POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Lagerbäck var intressant - och tröttsam

Jag tog en “semesterdag”.

Nu sitter jag förvisso här under dagens absoluta slutskede och skriver blogg, men jag lägger över den halvtimmen på måndagen…det är så man kan göra i frilansvärlden när du bestämmer över dig själv.

Så, en semesterdag.

Det heter ju så, har jag hört, att folk ibland tar en semesterdag.

När solen sken från klarblått, solstolen låg redo och ingenting av “arbete” som inte kunde göras vid poolside fanns på programmet, då fick det bli just en sådan en dag.

Nästan ledigt i solen, så brad et kan bli.

***

Helsingborgs IF ser helt klart ut som ett allsvensk vinnarlag just nu och deras vändning på Ullevi var imponerande.

Men du kan aldrig ta ut någonting överhuvudtaget i juli.

Det är fortfarande hyggligt jämnt i den allsvenska toppen och det lag där uppe som får den kortaste svackan kommer att vinna. HIF har inte riktigt haft sin ännu och det är inte säkert att den kommer.

Jag tror att en höst utan spel i Europa kommer att gynna både Helsingborg och AIK i längden.

***

Det Celtic och Neil Lennon gör mot Mohammed Bangura är förbannat snuskigt och osportsligt, dessutom rätt vidrigt gentemot den väldigt snälla Sierra Leone-spelaren.

Celtic borde vara stort nog att undvika den typen av påtryckningar och istället ta det för vad det är, låta Bangura spela för det lilla svenska lag som han lånats ut till.

Elfsborg, som pröjsar Banguras lön, kan förstås skita i vad Lennon säger – men Celtic sätter ju Bangura i en jäkla sits som inte på något vis är särskilt reko.

Snarare lite småaktig. Vad har Celtic att frukta av en spelare som de helst vill bli av med? Jag måste fråga Johan Mjällby.

Oavsett, så får jag en känsla av att Bangura är klart störd och känner sig både pressad och “hotad”.

Fair play?

***

Lasse Lagerbäck somarpratade och jag lyssnade gärna på intressanta anekdoter om körledare som föreläste för landslaget (Kåmark trodde det var dolda kameran), Lasse Richts nyckelben efter en brottningsmatch inför Turkiet och hur det kunde se ut och vara som förbundskapten för Nigeria.

Jag tyckte också att det var intressant att höra Lagerbäck berätta om sin uppväxt- och skoltid (han fick underkänt i “uppförande”).

Jag hade mer än gärna hört väldigt mycket mer sådant för jag tror jag vet att Lars Lagerbäck har mycket intressant att berätta.

Istället ägnades ganska stora delar av programmet om hans tröttsamma och innerliga mediahat. Han är i det närmaste besatt av att vilja berätta hur media förstörde ALLT för honom, förutom det där bytet i paus mot Nordirland som nu Lagerbäck tycker är det enda fel han har gjort som svensk förbundskapten.

Jag kan mycket väl förstå att han tycker som han tycker om media. Han fick oförtjänt mycket skit och behandlades rätt illa från och till.

Faktum är att jag stod på hans sida – och fick skit för det – när det blåste rätt snålt för jag mindes ett 80-tal med svensk fotboll och jag kände att en förbundskapten (eller två) som tog oss till mästerskap efter mästerskap var bra nog.

Att sen en förbundskapten får skit och kritiseras i media (även sociala, du är säkert själv en av dom och räknas liksom in i “media” idag) är inget ovanligt, fråga gärna vad Erik Hamrén tycker om media idag. Eller ta upp det med vilken förbundskapten som helst utanför Sveriges gränser. Det blir, på gott och ont, en del av jobbet.

Jag känner mest att det är på tiden för Lagerbäck att släppa sitt förakt för media och – som han uttryckte det – så kallade experter. Inte minst idag, då han ju själv är del av media i allra högsta grad.

Lagerbäck inledde med att påpeka hur han som ledare tyckte det var viktigt att hålla sig ifrån populism och sen ägnade han delar av programmet åt att pissa på media, som om det inte är populistiskt.

Han hade mycket rätt, det är inte det. Bladets knappkampanj för Kim Källström. till exempel – som de idag försöker skylla på någon chefredaktör, fegt nog – var smutsig och indirekt väldigt, väldigt elak mot Anders Svensson.

Men det var inte medias fel att det var slitningar i truppen 2006, vilket flera spelare har intygat. Det handlade om grupperingar. Vilket Lagerbäck tog notis om och det låg ju också bakom den plötsliga petningen av Alexander Östlund till EM 2008.

Det var inte “medias fel” att det gick åt helvete i EM 2000, det var snarare ett galet träningsupplägg under slutspelet som sen förändrades radikalt till Japan, två år senare.

Det var inte direkt medias fel att rapporteringen kring Ljungberg/Mellberg-fighten såg ut som den gjorde. Den rapporteringen behövdes inte eftersom bilderna talade för sig själva och alla såg dom.

Jag var på plats i Miyazaki och på presskonferensen i Tokyo inför träningsmötet med Japan, dagen efter clashen, och det var där som Andy Dillon på The Sun frågade om händelsen.

“Nothing happened”, sa Lasse.

Dillon spärrade upp ögonen och kontrade med:

“Nothing happened!?!! I have seen the pictures, for God sake…

Dillon hade inte förstått att Lagerbäck menade att det inte var så farligt, det som hade hänt. Och den svenske förbundskapenen sa därpå:

“It was just a little argument”.

Det är ingen mytbildning att media skulle ha jagat eller förvrängt den händelsen. Det som hände, det hände. Det som sades, det sades: just a little argument…

Och när Lagerbäck sen säger att vissa journalister skrivit och skapat en mytbildning om att han en gång tillhört något parti så säger det en del om hur han själv vill skapa myter kring medias bevakning. Jag har aldrig lagt på minnet att Lagerbäck påståtts vara medlem i något parti. Har det varit en stor grej? En mytbildning?

Däremot är det ingen myt att en hel del spelare i landslaget intygat att landslagsledningen ägnade alldeles för mycket tid och kraft åt media, vad som sagts och skrivits, inte minst när det gällde startelvor som läckte som ett såll till Bladet, Getingen och TV4

Jag trodde – och hoppades – att Lagerbäck hade släppt det, gått vidare.

Framförallt är det trist, jag tror nämligen att det fanns väldigt mycket intressant att lägga tid på än media.

***

När bilderna väl rullade in från Bosnien så fick vi se ett skönt svenskt UVM-lag i handboll spela hem titeln i en småstökig match mot Spanien.

Handbollskillarna hade varit värda mer TV-tid, bara på en dryg halvlek gick det att urskilja flera goa profiler.

***

Och, nej, jag känner mig inte ett dugg träffad av Lagerbäcks mediakritik för jag stod ganska ensam på hans sida under hela hans tid som förbundskapten, även om jag kritiserade landslagsledningens syn på samarbete med media – vilket ju även Lars-Åke Lagrell gjorde och ständigt jobbade för en förbättring i ärendet.

Överhuvudtaget så var det bara några få gånger som någon i media krävde hans avgång och Magnus Hedmans storspel räddade nog honom från kicken i Bratislava en gång (0-0 mot Slovakien), dagarna efter de långa knivarnas presskonferens i en mörk slovakisk källare.

Däremot var ju “folkets dom” på den tiden obarmhärtig, väldigt mycket hårdare än media – men vi glömmer lätt och snabbt.

***

Den eller de som löst biljett till PSG-Real på Ullevi måste väl ändå ha varit medvetna om vilken typ av match de skulle få se?

Jag gillar att Niclas Alexandersson beskrev det som “en konsert med Springsteen, utan ljud”…

***

Men nej, jag tycker inte att ett U21-landslag i handboll kan vinna priser i en Idrottsgala, like lite som jag tyckte att hockeykillarna kunde göra.

Eftersom de tävlar i något som begränsas av ålder och det då är just exakt begränsat.

***

Gefle-Malmö FF 2-0.

Innebär det att Gefle skulle ha slagit Hibernians med 9-0?

Inte direkt, däremot att du aldrig kan räkna ut Gefle. Men det är inget nytt.

***

Jag vill ha en likan bikini som Zlatan.

Känner att jag skulle kunna bära upp den.

Eller kanske snarare: att den skulle kunna bära upp mig.

***

Jag ägnade förvisso “arbetstid” åt Lagerbäcks Sommar, att se handbollsfinalen och delar av Blåvitt-HIF, så jag vet inte riktigt hur mycket semesterdag det blev egentligen.

Kanske det här var en sådan där halvdag som kom i kläm?

Nu är det i alla fall måndag och nu ska det jobbas: Göteborg för Superettan, Örgryte-Hammarby.

 

Patrick Ekwall

Klart att evenemang på hemmaplan alltid blir större

Saker jag aldrig visste att jag behövde göra när jag flyttade in i hus, del 96:

Sätta ihop en kompost av hårdplast.

Det sägs att du måste ha en sådan, så som villaägare med därtillhörande trädgård.

Åtminstone om du äger ett äppelträd, som likt alla andra träd (har jag lärt mig) spyr av sig en massa skräp och i det här fallet rör det sig såklart om äpplen som redan ramlar ned, ligger och ruttnar och måste läggas någonstans.

I en kompost, fick jag veta.

En kompost fick det bli, hittade en halvsvårt på Bahaus i svart och militärgrön med en form av en större handgranat.

Den kom i kartong. Platt kartong. Med väldigt många lösa skruvar.

Egentligen har jag inga större problem med att skruva ihop diverse ting, men att ligga på knä och trycka ihop en större låda av PVC-plast som är ämnad för sådan som som ska förmultna…det tar emot.

***

Min lördagskrönika i Getingen är en liten enkel hyllning till Per Olsson.

Mannen som ständigt gör det omöjliga.

Du läser den här.

***

Chips-Jörgen sågar helst utan krusiduller.

***

Jag skrev i augusti om svenska klubblag ute i Europa och om hur “den fula ankungen” flxade fint med vingarna, då hade AIK högst sensationellt slagit ut CSKA Moskva och tagit sig till Europa League-gruppspel och Helsingborg gjort likadant.

Nu är vi inte riktigt där, men det finns ändå all anledning att se positivt på vad de svenska klubblagen gjort så här långt i europaspelet.

IFK Göteborg dock en missräkning, de spelade bort sig själva när de med en man mer under väldigt lång period bara fick 0-0 hemma mot medelmåttiga Trencin från Slovakien.

Men Malmö FF:s 9-0 totalt på Hibernians är imponerande, det är sällan du gör 7-0 på ett lag på bortaplan, ens om de är från Andorra. Nu är skotska ligan vad den är, först kommer Celtic, sen kommer ingenting, ingenting, ingenting, därefter ingenting och i en lägre division Glasgow Rangers (efter tvångsnedflyttningen). Men än då, 9-0 är 9-0 och du ser få lag som gör sådana siffror ute i Europa överhuvudtaget.

Detsamma kan vi ju säga om de 11-1 som Elfsborg kvaddade Daugava med i Champions League-kvalet. Även om Celtic sannolikt blir för svårt så ger det ju Boråslaget en chans att direktkvalificera sig till Europa League.

Häckens seger över Sparta Prag är storartad.

Vi vet ju att Häcken har spelet i sig, även om de inte visat det i allsvenskan under året, men ingen trodde att de skulle sänka tjeckerna som på förhand såg ut som ett av EL-kvalets starkaste lag.

Och så Gefle då. Utslagna, utslängda och bortglömda efter 3-0 i arslet mot cypriotiska Anorthosis.

Ingen, absolut ingen, trodde att de skulle vända det. Förutom Per Olsson, då. På förhand har Gefle bästa chansen att ta sig ytterligare ett steg, nu väntar Azebadzijans bidrag Qarabag i nästa omgång…undrar hur de känner för att kliva in på Norrportens konstgräs i Sundsvall (där Gefle tvingas spela sina matcher i Europa)?

Jag tror att Elfsborg har störst möjlighet att sig in i Europa League-kvalet med lite flyt i lottningen.

Jag tror att Häcken har en möjlighet att ta sig förbi FC Thun i nästa omgång, lite 50/50 på den.

Och jag tror inte att Malmö FF är helt chanslöst mot ett Swansea i uppbyggnadsträning, men det blir förstås väldigt svårt.

***

Ni som följt den här bloggen vet hur jag genom åren stridit hårt för att stora svenska mediahus INTE ska låta anonyma kommentarer, kränkande eller bara idiotiska, få vingar under deras publicering.

Det finns ingen anledning att publicera anonym dynga på redaktionellt utrymme och det är så snuskigt att se hur seriösa publikationer väljer att ge idiotin ett ansikte för att sen leva på att “kommentarer” inte lyder under samma publicistiska regler som artiklar. Ansvariga utgivare anser, med gott samvete, att material som de publicerar under en och samma adress inte går att ansvara för eftersom “någon annan” skrivit den. Varför behövs det då en utgivare som är ansvarig?

Till min glädje har det blivit betydligt bättre på sina håll. Bättre modererat, lite krångligare regler.

Men fortfarande finns det rätt tunga pjäser som gärna publicerar vilket skit som helst och som inte har en aning om va de låter “gå i tryck” för allmänheten under deras vingar. Jag tror det är medvetet, även om de aldrig skulle erkänna det. Jag tror nämligen alla vet att idiotin drar till sig klick.

Stora fina Dagens Industri och deras ansvariga utgivare är en sådan hycklare.

När en snäll reporter från tidningen kontaktar mig för att skriva om ett av mina bolags bokslut så låter jag meddela att jag inte har så mycket att säga om det, allt finns svart på vitt, men hon frågar på.

Det blev vad det blev.

Jag läser inte DI normalt, men fick länk skickad via Twitter och när jag tittade närmare på den så slogs jag av att DI kör vidare på anonyma kommentarer som man gjorde förut. Noll koll. Bara att publicera vad du vill. Rakt ut.

Det som var inlagt var förstås mest en massa mer eller mindre avundsjuka som tagit chansen att tycka om mitt utseende, mitt sätt att vara och annat samt en hel del lögner/felaktigheter – sådant som du aldrig kan bemöta eftersom du inte vet vem som har skrivit det.

Sen skrev jag själv två inlägg för att se var DI.se satt gränsen, de publicerades direkt och de kunde ha innehållit precis vad som helst:

Varför känner Dagens Industri att detta är något att publicera?

Varför är det så oviktig att kolla vilken skit ni vill förmedla.

***

Ser Åtvidaberg-Elfsborg och stundtals spelar Åtvidaberg fantastiskt fin fotboll.

***

Sydis gamle sportkrönikör, Åke Stolt, fortsätter att svinga vilt när han skriver för Dagens Media.

Den här gången rör det bevakningen och den journalistiska euforin runt Sverige i dam-EM.

Du läser här.

Till viss del har han rätt, även om det alltid är väldigt lätt att sitta på sin kammare och vara lite Bror Duktig när du inte länge är mitt i elden.

Sen är det inte alls oväntat att det blir den här typen av hausse vid olika hemmamästerskap.

EM 1992 var så, då gick Sverige vidare från gruppspelet, vilket innebar semifinal direkt och där var vi helt borta mot Tyskland…men det var lite av Sveriges väg tillbaka från ett stort fotbollsmörker och vi slog både Danmark och England i gruppen.

U21-EM blev också en ganska tokig feststämning och det var fullsatt på Ullevi när Wernbloom, Berg och Co hämtade in 0-3 till 3-3 på England i semifinalen, som sen blev förlust på straffar.

Det blir ju så.

Lika mycket som att svensk media trycker väldigt mycket mer och hårdare på tennis när det spelas i Stockholm Open än någon annanstans eller Svenska Rally om det körs i en värmländsk skog. Och så vidare.

Det berör väldigt många fler och var det något detta EM gjorde så var det att beröra.

Sen får vi aldrig glömma att Sverige tog sig till semifinal och det var varken mer eller mindre än det man hade kunnat förvänta sig av Sverige på hemmaplan i ett europamästerskap.

Så, Pia Sundhage lyckades alldeles uppenbart ge damfotbollen och sig själv ett stort lyft.

Men resultaten räknas alltid och det blev inte bättre än förväntat.

***

Sveriges U21-lag i handboll har återigen tagit sig till VM-final i handboll (sänds söndag kl 16:55 via TV4 Premium eller lite senare i TV4Sport), Spanien står för motståndet.

Utgår från att en svensk seger och ett VM-guld ger laget en kandidatur i någon kategori vid Idrottsgalan…eller gäller det vara ungdomsvärldsmästare i annan lagsport?

***

För hur många “typiska” Bajen-fans känns Herbalife som en huvudsponsor man gärna tar till sig?

***

Såg att en norsk spelare i EM hade SKAMMELSRUD på ryggen och det väckte minnen från förr: Bent Skammelsrund var en otroligt skicklig teknisk mittfältare i allsvenskan på 80-talet (Malmö FF). Gick sen till Rosenborg och var tongivande där under en lång period.

***

Värvas Etrit Berisha till Europa som målvakt eller målskytt?

***

Nu har jag en kompost.

En mening jag aldrig trodde jag skulle behöva skriva.

 

 

 

Patrick Ekwall

En minnesvärd sommardans (och lite GRAVID-SPÄNNING)

Tillbaka i staden.

Lika mycket som jag trivs med att vara “iväg” eller bara “komma bort” och få glida ned på cykeln till hamnen i Båstad, lika mycket kan jag uppskatta Stockholm en riktigt härlig sommar (som den här).

För Hufvudstaden är som allra, allra bäst på sommaren – och då brukar folk som bor här, dra någon annanstans…sitter och kurar i någon stuga eller – som det heter – på “landet”.

Det är väldigt tydligt i där jag bor.

I Apple Bay-area är det sagolikt vackert under sommaren.

Men nu när jag är tillbaka, någon vecka innan direktörernas semestrar tar slut, så är det som om någon har släppt en bomb här: dödstyst, noll rörelse, folktomt.

Och i november, när mörkret lagt sig som ett täcke över oss, snön yr runt ett hörn och vi vet att det är evigheter till sommaren igen….ja, då sitter vi alla här och stirrar ut genom fönstret eller förösker stappla oss fram på glashala vägar.

***

EM-festen tog slut och det blev lite som befarat: när Sverige ställdes mot riktigt tufft motstånd så blev det lite 50/50 och då behöver du inte bara lite flyt utan även en eller två stjärnor som höjer sig över mängden över dagen.

Sverige hade oflyt (Öqvists stolpskott) men också en del tur när tyskorna pressade på i delar av första halvlek och bollen ven runt Hammarströms mållinje.

Det hade behövts någonting extra och det extra som det här landslaget hade är Lotta Schelin, vi hade behövt mer av en av världens bästa spelare för att besegra Tyskland. Det är den typen av krav man måste kunna ställa. Att trycka in ett och annat mål mot darriiga finskor, tama isländskor och Italiens B-lag är förstås bra nog. Men det var mot Danmark och Tyskland vi behövde skillnaden och den fick vi inte.

Ja, Schelins mål underkändes men jag har svårt att se (förutom besvikelsen, självklart) hur man som fotbollskunnig känner att domaren gjorde annat än rätt i den situationen.

Även om tyskan föll lätt, så är det ju två sträckta armar i ryggen på henne och ett lättare “tryck” – det är frispark elva gånger av tio, om domaren ser det. Även om det knappt är en tillstymmelse till knuff eller kraft så är det att bjuda in domaren till den avblåsningen.

Dessutom är det offside, så den kan vi inte gnälla över – hur jobbig den än må vara.

Så när svenskorna talar om “orättvist” och  “dåiigt” så talar de i affekt mest, det enda som inte var riktigt bra i den här matchen var att Sverige inte gjorde mål på de chanser som gavs, att utmärkta kantspelare som Göransson (hennes spelstil gillar jag skarpt!) och Öqvist verkade totalt villrådiga när de kom runt på kanterna, tittade rakt ned i backen istället för att hitta ganksa uppenbart lediga alternativ i straffområdet.

Men det var kul så länge det varade.

Och det dansades minnesvärt vackert en sommar och kärleksförklaringen från publiken efter alla svenska matcher var väldigt fina fotbollsbilderbilder.

***

Gregg Berhalter fick gå till slut och det var förstås ingen större sensation, om jag har förstått allting rätt.

Fungerar det inte, så fungerar det inte och då är det alltid lättast att låta tränaren få gå.

Däremot finns det anledning att fråga sig: Är det ALLTID tränarens fel när det går som det går för Hammarby?

Sen Tony Tiger fick avgå 2009 har Thom Åhlund, Michael Borgqvist, Roger Franzén, Roger Sandberg och Gregg Berhalter varit Hammarbys huvudtränare.

Har Hammarbys ledning något ansvar när det gäller vem eller vilka som valts och vilket förtroende (långsiktighet någon?) tränarna fått?

Har Hammarbys spelare någon som helst del i att Hammarby inte varit bättre än vad tabellerna har visat?

Kan det vara så enkelt att bara byta ut tränare efter tränare efter tränare för att ingen riktigt duger eller finns det bakomliggande strukturella fel någonstans i klubben?

Jag säger inte att Berhalter var rätt man, även om jag inte tror att han var så usel så många vill mena, men Hammarby hade mått bra av att ha en tränare som byggde på sikt, fick förtroende och tid att jobba fram ett lag för allsvenskt spel.

Alla komponenter finns för att Bajen ska spela i allsvenskan. Utom tålamod.

***

Jag gillar att Pia Sundhage kommer till studion efter matcherna och vill/vågar säga någonting annat än att bollen är rund och mumbu-dumbo-jumbo.

Hon svara istället på (de flesta) frågor och är konstruktiv rakt och ärlig i sin kritik.

Sen förstod jag inte riktigt varför hon var så sur på tyskorna för att “de tog tid på sig vid inkast och insparkar” i slutet av matchen…vilket lag hade inte gjort det?

***

Aldrig, aldrig, aldrig jämföra. För det går inte. Av många olika skäl.

Men Långe Lundh tar upp ett intressant ämne, ur ett medialt perspektiv: hur hade kritiken spetsats mot Zlatan i ett sånt här läge?

***

Thomas Dennerby ska alltså – som han säger – sprida “positiv energi”.

Just “energi” var annars inte det ord som användes av damlandslagets spelare när han slutade där.

***

PÅDDEN nr 11 är ute och det blev en diskussion om att dam-EM är som Melodifestivalen, så många vill förklara att de tycker det är skit men ändå sitter de och tittar (och gillar det i smyg).

Vi pratar om:

GRAVID-SPÄNNING!

Alltså, vad fan är gravidspänning? Och vem lider av den? Jag eller en Frisör som heter Hannah?

Och är 47 det nya 74?

Vi försöker reda ut varför Kennedy Igboananike gått så bra efter att ha blivit ratad.

Vi pratar dessutom om grävlingar, oklart varför.

Samt en hel del annat.

Lyssna där podcasts finns eller gå in HÄR.

***

Sverige nådde en semifinal och det är godkänt. varken mer eller mindre.

Sett till upplägget och lottningen så hade det varit ett fiasko att inte nå dit.

Nu blev det EM som var en solig fest och där förbundskaptenen var större än laget, vilket hon ju gärna själv påvisade när hon ledde laget i ett ärevarv runt Ullevi.

Men sportsligt sett? Nej, inget större lyft.

***

Väldigt många talar om att Hammarby har en otroligt bra trupp och att de borde vara ett lag för allsvenskan.

Jag håller inte med.

Jag tror att truppen är klart överskattad och att det “låter bra” för att det är Hammarby.

Därmed inte sagt att den är dålig och att den inte kan nå en kvalplats med lite drag. Kennedy Bakircioglu är seriens bästa spelare (jag tycker Andreas Drugge i Gais har varit minst lika bra) och kan på egen hand avgöra matcher med sitt spelsinne och sin högerfot, inte minst från fasta.

Men av det jag sett – med väldigt öppna ögon – av Superettan i år så hittar jag en hel del lag med minst lika bra spelare på många andra positioner.

Örebro är i särklass. Sundsvall (innan Ari Skulason-tappet) klart mera stabilt. Falkenberg med en extremt skicklig offensiv, förvisso med mindre kända namn (Victor Sköld, Johan Svahn, Rodevåg, Niclas Eliasson) men mycket bättre än det torftiga anfallsspel som Hammarby erbjudit. Jag tycker Gais har en stark Superettan-trupp (Drugge och Joel Johansson!) som understundom spelar bra fotboll, jag tycker Degerfors är stabilt med Johan Bertilsson som en pärlaalla lag i Superettan velat ha, jag tycker att Assyriska och Landskrona har startelvor som mycket väl kan mäta sig med Hammarbys.

Och jag tycker att Omid Nazari i Ängelholm är en oerhört spännande spelare på Ängelholms mittfält samt att man imponeras av att Gabriel Altemark Vanneryd gjort tio mål för ett lag som Varberg.

Vad jag vill säga; Hammarbys trupp är bra nog för Superettan och en placering på övre halvan (minst), men den är absolut inte överlägsen…för då tror jag att vi underskattar en hel del lag bara för att “det låter sämre”.

***

Ni minns väl hur slaktad Kåmark blev när han kritiserade damlandslaget 2011, bara för att många tyckte att han skulle vara “snällare” mot tjejerna.

***

Skön padel i Jungfrusund, Ekerö, igår med Huset, Runström, Petter P och Samir.

Men skandalöst att Stockholm bara har en enda padelbana.

***

Sverige i final på en fullsatt Friends Arena hade varit mitt-i-prick för detta storartade event som Göran Havik snyggt dragit ihop.

Nu blir det lite antiklimax att se Tyskland-Norge eller Tyskland och lottgänget.

***

Jag gjorde ett inhopp i rutan för jippomatchen Paris SG-Hammarby och det är ju vad det är med den typen av matcher (Bajen gjorde ELVA byten) men det kom ändå 24.000 åskådare.

Mitt första besök på Tele 2 Arena och jag gillade vad jag såg och upplevde, inte minst hur snabbt och enkelt du tar dig till och från arenan – i det fallet är ju Friends en skamfläck. När det väl lät inne på arenan (inte så ofta och så mycket i den här matchen förstås) så lät det bra, skön akustik,

Det jag tyckte var “sådär” var att läktarna till hälften består av en enda stor går vägg.

För att få höjd givetvis, annars hade taket sjunkit ned ganska rejält…men det blir lite väl mycket vägg för min smak, du vill helst ha åskådare/platser som täcker så mycket som möjligt.

För övrigt är Hammarby så pass amerikaniserat ibland att man undrar om alla riktigt hänger med.

Innan jag skulle göra min Zlatan-intervju efter matchen kom det fram en längre man till mig, en man jag aldrig någonsin träffat eller talat med och uppenbarligen en del av Hammarby i fin kostym:

“Hello, how are you”, sa han.

“I am fine, thanks”, svarade jag och inväntade en presentation.

Istället:

“No pressure…but when you are doing your interview with Zlatan, could yo ask him about the arena?”.

“About he arena..?”

“Yeah, what he thinks about it. But no pressure, of course”

“Sure”, sa jag och innan jag fick fram “who are you”, så hade han gått iväg.

Det enda Zlatan sa om arenan, lite senare, var att han inte var van vid konstgräs, att den var fin samt att två lag spelade på den, ett från allsvenskan och ett från (direktcitat) “från division 2”.

Vet inte riktigt om det var det som mannen i kostym ville höra, men så svarade han.

***

Slutligen:

 

Så kom den, i ett enormt paket.

Födelsedagspresnten – den så onödiga, fantastiska och underbart roliga – från en Frisör som heter Hannah.

Stiga Primo i mattsvart.

Klart som fan man ska ha en åkgräsklippare.

Jag lyckades, med lite hjälp, montera på ratt och sits. Drog ned till Statoil och köpte en dunk med bensin.

Tryckte sen in och ut alla spakar med instruktionsboken framför mig och minsann om inte det rullade (och klippte), om än något shaky i början.

Nu är gräsmattan inte särskilt stor, snarare tvärtom: det är ett helvete att vända runt mackapären eftersom ytan inte riktigt räcker till.

Men en åkgräsklippare ska du ha.

Och det är ytterligare ett skäl till att hålla sig hemma för en stund.

 

 

Patrick Ekwall

Det är (redan) en sommar att minnas

Det är sommaren som aldrg säger nej och solen sätter alltid en positiv prägel, det vet alla som var med 1994.

Det har varit fantastiska veckor i Båstad med utemiddagar, perfekta padeldagar och massor av ljusa underbara kvällar.

Det var en otrolig lördag, som hämtad från en PR-film för “den svenska sommaren”, när jag i helgen bodde ett par meter från ett stilla vatten på Sea Lodge där TV-laget hade match på Havsvallen mot Smögens IF i ett soldränkt skärgårdsvykort.

Och det räcker att du ser bilderna från Sveriges matcher i dam-EM så förstår du att de matcherna blir minnen för livet, inte bara för att Sverige ganska enkelt har kunnat radera ut Finland, Italiens B-lag och ett gäng rätt bleka isländskor.

Det blir – och är redan – en sommar att minnas.

***

60.000 åskådare på två matcher mitt i den svenska serielunken, i ett sådant kort perspektiv är förstås Tele 2 Arena fantastiskt på alla sätt.

Vi får se vad det blir när vardagen kommer och egentligen vet vi med erfarenhet av det som skett efter nyhetens behag i Borås, Kalmar och Malmö.

Däremot visar det att det finns en stor potential, att det kan gå att dra 30.000 åskådare till matcher mot helt “vanligt” motstånd i en match som inte gäller så mycket mer än tre poäng.

***

Pia Sundhages lag har gjort vad de skulle göra och nu är de i semifinal, så långt allt väl…allt Sverige haft världens flyt med lottning och lotter och en snäll italiensk förbundskapten är inte landslagets fel, det har inte gått att kräva mer än att vinna matcherna.

Men Finland och Island höll inte måttet och Italien kom med ett B-lag då man vilade sju spelare eftersom man ville ge dom “erfarenhet”, bara Danmark störde Sverige och då såg vi att laget är sårbart.

Det är nu EM börjar för svensk del, det ska bli intressant att se vad svenskorna kan göra mot riktigt bra motstånd.

Att laget skulle nå semin kändes på förhand ganska givet. så som läget var.

***

Inga svenska idrottsmän är så bra på att nästan vinna någonting stort som svenska golfare.

***

Min lördagskrönika handlar om att klubbfotbollens Europa numera är en enda stor gryta och jag kan sakna den tid som en gång var när lagen var lag och inte koncept.

Du läser den HÄR.

Det är omöjligt att inte smittas av Hanna Marklunds engagemang och dialekt.

***

Med det sagt, så var det förstås en otroligt stark insats av Henrik Stenson.

***

Har ni sett bilderna på den överlycklige Janne Andersson efter segern mot Djurgården?

Wow.

Där ser man att killen en gång var en urkraft och hetlevrad center i Alets IF.

***

Jag gillar att Pia Sundhage skipar allt yada-yada-yada och är så rak och ärlig efter matchrna.

***

Om Celtic hade hoppats att Mohammed Bangura INTE skulle hota Celtic på något vis någongång eller någonstans, så skulle de låtit bli att låna ut honom.

Nu kände Neil Lennon att killen inte var tillräckligt bra eftersom han inte fick spela, därför fick han gå till Elfsborg, och då får han ju stå sitt kast och se bangura som vilken spelare som helst – så länge det föreligger ett papper på att han får representera en annan klubb och inte har varit smart nog att skriva in i en klausul att han inte får spela mot Celtic, om så skulle bli fallet.

***

I senaste PÅDDEN sänder vi “live” från Våffelstugan på Örjans Vall.

Vi pratar om Serena, dopingtorskarna i friidrotten och varför det så ofta måste läggas värderingar i ord och uttryck runt damfotbollen.

Samt Ramones. Och Gyllene Tider.

Bland annat.

Du här PÅDDEN där podcast hörs och hittas, bland annat HÄR.

***

Det är klart att man tycker väldigt synd om May Mahlangu.

***

På tal om sommar: Smögen var var fantastiskt när vi reste dit med TV-laget i helgen för att möta Smögens IF (seger, 3-1).

Här är några bilder, sådana som man ska minnas när vi går mot mörkare tider.

Havsvallen! En fantastisk liten arena, ett inkast från vattnet.

Så kan man förstås också värma upp inför match: Billy Lansdowne, Martin Holmberg, Claes Andersson och Nicklas Karlström.

Mest populär i omklädningsrummet inför våra matcher: Pontus Kåmark! Stubben ligger inne med störst lager av Voltaren och så snart han plockar fram kartan med piller så är spelarna där likt småfåglar som ska matas av sin mamma.

Tröjsponsorerna får alltid lite mer av vår centertank Eddy Bengtsson, här talar brottarhjälten taktik med TV-lagets operasångare och entertainer, Cribba Uhrlin. I en bar – inför match…

Femtonde raka utan förlust och här är hjältarna.

Stående från vänster: Pontus Kåmark, Bengt “Attraktiva Bengan” Andersson, Nicklas Carlsson, Billy Lansdowne, Michael “Inter-dödaren” Hansson, Robert Prytz, Nicklas Karlström.

Sittande från vänster: Anders “Verdana” Hammargren, Patrick Ekwall, Abgar Barsom, Cribba Uhrlin, Jonas Lundén, Sheku Kamara, Claes Andersson och Martin Holmberg.

 

 

Patrick Ekwall

Det var en gång…på besök i en tid som varit

Häromdan på besök i en svunnen tid: Gånglåtsvägen 25 i området Vårsången i södra Malmö, inklämt mellan gangsterhoodsen i Lindängen och de “rika” på Kastanjegården.

Jag bodde på tredje våningen i trappan “Ugglan” och vi flyttade dit någon gång 1972, innan området ens var färdigbyggt och det var där jag växe upp under hela min skoltid, innan jag flyttade hemifrån redan vid 16-årsåldern.

Det var en omvälvande upplevelse på sitt sätt, för även om hela området såg ut som det gjorde på “den tiden” – tillochmed det gamla träplnakte vi stod och nötte fotbollsutklassning på fanns kvar, måste vara 40 år gammalt – så var allting mycket högre eller mindre.

Träd och buskar hade växt upp och täckte upp mycket mer än förut och hus, balkonger, trappuppgångar och sådant var mycket mindre än jag mindes. Gräsplätten där vi lirade fotbollsmatcher…jag mindes att vi var typ elva mot elva…var en yttepytte yta, mindre än ett normalt straffområde.

Och de där “rika”, de som bodde i villorna över gatan, bodde i rätt enkla och trista mexitegelhus.

Men för oss på Gånglåtsvägen var det en del av himmelriket på den tiden.

Utanför Gånglåtsvägen 25, med symbolen “ugglan” – alla trappor hade en egen symbol för att göra det lite enklare för alla barn som flyttade in på 70-talet. Vad jag kunde se så var det samma gamla skylt som fortfarande satt kvar.

Mot det här träplanket körde vi en hel del “utklassning” när vi var små. Otroligt kul att se att det fortfarande stod kvar. Om än något luggslitet.

Längst där uppe i hörnet bodde jag och på den tiden fanns det inga inglasade balkonger…däremot mindes jag balkongen som väldigt stor, när den i själva verket var ganska liten.

 

Patrick Ekwall

Trevligt, var ordet - och det är ju gott nog

Jag vet inte om det är hundraprocentig semester, men jag är åtminstone rätt mycket ledig,

Därför inget dam-EM för min del, det finns väldigt många andra som kan göra det jobbet bättre och mer initierat än vad jag kan.

Men eftersom matchen mot Italien gick bara 20 minuters bilfärd från Båstad så plockade jag fram en enklare mästerskapsklädsel (du representerar alltid något på en fotbollsmatch med mycket folk) och rullade mot Örjans Vall.

Scripta-Monkan Komarek, som är enväldig härskare av TV4:s EM-trupp, agerade dunderklippa och löste ett P-tillstånd i Uefa:s namn som innebar att jag kunde segla in med bil förbi allt och alla, parkera 20 meter från huvudläktaren och glida in som en potentat direkt upp på läktarplats.

Det var på många sätt en väldigt underlig upplevelse att som en ledighets-Nisse se sina kollegor mitt uppe i det enorma slit som ett mästerskap alltid innebär.

Men det var trevligt.

Och det bestående intrycket var just…trevligt.

Sol, sommar och bara massor av förväntansfull glädje bland en publik som var på plats för att underhålla, underhållas och njuta av tillfället av att vara på en allsvensk fotbollsarena utan vare sig hat eller arga män som skriker att någon är en hora eller en fitta.

Det var också första gången jag var på en välfylld fotbollsarena och konstaterade att köerna till damtoan var längre (ja, att de ens fanns) än till herrarnas i paus.

Jag har aldrig sett så många unga tjejer på en fotbollsmatch.

Det är och förblir en styrka med detta mästerskap, att SvFF lyckats så extremt väl med att locka massor av unga (framförallt tjejer, killar går på fotboll ändå, på såväl herr- som damfotboll när det passar) till så många matcher – med hjälp av en stark PR-apparat och en klok prissättning.

Där borde hockey-VM-arrangören i Globen ta en snabbkurs.

Trevligt, var ordet och det är ju vad det är.

Alla var glada, upprymda och sommarklädda, det var lite som Allsång på Skansen och det klappades med nån sorts pappersklappa, det kisades i solskenet över våffelstugan, det fikades i grässlänten bakom den stora lönnen (jag tror det är en lönn?) och det togs iPhone-bilder på Brolin, Marklund och Långe Lundh framför studion och det jublades högt och ljust över de spelare som för många blivit hjältar och förgrundsfigurer för unga, glada, förväntansfulla tjejer.

Och säkert för fullvuxna män också, om de vill och vågar erkänna det.

Sen är fotbollen helt “annorlunda” på många sätt än den herrar spelar och det vet vi ju: aldrig, aldrig, aldrig jämföra – så länge mästerskapet lockar så många, så länge så många njuter av det de se och trivs med det så är det ju skitsamma.

Det vi ser och upplever är trevligt nog.

Däremot tror jag inte att Sveriges lag är tillräckligt starkt för att ta sig hela vägen, men det är en annan sak.

***

Jag fick in TV10 och såg Elfsborg lätt manövrera bort lettiska Daugava.

7-1 blev det till slut och du vet att du skulle kunna skicka TV-laget för att lösa returen, när tillochmed Jörgen Lennartsson påpekar att det är klart.

Motståndet var blekt – och lirade i ett blått ställ som såg ut att vara ett ärvt från Everton någon gång på 80-talet – men 7-1 är 7-1, det är sällan som några lag gör det i europaspelet numera.

Alltid perfekt att ta död på en kvalmatch efter 90 minuter och Rohdén går från klarhet till klarhet.

Däremot är ju 3.300 åskådare en rätt värdelös publiksiffra när Syrianska kan dra mer än det dubbla i en vanlig allsvensk match, men det fanns säkert väldigt mycket annat att göra i Borås denna kväll?

***

Jag hade alltid spelat med Therese Sjögran.

***

…djurparken, kanske…eller Donken på Torget?

***

Nej, det var inte den mest lyckade formulering och mening som Olsson skrivit genom åren. Den var onödig.

Nej, AIK:s jämförelse med The Sun och Hillsborough-katastrofen var inte den mest lyckade klubben gjort. Den var onödig.

Ja, det är klart att man kan tala om rätt eller fel journalistik att publicera den upprörda änkans raseri gentemot de kostnader/kontrakt som föreligger efter Ivan Turinas tragiska död.

Det sistnämnda är en svår balansgång som kan kräva sin debatt, jag tror dock att alla (självklart inklusive Bladet, som nu gärna vill framställa sig som journalistikens vita änglar) stora mediahus valt att publicera om det varit de som fått storyn/avslöjandet.

Och i förlängningen så är grundfrågan huruvida änkan Turina har rätt eller fel, om hon anser att hon blivit lurad/sviken av AIK i en extremt känslig fråga. Ja, hon tycker det och vill gärna att det ska komma ut. Det är av intresse. Inte minst om det visar sig att hon har rätt.

Med det sagt anser jag att AIK krishanterade värdigt och snyggt i samband med tragedin och den match som arrangerades för att dra in pengar till Ivan Turinas familj var i grunden en väldigt fin gest – som också har inneburit X antal kronor för att hjälpa till att trygga den sargade familjens framtid. det ska inte glömmas någongång, någonstans.

Huruvida det fanns finstilt i avtalet mellan AIK och familjen Turina råder det uppenbart delade meningar om. Jag har ingen aning om vem som gjort “rätt” eller “fel” i det uppgjorda avtalet mellan parterna, det är nog svårt att någonsin komma fram till. Det är tråkigt nog i tragikens efterspel.

Men att familjen Turina känner sig lurade/förda bakom ljuset är däremot uppenbart, det är rätt hårda ord som framförs av änkan – möjligt att det är i affekt och i ett sinnestillstånd som de flesta av oss aldrig kan föreställa oss hur det är att befinna sig i.

Helst hade vi nog alla sett att vi sluppit uppleva detta efterspel, men att dölja obehagliga nyheter är inte journalistikens uppgift.

***

Italiens Gabbiadini, som sattes in med 20 minuter kvar, var överlägsen någon annan spelare på planen.

***

Det du också upplever på plats är hur mycket “mindre” ett sådant här mästerskap är globalt.

Jag satt på TV-läktaren och såg två kommentatorer, TV4:s  och Eurosports.

UEFA WOMENS EURO, som det heter väldigt tydligt i arrangörens material,  är stort i Sverige såklart men väldigt mycket mindre på andra håll.

Det kan vi förstås tycka vad vi vill om.

Men det blir alltid lika konstigt när vi svenskar ska agera “vi-vet-alltid-bäst” och skriva andra länder på näsan hur de bevakar idrott som vi anser vara värt att bevaka.

Jag vet svenska landslag som åker på mästerskap i en rad idrotter som är extremt stora i andra länder – men som vi skiter fullständigt i att mediabevaka här hemma.

Det fanns de som gärna pissade på dansk media för att de var ointresserade av Danmarks matcher här och tyckte det var konstigt.

Men rätt många danskar kan tycka att vi är lite underliga som inte följer varenda meter av Tour de France, som i dagarna tapetserar alla stora danska tidiningar i minst lika stor omfattning som vi skriver EM i svenska blaskor.

Eller att vi inte åker mangrant och bevakar dans-VM, speedwaytävlingar eller direktsänder ligamatcher i damhandboll på bästa sändningstid.

Det bygger helt på olika idrottskulturer och det kan vi tycka som vi vill om, men Sverige har inte alltid rätt och jag förstår inte varför vi tvunget måste förklara för andra hur de ska bevaka sport.

De klarar de bäst själva.

***

Nu hoppas vi på Malmö FF, Häcken, Gefle och IFK Göteborg ute i Europa – alltid roligt när svenska lagen går bra. Och viktigt för alla.

***

Om tennisen i Båstad är “stor” och lockar fulla hus här innebär ju inte automatiskt att utländsk media ska bevaka turneringen mangrant.

***

Christoffer Andersson grundade för sina volleytricks på beachen i Båstad: Pepes Bodega Beach Trophy.

***

Personligen tycker jag att ALLA människor – oavsett om de är barn, familjer, slipsnissar/sponsorer, hardcore eller unga tjejer – som väljer att lägga tid, pengar och kraft på att följa fotboll på plats är fans. På olika sätt, men ändå fans i fotbollens tjänst.

Jag har aldrig förstått att det finns de som anser att de är mer värdiga som fans än alla andra som går på fotboll och älskar det.

***

På lördag fortsätter TV-laget spela matcher.

Den här gången på Havsvallen i Smögen.

Kick off klockan 15 mot Smögens IF.

***

Men hur familjärt det än må vara så finns det inget mästerskap som undgår Uefas eller Fifas petimeterögon och därför fick Siv och hennes tantpolare i våffelstugans kök klistra över “Olles korv” (eller nåt) som det stod på deras blå kepsar – jag älskar att de gjorde det med hederlig tejp och en bit utsaxat kollegieblockspapper.

Trevliga var de ändå, Sivan och Co.

Det är de alltid. Oavsett vilket.

 

 

 

 

Patrick Ekwall

En av årets viktigaste matcher har spelats

Sveriges stolta gäng med profiler som Geert den Ouden, målvakt!), Ralf Edström (längst upp till höger), Ola Wenström (längst ned till vänster), Pelle Kotschack (fyra från vänster, deltagit alla år sen 1966), Abgar Barsom (den lilla killen sidan om Pelle) och Pierre Edström (längst ned till höger).

Skånes krigare, där Västra Karups tränare Sven-Bertil (trea från vänster, stående) var felplacerad av coach Pricken (trea från vänster, sittande) och där författare Ekelund (längst ned till höger) var uddlös, så det viskades om en coachmiss…men Pricken lär få fortsatt förtroende som UK. Igen.

 

Som traditionen kräver: Skåne vs Sverige, varje lördag i tennisveckan kl 13:00 på Örebäcksvallen i Båstad.

Sen 1966 har fast boende skåningar ställts i mördande bataljer mot badjävlarna och det är matchen som inte får förloras.

Därför är det med glädje som jag noterar att Sverige (som jag spelar för eftersom jag bott i Stockholm sen 1994, annars en av få som lirat för bägge lagen genom åren) återigen kunde segra: sjätte raka segern, sjunde utan förlust.

Hettan gassade över Örebäcksvallen och matchen gick på A-plan för första gången på länge – dessutom var kioskförsäljningen öppen i år, vilket är ett trendbrott i matchens historia.

Kiosken kom väl till användning när vår reslige mittback, Love Hallerby, skallade ihop med motståndare och i brist på is för nedkylning löste jag ut två isglassar med tutti-frutti-smak som “första hjälpen”.

Love fick lämna in med blodet sprutande, då den diskhandduk som också hämtades i kiosken inte riktigt förmådde stoppa flödet.

Segern var oväntad stor, då vår eminente målvakt – kallad “Snygg-Henke, ingen vet egentligen vad han heter och vi brukar kalla honom på Pepes Bodega nätterna före, vilket underligt nog blivit min uppgift – visade sig vara skadad, så vi fick ställa Geert den Ouden utan korsband mellan stolparna.

Dessutom valde vi att stundtals spela helt utan vänsterback, något som coach Kotschack fick svidande kritik för.

Till slut blev det en match att minnas som debutanternas dag. Ola Wenström (eller Guds Son, om ni så vill) avslutade målskyttet i öppen kasse efter fint förarbeta via anfallskollegan Kristoffer, dessförinnan hade Fredrik Åkerman nickat in 1-0 målet.

2-0 gjorde den beslutsamma mittbacken Anders Hammargren, som för övrigt genomförde matchen i svart-orane lågskorsstrumpor från L-socks, som knappt räckte över halva benskyddet (detaaler, mina vänner, detaljer!).

En stor och vacker dag för fotbollen. Som alltid.

***

En bättre sittning på Sand, ibland måste du prioritera, gjorde att jag missade damernas 5-0-kross på Finland.

Även om den kändes väntad efter att ha sett finskorna (så fort jag skriver det så tänker jag: varför skriver jag om skor?) mot Italien, de var ytterst beskedliga där, så var det förstås det lyft som Pia Sundhages lag behövde.

Vägen är ganska rak till (minst) en semifinal nu.

***

Vad händer med Elfsborg?

En enda poäng (med ett nödrop, dessutom) av sex på två hemmamatcher mot Åtvidaberg och Halmstad – det är ganska uppenbart att någonting inte stämmer hos de svenska mästarna…sådär lagom till Champions League-kvalet.

Bangura har inte alls slagit ut som boråsarna hoppats, Anders Svensson har haft skadeproblem, Hult är inte tillbaka där han har varit, Viktor Claesson verkar inte få ut 100 procent, Henning Hauger har inte direkt dominerat i allsvenskan som många trodde, de unga är ännu inte “där”, Ishizaki inte lika dominant som vi en gång sett och när väldigt mycket går på kryckor från försvar/mittfält så blir det sällan mycket matnyttigt för Lasse Nilsson att jobba med.

Jörgen Lennartsson har ett tufft jobb framför sig, med en höstallsvenska och ett Champions-kval – men frsmförallt med att få ordning på ett lag igen.

***

Att ett mästerskap i damfotboll skulle bli ett paradis för en och annan knäppgök på Twitter och andra sociala medier: vem blev överraskad? (Så här skrev jag 2011)

Och hur illa jag än tycker om att män inte kan låta bli att avsky att tjejer spelar fotboll eller att det är populärt så kan jag inte låta bli att med enkelhet negligera dom.

Jag tror nämligen inte att de är särskilt många i det stora hela.

Metro hade letat upp ett 15-20-tal på Twitter efter Sveriges första match. Sett till att 1,7 miljoner såg matchen så känns det inte som en särskilt stor skara (även om det såklart är fler).

Som sagt: det är illa nog, men det hatas hela jävla tiden på Twitter och på fotboll.

Leta gärna efter hat-tweets så snart Sveriges herrlandslag gjort en dålig landskamp och jag lovar att du inte behöver leta länge.

Gå på en allsvensk match av hygglig dignitet och det står rätt många vuxna män och skriker att någon är en “hora” eller en “fitta”, det är ju tyvärr vardagsmat även om vi alla låter det vara eftersom vi är avtrubbade och tycker att så får det förbli…tror ni att det är just den typen av män som gärna vill pissa på damfotboll i någon sorts snedvriden syn på livet?

Folk är lite dumma i huvudet ibland, det är bara så. I de flesta olika sammanhang så hittar du alltid en liten klick som inte kan låta bli att tycka att något är för jävligt för att det är kvinnor, homosexuella, invandrare eller – för den delen – media.

Herregud, nästan tio procent av befolkningen i det här landet har sympatier hos ett främlingsfientligt parti.

Så, visst – hatet, hetsen, livsssynen kring tjejer som spelar fotboll år 2013 är illa.

Men positiva överskuggar med råge det negativa och ibland måste vi kunna lära oss att förpassa en idiotisk minoritet till det ställe där de hör hemma: i tystnaden, under en sten bakom några få stackars följare på Twitter.

***

Lars Krogh Gerson, ett favoritnamn i allsvenskan.

***

Jag håller väldigt mycket med Långe Lundh – att Pia Sundhages landslag blivit det stängda landslaget är obegripligt.

Hade samma sak hänt Hamrén så hade ledningen runt herrlandslaget strimlats.

***

PÅDDEN är givetvis ute.

Inspelad “LIVE” från Båstad.

Du lyssnar på den här.

***

Serena Williams är i byn och det är stort, i det sammanhanget ligger Skåne-Sverige lite i lä.

Och det märks direkt att ett NAMN kan göra väldigt mycket, med en relativt medioker turnering som drar igång på måndag.

För hur välfyllda läktarna än är under herrveckan så kan de flesta spelarna i turneringen sitta rakt framför dig och du har inte en aning om vem det är (om du inte är väldigt insatt i tennisspelare rankade sådär 50 plus).

Men Serena Williams är lite som att Roger Federer skulle ha varit här.

Ja, ni förstår: skillnad.

 

Patrick Ekwall

När Hajduks sportchef höll presskonferens…

[youtubeplay id=”ZWE18eBTUDU#at” size=”medium”]

Den här får man ju absolut inte missa: AIK:s förre sportchef håller någon sorts brandtal på halvknackig engelska som ny sportchef i anrika Hajduk Split.

Det är en föreställning i sig.

Jag undrar mest vad de luttrade kroatiska sportjournalisterna tänkte när de lämnade den här presskonferensen?

Patrick Ekwall

Om Schelin inte gör det, vem gör det då?

Beachvolleyn gick åt helvete i år.

Efter förra årets seger hade framgången skördat offer, vi hade stirrat oss lite blinda på europaspelet och dessutom tvingats sälja av vår block-kung, Bliznac, till Tyskland.

In kom Johan Peterssom, den gamle handbollsstjärnan, och Geert den Ouden för att komplettera mig och Abbe Barsom.

Låt oss bara säga att den holländska beachvolleyn hade sina brister.

Nu gick segern till HIF:s lag – Lindström, Gashi, Christoffer A och Daniel A – efter att vi pressat dom ganska hårt i vår gruppspelsmatch.

Till nästa år måste vi se över vårt lag, som enligt tradition, byggs kring mitt passningsspel a la Janne Hedengård.

***

Helsingborg-IFK Göteborg kändes som en riktigt bra allsvensk fotbollsmatch och Blåvitt med Pontus Farnerud är väldigt mycket mer än brottning.

Får IFK Göteborg ordning på en forward sidan om Hysén…kanske, kanske kan det vara Söder…så är Micke Stahres lag en självklar kandidat till striden om SM-guldet.

Det är förstås även Helsingborg som den här gången “räddades” av Philip Haglunds brinnande eld.

Haglund låg på gränsen till ett rött ett par gånger och kände ändå att han behövde gå in så galet i en tackling långt nere i anfallsszon i ett helt ofarligt läge.

Jag tror att Stahre ångrar att han inte tog ut Haglund innan.

***

Det blev en del dam-EM framför TV:n för egen del och efter att ha genomlidit den usla matchen Finland-Italien (Turkiet-Sverige från EM 2000 framstår som ett fyrverkeri i jämförelse) så hade jag hoppats en hel del på det upphaussade svenska laget.

Istället fick jag se ett Danmark som kändes som ett mycket bättre fotbollslag än Sverige.

Danskorna spelade smart, bollsäkert och sevärt – om än väldigt naivt ibland – när svenskorna körde med lycka till-bollar och hoppades att Lotta Schelin skulle göra det på egen hand.

Men Lotta Schelin lyckades inte med särskilt mycket och när hon inte gör det så undrar jag hur bra det här svenska landslaget egentligen är?

Sett till den här öppningsmatchen är vi inte bättre än Danmark i alla fall.

***

Åtvidaberg!

***

Självklart gav sig ledarsidornas skribenter in i idrottsvärlden när det vankades mästerskap, i ett så kallat EM i populism.

Bladets Jonna Sima skriver att klubbarnas elitsatsning är ett hot mot idrottsrörelsen, hon relaterar till sin tid som knattespelare för Vasalund på 80-talet och hon skriver att Pia Sundhage är “landslagstränare”.

Det är överhuvudtaget så långt från verkligheten du kan komma.

Jag tycker och har tyckt väldigt mycket om en del fotbollsklubbars elitsatsning på barnnivå, det gör jag fortfarande och det tycker jag att man ska göra framöver för där finns det en del avarter…men det är på en detaljnivå som Sima (eller en del politiker) inte har en blekaste susning om.

Men lika viktigt som det är att jaga ledare som hetsar 8-åringar eller vill “värva” 7-åringar, lika viktigt är det att poängtera det faktum att den svenska idrottsrörelsen med tusen och åter tusentals ideella krafter gör mer för den svenska allmänhälsan än någon annan.

Istället har staten valt att dra ned på “gympan” i skolan till ett minimum, när de egentligen borde göra tvärtom, så att de barn som ALDRIG rör sig och inte är med i en idrottsförening får ännu sämre fysiska värden.

Där har Sima och hennes kollegor på ledarsidorna något att skriva om för att sätta tryck på landets ledande.

Varför ska idrottsrörelsen ensamt ansvara för framtidens fysiska folkhälsa? Varför bedöms träslöjd var minst lika viktigt i dagens skola (vi är alltså inne på 2000-talet nu).

Är då elitsatsning ett hot mot den svenska idrottsrörelsen?

Nej.

Den är ett hot – illa nog, men ändå – gentemot en promille av svenska idrottsungdomar.

Den typen av elitsatsning som Sima beskriver finns i väldigt, väldigt liten utsträckning i den svenska idrottsrörelsen – den är i de allra flesta fall extremt god, glad och nyttig för svenska ungdomar.

Mycket finns det att skriva om det, samt om sveket mot barnens fysiska hälsa i skolan, på våra ledarsidor. (Jag skrev om det för ett tag sen i en lördagskrönika i Getingen)

Men nu är det EM och då vill ledarskribenterna gärna vara med och heja.

Lite som den där neutrala klacken på Ullevi.

***

Jag nämnde AIK:s höstform tidigare och det finns säkert anledning att göra det igen.

***

Två slumpartade straffar (en felaktigt dömd och en boll rakt upp i luften som tog på en hand) som inte förvaltades blir lätt en chimär.

Och så illa får ju inte landslagsspelare slå straffar, Asllanis var ju ett direkt skämt.

***

Özcan har trollat med sina knän så länge att de borde vara på gränsen till en korsbandsoperation.

Det är väldigt tråkigt att han lämnar Syrianska, ännu mer trist att han lämnar den allsvenska fotbollen, för där är han ett rivjärn och en profil som behövs.

Sen tror jag att Syrianskans framtid som allsvenskt lag mest handlar om hur Sharbel Toumas fysiska status är. Som vanligt.

***

Den där objektiva kören…nja, jag vet inte.

Fotboll är inte kör.

Tanken säkert god, men för styrt och uppstyltat.

På fotboll vill man ju människor som är där för att titta på fotboll, för att de gillar fotboll – oavsett vad de betalar eller hur de ser på den.

Inte sådana som är där för att skapa stämning på uppdrag av någon.

***

Danmark (vars förbundskapten var väldigt lik Orup) gjorde tidigare byten än Sverige, coachade tuffare och hade scoutat Sverige klockrent.

Det ska vi inte glömma i vår förbundskaptenshysteri.

***

Däremot var vi förstås oerhört starka kvällstid efter beachvolleyn, när jag i lag med Jon Olsson, Byggmark och Barsom tog shoecheck till en helt ny nivå.

För att se avsluta med en klassisk rundvandring i huset med Henningson, en kille som var jäkligt lik Mats Jingblad och Timell under ledning av Fegge.

Sådana kvällar kan alltid sluta precis hur fan som helst.

Patrick Ekwall

Båstad igen: Padel, massage, Kaninen, Em och Pool

Det finns ett gång mindre hyddor längs den lilla hamnen i Båstad som ska locka sommarbesökarna med träskor, fonder, husköp, sill, våfflor, klänningar, leksaker och allt möjligt.

Och i ett av dessa enkla små röda trähus – som hyrs ut för 30.000 kronor/sommaren – finns sen flera år tillbaka Pool och Em, med stor entusiasm, glädje och yrkesskicklighet så rattar de thaimassagestället Jipata.

Jag har varit på en del thaimassage och inget slår detta.

På de thailändska stränderna kan du med lite flyt få DEN enda i familjen som verkligen kan yrket, annars blir det någon moster som annars sitter i kassan på thailändsk Ica.

Och många av de nyöppnade haken i Stockholm andas det mest sunkig halvbordell och det har hänt att jag fått massös som mest haft för avsikt att massera lite väl långt upp på ljumskarna.

Em är på riktigt.

Hon fixar min stela rygg, mina eländiga lårmuskler och numera även en öm hälsena..och det är inget oljepjåsk och sånt, det känns.

Hon trycker på på punkter med fötter (gåendes på min rygg), fingrar och armbåge. Nu senast plockade hon fram ett träredskap som hon använde på fotsulorna: ren jävla tortyr under korta ögonblick, men det gav resultat.

Världsklass och allt i en liten röd trälåda i, Båstad behöver inte vara svårare än så.

***

Jag har dålig koll på Trans Narva, men att göra 3-0 borta mot letterna är ändå 3-0 på bortaplan i ett kval till Europa League.

Gefle ska ha all tänkbar credd för det.

Så kan du ju också trampa vidare till nästa omgång, utan at behöva förta dig i hemmatchen.

***

Ska vi går strikt efter hur mönstret har sett ut kring Zlatan Ibrahimovics flyttande mellan olika klubbar de senaste åren så skulle det inte förvåna mig ett ögonblick om vi ser honom i Real Madrid nästa säsong.

Dyker det upp minsta lilla realistiska möjlighet att dra från PSG så tror jag att han gör det.

***

Visby nästa för TV-laget.

Fredag ska vi visa politikerna vad som kan förena allt och alla, oavsett åsikter, nämligen fotboll.

Vi möter ett starkt gotländskt lag med en hel del profiler från ön och bland dessa en hel del från FC Gutes A-lag.

Det blir till att kämpa.

Vi kommer med ett hyggligt lag, där vi hoppas att Eddy Bengtsson kan gå i bräschen mot karga öbor.

Robban Kronberg är tillbaka efter sin succé i Östersund förra året och Texas Johansson får försöka hålla ihop styrkorna bakåt.

Ingenting är omöjligt (senast vann vi med Richard Herrey i målet) men vi är underdogs.Kick off på Gutavallen kl 17:30.

***

Malmö FF, i samma kval som Gefle, fick ihop 0-0 mot ett gäng semiproffs i Drogheda United som just nu är ett mittenlag i den irländska ligan.

Det löser förstås MFF på hemmaplan, men om jag förstått alal rapporter rätt så skrämde inte Malmö direkt livet ur lastbilschaffisar, svetsare, gympalärare och annat i Drogheda.

***

Back in Båstad alltså och på begäran: Kaninen!

Jag kan låta meddela att den inte längre är en belastning, åtminstone inte för den här familjen.

Kaninen har nämligen skilt sig.

Jag tror att vi gjorde det som vänner.

Numera är kaninen en del av en helt annan familj.

Men det senaste jag hörde var att den skulle lifta hit med en polare och bo i ett gammal tvåkaninstält ute på campingen i Hemmeslöv,

Jag lär se den nattetid framöver.

Återkommer med rapport.

***

I affären Daniel Majstorovic och AIK fanns det förstås en hel del att skriva i semestertider.

Att säga, att beskriva och att tycka.

Och det var stor humor när Getingen jagade röster från varje allsvenskt lag och de som sattes att ringa hade uppenbarligen inte den fetaste telefonboken.

Därför fick det bli lirare som Hampus Nilsson (Dif), William Lundin (Gefle), Stefan Larsson (Elfsborg), Robert Massi (Syrianska), James Frempong (Peking), Alexander Nadj (Öster) och så vidare som fick svara på frågan om vad de tyckte om Maestros förehavanden.

Sköna namn om man nu fick välja i de allsvensk trupperna och verkligen tungt vägande åsikter om huruvida Majstorovic gjort rätt eller fel.

En spelare som Lundin har, till exempel, inte spelat en enda allsvensk minut för Gefle under 2012 och 2013. Mestadels av skadeskäl, men ändå: undrar vi egentligen vad han tycker om Majstorovics agerande?

***

Redan hunnit med ett gäng timmar padel på kort tid och mer lär det bli.

Är klart sugen på SM i augusti i Malmö, men behöver en spelapartner…och jag är ju inte direkt någon Roscoe Tanner, så folk ringer inte direkt ned mig i ärendet.

***

Är gamla fina Panathinaikos klubben som ska hjälpa Marcus Berg och Emir Bajrami upp ur källaren?

Det är möjligt att det kan fungera och för svensk landslagsfotboll skulle det vara perfekt att få igång de här två, de har liksom “försvunnit” trots stor potential och i bästa form är de en tillgång i dagens landslag.

***

Em – uttalas som “M” – är ju dessutom ett för jäkla häftigt namn.

My name is M, liksom.

För att inte tala om Pool.

Patrick Ekwall

Förvånande utspel av Maestro

Båstad, som vanligt.

Bilen rullar söderut under tisdagen och det lite nya förutsättningar i år men kroppen kräver ändå sin dos av padel, strandpromenadspromenader, luncher i solen, beachvolleyn, de allra godaste vänner, en cykeltur på bystan, ett par träningspass med Västra Karup, Pepes och Papas, lugnet efter tennisveckan, thaimassagen nere vid hamnområdet, beachen, grönsakshandlaren uppe i Boarp.

Och allt det där.

Jag ser fram emot under ett par veckor.

***

När AIK köpte Daniel Majstorovic köpte de också ett problem.

Inte så mycket för att Maestro i sig skulle vara det men det blev lite för många bra mittbackar på en gång och om ingen av de andra tre…Karlsson, Backman eller Milosevic…såldes iväg så skulle åtminstone två av dom inte vara nöjda med situationen: alla för bra för att sitta på en bänk eller alla tycker att de är för bra för att sitta på en bänk, snarare. Ingen som är “ung och lovande” och kan ta en smäll och bli petad.

Och framförallt inte en spelare som spelat 50 A-landskamper med en väldigt utpräglad inställning som alfahanne.

Andreas Alm och AIK måste förstås ha insett att det skulle bli ett “problem”, sen säger jag inget om att Alm väljer den eller de spelare som han tycker är bäst lämpade. Det ingår i hans jobb.

I spelarnas jobb ingår det att lära sig leva med att få stå åt sidan, hur jävligt det än känns.

Därför är det förvånande att Daniel Majstorovic så demonstrativt väljer att helt strunta i en samling och dessutom ifrågasätta en lagkompis status i jämförelse med sin egen…jag trodde att Maestro skulle lösa en sådan situation på ett annat sätt, nu framstår han som “förloraren” i den här soppan utan att vi med hundra procent vet vad som egentligen har hänt.

***

Efter 14 spelade omgångar har Åtvidaberg tre poäng färre än Malmö FF och Elfsborg och står på lika många pinnar (23) som AIK.

Det är tveklöst väldigt imponerande av den lilla klubben med de små resurserna.

***

Lone Ranger?

Nja, en Pirates of the Caribbean i Vilda Västern-miljö.

Lite väl mycket pang-pang och rida fort på hästar för min smak.

En trea, inte mer.

***

På tal om dilemma: Anders Svensson och Elfsborg.

Den är inte lätt.

Om nu Jörgen Lennartsson inte vill räkna in Svensson i sin trupp, utan möjligen satsa på andra för de pengarna, hur för man fram det till klubbens i särklass mest framgångsrika spelare?

Jag säger inte alls att det är så, men något är det ju. Jag tror inte att Lennartsson sätter Anders Svensson på bänken borta mot Malmö FF för att han tycker att det är ett roligt experiment.

Bestämmer tränaren eller Andreasson eller Bosse Bank om Anders Svensson ska vara en del av Elfsborg framöver?

Svensson vill uppenbarligen själv stanna men om klubben vill annorlunda…hur löser man det smidigast då?

Vad ska Elfsborg som klubb gå på: Anders Svenssons framtida status som spelare, pengarna (han är sannolikt inte billig, ska inte vara det heller), nostalgin, fansens krav, tränarens vilja?

Det är inget beslut du tar över en natt, direkt.

***

Ja, jag tyckte att de två matcher jag såg i Confed Cup var underhållande.

Det jag inte gillar är att FIFA försöker låtsas-skapa en sorts status som inte finns och vi inte vill ha. Och den här gången anade jag att vi i media gick på den niten för att det var god stämning på arenorna (i Brasilien, under en period utan tävlingsmatcher för landslaget, vem hade trott annat?) och för att “spelarna ville vinna”. Klart som fan att spelarna på den här nivån vill vinna inför TV-tiiare och storpublik. De vill vinna i Fia med Knuff.

Att mena att spelarna inte tar det som en träningsmatch är väl ändå ingenting konstigt, jag tror inte att någon landslagsman tar det piano i matcher av den här karaktären…det är skilland på en vänskapsmatch mot Slovakien i Zilina i mars.

Men Confed Cup är aldrig en världshändelse i samma andetag som ett mästerskap, det är FIFA som vill göra det till ett sådant för att sälja på ännu dyrare rättigheter. De hade nog helst sett ett VM varje år, just av den anledningen.

Jag tror aldrig du kommer höra en spelare säga att “mitt stor mål här i livet är att vinna Confed Cup” för turneringen är vad den är; lite rolig med underhållande matcher, men har en hitte-på-status som jag inte vill köpa.

***

Maestro till BP skulle kunna vara ett alternativ om det inte hade varit för cashen.

Och dessutom tror jag inte att Majstorovic anser att Brommapojkarna är vad han vill ha.

***

Att “sista matchen” har spelats på Stadion blir inte lika tydligt som med Söderstadion eller Råsunda eftersom Stockholm Stadion kommer att stå kvar och inte rivas.

Djurgården kan mycket väl vara tillbaka, någon gång i framtiden.

***

Min lördagskrönika i Getingen: Är Abeba Aregawis svenska pass medborgarskapsdopning?

Sådan som vi alltid kritiserar när den sker i andra länder?

Läs den här.

***

Men Neymars genombrott på den stora internationella scenen lär vi komma ihåg efter Confed Cup.

Det är det och Roberto Carlos frisparksskruv 1997.

Och knappast att Danmark vann en gång.

***

Anders Svensson till Häcken är ju inte alls en omöjlig ekvation, däremot.

***

TV-lagets vecka höll däremot hög status…

Ytterligare två matcher utan förlust, även om det var hårda papper i Piteå (5-5 mot en Norrlandskombination), lite enklare i Dals-Ed (5-2 mot Eds FF All Stars).

Intressant att jag mötte TV-kollegor i bägge macherna.

Markus Johannesson var starkt mittlås i sin gamla förening, Eds FF, och Tony Gustavsson var i god form hos norrgänget.

Nu väntar Visby på fredag. Match mot Gute All Stars, kick off kl 18:30 på Gutevallen.

***

Så mycket tennis lär det dock inte bli i Båstad.

Även om man ju gärna vill Se rena.

(Förlåt)

 

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå