POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Vem hade räknat in Lindström i en guldstrid?

Hjältarna i Flen, ovan från vänster Jovan Radomir, Peter Backe, Sheku Kamara, Billy Lansdowne, Ekwall, Yankho Kamwendo, Patrik Elmander, Andreas Yngvesson, Andreas Andersson.

Bakre från vänster: Pelle Kotschack, Mario Jadonic, Almedin “Snabba Cash” Bubacic, Abbe Eriksson, Olle Sarri, Cribba Uhrlin och Anders Hammargren.

22:a raka utan förlust (21 segrar, en oavgjord) för TV-laget efter 5-1 på Flens Södra IF på Hammarvallens härliga gräsmatta.

Detta trots tretton återbud, för skador, resor, jobb och en och annan som bokat tvättstugan.

Om Hamrén tycker att han har det tufft ibland, inget är som ansvara för detta lag.

Du är inte säker på någonting förrän domaren blåser igång matchen och även då kan du inte vara helt säker…idag kom inte Andras Yngvesson ut när 2:a halvlek rullades igång för att han satt kvar på muggen.

Målskyttar: Patrik Elmander 3, Mario Jadonic och Sheku Kamara.

Nästa match i Harrie (Kävlinge), lördagen den 28:e september, då hoppas jag kunna vara tillbaka i matchen igen efter den där bristningen i vaden.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlar om att jag tröttnat på att vi i Sverige vill vara det nya Japan och att det uteslutandes talas om “dålig” lottning för Elfsborg i Europa League för att den inte innehöll “roliga” lag.

När lottningen, sett ur en sportslig synvinkel, snarare var bra. Sett till hur övriga grupper ser ut, kanske den allra bästa.

Ser vi hur det har sett ut för andra svenska lag i Europa League-gruppspelet på senare tid så har vi inte direkt varit nära, men ändå kommit närmare.

Salzburg och Standard Liege bör ses som stora favoriter i den där gruppen men Elfsborg är inte direkt chanslösa och jag ser hellre att ett svenskt lag har en liten chans att gå vidare än att de får möta extremt bra lag, blir slagpåsar och är garanterat ute efter tre omgångar.

Jag vill se det som en tävling. Inte som uppvisning av roligt lag.

Eftersom Elfsborg är under isen i det allsvenska spelet så kan vi inte kräva någonting, men kan de störa Celtic i två matcher så kan de ta poäng av Salzburg och Standard. Kan de slå Nordsjälland så kan de slå Esbjerg.

Men mot Tottenham, Lazio, Udinese, Fiorentina, Swansea och en del lag från Ryssland och Ukraina så hade det varit helt kört från början, det vet vi ju.

Läs krönikan HÄR.

***

Gefle börjar får det lite jobbigt nu.

***

Tänk att Mattias Lindström skulle vara en man som kan bli tungan på vågen i en guldstrid.

Glädjande, för att jag gillar Lindström mycket…han är en skön allsvensk lirare.

Men jag ska erkänna att jag inte såg hans målskytte komma inför 2013.

Vem gjorde det?

***

Tårarna rann på Andreasson efter Elfsborgs avancemang i Europa League. Det räddar inte bara Elfsborgs skrala säsong, det var den viktigaste segern som Elfsborgs ekonomi någonsin tagit.

I hemmamötets först halvlek hade någon skrämt upp elfsborgarna i tron att de mötte Barcelona, när de egentligen ställdes mot ett danskt lag som är en skugga av vad de har varit.

Elfsborg borde ha dödat mötet redan hemma.

Nu spelade svenska mästarna mycket smartare i returen mot ett lag som endast kan spela på ett sätt, ett ständigt duttande fram och tillbaka…när Nordsjälland är i form är det riktigt bra (och kul att se), när de inte är det så är det lite som att stjäla godis från ett barn.

Starkt av Elfsborg att resa sig ur en sådan press som det ändå var och med den europarutin som de ändå skaffat sig genom åren så tror jag att de kan vra med i gruppen ett tag.

Men då måste de hitta en bättre formkurva, minst sagt.

***

Kristallen?

Japp, var på plats på denna enorma mediagrisfest.

Tyvärr blev det skämskuddarnas paradis.

En anledning var att SvT ville föra Filip&Fredrik men SvT är SvT och Filip&Fredrik är Filip och Fredrik, så ska det nog få lov att vara.

Ett annat var att prisutdelarnas manusförfattare måste…eller, ja, fanns det en sådan överhuvudtaget?

Ett tredje att ljudet var kass.

Och ett fjärde att flera pristagare, David Hellenius som ett lysande undantag, inte hade förmåga att hålla ens det enklaste av tacktal. Och så gnäller vi på fotbollsspelarna, när mediapacket inte klarar det själva.

Men förrätten och efterrätten var magisk.

Och himla kul att träffa massor med trevliga kollegor.

***

Nu TV-lagsbankett på Amazon i Flen.

Dt kräver sin man, har jag förstått.

 

Patrick Ekwall

Om spelare inte betraktas orka - är de då landslagsmän?

Vad jag har tvingats lära mig sen jag flyttade in i hus, del 176: hantverkare tycker alltid att någon annan hantverkare har gjort fel.

När – och OM – de känner för att dyka upp.

Företrädesvis rör det hantverkare med svensk bakgrund.

Om det är något som ska kopplas in, förnyas eller om det bara ska borras ett hål så slår det aldrig fel…hantverkaren ifrågasätter alltid lite överlägset vem som har gjort jobbet före dom.

“Alltså, vem fan har gjort det här”, kan hantverkaren fråga.

“Ja, du”, svarar jag. “Huset byggdes 1924 så jag är inte helt säker på att liraren som gjort det  är i livet”.

“Men så här kan man ju inte göra, det är ju helt fel”

“Jaha”, säger jag. “Gör det rätt nu då”.

Sen, någon månad senare, när det ska göras något annat på samma ställe så kommer det en ny hantverkare och -det slår aldrig fel – frågar vad fan det är som den förra killen har gjort, alltså han som gjorde helt rätt, men undrade vad det var för idiot som varit före honom.

Och så vidare.

Så vad än hantverkaren säger om att han har gjort rätt, så är du helt säker på att det är fel om du frågar den hantverkare som kommer efteråt…som ju alltid gör rätt själv.

Fascinerande.

***

Kim Källström är tillbaka och jag har inga problem med det.

Jag förstår att Källström står på tur om nu Elm och Hiljemark är borta med skadeproblem, det är inget konstigt.

Det jag inte förstår är att Kim Källström inte betraktades som en 90-minutersspelare för några veckor sen och har sen des fått ännu mindre speltid och är rimligtvis ännu längre från matchform.

Sedan tidigare har Erik Hamrén påpekat att Anders Svensson inte längre är en spelare för fulla matcher i landslagssammanhang.

Hur många mittfältare kan man ha i en landslagstrupp som inte längre betraktas vara i så pass vettig form att de kan spela 90 minuter?

Är de tillräckligt bra då eller ska man göra plats för någon annan, någon (som förbundskaptenen) anser orka spela en hel match?

Hur stor kvot av spelare kan man ha med som sådana som mest betraktas hålla för en halvlek?

Ser vi till mittfältssituationen i stort, till vikten av de matcher som ska spelas och till behovet av erfarenhet så förstår jag att Kim Källström är med på den här väldigt avgörande samlingen för jag hittar ingen annan central mittfältare som känns glasklar istället…inte just i det här läget.

Samuel Holmén, som ju använts tidigare,  får inte spela överhuvudtaget sen han gick till Fenerbahce till exempel. Jag vet inte om Viktor Elm, till just exakt detta tillfället, varit ett bättre alternativ. Elm är mest offensiv mittfältare idag.

Däremot bör ju Alexander Farnerud, som förra säsongen blev Årets Mittfältare i Schweiz och nu är på god väg mot en ordinarie plats i Torino, vara högaktuell snart.

***

Jag kom på mig själv när vi i studion mest stod och funderade över hur kört det var för Hammarby att nå en allsvensk kvalplats, att strecket längre ned är betydligt närmare.

Mot Falkenberg hade Bajen möjligen lite oflyt när FFF:s Otoo Martler gjorde ett par svettiga räddningar, men sen det ut som det gjort tidigare.

Jag sa det för någon vecka sen och jag kan upprepa det igen, inget tränarbyte i världen kan dölja det faktum att Hammarby har ett relativt medelmåttigt Superettanlag.

Jag står fast vid att det finns en hel del lag som har minst lika bra spelare och fyra-fem så är klart bättre.

Det är rätt många fotbollsexperter som har stirrat sig blinda på att spelarna tillhör Hammarby, men det räcker liksom inte att tillhöra en stor och anrik klubb med stark publik – du måste vara tillräckligt bra på planen också.

Och då går det inte att år efter år efter år skylla på tränaren. Så enkelt är det inte.

Sen kan du självklart bygga ett LAG också av mindre välbetalda och mindre kända namn. Som Falkenbergs FF gjort.

***

Kanske blir det som Zlatan sa senast, att Kim Källström nu kommer tillbaka med en nytändning för att få visa allt och alla att Hamrén har haft fel.

***

Som sagt, all credd till Arsenal.

Men hur usla var inte Fenerbahce över två matcher, herregud.

***

Frank Lampard stoppar en boll med bägge armarna, sträckta rakt ut från kroppen, i matchen med United.

Hur vi än tolkar handsregeln, exempelvis att skott kom från ett hyggligt nära avstånd, så använde Lampard BÄGGE armarna för att stoppa bollen i en position som inte kan påstås var helt normal.

Så straff, ja. Och straff enligt alla de svenska domare jag varit i kontakt med.

Oavsett vilket.

Jag slogs mest av Lampard fick en fråga efterpt om han kände att han hade tur att domaren inte blåste och Lampard svarade inte att “jo, jag hade nog lite tur där” och inter med det.

För Lampard hävdade på fullaste allvar att det inte alls kunde vara straff och att det blåses för många sådana straffar i “modern fotboll”.

Det är ju exakt sådana uttalanden från stora och vettiga spelare som gör att handsregeln blir ännu rörigare och att kritik mot domare aldrig blir riktig trovärdig eftersom den ALLTID handlar om att är dig själv närmast.

Jag är ju rätt övertygad om Lampard och Chelsea (exempelvis Mourinho) tyckt att det hade varit straff om det skett i andra straffområdet och argumenterat för det.

Och jag tror inte Lampard gick fram till Drogba och Ballack och många andra i sitt lag och påpekade att norske domaren Övrebö dömde helt rätt i den där ödesdigra matchen mot Barcelona.

Byt ut Lampard med vem du vill i toppfotbollen och alla agerar likadant och därför är domarkritik sällan trovärdig eftersom den ALLTID grundar sig i utgången för det egna laget.

***

Tele 2 Arena slår så här långt Friends med 10-0 som evenemangsarena: tillgänglighet, service och stämning.

***

Så här spelar Sverige i U17-VM, nu är det lottat och klart.

***

Ser vi då till de centrala mittfältare som vi har i truppen, så är det alltså två stycken som Hamrén känner är 90-minutersspelare, Albin Ekdal och Pontus Wernbloom.

Det känns inte helt förtroendeingivande, även om JAG tror att Källström och Svensson mycket väl löser en hel match om så krävs.

***

Tänk att Roman Kienast, killen som stapplade omkring i Helsingborgs IF för nåt år sen, sköt Austria Wien till Champions League.

***

Hantverkare, överhuvudtaget…man tror inte att det är sant ibland.

Alla husägare kan intyga.

 

 

Patrick Ekwall

Ett annat mejl

Ett och annat mejl dimper fortfarande ned efter krönikan om idrott och religion.

Jag publicerade en del kritiska (och i flera fall rätt otäcka, enligt mitt sätt att se på omvärlden) i senaste blogginlägget. Ni som vill ta del av “positiva” gensvar (som var i huvudsak med klar majoritet) kan göra det via mitt Twitterflöde på @ekwall, det skulle kännas lite konstigt att publicera alla mejl som tycker ungefär som jag (men tack, alla ni som mejllat via ekwall@tv4.se).

Men ett av dessa mejl vill jag gärna låta er ta del av eftersom det belyser ämnena på ett – anser jag – väldigt intressant sätt.

Här är det:

“Hejsan Patrick,
 
För länge sedan undrade jag om du bara var galen eller om du var ett geni. Aldrig att du drar dig för att kavla upp ärmarna och ta tag i ett känsligt ämne, som man på förhand kan räkna ut att det kommer bli en storm av, och säga din mening. Okej, det finns många kollegor till dig inom media som gärna slänger lite bensin på ett brinnande bål eller som då och då sparkar in öppna dörrar eller slår i blindo runt omkring sig för att skapa lite oreda. Men många gånger känns det bara plastigt och som ett försök att synas mer än att verkligen säga sin mening. 
När du däremot vässar pennan för att skriva så känns det verkligen som att det kommer från dig själv och att det verkligen är något som du själv tycker. Det berör mig. Och det ska du fasiken ha beröm för. 
Det dröjde inte så värst länge från det att jag börjde följa dig då jag slutade undra om du var galen. Det största skälet till det är ju att jag håller med dig i det mesta och skulle jag placera dig i hörnan där galningen håller till så skulle jag ju placera mig själv i en tvivelaktig position. 
Och nu när du har, på kort tid dessutom, dragit upp två av mina gamla käpphästar så har jag jublat. 
Jag lever själv i ett heteroförhållande och kommer så att göra så länge jag lever, om jag inte blir änkeman eller singel så klart, och känner mig trygg i min sexualitet. Jag är dessutom övertygad ateist men har inga problem med att folk tror saker jag själv är övertygad om inte finns. 
Men båda dessa världar, gayvärlden och religionen, har jag ändå rätt nära förhållanden med då jag har väldigt goda vänner som lever i öppna homoförhållanden och det finns personer som lever efter olika former av böcker, som av dem består av åsikter som är heliga, i min direkta närhet. 
Jag är verkligen inget språkrör för någon sida av dessa ämnen men när jag läste det du skrivit nickade jag medhållande. 
Det är väl inte direkt varje dag jag sitter ner och pratar om bögars rättigheter i världen med mina homokompisar. Det beror till största delen på att de faktiskt inte riktigt definerar sig som homosexuella. Lika lite som jag springer runt på dagarna och tänker hur jäkla hetero jag är tänker ju de hur jäkla homo de är. Det är klart att de jag känner går med i Prideparaden och det är klart att de behöver “stå upp” för sina rättigheter då och då. Men de jag känner tycker åtminstonde att det är högst ointressant att de är homosexuella. 
Jag tvivlar starkt på att det finns ett merintresse av att veta om en person älskar en man eller en kvinna eller gillar att sätta på sig det motsatta könets standardskläder. Det som gör en person  intressant är ju vad den personen säger, tycker eller presterar på till exempelt en idrottsarena eller en scen. 
Att vara homosexuell är ju varken ett kall eller ens något man själv valt och därför borde det ju vara upp till var och en att själv välja fritt om man i dagens, rätt otoleranta, samhälle vill gå ut öppet vem man lever med. Det är klart att det kan vara bra att stora förebilder kliver ur “garderoben” för att hjälpa andra personer som har det svårt och tills det är helt normaliserat och accepterat. Men jag tycker ändå att du har rätt i sak. Att veta om en person klär sig i vissa kläder eller väljer att älska en person av samma kön är högst ointressant. 
Men det är väl som min allra närmaste vän som förövrigt är oerhört klok har sagt. 
“Det är väldigt viktigt för många människor att kunna klassificera personer i olika fack så att man vet vad man ska tycka om dem”
 
När det gäller religösa personer är det rätt kul. De väljer att tro på det som passar dem och tyder skrifter och citerar dem lite hur som. Oftast kan de också med skriftens hjälp skydda sig när de framför unkna åsikter. Jag har läst både Main Kampf och Bibeln och det står stolligheter i dem båda två måste jag säga. Läste i din blogg att en del valde att citera bibeln. Vem som helst kan ju läsa en del av den och finna gott om citat. Till exempelt
 
[2 MOS 21:7]
“om någon säljer sin dotter till trälinna, så skall hon inte friges som trälinna friges”
[2 MOS 21:20-21]
“om någon slår sin träl eller trälinna med en käpp, så att den slagna dör under hans hand, så skall han straffas därför. Men om den slagna lever en eller två dagar, skall han inte straffas, ty det var hans egna pengar.”
 
Dumhet besvaras med dumhet. Väljer man att citera en skrift som är så full av märkliga åsikter så är man ute på mycket tunn is. Tvivlar nämligen på att de som bestrider homosexualitet med hjälp av bibeln tycker att det är okej att sälja sin dotter som trälinna eller att det heller är okej att köpa en polsk hemhjälp av en slavhandlare och sen komma undan med att slå ihjäl henne för att hon låg och dog i plågor i flera dagar och inte dog knall och fall.
 
Så. Summan av kardemumman.
Jäkligt bra skrivet och tack för alla texter du fått ur dig under åren och som du framöver kommer producera.
Och må din blogg aldrig läggas ner.
 
P.s. Jag är inte så jäkla präktig att jag inte har en enda fördom mot det ena eller andra. Självklart har jag hävt ur mig både det andra och tredje i bilen när jag är arg och sagt saker jag varken tycker eller ens tänker i vanliga fall. Så jag är inte någon form av moraliskt superhjälte. 
Och, nej.
Allt du skriver håller jag inte med om och allt du skriver tycker jag inte är fantastiskt. Men för att uppskatta solen så måste det vara mulet ibland också och det är just skilda åsikter som kan göra saker och ting intressanta på riktigt ibland. D.s.
 
Ha det bäst 
 
Mvh
Daniel”   

Patrick Ekwall

Malmö FF har komponenterna som kan leda hela vägen

Ett tecken på att mörkare tider närmar sig är aldrig särskilt lustigt.

Men det finns undantag.

Fotbollskanalen Europa drar igång och vi går in i vår elfte sändningssäsong.

Det finns inget bättre hösttecken.

***

Jag har alltid gillat allsvenskan i fotboll och sällan blir den så intressant, spännande och givande som den var i Malmö på Swedbank Stadion när en fullsatt arena välkomnade Malmö FF och IFK Göteborg till en alldeles ypperlig fotbollsfest.

Möjligt att det var tillfälligheter som avgjorde till slut men Emil Forsbergs kantkanon i krysset bakom John Alvbåge var nog väldigt avgörande, när det kom strax föra pausvilan.

Eller, för den delen, Mattias Bjärsmyrs något vågade (minst sagt) bakåtpassning till Alvbåge som gav indirekt frispark och 3-1 via Jiloan Hamad.

MFF i guldläge nu efter AIK:s förlust i Halmstad och Malmölaget har just nu ganska många komponenter som kan leda hela vägen. Men det är mycket kvar.

Jag tror fortfarande att Helsingborg, AIK och Blåvitt har möjligheten.

***

Däremot är ju Elfsborg nere i sin största formsvacka på väldigt, väldigt många år.

Jag såg ett räddhågset boråslag Europa League-kvala mot Nordsjälland i torsdags.

Det är ett danskt lag som normalt är väldigt bra, spelskickligt och av allra bästa tänkbara dansk ligaklass. Men inte just nu. Snarare tvärtom, i danska ligan är det lag som uppträder helt utan sjäölvförtroende och har tagit en seger på sex matcher.

Jag vet inte vem som skrämt upp Elfsborg-spelarna, men jag såg ett hemmalag med överdriven respekt för sitt motstånd och med ett högt försvarsspel som var dödsdömt…inte minst eftersom Elfsbiorg sprang och jagade danskarna utan vettigt organiserad press.

Ett tag trodde jag att danskarna skulle hitta ett friläge i varje anfall.

Jag fick en smärre chock när Magnus Pehrsson, Viasatsas expert på matchen, menade att “Elfsborg har satt sitt försvarsspel perfekt”. Jag tyckte det var tvärt omoch några av de spelare jag talade med efteråt kände likadant.

Det blev bättre i andra halvlek och då, när spärrarna släppte och danskarna tröttnade, såg vi ett Elfsborg som kunde ha tryckt ned danskarna i skorna redan från början.

Men:

Om Nordshjälland är i dassig form så är det ju likadant med Elfsborg. 2-4 mot Öster i Borås…intet ont om vare sig öster eller Pablo Pinones-Arce, alls icke…men det är ju vad det är för ett regerande svenskt mästarlag.

***

Att låta Daniel Majstorovic, 36 år, hänga med i en trupp till Halmstad för att sättas på läktaren när laget har rutinerade spelare borta i försvarsleden är inte snällt, för att tala understatement.

Maestro har förvisso satt sig själv i situationen som gör att Andreas Alm helst ser honom utanför laget.

Men om han, den här gången, värderades utefter sina kunskaper som fotbollsspelare och var en del av truppen…har han då blivit så extremt mycket sämre som spelare än när han struntade i att komma på en samling?

Frågan är intressant, om inte annat.

***

Ja, Magnus Eriksson kan bli landslagsaktuell som läget är nu.

Och fortsätter Robin Söder bli bätte och bättre efter alla bekymmer, så är det en given kandidat för ett framtid landslag.

***

Mohameed Bangura har inte fungerat som förväntat i Elfsborg, Tom Söderberg har varit helt under isen och norske mittfältaren Henning Hauger har inte visat vad så många trodde att han skulle visa.

Det är ett skäl till att Elfsborg inte fungerar just nu.

Men det finns såklart många fler, det är inte direkt så att de gamla etablerade spelarna har vänt upp och ned på fotbollssverige i år.

***

Var 2-1 i Gävle vändningen på en tung tid för Helsingborgs IF?

***

Wow, bottenstriden blir minst lika dramatisk i allsvenskan.

***

Jag lider med Ludwig Augustinsson.

***

Emil Forsbergs mål skojar du inte bort.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlade om att stora mästerskap och arenaidrotter förbjuder alla yttringar som inte har med egenintresset att göra – förutom religioner.

Det är inte OK att stå upp för mänskliga rättigheter, men alltod OK att kyssa ett kors och proklamera någon gud någonstans.

Känsligt ämne, men värt att belysa, känner jag.

Du läser krönikan HÄR.

Texten gav reaktioner och något annat var inte att vänta. De allra, allra flesta via Twitter och mejl, var positiva och ni får gärna syna mitt Twitterflöde på @ekwall för att få det bekräftat.

Ett och annat mejl från fanbärare av någon religion kom förstås också och de säger en hel del om att vi lever en värld med människosyn som är…ja, ni får avgöra själva nedan.

“Hej,
Läste din krönika den 24 augusti. Det är anmärkningsvärt och fullständigt respektlöst att påstå att religionen
står för “all världens elände…” Du verkar ju inte tro på något överhuvudtaget. Att Ryssland vill förbjuda
homosexuell propaganda mot  minderåriga tycker jag är helt ok. Men du och den värdelösa höjdhopparen
Emma… agerar som nyttiga idioter för att homosexualitet är något positivt som ska uppmuntras. I och för
sig om homosexualitet vore det normala, som ni verkar tycka, så skulle ni inte funnits och det kanske hade
varit lika bra.
Hälsningar
Stig Nordqvist”
“Ryska parlamentet ville skydda barn från en viss sexuell propaganda, bra eller dåligt? Men Sverige går vi på gator och torg och basunerar ut regnbågsreligonens budskap och mängder av barn utnyttjas sexuellt och mår dåligt. Jag tror ändå att Korsets religion som Abeba Aregawi står för är bättre för dem kommande generationen än promiskuöst och sexualliberalism som du propagerar för. Vidare så är du kristofobisk i ditt uttalande. Det får man vara i Sverige och även i Egypten under det muslimska brödraskapet som bränner kyrkor Mvh Mattias Backman”

“Du har väl räknat in Sovjet och Nordkorea då hoppas jag som inte har något religiöst bakom. Utan ett hat mot religion och förföljde troende av alla förgreningar.

Sen har du väl kollat upp allt gott som religioner gör eller?
Dina uttalanden är okunniga och otoleranta och skriker förakt och hat.
Jag är kristen och tror inte att homosexualitet är rätt, dock hatar jag inte eller förföljer inte homosexuella jag skulle dö för deras rätt att välja även fast jag inte håller med om deras livsval.
Att tro att fri syn på sexualitet är något nytt och att vi troende är bakåtsträvande är historisk okunskap.
Homosexualitet och andra former som inte min tro godkänner har funnits sedan starten. LÄS HISTORIA innan du lägger ut din okunskap inför de som läser din tidning.
Ni (media) pratar mycket om tolerans,  kan ni då kanske visa lite tolerans mot oss som tror att livet kan fungera på ett annat sätt?
Näe självklart inte för ni är ju så smarta och upplysta och allt ni säger är rätt.
Vill avsluta med att citera Zlatan Ibrahimovic med de ord han sa till dig tidigare. “Du luktar illa” för det gör din okunskap och fula attack mot oss troende.
Mvh Matz Wiklander, Uppsala”

Homosexualitet är och förblir synd. Bibeln säger klart att de som praktiserar detta inte kan ärva Guds rike1 Kor. 6:9-10. I Sodom och Gomorra ledde homosexualitet till att Gud dömde och straffade städerna. Läs 1 Mos. 19:1-29. Homosexualitet har varit och kommer alltid att vara synd. Guds ord fördömer homosexualitet och kallar det en styggelse, både i Gamla och Nya Testamentet (Rom. 1:27, 3 Mos. 18:22).

Att Gud dömer homosexualitet betyder inte att han inte har fullkomlig förlåtelse, upprättelse och befrielse för varje homosexuell som vänder sig till honom, begär rening i Jesu blod och avsäger sig sin livsstil. Äktenskapet är till för man och kvinna ett heligt förbund instiftat av Gud själv. Det behövs fler kristna som vågar säga ifrån vad Bibeln Guds ord säger om homosexualitet för vi har ett ansvar både inför Gud och människor att säga sanningen. Ett föredöme är Åke Green som vågar stå upp för äktenskapet mellan man och kvinna.


Jesus säger själv i
Joh. 14:6 Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn som givits åt människor genom vilket vi blir frälsta.Apg. 4:12.

Ulrik Petersson

Skillingaryd

SVAR (till alla): Ja, herregud.

***

Johan Larsson har sina defensuiva brister från och till (vem har inte det?) men måste väl ändå vara allsvenskans bästa (svenska) högerback just nu.

Bör rimligtvis vara aktuell för en svensk landslagstrupp.

***

Då kör vi, varje söndagkväll.

Hela långa höst och vinter, fram till våren.

Hej och hå.

 

 

Patrick Ekwall

Att "hota" sig till en plats i ett landslag är aldrig bästa vägen

Jag har varit hos podiatern.

Det händer inte direkt varje dag, ska vi vara helt ärliga så har det aldrig hänt förut.

Ulf Sundberg ryckte, vände och vred, lät mig promenera fram och tillbaka innan jag fick trycka ned foten i någon sorts skumgummimassa.

Av detta ska det till slut bli formgjutna sulor för stenhårda fotbollsskor.

Jag gör verkligen allt för att tro att jag ska bli något som är i närheten av det som fotbollsproffsen är.

(Men kanske framförallt för att slippa ha ont i hälar, trampdynor, hälsenor och vader).

***

Idag hoppas vi att Elfsborg skaffar sig ett bra utgångsläge inför returen mot Nordsjälland i Europa League-kvalet, så att svensk fotboll åtminstone får ett lag vidare till höstens europaspel.

Känns på förhand som en 50/50, men då måste Elfsborg upp en nivå som är lite högre än den vi har sett i allsvenskan under året.

***

När jag språkade med Reine Almqvist i samband med senaste landskampen så trodde han att bensinen hade tagit slut hos Helsingborgs IF den här säsongen.

Sett till vad Reine hade sett och då finns det få som ser så många allsvenska matcher som just Reine, slagen endast av Jörgen Lennartsson, fikabrödets mästare.

Det ser ut som om han har rätt, den gode Reine.

***

Det är nog rätt klart att ÖSK:s kantspringare, Ahmed Yasin, spelar i allsvenskan nästa säsong.

Oavsett om Örebro går upp eller inte.

***

“What do you mean your period is late?

Are you late to a hockey match..?”

Senaste Ica.rullen är väldigt roligt.

Men fastnar den hos alla i Icas kundklientel?

Oklart.

***

Helsingborgs Loret Sadiku kanske väljer att spela för Albanien och Roar Hansen, med flera, rasar och menar att killen måste få en chans i Eriks Hamréns A-landslag så att vi säkrar upp Sadiku.

Det är ju inte så lätt det där, alla gånger.

Sadiku är talangfull och kan mycket väl bli en landslagsman på sikt, men jag får en känsla av att det ligger en hel del mittbackar före i kön: Antonsson, Rasmus Bengtsson, Granen, Per Karlsson, Jonas Olsson, Per Nilsson, Mattias Bjärsmyr, Pontus Jansson…de flesta med gedigna meriter i landslag, utländska ligor eller allsvenskan.

Vem som är bättre eller sämre än någon annan är mest en fråga om tycke och smak. Roar Hansen är precis som alla andra fotbollstränare, de står upp för sina spelare och tycker att de är bäst, det är inget ovanligt eller konstigt.

Men det blir svårt om en förbundskapten på seniornivå ska ta hänsyn till “hot” om att spela för ett annat land, det är inte av sådana skäl som en spelare ska få speltid i landslaget.

Sadikus tid lär säkert komma, såväl för ett kontrakt med en klubb utomlands som spel i ett svenskt landslag, om han fortsätter att utvecklas. Förr eller senare.

Om han inte har tålamod, tid eller lust att vänta på den utmaningen och hellre väljer att spela för Albanien så ska han förstås göra det…vem vet, det är kanske den enda landslagschansen som dyker upp pch det gäller att ha ett visst mod att tacka nej.

Men när spelare är på A-landslagsnivå kan inte hot om att spela för andra länder vara det som avgör om man ska få speltid i landslaget.

***

En resa från Istanbul till Norwich är ju vad den är, jag har varit på bägge ställena så jag kan intyga.

Det blir en omställning för Johan Elmander, men han har å andra sidan bott i Bolton, så han vet om någon.

Det som förbryllar mig lite med den här flytten är att Johan inte känns helt självklar som startspelare i ett lag som oftast spelar med en ensam forward och som nyss har värvat van Wolfsvinkel och Gary Hooper.

Jag utgår från att han fått indikationer på att han ska få en hel del speltid annars finns risken att han drabbas av Lex Kim.

***

Känns alltid lika roligt att läsa sådant här.

***

I maj hyllades belgaren Ariel Jacobs som den största av hjältar, när FCK vann ligaguld igen och tog direktplatsen till Champions League.

I augusti hann det gå fem matcher, sen fick han sparken.

Tre förluster och två oavgjorda, den sämsta seriestarten någonsin i FCK:s korta historia, blev droppen för Johan Wilands, Pierre Bengtssons och Olof Mellbergs tränare.

In kommer nu en man med hjältestatus i klubben, Ståle Solbakken, och vad det innebär för (exempelvis) Olof Mellberg, inköpt av Jacobs, återstår att se.

***

Division 4-laget Andrea Doria värvade så pass starkt, senast Janne Tauer Beckenbauer, att de fick en poäng mot Mälarhöjdens BK.

***

Sadikus otur är att det finns en hel del konkurrens om mittbacksplatsen. En spelar mot Premier League-spelare varje dag, en har varit så bra i Serie A att han nyss sålts för 50 millar, en är lagkapten i Twente, en spelare vecka in och vecka ut med Bologna i Italien och en är given i ett Bundesligalag.

Skulle då Hamrén lösa “mittbacksproblematiken” genom att plocka in en spelare utan större internationell erfarenhet i VM-kvalet mot Irland och Kazakstan på bortaplan? Och låta honom spela? Hade ens Roar Hansen varit så modig i sitt val av ett lag inför två matcher som handlar om VM eller inte VM? Är det rimligt att resonera så?

***

I Ullared försöker man sälja in allt med alla knep, till och med i fotbollslaget.

***

Jag ska inte ta något från Arsenal, alls inte.

Men Fenerbahce var sannerligen en stor besvikelse.

***

Jodå, jag får fortfarande handskrivna brev till redaktionen.

Tio-femton gånger om året ungefär.

Alltid lika underhållande.

Som det här, som damp ned efter Hammarby-PSG och en kort intervju på engelska med Maxwell i direktsändning.

Jag gillar bland annat hans PS.

För att inte tala om titeln: leg. psykolog

***

När Svenska Cupen är som allra roligast, när de små möter de stora.

Ja, då är det Text-TV eller Darlings Twitter som är bästa info-källan.

SvT, som numera har cupavtalet, valde bort att sända någon av matcherna.

***

Jag läser att “patientgrupper” som kan tänkas vara i behov av podiatrisk vård är diabetiker, reumatiker, personer med psoriasis och idrottare.

Jag är varken diabetiker, reumatiker eller har psoriasis.

 

 

 

Patrick Ekwall

Skulle Ärkeängeln berättat för alla?

Jag har läst Ärkeängeln av Hans Burell, en fin liten bok om ett dagsaktuellt ämne men kanske framförallt om ett intressant och väldigt sorgligt människoöde.

Boken om IFK Göteborgs första “Ärkeängel”, lagkaptenen Reine Feldt, lever och beskriver både fotbollens- och sportjournalistikens värld, därför ligger den mig varmt och hjärtat och jag känner läsvärde för varje sida jag bläddrar fram till.

Reine Feldts väg från Utsikten (“Kiken” på göteborgska, en skön detalj) till IFK Göteborg är i sig ett vackert urklipp från en fotbollshistoria som såg annorlunda ut på den tiden. Feldt var talangfull, om än inte spekatakulär, och IFK Göteborg gillade hans vuxna spel, hans disciplin och förmåga att jobba för laget…han blev allsvensk tidigt, men fick förstås plugga och sedermera jobba vid sidan om.

Reine träffade sin hustru Britt i tonåren och det var också Britt som satt vid hans sida när Reine somnade in, svårt tärd i aids, 1986.

I IFK Göteborg fick han uppleva både himmel och helvete, han blev svensk mästare 1969 men var också med när laget försvann från allsvenskan 1970 och under några år då IFK gjorde sina sämsta resultat någonsin i det svenska seriesystemet.

Redan som aktiv började han skriva krönikor i Arbetets västupplaga, värvad av min gamla chef (under ett år), Roger “Gotte” Gottfridsson och när fotbollskarriären dalade blev han fulltidssportjournalist.

Men boken hade förstås aldrig skrivits om det inte hade varit för Reine Feldts öde.

Reine var inte bara fotbollsspelare och sportjournalist, han var också bisexuell.

Det var något han aldrig berättade och det förblev en hemlighet för i stort sett alla. Under ett år sålde han sina ägodelar, tog tjänsledigt från jobbet och flyttade in i en båt på en kanal i Amsterdam.

Ingen förstod varför.

Högst sannolikt handlade det om att Reine mådde väldigt dåligt och ville fly med sin hemlighet dit ingen visste vem han var.

Det är en välskriven bok och väldigt välresearchad berättelse, det är uppenbart att Feldts gamla tidningskollega, Burell, skriver med mycket känsla för storyn och med god insikt om olika göteborgs- och tidiningsmiljöer.

Det är också en bok om ett öde som är väl värt att föra upp till ytan och applicera på nutiden.

Finns det en Reine Feldt i svensk elitfotboll idag? Har det funnits fler Reine Feldt i svensk elitfotboll? Hur skulle han göra idag?

Ja, det har det förstås funnits. Ingen har valt att “komma ut” och det har säkert funnits anledningar till det som är väl värda att föra upp till ytan.

Min kollega Simon Bank valde att pissa på mig när han recenserade boken i Aftonbladet, genom att i ingressen av recensionen relatera till en diskussion i PÅDDEN – som han av “en händelse råkade lyssna på” – där jag påtalar att jag tycker att det i grunden är ointressant vilken sexuell läggning man (som fotbollsspelare i det här fallet) har och att det inte behöver vara ett MÅSTE att berätta för allt och alla.

Simon har valt att felcitera något, men det passade säkert bättre så (det är ju ändå Bladet, även när den finaste av katter skiter) och vill få det till att jag menar att öppenhet tjänar ingen på.

Om offentliga människor vill komma ut så är det förstås bra och om de inte gör det så är det upp till dom, jag vänder mig emot att de ska tvingas till det och jag menar att det är ointressant vilken sexuell läggning som en kille eller tjej har eller ens vilka sexuella böjelser någon bär på.

Det gäller såväl fotbollsspelare som sportjournalister.

Och, ja, en förebild är bättre än ingen. Tveklöst. Om det finns något som förhindrar någon att vilja berätta om sin läggning så är det inte bra. På elitfotbollsnivå tror jag det handlar mer om hur fans kommer att reagera/förfölja än om hur grabbig omklädningsrummets miljö ter sig. Men den diskussionen kan vi säkert ta någon annan gång.

Inom damfotbollen är det ingen hemlighet att homosexuella lever öppet med sin status. Där har jag aldrig hört talas om att någon homosexuell inte känt sig välkommen. Och jag vet också att alla tjejer inte har någon som helst lust att tala om sin sexuella läggning för att de känner att “det inte har med saken att göra”. Det har jag själv upplevt flera gånger när frågan dykt upp.

Sen är det en annan sak att herrfotbollen är annorlunda, på alla sätt.

Skulle då IFK Göteborgs Ärkeängel Reine Feldt ha berättat för världen att han var bisexuell?

Jag vet inte, det är mer komplicerat än så. Dels talar vi om en annan tid, då fanns inte förståelsen som den finns idag och dels är bokens story insåld lite väl spetsad.

Jag är inte helt säker på att Reine Feldt visste själv vad han “var” när han spelade för Blåvitt.

Han konfronterades av sin hustru Britt efter en tid då äktenskapet inte varit på topp och hon tvingade ur honom att han förmodligen var homosexuell. Reine “erkände” då för Britt men de fortsatte leva ihop och fick därefter parets andra barn.

Skulle man då kräva av IFK Göteborgs lagkapten att han skulle berätta att han ibland låg med killar också? Är det något vi kan “begära” eller känner att vi har rätt att veta? Då såväl som idag.

Det är först efter att Britt och Reine gått skilda vägar som han levede ut sitt liv som homosexuell, men då är hans fotbollskarriär över på elitnivå och han är mer sportjournalist än idrottsstjärna. Det är möjligt att Reine Feldt borde ha känt sig bekväm med att komma ut då, men inte ens sportjournalister berättar gärna att de är gay. Vare sig då. Eller nu.

I bokens kanske starkaste ögonblick, ett brev till en kollega som “avslöjat” Reines läggning, så skriver Reine själv så här:

“Nu har jag inte för avsikt att sätta in en annons i GP där jag deklarerar min sexuella läggning. Vad jag har för mig i sängen är det inte många som har med att göra. Men för mina närmaste, föräldrar och vänner, känner jag mig tvingad att berätta vem jag verkligen är. Det går inte att leva på en livslögn.”

Han berättar för de närmaste, men vill att det ska stanna i den kretsen.

Reine insjuknar sen i det som på 80-talet var mest känt som “HTLV-III” och blev långsamt sämre i en tid då man inte visste mycket om HIV och inte hade dagens bromsmediciner.

Britt satt ensam kvar vid hans sida när han somnade in 1986.

Läs gärna boken, den ger dig både glädje och sorg. Och ställer säkert en och annan fråga som är värd att väckas.

***

Intressant också att läsa om skandalmatchen på Eyravallen den 25 oktober 1970, när IFK Göteborg förlorade mot Örebro och åkte ur allsvenskan, med inrusande publik, slagsmål och annat jäkelskap. Det har hänt förut och idag hade den matchen brutits tidigt.

Feldt spelade och var krönikör, så här skrev han bland annat:

“De gamla rektionära sportjournalisterna missar naturligtvis inte en sån här chans. de anser att upploppet på Eyravallen är helt i takt med tiden och skyller det på det “nya samhället”. Dösnack! Det är det gamla samhällets inkompoetens att klara av sådana här problem som bär skulden.

Problemet löses inte enbart av fler poliser – det som krävs är mindre supande, både på och utanför idrottsarenan.”

***

Jag ska förstås fråga Farbror Bank hur han “av en händelse” lyssnade på PÅDDEN, en bit in i programmet.

Låg den och rullade på högsta volym via någon borttappad mobil i ett fikarum?

Var det en fågel som flög fram med PÅDDEN och tryckte in den i örat på honom under en joggingtur?

Hur gick det till?

 

Patrick Ekwall

Oftast är det bäst att börja om (igen) i allsvenskan

Under pistolhot fick jag idag, mitt under självaste GRAVID-SPÄNNING, vadbristning och mansförkylning, tvingas till garderobsrensning.

Försökte förhala något, men det var obevekligt och vapnet var laddat.

Allt från skor, till kostymer, skjortor till tröjor, byxor och solbrillor: ingen återvändo när husets allra mest gravidspända hade bestämt sig.

Jag har det inte lätt…och den beslutsångesten du får när du under hot måste välja bort kläder/skor, den skojar du inte bort.

***

Nu måste Elfsborgs guldtåg ha gått efter smällen mot IFK Göteborg.

Möjligt att det kan vara positivt i klubbens jakt på en plats i Europa Leagues gruppspel.

Det är förstås inget vågat tips, men allt tyder på att det allsvenska guldet 2013 hamnar hos Malmö FF, Helsingborgs IF, AIK eller IFK Göteborg.

***

Eftersom det aldrig går att räkna bort Syrianska – deras sista hopp står nu till ett par brassar vi inte har världens bästa koll på samt Özkans förmåga att trolla med knäna – så är det omöjligt att sia om vilka som får lämna allsvenskan.

De tänkbara kandidaterna, som Syrianska, BP, Halmstad och Öster, finns med i striden.

Men faktum är att lag som Djurgården, Häcken och Gefle inte kan känna sig helt säkra.

***

Tänk att den gamla Silverräven, Fabrizio Ravanelli, numera tränare för franska Ajaccio, gick fram till Zlatan Ibrahimovic efter matchen för att be om hans matchtröja (och fick den).

Det är rätt sällan du ser en tränare gå ut och tigga en tröja och Ravanelli är inte direkt vilken simpel tränare (eller snarare namn, som helst, han är trots allt tränare för Ajaccio) som helst.

***

För den goda sakens skull, ett barnhem med skola i den sydafrikanska staden Alldays, gick jag upp i ringen på Stockholm Stadion i lördags.

Utan handskar.

Men med mikrofon.

Som “ring announcer” och det gjorde jag med glädje för min kompis Rickard Nordstrand, det kändes dessutom lite stort att få köra lite Bruce Byffer-stuket med “fighting out of the blue corner, having a record of 122 fight, 98 wins…” och så vidare.

Galan fick ett succéartat slut när den comebackande “Pretty Boy” Nordstrand vann avslutningsmatchen (“this is the maaaaain event of the evening”) på knockout.

Såg ut så här:

[youtubeplay id=”oDKryqJgLew” size=”medium”]

***

Magnus Eriksson och Guiilermo Molins är två bra exempel på att det nästan alltid är lika bra att ta smällen (den ekonomiska) och vända hem för att börja om.

Istället för att traggla på i bortglömskans skugga någonstans ute i Europa. Typ Belgien.

***

Tänk att FCK har två ynka poäng efter fem spelade omgångar i den danska ligan.

Det är inte Molde-klass på den starten, men det är illa nog för ett mästarlag som är Danmarks i särklass största klubb och som i år går direkt in i Champions League.

***

Även om det presenterades skönt konstruerade siffror i Late Night Moskva under söndagskvällen som på något vis skulle få det till att de flesta svenskarna i friidrotts-VM överpresterat jämfört med många andraså tycker jag att man kan kräva att man ska vara som bäst när det gäller som mest.

Eller åtminstone i närheten.

Och inte bara vara jäkligt bra på nån liten tävling i Hässleholm eller nåt.

Men det är inget ovanligt att friidrottarna kommer undan skarp kritik, det här liksom till och de har dessutom väldigt svårt att ta den…även om jag ska erkänna att jag hört Radiosportens Miro Zalar vara riktigt skarp under ett par sändningar från Moskva.

Det fanns inte så mycket att förvänta sig i form av medaljer (Aregawis kändes given, där fick vi en mästare på köpet), men jag kan tycka att vi åtminstone kan förvänta oss lite mer än att det var kul att få åka till Moskva.

Detta och annat skriver jag om i min lördagskrönika i Getingen.

***

…däremot kan man ju säga att Levante gjorde en Lilleström.

***

Premier League är tillbaka och det mesta är som vanligt: Arsene Wenger blir hudflängd och Arsene Wenger tycker att alla andra har fel.

***

Hur Ajaccio lyckades hålla undan till en poäng i Paris är i det närmaste ett mirakel.

***

Ska jag vara helt ärlig så fann jag både kläder, kostymer och skor som jag aldrig använt.

Inte en enda gång.

Och som jag inte ens visste att jag hade.

Och då är chansen/risken väldigt stor att du aldrig kommer att göra det i framtiden….ska det rensas ås ska det rensas

Även om jag fortfarande behöll ett par sneakers i guldfärg från Hugo, en silverfärgad svid från Moods of Norway samt en svårt rutig variant med väst från Rare under devisen “kan vara bra att ha…någon gång”.

Inte en blekaste aning om när.

Men ändå: det ingår alltid “kan vara bra att ha-klausul” i den moderna klädrensarens avtal.

Någon ordning måste det ändå få vara.

(Allt utrensat kommer att skänkas till hem för människor som inte haft det så förbannat lätt i livet)

 

 

 

Patrick Ekwall

DET gladde mig mest med Zlatan den här gången

Först GRAVID-SPÄNNING, sen en svår bristning i vaden och ovanpå det en mansförkylning.

Ni (män) förstår att jag inte har det särskilt lätt just nu.

Hostar, snorar, slemmar, haltar, gnäller, lider.

Hade det inte varit för den inre styrka som jag besitter så hade jag ringt en ambulans.

Men jag kämpar.

Biter ihop.

***

4-2 på Norge är 4-2 på Norge och det kunde ha blivit 9-5 eller nåt, vilket någonstans säger en hel del om att det var en träningsmatch som är en träningsmatch är en träninsgmatch.

Men det livfulla som vi såg i de svenska spelarna på träningarna inför matchen såg vi ganska ofta under själva matchen. Stor skillnad på det Sverige vi såg mot Österrike och Färöarna, det var tydligt.

Snabba passningar, bra rörelse, fina inlägg, bra avslut och smarta lösningar.

Jimmy Durmaz har rätt mycket av det i sitt spel när hans självförtroende strålar, jag tyckte att Sebastian Larsson gjorde sin bästa match på länge, att Albin Ekdal tog större initiativ, att Elmander skapar oro med sin blotta uppenbarelse.

Och jag tycker att Martin Olsson gör väldigt mycket skillnad på vänsterbacken.

Han sprider inte bara extremt mycket energi från sin position, han känns stabil bakåt och när han tar sig framåt är det på riktigt och alltid hotfullt.

När sen Zlatan är Zlatan så som Zlatan kan vara, ja då kan åtminstone ett lag som Norge orsaka Sverige några problem.

4-2 är bra nog och vi ska glädjas åt det och åt den offensiv som vi så under stora delar av matchen.

Vi kan strunta i att norrmännen under perioder var extremt usla, den första kvarten såg de ut som ett juniorlag.

Vi kan strunta i att Norge understundom gav svenska spelarna så mycket tid med bollen att de kunde stanna upp och vinka till sina polare på läktarna.

Vi kanske inte kan ignorera att vi ibland har ett försvarsspel som darrar betänkligt.

Men 4-2 är 4-2 och norrbaggarna får sikta in sig på skidåkandet i vinter istället.

***

Vad är det med Erik Hamrén och 4-2-segrar på Friends?

***

Zlatan var grymt säker i läget till 1-0 och 2-0 och Zlatan skrämde livet på den tafflige norske målvakten redan innan han stegade fram för att slå in den där frisparken.

Men det jag minns allra mest av den svenske lagkaptenen den här gången var att han ständigt manade på och byggde sina lagkamrater i sitt kroppsspråk på planen, att han snyggt kallade tillbaka två svenska ungdomar (från idrottande med funktionsnedsättning) som kom med matchbollen för ett tradiitonellt foto med domare och lagkaptener samt att han täckte upp som höger mittfältare i mitten på andra halvlek när laget kom ur sina positioner vid ett norskt anfall.

Det är en Zlatan i harmoni, en Zlatan som allra bäst.

***

Abeba Aregawi vann som väntat och det kändes lite coolt att se en svensk landslagströja längst fram i ett medeldistanslopp.

Det kändes som om hon gjorde lite som hon ville.

Sen vet vi inte riktigt hur vi jublar åt det här VM-guldet eftersom det är som det är: Abeba var världens bästa redan innan hon valde att bli svensk medborgare och vi fick liksom en VM-guldhjälte “på köpet”. Jag tror det tar några år innan Abeba Aregawi blir en nationalhjälte som exempelvis Ludmila blev.

Abebas flytt är känslig, vilket jag skrev om HÄR och vilket jag inte alls är överraskad över att andra nationer gärna ifrågasätter som HÄR – vi hade (och har, i flera fall) gjort likadant om situationen varit omvänd.

***

Irland i Dublin blir såklart någonting helt annat, fråga Alexander Östlund.

Där och då betyder inte den här träningsmatchen mot Norge ett skvatt.

Ser vi till hur det sett ut för Sverige i kvalmötet med de här augustiträningsmatcherna så visar det sig att resultat i vänskapsmatchen inte ger någon fingervisning överhuvudtaget.

2012: Sverige fick stryk med 3-0 av Brasilien, slog sen Kazaktsan i en medioker tillställning med 2-0.

2011: Sverige gjorde en kanonmatch och vann med 1-0 borta mot Ukraina, förlorade sen med 2-1 mot Ungern i Budapest.

2010: Slog vi ett svagt Skottland med 3-0 och avfärdade sen Ungern hemma med 2-0.

2009: Vinst med 1-0 mot Finland i en mördande trist match på Råsunda, förlust därpå mot Ungern (2-1)

2008: Testade Lagerbäck Bosse Hanssons gamla favorit, 3-5-2, mot Frankrike på Ullevi och Sverige gjorde en ganska bra match även om det blev stryk med 3-2. Följdes upp av 0-0 mot Albanien i Tirana.

2007: 1-0 seger mot USA i augusti blev sen 0-0 hemma mot Danmark i kvalet.

***

När jag hörde Jelena Isinbayeva uttala sig i homodebatt-frågan…jag trodde det var ett skämt.

Tänk att en relativ ung människa som rest runt i vida världen kan formas till något så trångsynt och bakåtsträvande i ett år som heter 2013.

Sen vet jag inte hur vi ska ställa oss till att Abeba Aregawi lät meddela att i hennes religion tillåts inte homosexualitet…är det inte lika illa egentligen?

***

Anders Svenssons specialare, den där utsidesvarianten, är alltid lika fantastisk att skåda när den går hem (vilket den ofta gör).

Mot Norge såg vi den först i en otrolig passning till Zlatan och sen den där pärlan som gav 4-2.

***

Jag var med i norska TV2 och fick frågan vad jag tyckte om Norges insats mot Sverige.

Jag kände att jag skulle vara snäll så jag sa bara att den var präktigt usel och att Färöarnas försvarsspel var bättre.

***

Svårt att se hur Hamrén väljer mittbackspar mot Irland.

Jag hade nog gärna sett Jonas Olsson i den skärselden, men nu kändes det som att han uppträdde helt utan självförtroende när han byttes in. Det kändes inte bra.

Men vi är inte i september ännu.

***

När Isinbayeva påstår att “vi ryssar accepterar alltid allt och alla när vi är utomlands” så kan vi ju fråga vilken icke-rysk turist över hela världen om de håller med.

***

Vad skulle vi gjort eller vad skulle vi ha varit utan Zlatan?

Ja, den frågan dyker förstås alltid upp.

Men man har det man har och utgår från det, inte vad man inte har

Att sitta mjukt i lagom temperatur och stängt tak…där du hör varenda ord som skrikes på planen, som i en division 5-match…det var som att landskampen var på bio.

***

Dessutom har jag nu tvingats bära “stödstrumpa” över vaden.

Fick trängas med ett par pensionärer på apoteket när jag skulle välja rätt storlek.

Stödstrumpa!

Jag har det inte lätt.

Men biter ihop.

 

 

 

Patrick Ekwall

Ibland är bananskal snabbaste vägen till en startelva

Varannan dag står jag öga mot öga med ett eller två rådjur.

De glor lite slött på mig och jag hör hur de tänker att “vi vet att du inte vill ha oss här, men vi tänker käka hur mycket vi vill på dina träd och växter för du kan ju alltid springa efter oss, din halta jävel”.

Sen rycker de åt sig en gren eller tre ur det nyplanterade och rätt spaka plommonträd jag planterat och hoppar över häcken som en Bondarenko i ett skutt.

Kvar står jag som ett fån. Hjälplös.

Var är Runar när du som bäst behöver honom?

***

Det blev alltså – som vi alla såg på tidagsträningen: Isak-Lustig, Antonsson, Nilsson, Olsson – Wernbloom, Ekdal – Seb, Ibrahimovic, Durmaz – Elmander mot Norge på Friends ikväll.

Vad som slår mig först och främst är att Erik Hamrén inte gärna ser Jonas Olsson i en startelva längre och därför testar Micke Antonsson, som är en Hamrénsk favorit sen tidigare och en mittback som varit väldigt stabil i Serie A.

Men också att det ibland kan krävas ett bananskal för att du ska hitta en ordinarie plats i dagens landslag.

Såväl Albin Ekdal som Per Nilsson var på gränsen till påtänkta till den senaste landslagstruppen (Makedonien, Österrike och Färöarna), de kom med på sluttampen för att spelare tvingades lämna återbud, fick spela “på riktigt” i kvalmötet med Färöarna. Och nu är de ordinarie i startelvan.

Så (snabbt) kan det också gå.

Inte för att jag har så stora problem med det, som så många andra har: det är inga konstigheter att en tränare söker andra alternativ när han tycker att de som existerat inte har fungerat som han vill….det sker varje vecka i ett klubblag.

Däremot är det ett tecken på att landslaget har en instabilare grund än på mycket länge och det är lite som Farbror Bank beskriver idag: Hela havet stormar.

Nu är det möjligt att Ekdal spelar för att Elm är sjuk, att Durmaz får chansen för att Kacaniklic är skadad men att Hamrén söker efter ett annat mittbackspar (än kombinationen Granen/Olsson) ter sig väldigt uppenbart.

Det är också tydligt att du kan få chansen om du för möjligheten att ta den…för inte så länge sen låg Ekdal efter Elm, Holmén, Svensson, Wernbloom och Källström i “ranking”. Och Per Nilsson hade en skog av mittbackar framför sig.

***

Inte oväntat tog Zlatan förbundskapten Hamréns parti i fallet Kim Källström.

Och han gjorde det tydligt, om vi säger så.

“Ingen ska leva på gamla meriter”, som han sa.

***

Var bor dessa rådjur?

Detta och lite Bolt, flaggstänger, hur vi ska jubla åt Aregawi, allsvensk dramatik, att Henrik Larsson ville kapa mig samten hel del annat diskuterar vi i senaste PÅDDEN.

Hittas där podcasts finns, exempelvis HÄR.

***

Lagkapten Ibrahimovic var för övrigt på ett strålande humör på sin presskonferens och charmade inte minst en ganska stor kade av utsända norrbaggar.

Stor humor när han vänd en fråga om Bad Boy-status till att norrmannen var lik Gattuso.

Vilket han ju var, eller hur:

***

För min del får de gärna skicka tre tusen svenska friidrottare till VM i Moskva, jag har inga problem med det.

Så länge de presterar sitt bästa när de är där och just i friidrottens värld är det ganska enkelt att mäta: centimeter eller sekunder.

Nu har de flesta som rest dit inte gjort det. För att tala understatement.

Rätt många har varit kraftigt under sina personliga rekord och då känns det rätt trist att höra förbundskapten Karin Torneklint säga till TV4:s Mattias Tjernström att det “gått som förväntat”.

Som förväntat? Som förväntat!

Det sista man kan förvänta sig (eller kräva, om du vill) är att de som kvalat till VM åkt dit för att vara bättre än någonsin och inte bara att det är kul att vara i Moskva.

Tänk om Erik Hamrén eller Pär Mårts efter en förlust påpekat att det “gått som förväntat”.

Det hade blivit ramaskri…vilket det ju också blev efter 0-0 mot Trinidad/Tobago och Lagerbäck tyckte att det ändå var helt OK förutom ett par “överlånga inlägg”.

Överhuvudtaget är det alldeles för ofta så himla slätstruket i kritiken mot friidrottare, åtminstone i jämförelse med andra stora idrotter. Dels är en del kritiker för insyltade i friidrotten för att våga kritisera och dels är det så att friidrottare sällan, eller aldrig, tål att bli kritiserade.

Det som fotbolls- och hockeyspelare lever med varenda dag det klarar sällan en friidrottare.

Och ofta får de medhåll av “folket” som på ett helt annat sätt tycker mera synd om friidrottare än om lagsportare.

Jag minns när jag ställde rätt kritiska frågor till spjutkastaren Patrik Bodén efter ännu ett misslyckat kval i något mästerskap och folk blev som tokiga för “han gjorde minsann så gottt han kunde”. Eller när Ulf Karlsson, dåvarande förbundskaptenen, sa till mig i Paris att han tyckte jag skulle ställa snällare frågor till friidrottarna.

Men det är inte synd om friidrottare på den här nivån.

Ingen kräver några medaljer, däremot att man presterar som bäst när det gäller som mest…en gammal devis, som bör kunna gälla även friidrottare som är uttagna att tävla för Sverige i ett VM.

***

Norrmännen visar större intresse för den här landskampen än vi svenskar gör.

***

Läste Offsides reportage om David James på Västmannaöarna och fick sköna flashbacks till när jag och fotograf Leffe Lindroth (med Perlskog i släptåg, lite oklart varför) var på öarna hösten 1994.

Sverige skulle EM-kvala mot Island och vi åkte dit för ett miljöjobb.

Ett sagolikt ställe med extremt rika medborgare (fisket) som hade två bilar per skalle, trots att det knappt fanns några vägar.

Överhuvudtaget var det ett under att den lilla ön lyckats skapa så många bra fotbollsspelare.

Ett lika stort under är det att David James valt att bo och spela där, även om han är en karaktär utöver det vanliga.

Se mer HÄR.

***

Jag tror inte att Erik Hamrén sa, efter 1-2 mot Ukarina i EM-slutspelet senast, att det gick som förväntat.

***

Det ska bli intressant att se vad Jimmy Durmaz kan göra på vänsterkanten.

***

Glömmer inte när vi var i Norrland med TV-laget och holländaren Geert den Ouden vrålade “stooooop the buuuuuus!!!”

Vad har hänt, undrade vi.

“It’s a a reindeer”, vrålade holländaren och pekade ut i skogen, som om han hade sett en rosa elefant på promenad i Kungsträdgården.

Vår buttra busschaffis, uppäxt på skogens vägar uppe i det karga Norrland, suckade tungt efter inbromsningen:

“En jääävla renjävel, jag vill int’ ha dom i min omgivning”.

Lite så kan jag känna om rådjur som borde bo i skogen.

 

 

Patrick Ekwall

Tillbaka i verkligheten

Verkligheten är här igen och det är inga konstigheter: en presskonferens med Hamrén, en träning på Friends och en intervju med Wernbloom.

För att inte tala om den gräsmatta som ska klippas, det kontor som ska röjas upp eller den tvätt som måste tvättas.

Bara att bita ihop.

***

Kim Källström var namnet på tapeten när Erik Hamrén mötte media nere i Scandic Park-källaren.

Vilket förstås inte är så konstigt.

Kim Källström har varit startspelare i landslaget under stora delar av våren, nu är han inte längre med i truppen eftersom Hamrén anser att han inte platsar där…”sett till förutsättningarna”, som han säger.

Det är lite Alexander Östlund Light på den petningen.

Och det är möjligt att det blev lite tjatigt med frågorna kring Kim men jag förstår också att de kommer, för det fanns innermittfältare som “normalt” borde ha gått före eftersom de för några veckor sen ansågs mindre bra när det skulle väljas en startelva: Wernbloom och Anders Svensson.

Nu väljer Hamrén att gå på speltid – vilket är “livsfarligt”, då det är en linje som aldrig går att hålla – men också på hur Kim sett ut i de matcher han spelat på senare tid.

Det är svårt att veta hur du ska se på det smått chockerande beslutet.

Uppenbart är Hamrén inte nöjd och är tränaren inte nöjd har jag inga problem med att tränaren ändrar och väljer någon annan.

Å andra sidan kan han inte ha varit extremt nöjd med vare sig Wernbloom eller Svensson när de inte fått startat…Wernbloom hade noll sekunder i speltid på senaste samlingen…och därför blir rockaden lite extrem.

Jag hade gärna sett Kim Källström i en landslagstrupp eftersom jag fortfarande anser att han har spetsegenskaper som kan vara avgörande.

Å ena sidan.

Å den andra så kommer du alltid till en punkt som förbundskapten när du måste börja dra ett streck, när du måste bestämma dig för att satsa på nytt och lägga bort gammalt.

Det är är aldrig något lätt val men ibland måste det ju göras (oavsett vem det rör sig om).

Och en förbundskapten får alltid skit hur han än gör i ett sådant sammanhang.

Många skriker efter förnyelse och andra spelare.

När det väl förnyas är det fel.

Sanningen är nog att vi idag står med ett landslag som kräver en förnyelse, en mindre generationsväxling till och med, och en dag så blir det nödvändigt att spola spelare för andra…även om de kanske inte är “bättre”, men yngre och något för framtiden.

Det blev Kim Källström den här gången.

Jag tycker inte att det är konstigt att Hamrén prioriterar en förändring, men det är överraskande att han valde Källström.

***

FCK har alltså inlett ligaspelet med tre förluster och en oavgjord på fyra matcher, de är direkt elva poäng efter ledande Midtjylland.

Och Olof Mellberg fick sitta hela matchen på bänken senast.

***

Pjoong!

Ungefär så sa det i vadmuskeln i TV-lagets fjärde match på turnén.

Jag hade lirat varenda sekund i alla matcher och inte känt ett skit, sen small det.

Som om tryckt en kniv i vaden.

En fet jäkla bristning i vänster vad har konstaterats och minst sex veckors rehab.

Det enda positiva med det är att låter som att man är idrottsman på riktigt när man säger att man är “på rehab”.

***

Elfsborgs motståndare i Europa league, Nordsjälland, har inlett ligasäsongen med två förluster och två oavgjorda på fyra matcher.

***

Sen kan jag förstå Kim Källström att han kanske inte är så sugen på att åka till Stockholm för Norge-matchen på ett återbud.

***

De här augustilandskamperna är annars som hockeyns gamla Izwestija-turnering.

Helst hade de flesta spelarna sluppit.

Även om tvåmålsspelet på träningen var bland det bästa tvåmålsspel jag sett på en landslagsträning på mycket länge.

***

Nytt centralt mittfält och nytt mittbackspar, är vad som väntar.

Får Per Nilsson förnyat förtroende? Spelar Jonas Olsson igen, nu när Granqvist är borta? Eller är Mikael Antonsson alternativ, en gammal Hamrénsk favorit.

Kör han vidare på Albin Ekdal som central mittfältare? Är Anders Svensson för evigt en tänkbar avbytare? Trycks Wernbloom in nu? Kommer Oscar Hiljemark få speltid? Toivonen?

Intressant

***

Rykten säger att Norge och Drillo Olsen bett Friends Arena att plocka ned jumbotronen till matchstart.

***

Allsvenskan blir en galen dramatik, i botten såväl som i guldstriden.

Starkast just nu känns Malmö, AIK och IFK Göteborg.

Men det känns också som om det går lite i vågor och att inget är givet, Helsingborg är lite formsvagt efter “rörelse” i truppen men såklart med i matchen. Jag räknar inte bort Elfsborg heller, trots allt.

I botten?

Fullständigt omöjligt att förutse mycket annat än att Syrianska lär få det väldigt tufft.

***

Extremt mycket spelglädje på den svenska träningen.

Kul att se.

***

En annan verklighet är att björkjäveln utanför huset redan börjat fälla små, små förbannade frön och att hösten därmed smyger runt hörnet.

Men det förtränger vi.

Såväl höst. Som björk.

 

 

 

Patrick Ekwall

BILD-EXTRA: 6-dagars, 6+6+6+6

Har varit i en annan värld, bortom blogg, under några dagar när jag genomgått en lyckad 6-dagars: den ultimata idrottsutmaningen, fotbollens triathlon.

Sex dagar, sex matcher, sex resor, sex banketter.

Och – sex vinster.

Som vanligt, en oslagbar upplevelee…trots att jag själv åkte på den fetaste av bristningar i vaden under match nr 4 och nu haltar omkring som en skadeskjuten kråka.

Rehab väntar, bara att bita ihop.

Här ett BILD-EXTRA från en härlig vecka.

Första stoppet på Svanevallen i Svanskog, Värmland. Robban Prytz, David Fjäll, Abgar Barsom, Eddy Bengtsson, Michael “Greven” Hansson och Thomas Ravelli poserar.

Greve Hansson reser helst i stråhatt.

The Kurds, Özz Nujen och Soran Ismail. Coola killar.

Första matchen, måndag: 4-1 mot Svanskogs IF. Målskyttar: Greve Hansson, Abgar Barsom, Billy Lansdowne, Andreas Andersson.

Benny “Guldfot” Mårtensson tar igen sig utanför Mjörnvallen i Alingsås.

Eddy Bengtssons magiska händer helar Andreas Andersson och kastar nytt ljus över laget.

Seger mot Alingsås Finest, 6-4. Målskyttar: Robert Kronberg 2, Patrick Ekwall, Abgar Barsom, Özz Nujen, Andreas Andersson (straff)

När boysen roar sig efter matchen så vet man förstås sin plats…

TV-lagets eminente vänsterback, Nicklas “Karla” Karlström, tog över scenen efter matchen i Alingsås: alltid med Ebba Gröns 800 grader.

Alingsås Tidning uppmärksammade succén på Mjörnvallen.

Nästa anhalt, på onsdagen, var Varberg och det helt fantastiskt fina Stadshotell&Asia Spa. Grabbarna tog seden dit de kom. Här Abgar Barsom, Benny Mårtensson och CLabbe Rusk Andersson.

På plats på Västkustvallen i Bua

Laddat inför match…eller inte…när coach…

…Billy Lansdowne släpper den spännande startelvan Texas Johansson lyssnar med andakt i bakgrunden.

Onsdagens seger, mot division 5-laget Bua IF, skrevs till 3-1 inför stor och härlig publik på Västkustvallen. Målskyttar: Benny Mårtensson, Andreas Andersson och Özz Nujen.

Så här blev det i Hallands Nyheter dagen därpå: det är skillnad på folk och folk…

Sheku Kamara visar vägen och håller stilen kvällstid. Världsklass.

Nästa stopp: Söndrums IP för match mot Astrios Veteraner. Det slutade så här för egen del. En mördande bristning i vänster vad och sen var det slutspelat på ett tag.

Men man får försöka vara glad ändå. Inga problem i det här gänget eftersom…

….det blev fjärde raka segern. 4-0, den här gången. Målen: Andreas Andersson 3, Özz Nujen.

Fyra matcher på fyra dagar tar ut sin rätt. Gäller att hitta vila så fort chansen dyker upp. Som Abbe Barsom (han spelade varenda sekund i alla matcher) här.

Vi fick ta till alla möjliga knep för att dra igång kropparna hos spelarna. Bland annat med thaimassage från mästaren Em. Här förösker hon få ordning på Benny Guldfot.

Under ännu en strålande sommarhimmel väntade nu prestigemöte med Högaborg All Stars, som kom med Henrik Larsson, Patrik Sundström, Magnus Thorvaldsson, Dejan Pavlovic, Hasse Eklund och ett gäng andra namn med fina meriter.

Men även om Henrik Larsson var knivskarp och gjorde mål så var Högaborg chanslöst på härliga Harlyckan. Vinst med 4-1. Målskyttar: Andreas Andersson, Håkan Söderstjerna, Martin Pringle och Özz Nujen.

En hel del spelare gick på hörntänderna inför sista matchen och Em fick slita hårt. Här med Özz, vilket gladde Prytz i bakgrunden.

Breaking News lämnades till Ekwall/Lansdowne under nattetid när Texas Johansson, en av våra backklippor, lämnade klartecken för sista matchen. Givetvis över Twitter. Det är, trots allt, 2013.

På plats i “Rio de” Vallåkra, utanför Helsingborg, inför sista drabbningen. Anders Hammargren, Håkan Söderstjerna, Greve Hansson, Billy Lansdowne och Richard Herrey. Fint med en skördetröska som flankerar i bakgrunden.

Vår huvudsponsor, Håkan, stoltserar inför matchen mot Vallåkras division 6-lag.

Och där satt den sjätte raka segern på turnén. 7-3 blev det till slut. Målskyttar: Sheku Kamara 4, Abgar Barsom, Patrik Elmander och Andreas Andersson.

Och nu är bussen tom igen. Sex matcher, sex dagar, sex resor, sex banketter, sex segrar.

 

Patrick Ekwall

Så svidande stor är skillnaden mellan PL och allsvenskan (men det visste vi)

Det var dags för den traditionella sommarträningen med Västra Karups karga division 4-killar och den var förlagd till Glimminge: du tar till vänster direkt efter Idrottsplatsen, kör rakt fram förbi små röda hus med välklippta trädgårdar, bondgårdar, ändlösa fält, över en “större” väg med STOP-skylt och inne i en väntande skogsdunge ligger en gräsplan som en stockholmsklubb hade kunnat döda för.

Som alltid var det benskydd på och det gällde att hålla sig en bit från närkamperna (vilket jag inte har några större problem med, ska sägas) eftersom pojkarna från Västra Karup gärna föredrar The Championship före tiki-taka.

Och det var sol som sken, possession- och småmålsspel under ledning av coach Sven-Bertil och jag packade in mig själv för bilfärd “hemåt”…genomsvettig, grässtrån som fastnat över blöta ben och armbågar, med ett par smärre blåmärken över fotknölarna och helt slut – men så barnsligt lycklig som en 48-åring nu kan vara efter ett simpelt träningspass.

Så mycket kan man älska att spela fotboll fortfarande att du glider hem efter ett pass och känner att du är mitt uppe i karriären.

Så förbannat roligt är det fortfarande och det är också ett sätt att älska fotboll.

***

Det blev en ganska mörk svensk vecka ute i Europa.

Även om Gefle mycket väl kan vända sin 1-0-förlust mot Qarabag…jag vet inte riktigt hur gänget från Azerbadzijan känner för att springa in på konstgräset i Sundsvall.

Elfsborg-Celtic lever förstås fortfarande, men det kommer att krävas väldigt mycket flyt för att Elfsborg ska lösa det och laget måste göra sin bästa match på väldigt länge för att ta sig vidare.

Så som Häcken betett sig den här säsongen så går det förstås inte att räkna ut de laget, du har inte en aning om Gerhardssons lag pysslar med från match till match 2013. Men det ser ju, minst sagt, tungt ut.

Malmö FF får drömma vidare om Europa någon annan säsong. Och lite bättre tur i lottningen.

Jag tror fortfarande att Elfsborg har störst chans att ta sig till ett slutspel. En totalseger över Celtic ger laget en garanterad Europa League-plats och blir det förlust får de ytterligare en chans till EL…och med en bra lottning ska det kunna gå.

***

Celtic var förstås överlägset Elfsborg i Glasgow, annat var inte att vänta. Men jag tyckte ändå att det var ett lite svagare Celtic än det vi såg mot Helsingborg förra året.

Jag är övertygad om att Celtic inte kommer att älska konstgräset i Borås, även om vi vid flera tillfällen sett bra lag komma till Elfsborgs hemmaplan och spelat hur bra som helst på underlaget…bra lag löser alltid det, inte minst de med väldigt tekniska färdigheter: de spelat hellre på en plan där bollen rullar, än på en åker där du tjänar på att grisa.

Däremot är jag inte helt övertygad om att Elfsborg är tillräckligt bra som lag för att göra en sån där omöjlig match, de har de visat det den här säsongen.

***

Västra Karups IF är så nära Åshöjden du kan komma.

En liten by, en speceriaffär, en kyrka, en elaffär, en skola, en idrottsplats och ett lag i division 4.

Båstad, som ligger runt hörnet, har förstås väldigt mycket bättre förutsättningar men spelar i division 7.

***

Inte helt oväntat blev Swansea lite för mycket för Malmö FF. För att tala understatement.

Tidigt gick det att förstå att inget lag i världen skulle orka stå emot att försvara sig i 90 minuter utan egna anfall för att få “vila” lite och MFF.s anfall bestod i att Rantie eller Magnus Eriksson tittade ned i marken och sprang rakt fram. Fungerar möjligen i Skottland, men det blev en munsbit för Swanseas Premier League-försvar.

Ska du lyckas komma undan med ett hyggligt resultat så måste du ha lite flyt. Och du måste minimera antalet bjudningar eftersom lag på den här nivån tar vara på dem.

Nu skulle Malmö haft en straff, den var solklar även om Magnus Eriksson “sökte” den, vid ställningen 1-0 och istället kunde Swansea leka in 2-0 direkt därpå.

Filip Helander halkade bort sig vid Michus 1-0, annars hade den unga backen lätt skyfflat bort den passningen. Och Jiloan Hamad skänkte bort bollen vid 3-0-målet.

Oavsett vilket var Swansea helt överlägset ett Malmö som bara hade några få ströanfall och väldigt sällan kunde hitta tre passningar i rad inom laget när matchen gällde som mest.

Det var en otäck bild av hur mycket som skiljer på ett mittenlag i Premier League, som ännu inte är i säsong, och ett allsvenskt topplag.

Men det var ingen nyhet och inte oväntat.

***

Det var väldigt stort av Örgrytes målvakt, Peter Abrahamsson, att komma till vår lilla studio efter hans hjärnsläpp efter 45 sekunder i mötet med hammarby på Gamla Ullevi.

Helt knäckt och med en känsla av att det var han som hade förstört Öis möjligheter, men ändå rakryggad på plats för att förklara hur han kände det. Det tyder på en inre styrka.

***

När det väl gällde på riktigt så visade Anders Svensson kraft, vilja och vikten av rutin.

***

Ingen kul 50-årsdag för Pelle Olsson.

Sitta på en bänk i Azerbadzijan och se sitt lag förlora med ett mål inprickat i slutminuten.

***

Malmö FF har sannerligen åkt på ett par rejäla smällar i Europa på senare tid: Dinamo Zagreb (4-1), AZ (4-0) och Metalist (hemma) 1-4.

***

När vi stod där med Abrahamasson kom det en ung Örgryte-supporter och hysteriskt vräkte ur sig smädelser gentemot Öis och Abrahamasson och det mesta handlade imbecillt om att spelarna i laget skulle vara värdelösa för att de var “bögar”, vilket denna “supporter” tydligt klargjorde så att det gickrakt ut i sändningen.

Det är tyvärr sådant som fotbollsspelare ständigt får höra, det är en sorts miljö som ständigt existerar och där manliga spelare får veta att de är “bögar” eller “horor” (det är de vanligaste skällsorden) på arenorna.

Men det är sådant som ingen tar notis om, för det har blivit vardagsmat och det ryck mest på ett par axlar.

Och det är sådant som aldrig blir till “förföljelse” i rubrikväg på ledar- eller sportsidor eftersom det inte är lika politiskt brännhett eller intressant.

Men det är verkligheten och den är väldigt mycket mera utbredd än ett gäng inlägg på Twitter.

***

Överhuvudtaget hade de nordiska lagen det väldigt kämpigt i europaspelet den här veckan.

Tänk. förresten, att Rosenborg åkte ut redan i förra omgången.

Mot St Johnstone…som spelar i samma liga som Hibernians…

***

Hammarby vann och gjorde mål igen.

Men det går förstås inte att tala om någon Dennerby-effekt, inte efter en match där man får spela med en man mer i 90 minuter mot ett bottenlag.

***

Frid och fröjd är inte direkt ord som du förknippar med Brage den här säsongen.

***

Ett helt land som blöder ekonomiskt, klubbar som går på knäna och Financial Fair Play – då kan Real köpa Gareth Bale och Barcelona Neymar.

***

Jag tycker fortfarande, efter att ha sett Celtic-Elfsborg, att Johan Larsson är ett ypperligt alternativ om det krisar på högerbacksplatsen i Hamréns landslag.

Dessutom känns han som den typ av högerback som förbundskaptenen gillar: spelskicklig, trygg med bollen och hänger gärna med i anfallen.

***

På måndag drar TV-laget iväg på den ultimata utmaningen: sex dagar, sex matcher, sex resor, sex banketter.

Här är programmet:

Måndag 5 augusti: Svanskogs IF, kl 18:00 på Svanevallen

Tisdag 6 augusti: Alingsås Finest, kl 18:00 på Mjörnvallen

Onsdag 7 augusti: Bua IF, kl 18:00 på Västkustvallen

Torsdag 8 augusti: Astrios Veteraner, kl 18:30 på Söndrums IP

Fredag 9 augusti: Högaborg Allstars, Harlyckans IP kl 18:00

Lördag 10 augusti: Vallåkra IF, Vallhaga IP kl 13:15

Truppen, texter och bilder inför och under äventyret hittar du på Facebooksidan “TV-laget”.

***

Fotbollskanalen Europa är snart här igen.

Premiär den 25 augusti.

Det ska förstås bli väldigt roligt, men är också ett tecken på att hösten snart är här.

***

Jag fick ett läge i sex mot sex-spelet, borde förmodligen ha spelat bollen till bättre placerad kompis men valde såklart att dra till på vinst och förlust.

Bollen seglade upp i nättaket.

Målet betydde 1-1 på en träningsplan i en skog med ett division 4-lag och jag är snart 50 år.

Men ändå, den barnsliga glädjen.

Underbart.

 

 

 

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå