Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

Så som det blev: Matchen skulle nog aldrig ha spelats

Ekwalls blogg

Den dramatik som aldrig existerade på en sönderfrusen åker i Zilina fick jag och Rasta-Danne istället under natten när vi styrde en rätt svår hyrbils-BMW genom natten mot Wien.

Glashala snövägar hade orsakat en olycka någonstans strax efter gränslandet mellan Slovakien och Österrike, så vi förvisades till en enorm omväg långt ut i det snötäckta österrikiska stycket längs små hus vars källare du inte gärna besöker frivilligt.

En rysare.

Och väl framme på flygplatshotellet hörde vi snyggt pianoklinkande och skönsång från flygel i restaurangen.

Jag måste säga att jag blev överraskad över att det var en svensk landslagsspelare som bjöd på underhållningen.

Och det var nog det bästa lir jag sett från någon i Hamréns trupp under den här samlingen (och det skriver jag inte bara för att vara elak, det lät väldigt bra).

Annons

***

Nog hade vi anat (se blogg nära dig) att vi inte skulle bjudas på något mästerverk på den stelfrusna planen på MSK Zilina Stadion.

Men jag hade ju hoppats.

Alla skyllde på planen, slovakerna likaså, och jag hade tagit en konstrgäsmatch i tio fall av tio istället för den ojämna jordskorpa med inslag av grönt som erbjöds i Zilina.

Men det fanns ju så mycket annat som spelade in.

Bara att åka från en viktig kvalmatch inför 50.000 åskådare under ett tak till en betydelselös landskamp i en slovakisk håla inför några få tusen påpälsade åskådare kräver sin landslagsman och sitt fotbollsproffs att tända till och tända om.

Det är inte helt lätt, hur mycket professionell man än vill försöka vara.

De som var där för att visa att “här är jag” var ändå de som gladde mest: Kristoffer Nordfeldt, Micke Antonsson och Erkan Zengin.

Annons

Och så Anders Svensson, förstås, som bevisade för 139:e gången att han har förmågan att bryta ett mönster med passningar som inte bara är längre än fyra och en halv meter utan även så pass svårlästa att de kan lösa upp även den tuffaste av press och/eller lågt försvarsspel.

Jag är helt för att spela så många landskamper som möjligt för att få fler spelare möjlighet att känna på, men med facit i hand skulle den här matchen kanske aldrig ha spelats – den blev och var rätt meningslös i all sin bedrövlighet: möjligt att många inte kunde, men framförallt tror jag att de flesta inte ens ville och då blir det som det blir.

***

Det var rörande att se Tobias Hysén och Erkan Zengin tycka synd och försöka värma de stackars maskotkids som tvingats ut i kortbrallor när de följde med spelarna ut till match.

Annons

***

Lagerbäck och Hamrén tog ett snack före matchen

Jag håller helt med Lasse Lagerbäck att ibland måste man anpassa sig efter de yttre omständigheterna och inte drabbas av något Barcelona-syndrom.

Och även om flera av Hamréns spelare så gärna vill spela kort-kort-one-touch-längs-marken så bör man som spelare ha så pass mycket insikt om hur förutsättningarna ser ut att man inte petar varenda frispark på motståndarnas planhalva för att få rull på bollen.

I ett sånt här läge bör man självklart köra lagerbäckskt, flytta upp varenda spelare över 1.80 i straffområdet och lyfta långt för att veranda boll som dimper ned i ett straffområde kan vara en målchans.

Å ena sidan.

Å den andra: är det alltså det vi vill ha igen?

Vi såg i perioder under Lagerbäck/Söderberg spela ett riskminimerat spel som inte direkt gav oss färre målsnåla matcher med få målchanser och då tyckte vi det var skit.

Annons

Sen spelar Hamréns landslag tre matcher mot Tyskland, England och Argentina och har 10-9 i målskillnad och då är det för jävligt.

Och nu är alltså två pissmatcher med intetsägande offensiv och noll insläppta mål något som gör att alla talar om att “någonting måste hända med svensk landslagsfotboll”.

Men det går i vågor i landslagssammanhang.

När Sverige ska spela mot Österrike i Wien är det den 7 juni, det hinner hända otroligt mycket fram till dess, det vi av erfarenhet.

Jag minns bara senast jag var här i Slovakien och såg ett utskällt Lagerbäck-styrt landslag få med sig 0-0 tack vare en storspelande Magnus Hedman i målet. Några dagar innan hade det “bara” blivit 1-1 mot Turkiet hemma och de domedagsrubrikerna över svensk landslagsfotboll som utmålades då var fetare än de är idag.

Annons

Den gången slutade det med att Sverige gick till VM.

***

De körde klassiskt storbandsorkester på matchen, i sådana där riktigt stora grå rockar.

Sådana man alltid såg på stora matcher på Malmö Stadion (Brandkåren!) eller i Idraettsparken i Köpenhamn (oftast med Gladsaxe Pigegarden!)

***

Jag gillade att Nordfeldt kändes så trygg i sitt agerande på det lilla som vevades in i straffområdet och framförallt för att han var Pär Hansson-säker med fötterna.

***

Erkan Zengin slarvade en del, ibland på grund av planen och ibland inte på grund av planen, men han bjöd på något nytt och annorlunda i ett svenskt kantspel.

Ständigt i rörelse för att vara passningsbar, irrationell i sitt mönster med bollen och med en känsla för både små instick och att ta skott.

Det syntes att han och Toivonen trivdes ihop och jag tror också att Zlatan skulle uppskatta den typen av bollintelligent spelare.

Annons

Däremot vet jag inte var Ibrahimovic hade tyckt om de där gesterna som vi fick se ibland (eller, jo det vet jag) men jag gillade att Zengin tog för sig på alla sätt och inte sprang omkring och gömde sig som en blyg debutant.

***

Antonsson är absolut en kandidat för en startplats.

***

TT:s utsända i kylan såg ut att trivas…

…och Rasta-Danne plockade fram varmaste mössan

Sett till spel, sett till väder, sett till omgivning, sett till underhållning  – det här var den sämsta landskampen som jag har sett live och då såg jag ändå några på 80-talet.

Möjligt att 0-0 mot Jordanien i Abu Dhabi kan konkurrera, en match där Lagerbäck skrek sig hes på en stackars Matias Concha inför 125 åskådare (de flesta jordansk arbetskraft som kom efter paus när de gått av sitt skift på något skyskrapsbygge).

Annons

Men då fick vi åtminstone sitta i stora feta går skinnfåtöljer i skjortärmarna och blev serverade från silverbrickor.

Nu kunde jag knappt röra mig på en plaststol, trots att jag hade pälsat på mig allt, och det enda som serverades var fotogenångor från en andedräkt på en tokskrikande slovakisk supporter i 50-årsåldern.

***

2-2 i Dublin var annars exakt det som behövdes för att förgylla de här landslagssamlingarna.

Nu har vi fortfarande ganska mycket i egna händer ett tag framöver.

Och den där poängen i Berlin kan bli guld värd i slutändan.

***

Vinterfanskapet är alltid roten till allt ont. Alltid.

Publicerad 2013-03-27 11:17

Kommentarer

Visa kommentarer

Arkiv

Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto