Och för att jag skulle vara helt säker på att jag skulle hitta fram så hade arrangören säkrat upp med att märka just min stol vid bord 73. Väldigt. Tyyyydligt. Och. Klart.
![]()
Vi var ett trevligt sällskap med respektive: Guds Son, Jonas Karlsson, Yvette Hermundstad och Malin Ewerlöv (som kom med friidrotts-Monika, men hade inte gjort någon Kajsa, kollades upp).
Samling till bords redan vid 17:00 och underhållningen bestod, bland annat, i att skrapa fram en trisslott som placerats under tallriken…HÄR ÄR BILDERNA TV MISSADE:
![]()
En Frisör som hette Hannah vann 90 spänn till familjekassan, men det var SvT_Jonas som gick hem med den stora vinsten efter att ha prisats av Ren Idrott för sitt dopingmotstånd i rutan:
![]()
För övrigt låter ju bord 73 inte som creme de la creme, men vi satt kungligt på alla sätt och kunde nästan ta på Carl Philip.
![]()
***
John Guidetti vore inte John Guidetti om han inte gjorde mål direkt i sin comeback.
Nu vet jag inte särskilt mycket om Readings B-lag, men det kan ju vara skit detsamma hur motståndet var – viktigast var att Guidetti var frisk nog att spela fotboll på riktigt igen.
***
En hel del raljerar och häpnar över att damlandslaget fick stryk av AIK:s P17-lag med 3-0, en match som inte spelades över full tid och där AIK tog ut en spelare efter 30 minuter.
Personligen hade jag nog trott att det skulle bli större siffror, men jag har ingen aning om hur starkt AIK:s P17-lag är.
Så stora är nämligen de fysiska skillnaderna och därför ska man aldrig, aldrig, aldrig jämföra. Inte på något sätt.
Och jag tycker att det var ett väldigt klokt och intressant av Sundhage att göra det här testet, jag tror det ger mycket.
För övrigt hör jag hellre Sundhage analysera intressant än sjunga.
***
Jag har varit inne på det tidigare: du upplever alltid galor annorlunda på plats.
Du sitter med gott sällskap, äter fint, tar ett par glas vin och får annorlunda ljus- och bildintryck än de som strålar in via TV-kameran till ditt vardagsrum.
Jag tycker inte att det var så jäkla trist, lite långrandigt kanske, men inte alls uselt som andra tydligen känt.
Rickard Olsson programlederi gillar jag, asvlappnat, distanserat och jag tycker om när han körde det mesta utan att stå och titta ned i en tjock bibba manuskort, gillar inte när man leder ett program genom att stint följa nedksrivet manus som man inte har lärt sig…men det kanske är programledartekniskt nörderi som inte är det alla söker.
Nej, skämten satt inte alla som de skulle. Men det var inte så förbannat skitnödigt.
Jag har förstått att det är “bra” när programledare bara står rakt upp och ned, tittar ned i sina kort och läser påor enligt Formulär 1A. Helt ingen personlighet, framförallt ingen som sticker ut på något sätt. Då tycker man att det är “bra”.
Men på en GALA vill jag nog hellre se en programledare som är lite mer än att läsa påannonseringar, en som sticker ut och för programmet vidare i sin stil, sin personlighet. Det ser vi alla typer av galaprogram, oftast de vi hyllar från andra länder.
Sen är det en annan sak att smaken är som en fet röv; vi kommer alltid att tycka olika om vad som är bra och vad som är mindre bra.
Jag gillade att Rickard inte pissade på någon och hånade elakt (även om den på Löfvén var ett gränsfall) för jag tycker inte att en gala är ett forum för elaka hån.
Och jag tyckte att han gjorde ett bra jobb.
***
Vad ska man säga om den cirkus som lite väl ofta snurrar runt Sven-Göran Erikssons och hans nya jobb? Eller jobb som han kanske har eller ska få.
Den senaste soppan med 1860 München är sannolikt inte Svennis “fel”, men det känns ändå ovärdigt på något sätt.
Svennis är trots allt en man som tog IFK Göteborg till UEFA-guld, Benfica till många titlar, Lazio till Scudetton och han var Englands förbundskapten.
Nu har han varit någon sorts rådgivare för en klubb i Thailand och kan möjligen vara en av två tränare för ett lag i tyska andraligan. Som 1860 påstår att han är. Men som han förnekar.
Mats Lillienbergs gamla klubb är inget Kalle Anka-gäng och Svennis får ta vilket jobb han vill.
Men ändå.
Han är värd bättre än så, kan jag tycka.
***
Är det inte lite billigt att hacka på Carl Philip?
Vi vet att han är dyslektiker och har svårigheter att läsa…är det då så förbannat kul att håna killen, när han ändå har stake nog att ställa sig på en scen och nervöst lösa ur sitt manus?
Om han hade varit en helt annan kille med dyslexi, om han varit en pristagare från Paralympics eller något och sagt fel eller stakat sig – hade det varit OK att hånskratta högt via Twitter då? Eller hade man fått löpa gatlopp då, för att man var ett svin som hånade någon med ett handikapp?
***
Jag saknar att bevaka handboll i januari.
***
Se 10:15 i det här klippet när supermodellen Caroline Winberg under Nyhetsmorgon talar om sina drömmar om att bli sportprogramledare. Humor.
***
Det var längesen jag hörde en idrottsmänniska mitt i karriären formulera sig så klokt och varierat som Lisa Nordén gjorde.
Jag förstår att hon går hem i stugorna, om det nu fortfarande sitter folk och ser på TV i “stugorna”.
***
Så här: när smekmånaderna är över kom Pia Sundhages sjungande inte vara så charmigt och roligt längre.
Ett EM på hemmaplan med gynnsam lottning kan nog ge en framgång och Sverige bör gå långt, men ingen ska glömma att de förutsättningarna som erbjöds Pia Sundhage i USA kommer hon aldrig att vara i närheten av någon annanstans. Det blir ett tufft jobb.
Och när resultaten inte kommer, då slår allt “ståhej” tillbaka.
Se bara på Erik Hamrén, kom inte och säg annat än att ALLA älskade den nya stilen, kläderna, shiningsnacket, spelstilen och buggandet hos Skavlan.
Och när det gick som det gick i EM så får han det i nacken.
Det slår alltid tillbaka, kom ihåg var du läste det först….
***
Jag tyckte Peter Forsberg var sagolikt bra på scen (och jag gillade att Gabriel Landeskog fick priset som Årets Nykomling, när juryn ändå valt att ignorera Henrik Lundqvist och Erik Karlsson), jag tyckte . som sagt – att Lisa Nordén gjorde ett mycket behagligt och intelligent intryck (med unerbar klänning), jag skrattade gott åt både Café Bärs och Kalle Moraeus, kände att det var fint med Toini Gustafsson och Jeffrey Iga.
Däremot är det oklart varför SvT köra Timells internationella lista med lite smygsexism och vem tjejen var som kallade Foppa för Patrik Forsberg.
Och The Script tyckte jag var bra, men jag kan inte musik.
***
Jonas Källman och jag tog ett trivsamt snack efteråt.
Jag hade hellre haft det i Spanien. På VM.
***
Damfotbollen får alltid skit av okunniga för att den är så mycket “sämre” än herrarnas variant, folk vill inte se de fysiska skillnaderna som de ju så lätt accepterar i…ja, säg längdhopp, boxning, tennis eller skidåkning.
Men ser vi till andra lagsporter med boll så tror jag skillnaderna är betydligt större i ishockey, handboll, innebandy och basket.
***
Så här lät förresten det INFÖR galan…
***
Kör en snabb sväng över Båstad i morgon.
En bit bort från både gala, prins och festligheter.
Närmare bestämt, cirka sex månader.