POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

En sändning jag aldrig kommer att glömma

Jag har skaffat galoscher.

Så långt har det alltså gått.

Ingen pipa, inget hår som växer ut öronen, ingen käpp, hatt eller jaguar med cognacsfärgade lädersäten.

Men alltså galoscher.

Hur mycket gubbe har man inte blivit då? Har proppen gått ur nu? Är det raka spåret utför?

Jag vågar inte ens tänka vad jag ansett om män med sådana där orange gummigaloscher på fötterna för att skydda skorna från regn, lera och slask.

Gamla är bara förnamnet.

Men jag har alltså kapitulerat.

Trött på att putsa skor, trött på att borsta curlingkängor, trött på att torka av lite svårare specialbeställda boots från Crocket&Jones.

Jag hittade åtminstone ett par galoscher som kändes lite roligare än de där som ser ut som färgade traktordäck: ett par svarta med blå sula, svensktillverkade och svensklanserade från Fred&Matt.

1500 pix, bara en sån sak – för inte särskilt många år sen hade jag idiotförklarat vem som helst som lagt en femtonhundring på ett par galoscher.

Men tiderna förändras, de gör ju det. Och går.

***

Det var nytt och fräscht (och parkeringshus) när vi tittade in hos Adidas i Solna för SvFF:s presskonferens inför Argentina-matchen, kändes som att skickas tillbaka till framtiden jämfört med alla dagar vi stod och trängdes (och trivdes) bakom köket på Umbro Corner i gamla Råsundaborgen.

Erik Hamrén presenterade sin trupp och som med de allra flesta A-landslagstrupper så finns det alltid någon som vill ha med någon annan, det är inget konstigt med det.

Jag tycker det är väldigt trist att Albin Ekdal, som spelar kontinuerligt i Serie A, inte får en möjlighet att vara med i en sådan här match. Dels för att han absolut håller måttet, dels för att han är en framtidens man och är det någon gång jag vill att vi ska känna på framtiden så är det i den här typen av träningsmatcher: de är som på riktigt, mot kvalificerat motstånd inför fullsatta läktare.

Vi kan konstatera att Erik Hamrén väljer det som känns tryggt och det som varit med förut, om det är så att det står och väger…då blir det någon som man vet var man har, då blir det Tobbe Hysén och inte Mervan Celik, då blir Sampa Holmén och inte Albin Ekdal.

Det finns ingen förbundskapten som inte har fungerat exakt likadant, från Åby och framåt.

Och det behöver inte alltid betyda att det är fel, skulle vi välja den linje som många andra vill ha…in med nytt, nytt, nytt. nytt hela tiden….så tror jag inte att vi haft ett framgångsrikt landslag. Det blir också lite humor när Hamrén får skit för att han så sällan spelare med “samma” lag, men ändå kan bli kritiserad för att han inte att ut den och den istället.

I slutändan handlar det om tycke och smak.

Kristoffer Nordfeldt, Joel Ekstrand och Jimmy Durmaz surfar in som nya namn – jag kan inte påstå annat än att alla tre har gjort sig värda en chans.

Av de som är uttagna är Tobias Hysén en överraskning efter hans allsvenska säsong 2012, kanske gav januariturnén ett utslag men framförallt handlar det nog om att det finns väldigt få spelare Hyséns forwardposition. Av de som är uttagna för positionen som “nr 9” har Mathias Ranegie spelat väldigt lite och Johan Elmander har haft det slitsamt med fortsatta skadeproblem.

Mervan Celik hade kunnat vara ett alternativ att testa, han har gjort tre mål för Pescara och spelat en hel del mer i Serie A än Mathias Ranegie (å andra sidan är det lite lättare att platsa i Pescara än i Udinese), möjligt att en pånyttfödd Denny Avdic hade kunnat vara det, Mackan Berg får inte spela många minuter i HSV, själv hade jag gillat att se Samuel Armenteros och framförallt är det ju så att Alexander Gerndt hade tagit en plats i truppen om det int hade varit som det är med Gerndt och hans privata situation.

Jag tycker att det är rätt att Gerndt inte tas ut och jag tror att han själv känner att han ska avstå, det skulle bli en extrem fokus på hans person som inte hade varit nyttig för vare sig Gerndt eller laget.

Övriga ickeuttagna namn som samtalsämne:

Tobias Sana – bortplockad på grund av “får lite speltid”, vilket alltid är farligt att ange som skäl. Det kan alltid finnas spelare (ta Ranegie) som sitter i samma sits och ändå är med; det är inte direkt så att allsvenska spelare fått extremt mycket matchning de senaste månaderna och sana har ju inte tränat med ett korplag direkt. Underligt att han tas bort, men förmodligen vill Hamrén se vad Durmaz går för.

Chippen – nytt lag i Dubai och acklamatisering ska ske. Man ska aldrig räkna bort någon (Wilhelmsson var en av de bättre yttermittfältarna under 2012, trots allt), men med tanke på valet av liga så är nog Chippen allt längre från en trupp så länge det finns andra alternativ.

Per Nilsson – det finns extremt många bra mittbackar som känns jämbördiga, annars hade Nürnbergbacken varit ett givet alternativ.

Rasmus Bengtsson – som Per Nilsson, byt ut Nürnberg mot Twente.

Erkan Zengin – går väldigt bra i Eskesihirspor, har minst lika mycket speltid som Durmaz i ett lag som har känning på europaplats.

Ola Toivonen – inte helt hundra efter skada, given annars.

Oscar Hiljemark – finns det något så finns det centrala mittfältare, behöver etablera sig själv i PSV innan han blir aktuell.

***

Det var ju inte det att TV4-doktorn var solbränd efter semestern, när han dök upp i Nyhetsmorgonsoffan.

Det var det att det var bisarrt.

Han såg inte brun ut, som man gör efter någon vecka i Thailand, han såg målad ut.

Som om han skulle spela skojsig teater med sina arbetskamrater och gestalta en gubbe från Kurrekurredutt-ön.

Kontrasten med den vita rocken, de normalbleka programledarna och den omåttligt skokrämsbruna färgen i TV-ljuset, när man vet att sminköserna jobbat i skift för att ändå matta ned ansiktet något.

Det var bisarrt.

Han pratade säkert klokt (som han alltid gör) om farorna med rökning, men INGEN kan ha lyssnat – alla måste ha gjort som jag och i stort sett alla andra på Twitter: gapat av häpnad och undrat när någon skulle avslöja att allting bara var ett practical joke.

TV-historia!

***

Landslagets reservdräkt är alltså inte svart, den är väldigt mörkt blå. Och snygg.

***

Argentinamatchen är förstås intressant med Messi och hela grejen: Friends är utsålt igen.

Men Irland hemma i mars är så sjukt mycket viktigare än något annat.

Sverige måste verkligen vinna den matchen på hemmaplan, annars känns den där poängen i Berlin helt meningslös.

***

Har Premium på samtdigt som jag skriver och där rullar Sverige-Vitryssland i bandy VM.

Samtidigt som jag skrev det där om Hamréns uttagning så gjorde Sverige åtta mål (och då skriver jag ändå ganska snabbt).

***

Tänk att en Örgryte-aristokrat som Mackan Allbäck nu har valt att flytta till Stockholm.

***

På tal om TV-klassiker.

I söndags kom Sportcentralens redaktör, A Sundberg, frustande till mig på redaktionsgolvet och undrade om jag och Långe Lundh kunde titta ned i Sportcentralen en stund – då den galet ojämna handbollsfinalen gick rekordsnabbt.

Det skulle röra sig om cirka tre minuter, men kanske inga minuter alls och vi skulle snacka lite inför Fotbollskanalen Europa.

Vi kastade oss ner i studion och när jag ljudteknikern stoppade en ljudsnäcka i mitt öra så undrade jag varför.

“Du är ju programledare”, sa han.

“Är jag? Jag skulle väl bara gästa in en stund?”

Men icke.

Uppenbarligen hade Sportcentralen redan hunnit hem.

Jag kastades in i studion med Tomas Axnér och Lundh.

För att prata ned handbollsfinalen och “lite fotboll och så”.

När tre minuter hade gått och jag hunnit fundera ut hur jag skulle lobba in Lundh i ett eftersnack till en VM-final i handboll mellan Danmark och Spanien så fick jag i min öronsnäcka från scripta Komarek: “11 minuter kvar…bra kämpat…”

Elva!

Det kan vara en oändlighet i TV-sammanhang, inte minst i den här situationen.

Men det gick.

Jag fick in Lundh via FA-cupen och att han faktiskt är från en handbollsstad.

Vi blandade högt och lågt, från H43 till vänsternior till det “nya” handbollen med större tryck i andrafaskontringar och Sveriges möjligheter mot Ukraina och Polen i EM-kvalet.

