POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Allting kan fortfarande hända, det är som vanligt

TV-lagets säsong är igång och vi lyfter mot Piteå med femton starka killar för ett möte med karga norrlänningar i en match som ska inviga Piteå Summer Games.

Sen har vi 12-13 matcher i en strid ström, vilket gör ungefär en halv allsvensk säsong.

Och ingen gnäller om att det blir för mycket matcher. Eller om det något hackiga spelschemat…under sex dagar i augusti spelar vi sex matcher på sex dagar.

Då ingår det dessutom banketter efter varje match.

Det kräver sin spelare.

***

PÅDDEN del 7 är tillbaka och Olsson konstaterar att en svensk jury som många litat till är en bluff och vi pratar både Söderstadion och Tahiti…som om det hängde ihop.

Lyssna eller läs här.

***

Sen senast har jag hunnit med besök i Tranekärr, där Olsson och jag spelade in senaste PÅDDEN under sedvanliga stålblå sommaregnmoln med ett par halvslöa hästar som närmaste grannar.

Och i Falkenberg där solen stekte på vackert över Idrottsplatsen, där FFF bjussade på både blixtrande anfallsspel men också på ytor bakåt gick att likna vid öppna hav och där Degerfors Johan Bertilsson skojade friskt, bland annat med en tvåfotare a la Michael Laudrup.

Plats har även funnits för stek vid pool, lunch på Villa Källhagen och en TBE-vaccination; inte svårare än så.

***

Neymar har redan lyckats skapa två läger: för och emot, vi vet alla varför.

Ibland kan sakna en karaktär som Ronaldinho som alltid bara log och spelade (fantastisk) fotboll, bråkade aldrig och simulerade sällan för att få sina motståndare utvisade.

Men vi är alla olika och det är möjligt att det handlar om en mognadsprocess i Neymars fall.

***

Min ranking av “what-the-fuck”-upplevelser när Chippen Wilhelmsson redogör för sitt liv i Dubai i senaste Offside:

1. Biosalongen med tre godisautomater, bakom en lönndörr i form av en bokhylla.

2. Pärmen med bilder på matvaror som den indiske hjälpredan måste köpa in och fylla kylskåpet med.

3. Broderade initialerna “CW” på sätena i den Mercedesbuss som indiern kör Chippen till träningar med.

4. Papegojburen

5. Den 4×4 meter stora studsmattan likt en flytboj i vattnet utanför huset

Har ni inte läst Chippen-reportaget. då måste ni göra det.

Fullständigt osannolikt bisarrt på alla sätt och vis.

***

Ena brodern Nazari, han i Ängelholm, måste vara en man för vilket allsvenskt lag som helst i höst.

***

Det kan förstås vara skitsamma, men ändå:

Om nu en EM-trupp ska presenteras i direktsänd TV i en ganska tungt pumpad EM-turnering, kan inte då förbundskaptenen klä sig i något annat än en träningsoveralljacka?

Och om nu Nilla Fischer ska representera sitt landslag när hon är på plats för att ta emot en tröja, kan hon inte tänka sig att klä sig i annat än avklippta jeans och ett linne?

Finns det ingen i ledande ställning på förbundet som kan hjälpa till och kanske lite fint påpeka att det är EM vi ska jobba med här, inte en grillkväll med gänget vid en sjö på landet?

Eller är det jag som är känslig?

Ingen behöver gå i frack eller långklänning men jag tycker att det sänker statusen på ett mästerskap när ett par starka representanter kommer till en direktsänd presskonferens som om de stigit direkt in från en strand i Aiya Napa.

***

Bra sommarläsning: “Andra Andningen” av Sofie Sarenbrant.

En hel del sportvibbar dessutom.

***

Det är sannerligen svårt att få ett riktigt grepp om den allsvenska fotbollen när hela spelprogrammet haltar som det gör.

Men jag tror att vi kan konstatera att Helsingborg och IFK Göteborg kommer att vara med i racet hela vägen in.

Malmö och Elfsborg kan inte räknas bort, givetvis inte.

Men förmodligen Häcken, jag vet inte riktigt vad som har hänt där?

AIK är vanligtvis ett bra höstlag, men möjligen lite för långt efter.

Sen får vi se vad som händer med de lag som (förhoppningsvis) når några omgångar i europaspelet, vi vet att det brukar påverka.

För att inte tala om tänkbara förstärkningar/försäljningar.

Så här: allt kan fortfarande hända under den allsvenska hösten.

***

Hotell Ocean i Falkenberg var en ny fin bekantskap.

Bra rum, trevlig restaurant, fin service, cool design.

Minus: tar inte Amex och ingen 3-täckning.

***

Kan du se Jonas Olsson komma till en direktsänd presskonferens i ett gymlinne och ett par avklippta jeansbyxor?

Jag kan se en NHL-spelare göra det (inklusive bakåtvänd keps), men inte särksilt många fotbollsspelare.

***

Efter att ha sett en hel del Superettanmatcher under våren kan jag konstatera att det finns ett lag som känns överlägset (Örebro), ett lag som är en glasklar allsvensk aspirant (Sundsvall) och sju-åtta andra lag som är ungefär lika starka, sett till trupp.

Hammarby låter bra, men är inte mycket bättre än de där sju-åtta, om du nu ska syna spelare till spelare.

***

Billy Lansdowne coachar ikväll en startelva som ser ut (ungefär) så här:

Poppen Björklund – Richard Herrey, Robban Prytz, Hasse Eskilsson, Cribba Uhrlin – Ekwall, Abgar Barsom, Claes Andersson, Jesper Blomqvist – Sheku Kamara, Tobias Sandström.

Benny Guldfot och Hammargren som jokrar på bänken.

Vi har lagt in en vilodag på Hotel Avalon imorgon, som säkert kommer ta ut sin rätt, sen vidare till Ed i Dalsland för lördagsmatch.

Ibland överlever vi, ibland inte.

Patrick Ekwall

Här sätter jag agendan för en stund

Anders Cedhamre gör Agendasättarna, en fin liten podcast där han i lugn och ro talar med människor som är en del av sportens mediasfär – allt från idrottsmän till ledare till mediapack; P1 a la 1977.

Nu har han haft vägarna förbi min enkla boning i Apple Bay-area och det blev ett trevligt samtal om det mesta. Och om det vanliga.

Jag pratar bland annat om hur jag upplevt min väg fram till dagens status i jobbet och det händer väldigt ofta att jag får mejl från unga killar och tjejer med frågan “hur ska jag göra”…jag hinner inte svara på allting alltid, men lyssna gärna på programmet.

Vi pratar förstås om landslaget, om Zlatan och om TV4. Blan annat.

Och när Getingen presenterade programmet på sin webb gjordes det med en helt onödig grisvinkling och felcitering.

När Bjärred och Henke var landslagets stora ledare i början på 2000-talet så var det de som bestämde och det var också de två som hade störst internationell erfarenhet och gärna ville att mediaarbetet skulle skötas lite som det sköttes i de stora klubbar som de representerade. De var störst då (jo, jag minns Fredrik Ljungberg men han gick alltid sin egen väg) och det blev oftast som de sa och ville. Det blev början på ett annorlunda arbetsklimat mellan media och landslaget.

Men sen har ju det där förändrats hit och dit och framförallt har ju media förändrats på alla tänkbara sätt och vis.

Hur klimatet mellan media och landslaget ser ut idag har inte så mycket med Bjärreds och Henkes ledarstil i början på 2000-talet att göra.

Och idag är det någon helt annan som sätter agendan, ni vet alla vem.

Här lyssnar du på Agendasättarna med mig (och med många andra, bland annat Långe Lundh och Guds Son).

Patrick Ekwall

När en TV-reporter goes huligan

[youtubeplay id=”gVIK34KMLlc” size=”medium”]

Ibland kan det ju vara lite småstökigt på jobbet.

En och annan lite för nyfiken snorunge och så. Eller en Club Babian-sändning från Kiev….

Men det finns förstås gränser för hur hård man ska vara mot de som gärna vill synas i en TV-ruta.

Den här kollegan hade ingen sådan gräns.

 

Patrick Ekwall

Söderstadion skapades av publiken, inte av spelarna

Saker och ting jag har fått lära mig som husägare, kapitel 89:

Ibland är det ett skitår.

Det är inte konstigare än så och du får leva med det.

Jag tyckte nog att det var extremt mycket fågelbajsande på bil, på hus, på altan, på gräs, på utemöbler, på allting…men jag utgick mest från att fåglar helt enkelt är skitnödiga och deras toalett är där de är.

Eller att det möjligen är en hämna dör att jag bjussat på lite för taskigt käk under vintern, fåglarna rör sig ändå i Apple Bay-area och där äter de nog fan inte vilka frön som helst.

Men det visar sig alltså vara ett år som inte är som alla andra år, det vill säga ett skitår.

Äldre och rutinerad granne upplyste oss om att ibland bajsar fåglarna mer än brukligt och det har att göra med björkjävlarna (såklart) på något vis, fråga mig inte hur.

Själv gör jag vad jag kan för att dels sopa bort från de satans björkarna och dels från det fåglarna gör ifrån sig, ett skitjobb.

Sådant behövde du aldrig tänka på när du bodde i lägenhet.

***

På väg mot Söderstadion nu. För sista gången.

Minns mycket väl första gången jag var där, någon gång i mitten på 80-talet när jag gjorde lumpen. Hammarby mötte Trelleborgs FF och jag kan inte påstå att det var någon stämning som satte sig på minnet, för på den tiden kämpade även Hammarby och Söderstadion med en publikkris.

Det som var stort på den tiden var att det var en arena utan löparbanor, precis som på Råsunda, och det var inte så himla vanligt. De flesta andra större arenor hade det i allsvenskan då.

Jag kommer ihåg att Marek Skursczynski, den ståtlige polacken, lirade i TFF. Och att jag på långt håll såg Olsson på väg till matchen, det var någon som pekade ut honom och sa “där går Expressens Mats Olsson som bor i USA”. Han hade hatt och jag tänkte inte så mycket på denna Olsson mer än så, det fanns anledning att göra det senare.

Det jag minns mest var annars att jag blev lite besviken eftersom jag hade fantastiska upplevelser framför TV-rutan när Hammarby jagade SM-guld i ett sorts slutspel (som vi fick för våra synder) 1982 med bilder på det som var en “osvensk” stämning på Söderstadion…på något vis kändes det som om det var där och då som den speciella stämningen på Söderstadion odlades över hela landet.

För det är just publiken och den speciella Bajen-miljön som skapat Söderstadion. Till stor del med hjälp av sköna lirare som exempelvis Nacka Skoglund, Ronnie Hellström, Billy och Kenta Ohlsson, Matte Werner, Putte Ramberg, Uffe Eriksson, Hasse Holmqvist, Lasse Eriksson och Kennedy Bakircioglu.

Själva arenan är vad den är i övrigt: en rätt trist betongklump, sen ett tag tillbaka med insprängda kotorsbyggnader och med en kortsida som i stort sett är en vägg med fönster.

Arenans anor bygger egentligen mer på vad som skapats på läktarna, än på planen.

Jämför vi med andra stora som bytts ut, som Malmö Stadion, Nya Ullevi och Råsunda så har det inte spelats några stora internationella matcher på Söderstadion.

Söderstadion är bara barnet i jämförelse, klar i slutet av 60-talet, yngre än vad jag är tillochmed…många andra svenska arenot byggdes eller renoverades till VM 1958, på den tiden existerade inte Söderstadion.

Hammarby tog sitt SM-guld 2001 och jag var själv på plats och upplevde det “omöjliga” men när Söderstadion skriver in sig i historieböckerna så är det för att det var en väldigt speciell plats att se, uppleva och spela fotboll på.

Unik på sitt sätt.

Tack vare publiken.

***

Min lördagskrönika i Getingen: om att svensk damfotboll tappat/hunnits upp och att en förväntad EM-succé är exakt vad som krävs för att haka på tåget.

Läs HÄR.

***

Så typiskt att när man tror man har ett fint Söderstadion-minne via TV-rutan, snömatchen mot FC Köln 1985 när Hammarby betvingade Toni Schumachers lag med 2-1, så visar det sig att matchen gick på Råsunda.

***

Jag ser fram emot att få ta del av den sista matchen på Söderstadion i afton, möjligt att den här kvällen och en flytt till den magnifika Tele 2 Arena kan bli det som Hammarby behöver för att lyfta i Superettan.

Annars ser det mest ut som ett sådant år, ett skitår.

 

 

 

Patrick Ekwall

BILD-EXTRA: Allt om Proffsdrömmen och finalisterna

I kväll klockan 21:00 i TV4Sport sänds finalen och det sista programmet i Proffsdrömmen.

Jag hoppas att du har hängt med i programmet och jag hoppas du bänkar di i kväll för att följa dramatiken.

(Vill du köra lite update hittar du alla avsnitt här)

Det har varit ett fantastiskt roligt program att jobba, i särklass bland det roligast jag har gjort sen jag började jobba i TV-världen: lite nybyggaranda som en gång i TV4:s begynnelse, bara feelgood och sinne för öppenhet, förändringar och någonting nytt.

Till slut blev det så starkt och personligt med alla deltagarna att vi var många (inklusive jag själv) som började gråta någon sorts glädjetårar under finalens slutdramatik.

Det som en gång var ett frö som såddes på Loops lokaler på Valhallavägen, där jag och producent Andy Odén tillsammans med Lill-Tobbe Lideberg, såg ett danskt program vid namn Drengedrömmen som vi sen helt sådde om, blev till slut verklighet.

Det tog några år, men det var det värt.

Jag arbetade fram grunderna i programidén och tog fram ett upplägg som jag trodde skulle fungera, gjorde alla tävlingsmoment, hittade former för matcher och utslagningar och poänbedömningar kring matcher, drog fram jurymedlemmar som jag visste skulle bli bra och trodde stenhårt på programmet.

Andreas Odén gjorde sen det “omöjliga” genom att jobba fram förutsättningar, “sälja in” konceptet hos både Elfsborg och TV4 för att under själva inspelningarna vara en producent som gick upp 05:00 på morgonen för att jobba med manus, organisation, sponsorer, busschauffförer, Grand Hotell och tuen andra saker som en producent normalt slipper göra.

Lika ovanligt som det är att en programledare bistår med att vara materialförvaltare när så krävdes.

Men vi gjorde det gärna för att det var så förbannat kul.

Och all tänkbar heder till alla som slet med programmet, fotografer, redigerare, jurymedlemmar och en hel del allt-i-allos.

För att inte tala om Elfsborg som ställde upp hundraprocentigt att bistå TV-produktionen med det mesta, inte minst tränare och leder som Tony, Tobbe Linderoth och Reima.

Stort tack måste även riktas till Grand Hotel i Borås som hjälpte till att göra Proffsdrömmen till en verklighet med grym personlig service och massor av både tålamod och flexibilitet.

Programmet?

Ja, jag tycker att det blev bra. För att vara första gången. Tidigt insåg jag att 22 minuter/program var på tok för kort, för det skulle bli omöjligt att lära känna spelarna ordentligt. Vi försökte äska om längre tid, men programmet var redan tablålagt och det gick inte. Men hellre att tittarna kräver mer tid, än ingen tid alls.

Hjälpte Proffsdrömmen/TV4 Elfsborg att hitta en ny talang.

Om du vill kan du se det så.

Personligen ser jag det som att Proffsdrömmen hjälte massor av oupptäckta fotbollstalanger och att väldigt många klubbar tog del av dessa i slutändan. En hamnade i Elfsborg. Många av de andra spelarna scoutades av andra klubbar under tiden och tar nu chansen där.

Det är upp till alla klubbar att rensa Sverige på talang, vilket de flesta gör och gör det bra, många av dom har redan stängt sina dörrar efter att ta lockat till sig alla som de anser vara värda en plats i ungdomsakademi eller seniortrupp – ändå tror jag att det finns fler där ute som aldrig fått eller tagit chansen. Proffsdrömmen är absolut ett bevis på det.

Och: Proffsdrömmen blev en möjlighet för väldigt många, en chans som de flesta aldrig skulle få annars.

Nästa år – jag hoppas innerligt på att vi kan komma tillbaka – kan det vara en annan klubb är med och arrangerar. Nu gav vi första tjing till regerande svenska mästarna och de tog chansen. Eller risken.

För ingen har en aning om vad den vinnande spelaren ger Elfsborg, mer än ett proffskontrakt över ett år. Det får vi också väga in. I fotboll finns det inga garantier.

Som sagt, final ikväll i TV4Sport kl 21:00, här lite bilder från våra inspelningar och längst ned har du min egen presentation av de fem som slåss om kontraktet:

 

 Omklädningsrummet, som i alla fotbollssammanhang den plats som är hjärtat och där ALLA känner sig hemma och mår bra. Så även i Proffsdrömmen.

 Match mot Bella Berglunds Byttorp och massor av folk på plats, det gav en insikt i hur många som engagerade sig i programmet.

 Juryn som fundgerade så perfekt ihop från dag 1: Abgar Barsom, Stefan Andreasson och Thomas Ravelli. Så olika, men så perfekta ihop.

 Från en av de fyra uttagningar, den i Selånger utanför Sundsvall, där snövallarna ramade in så vackert. Och där det visade sig att det fanns extremt mycket talang som sen gick långt.

Tony, Tobbe och Reima – tre klippor i Proffsdrömmen!

 Väldigt ofta massor av glädje i juryrummet, men även en hel del tuffa tag i svåra val.

 Proffsdrömmen handlade inte bara om ren och skär fotboll. Vi tittade på många olika egenskaper hos spelarna. Här Karzan Azizi och Haris Crnjalic i en övning där vi ville få fram spelarnas ledaregenskaper och samarbetsnivå.

Emir Bajrami ställde upp för talangerna, tillsammans med svenska mästarna Johan Karlsson och Johan Sjöberg. Stort. 

Och Lasse Nilsson bjöd hem killarna hem till villan för en grillkväll. Han och Stefan Ishizaki ställde upp och svarade på spelarnas nyfikna frågor, förklarade och gav goda råd. 

 Bombaren kunde inte komma själv, men bjöd finaldeltagarna på eleganta skor inför finalen. Förhoppningsvis går någon i hans fotspår, som “göteborgaren” Aleksander säkert tänkte här…

Före…

…och efter!

Här är finalgänget – en av dessa fem har ett proffskontrakt med Elfsborg ikväll!

Från vänster:

Aleksander Tasevski. Spelar i Lerkils IF i division 4 Elit. En glädjespridare. Satte sig i bilen och körde från Kungsbacka till uttagningen i Sundsvall och imponerade stort där. Matchades in som vänsterback, men jag tyckte att han var överläget bäst som central mittfältare. Äldst av alla i finalen, 24 år.

Ermal Hajdari. Tillhör Kristianstads FF i division 1. Visade vid uttagningarna att han var ett ämne att kunna vinna allting. Fick dock en svacka under Camp 1 och juryn var inte helt övertygad om han skulle gå vidare som en av de 8 till Camp 2. Snabb, utmanande och fysiskt stark yttermittfältare. Glad och positiv.

Tobias Sandström. Spelar i division 3 för Sandvik i Umeå. Höll hög nivå hela vägen fram till sista campen. Finurlig, bollsäker och dribblingssäker kantspelare. Lite för bollkär, vilket gjorde juryn lite tveksam. Målfarlig. Ett råämne som yngst i finalen, 18 år.

Ali Al-Habobi. Spelar i IFK Uddevalla, division2. Extrem vinnarskalle med meriter från Iraks U19-landslag. Mittback med starkt huvudspel och aggressivitet i närkamperna, stenhård. Ibland lite för het i positionsspelet. En stor talang med ett internationell spelstil.

Hussein Aly. Klubblös. Skön story. Från 08-förorten Flemingsberg. Killen lade fotbollen på hyllan för att satsa på KTH-studierna. Polarna körde honom till uttagningen i Stockholm där han inte gick vidare, sen hela natten till Sundsvall där Hussein tog chansen. Flyfotad, teknisk, orädd och passningssäker. Men helt oskolad.

TV4Sport, 21:00. Missa inte.

Intervjun med den anonyma vinnaren här.

 

 

Patrick Ekwall

YTAN - experternas nya modeord

Det är ett konstigt juni.

Jag brukar alltid vara iväg någonstans, oftast på något fotbollsmästerskap eller på en semester.

Men nu är jag alltså på hemmaplan.

Jag är inte direkt högtidernas man och jobbar helst, men nu är det som det är och jag har därför rättat in mig i ledet…inhandlat det som ska inhandlas för en midsommarmiddag i trädgården, exklusive snaps (som ju egentligen är rätt äckligt), exklusive öl (som jag inte dricker), exklusive sån där midsommarstång i trä att ställa på bordet (där går det nämligen en gräns) men inklusive små fina burkar att lägga inköpt sill i, småsvåra pilgrimsmusslor, en soffgrupp i rotting med lila dynor och i källaren står några ett par flaskor buteljer från “mina” vindistrikt runt Cape i Sydafrika.

Så långt allt väl.

Däremot har jag lite dålig koll på hur det fungerar med tider (när, var och hur börjar man) eller aktiviteterna vid sidan om ätandet och drickandet: hoppar verkligen vuxna små grodorna eller i en plastsäck med potatis i munnen?

Wilma, 14 år, är i Miami Beach…hon går i pappas fotspår tidigt och flyr gärna fältet…och på besök kommer Isabell, inte ens 1 år.

Då räcker det väl att man softar och slipper sitta med en krans av blommor runt skallen?

Eller är det lag på annat, jag får lite den känslan.

***

I Olssons och min senaste PÅDDEN släpper vi tre “stora” avslöjanden och ger oss in i en diskussion kring boxningens debatt efter Frida Wallbergs smäll.

Lagom intressant lyssning i hammocken innan Midsommar smäller av på riktigt, vågar jag lova.

PÅDDEN finns där podcasts finns, bland annat HÄR.

***

Såg Brasilien-Mexiko och somnade en bit in i Italien-Japan från Confederations Cup och slogs mest av hur risig planen såg ut att vara i Recife.

Väderleksmässigt kommer det bli ännu ett annorlunda VM, med extrem värme på sina håll, en hel del nederbörd och ganska kallt på andra håll.

***

Jag tror inte att Zlatan Ibrahimovic är helt nöjd med hur tränarkarussellen snurrar just nu i Paris SG.

Fabio Capello måste absolut ha varit ett namn borde passat PSG-stjärnan perfekt, men nu uppges han ha tackat nej och snart finns det inte så mycket godis kvar.

Det som är förbryllande är att alla stora klubbar med pengar bara jagar beprövade tränarnamn, de som går runt och runt och runt i klubbarna och alltid får nya jobb, oavsett hur det har gått förut.

Få vågar chansar på något som är nytt och spännande.

***

Stort att Henrik Larsson kom tillbaka och spelade för Högaborg, precis som han en gång hade lovat.

***

Om jag hade varit David Moberg-Karlsson och fått chansen att dra till Sunderland – som en värvning på riktigt – så hade jag tagit den, även om det lär bli en tuff väg att vandra med en hel del spel för U21-laget, det så kallade “Development Squad”.

Hade jag varit Håkan Mild och erbjudits 15 millar för David Moberg-Karlsson i tider som dessa, då hade jag också sålt.

Det blir lite av en win-win av den högst överraskande försäljningen.

Återstår att se hur Sunderland känner efter ett tag.

***

TV-laget möter Högaborgs Oldboys, fredagen den 9:e augusti och jag bävar lite för att Henke nu är i full gång med träning.

***

Det nya modeordet hos (framförallt) nya TV-expertkommentatorer är: “Ytan”.

Det går inte en passus förrän de (och det gäller i stort sett alla) pratar om att “hitta den YTAN”, att någon gärna söker sig till “de YTORNA”, att laget måste ta sig an spelet på “YTAN framför försvarslinjen” eller att det “gäller att utnyttja YTORNA här eller där”.

Ett jävla snack om YTOR och ingenting annat.

Och det är inget konstigt i att det kommer modeord i fotbollens språk och att de sedan går som en farsot, allt från att en vanlig hederlig kontring blev “omställningsspel” till att ett inlägg blev golfens “inspel” eller att hålla i bollen blev “possession”.

“Komma runt på kanterna” fungerar inte riktigt längre, jag tror att det är lite för enkelt för att låta tillräckligt bra och initierat.

Så det som tidigare handlade om spelförståelse, rörelsemönster eller att göra sig spelbar – det blir idag att hitta ytor.

Någonstans är det lite humor och intressant att ord får ett fäste och blir till något nytt.

Lite som när Leffe Boork en gång sa “momentum” och det gick inte särskilt lång tid förrän alla skulle säga “momentum” utan att ha en aning om vad det egentligen betydde.

Dessutom i en sport där alla redan vet att nyckeln till framgång är att “ha mycket folk framför mål”.

***

Det ska bli intressant att se Alexander Farnerud i Torino och jag hoppas på det bästa.

Han har gjort det väldigt bra i Young Boys, men det blir förstås lite mer i skymundan.

Slår Farnerud igenom i Serie A och kommer upp i god form, så kan han mycket väl bli en man för ett landslag som går lite småknackigt.

***

Skyttekung Lansdowne (Godfather i denna blogg under alla år) meddelar att han nu tagit till sig midsommarfirandet så som britter alltid velat fira denna högtid: på väg i en husbil med Hackan och Silver, mot Böda Camping.

Åh, herregud,

 

 

Patrick Ekwall

Här är de fem som är kvar i Proffsdrömmen

Nu är vi framme vid Proffsdrömmens final och i det näst sista programmet blir det till slut fem st spelare i final.

Finalprogrammet sänds på torsdag kl 21:00 i TV4Sport, då får du veta vem som vinner proffskontraktet med allsvenska Elfsborg.

 

Patrick Ekwall

BILD-EXTRA: Brolinskans partybröllop

 

 

 

 

 

Det blev en helg i kärlekens tecken: Anna Brolin fick sin Jesper Rodhborn i Visby och det var på många sätt en oförglömlig weekend på Gotland.

Jag har varit på en del bröllop genom åren och bröllop är ju en fest men det här var PAAAAAAARTYYYY från fredag till söndag, inte så förbannat mycket religiöst dravvel och annat traditionellt utan väldigt mycket Brolinskan på DET  humöret: e de fest så är det fest (dessuom jobbar ju Jeppe med Red Bull, ni förstår att det är full fart).

Det började i fredags kväll på eminenta Supper, fortsatte strax efter lunchtid vid Uppvik, fortsatte på Kallis och sen en femtimmarssittning på Wisby Strand som inte var klar förrän långt efter midnatt.

Sådant sätter sina spår på en gammal man och jag körde en klassisk “finta höger, gå vänster” är jag avvek framåt 02-snåret.

Med ett leende på läpparna, trots allt…SÅ ska tamejfan ett bröllop stryras upp.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlade om svenska fotbollstränarnas status ute i Europa, i en tid där inte ens danskarna vill ha dom.

Hur bra är våra svenska tränare och deras utbildning? Egentligen?

Läs den HÄR.

***

Svårt att påstå att alsvenskan fick en rivstart med Gefle-Öster.

Som dessutom slutade 0-0.

***

Självklart kommer debattens vågor gå höga efter Frida Wallbergs tragiska öde.

Jag ger mig gärna in i den, när det är läge

Men att boxning på den här nivån inte är särskilt hälsosamt och kan vara farligt, om det vill sig illa, det vet nog alla.

Det är precis som med de flesta andra kontaktsporter…det kan sluta väldigt illa, men i 99,9 procent av fallen så gör det inte det.

Jag lider ned Frida Wallberg och hennes närmaste och önskar henne ett väldigt snart och bra tillfrisknande.

***

Två av våra allra största fotbollsspelare genom tiderna, Jonas Thern och Henrik Larsson, är ifag inte anlitade av någon svensk elitklubb som tränare.

Mycket möjligt att det är en tillfällighet och att de själva vill annat, men till lika stor del tror jag det handlar om att de är lite för obekväma för att det ska vara “som det alltid har varit”…att man har svårt att gå utanför normerna.

***

i PÅDDEN nr 5 pratar jag och Olsson bland annat om Hammarby, Hamréns landslag, TV-sportvärlden i Sverige och om sopsortering – denna bluff.

Läs, se och HÖR mer här.

***

Alltid haft lite svårt att gå igång på Confederations Cup.

Det bjuds ganska ofta på fin och bra fotboll, det är inte det.

Men det är ju inte på riktigt, inte på det viset som arrangören gärna vill sälja in det…det är en vänskapsturnering, lika mycket på riktigt som “Supercupen” och sånt.

***

Efter Brolinskans bröllopspartaj så vilar jag nu upp mig i Frankrike i ett par dagar, bland annat med den här mannen:

Det blir nu lugnt oh fint, ska ni se.

Patrick Ekwall

När Emir Bajrami blev en del av Proffsdrömmen

Proffsdrömmen närmar sig slutet och i program nr 8 (av 10) är det dags för match igen.

Den här gången med kända fotbollsstjärnor på plan.

I motståndarna den gamle skyttekungen Fredrik “Bella” Berglund, som visar att det inte är på skoj när han får ett tokspel på domaren.

Och i Proffsdrömmens lag dyker plötsligt ett tvättäka proffs upp och förstärker: Emir Bajrami.

Tack, förresten, för alla snälla reaktioner på programmet.

De som är “negativa” menar att det är för kort och jag kan bara hålla med. Jag påpekade detta tidigt under produktionen, men då var programmet redan tablålagt och det gick, tyvärr, inte att ändra.

Nu hoppas jag på en andra säsong och att vi då får möjlighet att göra en en timme och kanske fler program.

 

 

Patrick Ekwall

Några sanningar om landslaget (skadar inte)

Det var nog någon gång i slutet på 90-talet som jag senast gick upp vid 06-snåret för att spela fotboll i den legendariska Reklamserien, där kick off är 06:30 eller 07:15…på den tiden på en grusplan på en idrottsplats på väg ut mot Lidingö.

I morse var det comeback.

Och debut för BOW Reklam.

Mina minnen från 90-talet var att det var ganska lugnt och att TV4:s lag var relativt medelmåttigt.

Nu hade jag en fläskläpp efter en armbåge i ansiktet, ett par skav på hälsenan samt en motståndarspelare som hysteriskt argt skrek till sina lagkamrater att “nu måste vi kuka upp oss för helvete!” som en morgonens andra väckarklocka: det var på riktigt.

Vårt lag körde med The Legend, Cribba Uhrlin, som mittback, Viasats Henke Strömblad i målet och med två allsvenska skyttekungar, Christer Mattiasson och Kaj Eskelinen, längst fram.

Själv smög jag omkring på en kant och kände mig lite som en färöisk mittfältare…noll meriter, lite småtung och med ett helt vanligt jobb…men det var roligt och junisolen sken väldigt vackert denna morgon över en liten konstgräsplan vid Skytteholms IP.

***

Sverige-Färöarna 2-0.

Det är ungefär så bra som ett svenskt landslag är just nu.

På en bra dag kan vi slå Österrike och Irland, på en sämre dag får vi stryk och tvingas kämpa för att göra två mål på ett land vars hela befolkning hade rymt inne i Friends Arena och det hade blivit sittplatser över.

Som det ser ut just nu har vi inte ett fotbollslandslag som kommer ha en chans att nå VM i Brasilien, för det kommer kräva så oerhört mycket mer för att gå fullt mot Irland och Kazakstan borta, Österrike hemma, möjligen ta en pinne mot redan klara tyskar och sen ett kval på det.

Det är sanningen och den som vill påstå någonting annat ljuger för sig själv.

Det går att tjata sig döv om “sätter vi bara våra chanser” eller “vi spelade ju ganska bra första kvarten” men du behöver inte vara Einstein, du behöver inte ens rita pilar och skriva uppsatser om djupledslöpningar för att krasst konstatera att Sverige gjorde en tam match hemma mot Kazakstan, en rätt bedrövlig match borta mot Färöarna (då vi på riktigt var illa ute), en fantastisk halvlek mot Tyskland men också en rätt erbarmlig, en initiativlös och andefattig 0-0-fight mot Irland hemma, en klumpig förlust borta mot Österrike och så det vi tvingades genomlida på Friends Arena igår.

Så “bra” är vi i detta kval.

Varken mer eller mindre.

Och en enda ofattbar halvlek…som aldrig mer kommer att upprepas…kommer inte att räcka till en VM-biljett.

***

Ytterligare en sanning: Färöarna skulle haft en solklar straff vid ställningen 1-0.

***

Det har talats om att Erik Hamrén har “hattat” med startelvor men inför gårdagens match hade (nästan) sju svenska spelare startat i alla matcher: Isaksson, Lustig, Granen, Jonas Olsson, Seb Larsson, Zlatan och Elm…dock fyra av fem starter för Elm, därav “nästan”.

Han har tvingats ändra på vänsterback och forward på grund av skador.

Han har valt olika spelare på vänster mittfält innan Kacaniklic blev stabil där, han har valt olika alternativ med Elm på mitten.

Det är ingenting som är konstigt med det, det är ju snarare så att Hamrén varit väldigt konsekvent i sin laguttagning i detta kvalspel.

Till matchen mot Österrike tvingades han till fem ändringar på grund av skador/avstängningar/barn som skulle födas – EN spelare petades, Jonas Olsson.

Då fick Hamrén skit för det.

Jag vet inte om det var känsligt för att det var en mittback och för att vi så gärna vurmar för dessa, hade det varit en mittfältare eller forward hade det inte blivit samma reaktion.

Personligen ser jag inga som helt problem i att man i ett fotbollslag, på den här nivån, petar eller byter ut spelare om man känner att det inte fungerat istället för att fortsätta med någonting som inte gått så som man hade hoppats.

Att spelare blir petade på proffsnivå får de ta, och det tror jag Olsson gör också, och landslaget är ju ingen skyddad verkstad för någon. Sen kan vi ha miljoner åsikter om det är rätt eller fel spelare.

Det är en myt att Erik Hamrén skulle ändra extremt mycket i startelvor mer än någon annan förbundskapten, det är bara det att vi glömmer så lätt.

Och så som det sett ut så här långt, så borde han kan gjort det lite oftare.

***

Ska svenska fotbollsstjärnor verkligen sjunka så lågt att de blir provocerade av ett gäng semiproffs så att de tar röda kort eller börjar bråka med dom?

När spelet går i stå så är det alldeles för ofta antingen domarens eller – som i det här fallet – någon banktjänsteman eller snickares “fel”. Lite för mycket, lite för ofta.

Där har vi ju uppenbara attitydproblem som landslagsledningen måste ta tag i.

***

Erik Hamrén ville inte ta in någon annan forward när Tobias Hysén tackade nej/skakade sig, inte ens när Johan Elmander blev avstängd.

Jag utgår från att han kände att alla andra var för dåliga.

Och det är klart att du hade fått gräva rätt långt ned i påsen, men jag vet inte om vare sig Daniel Larsson, Lasse Nilsson, Markus Rosenberg, Samuel Armenteros, Denni Avdic, Erton Feizullahu eller vem du vill i den skalan, hade varit så mycket sämre än det vi tiil slut stod med vid sidan om Ibrahimovic.

Ola Toivonen är i sina stunder är väldigt bra nr 10, vilket han visat ofta i PSV Eindhoven, men när han grottar ned sig i den attityd han visat under den här samlingen så blir det vad det blir.

Igår kunde han dessutom kostat Sverige en smärre katastrof när han helt tappade sin gubbe på en hörna och orsakade en straff som den i övrigt totalt misslyckade bulgariske linjemannen blundade för.

Erik Hamrén har länge litat blint på spelare som Rasmus Elm, Ola Toivonen och Sebastian Larsson…han kan inte vara särskilt nöjd med någon av dom.

Så istället för att tycka att Hamrén “hattar” så känner jag att det börjar bli läge att testa någonting annat på en del positioner, som med Albin Ekdal igår.

Jag känner också att det är den offensiva balansen som sviktar och att bristerna i den är större än de i defensiven, vilket vi såg tydligt mot Färöarna både borta och hemma.

***

Tänka sig, idag skjutsade jag Wilma, 14 år, till skolavslutning.

I höst börjar hon i 8:an.

Tiden går.

***

Vi kan förstås gnälla över 2-0 hemma mot ett av Europas sämsta lag.

Men danskarna!

Herregud, vad händer med det så stolta fotbollslandet?

Armenien, av alla, vann alltså med 4-0 – i Köpenhamn. Då hade armenierna förlorat matchen innan. Mot Malta. På hemmaplan.

Överlever Morten Olsen det danska fiaskot?

***

Klart att Lundh, eller vem som helst, får ställa en fråga till Sveriges lagkapten. Även om den är känslig.

Och det är klart att lagkaptenen får svara som han vill.

***

Färöarnas förbundskapten, Lars Olsen, hävdade inför matchen att Zlatan Ibrahimovic är den stora skillnaden mellan lagen.

Vi kan förstås skratta åt det, om vi vill.

Men om vi nu ska tala om sanningar: borta mot Färöarna gjorde han ett och spelade snyggt fram Kacaniklic till det första.

I går tog han själv bollen vid mittplan, spelade ut till Lustig för att sen avsluta till 1-0, sen fixade han straffen som han själv slog i mål.

***

Ja, det var nedtonad stämning i Friends Arena men det är som det är med våra landskamper och det var inte direkt så att det bjöds upp till fest ute på planen. Om vi säger så.

Däremot var det 32.858 åskådare, det tycker jag är helt fantastiskt.

Ser vi till hur Färöarna dragit folk i andra bortamatcher så är det en av de största publiksiffror de spelat inför någonsin.

Det var 32.769 i jättelandet Tyskland när färöingarna var på besök. 24.000 i Österrike, 19.000 på Irland och går vi till förra kvalet så ser vi 9.000 i Serbien, 15.000 i Belfast och så vidare.

***

Det råder förstås inget tvivel om att Sverige spelar helt utan självförtroende, vilket några svenska spelare betonade efteråt.

Vad det beror på finns det nog inget entydigt svar på.

Men så länge har jag varit med och bevakat landslag (sen 1990) så tror jag att jag känner av om det är fullständig harmoni eller inte.

Och det är det inte.

Vi har idag en världsklasspelare och det ska vi vara glada för.

Det är kring Zlatan Ibrahimovic vi bygger allt, på alla tänkbara plan och det är han som bestämmer och får bestämma i stort sett vad han vill och hur han vill.

Jag tror ingen säger till Zlatan vad han ska göra, för han gör ändå som han vill. På, såväl som utanför planen.

Det är inte helt okontroversiellt såklart, men jag tror att Erik Hamrén hade fått än mer skit medialt om han inte fått med sig världsstjärnan.

Så vi får leva med att det är som det är, eller snarare: just nu lever ett svenskt landslag för att det är som det är.

Men jag tror inte att det är en miljö som skapar fullständig harmoni alla gånger och det som kommer att krävas i höst är att Sverige fungerar som ett LAG.

Med elva spelare. Inte bara en.

***

Ett väggpass till Christer Mattiasson i straffområdet som den gamle skyttekungen såklart snirklade i mål, strax efter klockan 07:15 en vanlig onsdagsmorgon – där har vi ytterligare en fin merit till min rätt sorgliga fotbollskarriär.

Helt vanlig fotbollslycka det också, på sitt sätt.

 

 

 

Patrick Ekwall

Stor dramatik i Proffsdrömmen

Proffsdrömmen närmar sig slutet och nu är de inte många kvar som slåss om proffskontraktet.

Se gärna program 7 där Sheku Kamara från Jämjö i Blekinge och Daniel Yohannes från Hudiksvall hamnar i en fullständigt galen dramatik.

 

Patrick Ekwall

Vi har tappat spelare på vägen, som vi trodde skulle dominera

Direktflygen från Wien till Stockholm denna lördag var direkt efter flygtidsnormen som alltid gäller och som är ett djävulens redskap: det gick två, ett gick kl 06:45, det andra kl 20:20.

Alltid så.

Aldrig flyg som går vid lunchtid, du kan lika gärna stänga alla flygplatser då eller så är det så enkelt att personalen i tornen helt enkelt sätter sig i en matsal och käkar just lunch?

Och eftersom det var varken fanns tid eller lust att gå omkring och dra benen efter sig i Wien en hel dag så fick det bli Fakiren.

Eftersom du sitter med jobb till efter midnatt vid sådana här sena matcher så är 6:45-flighterna sådana som förkortar ditt liv i slutändan.

I säng vid 01:30 och när du vet att du måste upp för dusch, utcheckning och taxiresa tre timmar senar..det är förstås då du inte kan sova en enda sekund.

Men det är inget gnäll.

Det är bara att bita ihop.

Vi var inte direkt ensamna svenskar om att behöva göra det, ett dygn som detta.

***

Våra VM-kvalresultat är 2-0 på Kazakstan i Malmö efter väldigt ljummet och småknackigt spel, 2-1 mot Färöarna i Torshavn sedan vi med nöd och näppe tagit oss förbi ett underläge, ett mirakel i Berlin, 0-0 på Friends mot ett Irland som lätt avväpnade det svenska laget och så den här 2-1-förlusten i Wien mot det lag som är rankat 71:a i världen.

Det är ungefär så bra vi är just nu.

Innan vi går in på detaljer så är det exakt det som det rör sig om, ren och skär KVALITET och sett över hela laget så har vi inte det i samma utsträckning som vi vant oss vid de senaste åren. Åtminstone inte tillräckligt mycket och/eller tillräckligt ofta. Det är den bistra sanningen.

***

Efter Hernn Smiths Robert Prytz-reportage så handlade min lördagskrönika om att idrottsstjärnor får lära sig livets hårda skola, precis som alla andra. Läs HÄR.

***

Jonas Olsson vet att han gick bort sig på 1-0-målet och han – om någon – vet att bollen aldrig ska studsa där. Aldrig. Det är ett misstag som är svårt att förstå, men det är åtminstone ett misstag som kan utläsas i ett typiskt felbeslut i en blixtrande sekund.

Däremot är det för mig helt oförklarligt varför Oscar Wendt valde att under flera meter promenera sidan om Harnik från kortlinjen och till ett ganska bra inläggslägen utan att någon gång under den tiden inse att han måste upp i press och göra allt för att förhindra eller försvåra ett inlägg – det som sen nådde Yanko för 2-0. Det övergår mitt förstånd.

Ja, Granen ser sin gubbe tidigt men det är ett perfekt inlägg och när de kommer som de kommer i sin exakthet, samtidigt som motståndaren är i rörelse, då är det inte alltid så enkelt att avvärja.

***

Österrikarna kan sin konst att elda upp sin landslagspublik och alla är med i umba-bumpa, flaggviftande och taktfast (i det närmaste otäck nationalism) marchmusik…det är extrautsatta högtaler som på en konsert och en speaker som likt en DJ manar fram en storartad stämning.

Så här: det är inte riktigt samma ljud- pch publikkuliss som våra motståndare möts av på Friends.

Vi måste bli bättre på sånt, vi måste undvika att vara så förbannat PK och oroliga för att någon kontrollant ska påpeka att något inte var som det måste vara.

Låt oss börja med att ta efter Tre Kronor: alltid Loa Falkman som kör nationalsången på alla landskamper.

Det borde räcka för att skrämma livet ur Färöarna åtminstone.

***

Försvarsspelet skriker alla om.

Jo, det har sina brister och inte bara i backlinjen utan över hela planen.

Men vem känner att anfallsspelet är så förbannat bra och effektivt?

Nu blir den där halvlekeni  Berlin, som ju egentligen inte finns någonstans på en karta, en skimär.

Det går inte att leva på ett mirakel hur länge som helst. Sanningen är att du kan leva på det tills nästa match.

Sen kom Englandsmatchen som invigde Friends, men Erik Hamrén får ursäkta…för mig var det ett verk av en spelare och dessutom en träningsmatch: thats whats Friends are 4.

Bortser vi från mirakelhalvleken mot Tyskland, då allt ramlade in bakom Neuer, så har vi i VM-kvalet gjort fem mål på fyra matcher, varav fyra mål är mot Färöarna och Kazakstan (hemma). I årets kvalspel har vi gjort ett mål på fyra halvlekar.

I mina ögon är det totalen, försvars- såväl som anfallsspel, som är medioker.

Ja, vi förlorar matcher för att vi gör billiga missar bakåt. Men också för att vi inte har tillräcklig förmåga att göra mål.

***

Sebastian Larsson har haft en tung säsong och vi trodde möjligen att han var på väg upp ur en svacka, han hade sina stunder (ett fantastiskt vänsterskott, bland annat) men det blir inte mycket av det.

Men hur frustrerande han själv tycker att det är så tror jag att han skulle tjäna på att bara koncentrera sig på sitt och lagets spel och inte ägna kraft på att demonstrativt och kraftfullt protestera, verbalt och fysiskt, gentemot domaren efter i stort sett varenda situation som kan tyckas är tveksam…och det kan röra sig om ett inkast.

Jag vet att han är uppe i matchen och tokladdad, men det blir för mycket och jag tror det kostar både kraft och skärpa.

***

Ingen kan anklaga Erik Hamrén för att inte ha haft tålamod i väntan på Rasmus Elms landslagsform.

***

Vi lever väldigt mycket på nostalgi och hoppet ställs nästan alltid i slutändan på de som varit och gjort oss lyckliga förut och när Hamrén gjorde sina första byten så var det Anders Svensson och Ola Toivonen som kom in.

Jag hade helst sett Jimmy Durmaz dessförinnan, för att han är i uppenbar form, för att vi behövde (behöver!) en spelare som kunde slå sin man på kanten och ge oss inläggsspel då vi var klart tyngre och starkare i luften.

***

Tyvärr har Erik Hamrén tappat starka kort på vägen, sådana som vi hade trott och hoppats mycket och där vi fått luckor och blivit tunna.

På forwardsidan var många övertygad om att U21-kungen, Marcus Berg, skulle vara en stjärna i A-landslaget idag. Istället har han tynat bort på en tysk avbytarbänk och det har kostat honom rätt mycket utom möjligen en del euro på banken.

Och John Guidetti…ja, i hans fall var det utstakat efter hans Feyenoord-succé, men det blev som det blev och nu har killen inte spelat mer än fyra-fem B-lagsmatcher på över ett år – jag tror ingen vet hur illa det egentligen är.

Emir Bajrami är även det en spelare som förgyllde Hamréns landslag och som kändes som ett framtida landslagshopp.

Nu måste han börja om i Grekland efter några dystra säsonger.

Den som sedan ramlat in och tagit fäste i startelvan på senaste åren är Alexander Kacaniklic.

I övrigt är det same same och i rätt många fall så blir de inte bättre med åren. Snarare tvärtom.

Det värsta är att det inte går att anklaga Hamrén för att han radikalt missat att ta ut någon spelare.

***

Andreas Isaksson är lite som Ronnie Hellström var på straffar: aldrig riktigt nära.

***

Jag tror inte att Jonas Olsson och Andreas Granqvist blir särskilt mycket tryggare i sina positioner när de får veta att förbundskaptenen kollar av läget med Olof Mellberg lite då och då.

***

Straffarna?

Jag tycker att den på Kacaniklic i början mycket väl kan vara en, däremot är det förstås en filmning av Zlatan (han kan inte filma, gör det nästan aldrig och det hedrar honom) och i Granqvists fall så blir det lite väl uppenbart teatraliskt att han säker den…även om italienaren kunde ha valt att blåsa.

Däremot var ju österrikarnas solklar.

Domaren var lite petig om småsaker (Elmanders svettband, herregud, varför leta upp sådant?) och varningen på Elmander efter en perfekt glidtackling var totalt felaktig.

Men inledningsvis hade vi faktiskt domaren med oss i en hel del 50/50-situationer och vi fick en del billiga frisparkar.

***

När Hamrén förklarade att han hade ringt Hysén och kollat inför Färöarna så var det alltså Tobias, inte Glenn. För att förtydliga.

***

Zlatan?

Tvärtemot Ralf Edström tycker jag inte att han ska springa livet av sig på allting som rör sig, jag tycker att han ska spara mer kraft till sådant som för att han kan avgöra matcher.

Nu tyckte jag att han oftast var grym i luften, både med huvud och direktpass med bröst, hans passning till målet var formidabel, liksom den till Jonas Olsson i början. Jag tyckte han slarvade bort det där gyllene frisparksläget genom att chansa på att skjuta genom muren, han skjuter så hårt att han kan dra den i sidan om i målvaktens hörn – viktigast är ju att få den på mål i det läget. Och han borde kanske ha skjutit när han fick läget i slutet.

Men det går inte att påstå att Ibrahimovic inte var ett hot för motståndarna på planen, de var livrädda så snart han hade bllen.

***

Maddes svärmor.

Räcker så.

***

Tyvärr fortsätter detta landslag att vara ett ganska dåligt bortalag, det bådar inte gott inför Irland och Kazakstan. Framförallt kräver det att vi MÅSTE vinna hemma..

***

Att på allvar beskriva Olsson/Granqvist som två trädgårdstomtar är att ta väldigt, väldigt, väldigt billiga poänger.

Kritisera under ett matchreferat är en sak, förlöjliga och förnedra är en annan.

Men Radiosporten kommer alltid undan med sådant.

***

Vi biter ihop.

Det räcker med 1-0 på Färöarna så står Sverige på samma poäng som Irland och Österrike inför höstens avgörande kvalspel.

Det hinner hända mycket fram till dess.

Eller: det måste det göra.

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

BILD-EXTRA: så laddar vi för kvällens match

Väl framme utanför Ernst Happel-stadion satsade jag, Långe Lundh och Backe som sig bör på en Schwedenbomber – det vill säga en gräddbulle/mumsmums/skumboll, som alltså är är Schwedenbomber här i Österrike. Alltid en sådan i magen när du går på landskamp i Wien.

Nu är det sannerligen dags att vinna mot de här Mozart-lirarna i Wien, vi har faktiskt aldrig gjort det tidigare.

Wien, staden där gammalt möter nytt. Och vice versa.

Och på tal om att gammalt möter nytt – här laddar redaktör Lindberg, Backe, Lundh och Anna inför kvällens sändning.

Matchprogrammet koncentrerar sig på en enda svensk…ingen överraskning om vem…

Kvällens kommentatorer, Robban Perlskog och Lille-Anders.

Patrick Ekwall

När landslagsstjärnan kom till Proffsdrömmen

Nu börjar det hetta till i Proffsdrömmen och allt färre spelare är kvar.

Totalt 14 är kvar och vi åker iväg till match mot ett division 3-lag, en match som slutar med stor dramatik.

Och med besök av en landslagsstjärna i omklädningsrummet.

Dessutom journalistbedömning som riktiga proffs får.

Patrick Ekwall

Till slut fanns det bara ett alternativ kvar och därför är nog Nisse rätt man

Jag kommer alltid tillbaka till Wien.

På ett eller annat sätt, alltid tillbaka till den österrikiska huvudstaden.

Här har jag sett Sverige spela landskamper, här har jag varit på EM-slutspel, här har Lasse Lagerbäck lagt Sverige på träningsläger inför landskamper, här har jag träffat träffat Roger Ljung när han var proffs i Admira Wacker, här har jag bott när Sverige lirat i närstående Slovakien och det här är – som Lundh gärna påpekar – Porten till Öst och det har blivit åtskilliga byten på Wiens slitna flygplats.

Alla vägar bär till Wien.

***

Nisse Johansson inkallad till A-landslaget…vem såg den komma?

Sett till situationen: det fanns inte så många alternativ.

Det mest logiska hade varit att Hamrén gjort som när det saknades forwards, inte kalla in någon alls eftersom det inte finns någon skadefri som är tillräckligt bra.

Men nu är det som det är, i värsta fall har vi ingen vänsterback redo på matchdagen om Oscar Wendt behöver ila till förlossning. Safari, Martin Olsson, Adam Johansson och Pierre Bengtsson är skadade.

Sebastian Larsson kan vara ett alternativ men är extremt mycket högerkantspelare och det var ett tag sen Kim Källström hade spelat för mycket vänsterback.

Då handlar det om att kasta in en spelare direkt in i hetluften mot ett tokoffensivt lag inför 50.000 åskådare.

Jag vet inte om det vore rätt gentemot Micke Dyrestam eller Mikko Albornoz eller Erdin Demir eller en hel del andra lovande alternativ som finns, att ställas inför en sådan utmaning. Vare sig mot dom själva eller mot laget.

Då fanns det få alternativ kvar som vänsterback, ett var Micke Dorsin, ett annat Christoffer Andersson och det tredje Nisse Johansson.

Johansson har inte gjort en landskamp sen 2002, då han fick vara med i tre landskamper (ej i VM) och det är de enda han gjort. Men han har spelat kontinuerligt, han har varit med förut och fått en del internationell rutin med AIK mot bra motstånd i Europa League.

Man tager vad man haver och det var nog det som Erik Hamrén gjorde här, dessutom har han haft erfarenhet av Johansson under den tiden som Hamrén var AIK-tränare och det kan såklart ha spelat in.

Att Nisse Johansson inte varit en del av januariturnéer är väl mest för att man där väljer att satsa på yngre framtidsspelare och ska så göra. Här handlar det om en nödlösning, en enda gång och då är läget något annorlunda.

***

Mycket snack om Schwedenbomber i slutet av presskonferensen, jag trodde det handlade om Bombaren himself men det rörde sig om en halt vanlig gräddbulle (sådana som kallas mums-mums på sina ställen).

Varför?

Långe Lundh kan sina gräddbullar och redogör för detta i sin blogg.

***

Vi bor kungligt på Radisson Blu Style.

Dock lite väl nära den svåra shoppingen på Kohlmarkt för att det ska vara hälsosamt för plånboken.

Jag gick bort mig redan i morse under en kortare promenad. Mitt i fällan.

***

[youtubeplay id=”VdVpeZ2ste8″ size=”medium”]

Om ni undrar hur bra det här österrikiska laget kan spela på hemmaplan?

Spana gärna in bilderna från deras möte med Tyskland på Ernst Happel i höstas.

***

Rasta-Danne ska gifta sig österrikiskt i sommar och är förstås vår man här i Wien.

Eftersom Rasta alltid kör efter den lovvärda affärsidén att alltid vara kompis med alla så vill han inte riktigt köpa mina och Lundhs farhågor kring den österrikiska personligheten.

***

Blir Nisse skadad kommer Texas bli aktuell för spel.

Eller Stubben.

***

Ska Erik Hamrén alltså peta Kim Källström ännu en gång från en viktig startelva?

Det har han hänt förut och jag kan tänka mig att Källström tycker vad han tycker om det.

***

Vi skulle haft en Micke Nilsson.

Var det än saknades folk så kunde vi alltid trycka Micke Nilsson och han löste det med bravur.

***

Det finns bra skäl att tycka att den inkörda kombinationen Elm-Wernbloom är den som fungerar bäst i den här typen av tuffa bortamatcher, där det gäller att grisa en del…vilket de vant sig vid i CSKA, där de får springa och städa upp bakom spelare som alla vill göra allting på egen hand.

Vad som talar emot det är att spelare som kommer direkt från stor succé i klubblaget ganska ofta “går ned” i intensitet och mental kraft när de kommer hem till landslagsspel, omedvetet men ändå.

***

Vi får bara hoppas att Nisse inte kört stenhårt på Ibiza-klubbarna, men han kan kanske ha växt ifrån det.

***

När det gäller Wien och österrikare har jag därför lärt mig – och det ska ni alltid veta: se till att vara på din vakt.

 

 

 

Patrick Ekwall

Därför började Zlatan och jag prata om hans näsa

Här är min 10-minutare med Zlatan, gjord i “chaufförsrummet” som är den “studio” som gäller när Zlatan gör egenintervju på Park Hotel.

Han var på gott humör och vi hann avverka snack om Österrike, Kacaniklic, Ivan Turinas tragiska bortgång, vakter på arenor, fotbollen som öppen för alla utan bråk och – lite överraskande – om hans näsa.

Och det är inte varje gång du får avsluta en intervju med Xlatan med orden “lycka till med näsan”…men nu blev det så.

Men viktigast och bäst av allt är ändå hans kraftfulla ställningstagande där han menar att fotboll är för alla – utan en massa skit.

 

Patrick Ekwall

1-0 var alldeles lagom bra

Långe Lundh stod för upplägget i morse och det innebär framförallt att alltid vara ute i absolut sista stund.
Taxi beställd från Malmö downtown 55 minuter innan flyget mot Stockholm avgick, förvisso med Taxi Taha (världsklass!) men hade det stått tre bilar i en kö på Djäknegatan så hade vi kunnat missa flyget.
Det här innebar då att jag kom helt snett in i det på Sturup och gick bort mig fullständigt i jakten på de få proffsplatser som Malmö Aviation har att erbjuda, fullständigt makt- och chanslös när vi hamnade sist i kön.
Det rubbade lite av min förmiddag och jag var i närheten av en mildare variant av “Falling Down” när 08-trafiken stockade igen…just nu är den värre än vanligt…och det tog en dryg timme att ta sig från Bromma flygplats till landslagets hotell på Öfvre Östermalm.
***
En träningslandskamp är en träningslandskamp är alltid en träningslandskamp och det är som det är med det.
Egentligen är därför Makedonien-matchen inte värt ett skit, sett till resultat och möjligen även sett till spel.
Det viktigaste var att få igång spelarna som inte lirat match på ett tag och i det perspektivet var den här matchen bra, Österrikematchen är för viktig för att spelare ska springa omkring och leta efter matchtempo.
Och ett 1-0 är utmärkt, klassiskt “lagom”.
Inte för dålig (inte alls) och inte inte för bra (inte alls).
Det hade varit småjobbigt om Sverige inte hade lyckats manövrera bort  ett ganska svagt Makedonien och ni vet hur det hade blivit om vi  vunnit med 7-0…svenska landslag ska helst inte växa till någon himmel, det är sen gammalt.
Vi som är gamla nog minns 6-0 på Finland inför VM 1990.
Då trodde vi att vi kunde vinna VM.
Det kunde vi inte.
***
Alexander Kacaniklic i god form och på spelhumör är inte bara roligt att se, det är ett väldigt vasst svenskt vapen framåt.
***
När Norrköpings målvakt Mitov-Nilsson anslöt till landslaget idag så innebar det att truppen nu har fler målvakter (tre) än renodlade forwards.
***
Om förbundet vill att ingen enskild person ska ha en möjlighet att springa in på planen så går det förstås inte att ha halvtrötta funktionärer att bevaka publiken, med händerna i byxfickan.
De som står där nu står nog mest där för syns skull, för att det är kul att vara på arenan och de är på tok för intresserade av vad som sker på planen – och det är inte dit blicken ska riktas. Kanske ska man satsa ytterligare någon krona på att fixa ersättning för alla de som gör jobbet, då går det också att ställa krav.
Kanske ska de som ansvarar för bevakningen av mediarepresentanter på våra fotbollsarenor, om hur och var och när man får gå ett steg hit eller dit, ägna den kraften på att hålla koll på den publik som vill rusa in på planen – mig veterligt har jag aldrig sett någon journalist springa in på planen för att kasta sig över spelare eller för den delen elda med bengaler eller kasta päron.
Kim Källström säger att individen har ett ansvar och det är den som i grunden är mest skyldig.
Zlatan Ibrahimovic påpekar att de som bevakar måste göra sitt jobb.
Jag är enig med bägge två.
En enskild person som väljer att rusa in måste stå som “mest” skyldig, men det är fortfarande så att det inte får lov att ske och finns det uttryckligen en bevakning för att stoppa det så måste den fungera. Åtminstone hjälpligt. I går var det ju ett skämt.
Sen tycker jag att det är en annan sak om hundratals fans försöker rusa in på en plan, det går nog aldrig att stoppa hur du än försöker.
***
Jag tyckte Johan Elmander var helt OK, lite ovän i mottagningarna ibland, men det har ju hänt att vi sett det förut…även när han är fullt matchad. Nu gillade jag framförallt ett par riktigt långa och snygga vändningar av spelet som skapade stora hål i Makedoniens försvar.
Jag tyckte Kim Källström var sådär, men ve också att han kan vara grym i stor matcher och det är Kim som har den bästa förmågan att spela in bakom på Zlatan (framförallt) – de har skapat ett fint split-vision-samarbete genom åren.
Jag tyckte Albin Ekdal var Albin Ekdal och det innebär att han nästan aldrig slår bort en boll, att han gör ett väldigt starkt jobb och att han kan växa in i det framöver som en sorts Tobias Linderoth Light. Någon superduperkreativitet som bollfördelarel kan vi inte räkna med från Ekdals fötter, han är inte riktigt den spelartypen.
Jag tyckte inte försvaret sattes på test men jag känner att samarbetet Wendt-Kacaniklic fungerade väldigt bra.
Jag tyckte att Sebastian Larsson gjorde sin bästa landskamp på länge.
Jag tyckte Zlatan såg spelsugen ut.
Ungefär så.
Österrike i Wien är a total different story, vad som hände i den här matchen mot makedonerna betyder inte ett skit när det väl smäller i den österrikiska huvudtstaden.
***
Jag såg Markus Rosenberg springa i korridorerna vid det svenska omklädningsrummet igår, men mest för att säga hej till sina polare.
Det är fortfarande väldigt speciellt, kan jag tycka, att Erik Hamrén valt att inte plocka ut någon ersättare på forwardsidan sen Tobias Hysén lämnat återbud för att alla andra betraktas vara för dåliga just nu. Eller mindre bra, som du vill.
Vet inte riktigt vad som är värst: 1) för att det faktiskt går att köpa att det inte finns någon som är glasklar just nu?,  eller 2) att det är en sån jäkla lavett i ansiktet på alla andra forwards, någon måste väl ändå ha kunnat fylla upp i en lucka om Elmander och Toivonen börjar spy på matchdagen: Lasse Nilsson, Daniel Larsson, Denni Avdic, Rade Prica?
***
Engelska fotbollslagen kan sin humor ibland och det dröjde inte länge förrän West Bromwichs träningsanläggning en morgon var tapetserad med Cafés modellbilder på Jonas Olsson.
***
Varför reser representanter för sydsvensk tidning hela vägen till Stockholm för att följa en presskonferens med “sin” spelare, Zlatan Ibrahimovic, utan att ställa en enda fråga?
Inte för att det stör mig på något vis, kollegor jobbar exakt så som de vill jobba, men någonting måste det finnas att fråga som tillfredställer ens egna läsare. Någon. Gång.
Nu kunde man lika gärna ha suttit på redaktionen och följt presskonferensen via webben.
Konstigt, om du frågar mig.
(Och, nej, jag ställer sällan frågor på presskonferenser och det beror på att vi oftast får egna intervjuer direkt efteråt)
***
Flyg mot Wien i morgon.
Jag hoppas vara på flygplatsen tidigare än en kvart innan planet lyfter, räknar med att Lundh hastar in så att skägget nästan fastnar i flygplansdörren när den stängs.
Det är en livsstil, så god som någo,  att alltid vara ute i sista minuten.
Långe Lundh är fulländad i den grenen.
Patrick Ekwall

Ny dramatik i Proffsdrömmen - se här!

Nu är uttagningarna över och Proffsdrömmens 22 utvalda har samlats för den första campen.

Med spelarnas första match, som kryddades av två väldigt snygga mål och straffdramatik.

För att inte tala om det drama som sen utspelade sig i juryrummet.

 

 

Patrick Ekwall

Har landslaget tappat i status hos spelare?

Inget mästerskap för min del i år.

Men tre landskamper inom loppet av en dryg vecka känns åtminstone som om ett gruppspel i ett slutspel i miniatyr.

Malmö nu för landslagets möte med Makedonien…Hamréns gäng flightar in and out Swedbank Stadion eftersom Kiss röjer på Friends…och sen blir det Wien för den där livsviktiga Österrike-matchen, avslutning med Färöarna i Stockholm på tisdag.

Jag ger mig rätt in i i det racet nu och ser fram emot det.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlar om den nostalgi som ALLA förbundskaptener brottas med i slutändan: ska Anders Svensson vara med i landslaget även om Hamrén inte anser att han platsar i en startelva?

***

Tobias Hysén vill inte vara med eftersom han har valt att prioritera familjen den här gången.

Jag tror inte att det har varit något lätt beslut och han gör exakt som han vill och känner för i den situation han sitter i…han redogör för det kortfattat i sin krönika i GT.

Men det är ändå ett kontroversiellt beslut, kan jag tycka.

För även om många vill nedvärdera Hyséns betydelse i landslaget så talar vi ändå om en spelare som förmodligen hade varit nära en startplats, sett till form och sett till osäkerheten kring andra anfallsspelares status.

Och dessutom hamnar Hyséns avhopp lite på toppen av den här uttagningens smått “underliga” nej tack.

Först var det alltså Branimir Hrgota som inte ville ta chansen och vara med och träna med A-landslaget för att han kände sig sliten. Efter ett par matcher från start i Bundesliga. Hade han hängt på så tror jag att han suttit på bänken redan ikväll, sett till läget.

Sen kom Samuel Holméns besked om att han inte vill vara med, som jag anar är för att han just nu är i ett väldigt känsligt läge där han ska signa med ny klubb och det skulle vara klart riskfyllt med en skada.

Har landslaget tappat i status, är ju då en fråga som bör ställas.

För inte särskilt många år sen hade spelare kunnat mörda för ett glas vatten bara för att få lov att vara med, det känns inte riktigt som om det är så numera. Och jag kan bara föreställa mig hur frustrerad Erik Hamrén måste ha varit när han fått samtalen om avhoppen och skälen till varför.

***

Träffade Magnus Hedman på flighten ned till Malmö och han berättade om sin nya bok “Låt ditt barn vinna” som snart kommer ut och som handlar om idrottande barn och (framförallt) deras föräldrar. Ser fram emot att ta del av den.

***

Och Erik Hamrén valde alltså att inte ersätta Tobias Hysén för att det inte fanns någon som var aktuell, med andra ord: det finns ingen annan forward utanför truppen som håller måttet i dagsläget, vilket förstås är lite skrämmande.

Pontus Wernbloom rankas högre som anfallsalternativ än de renodlade forwards som det handlat om tidigare, som exempelvis Markus Rosenberg, Mathias Ranegie och Erton Fejzullahu.

Tycka vad man vill om det beslutet, men det är klart att det är en käftsmäll på de forwards vi har.

Å andra sidan…som Jonas Thern sa till mig en gång inför en allsvensk match när han var tränare i Halmstads BK och vi talade om de ytterbackar han valt i startelvan…man tager vad man haver.

***

Hur många var de kollegor som skrev att nu hade det lossnat för Hammarby och att vägen till allsvenskan låg öppen och rak, efter segern mot Landskrona BoIS på Söderstadion?

En hel del.

Sanningen i den matchen var ju att Bajen klarade sig undan med 1-0 efter det att BoIS missat ett par glasklara målchanser och haft en boll i ribban i slutsekunderna.

En annan sanning är att laget står och faller med Kennedy, som lagkamrat, framspelare och målskytt – det är en rätt slak lina att balansera på med en spelare som är hyggligt skadebenägen.

***

TV-laget hade sommarpremiär i lördags.

Seger med 3-1 mot Ahlafors Oldtimers på en av dessa fantastiska små idrotsplatser som finns i landet: Sjövallen, vacker belägen vid en sjö och där ena hörnflaggan snuddade vid vattenbrynet.

Våra mål gjordes av fotbollsartisten Figo, Michael “Greven” Hansson och Nicklas Karlström.

Stubben Kåmark var grymt stabil som mittback (“lätt att spela där”, som han sa) och Gladiatorn Patrick “Baronen” Monga såg orubblig ut på högerbacken.

I övrigt var det som det var och hade jag satt betyg på mig själv så hade det blivit en överkorsad geting…konstigt nog fick jag spela hela matchen…

Vi får ta nya tag och närmast väntar match i Piteå (27/6) i samband med Piteå Summer Games) och i dalsländska Ed (29/6).

***

Österrike borta ger mig rysningar.

Minns framförallt Andreas Herzogs kanonskott som gav österrikarna 1-0-seger på Praterstadion , vilket var dödsstöten för vårt VM 94-lag.

I en av många matcher som vi “borde ha vunnit”.

Nu krävs det ingen seger, jag är nöjd med ett kryss.

Makedonien?

Ja, jag hoppas mest på att ingen forward blir skadad.

Så vi slipper köra Granen på topp på fredag.

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå