Tjejer kan. Men vill någon?

Det är förstås på tiden.

Men hur gubbigt det än må vara i den här branschen så behöver det nödvändigtvis inte alltid vara gubbarnas fel, även om det är lätt att misstänka just gubbarna; sådana som jag och alla de andra.

Tjejer kan, givetvis.

Men vill dom?

Jag vet inte.

Som TV4:s fotbollschef, Emir Osmanbegovic, skrev i sin fotbollsblogg: vid en utlyst öppen kommentatorstest på TV4 anmälde sig 20 män. NOLL kvinnor.

Och då finns det ändå en hel del tjejer på TV4 – inte minst på Sporten. Men ingen ville.

Hade det funnits ett likadant test på Sveriges Television så vågar jag gissa att utfallet hade blivit ungefär detsamma.

Sett till hur det ser ut i TV-branschen just nu vet jag två tjejer som ständigt jobbar med fotboll, Anna Brolin (TV4) och Frida Nordstrand (Viasatsa).

Jag tror inte att Anna eller Frida vill kommentera. Jag tror de vill vara programledare.

Jag tror att Maud Bernhagen, Karin Frick och Suzanne Sjögren – för att ta några jag jobbar med som är etablerade i TV-branschen – vill vara programledare. Jag tror inte de vill kommentera fotboll.

Jag har hört och sett män viga liv och offra sina kroppsdelar för att få lov att kommentera fotboll i TV. Jag har aldrig hört en tjej i branschen någonsin prata om att en dag få kommentera fotbollsmatcher. Åka på VM, ja, Göra intervjer, ja. Bli programledare, ja. Aldrig, aldrig kommentera fotboll. Inte under 20 TV-år.

Det kan ju såklart bero på flera saker och ett skäl är nog att det funnits en barriär, att kvinnliga kollegor inte trott att möjligheten har funnits i en mansdominerad roll.

Ska vi se det rent krasst så finns det IDAG ingen tjej i TV-husens sportredaktioner som är självklar för rollen, om vi bortser från Brolin/Nordstrand som hellre är programledare (ingen ska ju tvingas). Det handlar inte om att det inte finns talang, det handlar om att ingen (eller ytterst få) tjej/er jobbar eller vill jobba med fotboll på TV:s sportredaktioner. Eller att ingen fått de fotbollsjobb som funnits, men (enligt Emirs blogg): inga tjejer söker. Det kan inte bara vara gubbarnas fel.

Alla vill bli programledare. Det gäller både killar och tjejer. Det finns inte längre samma attraktionskaft i att vara kommentator för en fotbollsmatch som vi gubbar kanske vill tro.

Möjligt att Johanna Reimers och Johanna Frändén skulle kunna bli utmärkta med sin fotbollskunskap i grunden, men precis som det är för skrivande manliga kollegor, så är det inte så att man blir kommentator i TV/radio över en natt. Alla som kommenterar fotboll i TV idag har gått en ganska lång väg och de har inte kastats ut i SvT eller TV4 eller Viasat direkt. Vi ska inte underskatta svårigheten i hantverket och du får gärna fråga mig, jag testade under 90-talet och jag var värdelös, det var oerhört svårt, och då hade jag ändå några år i TV-branschen på nacken med allt vad det innebär med att sända direkt. Det gäller förstås oavsett om du är kvinna eller man.

Även om det finns hundratals som har större talang än vad jag har så vill jag ändå betona yrkesrollens svårighetsgrad, när debatten blossats upp känns det som om många tror att det bara är att kasta in folk framför en mikrofon och köra. Så är det ju inte. En tidningsredaktion skulle aldrig låta någon skriva en text eller en krönika om de inte vissa att människan kunde skriva. Skitsamma vilket kön.

Jag vet två som jag tror hade fungerat bra med en enda gång, bägge finns på Radiosporten där TV hämtat de allra flesta goda fotbollskommentatorerna: Susanna Andrén (som bland annat gjorde damfotbollen i OS klart bättre än sin manlige kollega) och Emelie Olander som känns trygg, bra och kunnig i hantverket.

Det känns också om att de verkligen vill, vilket är en nödvändighet.

Sen får vi inte glömma att allting inte bara är fotboll, det är gubbar som alltid har kommenterat friidrott, handboll, skidor, simning, boxning med mera, med mera…ishockeyn har ett enda undantag: Åsa Edlund Jönsson, även om det var ett tag sen.

Det är förstås trist och enfaldigt och här finns massor att göra, men också svårt att peka på vad det beror på för det har ju inte varit så att kvinnor INTE kunnat bryta sig in i den tidigare så mansdomerade TV-världen som programledare, experter eller reportrar. Tvärtom.

Möjligen kan det vara så att TV-världen…och detsamma gäller den som gör tidningar, om vi ska vara ärliga…helt dominerats av manliga chefer för sportredaktionerna genom alla år. Kanske hade en kvinnlig chef lättare kunnat öppna dörrar och haft ett annat sinne för att lotsa in fler tjejer i andra roller?

Men vem skriker efter kvinnliga TV-sportchefer i branschen?

Alla vill vi, trots allt, värna om de jobb och positioner som vi har, annars vet man aldrig vad som händer.