POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Allsvenskan vore tråkigare utan de som säger vad de tycker

Saker jag lärt mig sen jag skaffade hus, del 267: The Mystery of Löv.

Till slut så ramlar de av, det går aldrig att komma ifrån.

Lika lite som det går att komma ifrån det faktum att de lägger sig någonstans, väldigt ofta på marken där du går, står och bor.

Jag har åtminstone lärt mig att det innebär jobb.

Samt att det kräver en femårig universitetsutbildning för att bli fulländad i ämnet.

Löven kan inte bara ligga där, jag hade lite hoppats på det…att de skulle försvinna i rymden på något vis, förmultnas under ett par veckor eller under snön och sen bara vara borta.

But not.

Det är en större vetenskap än så.

Löven kan förvisso ligga kvar men eftersom det är en jävla massa löv så innebär det att det är för många löv och att de då täcker för stor del av en gräsmatta som då inte andas och dessa löv blir dessutom jävligt bruna och fula och den där förmultningsprocessen tar inte ett par veckor, den tar aldrig slut och vem vill ha det så i sin trädgård?

Det är bara att plocka upp.

Här finns det då ett flertal tekniker att använda sig av, dels traditionell krattning med plast- eller stålkratta för samling i hög.

Eller sån där svår blåsmaskin. För samling i olika högar.

Högarna ska fördelas för transport. detta kan ske direkt i plastsäck, i rullebör, i stora behållare i annan säck eller direkt på släp eller lastbil. Eller hur fan du vill egentligen.

Löven kan sen transporteras iväg till…ja, säg det. Till olika lövställen. Var de nu finns.

Eller läggas i en speciell lövhög, en stor lövhög där de kan förmultna lite ihop och försvinna någon gång 2027 gånger ytterligare ett år för varje gång du lägger på nya löv, nya höstar.

De kan också brännas.

Om du har någonstans att bränna dom och om du kan pricka en de dagar på året som du får lov att bränna saker. Sådant är förstås reglerat.

Och för att göra det ännu lite enklare så heter det att “lite löv är det bra om du lämnar kvar på gräsmattan inför vintern”.

Lite löv?

Vad är då lite?

Det är just exakt det som jag funderar på just nu.

***

Jag tror sällan jag sett ett HIF-MFF-derby där ena laget vunnit så enkelt som Malmö vann nu.

Först och främst tror jag det handlar om att Helsingborg är i en ganska djup formsvacka, inget lag som spelar 2-2 hemma mot dagens Syrianska i ett guldrace kan hävda att allt är frid och fröjd.

Och är det något som det här Malmö FF är bra på så är det att hantera lag som inte är tillräckligt bra, därtill har de alldels för starka individualister.

Magnus Eriksson är förstås ett malmöitiskt guldvapen, både som framspelare och målskytt.

Jiloan Hamad likaså, liksom Pontus Jansson.

Men om coach Norling lyckas med att göra Guiilermo Molins till ett minst lika fruktat anfallsvapen som Tokelo Rantie var (fast på ett annat sätt), då tror jag inte att dom går att stoppa i guldjakten.

Det var i glappet mellan Rantie-försäljningen och “inskolningen” av Molins som Malmö såg rätt svajiga ut.

Nu, när Molins kommit till sin rätt, så känns Malmö FF som ett komplett lag igen.

Å andra sidan: med IFK Göteborgs hysteriska form så finns det inte utrymme för MFF att tappa en enda pinne någonstans på vägen.

Ingenting är över ännu. Det är sällan det.

***

Flyttade verkligen TV4 en match för att Kevin Walker KANSKE (han kan, mot förmodan, åka ut ikväll) skulle kunna vara med i Idol på en fredagkväll.

Ja, frågan lystes upp när Assyriska-GIF Sundsvall först förlades på en fredag och sen på en söndag.

Jag hajade själv till: ska matcher flyttas enbart för att EN spelare ska vara med i ett underhållningsprogram, vad kan inte andra kräva då i en framtid: bokat tvättstugan, farmor fyller år, eget giftermål, köpa ny bil, vara med i lokala gosskören på torget i stan.

En sak ska vi dock inte glömma i sammanhanget, det är inte ovanligt att matcher flyttas för TV-tablåns skull, det sker hela tiden och tidigare i våras flyttades en match där skälet var att laget gärna ville gå på ett bröllop. Nästan lika rubrikvänligt, om du frågar mig. Om lagen, SEF och TV-kanalen är helt överens så flyttas matcher.

Sen kan vi alltid ifrågasätta om det här hade blivit aktuellt överhuvudtaget om Kevin Walker skulle ha varit med i till exempel “Så ska det låta”, som går på en annan kanal? Men det är väl fördelen med att köpa en rättighet för dyra pengar, att det går att göra hur man vill med den.

I det här fallet blev alla lyckliga i slutändan, visade det sig.

Läs vad TV4:s fotbollschef, Emir, skriver om just det här beslutet.

***

Brommapojkarna går bättre än någonsin på hemmaplan, värt all beundran – och räknar alltså in 900 åskådare till en allsvensk match mot förra årets svenska mästare.

Det är inte OK.

***

Min lördagskrönika, som numera är en onsdagskrönika, handlade om hur vi såg på Henrik Stensons framgångar i helgen.

Den gav ett väldigt stort och brett genomslag och jag tackar för här och nu för väldigt mycket berömmande tweets, mejl och annat.

Personligen trodde jag mest att jag slog in väldigt öppna dörrar.

Vad tycker du? Läs krönikan HÄR.

***

Visst är det härligt med profiler i allsvenskan som vågar, vill och kan vara någonting annat än att “bollen är rund”.

Jag har inga problem med att Goitom, Molins, Lasse Nilsson eller Alvbåge säger vad de tycker och tänker. Allsvenskan skulle bli fan så mycket tråkigare utan dom.

Men allra roligast är ändå att det fanns många som tog John Alvbåges ironiska MFF-Barcelona-svar på så stort allvar att de ifrågasatte jämförelsen.

***

Det ska erkännas att jag saknar att få ta del av den dramatik som höstens allsvenska matcher alltid innebär.

Men nu är det som det är.

Något år har TV4 alla rättigheter eller magasin, ett annat år får man kanppt ens komma in med en kamera på matcherna (minns när vi en gång blev förhindrade att komma in på Vångavallen i Trelleborg någon gång på 90-talet, det var stor humor) och en annan gång så kan TV4:s kanaler förvisso äga rättigheten men välja att du ska jobba med annan fotboll eller hur det nu går till.

Det är inget som jag kan styra.

Men jag följer förstås matcherna via rutan, vilket inte gör saknaden mindre stor.

Det jag inte saknar är det sjukt tröttsamma stök som följer i samband med matcherna, det som numera förträngs och viftas bort.

Som om det är OK att stora grupperingar jagar runt överallt för att misshandla varandra (jag utgår från att det är syftet), att restaurang slås sönder och samman, att män går på match i rånarmasker, att poliser slår vilt med batonger, att du får en känsla av – om du hamnar “fel” – att du befinner dig i någon sorts krigszon.

Jag läser och ser bilder på allt detta och det gör mig mest spyfärdig, inte minst det faktum att det på något vis är accepterat, att det är så här det ska vara.

Och alla skyller på någon annan, det är sen gammalt: det är alltid någon annans fel.

Jag läser i en tidning att supporterföreträdare för en klubb hävdar att 99 procent av alla som går på ett 08-derby sköter sig och är lugna. Jag har bara så svårt att se hur det kan bli som det blir om det nu vore exakt så.

Om det hade varit en liten klick så hade det aldrig varit ett stort problem.

En polis hade det osannolikt dåliga omdömet att ha en dekal på sin hjälm som var, minst sagt, provokativ. Direkt korkat. Men det var en polis och det kan ju inte betyda mycket mer än att det var just en polis och denna polis kan inte riktigt ha förstått sitt uppdrag.

Andra vittnar om polisiärt övervåld och det vill förstås ingen ha, det vill vi inte ha i ett civiliserat samhälle.

Nu fick polisen kritik för det och för att de var för många och för jävliga. I samband med Hammarby-Gais för att de var för få och gjorde för lite.

Alllting kan inte alltid vara någon annans fel.

Och någonstans struntar jag i vilket.

Vill fans, poliser, klubbar, samhället, Sverige, allsvenskan, samhället, vanligt folk ha ha en miljö runt vissa fotbollsmatcher som ser ut som om de välkomnas till ett slagfält med hotfulla grupper (inklusive poliser) som hatfulla, attackerande och blodtörstiga hundar runt omkring sig – ja, då får det väl vara så.

Skitsamma vems fel det är, jag undrar mest om det är så det här det ska vara?

Men det kanske bara är jag som tycker att det är för jäkla tråkigt?

***

BP är alltså trea i tabellen för hemmaspel.

***

AIK:s Nabil Bahoui har alla förutsättningar, måste vara given på landslagets januariläger, till att börja med.

Och skillnaden på Djurgårdens Amadou Jawo i rätt miljö, ett kontringsstarkt lag, och i fel (spelförande) miljö är milsvid.

***

Löv is in the air.

 

 

Patrick Ekwall

Där gick gränsen: långkalsong på

Både högsommar, sensommar, indian sommaroch brittsommar och alla annan sommar som vi badat i under 2013 har förstås sövt mig fullständigt: jag hade glömt hur fan man kan frysa på en höstmatch i kvällsmörker.

En 19:20-match i Sundsvall i sent september är alltid vad det är, oavsett hur mycket sol vi sett och alldeles oavsett om löven ännu inte hunnit ramla av de där vackra träden bakom Norrportens huvudläktare.

Så samtidigt som den allsvenska guldstriden brann i Göteborg så stod jag på en uppsnickrad hörna i Sundsvall bland 2097 andra och frös så att jag höll på att gå i bitar.

Men jag är förstås inte bitter.

Man får ta vad man kan få, ibland är det Tyskland-Sverige och ibland är det Giffarna Sundsvall-IFK Värnamo i något som ligger förbannat nära minusgrader med en nordanvind som skulle kunna väcka liv i döda.

Det var åtminstone en väldigt underhållande fotbollsmatch.

Men här och nu gick gränsen för långkalsong på eller inte på…nästa Veckans Match är på måndag. I Östersund.

***

Nu såg jag alltså inte IFK Göteborg-AIK men det är uppenbart att Blåvitt har hittat ett självförtroende som mycket väl kan leda hela vägen till ett SM-guld.

Men egentligen vet du ingenting, det finns fortfarande intressanta möjligheter för alla i toppen.

Nya insatser mitt i veckan.

Då med Helsingborg-Malmö, Djurgården-AIK och IFK Göteborg-Gefle – det, om någon, är en omgång som mycket väl kan sortera ut väldigt mycket däremot.

***

Jag har svårt att riktigt förstå ilskan gentemot det faktum att Henrik Stenson tjänat 70 millar på att vinna en golftävling.

Om nu någon anser att det vara värt 70 millar att binna den här tävlingen och vill betala ut det, då är det väl bra?

Om någon hade ansett att det hade varit värt 70 millar att vinna en tävling där man simmar, cyklar och springer så hade det varit lika bra och roligt för dom som känner för det.

Attraktionskraften styrs dock av helt andra saker än att du nödvändigt måste svettas mycket för att tjäna en jävla massa pengar.

Så är det, så kommer det altid att förbli och det är inget nytt.

Så om triathleten är arg, missnöjd, besviken eller irriterad över att en golfspelare kan tjäna en massa cash över en natt eller tre så borde han vara det varenda gång någon drar hem en storvinst på Lotto eftersom det förmodligen inte är så jobbigt att fylla i en lottorad.

***

Jag gjorde förstås en Canada Cup från 80-talet och gick upp i ottan för att följa Alexander “The Mauler” Gustafssons möte med den (vanligtvis) obarmhärtige Jon “Bones” Jones.

Det var det värt, gånger hundra.

Vilken otrolig fight.

Det är något väldigt speciellt med den här typen av modernt gladiatorspel och det blir inte mindre speciellt när vi har en svensk mitt i strålkastarljuset.

Alla som kan det här trodde att Alexander skulle vara chanslös.

Därför var det en hjälteinsats vars upplevelse kryddades av en miljö där stora delar av den fullsatta arenan vände till svenskens och underdogens fördel.

Som när en Hollywoodfilm blir på riktigt.

Jag kan inte låta bli att jag älskar det.

***

2-2 hemma mot tokjumbon Syrianska tyder inte direkt på att du vet exakt vad som kommer att ske i den allsvenska guldstriden framöver. Eller så gör det det?

***

Tindra, 14 dagar, kan konsten att ta en powernap när så anses vara nödvändigt.

***

Så här valde Sundsvalls Tidnings sportchef, Roland Engström, att sammanfatta Giffarnas insats mot Värnamo.

Om nu någon undrar om det fortfarande finns en grabbig jargong i fotbollens värld.

***

TV-laget laddar för match i Kävlinge i helgen, Högalids IP och för motståndet står Harrie, nybliven segrare i division 5.

Vår svit på 23 matcher utan förlust är definitivt i farozonen…det lär bli en övermäktig uppgift.

Vi hoppas att Jörgen Pettersson, som debuterar, kan göra underverk. Det har han gjort förut i Kävlinge…även om det var en del år sen.

***

Det är förstås inget fel på vare sig Sundsvall eller Superettan.

Framförallt inte på Hotel Knaust, en av mina pärlor på den svenska hotellkartan.

 

Patrick Ekwall

Om att ge sig själv en chans (trots allt)

Det var ju nästan så att man helt hade glömt bort Eddie Gustafsson.

Han som en gång blev “Årets Namn” i den första Alternativa Fotbollsgalan som jag och Guds Son hade för väldigt längesen.

I sex år har han varit i Salzburg och efter det där otäcka benbrottet har han kommit tillbaka, förvisso brutit ett finger på vägen, men fortfarande ett väldigt starkt namn i Österrike och i storsatsande Red Bull Salzburg.

Han har alltid varit en favorit, inte minst för att han är en av de där framgångsrika fotbollsspelarna som alltid stått stadigt kvar på jorden och varit en prestigelös hygglig kille.

Nu ringde han upp när vi var på plats inför Elfsborgs match, hämtade upp mig och foto-Oscar i en småsvår Panamera och styrde upp på det där berget över Mozarts stad.

Dit du brukar ta linbanan.

Men det finns en liten slingrig väg som slutar vid en vägbom som kräver sexsiffrig kod.

Den hade förstås Eddie och vi parkerade en meter från den restaurang där vi sen avnjöt en sagolik trerätterslunch.

***

Ja, Red Bull Salzburg är ett bra fotbollslag.

Det är ingen sensation att Elfsborg får stryk i Salzburg, det är inte ens en överraskning att matchen slutar 4-0.

Det är inte det.

Men till skillnad från det vi såg av AIK och Helsingborg i förra säsongens Europa League så känns det inte som om Elfsborg ens försöker lita på sitt eget spel.

Jag får en känsla av att de inte ens ger det en chans.

Och jag får framförallt en stark förnimmelse av att Elfsborg ägnar så vansinnigt mycket kraft på att tänka på (före, under och efter match) vad motståndaren är för något och vad den förväntas göra att man glömmer bort sig själva: oj, har vi bollen nu, vad fan ska vi göra då?

Jag fanns samma tendenser när Elfsborg mötte Nordsjälland i Borås och motståndet målades upp  som om det vore ett Barcelona lett av Leo Messi, när det i själva verket verket var ett väldigt mediokert lag i usel form.

Ingenting är så enkelt, jag inser förstås det. Och Elfsborg ställde sig inte medvetet med hela laget i famnen på sin egen målvakt när Red Bull stormade fram i attack efter attack som om hemmaspelarna fått delar av sin lön intravenöst av chefen.

Men jag ser hellre 0-4 i arslet efter det att man gett det ett värdigt försök än 0-4 i arslet när man trodde att endast ett mirakel var chansen till en poäng.

Nu blev det lite som när en räddhågsen boxare gick i en ring mot en bättre och farligare motståndare, ställde sig från början mot repen i hörnet på ringen, drog upp garden och bara tog emot slag efter slag.

Försöker du inte ens slå ett enda slag tillbaka så är det svårt att vinna över 15 ronder.

Du måste våga försöka och du måste tro att du kan.

Och, framförallt, du får inte ha så överdrivet stor respekt för sin motståndare att visar dig besegrad från början.

Red Bull Salzburg är skitbra.

Men det är också ett lag som åkte ut i Champions League-kvalet mot ett Fenerbahce som var direkt uselt mot Arsenal. Men också ett lag som spelat tre oavgjorda i österrikiska och för två veckor sen slog jumbon Adm/Modling med 1-0 på hemmaplan efter en tveksam straff.

Bra, men inga världsmästare.

Att förbereda sig väl är förstås alltid bra, men du behöver inte se spöken mitt på ljusa dagen och det kändes som om man hade tutat i ett ultradefensivt Elfsborg att här ställdes de mot ett Bayern München in disguise.

Ett försvarsblock som inte vågade ens titta framåt utan bara stod och väntade på nästa smäll.

Spelare likt Beckman och Jörgensen som inte visste riktigt vart de skulle ta vägen.

En stackars Lasse Nilsson längst fram som ensam över ytor på 50-60 meter skulle skapa något på egen hand.

Och en Anders Svensson som kände sig maktlös, så snart (och det var ofta) han smart hade tagit sig förbi sin press via en vrickning, en pausering eller en passning så fanns det ingen annan som ville vara med och leka.

De stod kvar och väntade på att bollen skulle komma tillbaka.

Så när Elfsborg förbereder sig till nästa Europa League-match, mot Standard Liege i Borås, så tycker jag att de ska förlita sig till sitt eget spel först och främst – och det är inte nån sorts lågt 4-5-1 och lycka-till-pass mot en snabb kille från Borlänge.

Jag tror nämligen fortfarande att detta Elfsborg kan vinna några matcher i en här gruppen, tacka vare sin egen förmåga – inte motståndarens oförmåga.

***

Vad finns det att säga om jävelskapet som förpestar vår fotboll som inte redan har sagts?

Det spelar ändå ingen roll, för det kommer att fortsätta.

Så länge lagarna är tandlösa och straffen så milda att förövarna skrattar åt dom: ett 40-50-tal maskerade män attackerade alltså andra (civila, vakter och polis), startade upplopp och ställde till jävelskap – fem man greps, de släpptes innan det gått sex timmar eftersom de inte fick hållas längre.

Jag tror inte det är ett straff som biter på någon.

Det hade varit jobbigare med ett par veckor bakom lås och bom, åtminstone tuffare att ringa och förklara det för familj, vänner och skola/arbetsplats.

Nu är det mest skrattretande och huliganer kan fortsätta skita i allt (matcher, spelare, avstängningar, annan vänligt sinnad publik) och fortsätta göra det som de tycker de vill göra.

När individen inte bestraffas för den skada den åsamkar för tusentals andra på en arena (och då menar jag inte det rent fysiska våldet gentemot andra slagskämpar eller oskyldiga) så spelar det ingen roll vilka pappers- eller skrivbordsstraff du utfärdar gentemot andra (exempelvis lag).

Men det här är ju inget nytt, vi har hört och sett det förut…det är som att skrika till alla ansvariga att det blöder från ett öppet sår och de fortsätter att överräcka ett plåster med Skalman och Bamse på.

Det är just därför som jävelskapet aldrig, aldrig, aldrig ska ges sådan power att de får eller kan påverka fotbollens resultat.

Alla matcher ska avgöras på planen.

Det tycker alla inom svensk fotboll förutom när de direkt inblandade själva, som förlorare.

Då blir nämligen klubbarna sig själv närmast, alltid samma visa (förutom när Malmö FF snyggt insåg eländet i samband med att den där supportern sprang in i derbyt mot HIF)

Jag kan förstå om Gais ville att matchen skulle brytas – jag kan däremot inte förstå att Gais vill kräva tre poäng.

Bryt matchen, men spela klart den senare, inför tomma läktare eller när idioterna är bortrensade eller någon annan dag – men låt aktörerna på planen avgöra resultats utgång.

Ge vare sig idiotin eller skrivbordsfolket den makten.

***

Halmstads 1-0 i Växjö var sannerligen blytunga trepoängare.

Vi talar ofta om guldstriden, den i botten är inte heller att leka med.

***

Här är Svenssons dom efter matchen i Salzburg.

Jag förstår honom och känner för vad han säger.

***

Kevin Walker vidare i Idol, trots (eller tack vare?) att juryn totalslaktade hans låt.

Jag kan inte musik, men utgår från att han kan gå långt eftersom han redan besitter ett namn.

Hur han ska lösa det med Giffarnas jakt på en allsvensk plats, det vet jag inte – men jag utgår från att klubben och han pratat om det.

Lika mycket som jag utgår från att vi får se Walker på scen vid nästa fotbollsgala. Ett givet val.

***

Eddie G kom förstås bra klädd: beige blazer i ruggad bomull, bland annat.

***

Det var samma tolk inför Red Bull-Elfsborg som inför Tyskland-Sverige: en dansk.

Jag kan ju danska mer eller mindre flytande, men rätt många svenskar har ju lättare att förstå den tyska som dansken ska översätta. än danska, som han översätter till.

Humor.

***

Tittar jag på Europa League-grupperna så vet jag fortfarande inte vilken grupp som på pappret skulle vara enklare för Elfsborg.

***

På vilken kanal ser jag The Mauler mot Jones?

***

Det glädjer mig att den genomsympatiske Mohammed Bangura, som drabbades av en familjetragedi när han och hans fru födde ett barn som var dött, nu är nybliven lycklig pappa till en två månaders son.

***

En av Eddies bättre stories var den om straffrna.

Med hjälp av dåvarande Salzburg-tränaren, holländaren Co Adriaanse, hade han så bra koll på straffskyttar att han räddade sju av sju straffar.

Eddie hade skrivit upp nummer på en del tänkbara straffskyttar på handskarna inför varje match: deras favorithörn, högt eller lågt, smart eller hårt, osv.

Vid straff nr 8 skickar motståndarlaget helst plötsligt fram en kille som de inte hade koll på.

“Jag kollade febrilt på handskarna, hans nummer fanns inte med. Tittade ut mot bänken men fick ingen reaktion. ag blev helt ställd och tänkte hur fan ska jag göra nu då, så jag stod förstås helt paralyserad och var chanslös...”, berättade Eddie.

På tal om att förbereda sig lite för mycket på vad motståndarna kan göra.

Och inte på vad du själv är kapabel till.

 

 

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Tillbaka i Salzburg

Tindra är åtta dagar nu.

Och jag jag räknar framsteg i små tecken som att hon tittar på mig, nacken känns lite mera stabil, hon ler lite fint och hon spyr när så behövs.

Det känns om att vi är på väg att bli väldigt tajta när hon vilar över min underarm och trycker sig mot mitt bröst och känner lugnet från mina hjärtslag.

Sådant som kan få vilken pappa som helst att smälta och känna en slinga av värme och kärlek sprida sig lugnt över hela kroppen.

Även om jag innerst inne vet att Tindra mest bara bryr sig om en enda sak: maaaaaat!
***
I Salzburg nu.
Tillbaka hos sluttningsfolket.
Senast jag var här var när Sverige mötte Grekland i fotbolls-EM 2008.
Då hade jag dålig koll på att staden är Europas regnparadis, men det fick jag erfara så snart vi landat… det ligger ett enda stort grått regntäcke över staden, som gjort för en Mozart Junior att fila på något i moll.
Men också som gjort för ett fotbollslag från Borås.
“Allt känns som hemma”, twittrade Lasse Nilsson, när han hade checkat in på Sheraton.
I morgon väntar Red Bull Salzburg i Europa League för Elfsborg, det ska bli intressant att se hur det här relativt rutinerade elfsborgslaget kan stå emot ett starkt österrikiskt lag, obesegrat i ligan så här långt (åtta omgångar).
***
Onsdag är det nya lördag och därför har mina lördagskrönikor hos Getingen blivit onsdagskrönikor.
Med start idag.
Jag tittar närmare på fallet Zico Jr, 9-åringen från BK Olympic som själv ska flytta till spanskt fotbollsinternat.
Ett känsligt ämne och det är svårt att döma andra (föräldrar), men det finns ändå frågor att ställa.
***
Vilka guldjagande lag fixar ett uppehåll bäst, undrade jag i senaste blogginlägget?
Ja, det svaret var inte lätt att finna.
Malmö FF kändes helt under isen mot taktiskt starkt Djurgården och fick med sig 0 poäng, Helsingborg är fortfarande vldigt mycket berg- och dalbana och lyckades inte stänga matchen mot Häcken trots 2-1-ledning och det gav 0 poäng, AIK-Kalmar FF var överhuvudtaget en bedrövlig tillställning och 0-0 innebar en pinne för Solnalaget och IFK Göteborg lyckades att på övertid spräcka nollan mot bottenlaget Halmstads BK och fick guldjaktens enda trepoängare.
Försök tippa den fortsatta guldstriden, den som kan.
***
Vi tryckte in oss i en minivan, den gången 2008, och tuffade i sex-sju tiimmar från svenska campen i Lugano till Salzburg.
Bodde på ett sunkigt industriområdeshotell för ockerpriset 300 euro/natten inför matchen och körde sen tillbaka på natten längs slingriga vägar.
Minns, bland mycket annat, Långe Lundhs förmåga att veckla ihop sig likt en fällkniv för att på kort tid gå i bivack. Imponerande.
***
När alla pengalag gjorde en Champions League-omgång till rätt trist och förutsägbar, då var det väldigt kul att FCK lyckades knipa en poäng mot Juventus.
Jag har nu sett Johan Wilands räddningar och de är helt fantastiska.
Och tänk att FCK, som går uselt i danska ligan, gjorde drygt 20 miljoner kronor i vinst på matchen igår…38.000 kronor åskådare till ett snittpris av 500 kronor och fem miljoner för en poäng.
Då förstår ni hur viktigt det är att Sverige snart får en möjlighet att se allsvenska klubblag i Champions League. Pengarna är sjuka, med svenska mått mätt.
***
Red Bull Salzburg är ett riktigt bra lag, det ska vi ha väldigt klart för oss.
Slog trean Ried med 5-0 i senaste ligamatchen och då spelade de ändå med tio man under stora delar av andra halvlek.
Här finns tre riktigt bra brassar och – inte minst – spanjoren Jonathan Soriano med förflutet i Barcelonas organisation, en spelare som känns klart överkvalificerad för den österrikiska ligan (men Red Bull har cash som lätt överskuggar ligastatus).
De har ett kantspel som är virvlande och är väldigt starka på hemmaplan.
Jag skulle påstå att de är minst lika bra som Celtic.
Och, just därför, inte helt omöjliga att plocka poäng av. Framförallt inte i Borås.
Här kommer det att bli väldigt, väldigt tufft för Elfsborg.
***
Kallt är det också.
**
Aldrig någonsin har jag förstått innebörden av en tvåvägsspelare förrän jag såg Jonjo Shelveys match i måndags.
***
Tack alla ni som sitter upp länge på söndagskvällarna och följer Fotbollskanalen Europa, säsong efter säsong.
Ni betyder väldigt mycket för oss som älskar att göra programmet.
***
Det var inte lätt att lämna Tindra, 8 dagar, för första gången men jobbet måste göras, cashen måste in och hon har världens bästa uppbackning hemma.
Och jag kommer ju hem ganska snart igen.
Och föräldrar ska finnas till för sina barn. Inte tvärtom.
Patrick Ekwall

Vem eller vilka får mest stryk av uppehållen?

Tindra, 4 dagar, vet hur man njuter sina första dagar i livet: käkar, går på toa sju-åtta gånger om dagen och däremellan huvudet på kudden.

Livet är sannerligen soft innan det tar fart och Tindra, 4 dagar, har åtminstone insett att det gäller att ta vara på tillfället.

De få gånger som livet ter sig lite tufft är när hon tvingas gå i ryggläge för blöj- eller klädbyte.

Annars njuter hon av 24-timmarsservicen, inte minst den roomservice med käk vare tredje timme, dygnet runt, som erbjuds.

När jag pratar med henne låtsas jag att hon verkligen förstår vad jag säger eller att hon åtminstone lyssnar till en röst som hon känner är någon som har lite kommando i det här huset – men jag vet förstås att hon helst av allt vill att jag ska knipa igen och lämna över henne till den där andra, hon med käket.

***

Allsvenskan igång igen efter landslagsuppehållet och just uppehåll kan säkert bli en hyggligt bidragande orsak till den slutliga utgången.

Nu har de flesta topplagen spelare som är i väg på diverse uppdrag, men på vissa håll sliter det såklart hårdare än på andra, exempelvis om du har spelare som spelar för landslag i Sydamerika, Afrika eller i andra utomeuropeiska länder.

De resorna sliter allt hårdare ju länge in i ligasäsongen du är. Risken för skador är större.

Och vi har ett uppehåll kvar, glöm inte det.

I mitten på oktober väntar en eller två landskamper för alla spelare som tillhör landslag på U21- eller A-landslagsnivå i de här klubbarna och de är inte direkt få.

Därefter är det tre allsvenska omgångar kvar, tre väldigt avgörande vändningar.

***

Min lördagskrönika (som från och med onsdag blir onsdagskrönika, då det blir färre sidor och trängre om utrymmet på lördagar) har ett allsvenskt tema.

Som handlar om att vi aldrig riktigt kan veta säkert och därför dömer ut spelare tidigare än vi borde.

Mattias Lindström är en sådan och det finns många fler, läs mer om dom och hela krönika genom att klicka HÄR.

***

I den sista allsvenska omgången, om vi nu redan har börjat blicka mot den, så ser vi att AIK möter Helsingborg hemma, en match som kan gälla ett SM-guld. Att Malmö FF har en “lätt” hemmamatch mot Syrianska och att IFK Göteborg ställs mot IFK Norrköping, som sannolikt inte kommer ha särskilt mycket att spela för.

Och ser vi till bottenstriden: Öster-Djurgården, Halmstad-BP.

Övriga matchen den 3 november: Kalmar-Mjällby, Gefle-Elfsborg, Åtvidaberg-Häcken.

***

Imad Zatara är förstås också en spelare som många hade räknat bort för längesen.

Den palestinske landslagsmannen har varit ute på äventyr, bland annat i irakiska ligan och kändes bortglömd.

Nu har han gjort åtta mål för Åtvidaberg.

***

Käppakriget är igång och då har vi “transaltanter” här igen.

Bara i hockeyn, ingen annanstans.

Överallt annars är en amerikan en amerikan och en kanadensare en kanadensare.

Jag är väldigt övertygad om att just en amerikan vill vara just en amerikan och en kanadensare en kanadick, det är ju ändå ganska stor skillnad, två olika länder, landslag och mycket annat som skiljer.

Men ordet “transatlant” lever kvar sedan länge i hockeyvärlden, det var längesen jag hörde Hegerfors prata om “transatlanten” och än idag heter det så.

Jag lyssnade till Radiopsorten och deras hockeyexpert LG jansson, som var på Leksand-Brynäs, fullkomligt frossade i ordet “transatlant, transatlant, transatlant”.

Inte ens i NHL-världen pratar man om “en europé” om en ryss och en fransman eller en tysk och svensk. Där är man ryssen, fransmannen, tysken eller svensken.

Men här är en nordamerikan en “transatlant”.

Underligt, det där.

***

I senaste PÅDDEN (nr 18), inspelad på BB, går vi loss på annat.

Vi pratar landslaget såklart, skägg, cikador, Svensson, Mysteriet “Ola Wenström i New York” samt om vi ska dra oss för att skämta om idrott.

Dessutom en spaning som jag tycker är intressant: att flera av dagens professionella fotbollsexperter/tyckare inte bedömer eller kritiserar i en roll som kritiker utan snarare som om vore de tränare/förbundskaptener.

Möjligen ett insnöat journalistämne, men ändock en intressant spaning (om du frågar mig).

***

Men jag måste ge Käppakriget att de så smärtfritt sålde in “SHL”, som om Elitserien aldrig hade existerat.

Och då måste Elitserien ändå ha varit ett av landets starkaste varumärken.

Ja, det finns Elitserien i andra sporter men det är Elitserien i andra sporter, Elitserien i hockey var bara Elitserien.

Men nu är det SHL.

***

Snart 40 år spelar ingen roll.

Inte så länge du är tillräckligt bra.

Kristian Bergström i Åtvidaberg är en Anders Svensson Light i det fallet.

Fantastiskt snyggt lobbmål mot Öster och dessutom en delikat framspelning på det.

***

Tränarna har fått skulden och däremellan har andra ledare lämnat i parti och minut.

Hammarby är, som alltid, ett enda stort organisatoriskt fiasko och det känns lite som att det inte går att tvätta bort det.

Men spelarna?

Vilket ansvar bär Hammarbys spelare?

Jag vet att det är lättare att kicka en tränare och tro att en ny sportchef eller styrelse alltid ska få  ordning på ett lag, men vad ställs det för krav på de ganska bra betalda spelarna?

Nu har jag påpekat tidigare att Hammarbys trupp inte är särskilt mycket bättre än rätt många andra trupper i Superettan, det är mest en klick 08-media som tror det för att det låtit bra.

Jag tror, till exempel, inte att det Landskrona BoIS som besegrade oinspirerat Bajen med 4-1 har mycket sämre trupp än Hammarby och då är det ändå ett lag som hittat de flesta av sina spelare på en radie av tre mil runt Landskrona och där många är tonåringar med rötter i egna leden.

Det Hammarby behöver, förutom synnerligen kompetenta spelare och ledning, är kontinuitet och tålamod. Över två-tre, kanske fyra år.

Jag är inte säker på att vare sig kontinuitet eller tålamod kommer att infinna sig för att allt och alla byts ut.

***

Går vi till ett play-off vill jag inte att Sverige lottas mot ett lag som vi förväntas besegra, typ Island.

Hellre något alla tror att vi får stryk av, slå ur underläge-grejen.

Men vi ska först dit.

***

Tindra, fyra dagar, är snart är en Wilma, 14, jag vet ju det.

Så jag vet ju att saker förändras och HUR de förändras.

Förutom att det gärna krävs service 24/7.

 

 

Patrick Ekwall

Välkommen, Tindra Ekwall

GRAVID-SPÄNNING no more.

På morgonen denna tisdag den 10 september 2013 såg Tindra Ekwall, 0, dagens ljus.

Mörkhårig, utstående öron, sugandes på tummen och världens finaste lillasyster till Wilma Ekwall, 14.

En Frisör som heter Hannah gjorde ett starkt jobb…eller hela jobbet, ska sägas…och mår bra.

Tack till ALLA snälla som har hört av sig via Twitter, Facebook, Instagram, mejl och sms.

Tack även till personalen på BB Stockholm, Danderyd, för oslagbar hjälp, service och vård.

***

Eftersom Tindra hade så pass mycket bollkänsla att dyka upp på morgonkvisten, så hann vi göra oss redo för Kazakstan-Sverige…det måste börjas  i tid.

Det ska erkännas att hon gav ett något ointresserat intryck, men att under sina första timmar i livet få uppleva en VM-kvalseger och landslagets snabbaste mål på 101 år – det är ändå något att minnas.

Tindra gav upp i paus.

Jag såg hela med ett par andra babylyckliga pappor (och en mamma) i ett TV-rum på avdelningen och konstaterade…

….att Erik Hamrén kunde sätta sig på flyget med Mission Completed…sex poäng i bagaget, det finns ingen anledning att kräva mer i ett sånt här läge.

…att Albin Ekdal gjorde sin allra bästa A-landskamp och fungerade extremt mycket bättre mot det här moståndet än det brittiskt bufflande irländarna. Det anfall han drog upp till målet var storartad blick, kraft och speed.

…att Anders Svensson är ovärderlig i den här typen av matcher och ger ALLTID Sverige en möjlighet att etablera ett eget spel.

…att Zlatan var tämligen misslyckad i såväl passningsspel som i läget (frisparkarna får klart underkänt), men han var förstås knivskarp vid målet och han agerade storartat som lagspelare och som en kapten som leder sin styrka.

…att Isaksson gav Sverige det lugn som behövdes när kazakerna öste på med sina inlägg och passningar i djupled.

…att det är sällan du ser ett mål efter 28 sekunder, men det måste vara ännu mer sällan att du hinner se en målchans till det andra laget innan ett sådan tidigt mål kommer.

…att webb-TV-programmet SUPERLIVE från Harrys i höstas hade bättre stämning runt sin studio än Femman hade från sin pubsändning i samband med ett VM-kval där stackars Ravelli och Mjällby hade placerats i en stående position som gjorde att de kände sig lika bekväma som en blyg femteklassare inför sin första muntliga redovisning inför sina skolkamrater.

…att Alex Kacaniklic ha blivit lite för ljummen för min smak på senare tid. Som om han blivit kuvad i sitt spel. Mest alibipass. Vi vill ju se Kacaniklic utmana och hota med sin irrationella spelstil, aviga vändningar och fina ryck. Det är så han blvit den spelare han är idag. Inte genom att spela bollen fem meter hit, tre meter dit.

—mittbacksparet Antonsson/Nilsson hade det tufft inledningsvis med bollar/löpningar bakom dom, men spelade upp sig och släppte sen inte en jävel över bron.

….att Elmander nästan aldrig ska vara nästsist på bollen i ett anfall. Han ska helst alltid vara sist på bollen, den som avslutar.

…att Åkeson uppenbarligen gått upp i rök.

…Jimmy Durmaz närmar sig en startplats.

…att varningen på Ekdal var jobbig. Avstängd nästa.

…att sex poäng alltid är sex poäng, skitsamma vilket.

…att en dag som denna finns det annat som känns viktigare, men att det altid är kul att göra saker tillsammans med sina barn.

 

 

Patrick Ekwall

Om fotbollsspelare som "boskap" (och en speciell dag)

Det finns en hel del som alltid är förbannat roligt med att bevaka landslaget, förutom att jag älskar just att bevaka landslaget, och det är att du ibland hamnar på ställen du aldrig någonsin trodde att du skulle sätta din fot.

Som Moldavien, Azerbadzijan eller Färöarna.

På de resorna handlar det ju inte alltid bara om att se till en fotbollsmatch, utan att med så stora och så öppna ögon om möjligt ta del av något nytt och (oftast) annorlunda.

Det är sällan mycket tid över i jobbet (nuförtiden), desto viktigare att åtminstone försöka.

Jag tror att en hel del spelare också skulle vilja ta del av någonting annat än bara ett lyxhotell, en spelarbuss, en fotbollsarena. Övertygad om att spelare i ladegns landslag som Jonas Olsson, Albin Ekdal, Adam Johansson, Micke Antonsson, Kim Källström  Johan Elmander, och fler därtill, gärna ser mer än det de ser genom ett fönster från en spelarbuss.

Men fotbollsspelare på den nivån har tvingats in i en skyddad verkstad.

Pontus Wernbloom var inte helt snett ute när han häromdagen beskrev det som att de vore boskap, förvisso jävligt bra betald boskap men ändå någonting som vallas hit och dit och fram och tillbaka…utan att de ens behöver tänka på vart de ska, vad de ska göra, vilka kläder de sak använda, hur de ska ta sig någonstans, vilken mat de ska äta eller när de ska gå och bajsa.

För inte särskilt längesen åkte landslaget alltid ett par dagar innan till platsen för bortamatchen.

För inte så många år sen tvingades handbollens förbundskapten Bengt “Benga” Johansson alla sin spelare att ta sig hem på egen hand efter en stadstur i dåvarande Tjeckoslovakien-

“För att de ska lära sig någonting”, som han sa.

Men nu är det som det är, allt dras till sin spets och maxas stenhårt.

In, match, out.

Jag förstår att det är som de är men någonstans på vägen försvann en del charm och jag tror inte att alla spelare är helt nöjda med att de skeppas iväg någonstans och knappt har en aning om var de har varit.

Själv sitter jag hemma och saknar förstås jobbet, inte minst när det flyttats till Astana långt borta i Kazakstan…jag kastar mig över bloggar, bilder, sociala medier via Långe Lundh och andra kollegor.

Men jag har den allra största och mest självklara anledning att stanna hemma.

Livet är, som sagt, inte bara fotboll. Eller jobb.

***

Än en gång: sett till hur det sett ut mot uppställda försvar i matcherna mot Färöarna x 2, Irland och Kazakstan hemma, så finns det all anledning att vara lite orolig inför mötet med kazkaerna på konstgräset i Astana.

***

Däremot saknar jag inte den bandyfylla som alldeles för många svenska fotbollsfansgubbar ramlar in i på de här landskampsresorna.

Att supa skallen av sig innan du ska se en fotbollsmatch, och som du säkert pröjsat en hel del för, är oförståeligt.

***

Lite halvknivigt för Erik Hamrén blir det ändå att välja mittbackspar nu när Andreas Granqvist är med i bilden igen.

Ska en avstängning innebära att Granen tappar platsen?

Och väljer du Erik H att köra in Nilsson/Antonsson som “ordinarie” par?

***

[youtubeplay id=”JOIpXd6ptEg” size=”medium”]

Jag vill gärna dela med mig av denna Lunds BK-frispark (som Lundh twittrade, Långe Lundh alltså, inte Lund).

Sparken i sig med wobblande boll är sevärd i sig, men jag älskar jublet från ensam LBK-are på läkatren.

***

Vaden börjar hämta sig.

Joggar nu. Hjälpligt, men ädnå jogg.

***

Är det något jag har väldigt svårt att förstå så är det att folk sitter hemma och blir upprörd över att en kommentator är partisk.

I Finnkampen.

Det må ju vara en massa tradition med just Finnkampen men det är fortfarande någons sorts friidrottslandskamp mellan Sverige och Finland, som inte gäller mycket mer än just exakt så.

Det finns däremot något provokativt i att en del svenska friidrottare gör bättre resultat i Finnkampen än de gjorde i VM.

***

Däremot tycker jag inte att det är så konstigt att en förbundskapten i fotboll väljer bort spelare som han satsat på, men som inte 1) visat sig leva upp till förtroendet eller 2) är ur form.

Sen kan vi diskutera i all oändlighet om huruvida det är rätt eller fel spelare som väljes, men så kommer det alltid att vara.

Jonas Olsson/Andreas Granqvist gavs chansen och fick den i en hel del matcher. Hamrén tyckte inte att det fungerade bra och funderade på andra alternativ. Jag har svårt att se som annat än att en “tränare” söker ett bättre alternativ, även om det aldrig är bra att flippra med kontinuitet.

Men är det bra eller dåligt att göra en förändring om det inte fungerat som man trott eller hoppats?

Vi kan tycka att fel val gjorts från början, men jag hade också försökt satsa på Rasmus Elm (till exempel) som mittfältsgeneral – om det sen inte fungerat så beror det ju på att Elm inte varit så lyckad som vi (och han) trott eller hoppats.

Då testar man något annat.

I det här fallet gav det Albin Ekdal.

Och så vidare.

Nej, det är inte bra att ett hav stormar så att folk inte vet om de ska sitta, stå eller surra sig fast i båten.

Men det kan aldrig vara fel att söka efter en förbättring.

***

Lundhs skägg måste sitta som en smäck i Kazakstan, där gäller de hår på kropp och i ansikte.

***

Om Jimmy Durmaz är i samma form som han visat mot Norge och i ligaspel så bör han snart hota Kazaniklic på en kant.

Jag gillar Alex och tror på honom, men det var ett tag sen det hände något på den kanten i landslagssammanhang.

***

Mansförkylningen börjar också avta. Ofattbart att jag klarat mig genom krisen utan gnäll.

***

Idag är det tisdag 10 september 2013, en väldigt speciell dag.

Och det har inte så mycket att göra med Kazakstan-Sverige att göra.

Inte ett dugg, helt örligt.

Det finns annat som tindrar i vår värld denna dag.

 

 

 

Patrick Ekwall

Någonstans kändes det extra skönt för att det var just Svensson

Anders Svensson, alltså.

I sin 143:e landskamp.

Utskälld, pissad på, hånad, Bladet-mobbad och utskälld av allt och alla, men främst av rätt många misslyckade som aldrig lyckades bättre än till något division 5-lag någonstans.

Men alla som har haft lite koll (och jag skulle vilja hävda att det på senare tid mest varit fotbollsjournalister) har sett att Anders Svensson fortfarande håller.

Att han alltid har gjort det.

Jag unnar Anders Svensson, mer än någon annan i ett svenskt fotbollslandslag av idag, att få stå där som en hjälte.

Att få jubla rakt mot en stor svensk tillrest klack bakom ena målet och sträcka armarna i luften, som om vore de ett enda stort jävla långfinger i luften rakt i ansiktet på hatarna, mobbarna, The Nobodys.

Det var ett underbart mål men jag ska erkänna att det kändes bättre än på mycket länge för att det var just Anders Svensson som gjorde det.

***

Oavsett om Antonsson kunde ha gått in i den första nickduellen, istället för att vara passiv, så var det förstås Micke Lustigs usla bakåtnick som ställde Robbie Keene fri.

Det vet jag att Johan Mjällby tycker, innerst inne…

***

Martin Olsson var magnifik, han är alltid det i landslaget: orädd, skön initiativförmåga, blixtrande i sina attacker.

Johan Elmander osannolikt nyttig, bästa landskampen sen han fick sin skada inför EM-slutspelet…så vansinnigt nyttig för Sverige och ett oerhört vackert fotbollsmål – hade Zlatan gjort ett likadant hade vi börjat måla tavlor av dte.

Sebastian Larsson var tillbaka så som vi vill se Sebastian Larsson. Mindre fart på fäktande armar, mera fart på ständigt löpande ben. Ett ständigt hot.

Anders Svensson, inte bara målet, lugnet i spelet, tryggheten, insticken, sådant som vi påpekat i oändlighet nu.

Zlatan Ibrahimovic, tidigare kunde han lätt tappa humöret när han inte fick vad han ville ha och när spelet gick i stå…nu valde han att spela för laget, avlasta och skapa ytor för andra. Spelar vi 4-4-2 är han självklar som enspelare som ska vara närmast motståndarnas mål. Men när han blir isolerad och omringad längst fram är han väldigt mycket nyttigare i någon sorts tillbakadragen roll som vi gärna kan kalla nr 10. Där har motståndarna ibland svårare att få kontroll över honom. Han inser det själv och tog också det initiativet, framspelningarna till Larsson och Svensson är mästerliga.

Där har ni mina bästa i svenskar i landskampen.

***

Det där med att en förbundskapten alltid pissar i motvind, hur han än gör, det slår aldrig fel.

Nu läser jag att Sverige vann men att det mest handlade om att Sverige krigade sig till en seger och att det inte var något skönspel och att det kunde ha varit bättre.

Hade Sverige förlorat hade det hetat att Erik Hamren valde fel lag.

Personligen tyckte jag nog att det var fulländat rent taktiskt efter 20 minuter.

Och att förbundskaptenen valde helt rätt startelva.

Hamrén ska ha credd för att han vågade spela oprövade Antonsson/Nilsson, att han fortsatte tro på Ekdal, att han ändrade sig om Svensson och valde att använda honom som startspelare, att han inte gav upp Sebastian Larsson.

Det vore ogint att inte ge honom det.

Även om det säkert finns dom som alltid tror att de kan göra det bättre själv, men sånt är livet för alla fotbollens förbundskaptener i hela världen.

***

Sverige har rest sig från underläge tre gånger nu i kvalet.

I Berlin (såklart), på Färöarna och nu i Dublin.

Det är som att laget släpper loss lite mer när de känner att det bara är att ösa på och inte tänka så jäkla mycket.

Först då börjar vi spela ut.

Det är lite oroväckande, trots allt.

***

Jag är livrädd för matchen på konstgräs i Astana.

Österrike tappade poäng där (0-0), Irland vände 0-1 till 2-1 på övertid.

Och vi har inte spelat särskilt förtroendeingivande mot uppställda försvar, vare sig mot Färöarna x 2 eller mot Irland hemma. Egentligen inte mot kazakerna i Malmö heller, där det till slut blev 2-0 efter en del om och men.

***

Så här tungt hyllades Anders Svensson av ESPN – inför matchen.

***

En liten detalj i det svenska spelet som stör mig, möjligen en petitess, men ändå:

Varenda svenskt inkast på egen planhalva från ytterbackar…och det är lika bra att skänka bort bollen till motståndarna.

Vi tappar bort den ändå. Inkastaren har oftast inga  eller ett enda alternativ: högt kast för meningslös kort skarv.

Ibland blir det farlig omställning – på eget inkast.

Varför inte att par varianter, som åtminstone ger tillbakaspel till inkastaren?

Sjukt att man sitter och stör sig på en sådan detalj, men det är som det är…

***

Tänk att Island reste sig från 1-4 till 4-4 i Bern, de gjorde en halv Berlin.

Åtta mål och svängdörrar bakåt, Lasse Lagerbäck rapporteras ha begått harakiri.

***

Det var även kul att se Sveriges U-21, som har en ruskigt spännande blandning i laget, slå Polen med 3-1 i Malmö.

Sverige hade maximal utdelning mot ett bra polskt lag, men väldigt fina mål av Simon Thern, Hrgota och Ishak.

Det finns absolut en framtid i svensk landslagsfotboll och inom kort måste vi börja jobba in spelare som Hrgota, Hiljemark, Mattias Johansson och några till.

***

Just Islands skitgrupp är helt galen och det lär bli svårt att ta sig vidare som 2:a från den gruppen då fyra lag (Norge, Albanien, Island och Slovenien) ligger på 11, 10, 10 och 9 poäng bakom ledande Schweiz som har 15.

Men både Norge och Island kan fortfarande vinna gruppen med flyt. Norge-Schweiz och Island-Albanien på tisdag.

Albanien förlorade för övrigt med 1-0 mot Slovenien. Etrit Berisha stod i mål, Valdet Rama spelade från start och Agon Mehmeti byttes in.

Däremot fanns inte Loret Sadiku med ens på bänken, förmodligen blev inte alla nödvändiga papper klara i tid.

***

Ja, hoppet om Brasilien lever definitivt vidare.

Om än på en skör tråd, vi behöver inte bara en andraplats utan även en seger i ett play-off.

Men hellre leva på ett hopp än på ingenting alls.

***

För övrigt: väntans tider.

 

Patrick Ekwall

Då missade jag en kvalmatch (på plats) senast

Mansförkylningen slog tillbaka med en dubbel.

Jag hann bli frisk från eländet, men en tågresa till Falkenberg, en utestudio i kvällskyla och en bagarväckning kl 04:00 var inte den bästa medicinen.

Pang!

Och den var tillbaka.

En dubbel mansförkylning, en mansförkylning back-to-back…alla ni män som läser detta, ni vet vad det handlar om: tortyr!

***

Jag har inte missat en mästerskapsmatch (kval eller slutsspel) sen i september 2006.

Då spelade Sverige i Riga och vann med 1-0.

Sen dess har jag varit på plats på alla.

Nu bryts den trenden av väldigt goda skäl, GRAVID-SPÄNNING…så det är ju inte så mycket att snacka om, det hade varit lite väl tufft att övertyga En frisör som heter Hannah att en resa till Kazakstan är väldigt lämplig i dessa dagar.

Oavsett vilket så kom saknaden när jag såg och läste tweets från goda kollegor, på väg till Dublin.

Landslagsresorna är alltid speciella, mästerskapsmatcherna är alltid de mest roliga och spännande att bevaka och det råder ständigt en väldigt skön stämning mellan träningar, presskonferenser och matcher.

Tidigare var det hugg, slag och ett evigt “eldande” i diskussioner med Långe Lundh, Olsson, Långe Lühr och Foto-Soffan.

I Dublin är det bara Lundh “kvar”, men han finner (uppenbarligen) nya kompisar.

Det är väldigt annorlunda att sitta hemma när det laddas för inför-match-jobb och det kommer bli konstigt att sitta i soffan (ja, inte fotografen då) och följa dramatiken i Dublin via en TV-ruta.

***

Jag var lite för elak mot basketlandslaget på Twitter idag.

Mest för att jag trodde att laget kunde bättre och för att Sverige stundtals blev förnedrat av Finland.

Men att laget fått sin EM-plats via en trisslott var ett världigt onödigt infall, de kom ju faktiskt före lag som Bulgarien, Azerbadzijan och Luxemburg. Även Tyskland i Sveriges grupp, där två gick vidare.

Jag kan ju inte basket, även om jag bevakat en hel del genom åren och jag gillar både sporten, spelarna och hyllade damlandslaget senast, så jag borde överlåta sågandet till alla de experter som har koll.

Vi kan väl konstatera, utan att överdriva, att även de var kritiska. För att tala understatement.

***

Nya PÅDDEN är ute nu.

Jag och Olsson kör ett amerikanskt tema, sedan vi börjat med att snöa in på Obamanbesöket.

Vi diskuterar bland annat “SHL”…hur blev det så och varför? Vad var det för fel på Elitserien och kommer folk ute i hockeybyarna verkligen säga SHL?

En hel del Oscar Carlé´n, Guidetti, Söderling, Alvbåge, Jerebko.

Och en ny tur i debatten kring grävlingarnas vara eller icke-vara.

Du finner PÅDDEN här.

***

Sett till den svenska startelvan, så tror jag att Hamrén valt den som vi sett (om alla är friska) och rapporterat om: Isak – Lustig, Nilsson, Antonsson, Olsson – Larsson, Svensson, Ekdal, Kacaniklic – Zlatan, Elmander.

Men vi kan inte vara säkra. Både media och spelare i laget har varit säkra på en elva efter träning och sen sett ändring i sista stund.

Frågetecken kan finnas för Per Nilssons skada och/eller om Hamrén väljer Jonas Olssons vana vid brittisk fotboll. Anders Svensson känns given efter den form han visat på senare tid och eftersom Elm är helt borta och Källström betraktas som fjärde- eller femtevalet. Ekdal har spelat senaste tre av fyra landskamperna från start, men Färöarna hemma och träningsmatcher är en sak, Irland i Dublin en annan…dock känns det som att Erik H gärna ger Albin fullt förtroende.

Kanske, kanske funderar Hamrén på Jimmy Durmaz goda form och ställer den mot Kacaniklic, men det är tveksamt-

Johan Elmander är förstås givet längst fram och vi hoppas förstås att hans klubbyte gett honom ny fart, vi måste ha TVÅ forwards som fungerar tillsammans den här gången.

***

Både Bladet och Getingen hakade förstås på den där basket-tweeten med bild och rubrik…att jag aldrig lär mig.

***

Ja, jag var på plats i Dublin senast.

En isande kall marskväll på gamla Lansdowne Road.

Damien Duff hade lekstuga med Elmander och Salle Östlund på den svenska högerkanten, det var en överkörning utan dess like.

***

Så här ställde Sverige upp i den kvalmatch jag missade senast, i Riga.

Kim Källström gjorde enda målet i Riga:

1 Rami Shaaban – 2 Mikael Nilsson, 3 Olof Mellberg, 4 Petter Hansson, 5 Erik Edman – 6 Tobias Linderoth – 7 Niclas Alexandersson, 8 Kim Källström (17 Anders Svensson 71′), 9 Fredrik Ljungberg (K) – 10 Zlatan Ibrahimovic, 11 Johan Elmander (20 Christian Wilhelmsson 78′).
Ersättare: 12 John Alvbåge – 13 Fredrik Stenman, 14 Karl Svensson, 15 Marcus Allbäck, 16 Daniel Andersson.
På läktaren: Mikael Antonsson och Markus Rosenberg.

Vi kan ju då notera att vi kör med samma anfallspar, då som nu.

Samt att John Alvbåge var het även innan Twittertiden.

***

Richard Dunne, alltså.

Vi kan ju skratta åt honom här och nu, men sätt på honom en irländsk landslagsdress och ge honom en viktig kvalmatch på hemmaplan…då kan det vara en helt annan Dunne.

***

Än en gång: jämför vi de lag som de irländska spelarna representerar med de som Sverige bjuder på så är det – bortsett från Zlatan – lite same same.

Det handlar inte riktigt om vad eller vem du är nu.

Det handlar om att prestera som ett lag.

***

Jodå, jag förstår ju att det är tungt att gå hemma i väntans tider med en stor bulle på mage och att det kan vara lite småjobbigt med att föda barn och sånt.

Självklart. Största respekten.

Men en mansförkylning back-to-back, det är ändå vad det är.

 

Patrick Ekwall

Svensson känns som en startspelare mot Irland

Du vet att 05:17-tåget till Göteborg är dagens stora grej när du får veta att alla taxibilar i Falkenberg är upptagna kl 05:00 för transport till stationen och du istället får åka en kvart tidigare.

Det är väldigt ensamt på Falkenberg station kl 04:50 en tisdagsmorgon, nu vet jag det (som om det skule vara en överraskning) och den stora händelsen innan tågets ankomst var när automatlåset till väntsalen gick upp, på pricken kl 05:00.

Bara att bita ihop.

***

Kim Källström har helt rätt i att en förbundskapten aldrig kan ange “speltid” som ett avgörande skäl till att spelare inte ska vara med, för då kan han lätt måla in sig i ett hörn.

Jag kan ju tycka det eftersom jag länge har tyckt (och skrivit) likadant.

***

Ett försvar med Adam Johansson (Lustig på rehab), Antonsson,  (Per Nilsson på rehab) och Martin Olsson.

Svensson och Ekdal som defensiva centrala mittfältare.

Kacaniklic på vänster, Seb Larsson på höger, Zlatan och Elmander.

Så tränade Sverige idag och mycket tyder på att det blir exakt så och att de småskadade spelarna är med om de är klara för spel.

***

Än en gång: otroligt att lilla Falkenbergs FF är på mot allsvenskan.

Efter segern igår känns det som om FFF fixar ett kval. Minst.

***

Anders Svenssons formkurva pekar rakt uppåt, det syntes mot Nordsjälland, det syntes i inhoppet mot Djurgården och det syntes ganska tydligt på dagens landslagsträning.

***

Det där med att tejpa över loggor på gäster i TV-studios är vad det är: bronsåldern.

Och det ger dessutom motsatt effekt.

Häromdagen såg jag Malin Ewerlöf med tejp på sin tröja i Nyhetsmorgon och det enda jag funderade över var vad det var för logotype. Ganska enkelt gick det att lista ut att det var Nike.

Hade swooshen inte varit övertejpad så hade jag inte ens noterat att den fanns.

Likadant med Hamrén i Fotbollskväll.

Svart blaffig gaffatejp över Adidas-märket på bröstet, däremot de tre ränderna intakta på pikétröjan.

Det blir bara fjantigt.

Jag säger inget om att TV4 eller SvT gör så, de lyder under regler som är idiotiska och bryts dessa (jag tror det heter otillbörligt gynnande) så blir det dryga böter.

Men var ska gränsen dras?

Det är OK att spela en match fullklottrad med reklam i 90 minuter inför TV-kamerorna men inte sitta i en studio med en liten logga i fem minuter.

***

Huruvida det vi såg blir en svensk startelva mot Irland vet man såklart inte säkert, men en taktisk träning och samma spelare i position genom hela träningen…mycket tyder på det.

***

Det är inte svårt att lida med Oscar Carlén.

Han kunde bli bäst i världen och nu tvingas han lägga av, som 25-åring.

***

Lundhs skägg har helt gått överstyr.

***

Falkenberg var sista resan på ett tag.

Det blir inget Dublin och inget Kazakstan för min del.

Annat på gång, annat att tänka på.

 

 

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå