 17-18-åring – en bit innan spelarna redan börjar bli etablerade på klubb- och landslagsnivå.

Det ger viktig eraferenhet i tid.

Jag minns själv Sveriges enda JVM-slutspel i Portugal 19901, jag var på plats som en av två svenska utsänd (den andra var Kent Johansson för Hallandsposten).

Johnny Rödlund var svensk stjärna och det gick ju som det gick.

Men laget innehöll också tre spelare som gjorde massor av A-landskamper, Magnus Hedman, Patrik “Bjärred” Andersson och Niclas Alexandersson.

***

Det var kul att se SvT-kollegan Roger Blomquist idag –  tillbaka i matchen efter att ha kämpat med cancersjukdom.

***

Mikael Ishak måste också vara en spelartyp som bör vara hyperintressant för Erik Hamrén att följa framöver, så mogen och klok i sitt spel. Så härdad redan av tysk ligafotboll.

Sen är det givet att Pontus Jansson, Hiljemark, Niklas Hult, Mervan Celik och Jiloan Hamad ligger under luppen.

Liksom sannolikt även Mattias Johansson som välkomnades tillbaka från frysboxen efter skadebekymmer och var strålande, jag hoppas han får mer speltid i AZ snart.

Jag hoppas dessutom lite på att Viktor Claesson utvecklas i rätt riktning, det är en spelare med egenskaper som är unika.

***

Åke Stolt, Snällpostens välskrivande krönikör när det begav sig, var tillbaka i gänget och ställde frågor till Hamrén på dagens presskonferens.

En av dom innehöll landet Sovjet.

***

Sveriges startelva mot Brasilien (vars stora stjärna var Elber) i JVM 1991, i nummerordning:

Magnus Hedman, Magnus “Ölme” Johansson, Henrik Nilsson, Rasmus Svensson, Glenn Ståhl, Niclas Alexandersson, Patrik Andersson, Jonny Hägerå, Johnny Rödlund, Andreas Bild, Niklas Gudmundsson.

På bänken: Filip Apelstav, Mikael Hellström, Patrik Luxemburg, Mats Svensson, Roger Nordstrand och Stefan Paldan.

Jag minns dom alla, på ett eller annat vis, men Jonny Hägerå?

Vem var det? Öisare, va? Vad hände sen?

***

Men Rasmus Jönsson, jag tycker nästan lite synd om honom.

Så talangfull, så “osvensk” men som helt bortkollrad i Wolfsburg verkar han utan timing och självförtroende.

Du behöver inte vara raketforskare för att inse att just Bundesliga kanske inte var den bästa första anhalten i Jönssons utlandskarriär…det känns inte som att det ges så mycket utrymme för Rasmus Jönsson där, vare sig hans fysiska egenskaper eller hans personlighet som lugn och lite tillbakadragen.

Det är en extremt hård liga och oerhört tuff konkurrens. Nu fick Jönsson 35 minuter i Wolfsburgs senaste, som de förlorade mot Hannover 96 med 4-0, men sett över ett år har det varit sparsamt med speltid.

För mig kändes Jönsson sååååå mycket Holland för att sen kanske dra vidare efter några år i Eredivisie.

Inte Wolfsburg under Felix Magath.

***

4-0 på Kazakstan skull kännas som en god och lagom bra start.

Men jag tar tacksamt emot allt, bara det ger tre poäng.

Minns med fasa starten på kvalet till VM 2010, med 0-0 i Albanien och efter den dåliga starten kom vi aldrig riktigt tillbaka.

***

En polare till mig som heter Winston, 7 år, låter nu meddela att han skaffat sig en fotbollsidol.

Lite överraskande är det – Fernando Torres!

Jag har ingen aning om hur det har gått till.

Winston, 7 år, säger att han tror att Torres spelar i “Brasilien eller Spanien”.

***

Hur klär man sig för en kvällsmatch i höst?

Svårt, nu när indiansommaren är här.

Och man vill ju inte gärna höra att man “går po fotboll i en sån rockajävel”, även om risken är stor.

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Långe Lundh i Beach Boys?

[youtubeplay id=”Qqyx4TW4Ptw” size=”medium”]

Fick ett mejl idag:

Jag hittade Långe Lundh i en Beach Boys video… längst ute till höger!
Berätta för Ekwall direkt! Lundh har ändrat frisyr och skaffat lite längre skägg. Annars är det mycket raise the roof!

Mvh Gustav H

SVAR: Hej Gustav, jag är benägen att hålla med dig till viss del. Men den här skäggfarbrorns “raise the roof” är om än vitare än någonsin Lundhs.

Patrick Ekwall

Äldst i ett oldboyslag, då har man varit med ett tag

Oldboys-laget på Lindängens IP från den här helgen, en stark uppställning, även om det spände över tröjorna på sina håll…

…och det här en inzoomad bild från klubblokalen jag har Dan “Foten” Holmberg på min högra sida och på min vänstra: “Musen” Persson och Niclas Larsson (som sen blev Nylén). Minns att vi var väldigt nöjda med de där träningsoverallerna i någon sorts glansigt WCT-material.

Det blev en gladare kväll.

Som det kan bli med gamla fotbollskompisar, som det kan bli när det ska pratas fotbollsminnen från en tid då vi bara mindes det som var som allra roligast.

Mitt gamla fotbollslag BK Olympic…det enda lag jag riktigt  “håller på”, eftersom det är min moderklubb och en förening som jag levde med och i under 20 år…hade dragit ihop ett Oldboys med bra spännvid (i ålder såväl som kroppshydda) för ett möte med ett kringresande franskt oldboyslag.

Jag var äkdst i laget och så pass till åren att några av mina lagkamrater var för unga för att jag ens skulle ha spelat med dom.

Men det var en fröjd att få träffa barndomsvännen Niclas Nylén igen (8 A-landskamper, VM-spelare 1990, flerfaldig svensk mästare), en grön hjälte som Håkan “Harley” Holmberg, vänstersnidare som Patrik Larsson (som blev TFF-stjärna) och Michael Hansson (sedermera TFF och Champions League-hjälte för Helsingborgs IF) och Magnus “Cindy” Johansson (mest känd när han gick till Veberöd och gjorde mål på Ravelli i den där Svenska Cupen-skrällen från 1993).

Vi vann enkelt, vi tror att det blev 6-0, sedan allt varit som vanligt och Fredrik Appelgren gjort tre mål på 16 skottförsök.

Själv var jag nöjd med ett ribbskott och par tunnlar som till och med Hulda Hillgren hade varit nöjd med.

Men mest hade jag roligt och det blev den gamla klubblokalen med grillat, klart tveksam dryck och segersång…sen gjorde vi stan osäker och eftersom Trocadero och Kockska Krogen sedan länge stängt igen fick vi ta oss nyare hak: MelloYello, Paddys och Koi.

Bra tugg kvällen igenom. En sådan att minnas.

***

Delar av den svenska lagledningen tittade nyfiket på när Zlatans namn avtäcktes i gatstenen mellan nya och gamla stadionbyggnaderna.

Många kom för att se avtäckningen och i Malmö gäller förstås “cykelen”…

Söndagen blev mest Zlatan, då det var lagkaptenens dag och eftersom han hyllades med en platta i stadionområdets “Walk of Fame”…och det är något fel på mig eftersom jag inte kan låta bli att tänka “Walk of Shame” så snart jag skriver “Walk of Fame”, men det har väl med flashbacks att göra.

Tyckte förstås lite synd om de anhöriga till friidrottaren Lennart Strand som hyllades före Zlatan och som säkert kände sig lite som “femte hjulet”, inte många av de som samlats kring avtäckningen hade någonsin hört talas om Strand.

Men det kändes ändå som en fin liten ceremoni och som ett snyggt sätt att hedra gamla stjärnor, även om juryn gått helt vilse ett par gånger i sina val, kan tyckas.

***

Det ska bli oerhört intressant att se hur Erik Hamrén väljer att formera sin startelva mot Kazakstan, men det skulle förvåna mig mycket om han väljer någonting annat än den elva vi såg från början mot Kina.

Jag tror absolut att Hamrén vill ha med Ola Toivonen, som är effektivt kreativ i trånga ytor och låga försvar (som det lär bli tal om). Jag tror inte man behöver oroa sig för någon mittfältares defensiva förmåga och jag tror att ytterbackar kan lösa problem med en stark bredd i offensiven…för de kommer inte att ha så mycket annat att tänka på. Inte mot Kazakstan på hemmaplan.

***

Här min intervju med Zlatan idag.

Där berättar han – bland annat – om hur han känner för att bli hedrad, vad han tycker om möjligheterna i VM-kvalet, att han kanske flyttar in i Eiffeltornet, om trycket på hela Paris SG samt hur fysiskt tuff den franska ligan är.

***

Goda vänner startar ett annorlunda “bettingbolag” där du kan bli bäst i världen på att titta och vinna priser utan att du satsar en enda krona.

Läs mer HÄR.

***

Fortfarande tunn som en rögad ål och det fungerade uppenbarligen i Serie B.

Agon Mehmetis debut för Novara var inte att leka med.

Tre snabba mål redan i den första halvleken mot Cesena och seger med 4-1.

Alldeles lagom innan han var på väg att bli helt bortglömd.

***

Jag gillar att “fotbollschefen”, Emir Osmanbegovic, startat en blogg där han redogör öppet för alla frågor som existerar kring TV4:s olika fotbollssändningar, rättigheter och annat.

Den typen av öppenhet är viktig.

Så har du frågor om fotboll i TV4, kontakta Emir – bloggen hittar du HÄR.

***

Det ska förstås bli spännande och intressant att följa U21-landslagets jakt på en playoff-plats: det krävs seger mot Ukraina…som vann med 6-0 i första gruppspelsmötet…för att nå dit.

***

Inte bara fotbollsmatcher på konstgräs i brittsommar, även sittningar med gamla fotbollskompisar sätter spår.

Men det kunde varit värre.

Nya tag, nya tider, nya kval. Jag är redo.

Patrick Ekwall

Zlatans "nya gäng"

Alexander Östlund försvann tidigt, Daniel Majstorovic blev skadad, Chippen glassar i Los Angeles och nu har Olof Mellberg lagt av.

Bara Zlatan är kvar i det gamla goda rebellgänget, de som alltif höll ihop i vått och torrt.

Så när de “snälla” fortfarande håller ihop och kör Grisen står den svenske lagkaptenen kvar själv vid sidan av, under uppvärmningen.

 

…men självklart skulle Zlatan inte få stå helt själv.

Till “undsättning” kom sjukgymnasten Johan Allgulander och landslagschefen Lasse Richt.

Inte riktigt någon rebellstatus, men lite gulligt ändå.

***

Indiansommar på Swedbank Stadion under förmiddagens träning med publik som laddat med “Vi i Femman”-ramsor och jubel när Mackan Allbäck nickade in en vinnande boll i fotbollstennisen.

Mest intressant i övrigt var annars att Ibrahimovic var den enda 90-minutersspelaren från i torsdags som körde “riktiga” fotbollsövningar över hela linjen och inte var med och lattjade  fotbollstennis med startspelarna från Kina-mötet.

***

Anders Svensson på frågan om vad han tyckte om att Sverige nu har två konstgräsmatcher i VM-kvalet:

“Det kanske betyder att jag får spela två matcher i alla fall…”

***

Lasse Richt har lirat fotboll i ALLA divisioner, från allsvenskan ned till division 7.

Allsvensk i Röde Rubens Derby från Linköping, en gång på 70-talet.

***

Om ni undrar något om klassisk malmöitisk attityd enligt devisen “ingen ska komma här och tro att han e nåt”, här ett mejl från i morse:

Roland Larsson [rollare1@telia.com]
Till: Ekwall
den 8 september 2012 07:13
Blir man så stor i käften för du flyttat till pissemyrorna i stockholmstrakten. Att du inte är något det förstår vi i Malmö. Vad är det som gör att du skulle komma in utan pressleg? Inget. Du Ekvall upp som en sol och ner som en pannkaka det kan gå fort. Sedan undrar jag om du har svårt för att få luft? Du skall visa dina konstgjorda tänder. Titta på dina kamrater de uppför sig männskligt.Jag med flera tycker du är en stort barn. Ta på dig dina små kostymer så vi får ett skratt.
Roland Larsson

Ungefär så…

***

Jag gillar överhuvudtaget att landslaget öppnat upp för “vanligt folk” med publikinsläpp och autografskrivning.

Sådant som Lagerbäck och Co helst inte ville ha, av någon anledning.

Och Zlatan Ibrahimovic svek inte sin Malmöpublik, skrev så att pennan glödde liksom alla andra spelare. Det måste vara oerhört uppskattat av de som fanns på plats.

***

Laddar nu för Olympic Oldboys mot franskt motstånd.

Då hoppas jag få återförenas med mina gamla “rebels”, Niclas Nylén (Larsson), Huld Hillgren och Co.

 

 

Patrick Ekwall

Kom inte hit och tro att du e nåt: välkommen till Malmö

Du vet att du åkt ned till Malmö – och bara till Malmö! – när du kommer till en presskonferens inför en fotbollslandskamp med händerna fulla av TV-utrustning och en nitisk vakt säger: “stopp, visa legitimation!”

Du möts ständigt av vänliga, öppna, glada, trevliga och fotbollsintresserade på Råsunda, Ullevi, Olympia, Kalmar, Örebro…ja, det krävdes ingen uniformerad vakt för att släppa in oss genom mediaingången på Celtic Park i förra veckan när vi sa att vi var från Swedish Television.

Men i Malmö ska du inte komma och tro att du e nåt…det är någon sorts ohälsosam malmöitisk attityd gentemot omvärlden som jag har rätt svårt för.

Jag förstår att alla gör sitt jobb och kan radiostyras av order uppifrån…och jag har inga som helst problem att visa upp legitimation (“pressleg” som det anmodas ibland vet jag knappt någon som har längre, det är ett kort du får om du väljer att bli en del av ett förlegat fackförbund) för att det ska vara ordning och reda, det handlar mer om en attityd som jag bara stöter på i Malmö, oavsett om det är vid en Swedbank Stadion eller någon annanstans.

“Gå på fotboll i en sånn rockadjävul”, är fortfarande kul som en bra story från 50-talet.

Men det borde ha hänt lite sen dess, trots allt.

***

Sverige-Kina på ett kallt, regnigt och dödstyst Olympia kändes lite som en meningslös match i Karjala Cup: väldigt få brydde sig och det fick sluta lite som det slutade för det hade ändå inte spelat så stor roll.

***

…men det var kul att träffa trevliga malmöitiska profiler, väl inne på arenan: Per Ågren, Patrik Jandelin och Snällpostens veteran Richard Åkeson.

Per Ågren, förresten, mer lik Ivan Lendl som lite äldre än Ivan Lendl som något yngre.

***

Det blir svåranalyserat när motståndet var som det var. Och när matchen inget gällde. För det blir aldrig det samma, hur mycket man än vill att det ska vara det.

Vare sig Isaksson eller försvar sattes på några direkta prov, det blev rätt komiskt när kineserna tryckte upp höga och långa bollar mot Jonas Olsson/Andreas Granqvist som bägge kom sju meter högre upp i duellerna jämfört med sina nätta motståndare.

Det som sattes på prov var Sveriges förmåga att hitta kreativa lösningar, vilket vi kommer att få brottas med i en del av matcherna i den här gruppen.

Exempelvis redan på tisdag.

Det fungerade ibland, ibland inte.

Klart är att Ola Toivonen gillar att utmana och luckra upp kompakta försvar med snabba kort-korta lösningar, smarta instick och lurigt skott. Jag tycker definitivt Toivonen ska spelas, även om vi tappar en kant…vilket borde kunna kompenseras bättre av Behrang Safari, åtminstone mot ett motstånd som Kazakstan på hemmaplan.

I övrigt behöver vi självklart ett bredare spel överhuvudtaget.

Jag gillar att Pontus Wernbloom tar egna initiativ, kan flytta på folk och vända bort motståndare men jag vill fortfarande se mer av Rasmus Elm för jag vet att han har det i sig, nu rullar han mest bollen enligt Formulär 1A.

Men, som sagt, en träningsmatch är vad det är.

Det går sällan att dra några vettiga slutsatser.

***

Jäklar vilken flyt Irland hade borta mot Kazakstan.

Kazakerna ledde med 1-0 efter ett hörnmål fram till minut 88 då de tappade koncepten totalt. Gav irländarna en straff lite klumpigt och såg ut som ett pojklag när de 90 sekunder senare gjorde 2-1.

Kazakstan var nära en jätteskräll och Irland kom undan med blotta förskräckelsen, vilket kan vara varningssignal nog inför tisdagens match, men kazakerna är betydligt bekedligare på bortaplan.

***

Tänk att två av Sveriges VM-kvalmatcher spelas på konstgräs, den i Kazakstan och den på Färöarna.

***

Var det bara jag som kände att Mackan Berg kändes rätt mycket kvickare och mera distinkt än på ganska länge under sitt kort inhopp?

***

Ni som hänger med på bloggen minns att jag ställde mig frågande till Anders Svenssons roll redan inför matchen mot Kina.

Jag tycker inte att han ska vara med om han ska vara någon sorts farsa och fjärdealternativ på mittfältet, då måste det finnas utrymme för någon annan…exempelvis en yttermittfältare i innermittfältsträsket.

Å andra sidan syntes det ju lång väg i Ukraina att Anders Svensson fortfarande behövs på ett svenskt mittfält när det brinner som mest.

Nu är jag inte helt hundra på vad hans roll är i landslaget och den känns inte helt tydlig.

***

Mycket snack om att Emir Bajrami tillhör franska andraligan (Monaco).

Jag har inga problem med det, hellre spel i en större klubb som går bra i Ligue2 än att knappt spela alls i Holland.

Men hur mycket spel har det blivit, det är det ingen som ifrågasatt.

Ja, inte är det överdrivet mycket.

Bajrami har suttit på bänken, varit skadad och under de matcher han lirat från start så har han bytts ut, i en av matcherna redan i paus.

Det kan säkert komma att ta sig, det är en ny klubb, en ny liga.

Men Emir Bajrami (som nu varit sjuk) är inte direkt hundra procent igång i Monacos startelva.

***

Lördag gör jag comeback i BK Olympic…dock ej i seriespelet, även om det (nästan) hade behövts då Huldas lag rasat som en sten där..,när Oldboyslaget möter ett franskt lag på Lindängens IP kl 16:00.

Det ska bli en ära att få dra på sig den gröna tröjan igen.

***

Tidig svensk träning på Swedbank Stadion under lördagsförmiddagen.

Jag tar körkortet med mig för säkerhets skull.

 

Patrick Ekwall

Fotbollshumor!

[youtubeplay id=”I4cUWljoLf4″ size=”medium”]

Det här är fotbollshumor helt i min smak.

Långholmen FC ligger under med 6-0 mot IFK Göteborg i Svenska Cupen då ett gäng fans väljer att hänga på linjemannen…vilket skapar skön stämning och blir en You Tube-hit som över 350 000 spanat in över hela jordklotet.

Patrick Ekwall

Det märks att det är på allvar

Solen strålar svagt men tappert över Sündets Pärla och det kändes redan igår kväll att kylan börjar famla efter ett grepp, snart är den här med mörker och allt.

Då vet du inte bara att det är höst.

Då vet du också att landslagssäsongen är här på riktigt igen.

Man går ta det onda med det goda, det är ju så.

***

Bra sittning på Bonasera Bonasera igår med en fullständigt galen helsingborgare, Zgandertrusten och på sluttampen även Långe Lundh: bra käk, goda viner och rövarhistorier som inte var av denna värld.

***

Även om Kina är en träningsmatch ikväll så är det laddning för VM-kval på tisdag och hade det varit vilken träningsmatch som helst så hade inte Erik Hamrén valt att starta med det som han betraktar vara det bästa han har, däribland en småskadad Zlatan Ibrahimovic.

Det är sällan Erik Hamrén kör med hokuspokus, därför trodde vi alla att han skulle “testa” på en del positioner…vilket också var sagt: Samuel Holmén och Albin Ekdal spelade bägge med “förstalaget” som defensiva mittfältare på stora delar av träningen igår, normalt innebär det en startplats, men så icke.

Jag kan tänka mig att Sverige spelar en “Kazakstan-startelva” i första halvlek och att det laboreras en del i den andra.

***

Känns ändå rätt bra att Grand Hotel Clarion valde att följa sin “bokningspolicy” när de bokade av våra tre rum över flera dagar för att vi inte dök upp efter kl 16, nu fick vi istället bekanta oss med Hotell Viking som visat sig vara en liten pärla…lite Mäster Johan Light sådär…och där får det nog bli framöver när det blir Helsingborg.

Klart rekommenderbart.

Och skulle du inte ha checkat in före kl 16 så är jag övertygad om att de ringer och kollar vad som har hänt, så kallad gästvård, vilket också är en sorts policy.

***

Jag var inne på det i ett tidigare blogginlägg, landslagets trupp den här gången är lite som Blåvitts: nästan bara mittfältare som enbart vill spela centralt på mittfältet.

Och när Emir Bajrami insjuknade så stod vi där med Ola Toivonen, Rasmus Elm och en syrgastrött Martin Olsson som enda riktiga alternativ på vänsterkanten.

Det måste snart vara läge att titta på kantalternativ och fortsätter Tobias sana göra det bra i Ajax bör han vara aktuell. Liksom Elfsborgs häxpipa Niklas Hult.

Jag gillar även Jimmy Durmaz, men han verkar inte ha tagit en helt ordinarie plats i turkiska ligan ännu.

Och Jesper Blomqvist har väl lagt av?

***

Fiiina Dagens Nyheters publicering av “Zlatan-citat” från uppenbart fejkat twitterkonto är humor. Se Lundhs blogg.

***

Vi hann avverka Lino Boriero igår.

Minns ni honom, vilken fantastisk fobollsspelare som aldrig fick den credd han var värld.

När jag lirade pojklagsfotboll i Olympic i Malmö lyfte Boriero på egen hand Lunds BoIS till rätt jämna matcher och ALLA ville ha honom.

Det blev underligt nog aldrig Malmö FF, det blev Landskrona Bois, Öster och sen fick han ganska bra utväxling i Helsingborgs IF.

Tydligen bor han kvar här i stan, man hade gärna sett honom göra en patenterad “rullefint” igen…den har helt kommit bort i dagens fotboll och ingen kunde dra den lika effektivt som Lino.

Jag läser Magnus Hedmans bok “När ljuset släcks” och upptäcker att jag är svårt felstavad och benämns som “en sportreporter på TV4”. Jag är skakad.

Skämt å sido, men bara till viss del.

Hedman har en bra story att berätta men det är uppenbart att Gunnar von Sydow har haft lite för dålig koll, insyn och känsla för Magnus karriär och för fotboll överhuvudtaget.

Allting går inte att läsa sig till och i vissa kapitel står det väldigt klart att von Sydow helt saknat feeling för ämnet och även för dramaturgin i språket, om vi ska vara helt ärliga.

Vi som känner Magnus Hedman “hör inte” Magnus Hedman, vi hör någon annan.

Där lyckades David Lagercrantz strålande i “Jag är Zlatan”.

Och Markus Lutterman är och var fantastisk på att hitta rätt språkkänsla i Patrik Sjöbergs “det du inte såg”.

Magnus bok hade lyft flera snäpp med en starkare historieberättare.

***

Anreas Isaksson på ett strålande humör när vi talade om Kasimpasa.

Han trivdes med tillvaron. Och med 18 nya spelare i sin klubb.

***

Jag är inte helt hundra på Anders Svenssons roll i dagens landslag.

Sett till hur det såg ut i EM (och dessförinnan) så känns han relativt given på ett svenskt mittfält, nu känns det mest som att han är med som någon sorts lagfarsa.

Jag har inga som helst problem med det, jag har inga problem med att vi ska spela in nya hungriga innermittfältare…men har vi inte redan en players manager?

Möjligt att Anders Svensson är med som en “back up” och har vi råd med det så är det en jäkla bra lyx. Eller är han med och konkurerrar som alla andra?

Jag hänger inte med riktigt, jag får inget grepp men jag kan ha missat något på vägen.

***

Till Råsunda blir det bil, i Göteborg och Malmö gäller cykel…här i Sündets Pärla fungerar det med en enkel promenad till landskamp.

Också en fördel med A-landskamper i en mindre stad.

 

Patrick Ekwall

När Kacaniklic kände efter på min mage

Om ni har missat premiären i veckan:

Här är Ekwall vs Lundh med Alexander Kacaniklic.

Häng på!

Patrick Ekwall

Vad tittar våra landslagsstjärnor på egentligen?

Tillbaka i Helsingborg efter blixtbesök på Kristallen.

Normalt en riktigt trevlig firmafest och ryggdunkningseldorado för oss i TV-branschen, igår ett ett riktigt bra TV-program.

Älskade välarbetade inslag (inledningen!) och Filip&Fredrik utsläppta i full frihet, all credd till Kanal 5 som inte fegat ur, inte bara valt strömlinjeformad TV och gett killarna chansen att göra icke-bajsnödig TV. Så som de gjorde igår.

Enda “plumpen” – om man nu ska leta sådan – var väl att de tappade koncepten något när de överöstes av välförtjänta priser…programledare för galor kanske inte ska vara nominerade, men vem skulle Kanal5 ha valt då.

Min enda chans att få äntra denna scen den här kvällen tog jag: det var en stor ära att få dela ut ett pris. Du ser den utdelningen cirka 62:00 in i klippet.

***

Kul med massor av publik på Olympia i samband med Sveriges träning idag.

“Bättre drag än på många av HIF:s matcher”, utbröt lokalpressens utsända.

***

Det råder total anarki i landslaget när Olof Mellberg försvunnit: Pontus Wernbloom tränar numera i ett par baletttights, även i solsken.

Det känns inte helt OK.

“Byxorna visar mina kurvor”, ursäktar sig Pontus på Twitter.

***

Ingvar Oldsberg var såklart värd Kristallens Hederspris. På alla sätt.

***

Lite väl många landslagsstjärnor har uppenbarligen suttit och tittat på Superstars Celeb i Moskva, Holland, England och var de nu befinner sig.

Vilket de dessutom gärna påpekade idag. Med ett leende på läpparna.

***

Igår blev jag bjuden på Anna Brolins bröllop. Stort.

***

Martin Olsson såg pigg och frisk ut på dagens träning, men var tydligen så utslagen (det talades om syrgas) efter gårdagens lätta spel att Erik Hamrén tvingades plocka in ytterligare ett nytt namn: Pierre Bengtsson, som gått bra i FCK på senare tid.

***

Senast Sverige spelade en A-landskamp som inte var i Göteborg, Malmö och Stockholm…Norrköping 2003, en förlustmatch mot Grekland.

***

Det var väldigt uppenbart att Zlatan Ibrahimovic inte var helt hundra på dagens träning.

Jag har svårt att se att han spelar mot Kina, om han nu har fortsatta fotproblem.

Det absolut viktigaste för Erik Hamrén är tre poäng i mötet med Kazakstan i Malmö på tisdag, då spelar det ingen roll om vi skulle förlora med 12-0 mot Kina.

Tre poäng mot Borats gäng är ingenting annat än ett MÅSTE.

***

En annan fördel med att ha landat i Helsingborg för en A-landskamp är att du kan ta en middag med en fullständigt galen helsingborgare.

Så får det bli nu, alltid lika intressanta sittningar.

 

Patrick Ekwall

Dagen upp och dagen ned (men på rätt dag)

Det finns dagar som är upp och dagar som är ned.
Detta har varit en sådan.
Upp i Kullaflyg från Bromma mot Helsingborg vid lunchtid, direkt till presskonferens med Erik Hamrén, vidare till intervjuer med spelare på Olympia, i ilfart tillbaka till flygplatsen i Ängelholm, upp i luften igen mot Bromma strax innan kl 18 och ned någon gång vid 19:30-tiden Mässan i Estocolmo för Kristallen.
Inga konstigheter.
***
Dramatiken tätnade (nåja) när brandlarmet gick på Olympia mitt i min intervju med Adam Johansson.
Alla trodde på falsklarm eller dörr som öppnats som inte skulle öppnas.
När det faktiskt visade sig att det “brann”.
Åtminstone i en mikrovågsugn där en bulle lämnats lite för länge, brandrök uppstod och Brandkåren kom till undsättning.
De tappra brandmännen tog det förstås med ro och kunde avnjuta lite Zlatan på nära håll, innan han gick av träningen…svårt att se att vi kastar ut honom mot kineser på torsdag.
***
Erik Hamréns mantra på presskonferensen var annars att vi inte alltid ska vara “så jävla realistiska”.
Vilket ju förstås är en god inställning när vi ställs mot Tyskland i Berlin i oktober.
**
Dagens bästa var annars när Anders Svensson självmant bjöd på en klassiker:
“Jag åkte tåg till Helsingborg igår och när ingen mötte mig på stationen så tänkte jag att jag ändå varit i Helsingborg förut så jag började promenera mot hotellet. När jag kände att jag inte hittade så ringde jag Allbäck och sa att ingen hämtade mig och undrade lite var alla fanns…”var är du”, sa han då…i Helsingborg, svarade jag…”di, vi samlas imorgon”, fick jag tillbaka. Det var bara att sätta sig på tåget tillbaka till Borås…”
Svenssons tågbiljett var ställd på idag men konduktören blev så till sig i brallan när han såg en svensk landslagsman att han inte noterade det.
Men bäst är ändå att Svensson gick vilse.
Tågstationen i Helsingborg ligger 20 meter från Hotell Marina Plaza. Dit han skulle.
***
Mitt uppe i att desiga ett par egna fotbollsskor just, väldigt roligt.
***
När spelade Sverige en A-landskamp senast i Sverige som inte gick i Malmö, Göteborg eller Stockholm?
***
Det är väldigt uppenbart att Martin Olsson ingenting hellre ville än att lämna Blackburn.
Nu ser det ut som om han försöker flytta vid nästa fönster istället.
***
Det bästa med en landskamp i Helsingborg är att du får bo ett kvarter från Zgander.
Blir inte billigt alla gånger, men bra.
***
“Landslaget är hett nu”, sa Hamrén när brandröken lade sig i korridorerna på Olympia.
***
Foto-Soffan har hund nuförtiden och tillsammans med sambon Loverboy åker hon omkring med bur i bil. 
Dock utan hund.
Den är på nåt hundhotell.
Djur har det bra.
***
Eftersom Grand Hotell Clarion i Helsingborg har valt att följa “bokningspolicyn” som sin gästvård så blev vi avbokade från vår bokning om tre rum över flera dagar eftersom vi inte checkade in före kl 16 igår.
Så kan man ju också göra om man har folk på kö och skiter i de som bokat i tid, ett samtal hade varit en minut bort.
Då vet vi det till nästa gång och då är alternativet väldigt enkelt: någonting annat.
Nu bor vi på Hotell Viking och det känns helt OK…återkommer med recension…ligger åtminstone nitt emot Bara Vara och väg i vägg med det eminienta kaffehaket K&Co.
***
Lite test, lite spela in det som har varit.
Det är så det ska ses på landskampen mot Kina.
Jag vet inte riktigt vad det kommer att innebära.
Ser vi till högerbacksplatsen, den beryktade, så börjar Micke Lustig få speltid i Celtic men jag har svårt att se att Hamrén skeppar över Adam Johansson hela vägen från andra sidan Atlanten om han inte ska just “testas”.
Överygad om Jonas Olsson/Granqvist ges så mycket tid som möjligt och att Martin Olsson blir vänsterback mot Kina, han behöver matchas just nu.
På mittfältet är Kim Källström borta och där brottas sannolikt Erik H med hur han löser den vakansen bäst mot Kazakstan, som är den viktiga matchen i den här samlingen.
Anders Svensson, givetvis, i mina ögon är han fortfarande ett givet alternativ, alla har vi set hur han saknats mot både Ukraina och Brasilien (han startade inte mot någon).
Men om det ska testas så kanske Albin Ekdal, han är tillbaka och han är framtiden.
Rasmus Elm har inte imponerat i landslaget på senare tid och jag tror att förbundskaptenen börjar vackla där: vilken position ska han spelas på, varför är en så skicklig spelare ibland så otrygg med bollen i just landslaget och ska han ens spela från start?
Och Pontus Wernbloom ska förstås inte glömmas. Han är ett något mer offensivt alternativ som “sittande” innermittfältare och vi ska möt Kazakstan på hemmaplan den här gången. Inte Brasilien.
Kanterna?
Inte extremt många alternativ, vilket tyder på att Elm är att betrakta som kantspelare. Egentligen finns det bara två naturliga “yttrar”, Sebastian Larsson och Emir Bajrami, när Martin Olsson spelas som back.
Inte mycket att laborera med. Möjligen Ola Toivonen.
Övertygad om att Zlatan är 10:a mot kazakerna, Elmander längst fram.
***
Tillbaka till Helsingborg imorgon.
Upp i luften vid 08-tiden.
Sen blir jag på marken ett tag.

Patrick Ekwall

En galen match, trots allt

Regnet har inte sköljt bort min trädgård ännu, men den har gjort tappra försök.

Och nu säger trädkramarna att björkarna är några jäklar på att dricka och ser till att få i sig allt som finns kvar…jovisst, inte så konstigt att den björk som gäckar mitt hus oh trädgård spyr ur sig en massa skit ständigt.

Så som den måste ha druckit i sommar.

Inte ens bratkaninen i Båstad kan ha fått i sig så mycket under en tennisvecka.

***

För en helt objektiv åskådare var AIK-Helsingborg en galen match att se i slutändan, då när bägge laddade allt vad de hade för att undvika att tappa poäng.

När bara tre pinnar gällde och allt och alla skulle framåt.

Såg ut lite som i slutet på TV-lagets matcher, måhända i något högre tempo.

Sen är det förstås trist (och i det här fallet i det närmaste ofattbart) att en boll som är väldigt klart över en linje och inne i en målbur inte blir godkänt som mål. Det är som det är med det och trist för alla lag som drabbas, just därför krävs mållinjesteknik enbart just för att döma om bollar är över mållinje eller inte.

***

Elfsborg hade väldiga problem med Syrianska i Borås och Syrianska kommer att klara sig kvar i allsvenskan,  tveklöst.

All heder till Özkan Melkemichel att skapa ett så pass starkt lag med förutsättningar som är små och begränsade.

***

I en elitfotboll där alla har koll på allt och alla var det barnsligt kul att se hur överraskande det var för AIK att David Accam var så snabb som han är. Lite som i pojklagsfotboll när någon lever på sin snabbhet och springer ifrån alla lite hur som helst.

Humor.

Efter paus såg det annorlunda, då hade AIK styrt upp och då var det inte lika lätt för Accam att rusa rakt genom och förbi Karlsson/Bäckman. Sådant som allsvenska spelare klarar att lösa när de har lite mer kännedom, till skillnad från i pojklagen.

***

IFK Göteborgs upphämtning mot Giffarna kan ha varit vad Blåvitt behövde för att bygga upp ett självförtrpende som är kört i botten. Av sig själv. Och av sina egna.

***

Gais och Örebro löser inte det här om det inte sker ett mirakel som ingen har lyckats se komma.

***

Sjunde raka för TV-laget i Stenkvista utanför Eskilstuna.

4-1 och nytt publikrekord i den lilla byn (800 åskådare).

Jag gjorde mitt första för säsongen, Andreas Andersson gjorde två och Super-Mario drog dit sitt Syper-Mario-skott för första gången sen 2002.

***

Tänk om PSG inte hade haft Zlatan?

Hur hade det sett ut så?

***

Imorgon är Ekwall vs Lundh O Tour tillbaka.

***

Ska man ifrågasätta Pia Sundhage för att hon arbetar aktivt för Kommunistiskt Parti (gamla KPMLr), ett parti som bland annat stödjer regimnn i Syrien, eller inte? Intressant debatt på Twitter.

Så här: hur tror ni snacket gått om det hade varit Erik Hamrén?

***

Martin Olsson in, Mackan Berg likaså. Inga sensationer är Erik Hamrén kompletterade truppen.

Och Chippen – som var en av få som visade form mot Brasilien, i en match där han spelade från start  – är alltså helt petad.

Det är en överraskning, trots allt – alldeles oavsett att han inte spelat för någon klubb på ett tag.

***

Nu: Hamilton!

Imorgon: Landslagsturné i Helsingborg och Malmö.

 

 

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå