Det är något speciellt med tak och folk som bor där.
Möjligt att min fascination är något vriden, men får jag chansen står jag gärna högst upp på ett hotell och tittar ner mot taken och undrar hur det skulle vara att ha eget eget…ett sådant man kan bosätta sig på, eller bara inreda lite hemligt sådär så att ingen ser.
Som en egen oas i ett stadsmyller.
När jag var och vände på höghotell mitt i Valencia häromdan tog jag hissen längst upp och stod och tokspanade ned mot taken.
Jag såg den här lilla inredda takterrassen och det en sådan jag gärna hade haft någon gång i mitt liv i en lägenhet mitt i stan, ett eget litet tak där insynen endast kommer uppifrån.
Som sagt, måhända en något underlig böjelse och jag är rädd att den kan härstamma från det gamla TV-programmet “Discotaket med Julius” – det såg ju så häftigt ut däruppe, som ett disco i all sin frihet.
Och senaste lonugetrenden i New York är ju att bygga ut taket på skyskraporna, för att hitta en yta i all sin frihet mitt i en ständigt pumpande stadsbild.
Jag vill också ha ett tak.
Även om jag inser att det inte riktigt är samma grej på en villa i Apple Bay.
Jag får vara nöjd med att jag har en terrass.
***
Det går inte att komma ifrån att det var väldigt starkt av Häcken att åka till Stockholm Stadion och ganska enkelt ta med sig tre pinnar.
Ett tecken, så gott som något, att laget från Hisingen är att räkna med på allvar i guldstriden. Om nu någon hade tvekat.
För det är väl just stabiliteten i den här typen av matcher som gör att de känns starkare än någonsin. Tidigare kunde Häcken besegra Malmö och Mjällby hemma med 5-0 och 4-2 för att sen åka till Kalmar och får stryk med 3-1.
Och det är klart, med den offensiven och med så många bra spelare (Williams, Majeed, Lewicki, Mohammed, Makondele, ja till och med Björn Anklev) fyllda av självförtroende lagt på en allt stabilare defensiv grund – det kommer krävas mycket för att stoppa Häcken.
***
Det är möjligt att det är en klyscha…som Andreas Alm hävdar…att små misstag i Europa slår hårdare än i Allsvenskan.
Men ställs du mot motståndare som är lite bättre, lite starkare, lite mera effektiva än vad man är van vid så känns det rätt självklart att du straffas oftare i samband med misstag än när du möter…säg Gais?
Å andra sidan försökte Alm aldrig att vifta bort att 4-0 till Napoli var just 4-0 till Napoli.
Det hedrar honom att han inte kom dragandes med “vi gjorde en bra match” för om du förlorar med 4-0 kan du fan inte ha gjort en “bra match”.
Du kan inte ens hävda att det är “små marginaler”.
***
En som helst inte letar ursäkter för så kallade “hedersamma förluster” är Helsingborgs Mattias Lindström, läs hans underhållande blogg HÄR.
Själv satt jag påslitna men trivsamma Stadio Ciudad Valencia och tyckte att HIF mycket väl kunde ha fått med sig en poäng mot Levante.
Till skillnad för en hel del andra hedersamma förluster, som alla Malmös förra året och HIF:s mot Celtic, så var Lindström och Co med i matchen. Det var inte så att de “kanske kunde fått med sig en poäng”, de borde ha fått det. För att de var minst lika bra och för att de uppträdde med den pondus som du måste ha i Europa.
Nikola Djurdjic är en spelare av klass, Peter Larsson innebär bättre stadga i huvud- och närkampsspelet, Gashi är europeiskt grisig och väldigt mycket bättre med bollen än man vill tro och det finns en bra blandning av rutin och spets på rätt många positioner, dessutom några år med erfarenhet av matcher i Europa vilket absolut spelar roll – därför tror jag att HIF kan rafsa ihop en och annan poäng i gruppspelet, även om Twente och Hannover 96 är två lag som normalt är högt över allsvensk klass.
***
Ser vi till spelprogrammet och guldjakten så ser det ut som om IFK Göteborg kan spela en viss roll, trots allt.
Blåvitt slog Elfsborg senast och har kvar att möta Häcken, Malmö och AIK.
För övrigt går det inte att komma ifrån att Elfsborg har ett på pappret gynnsammare avslutningsprogram, inte minst med tanke på att ganska mycket lär vara avgjort i botten.
Elfsborgs sex sista matcher är: Örebro, Gais, Norrköping, Gefle, Mjällby och Åtvidaberg.
Intressant att Häcken-AIK möts i näst sista omgången och AIK-Malmö i den allra sista.
AIK har dessutom kvar att möta Elfsborg och skulle på så sätt kunna ha allting i egna händer.
Men det, som sagts, mycket kvar.
***
![]()
Jag slår gärna ett slag för det armband som Patrik Sjöberg har gett ut till förmån för BRIS.
Säljes bland annat på Guldfynd, SIBA:s butiker, Best Western-hotell och Intersports butiker.
***
Min lördagskrönika i Getingen handlar om hur, när och var du får lov att jubla efter ett mål.
Och grunden till varför vi är oroliga.
Läs den HÄR.
***
Att se Evertons Fellaini spela fotboll är alltid underhållning på något vis, som inte alltid är lätt att förklara.
Det ser verkligen inte ut som att han ska klara av bemästra sin kropp och göra det han gör med boll, huvud, ben och fötter – men han gör det ändå.
Och han är så oerhört lika en annan lite vinglig profil, Viktor i ett gammalt vänstervridet svenskt barnprogram från 70-talet.
Se själv:
[youtubeplay id=”WGPhLrssDG8″ size=”medium”]
***
Om Örebro SK åker ur allsvenskan så lär Kalle Holmberg vara en spelare som många vill ha.
***
![]()
Titta på den här bilden.
Vad är det vi ser?
Ett gäng bakfulla killar som är på väg till en sen lunch i Benidorm efter några öl på stranden?
Ett gäng trötta snubbar som just vaknat under en pressning efter jävulsk sittning i Las Vegas?
Nej, detta är NHL-spelarnas representanter för spelarfacket NHLPA som möter världsmedia i samband med beslutet om lockouten.
Och det är sant!
Henke Lundqvist håller stilen, men i övrigt: vem kommer till en sådant här sammanhang, efter tung förhandling med massor av miljoner och fans i potten, i en sådan här utstyrsel?
Folk får självklart klä sig hur de och hur som helst men kan man inte välja sitt tillfälle, bara tänka lite på anamma någon form av värdighet. Ett par jeans och en skjorta, det är väl det minsta vi kan “kräva”.
Helt ärligt: flipflops, shorts, sladdrig tischa och bakåtvänd keps – när har du det om du inte är på väg till stranden eller ska meka med bilen?
Inte som representant för ditt jobb i samband med en presskonferens inför världens ögon.
Eller är det bara jag som är känslig?
***
…och “Crespo” Kamara kan mycket väl bli riktigt bra i allsvenskan, vad det lider.
***
Är det någon spelare i Helsingborg som inte går att känna igen efter förra årets guldresa så är det May Mahlangu.
Inte så mycket för att han springer vilse i samband med fasta situationer.
Mest för att han inte är i närheten av det vi såg 2011, när han var allsvenskans bästa mittfältare.
Nu tar han underliga beslut och vill helst vända upp och ned på hela världen på egen hand så snart han får bollen.
***
Takofil, kan man vara en sån?