Och jag måste säga att jag tyckte det var för jäkla kul.

Normalt sitter du i evighetslånga möten och körscheman upp och ned för att fylla fjorton TV-minuter i Fetfyran, nu var det bara att kasta sig ut på det djupa och med hjälp av erfarenhet, intuition och lite finessrikedom lösa situationen.

Du ställs sällan inför den typen av utmaningar längre och jag kan sakna det.

***

Helt plötsligt, mitt på scen under Hamréns presskonferens, så stod TV4-doktorn där med Sveriges landslagströja på sig:

***

Mario Balotelli kommer att få Milan att leva upp igen. På alla sätt.

Vi vet alla hur det kommer att sluta: hur fan som helst.

***

En sväng till Göteborg och Borås under onsdagen.

Borde alltid vara galoschläge där.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Här är hela Lee-truppen (tack, Ralf!)

Det var klurigt och inte ens spelare på bilden var helt säkra.

Men med hjälp av Ralf Edström har jag nu fått korrekta svar (även om jag fick hjälpa honom lite…).

Överst från vänster: Janne Möller, Benny Wendt, Sanny Åslund, Roy Andersson, Rolle Åhman, Staffan Tapper, Olle Nordin, Ralf Edström, Klasse Johansson, Åby Ericson, Conny Torstensson, Göran Hagberg, Björn Nordqvist, Ronnie Hellström.
Sittande från vänster: Torbjörn Nilsson, Lennart “Lie” Larsson, Thomas Sjöberg, Ingemar Erlandsson, Putte Asp, Hasse Borg, Kenta Ohlsson, Hasse Lewerentz och Tord Grip. Putte Asp var massör, Lewerentz var läkare.
Till VM 1978 åkte INTE Klasse J och Kenta, oklart varför de var med på denna bild…men det är möjligt att de tillhörde någon bruttotrupp eller att de av andra skäl inte kom med (jag ska forska vidare i ämnet).

Tillkom gjorde framförallt Bosse Larsson. Det var en stor övertalningskampanj för att få med landets i särklass bästa mittfältare på den tiden, han hade egentligen tackat för sig i landslaget. Jag minns Kvällspostens rubriker: BOSSE ÅKER TILL VM! Det var stort på den tiden.

Även Roland Andersson, Anders Linderoth och Kent Karlsson var också med i VM-truppen

VM 1978 började helt OK med 1-1 i Mar del Plata mot Brasilien, sen Thomas Sjöberg gett Sverige ledningen på en magisk Bosse-passning med utsidan. 1-1 till slut.

Sen blev det inte roligare än så. Sverige saknade offensiv kraft i ett ganska defensivt gruppspel.

Hans Krankl sänkte oss i nästa match (0-1, Österrike) och Spanien filmande till sig en straff (0-1).

Men Sverige hade jävligt snygga jeansjackor från Lee.

Patrick Ekwall

När Stefan Holm fungerar som förrymd fånge

Tekniken i mediavärlden går förstås framåt. Men också rätt mycket bakåt, på samma gång.

Jag är ju så förbannat gammal att jag minns hur Kvällspostens sportredaktion spelade in Radiosportens sändning på Maxell C90-band för att inte missa en godbit, jag har skrivit tidningstexter på manuell resemaskin och sen läst in texterna till en mottagare som i sin tur skrev ut på vanliga A4-papper, jag har traskat in i TV-redigering med tio lådor inspelningsband för att sitta och spola mig fram och tillbaka i veckor för att få ihop en halvtimmesdokumentär.

Sen har, tack och lov, allting blivit snabbare, bättre, enklare, snyggare.

Framåt på alla sätt. Men trenden är också – bakåt.

Det senaste är podcast.

Som är vad?

Jo, som ett gammalt hederligt P3-program där folk sitter och pratar rakt upp och ned. Intressant på många sätt. Givande. Populärt.

Men inte direkt “framåt” i den mening att det är superredigerat med musik, effekter, dyra resor, tunga intervjuobjekt…det är prat. Rakt. Upp. Och. Ned.

För det är tillgängligheten som är grejen och möjligheten att synas eller höras så enkelt som möjligt, utan att det kostar.

När jag började med TV var det extremt viktigt att ljud och bild skulle vara knivskarpt, vi kunde sitta på möten efter möten och diskutera bildsnitt och huruvida det var sändbart när en mikrofon skrapade under sex sekunder av ett inslag på en och en halv minut.

Nu är vi tillbaka till televisionens begynnelse: är det bara möjligt att få ut något så är det sändbart, går det att göra (till billig penning) så fungerar det.

Därför kan jag slå på min frukost-TV på morgonkvisten och se att SvT sänder skidorientering med en bild som under stora delar av sändningen ser ut så här:

En karta som ser ut att vara avplåtad från en gammal telefonkatalog med små färgade prickar (åkarna) som rör sig i olika riktningar, likt ett TV-spel från 1979.

Hellre det än att satsa på 150 kameror i en skog, hellre det än en stillbild på en kulle täckt av snö – ska det sändas skidorientering (jag har inga problem med det, känns som ett ansvar i public service-uppdraget) så får man ta det som fungerar. High tech hit eller high tech dit, prickar som rör sig på en karta får duga.

Och när jag slår över till Sportcentralen på Fyran så ser jag, bland annat, det här:

Stefan Holm diskuterar friidrott i direktsändning med Skanörskan.

Holm har satt sig vid sin dator framför en vit vägg, ljudet är burkigt och jävligt, bilden gör att den före detta höjdhopparen ser ut som en förrymd fånge i ett förhör om ett massmord.

Men det är tillgängligt. Det är snabbt och det är enkelt för det är Skype och det får duga tillräckligt bra.

Det är ju inte som för några år sedan när man tvingades åka iväg med en fotograf hem till Holm i Karlstad, flytta möblemanget, väcka familjen, rigga upp och dessutom köra ut med en länkbuss och boka en länk för 35.000 spänn.

Då får det se ut som det gör, låta som det låter.

Några steg framåt, ett par steg tillbaka.

Intressant.

***

På tal om att tekniken går framåt så följde jag Sverige-Finland från Kings Cup via en iPad på simtävling, en stund i en bil och andra halvlek på en lunchrestaurang: TV4Premium är inte bara prisvärt, det har varit otroligt givande att ha under handbolls-VM och Kings Cup.

3-0 var möjligen något mål för mycket, men imponerade av Sverige att vinna utan att var dominant mot ett motstånd som flera sätt kunde ses som minst lika rutinerat i sammanhanget.

Ska jag se till spelare som närmat sig det riktiga A-landslaget…och räknar bort de som varit med en hel del förut… så tror jag mest på Pontus Jansson.

Dels för att han utstrålar sådant som Erik Hamrén gillar, för att han är en mittback med kvaliteter som är “moderna” (trygghet med bollen), för att han varit lite förut, för att han nog är på väg ut i Europa och dels för att spelare som står alldeles bakom Jonas Olsson/Andreas Granqvist varit med ett tag utan att ta sig hela vägen fram.

Robin Quaison gjorde två strålande inhopp, ett snyggt mål och var fylld av självförtroende mot Finland.

Jakob Johansson imponerade mot Nordkorea. Erton Feizullahu visade klass i första matchen och tog chansen att visa Hamrén att han kan och vill.

Ändå var ingen av dom i närheten av den “överlägsenhet” som Oscar Hiljemark visade på förra årets januariturné, sen var han aldrig i närheten av ett A-landslag och då gick ändå Elfsborg starkt under hela året. Bara för att understryka att det tar sin tid att trycka sig in.

Däremot visade två spelare, Pierre Bengtsson och Erdin Demir, att någon kan bli aktuella för en A-trupp mot Argentina. För att de spelar på en position där det finns utrymme att ta sig in. Personligen gillar jag Demir mest, skön spelartyp som vänsterback.

Besvikelser? Möjligen hade vi trott lite mer på Jiloan Hamad och Viktor Claesson.

***

Tänk att gamla fina Luton är så långt ner i divisionerna.

Därför känns deras FA-cupskräll inte lika stor som om det vore ett lag som man aldrig hört talas om som slog ut ett Premier League-lag.

***

Inte ens en katt har lika många liv i en fotbollsvärld som Nicolas Anelka.

***

Det är alltid lite inne att hacka på januariturnén och det landslag som Sverige spelar med där.

Jag har inte förstått grejen, det blir mest som populistisk slentriandynga: som att SJ:s tåg alltid är sena, att SAS flygvärdinnor bara är gamla ragator, att kvällstidningar bara är sensationssnask, att reklamfinansierade TV-kanaler visar mer reklam nu än förut, att det räcker med “fler folk framför mål” när en ett hockeylag måste göra mål och att TV4Sport bara visar annat än sport…ibland stämmer det, men inte alltid.

Alternativet till januariturnén är att inte ha någon januariturné alls och då skulle vi aldrig få chansen att se en hel del nya spelare i ett A-landslag. Sverige möter ibland tveksamt motstånd (även om det kändes bättre i år än de senaste två åren).

Och TV-produktionerna är vad de är ibland (minns ni matchen från Damaskus för nåt år sen då huvudkamrena stod snett?).

Men det är ju som det är, tillgängligheten är viktigast ibland och här hemma ser vi en handritad karta med färgade prickar och Stefan Holm på suddig Skype.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Lee-landslaget - hela truppen (hur många tar du?)

Via Thomas Wollentz på Twitter har jag nu fått HELA bilden på “Lee-landslaget” från 1978.

Den kan man ju glädjas åt hur länge som helst.

Älskar Janne Möllers look, hur lik en av spelarna är sin numera framgångsrika son, att Olle Nordin ser ut som en pygmé mellan Tapper och Ralf, frisyrerna (se snubben som är två från vänster, sittande), träskorna (se fd Braunschweigproffs och klubbdirektör i stor svensk klubb) och att Tord Grip ser likadant ut idag, 35 år senare.

Tar du hela gänget?

Först med (närmast) rätt svar, skriv in som kommentar, får bok som pris (Wollentz går utom tävlan, men skicka adress så får du också bok).

PS: För alla av yngre modell: Lee var/är ett jeansmärke och full jeansmundering var hett på 70-talet DS

Patrick Ekwall

Bangura är sig själv närmast - det är alla spelare (och klubbar)

Jag tog körkort först när Wilma, 13 år, var ett projekt i vardagen.

Då hade det ändå gått över trettio år av mitt liv.

Nu är jag helt fast vid bil, jag har inte åkt kommunal tunnelbana eller buss på 2000-talet och får jag inte bil varje dag så vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Beroendet är totalt. Jag är helt körd, om uttrycket fungerar i sammanhanget, och bör sannolikt få hjälp att ta mig till AB – Anonyma Bilister.

Hur kunde det går så här?

Är det uppväxten? Umgänget? Brommalivet? SJ:s fel? TV4Sports fel? (högst sannolikt vid en en eventuell förfrågan på Bladet). Artur Ringart? SAS?

Vem bär ansvaret?

Min lilla enkla Range Rover Evoque fick något fel på en back-kamera eller om det var en kabel till en back-kamera och hela det datoriserade systemet fick tuppjuck: hämta med bilambulans (bärgning) och hyrbil.

Jag fick en juggemerca, stor svart klumpig sak, via Avis.

Det är nog den sämsta bil jag någonsin rattat, i vinterväglag var den ett skämt…min Evoque låg som en fastklistrad padda på vägarna, den här sladdade omkring som Bambi på hal is.

Oavsett vilket: Evoque-kabel till back-kamera skulle beställas från utomlands ifrån och har givetvis inte anlänt ännu.

Men jag fick göra mig av med den svarta juggemercan, den gick inte att köra på halt underlag och så snart jag körde efter mörkrets inbrott fanns det dessutom en risk för att bli stoppad av polis, och mitt inre skrek: BIIIIIIIIIL!

Statoil runt om hörnet blev räddningen, en hederlig Volvo med pinne i mitten att veva med.

Och nu har jag säkrat låne-Range Rover över helgen för att känna lugnet i kroppen.

***

Mohammed Bangura landade alltså i Borås.

Och givetvis blir det, sorgligt nog, en debatt om huruvida Sierra Leone-spelaren ska jagas, hotas, förnedras och bespottas av anhängare till AIK.

Bangura valde förstås det alternativ som han ansåg vara det mest fördelaktiga för sin egen del, sett till de alternativ som existerade.

Han gjorde som alla spelare gör eller – för den delen – som alla klubbar gör.

När Bojan Djordjic bloggar intressant och välskrivet om att Bangura givetvis kunde ha valt AIK istället så är det förstås sant.

Han kunde ha valt IFK Värnamo också, klubben som sannolikt ligger närmast hans hjärta eftersom den gav honom en chans att ens få spela i Sverige. Han kunde ha valt vad han ville i Sverige och Norge (eller stanna i Celtic) jag tror inte att någon pekade en revolver mot hans panna och tvingade honom att skriva på papper för Elfsborg.

Men han valde Elfsborg eftersom det var det bästa och mest attraktiva alternativet.

Spelare och klubbar är alltid sig själv närmast och Elfsborg kunde erbjuda cash samt europaspel.

Bangura har säkert mycket att tacka AIK för – och vice versa, killen drog in rätt mycket pengar till AIK både vid försäljning och avgörande insatser i Europa League-matcher vid utlåningen – men i fotbollens värld finns det inget som säger att en afrikansk spelare spelare ska känna sig livegen efter ett års spel i en klubb.

Jo, jag vet att känslor är inblandade. Men det får finnas en gräns när man underblåser mörka krafters jävelskap.

Fotboll är business, det är det för Bangura, för Elfsborg, för Celtic, för agenter och för AIK.

Hade AIK velat behålla Bangura från början hade AIK inte sålt honom, men pengarna var nödvändiga. Hade AIK velat ta in honom på lån (som Elfsborg gjort) idag så hade AIK gjort det, men de ville inte riskera klubbens ekonomi. Business as usual.

Och Bojan har rätt, Bangura gjorde ett val – han kunde valt att stanna i Celtics kylskåp eller valt att gå till någon annan.

Ingen spelare kan tvingas iväg någonstans utan egen vilja.

Inte ens till Videoton, eller hur?

***

Erton Fejzullahu känns absolut som den mest intressanta spelaren på januarilägret, han har något som kan leda hela vägen in i A-landslaget.

Därför får han också ytterligare en match från start på januarilägret.

***

Så här: skulle Daniel Majstorovic “tvingats” gå till Malmö FF, där han spelade under ett gäng säsonger, när AIK erbjöd honom det bästa alternativet?

Ur-AIK-aren Magnus Eriksson gick till Malmö FF, sannolikt för att han inte fick något bud från AIK.

Spelare går ju dit de anser att de får bäst förutsättningar. Väldigt ofta utan känslor.

Klubbar väljer de spelare de vill ha. Nästan alltid utan känslor.

Det är en arbetsmarknad.

Klubbkänsla existerar inte längre på den nivån, vare sig hos spelare eller hos klubbar.

Och det är svårt att kräva av en kille från Sierra Leone.

***

Pontus Jansson är förstås också ett intressant namn för Erik Hamrén men det finns väldigt mycket starka mittbackar att tillgå, färre renodlade forwards.

***

Klart är att Elfsborg gör en oerhörd förstärkning och att det blev bingo i jakten på ny anfallare.

Jag tror att Bangura kan lyckas minst lika bra i Elfsborg, som i AIK.

Känslan är att killen behöver någon som tror hårt på honom (som Alm gjorde, som Elfsborg gör) och lägger en arm över axlarna ibland…i en klubb som Celtic finns det inget utrymme för sådant, där handlar det om att äta eller ätas.

***

I Malmö, på den tiden, satte man sig alltid på “cykelen”. Eftersom avstånden var lite lagom och backarna ganska få.

När jag flyttade till Hufvudstaden åkte jag T-bana och taxi.

Nu kan jag ta bilen till Ica, drygt 100 meter bort.

Jag är djupt nere i bilträsket och jag vet om det.

 

 

 

Patrick Ekwall

När landslaget jobbade lite mer med mode…

En fördel med att jobba hemifrån är alltid att vakna till en landskamp framför frukosten vid köks-TV:n.

En annan är att konstatera att det är så sjukt kallt att man kan stanna inomhus hela dagen med väldigt gott samvete, eftersom sibirisk kyla inte gör sig särskilt bra för människor som lever i civilisation.

En tredje är att jag blivit så “modern” att jag kan sitta vid mitt skrivbord framåt kvällskvisten för att mejla, blogga, planera och samtidigt se högklassig VM-handboll på min monitor via TV4 Play Premium.

Det duger.

***

Det nya svenska Adidas-dräkten är snygg tycker jag.

Framförallt gillar jag V-ringningen och den lite tajtare skärningen, vilket innebär att vi får lite sköna 70-talsvibbar.

Det finns de som gnäller över den gula färgen men hellre en lite ljusare än den senapsgula vi haft i perioder på senare år, däremot känns den blå byxan lite för mesig i färgkontrasten. Strumporna klart coolare nu än förut.

UI flera år valde förbundet (för det var de som valde, Umbro har väldigt snygga ställ, se England) en vansinnigt trist modell och när de väl skulle piffa till det så fick det bli kritstreck och den fulaste Bananer&Pyjamas-tröja Sverige någonsin spelat i.

Reservtröjan med gula strecket över bröstet var häftig, men då var det för sent.

Dessutom är Adidas andraställ väldigt snyggt i väldigt mörkt blå/svart.

***

Inget ska tas ifrån Jakob Johansson för han gjorde en stråland landslagsdebut, gillade att han omgående visade pondus och trygghet.

Men jag tror också att det kan vara “lättare” att glänsa i en central mittfältsposition i den här typen av matcher: Sverige med stort bollövertag, mot fysiskt svagare motstånd, med en hel tid med bollen.

Det ger inte så mycket att som mittförsvarare lätt trycka bort och dominera i luften mot små nordkoreaner.

Du får väldigt lite att göra i defensiven som ytterback.

Och det finns inte särskilt mycket utrymme att leka med offensivt. vare sig på kanter eller i djupled.

Just därför får du en större och “synligare” roll som central mittfältare i den här typen av matcher, du får fler kort att spela med – sen gäller det att ta vara på de möjligheterna och det gjorde Jakob Johansson.

***

Överhuvudtaget så jobbades det mycket mer med mode kring fotbollen och landslaget under 70-talet.

Se den här sköna bilden inför VM 1978 med dåtidens “Golden Boy”, Ralf Edström, i en lagbild där hela det svenska laget glänste i jeansjacka och tajta högt skurna brallor från klassiska Lee.

När Mackan Allbäck styrde upp EM2012-laget i nya svider från Cavaliere så var det ett steg i rätt riktning, men vi är fortfarande en bit från 70-talets flärd.

***

Jag gillar landskamper och jag har inga problem med januariturnén, det har jag gjort sen jag såg Stefan Schwarz sno en frispark (som han satte) i sin debut mot Förenade Arabemiraten (ianuari, 1990) eller när jag var på plats i Australien (januari, 1992) och såg Sverige spela tre landskamper mot hemmanationen – utan att göra ett enda mål.

Det finns förstås de som gnäller (det finns det alltid) över att det inte är ett “riktigt” landslag och bla, bla, bla…men det är en utmärkt plattform för kommande landslagsmän att ta sats från.

Danskarna har också kört med landskamper i januari genom åren och de kallar sitt landslag för “ligalandsholdet” och det kanske är en bättre benämning, typ “allsvenska landslaget”.

Nu verkar dessutom motståndet vara av hygglig kvalitet sen förbundet valt att styra upp Kings Cup igen, det har ju varit rent bedrövligt under några år.

***

Det här med att någon fotbollens räknenisse fått fram att Sverige skulle vara “världsmästare” var ju rolig kuriosa. En gång, kanske två.

Men det blir ju mest löjligt när man ska dra det vidare, som om det vore på riktigt.

***

För övrigt visade Pär Hansson vilken JÄTTE han är på straffsparkar när jag och Lundh ställdes mot honom på Olympia sent i höstas.

Jag satte åtminstone två, ett mer än nordkoreanerna (förvisso på fem försök, men ändå…).

Idag kom Offsides kultnummer, det andra (eller tredje?) med för detta allsvenska lirare.

Offside när den är som allra bäst.

Jag har medvetet lag undan, för att spara läsning och göra det till en högtidsstund.

Men har bläddrat och bland annat sett den här sköna bilden på Kejsaren, med bar överkropp och vapen (som om han var känd solsemestrande svensk man på Instagram):

***

Handbolls-VM!

***

I en tid då Erik Hamrén pratar om att satsa på mer idrott/rörelse i skolan så vill jag förstås gärna slå ettslag för den här lördagskrönikan från maj, förra året.

***

Det känns som om Erton Fejzullahu har rätt mycket av det som krävs för att slå sig fram i ett kommande landslag: muskler, attityd och en känsla för att göra mål.

Samt tatueringar.

***

Lördag förmiddag: frukostlandskamp igen.

Ser fram emot det.

Patrick Ekwall

Svennis har hittat hem (ungefär så)

Ett annorlunda januari: känns konstigt.

En krönika att skriva på fredagar och ett TV-program att göra på söndagar…det var ett tag sen min kropp var van vid ett sådant lugn under årets första månad.

(Nästan) alltid handbollsmästerskap. Och de gånger Sverige missat handbollen så blev det Let’s Dance och januariturnén (den i Saudi och UAE, den med pergamentrullen och Sveriges kanske sämsta landskamp i modern tid, oavgjort mot ett gäng industriarbetare från Jordanien)

Jag vill vara på handboll, jag vill vara med Långe Lundh i Chiang Mai, jag hade kunnat tänka mig futsal-landslagets EM-kval i Andorra eller Copa del Sol, men det är som det är och jag får inte ro i kroppen av att inte vara “igång”.

Om det är en bra eller dålig egenskap har jag ingen aning om, förmodligen både och.

Men jag har svårt att förstå de i min bransch som gör ett program i veckan och sen bara går och drar, hur orkar dom?

Nu finns det en del egna projekt att styra, så jag sitter inte och glor rakt ut i snön.

Men det är ett annorlunda januari, det är ju det.

***

Någonstans är det ju ändå rätt skönt att Sven-Göran Eriksson fick sitta på en presskonferens och tillhöra en ny klubb.

Inte bara vara ett namn som fladdrar i luften som någon som KANSKE är aktuell för någon klubb i Zweite Bundesliga och allt vad det må ha varit.

Och en position i en klubb i Dubai kan jag förstå, väldigt mycket mer än att han skulle ratta det där jobbet i Thailand eller någon trist europeisk klubb långt bakom de allra största.

Nu kan han bo kungligt i solen och i en miljö som förvisso är av plast men ändå väldigt häftig och på alla sätt modern. Jobbet lär inte vara särskilt slitsamt och cashen, utgår jag från, är bra.

Om Svennis nu väljer att ta det lite lugnt på ålderns höst så är ju Dubai ett val som alla gamla stortränare gärna vill ha.

Svårt att klandra honom för det.

***

Magnus Erikssson skull förstås aldrig ha hoppat på Gent, men det är alltid lätt att vara efterklok och pengarna lockade förstås både Eriksson och Åtvidaberg.

Nu känns det som att Malmö FF gör vinterns klokaste allsvenska värvning.

Magnus Eriksson håller hög allsvensk klass när han är på det humöret.

Har äventyret i Belgien (han fick inte spela alls, i stort sett) sänkt självförtroendet eller är han revancshsugen, det är förstås frågan.

***

(bild snodd från Redaktionsjuggens Twitter)

Ibland vill ju tidningarna gärna ligga ett steg före.

Men Bladets sportetta idag är väl ändå att ta i?

Matchen mot Nordkorea går i morgon, du ser den förresten i TV4Sport med start kl 10:00.

***

När Getingens Magnus Nyström skriver att “få andra sporter och ligor kommer upp i samma tv-siffror som elitseriehockeyn”, det är välkänt i TV-världen” så vet jag inte riktigt vad han jämför med.

Om det är innebandyligan eller volleybollens elitserie som han jämför med i “TV-världen”.

Man kan tycka vad man vill om att TV4 sålde DELAR AV hockeyns SM-slutspel till Kanal5.

Ett skäl var såklart att det gick att få betalt för det och lite pengar tillbaka.

Och ett annat var förstås förhållandevis väldigt risiga tittarsiffror de senaste åren.

Varför ska det vara så förbannat svårt för “mediavärlden” (inte bara Nyström, i det här fallet: ALLA) att rota i ett arkiv, ringa ett samtal och se till hur tittarsiffrorna varit i de senaste SM-slutspelen och jämföra. Det kan inte vara så svårt. Möjligen svårare än att bara skriva något som man tror stämmer, men ändå.

Jag tror att Elitserien och Allsvenskan (hockey, såväl som fotboll) är starka rättigheter över en lång period i så kallad Premium-TV (det vill säga kanaler du köper/prenumerar på). De som är väldigt intresserade får mycket för pengarna och är nöjda med det.

Men några enorma tittarsiffror når de sällan upp i och därför platsar inte matcherna i en kommersiell fri-TV-kanal (TV3, TV6, TV4 etc) då priset för rättigheten är för dyr sett till antal tittare, vilket hör ihop väldigt mycket för de som räknar pengar på en TV-kanal.

Som sagt, vi kan tycka hur vi vill om det.

Men elitseriematcher i ishockey är BEVISLIGEN inget som drar extremt stora skaror TV-tittare.

Hur svårt kan det vara att bara ta reda på det?

***

Däremot behöver ju inte Svennis låtsas som att han väljer Dubai för kärleken till fotbollen.

Hade det bara varit för kärleken kunde han väl tagit sig an något division 5-lag hemma i Värmland.

Jag har dessutom sett ligafotboll i Förenade Arabemiraten inför relativt tomma läktare på stora betongarenor.

Det är uselt. Riktigt dåligt.

Inhemska spelare som inte håller måttet. Och utländska som bara är där för pengarna, ingenting annat.

***

Som en TV-kanal hade blivit slaktad om de gjort samma fatala miss som Bladet idag.

***

Erik Hamrén dbettarde gärna för mer gympa/idrott i skolan och i det sammanhanget vill jag gärna slå ett slag för den här krönikan.

***

Den här killen skojar du inte bort och då tänker jag inte på Lundh…

***

Om man skulle ta en promenad.

Eller nåt.

Men jag är inte bitter, inte alls…och är förstås glad över att Jonas Källman hittat en bra lägenhet i Madrid (ni får googla den, kan vara svår).

Jag kämpar.

Patrick Ekwall

Holmgren tillbaka till slut: branschen är brutal

Inte ofta jag kör pizza till lunch men om och när det händer så gäller Nockeby Pizzeria.

Där får du så att maten tystar mun.

Pizzorna stora som vardagsrum och eftersom det inte finns tallrikar som räcker till så serveras de direkt på sådana där lunchbrickor i trä.

Jag kör en stark liten rackare som heter Kreta med köttfärs, salami och två ägg…den är storartad, men jag hinner knappt skymta brickan förrän jag känner mig proppus mättus, fullständigt mat- och degbombad, vill helst inte sätta min fot på en pizzeria de närmaste tio åren.

Då har jag inte ens fått i mig en tredjedel.

Ändå känns det lite som att jag inte behöver äta något mer under hela helgen.

***

Nu vet jag inte riktigt om rubriken “Hade förtjänat priset på Idrottsgalan” har täckning någonstans i texten, men min lördagskrönika i Getingen handlar i alla fall om att vara bäst men ändå aldrig riktigt bäst.

Att det ibland krävs mer än så.

Du läser den HÄR.

***

Lasse Granqvist blir mer och mer TV4, förutom det han redan gjort under hockey-VM och på CMore (som ägs av TV4).

Men den stora i nyheten – samma dag –  i branschen var förstås att Niklas Holmgren tas till nåder av Viasatsa och börjar där igen efter ett längre och ofrivilligt uppehåll.

Det är förstås väldigt roligt för Niklas, men det säger också en el om hur tuff och frän den här branschen kan vara. Under tiden som Holmgren fanns ledig så var allsvenska hockeymatcher i Bladets webbsändningar de enda kommentatorsuppdrag han hade. Och då talar vi inte om någon rookie som lekt kommentator, inte om en pensionär som gjort sitt eller en kommenator som betraktats som impopulär eller komplett värdelös. Snarare tvärtom.

Från Premier League och NHL till Troja-Karlskoga på nätet, typ så.

Branschen är brutal.

Jag har ingen aning om varför ingen annan kanal högg Holmgren när han var ledig och jag tror inte vi fått hela sanningen till varför han egentligen fick gå men jag tror att Viasat saknat en kommentatorsprofil.

***

Inget handbolls-VM i Spanien eftersom Sverige klantade bort sig på alla sätt i kvalet mot Montenegro, som nu är en av mästerskapets strykpojkar.

Och ingen januariturné för att man alltid inte kan få som man vill.

Ej heller Afrikanska Mästerskapen i Sydafrika för det har aldrig varit aktuellt (men hade varit coolt, ser fram emot matcherna där).

Däremot 20 minusgrader!

Jag får nöja mig med att det är mycket att se fram emot i TV-soffan framöver.

Och att det är vackert när det gnistrar till, isbrytaren väsnas utanför fönstret och biter i kinderna runt Blacksmithfield:

***

Erik Hamrén valde alltså bort Leo Messi bland världens tre bästa spelare för att han gick lite på resultat och inte tog det så gravallvarligt.

Däremot valde han alltså Ibrahimovic som sin 1:a, som inte vann någonting 2012. Men knappast för att det var ett skämt?

Så här: vi ska verkligen inte göra en stor grej av de här omröstningarna, för det lyckas stjärnorna vara bra på själva (Messi röstade inte på Ronaldo, Ronaldo sa upp kaptenskapet för att få Portugals röst etc, etc) men det är klart att vi ska ta det på allvar?

***

Guiilermo Molins byte, från Anderlecht till Real Betis, måste ändå kännas som upplyftande för den förre MFF-mittfältaren.

Han kommer får det tufft att ta en plats.

Men det hade ju i Anderlecht också, av olika skäl.

Och hellre sitta på en bänk i La Liga än en mot Beerschot eller Kortrijk i Jupiler League.

***

När Mancini säger att det tar två månader till innan John Guidetti är redo för utlåning så får man känsla av hur långt borta Guidetti har varit från fotboll på allra högsta nivå.

Om två månader har det snart gått ett år sen John blev skadad.

Jag är övertygad om att Guidetti var en (en annan var säkert Magnus Eriksson i Gent) av de spelare som Erik Hamrén ville få loss till Thailand, men fick nej (sannolikt av klubbarna) – det hade varit ett perfekt tillfälle att se vilken status han har och se honom i matcher mot lagom motstånd.

***

Under ett annat år när Sverige gått bort sig i handbollskvalet så körde jag Let’s Dance istället.

Nu när jag äntligen fått ordning på TV-spelaren här på bloggen så kan jag förstås bjuda på hur det kunde se ut, här i en samba utförd i röd dräkt som världen inte sett sen Flamingokvintetten på Amiralen i Malmö 1979:

***

Har hockeyns elitserie haft en enda omgång den här säsongen som inte handlat om någon form av bråk?

***

Jag vill att det går bra för Kap Verde (coola tröjor och de har en spelare som heter Platini!) och på Yussuf Saleh i Etiopien.

***

En fråga är väl om de omänskliga kraven som ställs på cyklisterna i Tour de France är vettiga? Om man verkligen kan genomföra tävlingen som en levande maskin utan att dopa sig?

***

En TV-man…numera på Viasatsa, tror jag…går i kretsarna under namnet “Dubbelpizzan”, då han under en kvällsmatsafton på TV4 beställde in två pizzor. Till sig själv.

Inte ens han hade fixat monsterpizzorna på Nockeby Pizzeria.

 

Patrick Ekwall

Om du har missat: Nostalgi med Peppe - måste ses

Det här programmet får du förstås inte missa, en hyllning till Peppe Eng efter 22 år fantastiska år på TV4.

Massor med sköna bilder, klipp och storys.

Och en hyllning som han är väl värd.

Patrick Ekwall

BEVISET: Knappast en mästare på quickstep

Långe Lundh brukar ju väldigt ofta hävda att jag är en mästare på att göra en quickstep, att vända över 120 grader på en sekund.

Efter lite grävande i arkivet så hittade jag till slut beviset: det stämmer inte…

 

Patrick Ekwall

Cirkus Svennis känns lite ovärdig (samt BILDEXTRA från galan)

Det var gala igår och det var första gången jag fick gå på den lite finare, lite mer rumsrena: SvT:s Idrottsgalan.

Och för att jag skulle vara helt säker på att jag skulle hitta fram så hade arrangören säkrat upp med att märka just min stol vid bord 73. Väldigt. Tyyyydligt. Och. Klart.

Vi var ett trevligt sällskap med respektive: Guds Son, Jonas Karlsson, Yvette Hermundstad och Malin Ewerlöv (som kom med friidrotts-Monika, men hade inte gjort någon Kajsa, kollades upp).

Samling till bords redan vid 17:00 och underhållningen bestod, bland annat, i att skrapa fram en trisslott som placerats under tallriken…HÄR ÄR BILDERNA TV MISSADE:

En Frisör som hette Hannah vann 90 spänn till familjekassan, men det var SvT_Jonas som gick hem med den stora vinsten efter att ha prisats av Ren Idrott för sitt dopingmotstånd i rutan:

För övrigt låter ju bord 73 inte som creme de la creme, men vi satt kungligt på alla sätt och kunde nästan ta på Carl Philip.

***

John Guidetti vore inte John Guidetti om han inte gjorde mål direkt i sin comeback.

Nu vet jag inte särskilt mycket om Readings B-lag, men det kan ju vara skit detsamma hur motståndet var – viktigast var att Guidetti var frisk nog att spela fotboll på riktigt igen.

***

En hel del raljerar och häpnar över att damlandslaget fick stryk av AIK:s P17-lag med 3-0, en match som inte spelades över full tid och där AIK tog ut en spelare efter 30 minuter.

Personligen hade jag nog trott att det skulle bli större siffror, men jag har ingen aning om hur starkt AIK:s P17-lag är.

Så stora är nämligen de fysiska skillnaderna och därför ska man aldrig, aldrig, aldrig jämföra. Inte på något sätt.

Och jag tycker att det var ett väldigt klokt och intressant av Sundhage att göra det här testet, jag tror det ger mycket.

För övrigt hör jag hellre Sundhage analysera intressant än sjunga.

***

Jag har varit inne på det tidigare: du upplever alltid galor annorlunda på plats.

Du sitter med gott sällskap, äter fint, tar ett par glas vin och får annorlunda ljus- och bildintryck än de som strålar in via TV-kameran till ditt vardagsrum.

Jag tycker inte att det var så jäkla trist, lite långrandigt kanske, men inte alls uselt som andra tydligen känt.

Rickard Olsson programlederi gillar jag, asvlappnat, distanserat och jag tycker om när han körde det mesta utan att stå och titta ned i en tjock bibba manuskort, gillar inte när man leder ett program genom att stint följa nedksrivet manus som man inte har lärt sig…men det kanske är programledartekniskt nörderi som inte är det alla söker.

Nej, skämten satt inte alla som de skulle. Men det var inte så förbannat skitnödigt.

Jag har förstått att det är “bra” när programledare bara står rakt upp och ned, tittar ned i sina kort och läser påor enligt Formulär 1A. Helt ingen personlighet, framförallt ingen som sticker ut på något sätt. Då tycker man att det är “bra”.

Men på en GALA vill jag nog hellre se en programledare som är lite mer än att läsa påannonseringar, en som sticker ut och för programmet vidare i sin stil, sin personlighet. Det ser vi alla typer av galaprogram, oftast de vi hyllar från andra länder.

Sen är det en annan sak att smaken är som en fet röv; vi kommer alltid att tycka olika om vad som är bra och vad som är mindre bra.

Jag gillade att Rickard inte pissade på någon och hånade elakt (även om den på Löfvén var ett gränsfall) för jag tycker inte att en gala är ett forum för elaka hån.

Och jag tyckte att han gjorde ett bra jobb.

***

Vad ska man säga om den cirkus som lite väl ofta snurrar runt Sven-Göran Erikssons och hans nya jobb? Eller jobb som han kanske har eller ska få.

Den senaste soppan med 1860 München är sannolikt inte Svennis “fel”, men det känns ändå ovärdigt på något sätt.

Svennis är trots allt en man som tog IFK Göteborg till UEFA-guld, Benfica till många titlar, Lazio till Scudetton och han var Englands förbundskapten.

Nu har han varit någon sorts rådgivare för en klubb i Thailand och kan möjligen vara en av två tränare för ett lag i tyska andraligan. Som 1860 påstår att han är. Men som han förnekar.

Mats Lillienbergs gamla klubb är inget Kalle Anka-gäng och Svennis får ta vilket jobb han vill.

Men ändå.

Han är värd bättre än så, kan jag tycka.

***

Är det inte lite billigt att hacka på Carl Philip?

Vi vet att han är dyslektiker och har svårigheter att läsa…är det då så förbannat kul att håna killen, när han ändå har stake nog att ställa sig på en scen och nervöst lösa ur sitt manus?

Om han hade varit en helt annan kille med dyslexi, om han varit en pristagare från Paralympics eller något och sagt fel eller stakat sig – hade det varit OK att hånskratta högt via Twitter då? Eller hade man fått löpa gatlopp då, för att man var ett svin som hånade någon med ett handikapp?

***

Jag saknar att bevaka handboll i januari.

***

Se 10:15 i det här klippet när supermodellen Caroline Winberg under Nyhetsmorgon talar om sina drömmar om att bli sportprogramledare. Humor.

***

Det var längesen jag hörde en idrottsmänniska mitt i karriären formulera sig så klokt och varierat som Lisa Nordén gjorde.

Jag förstår att hon går hem i stugorna, om det nu fortfarande sitter folk och ser på TV i “stugorna”.

***

Så här: när smekmånaderna är över kom Pia Sundhages sjungande inte vara så charmigt och roligt längre.

Ett EM på hemmaplan med gynnsam lottning kan nog ge en framgång och Sverige bör gå långt, men ingen ska glömma att de förutsättningarna som erbjöds Pia Sundhage i USA kommer hon aldrig att vara i närheten av någon annanstans. Det blir ett tufft jobb.

Och när resultaten inte kommer, då slår allt “ståhej” tillbaka.

Se bara på Erik Hamrén, kom inte och säg annat än att ALLA älskade den nya stilen, kläderna, shiningsnacket, spelstilen och buggandet hos Skavlan.

Och när det gick som det gick i EM så får han det i nacken.

Det slår alltid tillbaka, kom ihåg var du läste det först….

***

Jag tyckte Peter Forsberg var sagolikt bra på scen (och jag gillade att Gabriel Landeskog fick priset som Årets Nykomling, när juryn ändå valt att ignorera Henrik Lundqvist och Erik Karlsson), jag tyckte . som sagt – att Lisa Nordén gjorde ett mycket behagligt och intelligent intryck (med unerbar klänning), jag skrattade gott åt både Café Bärs och Kalle Moraeus, kände att det var fint med Toini Gustafsson och Jeffrey Iga.

Däremot är det oklart varför SvT köra Timells internationella lista med lite smygsexism och vem tjejen var som kallade Foppa för Patrik Forsberg.

Och The Script tyckte jag var bra, men jag kan inte musik.

***

Jonas Källman och jag tog ett trivsamt snack efteråt.

Jag hade hellre haft det i Spanien. På VM.

***

Damfotbollen får alltid skit av okunniga för att den är så mycket “sämre” än herrarnas variant, folk vill inte se de fysiska skillnaderna som de ju så lätt accepterar i…ja, säg längdhopp, boxning, tennis eller skidåkning.

Men ser vi till andra lagsporter med boll så tror jag skillnaderna är betydligt större i ishockey, handboll, innebandy och basket.

***

Så här lät förresten det INFÖR galan…

***

Kör en snabb sväng över Båstad i morgon.

En bit bort från både gala, prins och festligheter.

Närmare bestämt, cirka sex månader.

 

 

 

Patrick Ekwall

Skiter Chippen i det nu?

Eftersom du vet vad du gett dig in på så får du ta smällen och göra som Långe Lundh brukar rekommendera när det blåser lite snålt:

“Bite the bullet”.

Det var exakt vad jag gjorde under drygt elva timmar på rad 13, Thomas Cooks flight från Phuket i Vings regi.

Och som jag fick bita.

Det kräver sin man att överleva en kakafoni av sockerstinna barn, hispiga föräldrar, gallskrikande babys i en allsköns samling i en flygplanstub som ska susa över tidszoner ovan molnen i elva timmar och 20 minuter.

Planet lyfte kl 16, lokal tid.

När gallskrikande spädbarn, hysteriskt klättrande eller springande 3-6-åringar, tokskrikande dataspelande, arga, trötta, uttråkade, söndercurlade, magsjuka 7-12-åringar, hispiga eller totalt utmattade föräldrar och alla andra som suttit mitt i ett Körslaget av skrik, jämmer och elände…när alla ALLA precis somnat in i ett lugn som lagt sig efter en slitande storm…DÅ tänder förstås personalen upp hela kabinen, med tre timmar kvar att resa – hävdar att det ska “serveras en anrättning”, när vi vet att det bara handlar om att casha in på lite mer att dricka, snacks och några förbannade skraplotter som folk verkligen får för sig att köpa.

Det är tortyr när de lamporna och den högtalarrösten väcker dig brutalt.

Och sakta men säkert får igång hela orkanen igen, Körslaget i skrik med stämmor: allt från nyvaknade 3-6-åringar som bara vill sova, 7-12-åringar som fått en timmes sömn och nu helst bara vill spy upp 300 liter läsk, otsbågar, godis och allt annat skit de tryckt i sig och som en entonig bakgrundsmatta hör vi alla stackars babybarn som fått en ilsken flygplanslampa i ansiktet mitt i natten och nu börjar gallskrika rakt ut fram tills det att planet tar mark tre timmar senare.

Du tar dig inte genom en sådan resa utan att ha samlat kraft på en thailändsk strand i ett par veckor.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlade om John Guidetti och varför hans status känns lite oroväckande och varför han ännu inte ens fått fem minuter i U21/B-laget.

Läs den här.

***

Jag blir, som sagt, inte ett dugg förvånad om Pontus Jansson försvinner till Serie A redan nu i januari.

När buden kommer och alla förutsättningarna är de rätta så går det inte att hålla emot längre.

Vare sig för spelare eller klubb.

***

Oavsett vilket, oavsett om det blir speltid i U21-laget på måndag mot Reading, det lag som lånar in Guidetti nu lånar en spelare som inte deltagit i en match på nio månader.

Det är en chansning.

Men också John Guidettis enda möjlighet, om han nu är helt återställd, att få en möjlighet att spela på relativt hög nivå den här våren.

Däremot tror jag inte riktigt på uppgifterna om att Siena ville ha in John Guidetti i somras.

Hur tänkte de då?

Att han snart skulle bli klar för spel?

Vi är inne i mitten på januari och ännu har John Guidetti inte fått spela en minut ens i reservlaget.

Inte för att han inte skulle platsa eller så, snarare för att han inte varit tillräckligt återställd.

***

Såg Philip Zandén i Stjärnorna på Slottet, utseendemässigt en kopia av Erik Hamrén.

***

Studsade till när jag gick förbi det här löpet ute vid Bromma Blocks-området idag.

Brommabons krönika om brommapojken gav alltså ett lokalt löp i Bromma.

Jag trodde lokallöpen var döda och begravda.

Men uppenbarligen inte och det glädjer en gamma nattredigerare.

På Kvällsposten fick man alltid knåpa ihop lokala löpsedlar för att öka trycket på försäljningen ute i bygden. Ofta i Mörrum, Nybro och Tingsryd efter hockeyomgångar.

Typ:

LAXARNAS HJÄLTE:

TACK, MAMMA!

(Mörrum med omnejd)

TAIF-STJÄRNAN

Kjell Samuelsson

redo för spel i

ELITSERIEN

(Tingsrydsskogarna)

Jag trodde inte att lokallöpen fortfarande fungerade i en värld fylld av The Paparazzi Generation.

Eller att Bromma är så lokalt.

***

Självklart fick jag den ûbergenomtränade Abgar Barsom som träningspartner när jag chockstartade hemkomsten med ett av Rickard Nordstrands mördande thaiboxningspass i Stockholm Stadions nya fina träningslokal.

Hänga med i hans tempo var ju givetvis dödsdömt från början.

***

Bilder från Thailand och lite annat finner du på mitt Instagram-konto @patrickekwall, där jag är aktiv sen en kort tid tillbaka.

***

Det känns ganska självklart att Chippen ingenting hellre vill än att få ett bra kontrakt i Förenade Arabemiraten.

Han – mer eller mindre – bor och trivs väldigt bra i Dubai.

En deal i UAE ger honom möjligheten att bo i sitt hus på heltid, avstånden är små, lönen väldigt mycket bättre än i Galaxy (och shoppingen ännu bättre än i LA, vilket inte är en oviktigt faktor sett till familjeförhållandena).

Däremot innebär det att Chippen hamnar i en riktigt usel fotbollsliga och det kan förstås påverka hans landslagsmöjligheter framöver, även om det inte per automatik betyder att han blir “sämre” för det…Anders Svensson har inte direkt blivit en pissigare spelare för att han spelat i allsvenskan några år.

Men fotbollen i emiratligan är inte kul. Ligan spetsar med några få riktigt starka importer och med lite tunga internationella NAMN som tränare, de flesta där för att hämta säckar med dineros – och inte så mycket annat: trötta.

Resten är vad det är. Och ganska ofta matcher med ett fåtal i publiken.

Jag såg en match på plats för ett år sen i Dubai, stämningen fick Rambergsvallen att framstå som ett festfyrvekeri.

Chippen kan mycket väl hålla sin landslagsform där borta, men hur känner han själv? Gör han som alla andra utländska stjärnor i den ligan: landar lite, softar, putsar mynten och känner att det är tillräckligt som det är.

***

Ja, jäklar vad jag saknar att tillbringa resten av januari på ett handbollsmästerskap någonstans i världen.

Det känns som om man kommer lite i orytm och när jag nu följer matcher från Spanien-VM fortsätter känslan av ilska att förstärkas: hur kunde Sverige klanta bort kvalet mot Montenegro?

***

Hur min Range Rover Evoque går?

Jodå.

Bränslesnålt. Lättkörd.

Lite svårparkerat att släpa med sig lastbilen bara.

Här en ögonblicksbild från idag:

Något elektroniskt som inte är som det ska, bilen stod där en stod..

Men så är den ju nästan ett år gammal också.

***

Landslagets januariturné – som jag ju också gillar att följa på nära håll – blir det inte heller på plats.

Där kan man sannerligen tala om STOPPAD…

Annars är jag tillbaka i matchen med Fotbollskanalen Europa varje söndag kväll, start nu på söndag.

***

Pekkari i stor intervju i Bladet idag om Fyrans försäljningar och annat.

Det gjordes rubrik på en hypotetisk fråga om ett OS i framtiden som Pekkari svarade att han gärna kunde tänka sig att köpa in (vad skulle han svara?).

Men rubriksättare (likt de som en gång gjorde lokala löp i Mörrum) vet hur man ska få sin läsare och att nämna OS och TV4 gjorde sitt.

Jag ägnade mig, för en gång skull numera, åt att ögna genom de hatiska kommentarerna till artikeln.

Folk som mest vräker ur sig att de över sin döda kropp inte kan tänka sig ett OS i reklamfinansierad TV-kanal, för det ska man se i SvT.

Om det får man förstås tycka vad man vill, det är helt fritt.

Och jag vet inte om de som kommenterat har läst artikeln eller bara är lite lätt blåsta eller i alla fall inte läst en textrad om TV det senaste åren.

Ganska tydligt står det i alla fall att läsa i texten var OS 2016 och 2018 ska sändas, om nu någon missat det.

I MTG:s kanaler som ju köpt kommande vinter- och sommar-OS.

TV3, TV6, TV10 eller andra Viasat-plattformar.

Reklamfinansierat, så som OS sänds i stora delar av världen.

Än en gång, tyck vad du vill om det – skälet handlar ju om att pengarna styr och vems fel det är får du försöka lista ut, men en inte alltför vild gissning är Internationella Olympiska Kommittén, de som säljer rättigheterna och skiter högaktningsfullt om att lilla Sverige helst vill se det i fria kanaler utan reklam.

Men vi måste ändå lära oss att leva med det någon gång, det är över 25 år sen vi fick reklamfinansierad TV i det här landet, näst sist av alla i Europa – Albanien kom efter.

Enda chansen för SvT att ha en möjlighet att köpa OS igen är att göra det tillsammans med en reklamfinansierad kanalkompis eller att starta en egen kanal som är – reklamfinansierad…vilket ju inte är helt ovanligt i Europa, statliga kanaler som delfinansieras med break med köpt innehåll.

Det är som det är, du får kämpa med den verkligheten så länge sporträttigheter är sådant som det ska tjänas stora pengar på:

Bite the bullet.

Patrick Ekwall

Hur väljer du bort Messi om du får välja tre?

Ett dygn från lugnet.

Stureplansstuket runt Catch på en vidrigt överbefolkade Surin Beach…kunde ha varit Magaluf på 70-talet, Benidorm på 80-talet, en inblick i den finare världen över ett skönt samtal med Steffo på flådiga The Suri, snabbshopping på mallet i Patong och en härlig middag på ett hål-i-väggen vid namn Baan Na Na med Brolin, Brolin boyfriend, Wilma, 13 år och en Frisör som heter Hannah.

Sen tillbaka till tystnaden, lugnet, verkligheten och Thailand igen.

***

Som sagt, det går aldrig att jämföra.

Men ändå: om du får välja tre spelare i hela världen till ditt fotbollslag eller bara får möjligheten att rösta fram de tre bästa under året som har gått…kan du då undvika att välja Leo Messi som en av dessa tre?

Du kan tycka hur du vill, hålla på olika lag som du vill, känna vad vill om personligheten, speltypen eller lite hur du känner för – men hur väljer du bort den spelare som under 2012 varit fullständigt överlägsen, på alla sätt och vis? Om du får välja TRE stycken.

Det har jag lite svårt att förstå.

Visst, du kan välja spelare som betraktas som “lagspelare” och också gör ett jävla jobb.

Men sett till vad Messi gör för sitt lag…nog fan kan han betraktas som en lagspelare, mer än någon annan?

Inte minst under ett år när han varit mer framstående i landslaget…han har ju ibland kritiseras för att inte lyckas där…än någonsin: 12 mål på nio matcher, hälften kvalmatcher till VM. Som mest hade han gjort sex mål under ett landslagsår tidigare (2007).

En omröstning är en omröstning och det är vad det är.

Men att ha med Leo Messi som en av världens tre bästa spelare 2012 är – i min lilla värld – lika givet som att alltid välja den eller de bästa när det ska tas fram andra fotbollspriser.

***

Det är förstås bara tragiskt för alla inblandade i “fallet” Miiko Albornoz.

***

Visst hoppas vi att Martin Olsson hamnar i Premier League igen.

***

Klart att det blir lite löjligt när Pique väljs av spelarna som en av världens två bästa mittbackar 2012.

***

Uppenbarligen är det så att det är Brage som blir lage’ att följa när Superettan drar igång framåt vårkanten.

Kanske inte så mycket på Domnarsvallen som nere på stan.

***

Det är ju inte direkt så att Messi ständigt står på mållinjen och petar in frispelningar från sina lagkamrater.

Finns det någon annan spelare i världsfotbollen som gör så mycket mål helt på egen hand?

***

Jag och Andy Odén sitter annars i solen och tittar närmare på ett projekt som jag tror och hoppas kommer att bli riktigt givande för TV4Sports tablå i år.

Bara sport, om du undrar. Och en hel del dramaturgi som säkert kan fånga väldigt många.

Jag ser fram emot det.

***

Mina tre, sett till 2012?

1. Messi 2. Iniesta 3. Ronaldo

Därefter:

4. Pirlo 5. Kompany 6. van Persie 7. Casillas 8. Lahm 9. Ibrahimovic 10. Xavi

***

Fotbollskanalen Europa tillbaka på söndag.

Då är jag med i matchen på riktigt igen.

 

 

Patrick Ekwall

Historia är inte Zlatans bästa gren

Du vet att du inte har särskilt mycket för dig när du inte kan bestämma dig för att promenera 150 meter för att köpa en kokosnöt eller att sträcka dig efter en bok på andra sidan solstolen.

Så kan livet också vara ibland när du tampas mellan två riktigt svåra beslut: ett rent helvete.

Men jag kämpar vidare, jag gör ju det.

Och väljer oftast boken.

Egentligen är det ett enkelt beslut, men det kan ibland vara jobbigt med bläddrande fingrar som är blöta av saltvatten eller lite lätt oljiga av solcreme.

***

Vare juniorhockey eller det som kallas “Tour de Ski” är Hot News på de här bredgraderna. Om vi säger så.

***

När Zlatan säger – i SvT:s EM-krönika – att det segern mot Frankrike i EM var den första svenska vinsten i ett mästerskap mot en “stor nation” så är han förstås ute på djupt vatten.

Historiebeskrivning är inte Ibrahimovics starka sida.

Sverige har besegrat “stora fotbollsnationer” i mästerskap förut (Italien i VM 1950, Västtyskland i VM 1958, England i EM 1992).

Däremot har Sverige sällan, eller aldrig, varit borta efter två spelade matcher i mästerskap i modernare tid. Inte ens efter 2×1-2 i VM 1990 så var Sverige ute inför mötet med Costa Rica, på den tiden kunde tre lag ta sig vidare från gruppen.

Så vad som däremot är sant är att Sverige aldrig har vunnit betydelselösa (för Sverige då) matcher i mästerskap. Vi har aldrig tvingats spela sådana.

Därför hade jag nog hellre tagit en seger mot Ukraina – för övrigt det sämsta lag som Sverige torskat mot i ett EM-slutspel – än den där pyrrhusviktorian mot fransoserna.

Den var förstås väldigt roligt på sitt sätt och kul för alla svenskar på plats, gav säkert någon för en och annan orutinerad spelare (och förbundskapten). Samt ett sjukt snyggt Zlatan-mål. Inte mer än så.

När matchen var över flög Sverige hem.

Och detsamma gjorde den stora fotbollsnationen Frankrike kort därpå.

***

Om någon vill lägga upp pengar tillräckligt och köpa Jiloan Hamad eller Pontus Jansson så kommer självklart Malmö FF inte göra någonting annat än att sälja.

Sådan är verkligheten.

***

Jag gillar när ett lätt strilande regn svalkar lte på kvällarna.

***

Alltid lika roligt med uppskattande mejl och detta värmde såklart, från den gamle back-kämpen i TFF, Jonas Brorsson:

“Tjena Ekwall,

Det tog tid innan jag handlade din bok. Befinner mig precis som du i Thailand. 
Det var goa skratt redan från början.
Helsinki-Hongkong hamnade jag bredvid en finne, han höll dock inte den klassen 
som på din “finne”.

Allan Ballan, ett gammalt hederligt malmöitiskt uttryck. Att följa dig och dina 
kollegor på dina olika mästerskap är stor humor.
När jag nu noterar att du är i Phuket och undrande inte förstår alla som 
tatuerar sig, så är det ju inte längre bara Svenne Banan.
Kolla kvinnorna, du lär säkert komma på ett bra namn på dom också. Mina pojkar 
har inte kunnat hålla sig ifrån boken, med tanke på alla
garv jag gett ifrån mig under läsningen. Heders, till en fantastisk bra blogg !

Bästa hälsningar Brorsson”

***

Tydligen är det fritt fram för korta reklambreak i sportsändningar och Bladet ringde upp, läs mer HÄR.

Att bryta fotbollsmatcher för reklam utgår jag från aldrig blir aktuellt, vare sig i Sverige eller någon annanstans.

Jag är övertygad om att tittaren hellre väljer kortare studio i pausen än att störas av 15-sekunders break mitt i en match. Om man nu får välja.

Det är ju annat i hockey som har powerbreaks, anpassade till reklam-TV-världen eller till tennis (torka racket), speedway (mellan heat),  handboll (time outs), med flera sporter,  med naturliga brytpunkter.

***

Rasism från läktarhåll ska inget annat än bekämpas – med alla medel – och jag tycker det är väldigt skönt att vi slipper det på svenska läktare, det var värre på 80-90-talet.

Spelare (som Prince Boateng nu senast eller Zlatan med skarpa uttalanden om att fotboll är till för alla) ska göra sitt, pampar sitt, ledare sitt, media sitt och helt vanlg publik ska ta sitt ansvar.

Ut med idiotin från läktarna.

Ut med folk som ber sig för jävligt åt.

Det låter vackert, men tyvärr är det ingen verklighet.

***

Varför jämföra, det har jag alltid undrat.

Det går ändå inte.

Vilka nationer och vilka spelare som Sverige mötte i ett VM 1994 med likaledes i ett EM sådär en 20 år senare?

Hur ska man räkna?

Det är bara så onödigt och omöjligt att jämföra.

***

Det är så otroligt irriterande att Sverige slarvade bort sin VM-plats i handbollen och att jag därför missar mästerskapet i Spanien snart.

Jag som verkligen älskar att bevaka handbollen.

***

Vad skulle hända om domaren Martin Hansson valde att lämna arenan när folk skanderade att han är “en hora”?

För att han inte accepterade att bli kränkt på just det viset. För att det inte är OK att kalla folk för vad-som-helst?

Tåls att tänka på.

***

Jo, jag vet.

Snart är jag hemma i snö, slask, iskyla, bitande vindar och allt det där.

Men låt mig få njuta så länge det går.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Bloggen lever vidare

Klart nu: den här bloggen kämpar vidare, in i 2013.

Det får bli min lilla nyårspresent till alla trogna bloggläsare, när allt är förhandlat och klart (vilket det alltså är) så rusar vi in i ett nionde bloggår…jag har svårt att tänka mig att det finns särskilt många bloggar på sportsajter som hängt i lika länge.

När bloggen drogs igång på gamla tv4.se så existerade vare sig Twitter eller Instagram och Facebook var i sin linda, det har hänt en del sen dess och just därför känns det väldigt bra att bloggen överlevt och att ni fortfarande är en skara trogna som hänger med.

Vi kör vidare in 2013, fortsatt med modererat kommentatorsfält, det vill säga genomlästa och (sällan) slängda inlägg, precis som vilka redaktionella texter som helst. För att slippa publicera vilken skit som helst.

Ja, yttrandefrihet existerar och ska så göra. Men det finns ingen spm säger att det är en rättighet att bli publicerad under vilka vingar som helst. Även om de flesta stora nyhetsplattformar fortfarande (så även fotollskanalen.se på sina ställen, om ni undrar) låtsas som att det regnar och publicerar massor som är nedlåtande, kränkande, fjantigt, ointressant, löjeväckande, you name it.

Känner man för att kalla någon för “hora” eller skriva “Heja Real” alternativt “Heja Barca” så kan man alltid starta sig en egen blogg eller en egen sida, men under den här bloggen fortsätter vi att slippa sådant.

Jag hoppas kunna få igång “Bloggen Live” igen, det har fallerat och blivit krångligare sen ansvaret för sidornas teknik lades ut på annat håll.

Och jag hoppas förstås att du hänger med in i ytterligare ett bloggande år.

Tack!

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå