POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Blåvitt och HIF imponerade - på olika sätt

Det känns alltid lika underligt att det går en hel söndag utan att jag jobbar.

Åtminstone jobbar regelrätt.

Jag har förstås följt varenda spark i två allsvenska matcher för att det 1) är en del av jobbet att hålla sig upplyst 2) jag vill, för att jag gillar allsvenskan.

Men när det inte är något Fotbollskanalen Europa (av skäl som sannerligen har med påsktablå att göra, lite oklart), när Sporten på söndagar är förkortat och när TV4-gruppkompisarna på Cmore kör på sitt manskap…ja, då blir det helt plötsligt en jobbledig söndag (om vi bortser från att hålla sedvanlig koll, skriva den här bloggen, men ni förstår).

Att gå hemma en hel söndag känns lite som att jag inte tror att det är söndag.

Jag tror det är lördag eller nåt.

Ena halvan av hjärnan säger “det ÄR söndag”, den andra menar “vad fan gör du hemma då?”.

Och när du under 30 år har ägnat i stort sett alla söndagar åt att jobba, då är det svårt att svara på.

Jag som var så nöjd med att åtminstone få gästa Getingens allsvenska TV-sändniing idag och så visade det sig att jag tagit fel på dag, att jag egentligen ska vara med under måndagskvällen.

Så nu sitter jag här och tror att det är lördag.

***

IFK Göteborg back to basic.

Noll kosmetika och tre spelare på mittfältet som rätt ofta var försvarsspelare under 2012.

På något vis var det nog rätt lyckat för Blåvitt att det var just Häcken som stod för motståndet i premiäromgången och inte som förra året, då det var Syrianska och “alla” krävde att de inte bara skulle vinna, de skulle göra det snyggt också.

Nu blev det här istället en taktisk triumf för Stahre och Co.

Förvisso bjöd Christoffer Källqvist – och visst bjuder han lite väl ofta? – på första målet och var helt vilse på det tredje men det var ju inget snack om att IFK Göteborg hade den här matchen i sin hand.

Klok och tajt blockfotboll, ständigt på rätt plats i rätt tid.

Och med 2-0 i ryggen syntes det lång väg att IFK-spelarna kunde spela ut, andas självförtroende och då fanns det utrymme för spelare som Sam Larsson att briljera utan att tänka tvångstankar.

***

Häcken?

Peter Gerhardsson måste ha insett vad som väntade när han såg motståndarnas laguppställning men allt blev pannkaka.

Nu gick Häcken med hela gapet rakt in i wobblern. Och bet ihop rejält över kroken.

Långsamt, förutsägbart och ett fruktansvärt uselt passningsspel – jag har sällan sett så erfarna allsvenska spelare slå bort så många simpla tremeterspassningar.

Källqvist darrig, Ali Khan stabbig, Chatto, Ayarna, Ericsson på tok för omständlga och Moesafa El Kabir så som han kan bli när han inte får en enda boll i det djup han älskar att gå i: vill gör allt på egen hand, ner med näsan i gräset och försöka dribbla av åtta man.

Jag gillade däremot det sköna tillslaget som insatte finne Mika Ojala bjöd på och helt färske Simon Gustafsson som hade bra riv.

***

Mikael Dyrestam var strålande som vänsterback och IFK Göteborg har uppenbarligen en stark försvarslinje med Bjärsmyr som general på mitten och Adam Johansson tillbaka till höger. Och då är alltså Ludwig Augustinsson skadad.

***

Fantastisk matta på Ullevi.

Det GÅR att få till bra gräs om man kan, vill och väljer att lägga ned tillräckligt med resurser/cash på jobbet.

***

Förra året var det först Finnbogason och sen Nikola Djurdjic som Helsingborgs sportchef Jesper Jansson flög in…bägge blev en succé direkt och är redan iväg på annat håll i Europa.

I somras smögs David Accam in, scoutad i Östersund efter succé där (inte svårscoutat, det ska erkännas), och nu kan han bli den nye HIF-frälsaren.

Accam såg oerhört bra ut när han stack iväg från sin kantposition och drog ned rullgardinen för Djurgården. Två gånger.

***

Djurgården?

Nu är det omgång 1 och Helsingborg var (tilläts?) otroligt bra i första halvlek (kontrollerade mest av matchen i andra), men ändå…det var svårt att något var så mycket mer annorlunda med detta Djurgården jämfört med det visåg långa stunder under 2012.

Förutom att det inte blev 1-1.

Men vi ska alla ha i åtanke att det är 29 omgångar kvar och att de lag vi såg under söndagen kan vara helt nya lag i augusti.

Det gäller ju inte minst Djurgården.

***

Tillochmed gamle Mattias Lindström, som faktiskt var ratad efter förra säsongen, såg ut som en kalv på grönbete när HIF satte full fart.

Och kanske viktigast av allt: May Mahlangu, som var direkt dålig under 2012, visade prov på den fysik, den kraft och speed som låg bakom Helsingborg guld senast.

***

Erton Fejzullahu – som fick heta “Erton” av kommentator Unger under hela matchen, sen när var han INTE Fejzullahu för en svensk TV-publik? – fick ingenting att jobba med och då kan han bli lite som El Kabir, han vill göra så mycket som möjligt på egen hand rätt långt ned i planen och det är i straffområdet han är som nyttigast för Djurgården.

***

Robin Simovic?

Har varit skadedrabbad och saknade tempo. Men skön fotbollstyp, det syntes att det fanns något där.

Och såg du till HIF:s bänk så inser du att det här är ett lag med kapacitet: Walid Atta, Alvaro Santos, Daniel Nordmark, Bouaouzan, Joseph Baffo och unge lovande (inte den!) Rasmus Lindgren.

***

Ja, jag valde bort Syrianska-Kalmar FF när jag “tvingades” välja.

Därför missade jag den festföreställningen i Södertälje.

Men sett till hur svagt Rydströms röda armé – numera även “Grisarna” – varit mot Syrianska borta förut så är förstås 3-0-segern ett kanonresultat för Kalmar FF.

Sen har jag ingen aning om hur det såg ut, som sagt.

Däremot hörde jag att Sharbel Touma satt på bänken efter sedvanliga skadeproblem och ett Syrianska UTAN Touma är ett Syrianska som kommer få en jobbig säsong.

***

Måndag är en annandag och det finns att göra.

På onsdag kör vi årets sista SUPERLIVE, den här gången från Borgholm.

Och på fredag drar första uttagningen av PROFFSDRÖMMEN igång i Borås.

Så jag har gjort vad jag kan för att jobba undan så mycket som möjligt denna dag.

Det är ju söndag, trots allt.

Patrick Ekwall

Fotboll i HD-kvalitet kan förbättra vilket skit som helst

Det här med lediga helger, halvdagar och skit….hur orkar folk?

Jag står inte ut med påsk, det är en eländig ledighetsvecka när vi i den här branschen alltid jobbar och samtidigt ska försöka underhålla barn och bjuda släktingar på middagar (den har jag skippat) där alla måste sitta och vara lite mystrevliga.

Dessutom förstår jag inte hur det finns tid och möjlighet att 1) vara ledig 2) fixa och dona med alla resor

Var det inte sportlov nyss?

Och hur kort tid var det inte mellan jul- och sportlov?

Jag vet inte om jag är traditionell eller otraditionell, men jag drar helst i väg mellan jul och nyår och ser till att vara ledig hemma i Sverige över sommaren.

I mina trakter, runt Apple Bay, gör folk inget annat än att åka bort från sina dyra hus.

Det är Thailand över julen, det är fjällen på sportlovet, det är Rivieran en sväng över påsken, det är Marbella någon långhel i maj, det är Österlen tillmidsommar och det är segla lite i skärgården på sommaren.

Däremellan åker de till huset på “landet”.

Det är ofattbart att folk orkar, det måste vara ett rent helvete att bara ordna med alla resorna.

***

Råkade zappa förbi Slovakien-matchen i en Viasatsa-kanal när jag kommit hem.

Jag måste säga att det såg varmare ut att bara titta på via en TV-skärm.

Och fan så mycket bättre ut än vad det var när man fick se det i HD-kvalitet.

***

Kungligt att se Bosse Båstads son Isak i Halv åtta hos mig.

Där har vi en mästerkock i vardande.

***

Ja, vad hände egentligen med Tobias Sana?

Ordinarie i Ajax och rakt in i landslget i höstas och sen dess långt bak i frysboxen och inte ens en plats på bänken i ett Ajax som ofast kör fyra danskar från start.

Läser nu att han jagas av Roma. Ska man tro på sånt?

***

Proffsdrömmen har sannerligen varit en stormande succé så här långt.

Intresset är enormt.

Först blev det fullt på uttagningarna i Stockholm och nu tvingas vi stänga Borås av samma anledning.

Vill du ta chansen så finns det fortfarande en möjlighet att anmäla sig till Kristianstad (7 april, få platser kvar) och till Sundsvall (14 april, ganska många platser kvar).

Läs mer om hur du anmäler dig –  HÄR.

***

Det är ordning och reda i Malmö FF och det har jag inga problem med det.

Och när de mejlar ut rutiner för media och lagets spelare så är det förstås bara bra, en god intention.

Men ibland kan jag känna att allsvenska lag – och där är Malmö FF alls inte själva på banan, det finns en handfull om budet – försöker vara Manchester United utan att det finns någon anledning.

Så här står det all läsa i MFF:s mejl till media:

“Vi vill be er att så långt det bara går lägga alla intervjuer i samband med träning. Media som inte kan vara på plats ber vi att försöka hålla intervjuerna till dagtid. Om man av olika skäl söker spelare på kvällar eller lediga dagar (träningsschema ligger på mff.se) ber vi att ni skickar ett sms först och inväntar svar. Detta gör vi inte för att strypa tillgången, utan bara för att även spelarna har behov av vila från fotbollen mellan varven. Det som ur en synvinkel bara är en kort intervju, kan för spelaren vara det tredje eller fjärde avbrottet i middagen, familjestunden, umgänget eller i värsta fall sömnen

Inför match

Spelarna är tillgängliga på telefon för intervjer även efter sista träningen. men från och med kvällens inbrott stänger de av och är inte tillgängliga för intervjer förrän efter matchen igen.”

Så här: Det finns inget fel i den här informationen. Och självklart är det klokt att alltid försöka göra intervjuer i samband med träningar.

Jag ställer mig mest frågande till framförallt en sak: hur ofta händer det att media ringer ned Johan Dahlin, Erik Friberg, Markus Halsti, Ricardinho, Tokelo Rantie eller vilka du nu vill i Malmö FF:s A-lag så till den milda grad att de inte hinner äta om dagarna? Är det Sydsvenska Dagbladet och Bedebladet som tokringer om eftermiddgarna? Eller är det Wolrd Soccer och Herald Tribune som ligger på luren för att höra hur det är med Ivo Pekalskis form?

Och visst låter det som om vi har med barn att göra när spelarna har uppmats stängaav sina mobiler efter “mörkrets inbrott” och att de inte kan skita i att svara när de äter middag eller ligger och sover?

Det är dumt och onödigt att störa folk i tid och otid men jag tror att väldigt många spelare i allsvenskan – Malmö FF eller andra lag – skulle vara förbannat nöjda och glada om de fick en möjlighet att prata fotboll i media. Även om det skulle vara så att Etik Johansson satt och käkade en gång.

***

Halvdag? Vad är en halvdag? När kom man på det och hur?

***

Det är otroligt trist att vi inte får se IFK Göteborgs Ludwig Augustinsson under vårsäsongen på grund av den skada han ådragit sig.

***

Vem protesterar mot fansen när de helt struntat i att komma på matcherna i Svenska Cupen på matchtider som inte varit “TV-anpassade”?

Vems fel har det varit då?

***

Tänk att Uefa ändrade sig när det gäller avstängningen på Zlatan Ibrahimovic.

Det är ju sådant man inte tror är möjligt…att Uefa ska säga “vi gjorde fel”.

Men det är förstås kul och det ger onekligen en extra krydda till Paris SG-Barcelona.

***
Någon har mejlat och påpekat att jag var elak mot staden Zilina.

Då kan jag meddela att jag snarare var snäll.

***

Jag gillar att P17-landslaget har en tremålsskytt i sitt EM-kval mot Finland (5-0) som representerar en mindre klubb som Karlslund, på tal om Proffsdrömmen som är på gång.

Och att han heter Christer Lipovac.

***

Allsvenskan är här om bara ett par dagar och jag ser mest fram emot i premiäromgången:

Häcken-IFK Göteborg, hur bra är Häcken, har IFK kunnat konservera sin föräsongsform (vilket de inte kunde förra året)?

Malmö FF-Halmstad, hur starka är MFF gentligen, hur ska HBK ta sig an allsvenskan med inledande möte med Malmö och Elfsborg?

Elfsorg-AIK, har svenska mästarna repat sig efter usel vinter med skadeproblem (Anders Svensson och Bangura), har AIK lyckats hitta ett spel som producerar tillräckligt med mål?

***

…och sen ska väl folk åka iväg och vara lediga med halvdag före och efter när det kommer något som heter pingst också.

Men jag är inte bitter, inte alls.

 

 

 


Patrick Ekwall

Så som det blev: Matchen skulle nog aldrig ha spelats

Den dramatik som aldrig existerade på en sönderfrusen åker i Zilina fick jag och Rasta-Danne istället under natten när vi styrde en rätt svår hyrbils-BMW genom natten mot Wien.

Glashala snövägar hade orsakat en olycka någonstans strax efter gränslandet mellan Slovakien och Österrike, så vi förvisades till en enorm omväg långt ut i det snötäckta österrikiska stycket längs små hus vars källare du inte gärna besöker frivilligt.

En rysare.

Och väl framme på flygplatshotellet hörde vi snyggt pianoklinkande och skönsång från flygel i restaurangen.

Jag måste säga att jag blev överraskad över att det var en svensk landslagsspelare som bjöd på underhållningen.

Och det var nog det bästa lir jag sett från någon i Hamréns trupp under den här samlingen (och det skriver jag inte bara för att vara elak, det lät väldigt bra).

***

Nog hade vi anat (se blogg nära dig) att vi inte skulle bjudas på något mästerverk på den stelfrusna planen på MSK Zilina Stadion.

Men jag hade ju hoppats.

Alla skyllde på planen, slovakerna likaså, och jag hade tagit en konstrgäsmatch i tio fall av tio istället för den ojämna jordskorpa med inslag av grönt som erbjöds i Zilina.

Men det fanns ju så mycket annat som spelade in.

Bara att åka från en viktig kvalmatch inför 50.000 åskådare under ett tak till en betydelselös landskamp i en slovakisk håla inför några få tusen påpälsade åskådare kräver sin landslagsman och sitt fotbollsproffs att tända till och tända om.

Det är inte helt lätt, hur mycket professionell man än vill försöka vara.

De som var där för att visa att “här är jag” var ändå de som gladde mest: Kristoffer Nordfeldt, Micke Antonsson och Erkan Zengin.

Och så Anders Svensson, förstås, som bevisade för 139:e gången att han har förmågan att bryta ett mönster med passningar som inte bara är längre än fyra och en halv meter utan även så pass svårlästa att de kan lösa upp även den tuffaste av press och/eller lågt försvarsspel.

Jag är helt för att spela så många landskamper som möjligt för att få fler spelare möjlighet att känna på, men med facit i hand skulle den här matchen kanske aldrig ha spelats – den blev och var rätt meningslös i all sin bedrövlighet: möjligt att många inte kunde, men framförallt tror jag att de flesta inte ens ville och då blir det som det blir.

***

Det var rörande att se Tobias Hysén och Erkan Zengin tycka synd och försöka värma de stackars maskotkids som tvingats ut i kortbrallor när de följde med spelarna ut till match.

***

Lagerbäck och Hamrén tog ett snack före matchen

Jag håller helt med Lasse Lagerbäck att ibland måste man anpassa sig efter de yttre omständigheterna och inte drabbas av något Barcelona-syndrom.

Och även om flera av Hamréns spelare så gärna vill spela kort-kort-one-touch-längs-marken så bör man som spelare ha så pass mycket insikt om hur förutsättningarna ser ut att man inte petar varenda frispark på motståndarnas planhalva för att få rull på bollen.

I ett sånt här läge bör man självklart köra lagerbäckskt, flytta upp varenda spelare över 1.80 i straffområdet och lyfta långt för att veranda boll som dimper ned i ett straffområde kan vara en målchans.

Å ena sidan.

Å den andra: är det alltså det vi vill ha igen?

Vi såg i perioder under Lagerbäck/Söderberg spela ett riskminimerat spel som inte direkt gav oss färre målsnåla matcher med få målchanser och då tyckte vi det var skit.

Sen spelar Hamréns landslag tre matcher mot Tyskland, England och Argentina och har 10-9 i målskillnad och då är det för jävligt.

Och nu är alltså två pissmatcher med intetsägande offensiv och noll insläppta mål något som gör att alla talar om att “någonting måste hända med svensk landslagsfotboll”.

Men det går i vågor i landslagssammanhang.

När Sverige ska spela mot Österrike i Wien är det den 7 juni, det hinner hända otroligt mycket fram till dess, det vi av erfarenhet.

Jag minns bara senast jag var här i Slovakien och såg ett utskällt Lagerbäck-styrt landslag få med sig 0-0 tack vare en storspelande Magnus Hedman i målet. Några dagar innan hade det “bara” blivit 1-1 mot Turkiet hemma och de domedagsrubrikerna över svensk landslagsfotboll som utmålades då var fetare än de är idag.

Den gången slutade det med att Sverige gick till VM.

***

De körde klassiskt storbandsorkester på matchen, i sådana där riktigt stora grå rockar.

Sådana man alltid såg på stora matcher på Malmö Stadion (Brandkåren!) eller i Idraettsparken i Köpenhamn (oftast med Gladsaxe Pigegarden!)

***

Jag gillade att Nordfeldt kändes så trygg i sitt agerande på det lilla som vevades in i straffområdet och framförallt för att han var Pär Hansson-säker med fötterna.

***

Erkan Zengin slarvade en del, ibland på grund av planen och ibland inte på grund av planen, men han bjöd på något nytt och annorlunda i ett svenskt kantspel.

Ständigt i rörelse för att vara passningsbar, irrationell i sitt mönster med bollen och med en känsla för både små instick och att ta skott.

Det syntes att han och Toivonen trivdes ihop och jag tror också att Zlatan skulle uppskatta den typen av bollintelligent spelare.

Däremot vet jag inte var Ibrahimovic hade tyckt om de där gesterna som vi fick se ibland (eller, jo det vet jag) men jag gillade att Zengin tog för sig på alla sätt och inte sprang omkring och gömde sig som en blyg debutant.

***

Antonsson är absolut en kandidat för en startplats.

***

TT:s utsända i kylan såg ut att trivas…

…och Rasta-Danne plockade fram varmaste mössan

Sett till spel, sett till väder, sett till omgivning, sett till underhållning  – det här var den sämsta landskampen som jag har sett live och då såg jag ändå några på 80-talet.

Möjligt att 0-0 mot Jordanien i Abu Dhabi kan konkurrera, en match där Lagerbäck skrek sig hes på en stackars Matias Concha inför 125 åskådare (de flesta jordansk arbetskraft som kom efter paus när de gått av sitt skift på något skyskrapsbygge).

Men då fick vi åtminstone sitta i stora feta går skinnfåtöljer i skjortärmarna och blev serverade från silverbrickor.

Nu kunde jag knappt röra mig på en plaststol, trots att jag hade pälsat på mig allt, och det enda som serverades var fotogenångor från en andedräkt på en tokskrikande slovakisk supporter i 50-årsåldern.

***

2-2 i Dublin var annars exakt det som behövdes för att förgylla de här landslagssamlingarna.

Nu har vi fortfarande ganska mycket i egna händer ett tag framöver.

Och den där poängen i Berlin kan bli guld värd i slutändan.

***

Vinterfanskapet är alltid roten till allt ont. Alltid.

Patrick Ekwall

Därför finns det en risk att landskampen blir ett skämt

Vi kan såklart säga vad vi vill om de här hålorna i dystrare trakter av Polen, Tjeckien eller Slovakien…och det gör vi ju också, det gör nog alla som en gång varit i Zilina…men maten är fantastisk.

Jag, Disco, Rasta-Danne, den ständigt solbrände Skiöld och Djurborg slog oss ned vid ett bord i furu på ett rätt anspråkslöst hak vid namn Trattoria Pepe.

Mellan branschens rövarhistorier, allt från Buhre till Bess och landslagresor med Månsson, Rosa och Linné till vad som hänt eller inte hänt…som jag och den ständigt solbrände Skiöld känner att vi måste föra vidare till den yngre generatioen…så högg vi in på gudomligt käk.

Pepperstek, schnitzlar, pasta, öl, lokalt rött på Cabernet Sauvignon och desserter med kaffe på toppen: en knapp trehundring per skaft.

Hade det varit som det en gång var så hade det kunnat bli en måndagkväll som hade kunnat sluta hur fan som helst.

Men det är en helt annan (rövar)historia.

***

Till slut gav Erik Hamrén alltså Samuel Holmén samma möjlighet som Oscar Wendt: att få och ta chansen på den position som man normalt spelar på. Fair enough.

Och eftersom det hade känt lite tokigt att inte spela Anders Svensson från start som betydde det att Pontus Wernbloom får sitta som han satt när han lämnade Friends: på en bänk.

Jag har en känsla av att han inte är helt nöjd med det, om vi säger så, men ibland finns det inte godispåsar till alla i den här branschen.

Tyvärr tror jag att det här kan bli en landskamp som inte ger någon en chans att briljera.

De yttre förutsättningarna talar om fem-sex minusgrader och – framförallt – är planen ett skämt, det kommer vara omöjligt att spela ett vettigt passningsspel, det kommer vara extremt svårt att driva bollen framåt och det kommer bli tillfälligheter som gör om bollen lägger sig på foten eller studsar upp i knähöjd.

Men, som Hamrén sa igår, vem har sagt att allting alltid är rättvist?

***

Här har du Zilina Stadion, granne med en sliten hockeuhall, industribyggnader och ett järnvägsspår på ena sidan, en motorväg på den andra.

4 000 biljetter sägs vara sålda till matchen och det finns en förhoppning om 6.000 åskådare, vilket är föga troligt…det är inte direkt så att den här landskampen är talk of the town ens i Zilina.

Så tänk er en miljö med svinkyla, usel matta, gammal sliten betong-och-plåt-arena och publikmiljö a la Halmstads BK-IFK Norrköping i slutet på oktober eller nåt.

Det blir en rätt stor omställning för en hel del svenska landslagsspelare, lite tillbaka till rötterna.

***

Om slovakerna har lite koll på Safari så vet de att han inte slår en passning, ett inlägg eller tar ett skott med högerfoten ens under pistolhot.

Det syntes ganska tydligt under träningen igår.

Nu får han lira på högerkanten och framför sig har han en annan vänsterbekant då även Alexander Kacaniklic fått byta kant (till förmån för Zengin).

***

Laget är alltså:

Nordfeldt – Safari, Antonsson, Olsson, Wendt – Svensson, Holmén – Kacaniklic, Toivonen, Zengin – Hysén.

Den största överraskningen är väl egentligen att  Jimmy Durmaz inte fick en möjlighet från start, jag trodde han stod längst fram i kön av de “nya”.

***

Rasta-Danne kom glidande till bevakningen med Instamatic-kamera, en som han nästan kan stoppa i fickan när han är klar.

Lite udda i branschen.

På tal om udda valde Rasta-Danne en dessert som var en härligt kletig sörja av det mesta, toppat med ett hav av vispgrädde.

Rasta-Danne lät hälsa att den var kanon (jag är skeptisk) och sänkte hela härligheten på ett par minuter.

***

Det blir ALLA kläder som finns nedpackade på ikväll.

***

Lasse Lagerbäck har flightat in till Zilina för att vara expertkommentator på kvällens match.

Han har gjort ett väldigt bra jobb för Viastsa i den rollen.

Men det är förstås lite humor med tanke på vad Lagerbäck alltid tyckte lite hånfullt om “sådana där populister som sitter och tycke i TV-rutan”.

Jag skrev förresten en lördagskrönika på det ämnet 2011. Läs den HÄR.

Till slut hamnar de alltid där, i media, på den andra sidan, hos fienden.

***

Dagens försök i att döda lite tid bestod, som vanligt, med den sedvanliga stadsrundturen.

Inte särskilt upplyftande.

Slitna gamla tegel- och betonghus trängdes med ett par torg där frusna människor hukade i kylan och ett modernt köpcentrum med allt vad det innebär: Mars&Spencer, Tesco, ett Donken, lite mindre lokala klädhandlare där alla syntes satsa på kvinnokläder i en stil som vi nog skulle kunna benämna “öst”, mobilskalförsäljare, caféer, ett Gant och en foodcourt högst upp. Ungefär så. Som vanligt. Som överallt.

Nu ser jag mest fram emot att tiden ska gå så att det blir match och så att man kan få käka snart igen.

 

 

 

Patrick Ekwall

Köpes: en högerback. Säljes: de som Hamrén ej vill ha

Ibland händer det förstås att du hamnar på ställen som du förmodligen inte hade förlagt en weekendresa till.

Jag vågar påstå att Zilina i Slovakien är ett sådant, utan att vara överdrivet elak.

Åtminstone i mars när ishavsvindarna ligger på norrifrån mellan snötäckta berg.

Det är en rätt gråtrött stad med bilindustri, 85.000 invånare, 20 mil från huvudstaden Bratislava men nära både den tjeckiska och den polska gränsen.

Du kommer hit, fryser på en träning, jobbar, hänger i en reception, letar kanske upp en restaurang, jobbar lite till, sover, bevakar en match och drar så fort du kan – det är vad det är och det är också en del av fotbollen: den finns överallt, ibland måste du åka dit.

Så tänker nog både jag, kollegor i branschen och de svenska spelare som här och som bara går och väntar på att få spela en fotbollsmatch.

***

“Hade jag varit klubblagstränare så hade jag köpt in en ytterligare en högerback”, sa Erik Hamrén efter dagens träning där Samuel Holmén fick köra på den positionen, liksom den extremt vänsterfotade Behrang Safari, när Micke Lustig fick jogga hem till hotellet med fortsatta skadebekymmer.

Det är uppenbart att förbundskaptenen inte tycker att de alternativ som finns bland “naturliga” högerbackar är tillräckligt bra.

AZ:s Mattias Johansson tycker jag borde testas, han har fått ungefär lika mycket speltid i klubblaget som Safari på senare tid men är absolut ett alternativ även om U21-chefen Håkan Ericson har (eller har haft) en annan uppfattning.

Jag gillar ju Elfsborgs Johan Larsson och jag hoppas en hel del på den sjukdomsförföljde Emil Salomonsson (IFK Göteborg)…jag tycker att det finns någon eller några att känna på, men Hamrén visar tydligt vad han tror på när han hellre vill försöka med mittback som Granqvist, vänsterfot som Safari eller central mittfältare som Holmén.

***

Vi pumpade ganska effektivt på fin motorväg från Wien till Zilina igår och checkade in på spelarhotellet (där vi helst INTE bor, men ibland finns det inga alternativ) som ligger 100 meter från den rätt nedslitna gamla fotbollsarenan.

Det är ingen Friends Arena direkt och mattan var fullständigt usel, varenda passning längs marken var lite som att spela på roulette: hamnade lite var som helst.

Och det kommer bli så sjukt kallt när det är dags för avspark klockan 20:00 i morgon, talas om sju-åtta minusgrader och elaka vindar som kommer att virvla genom de breda öppningar som finns där betongens kortsidor möter betongens långsidor för att sen studsa upp i den plåt som ramar in arenan.

Så här: det förs ingen debatt om tak eller inte tak.

***

Oscar Wendt kommer att få chansen imorgon och han kommer att få det på den position som är hans rätta, som back till vänster.

Helt rätt att ge honom en ärlig chans (han hade kunnat gå över på högerbacken, det har han gjort förut) och det ska bli intressant att se vad Bundesliga har att erbjuda landslaget efter lång tid med god form.

***

Och i ett hockeytokigt land är Zilina Vlci (där vlci betyder “vargarna”) inget att skryta med, de är aldrig nära att vinna några titlar.

Däremot är ju gulgröna MSK Zilina ett lag som gett eko i fotbolls-Europa för inte särskilt längesen.

2010/11 kvalificerade de sig till Champions League efter att ha slagit ut Sparta Prag och ställdes mot Chelsea, Olympique Marseiile och Spartak Moskva i sin grupp.

***

Förmodligen får vi se Erkan Zengin och Jimmy Durmaz i minst en halvlek. Spännande.

Ola Toivonen kommer att spela, sannolikt med Hysén längst fram.

Granqvist har små skadebekymmer och det innebär nog att Antonsson spelar, även om Per Nilsson närmar sig.

I övrigt var träningen ett mischmasch av västbyten och Hamrén erkände också att han inte riktigt visste hur han skulle formera laget.

Om jag får chansa så tror jag att det kan se ut så här:

Nordfeldt – Holmén (jag tror INTE han vill spela högerback, men det är också ett tillfälle att få speltid), Antonsson, Olsson, Wendt – Svensson, Wernbloom (Elm klart bäst på träningen men det vore underligt om inte de här två får speltid och träning är träning) – Kacaniclic (testades på “fel” kant och instruerades av Hamrén att bryta in och utnyttja sin vänsterfot från en mera central roll), Toivonen, Zengin – Hysén.

Möjligt att Durmaz startar istället för Kacaniklic.

Men hur ska jag kunna veta när inte ens Hamrén kände sig säker?

***

Jonas Olsson drog iväg ett stenhårt pressat skott rakt upp mot en avsats på läktaren där väldigt många männsksor stod, däribland jag och en del andra mediamänniskor.

Det var helt idiotiskt gjort och det kunde ha slutat illa.

Den som är väldigt väl medveten om det är Jonas Olsson själv och jag vet också att han kände väldigt stor ångest för det tilltaget.

Bollen träffade först en slovakisk autografjägare och studsade sen med full fart rakt i skallen på SvT:s Jane Björck som var på väg uppför en betongtrappa och som sen föll handlöst baklänges.

Nu gick allt bra och vi kan såklart skämta om det efterhand, men det var inte roligt någonstans.

Det vet Olsson som omgående bad om ursäkt och som säkert begrundade varför hans inneboende ilska ibland utmynnar i tilltag som kan betecknas som helt oförklarliga.

Nu handlade det om att de äldre förlorat i spel mot de yngre, de sedvanliga skämtsamma “hånen” flög i luften, Olsson såg en boll framför sig och drog till, bara någon meter från läktare och folk.

Vi vet ju alla att det är Olssons intensiva inställning som är en del av hans inneboende styrka som spelare, det är den som har tagit honom till en plats i Premier League och landslaget.

Men det finns alltid gränser och nu gick han över den och det viktigaste av allt är (förutom att ingen skadade sig) förmodligen att han vet om det själv.

***

Getingen bor som Bombaren en gång i Oita, Japan, under VM 2002.

Då när han skrek efter att ha gått in i receptionen tillsammans med Perlskog:

“Deeeeetttta är ett vaaaandrarheeem!”

***

Ett himmelrike för en högerback.

***

Alla ni som har anmält er till PROFFSDRÖMMEN och lämnat en korrekt mejladress ska ta en titt i er inbox, information har sänts iväg.

***

På hotellet finns det ett kasino som heter Casino Olympic, det känns som om det är mitt plejs.

***

Å anda sidan gillar jag alla landskamper, oavsett var de spelas och hur vädret är.

Och när vi ska gå från arenan imorgon är vi på hotellet inom fem minuter.

Hade matchen spelats på Friends ska du vara glad att du kommer hem innan du ska gå upp igen.

 

 

Patrick Ekwall

Jag: en asiatisk kampsportare

Mycket galor har det blivit genom åren.

Men aldrig riktigt på scen förrän jag fick vara med att presentera de nominerade i Filip&Fredriks Kanal5-föreställning av Kristallen senast.

Och så i går då: inkuppad.

Rickard “Pretty Boy” Nordstrand ville bjuda på Berns med fantastisk mat och Kampsportens egen gala med bra flärd bland prisutdelarna, allt från Stefan Sauk till Adam Alsing, Agneta Sjödin och Mona Sahlin.

“Det är bara kul om du vill hänga med och umgås lite”, tyckte Pretty Boy.

Mitt i maten fick jag så – helt plötsligt – höra via Thabos röst ur högtalarsystemet att jag skulle dela ut ett pris tillsammans med Paolo Roberto.

Pretty Boy garvade gott – han har en förkärlek till practical jokes – och där stegade jag upp scen inför fullsatt salong utan att ha en aning om vilket pris som skulle delas ut eller vad jag förväntades att säga.

Tur att Paolo hade koll.

Och att han inte har något emot att prata.

Det gick nog rätt bra ändå och det kändes stort att bli betraktad som “asiatisk kampsportare” i en sal fylld med berömda och gedigna fighters…det närmaste jag kan komma “asiatisk kampsportare” är att jag äter med pinnar på japansk restaurang och ibland för ett krig mot hala och råa – men döda fiskar.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlade om att jag redan börjat tröttna på att Pia Sundhage måste sjunga i tid och otid.

Jag hör henne hellre prata, för jag känner att hon är väldigt intressant.

Och en dag så kommer hon att få sjungandet i nacken, tror jag.

Läs HÄR.

***

Mot Zilina i Slovakien nu.

Och den så brännheta landskampen mot Slovakien.

Den som rätt många spelare har haft lättare att få slippa än att bli uttagen.

Tycka vad man vill om landskamper som inte gäller någonting, men jag har alltid gillat dom.

Det är i samband med sådana här matcher som mindre erfarna namn ges chansen. Och rätt ofta tar dom.

Nu råder det inget tvivel om att det finns en liten chans att närma sig en tänkbar startelva när det smäller igen i juni.

Det hinner hända en hel del fram till sommaren så det är ju vad det är, men nu får några spelare åtminstone en ärlig chans att visa att de kan prestera i ett landslag…sen inser jag också att det är vad som händer i klubblaget som avgör om du ens blir uttagen i juni eller inte (Sana och Ranegie är typexempel på det).

Jag kan tänka mig en startelva som ungefär ser ut så här:

Nordfeldt – Antonsson (om inte Lustig är skadefri), Granen, Olsson, Safari – Svensson, Elm – Durmaz, Wernbloom, Kacaniklic – Toivonen.

Sen kan det förstås finnas en hel del alternativ.

Granqvist kan, exempelvis, få ta den högerbacksplatsen han fick senast när Lustig gick av men jag tänker att Hamrén vill ge Granen/Olsson så många matcher som möjligt tillsammans.

Samuel Holmén är absolut ett alternativ och det är möjligt att Elm eller Svensson får börja å en bänk eller att Holm´n placeras på en kant.

Jag är övertygad om att Durmaz får inleda, att han vill se Toivonen i spel och att Wernbloom måste in.

Vi kommer att sakna djupledsspets framåt, Hamrén verkar vilja ha det, och det talar för Hysén eller Fejzullahu längst fram.

Men jag utgår från att vi får se en hel del byten och att spelare som Zengin, Wendt och Erton F får minst en halvtimme.

***

The Mauler fanns på plats i Berns Salonger och fick ta emot pris.

Det kändes stort.

Nu var han svårt nervös på scen…men i oktagonen frukatr han ingen…men det skimrar en sorts aura av superstar kring den killen ändå.

Och Globen såldes slut på en pisskvart till hans fight den 6 april.

***

Johan Dahlin tackade nej till Thailand i januari, ville hellre ladda med Malmö FF.

Det blev nog hans dödsstöt med landslaget.

När Isaksson och Wiland fick ledigt och Pär Hansson visade sig vara skadad – då kallade IFK Norrköpings lovande David Mitov Nilsson in.

Jag hade nog trott på (och valt) Karl-Johan Johnsson men det är förstås kul att en allsvensk målvakt får chansen.

***

Jag gillade att Erik Hamrén tog sig tid att prata länge och väl med mediarepresentanter dagen efter 0-0-mörkret mot Irland.

Hellre det än att gräva ned sig och bara slå ifrån sig.

***

Foto-Soffan är hemma med bebis.

Så det är jag och Rasta-Danne som jobbar ihop på den här landslagsresan.

Långe Lundh har valt att inte åka med.

Anledningen till det?

“Inga kommentarer”, låter han hälsa.

‘**

Att Sverige skulle ha ett landslag som är “oerfaret” och inte van vid att spela stora matcher är förstås nonsens.

Dels är det inte sant (snarare tvärtom) och dels vet jag inte om en VM-kvalmatch mot ett 41-rankat Irland på hemmaplan är så mycket till en extremt “stor” match i sammanhanget.

***

En förbundskapten ska förstås alltid jobba på lång sikt, även om det inte är lätt med spelare som mellan tiden man ses kan pendla extremt mycket i form och i speltid.

Men rätt ofta blir kortsiktighet det som avgör.

Och även om vi ser Rasmus Elm och Kim Källström som det innermittfältspar som gäller framöver så är det matchen i nuet som gäller, den som är viktigast i ett kval och inte någon match som ska spelas i höst.

Är då spelare under isen eller har en dålig dag, ja då måste det finnas utrymme att byta för att lösa ett akut problem: den match som spelas just här och nu och som helst ska vinnas.

Ett landslag eller en landskamp är inte ett klubblag eller ett seriespel där spelare ibland behöver ges förtroende för att det ska bygga laget i många omgångar framöver.

Ett VM-kval är tio matcher, alla livsviktiga.

Då tycker jag att det alltid krävs en aktiv matchcoachning.

Sen har vi ingen aning om Anders Svensson hade gjort det bättre än Elm/Källström vid ett inhopp.

Men det var värt att testa för att ändra matchbilden. I just den här matchen.

***

Senast jag var i Slovakien var när Sverige kvalade i Bratislava efter 1-1 mot Turkiet i Göteborg och vi fick en minnesvärd presskonferens i en mörk lokal där Lagerbäck/Söderberg och Bjärred Andersson väldigt försenade mötte upp under isande stämning, ett mediamöte känt som de “långa knivarnas natt”.

Magnus Hedman räddade sen Lagerbäcks jobb – vilket ju Lagrell och Lagerbäck vidimerat – när han storspelade och Sverige tog en poäng via 0-0.

***

Som sagt: jag är en asiatisk kampsportare.

Patrick Ekwall

Alibipassningarnas paradis i Friends - då hade vi behövt en helt vanlig Svensson

Som sagt: det har känts rätt slött och otaggat under hela den här veckan och inte ens en blind kan påstå att det var ett superladdat svenskt landslag som sprang ut på sin nya hemmaarena för att skrämma livet av sina motståndare, ta kommandot, visa vägen, trycka ned och bestämt påpeka att hit ska ingen jävel komma och komma.

Det var tvärtom Irland som bestämde första kvarten.

Och som sagts 2: vi har inte varit särskilt övertygande som bollförande lag mot defensivt motstånd, vare sig mot Färöarna eller Kazakstan, men mot ängagängen löser det sig oftast ändå.

Irland är mer än så och taktiskt sett så åt Trapattoni upp oss och fick matchen exakt dit han ville.

Erik Hamréns lag är oerhört statiskt och lättläst mot lag som sätter tung press (och klarar av det) och spelar lågt.

Det blir alibipass på fem meter hit och dit och till sidan och bakåt.

Det existerar i runda slängar noll intressanta alternativ…bortsett från en lycka till-boll i djupet på Tobias Hysén som gjorde vad man kunde begära av de han fick…när försvarsspelare eller mittfältare lyfter på hakan för att leverera en passning och då hjälper det förstås inte att leverantören dessutom har problem att behandla bollen.

Vi visste nog att Safari skulle inleda matchen lika nervöst som om det var hans första landskamp i karriären, vi visste att Lustig skulle bombarderas av press och att Granen/Olsson skulle dra iväg ett och annat uppspel som hotade publik med popcornkartonger i händerna på rad 11. Sådant kunde vi ta för vi vet att det finns annat att hämta där och att Safaris nerver släpper efter ungefär 57 minuter.

Men att Kim Källström och Rasmus Elm skulle hantera bollen som om den vore en hårt pumpad badboll? Det kom som en överraskning.

När Sverige efterhand inte lyckades bryta mönstret så är det för mig en gåta att både Kim och Elm fick fortsätta i 90 minuter, framförallt eftersom ett av alternativen på bänken var Anders Svensson och är det något den mannen fortfarande är en mästare på så är det att bryta mönster: hitta instick, vända spel, leta finurliga passningar FRAMÅT som hotar motståndarna och skapar ännu fler möjligheter och ännu fler alternativ.

Nu dröjde det över en timme innan Erik Hamrén gjorde ett byte som sågs som en förändring (jag räknar inte in Lustigs skada) – tyckte han att det fungerade så pass bra att det inte behövdes någonting annat eller kände han att hans bänk inte hade vad som önskades eller krävdes?

Däremot ska jag inte ifrågasätta var han hittade de chanser som han tyckte Sverige skapade för att vinna matchen, för ibland säger man saker direkt efter matcher som inte alltid är så genomtänkta, det vi alla.

Men 0,7 målchanser – en boll som ramlade ned framför fötterna på Elm på slutet och en svårt skruvad inläggsfrispark (en sån som resulterar på darriga finska målvakter) från Källström som målvakten petade ut till hörna, det är inte “tillräckligt” mot ett motstånd som Irland i ett VM-kval på hemmaplan.

Det krävs väldigt mycket mer än så för att hävda att man skapat tillräckligt för att vinna.

Zlatan Ibrahimovic?

Ja, tämligen blek.

Han inledde som forward i 4-4-2 och när spelet gick i stå och han ville känna sig involverad så spelade han till slut på alla tänkbara positioner, utom möjligen Isakssons.

Jag gillar honom bäst som ren 10:a, där tycker jag att han gör störst nytta i landslaget…nu blev han fast i tremeterspassningar väldigt långt ned i planen eller totalt isolerad som targetspelare sidan om jättelika irländska backar som såg fram emot varenda luftpastej som glupska barn vid ett godisregn framför en scen på Gröna Lund.

Vi kan heller inte lita på att Zlatan ska göra det på egen hand, även om det sker ibland och det är synd om alla dom andra…vi kan inte bygga ett framgångsrecept på att en spelare vinner våra matcher.

Sebastian Larsson har haft en ganska tung säsong i Sunderland och jag tycker det sett likadant ut i landslaget, alldeles för sällan kommer han ens fram för att skicka iväg sina patenterade inlägg och oerhört sällan slår han ut sin motståndare när vi står statiskt och väntar på att något ska hända att någon ska göra något.

Då fungerar Alexander Kacaniklic bättre, han har ett bra driv med bollen och är ofta så pass lurig att det händer något – och han bryter mönster.

Irland var två minuter från att förlora mot Kazakstan borta i öppningsmatchen och trashades sönder och samman av Tyskland, jag är inte helt säker på att laget är så bra som många vill göra gällande efteråt: skapade Sverige 0.7 målchanser var irländarna nere på 0,4.

Men de var bra på att göra Sverige väldigt dåligt och det är det som lite för lätt numera.

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Zlatan och mediapacket: så segt, så sömnigt

Kroppen förfaller, bit för bit: ser sämre, handeld som svullnar upp, hör illa, baksidor som är stela som betonfundament, rygg som ständigt jävlas, nackspärr och självklart krasade det till lite lätt i högervaden under torsdagens inomhusfotboll.

Snart sitter jag i David Hellenius nya “Helt sjukt” och berättar om eländet.

Men just nu känns det inte som något man gärna skämtar om.

***

Det har varit något oroväckande slött och segt med hela den här landslagsveckan.

Dan före match var, tyvärr, inget undantag.

Zlatan kom till presskonferens och körde mest plattityder om att det är kul at göra mål och mindre kul att släppa in, han kändes lite trött och smått uttråkad och jag kan inte påstå att vi i mediapacket upplevdes så förbannat mycket sexigare.

En och annan fråga om Tobias Hysén eller Toivonen, någon från irländare om Trapattoni och en från en man som gjorde misstaget och sa att han var från fransk media och blev så bestämt avspisad på sin fråga att det åtminstone kom en isande kall vind svepande över lokalen för ett ögonblick…sen fick det inte plats för så många fler frågor.

Det är en sanslöst viktig VM-kvamatch mot ett motstånd som kommer vara redo att döda för ett glas vatten och ändå känns det såsigt, segt och inte mer spännande än om huruvida Tobias Hysén ska spela från start istället för en matchotränad Ola Toivonen.

Och om att det är kallt ute. Eller ett jävla tak.

Det har inte slagit gnistor om vare sig mediarapporteringen, nyhetsläget eller om spelarna.

Förmodligen för att det är vad det är…en ganska “given” startelva, en ganska konfliktfri resa fram och en lång dags färd mot avspark.

Men jag är inte orolig…det är kl 20:30 på fredagkvällen det gäller att vara på hugget inför 50.000 åskådare och inte i en mixad zon och de förväntade frågorna.

För då smäller get, jag lovar.

***

Giovanni Trapattonis presskonferens var också en föreställning.

Om inte sömnig, så fullständigt flummig.

Trapattoni hankade sig fram på Mancini-engelska, ibland med hjälp av en kvinnlig tolk som fyllde i lite ord här och där, och svarade lite som Tommy Söderberg kunde göra ibland; typ, om en häst på Solvalla om han ville beskriva en överlappning.

All respekt till den gode “Trap”, han är en bra man och en av fotbollens stora managers/tränare, men jag har fortfarande ingen riktig aning om vad han egentligen ville säga.

Möjligt att tolken hade det.

Men hon fick mest tiga still.

***

Isak – Lustig, Granen, Olssno, Safari – Elm, Källström – Larsson, Ibrahimovic, Kacaniklic – Hysén…allting annat än den startelvan skulle vara en överraskning.

***

Du inser att det inte bjudits på något fyrverkeri inför matchen när kvällisarna toppar sina nätsidor med att någon norrbagge inte vill komma till Sverige och åka skidor.

***

Det måste ha varit topp 3 segaste presskonferenserna med Zlatan som jag har varit på…även om den inför Nordirland borta ärsvårslagen.

***

Nio av elva startspelare i Irland spelar i Premier League, bara Robbie Keane (LA Galaxy, MLS) och Robbie Brady (Hull, Championship) håller till på annat håll.

Det är inte de allra svåraste av namn i Premier League, men det är ändå spelare som vecka ut och vecka in ställs mot väldigt bra motstånd inför stor publik.

Och 2-0 på Polen i senaste träningsmatchen är ett väldigt bra resultat.

***

Jag hoppas väldigt mycket på Rasmus Elm i den här matchen.

Det känns som om 2013 kan bli hans stora år och den där frisparkskanonen mot Argentina sitter fortfarande på näthinnan.

Gör Zlatan “en Beckham” och släpper något farligt frisparksläge till Rasmus?

***

Vad Uefa-delegaterna och domaren bör känna till är att varenda åskådare ska ägna evigheter i kylan för att ta sig från arenan efter matchen.

Låt dom få sitta i värmen under ett tak fram till dess.

***

Idag hade Lundh inga kommentater till varför han bara svarat med inga kommentarer.

***

Både Tomas Brolin och Jocke Björklund på plats på Friends i samband med den svenska träningen idag.

Det gav fina 94-vibbar.

***

Jag ser väldigt mycket fram emot matchen i alla fall. Och hoppas på bra stämning, räknar med att tillresta irländare kommer att hjälpa till med det.

***

Och så har jag lite ont i en axel också.

Känner av smärtor i vänstra fotleden.

Så otroligt slut som artist.

Men det gäller ändå att aldrig ge upp och i det sammanhanget är jag lite irländare, så heter jag Patrick dessutom.

 

 

 

Patrick Ekwall

Taket är nått

Tak eller inte tak, hade vi inte annat att tänka på inför Sverige-Irland?

Jo, förmodligen…men det ska alltid vara något.

Och för att komma så nära som möjligt tog jag och fotograf Tarland en tur högst på Friends Arena.

“Jag går inte med er”, sa Janne Bengtsson, en av de kungliga vaktisarna, som hjälpte oss att hitta.

Det är när vaktmästarna tvekar som man vet att det kan darra till lite i knäveckan.

Så här: har du en liten gnutta svaghet för svindelkänsla, då ska du inte ens försöka.

När man tassar fram på gallerbroar, 40-50 meter över gräsmattan, så gäller det att ta jävligt djupa andetag.

Själva taket rullar du förresten inte upp som vilken taklucka som helst. Det kräver två pers som checkar av flera olika stationer och bara utvalda som med fingeravtryck löser alla koder.

Det låter förstås lite modern James Bond-film och när man väl strosade omkring bland “takbjälkarna” så kände jag mig lite som i en filminspelning där jag bara väntade på att golvgallret skulle lossna och jag skulle få tag på ett rep, hänga försvarslös ut över planen och i väntan på en säker död…med ett par starka inklippta sekvenser som visar hur jag sakta men säkert tappar greppet över den sjukt skräckinjagande höjden…så kom Zlatan flygande i en specialdesignad minihelikopter och räddade mig.

“Tack”, sa jag,

“Det här är Zlatan Arena”, sa hjälten och vi seglade nedåt till säker mark till suggestiv musik med elektrifierade fioler i bakgrunden.

Du blir lätt lite vimmelkantig och får konstiga tankar i huvudet när du står på ett galler och vet att ett snedsteg innebär fritt fall rakt ned på en nylags gräsmatta från Holland.

***

Jag tror nog att Erik Hamrén väljer Tobias Hysén längst fram med Zlatan.

Av flera skäl, dels för att Toivonen alldeles nyss kommit tillbaka från segdragen skada, dels för att han gärna vill ha Hyséns egenskap som vass djupledslöpare och dels för att Hysén visat väldigt god from sen Thailandsturnén ijanuari.

***

Det vi inte ska glömma när det gäller detta Irland är att de nyss besegrat Polen med 2-0 i en träningsmatch och att de inte hade några större problem att slå Färöarna borta med 4-1.

I skuggan av Tyskland borta och 4-2 på England så glömmer vi vilket helvete vi hade för att få ihop tre poäng i Torshavn.

***

Fick en riktigt bra träff på Svensson idag, Wernbloom vittne.

***

Om Trapattoni får som han vill och taket lämnas öppet under matchen så går den nyinlagda gräsmattan under av kylan och förstörs, då måste den slängas.

Känns ju som ytterligare en anledning att hålla stängt.

Tanken är att den matta som ligger på arenan just nu ska ligga kvar så länge den håller måttet, en bit in på den allsvenska säsongen.

***

Alla som tycker att fotbollsmatcher alltid ska spelas utomhus utan tak…ja, det är ju som det är med nostalgiker.

Vi borde köra med läderboll och snörning också.

Sex aluminiumdobbar och skor från Hunt.

Målställning i trä med fyrkantiga stolpar.

Och alla småkillar ligger bakom målvakterna och ser matchen där (denna eviga myt om hur det var på Rio-Kalles tid).

Men tiderna förändras och då kan inte allting vara som det alltid har varit.

Det måste man lära sig att leva med.

***

Min fantastiska vaktmästarkontakt…med titeln “facility manager”… fick inte berätta för mig i en TV-intervju hur taket fungerade på Friends Arena. Eller – och det här är alltså sant – hur varmt (eller kallt) det är i hallen om taket är stängt.

Han ringde ansvarig för kommunikation på Friends och hon sa bestämt nej, hänvisade till Svenska Fotbollförbundet.

(Och ja, det är fortfarande sant)

Skulle Karl-Erik Nilsson eller Lasse Richt förklara hur taket fungerar på Friends? Eller skulle de bestämma om de fick lov att berätta det?

Jag är inte riktigt säker på vad som skulle kunna hända om vaktmästaren berättade att taket tar 20 minuter att öppna, att det krävs en stor procedur och fingeravtryck från speciellt utbildade för att fixa det.

Skulle det betyda att Trapattonis ledarstab skulle luska ut hur man öppnade fanskapet och på något vis fixade fram koder och personer med rätt fingeravtryck?

Och om “facility manager” förklarade hur många grader det helst ska vara i hallen när 50.000 människor tar plats…vad hade hänt då?

Den är lite svårare att hitta ett svar på, återkom gärna med svar på den.

Kommer dock inte att fråga Långe Lundh.

Förmodligen har han anlitat samma kommunikationsvarig.

***

Sjöbergs “Patrik möter” med Pia Sundhage var för jäkla underhållande TV.

***

Nu ges alla stockholmare chansen att fixa en plats i Mellanrundan i SM i Fotbollskunskap.

På fredag på O’learys Liljeholmstorget drar vi igång kl 18 och du kommer hinna i tid till matchen om du är med.

Läs mer HÄR.

***

Vi ska aldrig glömma att Trapattoni alltid varit en gentleman, vid seger såväl som vid förlust.

***

Nu hoppas jag att vi kan lämna taket för den här gången och ägna oss något som är väsentligt.

Vilket förmodligen löser sig när Sveriges lagkapten sätter sig tillrätta för presskonferens dan före match.

Den når förhoppningsvis en helt annan höjdpunkt i uppladdningen inför den här livsviktiga VM-kvalmatchen.

Tak, för det.

 

 

.

 

 

 

Patrick Ekwall

Intressant med frisparkarna: Zlatan släppte dom till Beckham

Det är nya tider när det ena dagen spelas en bandyfinal inomhus på den Nationalarenan för fotboll och nästa är en fotbollsträning utomhus: på en snötäck plan på Söderstadion.

Med hjälp av veteranerna Richt och den ständigt solbrände Skiöld kom vi fram till att måndagens landslagsräning måste ha varit topp 5 på kallaste träningar i modern tid, högst troligt topp 3.

Ja, förmodligen den kallaste av dom alla.

Möjligt att den iskallt vindpinade träningen på Arsenals träningsanläggning inför Nordirland-Sverige kan konkurrera, den var fruktansvärd.

Det fanns en träning inför Danmark-Sverige i Köpenhamn i november 2011 som var överjävligt kall.

Däremot var träningarna inför snömatchen Moldavien-Sverige 2001 inte så vidrigt kyliga, då kom nämligen snön och svinkylan över Chisinau på natten till matchdagen och var det var också den som gjorde att Lagerbäck/Söderberg ändrade laguppställning och tryckte in Schwarz istället för den redan uttagne Linderoth.

Nu gick det att kämpa sig igenom en kvart ute på Söderstadions betong, sen fick du gå in och hämta både värme och kraft (och möjligen en av de monsterbullar som serverades i ett provisoriskt presssrum).

***

Svenska Cupen-förösket med gruppspel och direktsända matcher i SvT har varit helt OK, men sett till publiktillströmning har det inte varit ett megalyft…och annat var nog inte att vänta i marsvädret.

Däremot har det gett ett större utslag medialt, vanligtvis brukar tidiga omgångar i cupen förpassas till resultatsidorna.

Det ska bli intressant att se vad kvartsfinalerna ger för utslag.

***

Rubrikernas man!

***

Guld- och diamantsmyckena som Erkan Zengin hade på tänderna skojade du inte bort.

***

Erton Fejzullahu in var ingen överraskning, sett till vad Erik Hamrén hade att bolla med just nu i jakten på en ersättare till Alexander Gerndt.

Med så mycket skador och spelare ur from på den positionen så kunde han gå efter ett begränsat antal namn:

Denni Avdic, föll möjligen på att han är helt oprövad av Hamrén och inte riktigt den spelartyp som förbundskaptenen helst ville ha den här gången.

Rade Prica, som Avdic i kalasform men det skulle ändå att vara att gå efter en spelare som valt att trappa ned något i sin karriär – även om Prica är oerhört underskattad.

Sen fanns inte mycket mer att leka med om du inte ska ner och röja med Viktor Prodell, Mervan Celik, Mikal Ishak och sånt.

Armenteros skadad, Guidetti skadad eller icke-spelklar eller inte redo eller vill inte eller ingen verkar veta vad, Ranegie ur slag, Elmander skadad, Mackan Berg utan speltid liksom Rosenberg.

Då tog Ertons fina januariturné honom rakt in i VM-truppen.

***

Minns när jag var i Kalmar för något år sen och inte kunde beställa en taxi för de var upptagna med att köra mat.

I Jönköping i förra veckan fick jag åtminstone dela taxi – med en pizza.

***

“Han hade behövt lite kärlek“, sa Hamrén om Martin Olsson när vänsterbacken fick lämna in helt plötsligt med en knäskada.

Det var lite gulligt sagt.

Nu hämtar vi in en kille som fått väldlgt mycket kärlek i Bundesliga på senare tid som helt ordinarie i Mönchengladbachoch som kan behöva en hel del värme när han omhändertas i landslagsgemenskapen igen, Oscar Wendt.

Just på vänsterbacken känns det hyggligt tryggt, även om Safari inte fått särskilt mycket speltid på senare tid…även Fredrik Stenman är ett alternativ som en av belgiska ligans bättre på den positionen i Club Brügge, Erdin Demir gillar jag också – det finns att ta av om du jämför med hur det ser ut på anfallssidan.

***

Det var förstås oerhört intressant att se hur Zlatan Ibrahimovic helt utan knussel släppte två farliga frisparkar utanför straffområdet till David Beckham.

Vilka andra spelare i världen skulle få den förmånen?

Crisiano Ronaldo förmodligen, möjligen Leo Messi som annars inte är en utpräglad frisparksskytt.

Jag tror inte ens att Pirlo hade känt sig säker som frisparksskytt med Zlatan på planen.

Intressant.

(Och lite underligt kan jag tycka, Zlatan borde ha fått ta åtminstone en av de två mot St Etienne)

***

När allting tvunget måste vara så hemligt runt John Guidetti så är det inte så underligt att det uppstår rykten och frågetecken.

Vad som är grejen med hemlighetsmakeriet är svårt att förstå.

***

Det ska bli väldigt intressant att se hur Erik Hamrén tänkt sig en startelva inför Irland.

Jag tror Isak, Lustig, Granen, Olsson, Safari, Kim, Sebastian L och Zlatan är givna.

Jag är inte helt säker på att han går all in på Kacaniklic efter hans tid på bänken i Fulham och oglamorösa flytt till Burnley, även om mycket lutar åt det sett till vad Kacaniklic presterat i landslaget. Men jag tror att Hamrén är lite sugen på Jommy Durmaz framfusighet.

Vem spelar sidan om Kim som defensiv mittfältare? Elm? Svensson? Wernbloom?

Och hur löser han anfallsproblematiken?

Jag tycker förvisso att Sverige spelat 4-4-2 på senare tid men Hamrén håller inte helt med.

Chansar han med Toivonen, som precis är tillbaka efter skada, som 10:a och Zlatan på position 9?

Väljer han kombon Zlatan med pilsnabb Hysén?

Eller Zlatansom 10:a bakom Toivonen, som testats förut.

Eller funderar han på Wernbloom som 10:a och Z längst fram när vi behöver murbräcka mot långt irländskt Trappatoni-försvar?

***

Söderstadion-vädret var lite som i den där cupmatchen mot FC Köln för evigheter sen.

***

Mycket landslag nu med Irland på fredag och iväg till metropolen Zilina i Slovakien på söndag för tisdagens träningsmatch.

Dock en sväng till Borås i morgon för att planera vidare inför Proffsdrömmen som snart går igång.

Och på fredag hinner vi med Stockholms deltävling i SM i Fotbollskunskap på O’Learys Liljeholmen före Sverige-Irland, läs mer HÄR om du är sugen på att dyka upp och tävla.

***

Schwarz var en snökille (vilket han bevisade med undertryck när han jagade ifatt ett par snöbollskastande snorungar i Newcastle) och brydde sig inte om vädret.

Men det var inte han som myntade “vi är inte här för att känna efter om det varmt, vi är här för att spela fotboll”.

Det var Bosse.

Ingen av dom hade brytt sig så mycket om taket var öppet eller stängt på Friends.

 

 

Patrick Ekwall

Om en Gerndt-krönika som (självklart) väckte känslor

Min lördagskrönika i Getingen handlade om fallet Alexander Gerndt.

Utifrån en belysning som berör domen i sig.

Du läser krönikan HÄR. Jag tycker du ska läsa den innan du går vidare.

Den handlar om vi ska se nyanser i Gerndts brott eller inte.

Eftersom jag förstås visste att ämnet är känsligt – och det är också därför alla kollegor i brasnchen sidsteppat frågan (inte åsikten, frågan) likt en katt runt het gröt – så ville jag vara noga med att påpeka vad jag står när det gäller brottet som Gerndt har fälts för.

Fyra gånger i samma text.

1) “…våld i all former är vidrigt och våld mot skyddslösa, oftast utförda av män, som kvinnor och barn går inte att försvara

2) “Jag tycker dessutom att Gerndt dömts för ett brott som brottsväsendet alltid ska straffa hårt“.

3) “Strypgreppet är illa nog, jag säger inget om det. Det ska inte förminskas eller negligeras någonstans

4) “…det måste finnas nyanser av rättvisa, även om jag avskyr handlandet i sig“”

Men för de som var kritiska till texten så spelade det ingen roll. De ville inte ta del av de raderna eller den åsikten.

De ville bara måla i svart eller vitt: jag förminskade misshandel mot kvinnor, lät det på Twitter från 5-6 olika kritiker.

Hur många gånger jag skulle beskriva att jag tar avstånd från brottet han dömts för, för att det skulle sjunka in, vet jag inte. Sju? Tolv? 34?

Min frågeställning står fast: kan vi bedöma brottets grad av allvar eller inte, är det relevant att ändå göra det?

Ett slag är ett slag för mycket, men ett slag måste kunna vara mindre jävligt än 100 eller 1000.

Ostraffad före och efter domen måste kunna spela roll i jämförelse med att vara en notorisk misshandlare som upprepat sina vidriga handlingar gång efter gång, år efter år.

Några som varit kritiska vill mena att det inte spelar någon roll och att Gerndt FÖRMODLIGEN alltid har eller kommer alltid att misshandla kvinnor i sin närhet. Jag tycker att man ska bedöma strikt efter domen. Inte att någon tror att Gerndt alltid misshandlar kvinnor.

Det har mejlats, messats, ringts och twittrats åiskter i ämnet. Vilket förstås är bra och det fanns också en poäng i att dra upp frågeställningen till ytan.

Spelare, kollegor och ledare har ringt, alla positiva till krönika men nästan alla skyggar för att gå vidare offentligt eftersom “det är för känsligt”.

Ett tiotal mejl, ett argt, åtta positiva och ett från Gotland som svinar ned mig för att jag varit – enligt mejlaren – ett “jornalistkräk som återigen pissat på Alexanders namn”.

Ett helt gäng Twitter-diskussioner, de ser du via @ekwall där en del tackat för krönikan (och då blir det ju sällan diskussioner), en del varit intressanta och givande diskussioner, en del helt banala, en del från familjemedlemmar till Gerndt och ex-frun, en hel del väldigt arga och av någon underlig anledning är det oftast från twittrare med förkärlek för Malmö FF.

Åsikterna är tudelade. det fanns inget annat att förutse.

Är du av den åsikten att det Gerndt har dömts till är nog för att han aldrig mer ska representera ett svenskt landslag så respekterar jag det. Tycker du – som de flesta svenska krönikörer/experter/spelare – att han ska få en andra chans så får du såklart tycka det.

Men det är inte helt oviktigt att belysa hur domen ser ut, det tycker jag har hamnat i skymundan och därför ville jag ta upp ämnet.

FOTNOT: I texten skriver jag att Gerndt dömts för ringa misshandel, vilket är felaktigt och det beklagar jag. Han har dömts för misshandel av normalgrad i den dom föll i hovrätten.

Patrick Ekwall

Vem vinner här: jag eller Lundh?

[vimeoplay id=”61759855″ size=”medium”]

I samband med onsdagens SUPERLIVE på Harrys i Jönköping hamnade jag och Långe Lundh i en TV-intervju som ständigt var på väg att spåra ur.

Lundh var i högform och alla vet vi ju hur han går igång när han får höra att jag bott mina första månader av livet i Landskrona.

Sen…när frågan om min musiksmak…kom upp – då exploderade han i någon sorts glädjerus, som inte gick att ta miste på.

Jag kände lite för den stackars reportern, men han var stark och höll god min.

Och allting slutade…fråga mig inte hur eller varför…i en fråga om hur mycket jag och Lundh tar i bänkpress.

Vilket ju också är en jävligt bra fråga.

***

Jag har aldrig riktigt förstått varför så många alltid ska grotta sig ned i någon sorts tips om hur det ska gå i den och den matchen, idag förstås om Champions League-kvartarna.

Hur ofta som helst får jag frågor om hur det ska gå i den och den matchen, vem vinner, vad blir det?

Ja, vad ska man svara på det? Hur vet man det? Och om man nu visste, ja då hade jag spelat på matcherna och skrattat hela vägen fram till banken.

Det ligger någon sorts charm i att fotbollsmatcher av den här digniteten är relativt oförutsägbara.

Om Malaga kan slå ut Porto kan de säkert pressa Dortmund.

Om Chelsea kan parkera en buss så kan säkert PSG göra det.

Om Real Madrid och Mourinho helst slår ur underläge så kan möjligen Galatasaray dra nytta av det.

Och om Bayern förlorar hemma med 2-0 så kan självklart Juventus gå vidare.

Ungefär så.

Det är omöjligt att veta, det känns skönt att det är det och därför tippar jag i stort sett aldrig.

***

Alexander Gerndt-härvan ter sig allt mer tragisk.

På alla sätt.

En av få av de som är “inblandade” och som insåg att det skulle storma i någon riktning var ju ändå Erik Hamrén som frågat Alexander Gerndt om han var redo för vad som komma skulle.

Jag tror nämligen inte på att Gerndt var så himla skadad senast han var uttagen, utan att han lämnade återbud på grund av att han insåg uppståndelsen.

Däremot verkar ledande representanter från förbundet leva i en värld som är väldigt, väldigt, väldigt långt från verkligheten.

Att inte ens försöka förstå att frågan och uttagningen är ett öppet infekterat sår är inte bara ofattbar. Det är skrämmande.

***

PROFFSDRÖMMEN har varit otroligt populär så här långt och – utan att säga för mycket – det är så många som vill ta chansen att vi snart måste stänga anmälningarna till uttagningen i Stockholm. Fortfarande finns det platsar kvar, men inte länge till.

Läs mer HÄR.

***

Personligen ser jag mycket fram emot just Galatasaray-Real Madrid, det är en match som har en hel del spännande ingredienser. På alla plan.

***

Till alla fotbollsledare och klubbar som gärna värvar 9-åringar och som tror att det viktigaste som finns i utvecklingen för en fotbollslspelare är att vinna Gotia Cup som 11-åringar eller till alla föräldrar som ibland bär sig åt som idioter.

Läs gärna intervjun med lille-Lewicki HÄR.

Och framförallt frågan som lyder “Hur menar du?”

***

Hur mycket väger stången?

För den tror jag nog att jag kan pressa upp i en bänk.

Men inte mycket mer än så. Räcker det för att vinna, tror ni?

 

 

 

Patrick Ekwall

Jag och Sjöberg på middag hos två brudar

[aftonbladettv id=”16404686″ size=”medium”]

Jag och Sjöberg hamnade på middag hemma hos Hanna och Amanda.

Det kunde ju sluta hur fan som helst.

Och så blev det också.

Vi pratade spyor, ligga och hasch.

Men också en hel del annat.

Patrick Ekwall

Så tycker jag om Gerndts vara eller icke vara i landslaget

Jag vet inte riktigt hur man är funtad när man skakar liv i en kropp, stel efter morgonpass med thaiboxning och av en lättar nackspärr, för att åka till en sunkig inomhushall i Bromma och spela inomhusfotbollsmatch mot ett gäng ungtuppar kl 21:45 en svinkall kväll i mars.

Mitt i brinnande Barcelona-Milan.

Det är väl också en sorts kärlek till fotbollen, är jag rädd.

Även om jag, lagkompisar som Richard Herrey i målet, Danne Sahlin på topp och Gary Sundgren överallt åkte hemåt lite senare med en förlust.

Men det får man ta när man torskar mot ett bättre lag.

Jag undrar om Milans spelare kan känna så eller om de bara är jäkligt förbannade?

***

Det mest överraskande namnet i Erik Hamréns trupp var väl egentligen inte Alexander Gerndt.

Eller ens Erkan Zengin.

Det måste ju ändå vara Per Nilsson.

Inte för att jag någonstans vill påstå att Nilsson inte är värd en plats – han spelar kontinuerligt i Bundesliga, week out, week in – men att han trots allt kallades in som andre miittbacksreserv till Argentinamatchen.

Vid första återbudet (Ekstrand) ringdes Rasmus Bengtsson in, vid det andra (Antonsson) slogs signalen till Nürnberg-Nilsson.

Så han måste ha gjort ett starkt intryck och nu åkte han rakt in i truppen.

Per Nilsson är, för övrigt, en väldigt solid och stark mittback med starka ledaregenskaper som gjort ett gediget jobb i Tyskland under flera år. Han är väl värd platsen.

***

Djurgården lånar in Amadou Jawo från Elfsborg och det känns som att det är ett bra val för bägge parter.

Jawo kommer att fungera bättre i ett lag som spelar ett mera utpräglat omställningsspel i många matcher och Djurgården behöver en spelare av Jawos kaliber vid sidan av Fejzuallahu.

***

Men självklart handlade eftersnacket mest om uttagningarna av Zengin och Gerndt.

Personligen kan jag känna att det är kul att Hamrén ger Zengin chansen efter hans starka utveckling i Turkiet och där många vittnar om att Zengin gått strålande och bara blivit bättre och bättre.

Det är lätt att avfärda honom med hånskratt, med utgångspunkt från det vi såg (i stora solbrillor) i Hammarby på slutet.

Men i grunden har det alltid varit en bra spelare med 13 U21-landskamper i bagaget (8 st U18 för Turkiet, dessutom).

Och ni som läst den här bloggen vet att den har haft koll på Zengins utveckling under en längre period.

***

Fantastiskt starkt av Galatasaray att ta sig vidare.

Jag tror de kan bli väldigt farliga framöver, lite av en dark horse med ett starkt lag från början som fått in tunga namn som Sneijder och Drogba (som bara lär bli bättre).

***

Alexander Gerndt?

Ska han få spela i landslaget eller inte?

Intressant fråga och svårbedömd.

Jag håller helt med Långe Lundh att förbundet måste ha knivskarpare regler (eller en linje överhuvudtaget i de här frågorna).

Lite som i Danmark där DBU, det danska förbundet, direkt stängde av Nicklas Bendtner i sex månader från allt landslagsspel.

Detta efter att Bendtner kör på fyllan – med 1,75 promille (direkt fängelse i Sverige) – mot trafiken med ett ogiltigt körkort.

I grunden känns det som att människor som dömts till samhällets straff och sonat dessa ska få en chans att ta sig tillbaka och leva med samma möjligheter och rättigheter som alla andra människor.

Om det så gäller att få köra bil, jobba på en bank eller spela fotboll i ett landslag.

Eller handlar det om vilket brott man dömts för?

Är en vansinneskörning på fyllan OK men inte låg grad av misshandelsbrott?

Ska Miikko Albornoz få en chans att komma tillbaka till livet som en bättre människa?

Eller ska han för alltid straffas för det brott han dömts för?

Måste alla som representerar i ett svenskt fotbollslandslag ha en vit och vacker bakgrund som människa eller ska idiotiska tilltag som att leka polis på en horgata eller erkända cykelstölder ligga en i fatet?

Det är möjligt att det är svåra frågor och att man måste behandla det från fall till fall, för det är ingen självklar rättighet att människor ska få representera Sverige i ett fotbollslandslag.

Och därför bör vi också syna vad Alexander Gerndts dömts för i Hovrätten, för jag kan tycka att det är viktigt.

Det är inget försvar för det är inget vackert brott. Misshandelsbrott mot kvinnor är snarare ett avskyvärt brott och samhället/brottsväsendet agerar, med all rätt, enormt hårt mot detta.

Alexander Gerndt är dömd till dagsböter för att ha tagit ett strypgrepp på sin förra fru. Dömd mot sitt nekande.

Han anklagades också för att skjutit en beachvolleyboll på hennes lår, men friades för detta i Hovrätten.

Det är illa nog, jag säger inget om det.

Men ibland får vi en bild av att Alexander Gerndt skulle vara eller ha varit en notorisk kvinnomisshandlare som genom hela sitt äktenskap slagit och misshandlat sin fru vid åtskilliga tillfällen. Om så hade varit fallet är jag övertygad om att hans förra fru sett till att anmäla honom vid varenda tillfälle då det skett. Eller i efterhand.

Än en gång, ett stryptag på sin fru är inget som ska negligeras eller förminskas någonstans och så har heller inte Hovrätten gjort eftersom Alexander Gerndt är dömd till dagsböter.

Så gör inte jag heller.

Jag ger er bara en bild av vad Alexander Gerndt – tidigare helt ostraffad – har blivit dömd för.

Tycker någon att det brottets karaktär innebär att han för evigt ska stängas av i ett fotbollslandslag så får man tycka det.

Jag tycker att det finns grader i helvetet.

Jag tycker han är värd en andra chans och jag tycker att alla alltid ska få en möjlighet att visa att de är en bättre människa än vad de en gång har varit.

***

Så här kan det också gå till när man utövar tung journalistik numera:

Jag fick ett mejl från en kille som hette Fredrik och jag tittade inte närmare på hans mejladress, trodde det var en kille som gärna ville ha svar på frågor vilket händer ofta…och jag svara gärna om jag hinner.

Det visade sig vara en journalist på en kvällstidning och ni får gärna gissa vilken.

Mejlkonversationen här:

“Hej! 

Det blev ju en liten twitterstorm efter ditt blogginlägg om kvinnliga fotbollskommentatorer i tv.

Vad säger du om kritiken? Vad det väntat?

Står du fast vid din åsikt?

Tacksam för svar!

Med vänlig hälsning
Fredrik XXXXXXXX”

(Alltså bara namn, inget om att han mejlade från tidning eller att han ville göra en intervju, min anmärkning)

SVAR:

Hej

Om du kände att det där var en Twitterstorm har du inte sett en Twitterstorm…skriv något om valfritt fotbollslag i allsvenskan eller Premier League – då har du en storm.

Vad säger du om kritiken? Vad det väntat?
Jag vet inte om det var så mycket kritik, snarare en diskussion/debatt med tre-fyra st som hade en annan åsikt. Och ganska många tweets från folk som tyckte som jag (men de svarade jag inte på).

Står du fast vid din åsikt?
Jag står fast vid det jag har skrivit i mitt blogginlägg, ja.

NYTT MEJL:

Hej!

Är det ditt svar?

Mvh
Fredrik

SVAR (när jag nu synat mejladdressen närmare och ser att det är från en tidning:

Du menar om du gör en intervju eller inte?
Eller hur menar du?

NYTT MEJL:

Jag håller på att skriva en artikel om ditt blogginlägg och har ringt och pratat med Johanna Frändén och Frida Nordstrand. De uttalar sig i artikeln.

Sedan såg jag att det skrevs en del på Twitter och ville ha en kommentar från dig angående det?

Mvh
Fredrik

SVAR:

Och du kände att du inte behövde ringa mig?

Så här: det blir lite snett, är jag rädd, om du tycker att du ska ringa till Frida/Johanna men bara ställa smått lösryckta frågor till mig över mejl om Twitterstorm (????), om att jag blivit endast kritiserad och om jag står för min åsikt (varför skulle jag inte?).
Det känns ju rätt oseriöst i en viktig debatt/fråga och jag anar vad du/ni försöker koka ihop för vinkling.
Du får gärna referera till min blogg.
Eller till den intervju jag redan gjort för P3 (som ändå kände att de ville ringa upp).
Vill du ha svar på andra frågor får du ringa.

NYTT – AVSLUTANDE – MEJL:

Från en sak till en annan=)

Grattis förresten! Jag hörde att du ska bli pappa.

Hur känns det?

Mvh

Fredrik

***

Tänk att Barcelona och Leo Messi var uträknade efter den senaste tidens tunga matcher.

Och så gör de som de göra med Milan med den mentala pressen svävande över Camp Nou.

Det var imponerande.

Messis första mål, förresten…herrejävlarsgud.

***

Albin Ekdal borde givetvis få chansen i ett svenskt landslag, även om han har otur att han spelar på en position som är hårt konkurrensdrabbad.

Vad det handlar om är att Erik Hamrén i sådana fall måste steka någon av Svensson, Källström, Holmén, Elm eller Wernbloom.

Det är förstås inte lätt eftersom ingen går dåligt i klubblaget och de flesta är bra när de får chansen i landslaget…men någonstans kan jag känna att man kan vila några av dessa i träningskampen mot Slovakien efter Irlandsmatchen för att få se Albin in action. Det borde det vara värt.

Å andra sidan kan vi inte anklaga Hamrén för att inte våga ta in (och ut) nya spelare i truppen.

***

Idag, onsdag, blir det fotboll framför TV:n mest när jag och Långe Lundh drar till käppakrigets Jönköping för SUPERLIVE och Grandiosa SM i Fotbollskunskap.

Orkar Jönköpingsborna slita sig från det där Huskvarnalaget? Finns det några fotbollsvänner i stan?

Vi utmanar ödet.

SM i Fotbollskunskap kl 18 och SUPERLIVE med Elfsborgs Lasse Nilsson som gäst kl 20-23, på Harrys.

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Big News!

Om allt går väl så blir jag pappa igen om ett drygt halvår.

Wilma, 13 år, fick äran att släppa Big News på sin blogg och sen har tisdagskvällen till väldigt stor del handlat om att ta del av gratulationer och hejarop från vänner, bekanta, kollegor och många andra kända eller okända.

Låt oss (jag, Hannah, Wilma) få passa på att tacka er alla för glada tillrop, det värmer.

Så mycket mer än så finns det inte att säga, mer än att familjen ser fram emot tillskottet och att vi hoppas innerligt att allting ska gå väl, det finns alltid en osäkerhetsfaktor som vilar över en likt en orolig själ.

Och det är som det alltid har varit på något sätt längs en 47-årig vandring: livet stannar aldrig upp, det går vidare, tar sig andra uttryck och det kommer ständigt nya tider.

 

Patrick Ekwall

Proffsdrömmen - nu är chansen här!

Proffsdrömmen!

Jag tror verkligen på den idén och det ska bli oerhört kul och spännande att jobba med formatet.

Går det att hitta fotbollsspelare som ännu inte upptäckts eller ännu inte “blivit något”, trots att väldigt många etablerade klubbar redan har letat med lupp och vänt varenda sten?

Ja, jag är övertygad om det.

Och ju fler fotbollsmänniskor jag har talat med om Proffsdrömmen och programmets idé/tanke desto mer tror jag på möjligheten.

Det var väldigt intressant att prata med Dan Sahlin, om hur han till slut valde en allsvensk klubb – som 27-åring. Hur han blev skyttekung, proffs och landslagsman. När jag berättade om Proffsdrömmen trodde han stenhårt på idén och att det finns “många” därute som bara väntar på en chans. (Läs Sahlin-snacket HÄR)

Vad är Proffsdrömmen?

Jag brukar säga att det är Idol fast för fotbollsspelare.

Du ska ha fyllt 16 år för att söka och du ska förstås helst ha talangen som du tror krävs. (SÖK HÄR)

Vi kommer åka med en meriterad jury till fyra olika svenska städer för fyra olika uttagningar:

5 april i Borås

7 april i Kristianstad

12 april i Stockholm

14 april i Sundsvall

Vi kommer att ta med oss fem spelare från varje ställe till två avgörande camps i Borås i maj.

Jag, juryn och TV-kamerorna kommer att följa allt och till slut ska vi stå där med en vinnare som åker hem med ett proffskontrakt med svenska mästarna Elfsborg.

Det kommer givetvis att ställas ganska hårda krav på de som blir uttagna i den slutliga gruppen om 20 st spelare…allt från bolltalang, fysisk kondition till mental styrka.

Samt en förmåga att prestera som bäst när det gäller som mest: du får bara en chans att visa din klass för att bli vald till den slutliga gruppen.

Jag vet att det redan finns extremt många begåvningar som redan är scoutade och som redan finns i stora klubbar och deras talangprojekt elleri deras U21- och A-lagstrupper..

Jag vet att det finns spelare som visat sin klass och redan spelar i division 1 eller högre.

Det är inte de spelarna vi är ute efter.

Vi letar efter dom som missats. Eller dom som inte haft tiden, orken eller möjligheten att söka sig uppåt. Eller dom som var extremt lovande och som har det i sig men som tröttnat eller fallit bort för att de hamnat lite snett och av olika skäl glömts bort.

Jag tror nämligen att dom finns.

Nu får de en chans de aldrig tidigare har fått.

Och det känns väldigt roligt att få vara med och ge dom den.

Bara en kan vinna, men jag tror att det kommer att finnas fler spelare som visar så pass mycket att många större klubbar gärna stiftar bekantskap och erbjuder en plats.

Proffsdrömmen – det ska bli riktigt roligt och spännande.

Hoppas du tycker likadant.

***

Big News coming up.

Patrick Ekwall

Tjejer kan. Men vill någon?

Idag bröts det ny mark i branschen när AnnaMaria Jansson kommenterade en fotbollsmatch i svensk television.

Det är förstås på tiden.

Men hur gubbigt det än må vara i den här branschen så behöver det nödvändigtvis inte alltid vara gubbarnas fel, även om det är lätt att misstänka just gubbarna; sådana som jag och alla de andra.

Tjejer kan, givetvis.

Men vill dom?

Jag vet inte.

Som TV4:s fotbollschef, Emir Osmanbegovic, skrev i sin fotbollsblogg: vid en utlyst öppen kommentatorstest på TV4 anmälde sig 20 män. NOLL kvinnor.

Och då finns det ändå en hel del tjejer på TV4 – inte minst på Sporten. Men ingen ville.

Hade det funnits ett likadant test på Sveriges Television så vågar jag gissa att utfallet hade blivit ungefär detsamma.

Sett till hur det ser ut i TV-branschen just nu vet jag två tjejer som ständigt jobbar med fotboll, Anna Brolin (TV4) och Frida Nordstrand (Viasatsa).

Jag tror inte att Anna eller Frida vill kommentera. Jag tror de vill vara programledare.

Jag tror att Maud Bernhagen, Karin Frick och Suzanne Sjögren – för att ta några jag jobbar med som är etablerade i TV-branschen – vill vara programledare. Jag tror inte de vill kommentera fotboll.

Jag har hört och sett män viga liv och offra sina kroppsdelar för att få lov att kommentera fotboll i TV. Jag har aldrig hört en tjej i branschen någonsin prata om att en dag få kommentera fotbollsmatcher. Åka på VM, ja, Göra intervjer, ja. Bli programledare, ja. Aldrig, aldrig kommentera fotboll. Inte under 20 TV-år.

Det kan ju såklart bero på flera saker och ett skäl är nog att det funnits en barriär, att kvinnliga kollegor inte trott att möjligheten har funnits i en mansdominerad roll.

Ska vi se det rent krasst så finns det IDAG ingen tjej i TV-husens sportredaktioner som är självklar för rollen, om vi bortser från Brolin/Nordstrand som hellre är programledare (ingen ska ju tvingas). Det handlar inte om att det inte finns talang, det handlar om att ingen (eller ytterst få) tjej/er jobbar eller vill jobba med fotboll på TV:s sportredaktioner. Eller att ingen fått de fotbollsjobb som funnits, men (enligt Emirs blogg): inga tjejer söker. Det kan inte bara vara gubbarnas fel.

Alla vill bli programledare. Det gäller både killar och tjejer. Det finns inte längre samma attraktionskaft i att vara kommentator för en fotbollsmatch som vi gubbar kanske vill tro.

Möjligt att Johanna Reimers och Johanna Frändén skulle kunna bli utmärkta med sin fotbollskunskap i grunden, men precis som det är för skrivande manliga kollegor, så är det inte så att man blir kommentator i TV/radio över en natt. Alla som kommenterar fotboll i TV idag har gått en ganska lång väg och de har inte kastats ut i SvT eller TV4 eller Viasat direkt. Vi ska inte underskatta svårigheten i hantverket och du får gärna fråga mig, jag testade under 90-talet och jag var värdelös, det var oerhört svårt, och då hade jag ändå några år i TV-branschen på nacken med allt vad det innebär med att sända direkt. Det gäller förstås oavsett om du är kvinna eller man.

Även om det finns hundratals som har större talang än vad jag har så vill jag ändå betona yrkesrollens svårighetsgrad, när debatten blossats upp känns det som om många tror att det bara är att kasta in folk framför en mikrofon och köra. Så är det ju inte. En tidningsredaktion skulle aldrig låta någon skriva en text eller en krönika om de inte vissa att människan kunde skriva. Skitsamma vilket kön.

Jag vet två som jag tror hade fungerat bra med en enda gång, bägge finns på Radiosporten där TV hämtat de allra flesta goda fotbollskommentatorerna: Susanna Andrén (som bland annat gjorde damfotbollen i OS klart bättre än sin manlige kollega) och Emelie Olander som känns trygg, bra och kunnig i hantverket.

Det känns också om att de verkligen vill, vilket är en nödvändighet.

Sen får vi inte glömma att allting inte bara är fotboll, det är gubbar som alltid har kommenterat friidrott, handboll, skidor, simning, boxning med mera, med mera…ishockeyn har ett enda undantag: Åsa Edlund Jönsson, även om det var ett tag sen.

Det är förstås trist och enfaldigt och här finns massor att göra, men också svårt att peka på vad det beror på för det har ju inte varit så att kvinnor INTE kunnat bryta sig in i den tidigare så mansdomerade TV-världen som programledare, experter eller reportrar. Tvärtom.

Möjligen kan det vara så att TV-världen…och detsamma gäller den som gör tidningar, om vi ska vara ärliga…helt dominerats av manliga chefer för sportredaktionerna genom alla år. Kanske hade en kvinnlig chef lättare kunnat öppna dörrar och haft ett annat sinne för att lotsa in fler tjejer i andra roller?

Men vem skriker efter kvinnliga TV-sportchefer i branschen?

Alla vill vi, trots allt, värna om de jobb och positioner som vi har, annars vet man aldrig vad som händer.

 

 

 

Patrick Ekwall

BILDEXTRA: Tord Grip då och nu

Tomas Holst, en gång i tiden Tomas Brolins PR-man (det var tider, det), är en trogen bloggläsare och såg förstås bilden på Tord Grip med Olof på vår resa till Karlstad (där ju Ekorren hoppade av i Degerfors, såklart):

Och Holst menar – med all rätt – att Grip, som hänger med i tiden och tränar rätt hårt på gym ibland, såg yngre ut nu än han gjorde 1968:

Personligen slog jag mest av att Roland Grip var så lika Getingens Mathias Lühr.

Samt att man körde rätt feta emblem på tröjorna eller så var killarna bara väldigt mycket mindre?

***

Big News coming up.

***

Min lördagskrönika i dagens Getingen handlar om att Royal League var en lysande idé som jade lite otur med vädret, fisförnäma spelare/ledare och arroganta journalister.

Ska vi ha en chans att bli ännu bättre så måste vi spela fler träningsmatcher – året runt.

Lite som de här killarna:

Nu är det nog lite väl sent för dessa tappra lirare att bli så mycket bättre, men ändå.

TV-laget för match i smällkalla februari.

Vill man ha kul så får man frysa lite.

Detsamma gäller om man vill bli bättre fotbollsspelare: du blir inte det i gymet eller med bikramyoga, du blir det i tävlingsmatcher…skitsamma om det är lite kallt.

Boysen på bilden som slog Hjo All Stars med 4-3, stående från vänster: Billy Lansdowne, Nicklas Karlström, Robert Prytz, Stefan Holm, Texas Joansson, Benny Mårtensson, Michael “Greven” och “Interdödaren” Hansson, Jonas Wirmola, Olle Sarri. Sittande: Anders Hammargren, Thomas ravelli, Geert den Ouden, Abgar Barsom, bloggaren, Håkan Söderstjerna, Mario Jadonic.

Målskyttar: den Ouden 2, Prytz (straff), Söderstjerna.

(Match sökes, lördagen den 18 maj – hör av er via patrick@ekwall.se om ni vill ha ett event)

***

Om Lundh ser yngre och yngre ut med åren vill jag, däremot, låta vara osagt.

Men man saknar ju det där fluffet bakom öronen som han gärna hade för sju år sen, när den här bilden togs.

Min Boråsfrilla lär förhoppninfsvis vara ett minne blott.

***

På onsdag fortsätter vi vår SUPERLIVE-resa runt Sverige.

Jönköping väntar.

Ännu en käppakrigsstad.

Och Smålands Jersualem, där vet man att det går hett till ibland…gäller att ligga lågt.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Grattis till SM-guldet

[youtubeplay id=”RErxpe0OCL4″ size=”medium”]

Vi gratulerar allsvenska nykomlingen Öster till årets första SM-guld.

Växjölaget tog hem mästerskapet i Harlem Shake när vi körde den officiella tävlingen om titeln i gårdagens SUPERLIVE från Kalmar.

Det stod en VM- och en SM-titel på spel och när det skulle röstas över Twitter, i ett väldigt bergsäkert och sofistikerat röstningssystem, så tog Öster hem den svenska titeln överlägset.

Övriga placeringar i tävlingen om svenskt mästerskap för Harlem Shake:

2. Utsiktens BK

3. HV71

4. The Mauler

5. IFK Göteborg

Härmed sätter vi punkt för denna plåga som gäckat oss i några veckor nu och vi gör det effektfullt via världsmästarna från Timberwolves:

[youtubeplay id=”cVW-ZeMeh5E” size=”medium”]

***

Big News coming up.

***

Debatten kring rött eller inte rött fortsätter.

Jonas Eriksson, vår starkaste domare i internationella sammanhang, ger sin syn på saken i SUPERLIVE och det slutar väl ungefär där ganska många har hamnat: 50/50.

Intressant är att Eriksson påpekar att man är ansvarig för sina handlingar på planen som spelare, lite som en spelare som är ansvarig för sin klubba i hockey, och då är avsikten underordnad. Det är effekten som gäller.

Lyssna gärna till Eriksson.

När vi ringde Micke Lustig så menade han, å andra sidan, att alla som spelat fotboll vet att det inte är ett rött kort.

“Möjligen ett gult”, sa Lustig.

Och menade att Nanis avsikt inte var att skada.

Vilket alltså inte ska spela någon roll, sett till regelboken.

Men spelare kan säkert känna och uppleva att just avsikten är viktigast i ett sådant här sammanhang och de som skriver regler (vilket inte är domarna) och klubbar gärna jobbar med att föröka skydda spelare från våldsamma/vårdslösa attacker.

***

Det avancemanget måste har varit en enorm lättnad för Paris SG.

Inte direkt imponerande, kan tyckas.

Men de första 75 minuterna i Spanien så ägde de och avgjorde de den här åttondelsfinalen och då var Paris SG strålande.

I går var det väldigt mycket kramp.

***

Det kändes, som alltid, väldigt behagligt att träffa Tord Grip, som jag och Lundh gjorde på tåget till Karlstad igår.

Elegant i three-piece, rutig skjorta och en svår keps…alltid vänligheten själv, alltid redo att prata lite fotboll.

Det kan inte finnas en människa i hela världen som kan ha något ont att säga om Tord Grip.

Däremot har han nog ingen koll på Harlem Shake, men det är ju – i sanningens namn – oväsentligt.

 

 

 

Patrick Ekwall

Öster eller Blåvitt? HV71 eller Manchester City?

Då kör vi SUPERLIVE igen.

I kväll är vi på Harrys i Karlstad och öser på som vanligt med Champions League-snack, härliga klipp och en hel del grymma tävlingar med bra priser.

Stefan Holm är inte bara olympisk mästare i höjdhopp, han är även väldigt fotbollsbiten och är mitt uppe i en egen karriär som spelare – han gästar oss under hela kvällen.

Holm och Lundh har listat de fem bästa fotollsmatcherna de upplevt och vi tar en titt på dessa listor/matcher under kvällen.

Dessutom sätter vi stopp för Harlem Shakes en gång för alla genom att utse idrottsvärldens absolut bästa.

Som i en Melodifestivalfinal med 10 st uttagna och du är med och utser vinnaren.

Du ser alla bidragen i kvällens #SUPERLIVE och här är startordningen:

1) Miami Heat

2) Östers IF

3) IFK Göteborg

4) HV71

5) The Mauler

6) Fulham

7) Utsiktens BK

8) Manchetser City

9) St Etienne

10) Welsh Open Snooker

Du röstar genom att dra iväg en tweet med vilket bidrag du anser vara bäst och #SUPERLIVE.

Vi drar en vinnare av alla som röstar som får Adidas nya fotbollssko Adizero F50.

Kl 20-23 här på fotbollskanalen.se är vi igång.

***

Big News coming up.

 

Patrick Ekwall

Rött eller inte rött, det är (den enda) frågan

Saker jag har lärt mig sen den dagen jag flyttade in i ett eget hus, del 68:

Du har grannar.

Eller: din egen trädgård är inte alltid din egen trädgård.

Tanken var att göra en liten lätt utbyggnad av ett trädäck över en befintlig höjd.

Bygglov, sa Bygglovs-Matte.

Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in i när jag väl tog mig an ett bygglov men efter en hel del turer och en arkitekt som ritade streck för ett gäng tusenlappar så hamnade ärendet hos Stadsbyggnadskontoret som sen tog månader på sig att besluta att grannar skulle tillfrågas om huruvida någon meter extra trädäck i min trädgård var acceptabelt.

Eller grannar…grannskapet tillfrågades.

De som inte ens kan se trädgården på andra sidan gatan fick frågan om hur min trädgård kanske skulle få lov att se ut.

Bland en del åsikter som framkommit finns bland annat att någon är upprörd över vilka träd/buskar vi valt att sätta upp samt om vi hade tänk att sitta och äta i vår trädgård.

För någon gillade inte de träd/buskarna som satts upp utan gillade andra träd/buskar. Och ville helst inte att vi skulle sitta och äta i vår trädgård.

Alltså, i vår egen trädgård. Inte i någon annans.

En åsikt var att vi kanske kunde välja en klätterväxt på en vägg…jag avskyr visserligen klätterväxter men det är möjligt att det bor någon på Östermalm som brukar promenera förbi här ibland som uppskattar sådana och som gärna vill vara med och bestämma.

Jag vet inte.

Men jag har förstått att jag åtminstone inte behöver söka bygglov för hur växterna ska se ut som jag ska ha trädgården. Eller var jag bör sitta och käka.

Ändå är jag inte helt säker.

***

Jag slogs faktiskt direkt av Nanis tackling på Arbeloa, för den var vårdslös.

Sen om det är rött eller inte rött kan vi diskutera i evigheter, lite som det var med Zlatans röda mot Valencia.

Strikt efter en regelbok så är det nog en utvisning…våldsam tackling i fart med sträckt ben och en sula rakt in i en motståndare. Då är det bara effekten som räknas. Inte avsikten.

Och spelar man ovarsamt och kastar sig framåt med ben/sula så som Nani gjorde, då spelar det ingen roll att hävda att man inte såg spelaren.

Så långt regelboken.

Den ska följas men hade vi gått strikt efter den så hade vi haft en straff vid varje hörna i varje match.

Ibland måste du gå efter viss känsla för spelet och för situationen och då kanske det är ett gult kort.

Men det är en oerhört svår bedömning, trots allt.

Det är både rätt och fel, om du frågar mig…och hur fan dömer man då?

***

Ska man behöva minnas Nicklas Bendtner för en kille som krökade hårt och visade kalsongerna?

Synd på en kille som ändå är (eller har varit) en ganska bra spelare.

***

Carolina Klüft blir alltså “programledare” när Viasatsa satsar på OS 2014.

Det har jag inga som helst problem med, det kan säkert bli bra.

Men det är fascinerande hur ganska många som ständigt påpekat vad de tycker och tänker om “journalister” eller “folk som sitter i TV och tycker” till slut ändå hamnar på den sidan ändå.

Det finns ganska många att räkna upp.

En av dom är Lasse Lagerbäck, var avsky mot de experter och deras åsikter sällan gick att ta miste på, men som nu själv är en sådan expert (och gör det utmärkt).

Och nu ska alltså Carolina Klüft vara en av de som ställer de där frågorna.

Som sagt, inga problems…men ett tecken på att med tiden så hamnar de “alla” där. I fiendeland.

På ett eller annat sätt.

***

Straff eller inte straff?

Var det så förbaskat smart att sätta Wayne Rooney på bänken?

Just den frågan lär komma i skymundan nu. Men den bör ställas.

***

Jürgen Klopp!

***

Imponerande snygg OS-presentation av Viasatsa, det sparades inte på något där inte.

***

Men vi kan nog konstatera att utvisningen inte var en så fet skandal som många ville göra gällande.

***

Big News coming up.

***

Om det inte är bajs i Ikeas tårtor, som basunerades ut i feta stilar under tisdagen, vad är det då?

***

Det som är trist är att det ganska ofta fastnar vid olika domslut, när det egentligen är helt andra situationer – och misstag från spelare – som avgör fotbollsmatcher.

***

Ett samtal med Glenn Hysén om hur han ska, kan och behöver göra för att läsa ett enkelt mejl kan verkligen vara hur underhållande som helst.

Det handlade i slutändan om att han måste åka upp på ett kontor för att där få tag i “datan”.

***

Nu drar jag och Långe Lundh till Harrys Karlstad för Grandiosa SM i Fotbollskunskap och SUPERLIVE.

Stefan Holm gästar och kan säkert göra en insats i frågesporten också, som kan räcka långt.

SM-tävlingen börjar kl 18 och alla är välkomna att delta, kl 20-23 drar SUPERLIVE igång med skönt snack, massor av tävlingar, galna klipp och en hel del annat.

Följ allting på plats på Harrys eller via fotbollskanalen.se: mobilen och “datan”.

***

Gräsmattan som jag planerar lägga ut framåt vårkanten ska i alla fall vara grön.

Jag hoppas att grannskapet ändå känner att det är acceptabelt…så länge ingen sitter och käkar på den.

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Så kom äntligen svarat jag förväntat mig

Tänk att det är Världens Ände som till slut presenterar det vi alla visste.

Jerker P i Kalmar är det som twittrar över bilden.

Ni som hängt med på denna blogg genom åren vet hur det är med de som gräver hål i marken: det saknar nästan alltid logik.

Men svaren har uteblivit.

Tills nu.

Och ärlighet varar alltid längst.

Patrick Ekwall

Har du lösningen på landslagets forwardsproblem?

Det är mars och du kan ibland höra hur det droppar lite slött runt husknuten, du kan känna av en och annan vind av ljummare karaktär och du kan tveka i valet mellan jacka i dun eller jacka i skinn.

Men jag vet också vad som väntar, därför går det aldrig att ta ut en vår i förskott.

För nu väntar en tid av väderlekstortyr.

När du tror att allt är över, när du tror att den långa eländiga vintern är historia – då kommer bakslagen.

Varenda utslagen liten tanig blomma begravs i ymniga snöfall, det kommer ett par i mars och det kommer alltid något i början på april.

Så att du vet, så att du inte glömmer.

Först fram i maj kan vi andas ut.

***

Jag, liksom många andra, gillar det nya Svenska Cupen-upplägget med ett gruppspel som ändå gäller någonting.

Sen vet jag inte om det innebär någon förändring i de bättre lagens inställning “vi satsar alltid hårt på cupen”.

För då vet jag inte om Häcken verkligen förlorar mot Falkenberg, jag vet inte om Malmö FF bara får 1-1  hemma mot Öster, även om de bägge lagen redan har europaplatser säkrade.

Och AIK? Som jagar spel i Europa.

Förlust mot Halmstad och enda målet på straff för laget som haft svårt att hitta rätt på senare tid.

Men försäsong är försäsong är försäsong.

Och cup är ju alltid cup.

***

Johan Olsson visade framförallt att han inte är nöjd med att vara tvåa.

***

Det är klart att Barcelona skulle haft en straff på slutet när Adriano sprang rakt över ett utsträckt Real Madrid-ben.

Men utan tvivel är det så att Real Madrid har ett bastant mentalt grepp på Barcelona just nu, nu kom Real dessutom till start med Cristiano Ronaldo på bänken.

Om det handlar om att Barca är i lite sämre form, om att Real är i ganska bra form eller någonting mittemellan ska jag låta vara osagt.

När det gäller den uteblivna straffen så kan det nog vara som kollega Martin Åslund twittrade, att ett ständigt filmande genom åren från Adrianos sida kan straffa sig, om uttrycke tillåts.

Å andra sidan blåste den i övrigt bedrövliga domaren – han viftade med korten som domaren i den där reklamfilmen – frispark i varenda situation där någon spelare (i bägge lagen) på La Liga-manér föll som korthus så snart någon andades någon i nacken.

Det är det som är det trista med La Liga, spelarna spelar över som i ingen annan liga och domarna är för dåliga, framförallt har de genom åren låtit det ske…som om ingen sett vad som försiggått.

***

TV-laget söker match den 18 maj.

Är din förening sugen på ett evenemang, hör av dig via patrick@ekwall.se

***

Fick detta mejl från en läsare i helgen:

“Hej Patrik!  Tack för ännu en tankvärd krönika. Skulle vilja berätta om mitt blodvärde. Är 58 år snart och blodgivare sen många år. Ligger konstant på 166-177 i blodvärde och vad jag vet är jag inte dopad. Så visst finns det individuella höga blodvärden. Min son säger att jag inte skulle få starta i Vättern Runt egentligen. Men är stark o uthållig om det beror på Hb värdet vet jag inte.”

***

Min lördagskrönika i Getingen handlade om DavidBeckham, ett geni i sitt slag.

Läs HÄR.

***

Nicklas Bendtners karriär har inte direkt gått sprikrakt uppåt de senaste åren.

***

Jag förstår att stress knappast är det bästa för John Guidetti när han ska jobba sig tillbaks efter skadebekymmer.

Men han har alltså fått spela två B-lagsmatcher sen man ansåg att han var klar för matchspel.

På hur lång tid? Sex veckor?

Ett stort problem med engelska B/U21-lag är att de spelar väldigt få matcher och ska Guidetti få ordentligt med speltid för att komma i form så måste han förstås lånas ut.

Varför inte City känt för att göra det är ju inte helt klarlagt, högst sannolikt handlar det om att John Guidetti ännu inte är helt hundra och att man inte vill att någon annan klubb ska riskera hans framtid.

Och som det ser ut nu så blir det svårt för Erik Hamrén att plocka ut Guidetti en trupp mot Irland den 22 mars, även om vi skriker efter forwards som är friska och i form.

***

I helgen nådde mig det trista beskedet att Lennart “Jaris” Jarevik gått bort.

“Jaris” var en av min läromästare under min första tid (16-27 år) på Kvällsposten, en av flera i ett gäng med bland andra Rune Smith, Christer Björkman, Ronnie “Ormen” Olofson, Alf “Kalle Kula” Karlsson, Peter Kastenson, JiPe Andersson, Kent Hansson, Bertil Nilsson, Kjell Jakobsson, Arne Reimer, Kajan Sandell, Micke Ljungberg och några till.

Jaris var unik på sitt sätt,

Han skrev han i stakato, vilken var en konst som få behärskade (många försökte).

Och Jaris alla stories när han reste runt i bergen under Stenmark-eran…av Stig Strand kallades han LEDAREN i journalistgänget…var alltid en fröjd att lyssna till, på den klingande stockholmska som Jaris vägrade släppa. Och Jaris var absolut ledande i spalterna när Malmö IF blev ett ishockeylag som förvandlades till en maktfaktor.

Han är väl värd att minnas, den gode Jaris. Jag hade hoppats på en minnesrad eller två i KvP , men har ingen sett.

Tack för god hjälp på vägen, Jaris.

Adios, amigo.

***

Det där med att välja bort spelare till landslag med motiveringen att de saknar speltid i sina klubblag är alltid en fara.

Du hamnar i ett dilemma till slut och inför Irland så är det extremt lite speltid på forwards som tidigare varit “givna” i en trupp. Ola Toivonen, Mathias Ranegie och Johan Elmander.

Guidetti och Markus Rosenberg har heller inte spelat så mycket, sett till vilka som var aktuella inför EM.

Tobias Hysén, däremot, spelar och gör mål igen.

Och Zlatan, givetvis, men han går liksom utanför toton.

Men en tredje forward i en kommande svensk trupp (jag räknar Hysen och Ibrahimovic som “givna” namn i dagsläget)…den nöten blir inte lätt att knäcka.

Ska vi chansa på spelare som inte varit med särskilt mycket alls, som möjligen Denny Avdic? Eller köra vidare på någon av de som knappt spelar alls?

***

Men det bästa vårtecknet är att kulan på allvar är i luften igen.

Nu har vi den där.

Och då är det skitsamma vilket väder det är.

Ibland behöver man inte vara indian för att se ett tecken i skyn.

 

 

Patrick Ekwall

Från Cantona till Kacaniklic

Tydligt att något gått snett i Fulham när Alexander Kacaniklic måste gå på lån från Premier League-Fulham till Championship-Burnley…vad hände där, liksom?

Inget fel på speltid – om det nu är så att Fulham vill ha honom mest på en bänk – men det känns väl ändå som om Kacaniklic är bättre än att springa bland benknäckarna i andraligan? Eller är man för mycket svensk om man tycker så?

Och inget fel på Burnley: mina första fotbollsskor var ett par svarta Adidas Burnley med gröna ränder. Dessutom är Turf Moor klassisk fotbollsmark på alla sätt, inte minst genom reklamfilmen för Tipstjänst som Pelle Kotschack och Co fick ihop i slutet på 90-talet. Den spelades in på Turf Moor.

För övrigt, en helt fantastisk film. Enbart för den svenska marknaden.

Sådana görs inte längre.

Å andra sidan görs det väl ingen som Cantona längre heller.

[youtubeplay id=”omyJHLNJTmI” size=”medium”]

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå