Som Moldavien, Azerbadzijan eller Färöarna.
På de resorna handlar det ju inte alltid bara om att se till en fotbollsmatch, utan att med så stora och så öppna ögon om möjligt ta del av något nytt och (oftast) annorlunda.
Det är sällan mycket tid över i jobbet (nuförtiden), desto viktigare att åtminstone försöka.
Jag tror att en hel del spelare också skulle vilja ta del av någonting annat än bara ett lyxhotell, en spelarbuss, en fotbollsarena. Övertygad om att spelare i ladegns landslag som Jonas Olsson, Albin Ekdal, Adam Johansson, Micke Antonsson, Kim Källström Johan Elmander, och fler därtill, gärna ser mer än det de ser genom ett fönster från en spelarbuss.
Men fotbollsspelare på den nivån har tvingats in i en skyddad verkstad.
Pontus Wernbloom var inte helt snett ute när han häromdagen beskrev det som att de vore boskap, förvisso jävligt bra betald boskap men ändå någonting som vallas hit och dit och fram och tillbaka…utan att de ens behöver tänka på vart de ska, vad de ska göra, vilka kläder de sak använda, hur de ska ta sig någonstans, vilken mat de ska äta eller när de ska gå och bajsa.
För inte särskilt längesen åkte landslaget alltid ett par dagar innan till platsen för bortamatchen.
För inte så många år sen tvingades handbollens förbundskapten Bengt “Benga” Johansson alla sin spelare att ta sig hem på egen hand efter en stadstur i dåvarande Tjeckoslovakien-
“För att de ska lära sig någonting”, som han sa.
Men nu är det som det är, allt dras till sin spets och maxas stenhårt.
In, match, out.
Jag förstår att det är som de är men någonstans på vägen försvann en del charm och jag tror inte att alla spelare är helt nöjda med att de skeppas iväg någonstans och knappt har en aning om var de har varit.
Själv sitter jag hemma och saknar förstås jobbet, inte minst när det flyttats till Astana långt borta i Kazakstan…jag kastar mig över bloggar, bilder, sociala medier via Långe Lundh och andra kollegor.
Men jag har den allra största och mest självklara anledning att stanna hemma.
Livet är, som sagt, inte bara fotboll. Eller jobb.
***
Än en gång: sett till hur det sett ut mot uppställda försvar i matcherna mot Färöarna x 2, Irland och Kazakstan hemma, så finns det all anledning att vara lite orolig inför mötet med kazkaerna på konstgräset i Astana.
***
Däremot saknar jag inte den bandyfylla som alldeles för många svenska fotbollsfansgubbar ramlar in i på de här landskampsresorna.
Att supa skallen av sig innan du ska se en fotbollsmatch, och som du säkert pröjsat en hel del för, är oförståeligt.
***
Lite halvknivigt för Erik Hamrén blir det ändå att välja mittbackspar nu när Andreas Granqvist är med i bilden igen.
Ska en avstängning innebära att Granen tappar platsen?
Och väljer du Erik H att köra in Nilsson/Antonsson som “ordinarie” par?
***
[youtubeplay id=”JOIpXd6ptEg” size=”medium”]
Jag vill gärna dela med mig av denna Lunds BK-frispark (som Lundh twittrade, Långe Lundh alltså, inte Lund).
Sparken i sig med wobblande boll är sevärd i sig, men jag älskar jublet från ensam LBK-are på läkatren.
***
Vaden börjar hämta sig.
Joggar nu. Hjälpligt, men ädnå jogg.
***
Är det något jag har väldigt svårt att förstå så är det att folk sitter hemma och blir upprörd över att en kommentator är partisk.
I Finnkampen.
Det må ju vara en massa tradition med just Finnkampen men det är fortfarande någons sorts friidrottslandskamp mellan Sverige och Finland, som inte gäller mycket mer än just exakt så.
Det finns däremot något provokativt i att en del svenska friidrottare gör bättre resultat i Finnkampen än de gjorde i VM.
***
Däremot tycker jag inte att det är så konstigt att en förbundskapten i fotboll väljer bort spelare som han satsat på, men som inte 1) visat sig leva upp till förtroendet eller 2) är ur form.
Sen kan vi diskutera i all oändlighet om huruvida det är rätt eller fel spelare som väljes, men så kommer det alltid att vara.
Jonas Olsson/Andreas Granqvist gavs chansen och fick den i en hel del matcher. Hamrén tyckte inte att det fungerade bra och funderade på andra alternativ. Jag har svårt att se som annat än att en “tränare” söker ett bättre alternativ, även om det aldrig är bra att flippra med kontinuitet.
Men är det bra eller dåligt att göra en förändring om det inte fungerat som man trott eller hoppats?
Vi kan tycka att fel val gjorts från början, men jag hade också försökt satsa på Rasmus Elm (till exempel) som mittfältsgeneral – om det sen inte fungerat så beror det ju på att Elm inte varit så lyckad som vi (och han) trott eller hoppats.
Då testar man något annat.
I det här fallet gav det Albin Ekdal.
Och så vidare.
Nej, det är inte bra att ett hav stormar så att folk inte vet om de ska sitta, stå eller surra sig fast i båten.
Men det kan aldrig vara fel att söka efter en förbättring.
***
Lundhs skägg måste sitta som en smäck i Kazakstan, där gäller de hår på kropp och i ansikte.
***
Om Jimmy Durmaz är i samma form som han visat mot Norge och i ligaspel så bör han snart hota Kazaniklic på en kant.
Jag gillar Alex och tror på honom, men det var ett tag sen det hände något på den kanten i landslagssammanhang.
***
Mansförkylningen börjar också avta. Ofattbart att jag klarat mig genom krisen utan gnäll.
***
Idag är det tisdag 10 september 2013, en väldigt speciell dag.
Och det har inte så mycket att göra med Kazakstan-Sverige att göra.
Inte ett dugg, helt örligt.
Det finns annat som tindrar i vår värld denna dag.