En fullsatt flight med passagerar- och pendareliten.
Då gick jag på ren och skär säkerhet, valde automaten med tidig köplats för att sen enkelt promenera mig fram till målet: en proffsplats.
Inte särskilt snyggt, jag ska erkänna det.
Ärligt talat: helt utan finess.
Men det är platsen som räknas.
Som det heter.
***
Det är klart att vi alla kan vara nöjda med tre poäng.
Förvisso med mål som kom efter fatal snedträff till framspelning och på övertid.
Förvisso mot ett motstånd som är rankat strax efter Malta på världsrankingen och som fick stryk med 3-0 senast de spelade på bortaplan. Mot Armenien.
Men alla sätt är bra, utom de dåliga.
Däremot vore det ju imbecillt att inte ifrågasätta om det här var något som ett svenskt fotbollslandslag var nöjt med i en tävlingsmatch på hemmaplan. Mot Kazakstan.
Jag tror att Erik Hamrén och väldigt många spelare kräver mer.
Jag vet att de som valt att pröjsa dyra biljetter gör det.
Och jag utgår från att vi i mediapacket – som får betalt för att syna något kritiskt – gör likadant.
Det var tre poäng och allting annat hade varit en praktsensation, ett fiasko och möjligen ett tidigt adjö till ett slutspel (rent statistiskt). Men det var INTE bra.
Det var, vid närmare eftertanke, riktigt uselt under långa perioder.
***
Jag förstår om det brinner hos Jonas Olsson när han får kritiska frågor efter en fotbollsmatch som han nyss har spelat (det säger en del om Olssons inställning i stort, alltid svart eller vitt…då tänker jag inte bara på BoIS).
Han har all rätt att tycka som han vill och agera därefter.
Men att lämna ett omklädningsrum efter den laginsatsen och inte räkna med att få en och annan kritisk fråga, det är svårt att förstå.
Här ser ni hur han väldigt tydligt lackar ut på mina frågor igår:
***
Det är uppenbart att Erik Hamréns val av spelare inte gav landslaget tillräckligt många möjligheter till variation igår.
Och att vi sitter i ett läge där det inte finns så mycket annat att välja på.
Vi hade en naturlig kantspelare på varje sida, Sebastian Larsson och Emir Bajrami.
Vi hade en enda forward på bänken, Marcus Berg.
I övrigt i den här truppen: fyra ytterbackar, tre mittbackar och FEM innermittfältare, de flesta av defensiv karaktär.
Och vi ställdes alltså mot Kazakstan.
Ett svenskt A-landslag måste ha fler offensiva alternativ att erbjuda och – som jag påpekat tidigare – det är A-landslaget som gäller, det är A-landslaget som räknas, det är A-landslaget vi synar…alldeles oavsett hur kul vi tycker det är med U21-landslag.
***
Glöm inte att det Kina som vi slog med 1-0 i torsdags var samma Kina som åkte till Brasilien och fick stryk med – 8-0.
***
Johan Elmander har haft skadeproblem och han är inte i form.
Framförallt finns det inte riktigt utrymme för Elmander när vi ställs mot den här typen av extremlåga försvar, han kommer inte till sin rätt överhuvudtaget för det finns inte särksilt mycket utrymme för honom att komma rätt i.
Då måste vi ha alternativ på den positionen.
Möjligen Ola Toivonen. Möjligen någon annan: Ranegie? Ishak?
Eller förstås John Guidetti, men han måste först bli frisk.
***
Det behöver inte vara förbundskaptenens fel att fullblodsproffs inte kan ta emot och behandla en boll bättre och snabbare än vad många förmådde på Swedbank Stadion igår.
Helt ärligt!
Jag såg oändligt många första touch som var så bedrövliga igår att hade det varit en träning för juniorer så hade tränaren brutit träningen och skällt ut dom.
Och om man uppmanar till rörelse, snabbt spel, offensivt mitt- och ytterbackspel, snabba kombinationer och i stort sett bara får alibispel med passning till närmaste medspelare…ja, då får man också ställa sig frågan: vad ska man som förbundskapten göra då? Spela själv?
***
Johan Elmander var befriande uppriktig när han ändå var skoningslös mot sig själv efteråt. Både i sitt agerande på plan och gentemot publiken som buade ut honom.
Han visste att det inte fanns något att skylla på. Inte ens “tre poäng”.
Jag tyckte det var underligt att Elmander inte plockades ut redan i paus, inte bara för att han var helt snett på det i kontakten med bollen men också för att han hade ett gult kort som borde ha varit ett rött och var lite ur balans.
Mitt i matchen hamnade han hos mig när en boll rann ut över linjen, stannade en kort stund och sa vad han tyckte om sin egen insats…det var inga snälla ord, jag tror inte att han hade protesterat om han hade blivit utbytt tidigare.
Se här:
Men lite humor någonstans, jag uppskattar alltid lite distans.
***
Jag tror inte Italiens landslag kommer undan bitsk kritik efter bara 2-0 hemma mot Malta.
Jag har svårt att tror att man där nöjer sig med att det “var tre poäng”.
***
Getingens betyg på Elmander, en 2:a för GODKÄND, med motiveringen “stark match av Elmander” måste slå alla rekord?
Inte ens GP/GT-betyg av göteborgare är i närheten av det.
***
Efter att ha sett det här är jag livrädd för Färöarna borta, det kan bli en rysare. På konstgräs.
Eller blir det, som Zlatan sa, lättare i bortaspelet?
***
Dags att vara hemma ett tag.
Och njuta av hus, familj och nya sköna projekt.
På tal om vad som räknas här i livet.