Inte direkt min kopp med grönt te, men ett väldigt nödvändigt inte ibland.
Jag har skrivit om det förut, det som sägs och löses på olika VANLIGA arbetsplatsmöten hade man kunnat avverka på minst halva tiden. De viktiga besluten kan tas enligt Nannskog-modellen “pam-pam-pam”, snabbt och effektivt på tio minuter…sen kan jag ge det en kvart till diskussioner.
Det brukar räcka så. I nio fall av tio.
Idag känns det dock som om det ligger intressanta (på alla sätt) möten i pipeline.
***
Oj, allsvenska guldstriden ser ut att utveckla sig till någonting alldeles formidabelt.
Jag vet inte var alla som är som skrek högt om att “nu är det avgjort” i våras, men det är verkligen intressant att så många aldrig lär sig: det är nästan aldrig avgjort någon gång på vårkanten, det är i stort sett aldrig avgjort förrän höstmörkret börjar sänka sig.
AIK visade sannerligen vilken kraft de besitter just nu när de åt upp Djurgården på Råsunda.
När Erton Fejzullahu försvann ut i tomma intet kändes Djurgården som ett enkelt skrovmål för hungrigare, starkare, större och bättre AIK.
Det Andreas Alm byggt under våren med en ramstark defensiv har han förädlat ordentligt de sista sommarmånaderna, inte bara med goda inköp.
Kanske framförallt med att göra costaricanen Celso Borges till någonting helt annat än en Kåmarksk centertank, Borges är verkligen strålande som nr 10, pudelklok och på hockeyspråk: tvåvägsspelare.
Sen vet jag inte vad man trodde om Kwame Karikari, om de nu ska vara helt ärliga i AIK-lägret…men jag har svårt att se att något förutspådde att han en dag skulle ta en given plats i A-laget och dessutom vara tongivande.
Utlåningen till Degerfors i värmlandsskogarna ser idag ut som ett genidrag.
AIK går absolut för guld och har både trupp, spets och kompetens för att göra det.
Frågan är hur mycket kraft Europa League-spelet kommer att kosta och var Gnaget väljer att lägga full prioritering?
Är det i Neapel på torsdag eller är det i den allsvenska konstgräsmatchen mot Norrköping några dagar senare? Eller orkar AIK både och i längden?
***
Elfsborg blöder, det är bara att se till de namn som slängs in efterhand som skadorna hopar sig.
Säkert lovande, men är det någon gång som Elfsborg hade behövt Lasse Nilsson, Stefan Ishizaki, Jawo och ytterligare någon frisk – och i form – så är det nu.
Hur fixar boråsarna att hantera läget som jagat villebråd med sargade kroppar?
Elfsborg valde ju, till skillnad från sina konkurrenter, att förstärka med NOLL i det senaste transferfönstret, det kan möjligen ha varit ett misstag sett till hur det har utvecklat sig.
***
Idag kan Malmö FF och Häcken smyga upp på samma poäng som AIK, två pinnar efter Elfsborg.
Lätt att glömma i AIK-euforin efter Råsunda-derbyt.
Häcken kan sannerligen bli årets smygare, ingen press på att ta vare sig glittrande medaljer eller europaplatser.
Och Malmö FF har haft ett landslagsuppehåll på sig att fundera ut hur de ska spela för att optimera framgången utan Mathias Ranegie. Möjligen lite mera avvaktande, kanske lite försiktigare, kanske mindre bolltrillande och lite mer direkt i full-fart-framåt-melodin med Tokelo-speedkulan som vassaste anfallsvapen?
Oavsett vilket, det blir en vansinnigt spännande allsvensk höst.
Lite att se fram emot efter en och annan mötesmåndag.
Om vi säger så.