Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

En minnesvärd sommardans (och lite GRAVID-SPÄNNING)

Tillbaka i staden.

Lika mycket som jag trivs med att vara “iväg” eller bara “komma bort” och få glida ned på cykeln till hamnen i Båstad, lika mycket kan jag uppskatta Stockholm en riktigt härlig sommar (som den här).

För Hufvudstaden är som allra, allra bäst på sommaren – och då brukar folk som bor här, dra någon annanstans…sitter och kurar i någon stuga eller – som det heter – på “landet”.

Det är väldigt tydligt i där jag bor.

I Apple Bay-area är det sagolikt vackert under sommaren.

Men nu när jag är tillbaka, någon vecka innan direktörernas semestrar tar slut, så är det som om någon har släppt en bomb här: dödstyst, noll rörelse, folktomt.

Och i november, när mörkret lagt sig som ett täcke över oss, snön yr runt ett hörn och vi vet att det är evigheter till sommaren igen….ja, då sitter vi alla här och stirrar ut genom fönstret eller förösker stappla oss fram på glashala vägar.

***

EM-festen tog slut och det blev lite som befarat: när Sverige ställdes mot riktigt tufft motstånd så blev det lite 50/50 och då behöver du inte bara lite flyt utan även en eller två stjärnor som höjer sig över mängden över dagen.

Sverige hade oflyt (Öqvists stolpskott) men också en del tur när tyskorna pressade på i delar av första halvlek och bollen ven runt Hammarströms mållinje.

Det hade behövts någonting extra och det extra som det här landslaget hade är Lotta Schelin, vi hade behövt mer av en av världens bästa spelare för att besegra Tyskland. Det är den typen av krav man måste kunna ställa. Att trycka in ett och annat mål mot darriiga finskor, tama isländskor och Italiens B-lag är förstås bra nog. Men det var mot Danmark och Tyskland vi behövde skillnaden och den fick vi inte.

Ja, Schelins mål underkändes men jag har svårt att se (förutom besvikelsen, självklart) hur man som fotbollskunnig känner att domaren gjorde annat än rätt i den situationen.

Även om tyskan föll lätt, så är det ju två sträckta armar i ryggen på henne och ett lättare “tryck” – det är frispark elva gånger av tio, om domaren ser det. Även om det knappt är en tillstymmelse till knuff eller kraft så är det att bjuda in domaren till den avblåsningen.

Dessutom är det offside, så den kan vi inte gnälla över – hur jobbig den än må vara.

Så när svenskorna talar om “orättvist” och  “dåiigt” så talar de i affekt mest, det enda som inte var riktigt bra i den här matchen var att Sverige inte gjorde mål på de chanser som gavs, att utmärkta kantspelare som Göransson (hennes spelstil gillar jag skarpt!) och Öqvist verkade totalt villrådiga när de kom runt på kanterna, tittade rakt ned i backen istället för att hitta ganksa uppenbart lediga alternativ i straffområdet.

Men det var kul så länge det varade.

Och det dansades minnesvärt vackert en sommar och kärleksförklaringen från publiken efter alla svenska matcher var väldigt fina fotbollsbilderbilder.

***

Gregg Berhalter fick gå till slut och det var förstås ingen större sensation, om jag har förstått allting rätt.

Fungerar det inte, så fungerar det inte och då är det alltid lättast att låta tränaren få gå.

Däremot finns det anledning att fråga sig: Är det ALLTID tränarens fel när det går som det går för Hammarby?

Sen Tony Tiger fick avgå 2009 har Thom Åhlund, Michael Borgqvist, Roger Franzén, Roger Sandberg och Gregg Berhalter varit Hammarbys huvudtränare.

Har Hammarbys ledning något ansvar när det gäller vem eller vilka som valts och vilket förtroende (långsiktighet någon?) tränarna fått?

Har Hammarbys spelare någon som helst del i att Hammarby inte varit bättre än vad tabellerna har visat?

Kan det vara så enkelt att bara byta ut tränare efter tränare efter tränare för att ingen riktigt duger eller finns det bakomliggande strukturella fel någonstans i klubben?

Jag säger inte att Berhalter var rätt man, även om jag inte tror att han var så usel så många vill mena, men Hammarby hade mått bra av att ha en tränare som byggde på sikt, fick förtroende och tid att jobba fram ett lag för allsvenskt spel.

Alla komponenter finns för att Bajen ska spela i allsvenskan. Utom tålamod.

***

Jag gillar att Pia Sundhage kommer till studion efter matcherna och vill/vågar säga någonting annat än att bollen är rund och mumbu-dumbo-jumbo.

Hon svara istället på (de flesta) frågor och är konstruktiv rakt och ärlig i sin kritik.

Sen förstod jag inte riktigt varför hon var så sur på tyskorna för att “de tog tid på sig vid inkast och insparkar” i slutet av matchen…vilket lag hade inte gjort det?

***

Aldrig, aldrig, aldrig jämföra. För det går inte. Av många olika skäl.

Men Långe Lundh tar upp ett intressant ämne, ur ett medialt perspektiv: hur hade kritiken spetsats mot Zlatan i ett sånt här läge?

***

Thomas Dennerby ska alltså – som han säger – sprida “positiv energi”.

Just “energi” var annars inte det ord som användes av damlandslagets spelare när han slutade där.

***

PÅDDEN nr 11 är ute och det blev en diskussion om att dam-EM är som Melodifestivalen, så många vill förklara att de tycker det är skit men ändå sitter de och tittar (och gillar det i smyg).

Vi pratar om:

GRAVID-SPÄNNING!

Alltså, vad fan är gravidspänning? Och vem lider av den? Jag eller en Frisör som heter Hannah?

Och är 47 det nya 74?

Vi försöker reda ut varför Kennedy Igboananike gått så bra efter att ha blivit ratad.

Vi pratar dessutom om grävlingar, oklart varför.

Samt en hel del annat.

Lyssna där podcasts finns eller gå in HÄR.

***

Sverige nådde en semifinal och det är godkänt. varken mer eller mindre.

Sett till upplägget och lottningen så hade det varit ett fiasko att inte nå dit.

Nu blev det EM som var en solig fest och där förbundskaptenen var större än laget, vilket hon ju gärna själv påvisade när hon ledde laget i ett ärevarv runt Ullevi.

Men sportsligt sett? Nej, inget större lyft.

***

Väldigt många talar om att Hammarby har en otroligt bra trupp och att de borde vara ett lag för allsvenskan.

Jag håller inte med.

Jag tror att truppen är klart överskattad och att det “låter bra” för att det är Hammarby.

Därmed inte sagt att den är dålig och att den inte kan nå en kvalplats med lite drag. Kennedy Bakircioglu är seriens bästa spelare (jag tycker Andreas Drugge i Gais har varit minst lika bra) och kan på egen hand avgöra matcher med sitt spelsinne och sin högerfot, inte minst från fasta.

Men av det jag sett – med väldigt öppna ögon – av Superettan i år så hittar jag en hel del lag med minst lika bra spelare på många andra positioner.

Örebro är i särklass. Sundsvall (innan Ari Skulason-tappet) klart mera stabilt. Falkenberg med en extremt skicklig offensiv, förvisso med mindre kända namn (Victor Sköld, Johan Svahn, Rodevåg, Niclas Eliasson) men mycket bättre än det torftiga anfallsspel som Hammarby erbjudit. Jag tycker Gais har en stark Superettan-trupp (Drugge och Joel Johansson!) som understundom spelar bra fotboll, jag tycker Degerfors är stabilt med Johan Bertilsson som en pärlaalla lag i Superettan velat ha, jag tycker att Assyriska och Landskrona har startelvor som mycket väl kan mäta sig med Hammarbys.

Och jag tycker att Omid Nazari i Ängelholm är en oerhört spännande spelare på Ängelholms mittfält samt att man imponeras av att Gabriel Altemark Vanneryd gjort tio mål för ett lag som Varberg.

Vad jag vill säga; Hammarbys trupp är bra nog för Superettan och en placering på övre halvan (minst), men den är absolut inte överlägsen…för då tror jag att vi underskattar en hel del lag bara för att “det låter sämre”.

***

Ni minns väl hur slaktad Kåmark blev när han kritiserade damlandslaget 2011, bara för att många tyckte att han skulle vara “snällare” mot tjejerna.

***

Skön padel i Jungfrusund, Ekerö, igår med Huset, Runström, Petter P och Samir.

Men skandalöst att Stockholm bara har en enda padelbana.

***

Sverige i final på en fullsatt Friends Arena hade varit mitt-i-prick för detta storartade event som Göran Havik snyggt dragit ihop.

Nu blir det lite antiklimax att se Tyskland-Norge eller Tyskland och lottgänget.

***

Jag gjorde ett inhopp i rutan för jippomatchen Paris SG-Hammarby och det är ju vad det är med den typen av matcher (Bajen gjorde ELVA byten) men det kom ändå 24.000 åskådare.

Mitt första besök på Tele 2 Arena och jag gillade vad jag såg och upplevde, inte minst hur snabbt och enkelt du tar dig till och från arenan – i det fallet är ju Friends en skamfläck. När det väl lät inne på arenan (inte så ofta och så mycket i den här matchen förstås) så lät det bra, skön akustik,

Det jag tyckte var “sådär” var att läktarna till hälften består av en enda stor går vägg.

För att få höjd givetvis, annars hade taket sjunkit ned ganska rejält…men det blir lite väl mycket vägg för min smak, du vill helst ha åskådare/platser som täcker så mycket som möjligt.

För övrigt är Hammarby så pass amerikaniserat ibland att man undrar om alla riktigt hänger med.

Innan jag skulle göra min Zlatan-intervju efter matchen kom det fram en längre man till mig, en man jag aldrig någonsin träffat eller talat med och uppenbarligen en del av Hammarby i fin kostym:

“Hello, how are you”, sa han.

“I am fine, thanks”, svarade jag och inväntade en presentation.

Istället:

“No pressure…but when you are doing your interview with Zlatan, could yo ask him about the arena?”.

“About he arena..?”

“Yeah, what he thinks about it. But no pressure, of course”

“Sure”, sa jag och innan jag fick fram “who are you”, så hade han gått iväg.

Det enda Zlatan sa om arenan, lite senare, var att han inte var van vid konstgräs, att den var fin samt att två lag spelade på den, ett från allsvenskan och ett från (direktcitat) “från division 2”.

Vet inte riktigt om det var det som mannen i kostym ville höra, men så svarade han.

***

Slutligen:

 

Så kom den, i ett enormt paket.

Födelsedagspresnten – den så onödiga, fantastiska och underbart roliga – från en Frisör som heter Hannah.

Stiga Primo i mattsvart.

Klart som fan man ska ha en åkgräsklippare.

Jag lyckades, med lite hjälp, montera på ratt och sits. Drog ned till Statoil och köpte en dunk med bensin.

Tryckte sen in och ut alla spakar med instruktionsboken framför mig och minsann om inte det rullade (och klippte), om än något shaky i början.

Nu är gräsmattan inte särskilt stor, snarare tvärtom: det är ett helvete att vända runt mackapären eftersom ytan inte riktigt räcker till.

Men en åkgräsklippare ska du ha.

Och det är ytterligare ett skäl till att hålla sig hemma för en stund.

 

 

Publicerad 2013-07-25 kl 12:38
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons