Därför inget dam-EM för min del, det finns väldigt många andra som kan göra det jobbet bättre och mer initierat än vad jag kan.
Men eftersom matchen mot Italien gick bara 20 minuters bilfärd från Båstad så plockade jag fram en enklare mästerskapsklädsel (du representerar alltid något på en fotbollsmatch med mycket folk) och rullade mot Örjans Vall.
Scripta-Monkan Komarek, som är enväldig härskare av TV4:s EM-trupp, agerade dunderklippa och löste ett P-tillstånd i Uefa:s namn som innebar att jag kunde segla in med bil förbi allt och alla, parkera 20 meter från huvudläktaren och glida in som en potentat direkt upp på läktarplats.
Det var på många sätt en väldigt underlig upplevelse att som en ledighets-Nisse se sina kollegor mitt uppe i det enorma slit som ett mästerskap alltid innebär.
Men det var trevligt.
Och det bestående intrycket var just…trevligt.
Sol, sommar och bara massor av förväntansfull glädje bland en publik som var på plats för att underhålla, underhållas och njuta av tillfället av att vara på en allsvensk fotbollsarena utan vare sig hat eller arga män som skriker att någon är en hora eller en fitta.
Det var också första gången jag var på en välfylld fotbollsarena och konstaterade att köerna till damtoan var längre (ja, att de ens fanns) än till herrarnas i paus.
Jag har aldrig sett så många unga tjejer på en fotbollsmatch.
Det är och förblir en styrka med detta mästerskap, att SvFF lyckats så extremt väl med att locka massor av unga (framförallt tjejer, killar går på fotboll ändå, på såväl herr- som damfotboll när det passar) till så många matcher – med hjälp av en stark PR-apparat och en klok prissättning.
Där borde hockey-VM-arrangören i Globen ta en snabbkurs.
Trevligt, var ordet och det är ju vad det är.
Alla var glada, upprymda och sommarklädda, det var lite som Allsång på Skansen och det klappades med nån sorts pappersklappa, det kisades i solskenet över våffelstugan, det fikades i grässlänten bakom den stora lönnen (jag tror det är en lönn?) och det togs iPhone-bilder på Brolin, Marklund och Långe Lundh framför studion och det jublades högt och ljust över de spelare som för många blivit hjältar och förgrundsfigurer för unga, glada, förväntansfulla tjejer.
Och säkert för fullvuxna män också, om de vill och vågar erkänna det.
Sen är fotbollen helt “annorlunda” på många sätt än den herrar spelar och det vet vi ju: aldrig, aldrig, aldrig jämföra – så länge mästerskapet lockar så många, så länge så många njuter av det de se och trivs med det så är det ju skitsamma.
Det vi ser och upplever är trevligt nog.
Däremot tror jag inte att Sveriges lag är tillräckligt starkt för att ta sig hela vägen, men det är en annan sak.
***
Jag fick in TV10 och såg Elfsborg lätt manövrera bort lettiska Daugava.
7-1 blev det till slut och du vet att du skulle kunna skicka TV-laget för att lösa returen, när tillochmed Jörgen Lennartsson påpekar att det är klart.
Motståndet var blekt – och lirade i ett blått ställ som såg ut att vara ett ärvt från Everton någon gång på 80-talet – men 7-1 är 7-1, det är sällan som några lag gör det i europaspelet numera.
Alltid perfekt att ta död på en kvalmatch efter 90 minuter och Rohdén går från klarhet till klarhet.
Däremot är ju 3.300 åskådare en rätt värdelös publiksiffra när Syrianska kan dra mer än det dubbla i en vanlig allsvensk match, men det fanns säkert väldigt mycket annat att göra i Borås denna kväll?
***
Jag hade alltid spelat med Therese Sjögran.
***
…djurparken, kanske…eller Donken på Torget?
***
Nej, det var inte den mest lyckade formulering och mening som Olsson skrivit genom åren. Den var onödig.
Nej, AIK:s jämförelse med The Sun och Hillsborough-katastrofen var inte den mest lyckade klubben gjort. Den var onödig.
Ja, det är klart att man kan tala om rätt eller fel journalistik att publicera den upprörda änkans raseri gentemot de kostnader/kontrakt som föreligger efter Ivan Turinas tragiska död.
Det sistnämnda är en svår balansgång som kan kräva sin debatt, jag tror dock att alla (självklart inklusive Bladet, som nu gärna vill framställa sig som journalistikens vita änglar) stora mediahus valt att publicera om det varit de som fått storyn/avslöjandet.
Och i förlängningen så är grundfrågan huruvida änkan Turina har rätt eller fel, om hon anser att hon blivit lurad/sviken av AIK i en extremt känslig fråga. Ja, hon tycker det och vill gärna att det ska komma ut. Det är av intresse. Inte minst om det visar sig att hon har rätt.
Med det sagt anser jag att AIK krishanterade värdigt och snyggt i samband med tragedin och den match som arrangerades för att dra in pengar till Ivan Turinas familj var i grunden en väldigt fin gest – som också har inneburit X antal kronor för att hjälpa till att trygga den sargade familjens framtid. det ska inte glömmas någongång, någonstans.
Huruvida det fanns finstilt i avtalet mellan AIK och familjen Turina råder det uppenbart delade meningar om. Jag har ingen aning om vem som gjort “rätt” eller “fel” i det uppgjorda avtalet mellan parterna, det är nog svårt att någonsin komma fram till. Det är tråkigt nog i tragikens efterspel.
Men att familjen Turina känner sig lurade/förda bakom ljuset är däremot uppenbart, det är rätt hårda ord som framförs av änkan – möjligt att det är i affekt och i ett sinnestillstånd som de flesta av oss aldrig kan föreställa oss hur det är att befinna sig i.
Helst hade vi nog alla sett att vi sluppit uppleva detta efterspel, men att dölja obehagliga nyheter är inte journalistikens uppgift.
***
Italiens Gabbiadini, som sattes in med 20 minuter kvar, var överlägsen någon annan spelare på planen.
***
Det du också upplever på plats är hur mycket “mindre” ett sådant här mästerskap är globalt.
Jag satt på TV-läktaren och såg två kommentatorer, TV4:s och Eurosports.
UEFA WOMENS EURO, som det heter väldigt tydligt i arrangörens material, är stort i Sverige såklart men väldigt mycket mindre på andra håll.
Det kan vi förstås tycka vad vi vill om.
Men det blir alltid lika konstigt när vi svenskar ska agera “vi-vet-alltid-bäst” och skriva andra länder på näsan hur de bevakar idrott som vi anser vara värt att bevaka.
Jag vet svenska landslag som åker på mästerskap i en rad idrotter som är extremt stora i andra länder – men som vi skiter fullständigt i att mediabevaka här hemma.
Det fanns de som gärna pissade på dansk media för att de var ointresserade av Danmarks matcher här och tyckte det var konstigt.
Men rätt många danskar kan tycka att vi är lite underliga som inte följer varenda meter av Tour de France, som i dagarna tapetserar alla stora danska tidiningar i minst lika stor omfattning som vi skriver EM i svenska blaskor.
Eller att vi inte åker mangrant och bevakar dans-VM, speedwaytävlingar eller direktsänder ligamatcher i damhandboll på bästa sändningstid.
Det bygger helt på olika idrottskulturer och det kan vi tycka som vi vill om, men Sverige har inte alltid rätt och jag förstår inte varför vi tvunget måste förklara för andra hur de ska bevaka sport.
De klarar de bäst själva.
***
Nu hoppas vi på Malmö FF, Häcken, Gefle och IFK Göteborg ute i Europa – alltid roligt när svenska lagen går bra. Och viktigt för alla.
***
Om tennisen i Båstad är “stor” och lockar fulla hus här innebär ju inte automatiskt att utländsk media ska bevaka turneringen mangrant.
***
Christoffer Andersson grundade för sina volleytricks på beachen i Båstad: Pepes Bodega Beach Trophy.
***
Personligen tycker jag att ALLA människor – oavsett om de är barn, familjer, slipsnissar/sponsorer, hardcore eller unga tjejer – som väljer att lägga tid, pengar och kraft på att följa fotboll på plats är fans. På olika sätt, men ändå fans i fotbollens tjänst.
Jag har aldrig förstått att det finns de som anser att de är mer värdiga som fans än alla andra som går på fotboll och älskar det.
***
På lördag fortsätter TV-laget spela matcher.
Den här gången på Havsvallen i Smögen.
Kick off klockan 15 mot Smögens IF.
***
Men hur familjärt det än må vara så finns det inget mästerskap som undgår Uefas eller Fifas petimeterögon och därför fick Siv och hennes tantpolare i våffelstugans kök klistra över “Olles korv” (eller nåt) som det stod på deras blå kepsar – jag älskar att de gjorde det med hederlig tejp och en bit utsaxat kollegieblockspapper.
Trevliga var de ändå, Sivan och Co.
Det är de alltid. Oavsett vilket.