Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Bravo, U21 och Astrit borde snart vara en man för Hamrén

Den 10 september seglade sommaren in i på en värmevåg som kom överraskande, om än väldigt välkommen.

Det gassade starkt längs Lilla Torg, restaurangägarna fick stänga av gasolvärmarna och lägga undan fleecefiltarna, folk drog av sig jackor, luvtröjor, nyinköpta höstkappor och satt i kortärmat och tryckte i sig lunchlaxen.

Inte ens den malmöitiska blåsten gjorde sig påmind.

Då vet man att allt inte är som det brukar vara.

***

Jo, jag tycker förstås att det är kanon att U21-landslaget nu ha gett sig själva en chans att kvala in till EM-slutspelet i Israel eftersom jag alltid tycker att det är givande, viktigt och intressant när det går bra för svenska landslag.

Men från olika håll har det låtit som om svensk fotboll står och faller (jag spetsar, men ni förstår) med U21-landslagets vara eller icke-vara i ett slutspel.

Det tycker jag är betydligt överdrivet.

Jag tror att det är erfarenheter på hög nivå i klubblaget och givetvis i A-landslaget som ger en 20-åring den starka och breda erfarenheten, i större grad än 3-4 matcher i ett slutspel med andra 20-åringar.

Jag tror att de absolut bästa spelarna i den åldern redan ska vara (eller borde vara) på gränsen till A-landslagsmän, är du en tillräckligt stark talang ska du redan vara där.

U21-landslaget är ett lag med de bästa spelarna som är under 21 år, det är bra och roligt nog – och det ger väldigt mycket för många, inte minst de för de som är 18-19 år…men ett slutspel avgör ingenting.

Jag är helt övertygad om att Ola Toivonen, Marcus Berg och Rasmus Elm snabbt hade nått både starka proffskontrakt och A-landslaget även utan EM-slutspelet i Sverige. Jag tror inte att Kim Källström, Anders Svensson, Sebastian Larsson och Zlatan Ibrahimovic känner att de saknar ett EM-slutspel för U21-spelare i sina karriärer.

Jag tror däremot att ett U21-slutspel bygger “mindre kända” spelare i folks medvetande som Astrit Ajdarevic, Mikael Ishak, Pontus Jansson, Mervan Celik och Oscar Hiljemark i dagens framgångsrika lag.

Men någonstans ska de betraktas som väldigt etablerade spelare som redan byggt på sig ovärderliga erfarenheter. I Standard Liege, i Bundesliga, i Turkiet och som tongivande namn i allsvenska topplag.

Ett U21-slutspel, om det nu blir så, blir väldigt roligt – precis som det blev i Göteborg 2009 – och ett skönt inslag i en fotbollssommar, men det vänder inte upp och ned på svensk fotbolls framtid.

Det gör vi på andra sätt.

Exempelvis genom att ta oss till ytterligare ett slutspel för det landslag som gäller. På riktigt.

Och är du bra nog är du (eller ska du vara) med där, även om du det heter att du är U21.

***

Om jag får gissa, medveten om att det inte är en vågad gissning, så tror jag Erik Hamrén startar så här mot Kazakstan:

Isaksson – Lustig, Granqvist, Olsson, Safari – Wernbloom, Elm – Larsson, Ibrahimovic, Toivonen – Elmander.

Möjligen med frågetecken för Lustig (fotskadan), ersätts då av Adam Johansson. Eller om möjligen Anders Svensson trycks in istället för en av Wernbloom/Elm, men ingenting i Hamréns matchning i de senaste två landskamperna tyder på det.

***

Astrit Ajdarevic har väldigt mycket som kan göaa honom till Sveriges nästa internationella stjärna.

Inte bara en vänsterfot och enastående teknik, även en god fysik och skön timing i huvudspelet.

Det ska bli intressant att se hur Astrit vidareutvecklas i Standard Liege, han bör mycket snart vara en A-landslagsman även om konkurrensen på nr 10-platsen är mördande…jag tror att han skulle fungera bra på en vänsterkant till att börja med.

***

Personligen skulle jag helst se att vi återigen fick ett svenskt landslag som kvalificerade sig för junior-VM (eller U20-VM, som det heter idag).

Det tror jag ger er, för unga lovande spelare och för – om man nu vill trava med så höga knän – “svensk fotboll”.

Då får spelarna känna på det bästa som finns i världen och ta del av allt vad ett mästerskap betyder, redan som 17-18-åring – en bit innan spelarna redan börjar bli etablerade på klubb- och landslagsnivå.

Det ger viktig eraferenhet i tid.

Jag minns själv Sveriges enda JVM-slutspel i Portugal 19901, jag var på plats som en av två svenska utsänd (den andra var Kent Johansson för Hallandsposten).

Johnny Rödlund var svensk stjärna och det gick ju som det gick.

Men laget innehöll också tre spelare som gjorde massor av A-landskamper, Magnus Hedman, Patrik “Bjärred” Andersson och Niclas Alexandersson.

***

Det var kul att se SvT-kollegan Roger Blomquist idag –  tillbaka i matchen efter att ha kämpat med cancersjukdom.

***

Mikael Ishak måste också vara en spelartyp som bör vara hyperintressant för Erik Hamrén att följa framöver, så mogen och klok i sitt spel. Så härdad redan av tysk ligafotboll.

Sen är det givet att Pontus Jansson, Hiljemark, Niklas Hult, Mervan Celik och Jiloan Hamad ligger under luppen.

Liksom sannolikt även Mattias Johansson som välkomnades tillbaka från frysboxen efter skadebekymmer och var strålande, jag hoppas han får mer speltid i AZ snart.

Jag hoppas dessutom lite på att Viktor Claesson utvecklas i rätt riktning, det är en spelare med egenskaper som är unika.

***

Åke Stolt, Snällpostens välskrivande krönikör när det begav sig, var tillbaka i gänget och ställde frågor till Hamrén på dagens presskonferens.

En av dom innehöll landet Sovjet.

***

Sveriges startelva mot Brasilien (vars stora stjärna var Elber) i JVM 1991, i nummerordning:

Magnus Hedman, Magnus “Ölme” Johansson, Henrik Nilsson, Rasmus Svensson, Glenn Ståhl, Niclas Alexandersson, Patrik Andersson, Jonny Hägerå, Johnny Rödlund, Andreas Bild, Niklas Gudmundsson.

På bänken: Filip Apelstav, Mikael Hellström, Patrik Luxemburg, Mats Svensson, Roger Nordstrand och Stefan Paldan.

Jag minns dom alla, på ett eller annat vis, men Jonny Hägerå?

Vem var det? Öisare, va? Vad hände sen?

***

Men Rasmus Jönsson, jag tycker nästan lite synd om honom.

Så talangfull, så “osvensk” men som helt bortkollrad i Wolfsburg verkar han utan timing och självförtroende.

Du behöver inte vara raketforskare för att inse att just Bundesliga kanske inte var den bästa första anhalten i Jönssons utlandskarriär…det känns inte som att det ges så mycket utrymme för Rasmus Jönsson där, vare sig hans fysiska egenskaper eller hans personlighet som lugn och lite tillbakadragen.

Det är en extremt hård liga och oerhört tuff konkurrens. Nu fick Jönsson 35 minuter i Wolfsburgs senaste, som de förlorade mot Hannover 96 med 4-0, men sett över ett år har det varit sparsamt med speltid.

För mig kändes Jönsson sååååå mycket Holland för att sen kanske dra vidare efter några år i Eredivisie.

Inte Wolfsburg under Felix Magath.

***

4-0 på Kazakstan skull kännas som en god och lagom bra start.

Men jag tar tacksamt emot allt, bara det ger tre poäng.

Minns med fasa starten på kvalet till VM 2010, med 0-0 i Albanien och efter den dåliga starten kom vi aldrig riktigt tillbaka.

***

En polare till mig som heter Winston, 7 år, låter nu meddela att han skaffat sig en fotbollsidol.

Lite överraskande är det – Fernando Torres!

Jag har ingen aning om hur det har gått till.

Winston, 7 år, säger att han tror att Torres spelar i “Brasilien eller Spanien”.

***

Hur klär man sig för en kvällsmatch i höst?

Svårt, nu när indiansommaren är här.

Och man vill ju inte gärna höra att man “går po fotboll i en sån rockajävel”, även om risken är stor.

 

 

 

 

 

 

Publicerad 2012-09-11 kl 00:04
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER