Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

Sådant man tänker på först när man har landat

Ekwalls blogg

Man glömmer så lätt att det landslagsrace över två kvalmatcher på bortaplan är som en bevakning av ett tredjedels VM eller EM.

I kyla på Karlbergs IP, i regn och rusk och vandrarhemsskjul på Färöarna, i flygande kaviartub nattetid via Bergen till Arlanda, Karlberg igen, till Berlin med full fart och chickenwings Napalm sen hela den där osannolika kvällen och natten där alla tänkbara teorier om vad som är möjligt i en fotbollsmatch på den här nivån vändes och ned.

Det är ju fantastiskt roligt, jag älskar att bevaka landslagsfotboll.

Men det tar på en medelåldermans krafter och när jag väl landade i Apple Bay-land så kände jag mig lite som Rasmus Elm efter 90 minuter på Olympiastadion…även om jag inte direkt behövde tillkalla läkarvård.

Annons

Bara att bita ihop, det kunde ha varit värre.

***

Då kastar vi oss över den allsvenska guldstriden och det ska bli intressant att se vad som har “hänt” med lagen efter två veckors vila.

Eller vila och vila, en hel del av de där lagen har inte haft sina bästa spelare på plats överhuvudtaget eftersom de varit med sina respektive landslag…det är snarare så att det gett möjlighet för skadade/slitna spelare att ta sig tillbaka i matchen.

Vem det gynnar?

Vi får se, jag har ingen aning.

***

Att svenska landslagsspelare…efter den matchen, den upphämtningen…kommer ut till mixade zonen i Berlin och pratar om vad de tror att svenska mediarepresentanter kanske funderade över när det stod 0-4 och att “vi” skulle vara besvikna över att det inte gick åt helvete – det är för mig svårt att förstå.

Annons

Av flera olika skäl.

För det första finns det inget sämre för media (tidningar såväl som TV-bolag) om det går SKIT för ett svenskt landslag och det drabbar ju journalisterna i slutändan.

Tidningarna säljer sämre på elände än glädje, bevisat alltid. Och folk flyr matcher när det går dåligt…att det är FÄRRE tittare efter den 1:a halvleken i Berlin säger ju allt, jag sällan hört talas om att en landskamp i fotboll haft sämre titt i 2:a halvlek.

Att det sen fanns krönikor “färdigskrivna” på pressläktaren efter både 0-3 och 0-4 är förstås sant, men det är inte så konstigt (har nog mest med förberedelser inför lämningstider att göra, dessutom)…vad tyckte Zlatan och Elmander själva i paus? Jag tror inte de var helnöjda.

Förbundskaptenen bytte i alla fall ut två spelare och sa uppenbarligen att matchen inte gick att vinna.

Annons

Och jag vet, ärligt talat, inte på vilket sätt media skulle ha varit särskilt överdrivet syrliga inför Tysklandsmatchen. Möjligen över en och annan personlig åsikt i en spalt eller tre, men det är en sak.

Att landslaget har kritiserats efter 2-0 på Kazakstan och 2-1 på Färöarna kan inte ha varit särskilt överraskande. Jag tror inte ens att spelarna själva varit så förbannat nöjda. Trots tre poäng.

Slutligen: vad är det att orka bry sig om, vad mediafolk KANSKE hade tyckt, efter en sådan galet rolig tillställning?

Tänker man inte på annat då?

***

Det här tycker jag, däremot, är roligt.

Och sådant man får ta:

[aftonbladettv id=”15637295″ size=”medium”]

***

Läs HÄR om hur jag blev mittfältskollega med Pontus Wernbloom.

Utgår från att läsarna i Balkan noterade att Pontus blev utbytt i paus.

Annons

***

När jag ser om matchen i Berlin så ser jag sådant som har försvunnit bort i virrvarret och lyckohögar.

Som Behrang Safaris fantastiskt fina passning till Kacaniklic före 4-3-målet.

Eller Micke Lustigs bollbehandling på Källströms perfekt avvägda pass till 4-2…förvisso en tavla av Manuel Neuer i målet, men Lustigs nedtagning och löpning är ju otroligt bra gjort.

Kim Källströms brytning INNAN han får iväg den där passningen på Zlatans panna som gav första reduceringsmålet.

Zlatan tar bollen i famnen och springer tillbaka med den till mittlinjen efter sitt mål, men han hämtar inte den i målburen…bollen studsar ut och hamnar rakt framför honom när han har nickat.

Hur svenska spelarna går bort sig kapitalt åt alla håll och kanter vid väggspelen fram till 2-0.

Och en del annat, förstås, som inte är så kul från den första halvleken.

Annons

***

Jag tycker förstås fortfarande att det är för jävligt att TV4 sålde Tysklandsmatchen till Femman…även om jag ändå är på plats och bevakar landskamperna, även om så Barnkanalen skulle sända…men att hävda att knappa 1,3 miljoner tittare på Tyskland-Sverige (med en MINSKNING i 2:a halvlek) är “hysteriskt bra siffror” är ju lika trovärdigt som när andra så kallade pressinformatörer på TV-kanaler låter sin röst höras.

1,3 millar hade Fyran på Färöarna-Sverige, som sändes tidigare på kvällen, som en jämförelse.

1,3 millar är såklart bra för Kanal5…men i en bredare kanal tror jag att matchen hade snuddat vid två miljoner.

Och, ja: allt är alltid relativt.

***

Jag vidhåller vid att det inte kan vara lätt att vara Erik Hamrén i dessa dagar.

Efter Bragden i Berlin flyger det fram krönika efter krönika, tyckare efter tyckare, vars huvuduppgift har varit att pissa på det vi såg INNAN den osannolika vändningen.

Annons

Man ska aldrig jämföra, det vet ni, men när Tre Kronor vände 1-5 till 6-5 mot Finland i den där matchen med Mats Sundins tokiga blick så var det ju inte så att eftersnacket mest handlade om hur uselt det var vid 1-5 snarare hur kul det var med 6-5.

Men det spelas en hel del hockeymatcher. Och VM i den sporten.

Det är väl den stora skillnaden i just det sammanhanget, just den jämförelsen mellan bragdartade upphämtningar.

Så här: det var tokuselt i första halvlek, det var ett taktiskt upplägg som inte gick att riktigt förstå eller som förmodligen inte fullföljdes efter riktlinjer, det var ett gäng svenska spelare som STOD och tittade på när spelare de hade alltför stor respekt för dansade runt deras ben och det var hjälten Rasmus Elms blindpassning som gav Tyskland 4-0.

Men det går inte att komma ifrån att det blev 4-4 och en poäng på bortaplan mot Tyskland. Inte ens med Lagerbäcks landslag tog vi poäng mot värsta gruppkonkurrenten på bortaplan (bortsett från 2-1 på Turkiet i Istanbul) och då mötte vi aldrig ett lag av Tysklands kaliber.

Annons

***

Jag började min TV-karriär på TV-Skåne 1993.

Nu fyller “kanalen” 20 år och jag bjuder på en 80-talare med Skånesporten, axelvaddar, slips (herregud) och Per Sinding-Larsen-dialekt:

[youtubeplay id=”_VW4BsM8M2o” size=”medium”]

***

Vad vi (och Hamrén) inte ska glömma – och i det sammanhanget spelar förstås både kritik och eftertänksamhet roll – är ju att det vi såg under matchens första 60 minuter i Berlin är sådant som riskerar att återupprepas.

Chansen att vi får se det som hände under sista halvtimmen ännu en gång är däremot minimal.

Hamréns landslag har en del att jobba på, vi har inte varit särskilt bra på att spela mot rådefensiva lag som Kazakstan och Färöarna för att det har varit för stelt, långsamt och förutsägbart. Och vi var inte bra (för att tala understatement) på att spela destruktivt mot Tyskland.

Annons

Det är ju sanningar.

Däremot har landslaget varit ett helt annat lag när spelarna släppt loss, när pressen släppt eller när man inte haft någonting att förlora. Det såg vi mot Färöarna vid 0-1 och det såg vi såklart i Berlin.

***

Här är nomineringarna till Fotbollsgalan.

Jag är inte med i juryn.

Satt med i den ett år efter att Guds Son lämnat för Viasatsa men ersattes plötsligt som TV4:s representant av TV4-chef för att “ge någon annan en chans”, jag vet fortfarande inte riktigt varför och det har inte blivit fått fler som “fått en chans” efter det….

Däremot får jag fortfarande rabbla allsvenska målskyttar för TV4 i Sporten på söndagkvällar.

***

Irland nästa på Friends Arena blir så oerhört viktig på alla sätt.

Vi kan lätt skratta åt irländarna efter deras käftsmäll mot Tyskland i Berlin, men de har lyckats kravla sig ur fallgropar och tagit segrar i både Kazakstan och på Färöarna.

Annons

Känslan är att vi absolut MÅSTE slå Irland på hemmaplan.

***

Hur Rasmus Elm, trots 4-4-målet, hamnat på listan över Årets Mittfältare (två ska väljas från allsvenskan, två från proffslivet) efter DET landslagsåret har jag inte en aning om. Elm har väl varit direkt misslyckad i landslaget under 2012 (bortsett från målet mot Tyskland då)?

Alexander Kacaniklic och Tobias Sana hade varit två roligare alternativ.

Och ska vi välja någon mittfältare som varit mer gedigen (och dessutom alltid platsat) i landslaget under året så är det ju Sebastian Larsson.

Eller sak vi välja spelare varit lyckade i ligalag så är Ola Toivonen ett alternativ.

Sen har jag aldrig förstått varför man ska välja allsvenska nomineringar innan allsvenskan är slutspelad.

***

Dags att samla kraft till helgens allsvenska, söndagens Fotbollskanalen Europa och SUPERLIVE (från Harrys i Lund) på onsdag och en resa till Holland på torsdag.

Annons

Det kunde varit värre, om vi säger så.

Man kunde varit Joachim Löw, han har nog också haft ett par tunga dagar.

 

 

 

 

Publicerad 2012-10-19 15:07

Kommentarer

Visa kommentarer

Arkiv

Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto