POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Eskilsson tar nya tag, i ny "sport"

Han är ju för skön, Hasse Eskilsson.

Alltid ett favoritobjekt för ett TV-inslag, för sin öppenhet, sin glädjespridarförmåga, sin godhet och sitt lite aviga (på ett bra sätt) sätt att vara.

Det har jag tyckt sen jag gjorde mitt första stora TV-jobb med honom, i Skottland under tiden han var proffs i Hibbs.

Här ses vi i Al Ain, den här gången med Eskil på nya äventyr.

Som groundhopper.

Bonusinfo i sms från Eskilsson när jag bad att få veta vilka arenor han varit på…han kunde inte plocka alla men åtminstone vilka länder han varit i:

“Ok, tar länderna. Men kort kan jag säga att jag nästan tagit alla som spelar Champions League förutom Viktoria Plzen. Marseille, Man City och Real Sociedad. Nästan alla tyska och drygt hälften i de fem stora ligorna. Men länder jag sett fotboll i är: Norge, Danmark, Finland , Estland, Ryssland, England, Skottland, Holland Belgien Schweiz Österrike Andorra Spanien Portugal Italien Kroatien Grekland Turkiet Polen Cypern Malta Polen Moldavien Tjeckien  Israel Ukraina Tunisien Sydafrika Brasilien Japan Thailand Australien Serbien Frankrike Tyskland Förenade Arabemiraten. Detta är länder som jag sett fotboll i, hoppas jag inte missade någon i all hast. Jag har sedan spelat i några länder som jag ej sett fotboll i som Moçambique, Barbados, Vitryssland Sydkorea Bulgarien Georgien.”

Älskar att han bara klämmer iväg alla länderna i ett sms.

Patrick Ekwall

Lite körigt idag? Tänk på en taxichaffis i Dubai

Det är ingen nyhet, men det tåls ju att det upprepas: det finns ett modernt slaveri, skillnaden är bara att de inte går fastkedjade på plantager – de sitter i en taxibil.

Företrädesvis i Dubai, Abu Dhabi eller Qatar.

Eller så balanserar de i en hafsigt ihopsnickrad trälåda på vajer högt upp i ett skyskrapebygge, kanske står de invirad i en färgglad företagsoverall på en ökendammig gata och bryter upp sten.

Vår taxichaffis från Bangladesh ville inte gnälla, för han visste förutsättningarna och han köpte dom.

Det är det som är “problemet”, den stormrika arabvärlden utnyttjar arbetskraft från en tredje värld och känner att de kan få jobba likt djur för att de ändå får det bättre här än hemma, för att de åtminstone får en chans att tjäna lite pengar.

Taxichauffören från Bangladesh berättade att han gillade cricket men också fotboll men att han hade väldigt lite tid att följa sport nuförtiden.

“Jag jobbar varje dag”, sa han.

Exakt just så: sju dagar i veckan, aldrig någon ledig dag.

Som om det räckte så.

Taxichaufförerna som hämtas in från bland annat Pakistan, Nepal, Bangladesh, Sri Lanka, Indien jobbar sju dagar i veckan, TOLV timmar varje dag. I två år i sträck.

Efter två år kan de få sin första lediga dag.

Och då får de också chansen att åka hem, för först då får de tillbaka sina pass – arbetsgivaren låser in alla deras handlingar så snart de har tecknat sitt avtal med taxibolaget.

Om det är modernt slaveri eller inte, ja vad tycker du själv?

Vår man från Bangladesh berättade att han bodde med sju andra “importerade” män som han inte kände och som var från lite olika länder. I ett rum och kök.

“Vi har en dag vardera i veckan då vi tar hand om lägenheten. Städar och fixar. Vi måste hålla rent. Det är en slitsam dag när man jobbat i tolv timmar. Annars försöker jag mest sova, för att orka jobba”.

Han sa att han hellre jobbade och bodde så här än gick hemma i Bangladesh utan vare sig jobb, pengar eller riktig bostad. Han tjänade dessutom lite pengar som han kunde skicka hem eller spara till den dagen det hade gått två år och det var dags att åka hem.

Det är inte på något vis upplyftande att sitta som en “rik” jävel på sitt europeiska arsle i en taxi på väg mot ett “shopping mall” i lyx och ta del av ett sådant levnadsöde, väldigt livs levande här och nu, år 2013.

***

Ett enda europeiskt lag är i kvartsfinal i fotbollens U17-VM.

Det är inte Spanien, Tyskland, Italien, England, Frankrike, Holland, Grekland eller Portugal.

Det är Sverige, lilla lilla Sverige.

Vi kan tycka vad vi vill om att U17-VM är åldersbegränsat och att det är vad det är, men vi talar ändå om världens största och mest utövade sport och det är klart att det ger ett eko ut i vida fotbollsvärlden: Wow, look at that, bloody Sweden is through.

Dessutom måste det givetvis vara ett tecken på att svensk fotboll jobbat rätt och att vi i det här laget har en del spelare som mycket väl kan bilda stommen i ett framtida fotbollslandslag på seniornivå.

***

Malmö FF visade med all tänkbar tydlighet under året att de är väldigt värdiga svensk mästare i fotboll.

De har varit det mest stabila fotbollslaget som lyckats kombinera snabbhet, passningsfotboll, teknik med ett kraftfullt (oftast) centralt mittfält och effektiva anfallstyper.

Jag tror att guldet var “himma” när MFF och Rickard Norling lyckades med den briljanta idén att göra hemvändande Guiilermo Molins till en vass forward i samband med att Tokelo Rantie försvann.

Då var det många som trodde att Malmö FF hade sålt guldet, när sanningen i slutändan var att de köpte det: in med cashen, hem med Molins, lite annorlunda och “smartare” anfallsfotboll och så var det klart.

SM-guld i handen och lite mer pengar på banken.

Nu får vi hoppas, för svensk fotbolls bästa, att Malmö FF är ett lag som kan bygga något för Europa året efter sitt allsvenska guld.

***

Sverige-Japan blev ju en uppvisning i hur taktiskt briljans kan manövrera ut tekniskt kunnande.

Japanerna var blixtrande snabba, de var överallt på planen och med lätta steg svävade de fram likt antiloper på en stäpp i en ofattbar hetta.

Japanerna hade nog orkat springa i samma tempo i ytterligare ett dygn, de hade kunnat spela bollen till varandra i en oändlig sekvens mot ett svenskt lag som kämpat, krigat, svettats och skrikit efter syre, vatten och skugga.

Jag är inte säker på att Japan gjort fler mål för det.

Förmodligen hade de åkt på ett par kontringar i sin iver och släppt in ett par till.

Det som skiljer det här svenska laget från de flesta andra i detta VM är att Sverige är det i särklass klokaste, ett av få lag som behärskar förmågan att spela disciplinerat och genomtaktiskt försvarsspel.

Rätt många lag har en hel del mycket bättre offensiva spelare och lag, men de tror fortfarande att det bara handlar om att göra mål och inte om att också försöka undvika att släppa in sådana.

Det såg vi när Sverige mötte Nigeria och vi såg det mot japsen.

Sen ska vi inte glömma att det finns starka offensiva kort i Sverige, annars hade laget aldrig varit så här långt, och få spelare i VM-turneringen är så kliniska i läget som Valmir Berisha och Gustav Engvall.

Mot Japan gillade jag också vänstersnidaren Mirza Halvadzic som kan konsten att ställa om på sin kant och har en grym inläggsfot.

***

Jag har nu gjort mina val till nyinstiftade Allsvenskans Stora Pris.

Avslöjar några av dom i Pådden som kommer på torsdag.

Det ska bli oerhört intressant att se hur folk har röstat.

***

Kontringen till Sveriges första mål mot Japan, som Viktor Nordin var med att iscensätta med en fantastiskt vändande passning var excellent.

Inte ens ett bra seniorlag hade gjort det mycket bättre.

***

Hellre att framtidens Elias Ymer får spela Davis Cup och bli hjälte.

Än att Ove Bengtsson, Pim-Pim eller Anders Järryd eller vem-du-vill ska kastas in för att svensk tennis ska fortsätta leva i det förgångna.

***

Honduras väntar alltså i kvarten.

Det är inte omöjlgt.

Ett kraftfullt lag, relativt starkt bakåt men några få stjärnor.

Klart sämre än Mexiko, om vi nu ska jämföra lag med lika spelartyper.

Kan Sverige bara anpassa sig ytterligare en gång, möjligen vara berett att se sig själva som spelförande ibland och utnyttja sina styrkor – då kan det mycket väl bli en semifinal.

Dessutom känns det som om vi har en megajoker på bänken, Carlos Strandberg.

Snart läge att släppa in honom, fräsch, stark, snabb och ostoppbar när han fått upp farten…inte helt säker på att honduranerna har koll på honom.

***

Fifa, ja herregud.

En dag ska jag berätta om hur Fifa jobbar med mediahantering på ett annat plan under detta pojkmästerskap.

I det sammanhanget framstår en säck cement som rörlig, flexibel och förstående.

***

Tillbaka till Al Ain alltså.

Det hade jag inte riktigt räknat med.

***

Det är när man hör killar som han från Bangladesh som man känner att man kanske inte ska gnälla ändå.

 

 

Patrick Ekwall

Klart det är lättare att fuska nu än på Boltics tid

Mot Sharjah.

Någonstans längs Persiska viken ligger den stad där Sveriges U17-landslag möter Japan i VM-slutspelets åttondelsfinal.

Känslan direkt var att där har jag varit förut.

Sanningen är att det har jag. På sätt och vis.

Vid en flygning till Mauritius för några år sen ingick en mellanlandning för tankning någonstans mitt ute i ingenstans.

Nu minns jag att det var i Sharjah.

Mitt i natten föstes vi in i en väntsal som var väldigt spartansk och där fick vi sitta tills flygbolaget fyllt på med bränsle som jag utgår från var förbannat billig, lite som att stanna till på en bensin-outlet.

***

“Varför hojtade så många Boisare om konstgräs elleri nte på IP. de kan ju spela på allt”, så skämtade jag i en tweet om det som ser ut som en präktig spelskandal i Landskrona.

Jag var nöjd med det skämtet och tycker absolut det går att skämta om.

Men självklart är det allvarligt det som skett.

Och även om ingen är dömd för något brott i det här fallet (vilket noga ska påpekas) så borde alla inse att spel, fusk och hot existerar även hemma i trygga fina lilla Sverige.

Det existerade redan på 80-talet när Getingen avslöjade den så kallade “spelskandalen” där bandylaget Boltic spelade en central roll. Expressen fick skit för det i rättslig instans, men idag vet “alla” hur det låg till.

Och på den tiden var det ändå rätt så komplicerat, för då krävdes det en “trippel” för att få ihop ett spel i Sverige. Det gick inte att spela på dubblar eller singlar.

Nu, när spelmarknaden sedan länge svämmat över, så blir det automatiskt känsligare och öppnar för fusk; money talks, bullshit walks.

Jag tror absolut det finns spelare som inte vill vinna sina matcher, även högst upp i ligasystemet, för att de spelat pengar på resultat.

Jag tror att det finns spelsyndikat som formar hot mot spelare för att så ska ske, dels för att stryka skulder och dels för att erbjuda bra pröjs.

Spelbolagen har ett sofistikerat system som lätt kan syna när det sker onormalt mycket och underligt spel på en match, men det innebär förstås inte att det går att genomföra fusket.

Frågan är nu om någon till och med har spelat på att Landskrona Bois ska åka ur Superettan? För så som spelet och resultaten varit på sistone, så kan man mycket väl tro det.

***

När det blir jävelskap på arenorna i Bundesliga, och det finns förstås även där i viss utsträckning, så gillar jag att Jürgen Klopp säger exakt vad han tycker och tänker.

Och fördömer.

Inte en massa mumbo-jumbo och ett säkert gömställe bakom ord, som vi allt för ofta får höra här hemma från tränare och ledare.

***

Mexiko blev för svårt för Sveriges U17 i längden, även om svenskarna var nära att fixa en pinne i arabhettan.

Det var det här landslagets första förlust över 90 minuter, det säger en hel del om hur svårslaget laget är.

Sen får vi inte glömma att Mexiko, trots 1-6 i röven mot Nigeria i en underlig match, är en “stornation” i de här sammanhangen.

Det är givetvis helt nya lag, eftersom det är åldersbaserat, men Mexiko har vunnit U17-VM två gånger och toksatsar alltid på den här typen av ungdomslandslag.

Och när lag begränsas av en ålder så spelar förstås fotbollsintresset, satsningen och landets invånarantal en betydande roll.

Du kan ha begränsat antal spelare att välja mellan i ett litet land för ett seniorlandslag där alla får vara med, tänk då hur det är om du bara får välja de som inte fyllt 18 år.

På så vis är det fantastiskt att Sverige är här och dessutom gör bra resultat.

Fyra europeiska lag är vidare till åttondelsfinal: Italien, Sverige, Slovakien och Ryssland.

***

Falkenbergs ras mot Degerfors kan mycket väl bli klassiskt.

Men jag utgår från att de löser det i hemmamötet mot Ängelholm.

Eller börjar frossan komma nu? I sista stund?

***

Matchen mot Mexiko var väldigt intetsägande på många sätt, men jag tyckte att det gick att skönja storheten hos Elias Andersson, mittfältaren från Helsingborgs IF och lagkapten i U17-laget.

Fin bollbehandling, trygg även under press och en rätt skön utsida som han använder ofta.

***

Jürgen Klopp gjorde annars som Jürgen Lennartsson.

***

1-0 för Sveriges damer mot Bosnien är lite som att Sveriges herrar skulle vinna med 1-0 borta mot San Marino.

Bosniens tjejer fick nyligen stryk med 7-0. Mot Skottland.

Det jag slås av är att en herrförbundskapten hade fått så enormt mycket stryk överallt med ett sådant resultat.

Men när damerna gör dåliga matcher är det alltid spelarnas fel.

***

Elfsborg har inte mycket att skylla på.

I stort sett samma lag kvar sen guldet, dessutom med en kvalitetsvärvning i Mohammed Bangura.

Jo, Oscar Hiljemark försvann men det fanns läge för att jobba in en ersättare, som blev Henning Hauger med meriter från Bundesliga.

Tränaren fungerade inte, så han fick gå.

Ändå har Elfsborg fortsatt stå för ett och annat riktigt bottennapp.

Tydligen, om jag läst på ordentligt, var det ett sådant folk fick se mot Esbjerg i Europa League. Danskarna är inte så illa som det låter (segrar bort mot St Etienne och Standard Liege) men det är ju inte direkt så att Elfsborgs spelare tagit sitt ansvar när det väl har gällt – det måste kunna ställas krav på spelarna och inte bara på alla andra.

***

Här är åttondelsfinalerna i U17-VM:

Imorgon: Italien-Mexiko, Japan-Sverige, Brasilien-Ryssland, Honduras-Uzbekistan.

Tisdag: Uruguay-Slovakien, Marocko-Slovakien, Argentina-Tunisien, Nigeria-Iran.

Sett till gruppspelet är Brasilien storfavoriter, andrahandsfavoriter är Japan (enda laget tillsammans med Brasilien som tagit full pott så här långt), Nigeria och Uruguay.

Intressant är att vinnaren i Japan-Sverige ställs mot vinnaren i mötet Uzbekistan-Honduras i en kvartsfinal och DET är inte omöjligt…Japan, däremot, är nästan det.

***

6-0 på Brommapojkarna visade att AIK högst sannolikt tar andraplatsen i allsvenskan men också att BP, som alla betraktade som klart för allsvenskan 2014, nu ligger i riskzonen igen.

Sista omgången: Halmstad mot BP, där har vi en riktig rysare i allsvenskans slutskede.

***

Ibland hamnar du på ställen, som du med säkerhet vet att du aldrig kommer att återkomma till ännu en gång.

Som Jyväskylä eller Vallåkra.

Jag var helt säker på att jag hade Sharjah, Förenade Arabemiraten, på den listan.

Men du vet aldrig, det vet du.

Ä

 

 

Patrick Ekwall

Helt plötsligt började det regna

Dubai nu.

Senast jag var där var nog en sisådär 25 skyskrapor sen, för två år sen.

Och det tar aldrig slut.

Vi bor på ett charmant Radisson Blu vid marinan och hur jag än vänder och vrider skallen när jag tittar ut från fönstret så ser jag byggarbetsplatser, gubbar som bygger, enorma mörka glasrutor som monteras, kranar som ståtar högst där uppe ovan molnen.

I något som betraktas som ett attraktivt område finns det inte endaste plätt som det ska byggas på, även om den så är liten att den knappt rymmer en tennisplans yta: uppåt finns det alltid plats.

Ett tag till i alla fall.

Eftersom husen som byggs helst ska vara högre än alla andra hus så börjar himlen bli trång i Dubai.

***

“Chocken” som slog mig och Rasta-Danne när vi var på tillbaka till AL Ain och det började – regna.

***

Tänk att de som envist brukat hävda att det som sker i omklädningsrummet stannar i omklädningsrummet oftast är de som aldrig kan låta det förbli så.

Så länge det skrivs bok så är det uppenbarligen helt ok att bestämma vilka hemligheter som ska släppas eller inte.

Därför kan jag förstå om Roy Keane och Michael Laudrup, bland flera, kritiserar Sir Alex’ senaste bok där han släpper iväg en och annan hemlighet om vad som hänt bakom lyckta dörrar.

Jag har inga problem med att läsa sådant, det blir ju intressant på alla sätt.

Och tycker alltid att sanningen ska fram.

Men då hade det varit klädsamt om sådana som Sir Alex inte såg till att tysta ned alla andra under tiden som ledare.

***

Dubai är och förblir sjukt.

***

Sverige är alltså redan vidare till åttondelsfinal i U17-VM, oavsett hur det går mot Mexiko.

Vem vi möter där är inte det allra enklaste att räkna ut, förutom om vi blir tvåa i gruppen för då väntar Italien i Abu Dhabi. på måndag.

Skulle Sverige vinna gruppen blir det spel i Al Ain igen, mot antingen Kanada, Iran eller Österrike.

Och blir vi trea så tror jag och Rasta-Danne att det som väntar är Japan.

Spännande, oavsett vilket.

Japan har imponerat stort så här långt, tillsammans med Brasilien det bästa laget. Italien har inte övertygat men tagit de poäng som krävs, sin vana trogen.

Kanada, Iran eller Österrike har jag dålig koll på. Å andra sidan så tror jag att Nigeria vinner gruppen, svårt att se att de klantar sig mot Irak.

***

Jodå, det har blivit ett (väldigt trevligt) besök hemma hos Wilhelmssons.

Återkommer i ärendet.

***

Regnet varade inte länge, men ändå.

Det fanns.

Ökenregn.

***

I senast PÅDDEN kör jag och Olsson long distance, jag från en öken och han i ett hav av kycklingvingar på finare sidan av New York.

Vi pratar UAE, öknen, Portugal, Ronaldo, blöjor och vilka stora stjärnor man gärna vill bli plåtad med.

Eller har blivit.

Lyssna HÄR.

***

“Vi har haft ett fantastiskt första år”, skriver Friends Arena i ett pressmeddelande om – Friends Arena.

Jovars, en katastrofusel invigningskonsert har följts upp av både landskamper och konserter med mycket folk.

Men jag tror inte att alla som vallfärdat till arenan, och haft ett rent helvete att ta sig fram och tillbaka eller kunna köpa sig en korv i pausen eller vad du vill köper “fantastiskt”.

Jag tror inte de lag som halkat omkring på ruttet gräs vill beskriva det som “fantastiskt”.

Inte med en rad nämns det kaos som svävat över anläggningen under hela året, i alla olika tänkbara sammanhang.

Humor.

***

Tyvärr så ser det ut som om Isak Ssewankambo är helt borta från VM-turneringen efter sin senaste skada.

Då talar vi om den spelare som de flesta anser sig vara lagets i särklass bästa.

Ett tungt avbräck för Sverige, som ändå har ett starkt centralt par med Helsingborgs IF/Malmö FF-kombo Elias Andersson/Erdal Rakip.

Men synd om Isak och om TV-tittarna, han hade varit väl värd att se i de här sammanhangen.

***

Cascais bokat.

***

Det är förstås inte särskilt underligt att folk blir upprörda för att de inte får tag på plåtar till Sverige-Portugal för folk blir alltid förbannade när de inte får tag i biljetter till attraktiva evenemang.

Och aldrig när det gäller Sverige-Norge i en träningsmatch.

Att sen en jäkla massa biljetter gått till samarbetspartners kan man ju tycka vad man vill om, men jag förstår ju att de som väljer att pumpa in stora pengar i svensk fotboll åtminstone har i sina avtal att de ska få biljetter till matcherna.

Värre då att några av dessa nasar ut plåtar för dubbla priset på olika försäljningsmarknader.

Men bäst är ändå Bladet som fläskade på med populistiskt förbundshat för att sponsorer fått biljetter när de själva tillhör de sponsorer som fått biljetter – som Bladet sen säljer ut, helst via en tjänst som kostar pengar.

***

Tillbaka i Al Ain nu för match.

Det är molningt, minsann.

Men värmen, som är intensivare här än i Dubai, slår mot en när man går ur den luftkonditionerade bilen.

“Det börjar bli vinter nu”, säger chauffören.  “Det är lite kyligt nu”.

Patrick Ekwall

En ny Blomqvist, Corneliusson och Bjärred

Jag har hunnit lära mig genom åren att i vissa länder fungerar ibland bara en metod för att det ska bli rätt:

Det västerländska svinet!

Du tar till den metoden när du inser att det inte finns någon vettig återvändo och du vill ha enkla, snabba beslut.

Nöden har ingen lag när du trättnat på manana, manana och ett ansiktuttryck på människor som gör att du förstår att ingenting kommer hända eller bli så som du vill att det ska bli.

Västerländska svinet är ingen snygg manöver, men det är nödvändigt.

Rasta-Danne har inte anammat den metoden.

Han är för snäll.

Han har den väldigt goda egenskapen att han tror gott om alla människor, han kan inte riktigt läsa av att situationen kommer att kapsejsa.

Därför är vi lite av TV-sportjournalistikens Good Cop/Bad Cop och det fungerar. Åtminstone i öknen.

***

Vilken oerhört underhållande och heroisk insats U17-landslaget gjorde mot Nigeria: 3-3 till slut.

Du kan förstås tycka vad du vill om U17-fotboll, men underhållningen är det sällan något fel på och Nigeria är en stormakt inom ungdomsfotboll, an av favoriterna till att vinna hela det här mästerskapet.

Svensk fotboll har någonting för framtiden att hämta här, det råder det inga som helst tvivel om…laget har i stort sett aldrig förlorat över 90 minuter och i en värld där vi överhopats av unga spelare som vill trolla som Zlatan så känns det bra att vi här har ett gäng unga begåvade spelare som inser att utnyttja sin talang genom att spela för laget.

Sixten Mohlin är, trots tavlan igår, en oerhört lovande målvakt – redan så väldigt mogen i sitt spel. Där har vi tveklöst Sveriges nästa stormålvakt och hade jag varit i Malmö Ff:s kläder hade jag försökt matcha in killen så snart som möjligt.

Linus Wahlqvist är en pudelklokt spelande mittback som kan behöva lite mer muskler, men som har ett storspel i kroppen och det gäller förstås även den 16-årige Ali Suljic, som hade problem som mittfältare i första matchen men som visade sin styrka som ytterback mot nigerianerna (han känns som mittback, framöver, en ny Bjärred)

Jag gillar mittfältare som Elias Anderson (en Tobias Linderoth), Isak Ssewankambo (stort, stort spel i sig, blicken, rycket, kraften) och Erdal Rakip (trygg med bollen, bra steg, härlig spelförståelse).

Anton Saletros visade mot Nigeria att han kan i någon sorts Jesper Blomqvist-style som gav fina vibbar.

Gustav Engvall är en Johan Elmander in disguise med mycket power, näsa för mål och teknik (med förkärlek för snurrfinten).

Valmir Berisha känns Danne Corneliusson, hundrarpocentig i straffområdet.

Och Carlos Strandberg har så oerhört mycket power i kroppen redan att han kan forcera vilket lag som helst på den här nivån. På egen hand.

***

Sverige är sannolikt redan klart för en åttondelsfinal med sina fyra pinnar och hygglig målskillnad.

Men enklast: om Argentina tar poäng mot Kanada i sin sista gruppspelsmatch så är Sverige vidare, även om det blir 10-0 i baken mot Mexiko.

Här är grupperna efter två omgångar.

***

Min lördagskrönika som egentligen är en onsdagskrönika (eller om det är tvärtom) handlar idag om tennis, Pim-Pim och Björkman.

Är det så himla kul egentligen, att svenska ex-stjärnor visar att vi är så dåliga?

Kan vi inte satsa på de få talanger vi har. Och inte de som vi inte har?

Du läser den HÄR.

***

Ja, Sixten Mohlin gjorde en jättetavla mot Nigeria.

Men han gjorde flera helt avgörande räddningar, i EM-slutspelet, mot Irak och mot Nigeria.

Och killen är 17 år.

Vi får, på något vis, aldrig glömma att de här spelarna vi ser är just 17 år eller yngre.

Ronnie Hellström var några år äldre när han ställdes i målet för Sverige mot Italien i “riktiga” VM, 1970 i Mexiko.

Han inledde med att släppa in en rullande, enkel, boll under sig.

Och i Ronnies fall så slutade det ju ganska bra.

Så här gick snacket mellan mig och Sixten efter matchen:

***

Isaac Success!

Såg ni målet han gjorde?

Världsklass.

***

Superettan-avslutningen är att se fram emot.

***

Ingenting är så självklart som att Kalmar FF ska pensionera Rydströms tröja.

Det är ändå ingen som får på sig den, till att börja md.

***

Jag lider med Andreas Eriksson.

***

Nu vet jag ju inte hur bra Halmstads BK:s U21-lag är, men sett till hur A-laget går så har jag lite svårt att förstå varför inte Valmir Berisha är ett namn som knackar på porten till A-laget och knappt ens får spela i deras U21-lag.

Men de kanske är fantastiskt bra, U21-laget alltså.

Ser vi till A-lagserfarenhet så finns det en del spelare i det här U17-laget som redan fått känna på lite A-lagsspel.

Carlos Strandberg (förstås, elva allsvenska matcher och tre mål), Gustav Engvall, Erdal Rakip, Gentrit Citaku och Linus Wahlquist. Några därtill tränar med A-laget och fått ströchanser.

Steget är stort, det vet alla, men vissa klubbar är mer eller mindre redo att ge talanger en möjlighet.

Och jag menar att ett framgångsrikt landslag (som detta är) och som lagen med spelare flödda -71 och -81 var genererar i slutändan framgångsrika spelare.

***

Långe Lundh och jag är annars Bad Cop/Bad Cop och där ligger jag i lä (du kan fråga vilken Budapest-staionerad mediavakt som helst).

 

Patrick Ekwall

BILD-EXTRA: Shejker, dansare, fotboll och Miss Mulla

Jag och Rasta-Danne ångar på här i Al Ain med U17-spelare, Fifa-folk, agenter, ground hoppers, kameler och en hel del annat löst folk.

Vi kunde haft det sämre.

Men jag glömmer förstås inte att på varje sådan här resa går det till till Zilina i Slovakien.

Allt har dock sin charm, om än annorlunda charm.

On request, här ett bloggklassiskt BILD-EXTRA:

 

Khalifa Bin Zayed Stadium, med de traditionella porträtten på shejker. Här Sverige i helblått inför mötet med Irak.

Ackrediteringspersonalen i Al Ain tyckte att jag och Rasta var ett exotiskt inslag. Mest Rasta, även om de kände att jag var jäkligt lik Simon Cowell i American Idol. De ville gärna föreviga…

…oss och det blev så här. Bilden skickad via mejl från Miss Mulla (ja, hon hette så).

Två sköna lirare på plats i UAE för att se fotboll (och arenor): Hasse Eskilsson och Robert Tennisberg.

Sverige tränar i månskenet på Al Ains imponerande träningsanläggning. Sju gräsplaner står tillgängliga, alla perfekt klippta. Och då är det ungdomsakademins anläggning…

De här lirarna tillhörde en dansgrupp och det var därför de körde de där pinnarna, som de använde i sin dans.

 

Alla vet vi att länder som Qatar och Förenade Arabemiraten importerar arbetskraft från länder som inte har den allra bästa levnadsstandarden. Många får det bättre, det ska inte glömmas. Men en hel del utnyttjas till max. Jag är inte helt hundra att de här killarna från Nepal – som får lägga om vägen utanför vårt hotell – känner att de har ett jobb som de uppskattar i svinhettan.

Helt plötsligt i en lokal TV-kanal som sände fotboll så dyker han upp: Måns Zelmerlöv!Hur har han tid med allt?

Vår chauuför Johnson är från Sri Lanka och älskar sitt jobb här.

“Det är som ett gift”, säger han. “När jag åker hem så vill jag tillbaka igen. Bättre betalt, bättre levnadsförhållanden och bättre miljö”.

Här poserar Johnson med Rasta-Danne utanför Al Ains museum.

Det går fort när det väl sätter igång, men solnedgångarna blir sällan så vackra som i den asiatiska världen: mystiken, färgerna, ljuset.

***

Nu laddar vi för Sverige-Nigeria.

Det kommer att bli åka av.

 

Patrick Ekwall

Jag och Rasta-Danne i öknens ensamhet (men regler är regler…)

Det går inte att undvika hettan.

Den är extrem här i Al Ain, när det ändå börja närma sig “vintertid” och den kommer vara lika intensiv i Qatar, egentligen oavsett när man väljer att spela.

36 grader idag, helt vindstilla och värmen lägger sig aldrig…kvällstid söker vi svalka från utplacerade AC-maskiner på restaurangens uteservering…det är som att leva i en enorm jävla bastu.

Det är möjligt att man kan göra som Bosse Larsson (för det var han från början, inte Schwarz) en gång sa: vi har inte kommit hit för att bry oss om vädret, vi är här för att spela fotboll.

Och visst kan du spela.

Men det blir som det blir.

Gåfotboll, fejkade skadepauser för att kunna få dricka, kontringsspel, lusigt tempo och allt det som du kan tänka dig att det blir när spelare ska springa omkring och försöka få luft.

En vanlig människokropp löser inte att springa i högt tempo under 90 minuter i ökenhetta.

Att Fifa söndermutats för att förlägga VM 2022 i Qatar kan ett barn lista ut.

Ingen vettig människa kan komma på att spela ett fotbolls-VM-slutspel i ett klimat som tillochmed kamelerna söker skugga i.

***

Tänk att det till slut blev 4-1 till Sverige mot Irak i den där historiska för VM-matchen för ett svenskt U17-landslag.

Med bud på 5-1.

Vem hade trott det efter första halvlek på Khalifa Bin Zayed Stadium?

Förvisso hade Sverige 1-0, men det var så undermålig teknisk nivå på Sveriges fotboll att jag undrade om de var sant efter ha sett Nigerias bästa 17-åringar bara en timme innan.

Jag utgår från att det kan se ut så när det står mycket på spel, när nervspänningen inför något nytt är hög och när man fortfarande bara är 17 år…gå till dig själv, hur jäkla mogen var du själv i ditt spel som 17-åring?

Först när de svenska spelarna fick lugn i kroppen, började sortera ut sitt agerande och våga göra något med bollen när de hade den – och inte likt Salzburg-Elfsborgsyndromet bara fundera på vad man ska göra när motståndarna har bollen – så såg man varför detta LAG (för det är exakt vad det är, ett landsLAG) tagit sig hit.

Målvakten Sixten Mohlin räddade Sverige ur knipan i första och är en extrem talang, oerhört trygg och säker för sin ålder.

Jag gillade att mittbacken Linus Wahlqvist hade modet att efterhand spela smart och lugnt, jag tyckte lite synd om 16-årige försvarsspelaren Ali Suljic som fick vikariera som central mittfältare men han banade en hel del väg för Elias Anderssons tre målpass.

Gustav Engvall såklart med två mål, varav ett av hög klass.

Valmir Berisha tror jag också en del på, men behöver ha bollen på fötterna lite mer för att komma rätt.

Och Carlos Strandberg är ju så pass stark i de här sammanhangen att det inte är konstigt att han gjort elva allsvenska matcher redan. Han borde vara en startspelare.

***

Det finns ett enda kamerateam på plats i Al Ain.

Det är jag och Rasta-Danne.

Fifa behandlar oss efter sina “Fifa-regulations” som om det vore ett senior-VM med alla världens stjärnor och inte ett VM för 17-åriga pojkar samt som om vi var på matcher som hela världen stod på kö för att bevaka.

Det var Rasta-Danne med sin kamera på innerplan och jag satt på en pressläktare med max 5-6 utsända journalister.

Vi fick en bibba papper i handen på vad vi fick göra, eller framförallt INTE göra, hur vi skulle gå, INTE gå, vilken väst som skulle bäras, när den skulle bäras och att intervjuerna direkt efter matchen inte fick överstiga mer än 90 sekunder för då kunde det bli reprimand.

Om vi säger så här: jag och Rasta-Danne stod inte och trängdes i intervjuzonen för TV-bolag efter matchen. Vi var nämligen helt själva, bevakade av fyra-fem Fifa-underhuggare.

Jag lovar återkomma i ärendet, det finns mycker berätta.

***

Vi gratulerar Malmö FF till ett SM-guld, för nu går det inte att missa.

Och Falkenberg löser väl sin allsvenska plats nu, efter segern mot Varberg?

***

Nigerias U17-landslag, en sån maskin och underbarnet Isaac Success var inte bara ett häftigt namn, han var för jäkla bra också.

***

Ja, hur fan skulle det se ut om vi gjorde en intervju med förbundskapten och dessutom några spelare (ej tillåtet, “strictly forbidden”, hette det när jag frågade) i flashzonen direkt efter matchen, hur fan skulle det se ut om jag gick 25 meter utan att ha en brun väst i handen, hur fan skulle det se ut om Rasta-Danne bytte sida i paus för att få bättre bilder bakom målen, hur fan skulle det se ut om vi fick ha vår kamera bakom målet på Nigeria-Mexiko när ingen i Sverige hade skickat in en “ansökan” om det för att boka en plats i något som ändå är vår rättighet, hur fan skulle det se ut om vi intervjuade Hasse Eskilsson på läktaren i pausen mellan två matcher?

Vi är förvisso det enda kamerateamet på plats men hur fan skulle det se ut egentligen, någon jävla ordning måste det väl ändå vara!

***

Vår chaffis, Johnson, hade igår en längre utläggning om matkulturen i Sri Lanka (han är därifrån) som var lite väl svårtydd.

Än värre då när han skulle förklara hur man fick fram en specialitet som kokosnötsvin.

Ingen aning om hur det egentligen gick till, men det låter vansinnigt äckligt.

Johnson hävdade motsatsen.

***

Zlatans mål är en snackis även här även om Ligue Öhh inte direkt vevas i sportprogrammen.

***

Al Ain FC är knappast någon dussinlag och såg starka ut när de slog Dubai SC med 4-2 på bortaplan idag.

Asmoag Gyan, ni vet Ghanaforwarden med nr 3 på ryggen är här och så är även brassen Michel Bastos.

Tränare är Quiche Flores.

Al Ain FC är det enda laget från Förenade Arabemiraten som vunnit asiatiska Champions League, de gjorde det 2002-2003.

Och Khalifa Bin Zayed Stadium och den fina anläggning jag beskrev senast är tillhållet för klubbens ungdomslag/akademi.

A-laget finns på en helt annan arena.

***

Smart av Malmö FF att sälja Rantie och casha in samtidigt som Molins lockades tillbaka hem, gjordes till forward och ser ut att vara helt avgörande i guldstriden.

***

Långe Lundh är hipster utan att veta om det själv.

***

Sverige saknade både Isak Ssewankambo (skadad) och Erdal Rakip (avstängd), bägge lär gå rakt in i det svenska laget mot Nigeria.

Och de kommer att behövas.

***

Stort att se Hasse Eskilsson på plats i Al Ain.

Jag återkommer även där i ämnet.

Men han är ju för skön ändå, den gode Eskil…så engagerad, så hjärtligt god och så oerhört hängiven något han går in för att fixa.

***

Även Björn Runström, Felix Magro och Robert Bengtsson-Bärkroth på läktarplats under Sveriges match, alla tre i rollerna som agent/scout.

***

Det var så varmt idag att inte ens Blatter hade kunna övertyga en vanlig Fifa-delegat att det egentligen var svalt.

Men han hade försökt.

 

Patrick Ekwall

Rapport från arabvärldens Finspång

Rasta Danne säger Finspång.

Jag vet inte, jag har inga erfarenheter av Finspång.

Rasta Danne har förvisso inte världens koll på Al Ain, men han har en jävla koll på Finspång.

Al Ain, utslängt i en öken lite drygt 90 minuters bilväg från Dubai, har förvisso ett mastodontpalats åt shejken men till skillnad från Abu Dhabi och Dubai är det lite mer Förenade Arabemiraten på riktigt.

Inga skyskrapor, inga skrytbyggen, inga isbanor i köpcentrat, inga skidbackar i 40-gradig värme, inget som är för mycket; ja, möjligen som Finspång då, om jag tänker efter.

Däremot ett och annat väldigt amerikaniserat turisthotell med svalkande poolområden och resenärer från hela världen som steker i en hetta som dagtid når olidligt höga gradantal på termometern.

Jag vet inte varför de valt att åka hit om de nu ändå skulle ta sig till hela vägen till Gulfen, det känns lite som om de bokat ospecificerat och haft förhoppningar om fina Dubai men blivit utslängda till det där stället där borta bakom de finaste av fasader.

Eller så handlar det om att strunta i var du är, bara det är varmt om fan, finns alkohol på hotellet och poolen är soft. Som de britter (såklart) som gick igång stenhårt på allt som serverades i plastgals runt poolbaren igår under någon sorts “poolparty” med Happy Hour och som var så klassiskt blekengelskt packade i stekhettan framåt 15-tiden att jag undrade hur de skulle ta sig vidare i kvällen.

Jag och Rasta-Danne svalkade oss med Sveriges sista träning inför sin första match någonsin i U17-VM.

***

Sixten Mohlin (Malmö FF) – Ramhorn (Kalmar FF), Noah Sonko Sundberg (AIK), Linus Wahlqvist (IFK Norrköping), Ramhorn (Kalmar FF) – Gentrit Citaku (IFK Norrköping), Ali Suljic (Chelsea), Elias Andersson (Helsingborgs IF), Mirza Halvadzic (Malmö FF) – Valmir Berisha (Halmstads BK), Gustav Engvall (IFK Göteborg).

Så såg Sveriges startelva ut på sista träning inför kvällens möte med Irak (kick off kl 18:00 i Sjuan och här på fotbollskanalen.se).

Noterbart att Isak Ssewankambo (Chelsea) och Erdal Rakip (Malmö FF), tillsammans skulle de kunna vara ett troligt innermittfält, saknas. Isak skadad, Erdal  avstängd.

Av det jag såg på träningen imponerades jag av den 16-årige Suljic (alltså ett år yngre än alla andra) och av HBK:s Berisha.

Men här finns väldigt mycket talang. Såklart. Annars hade de inte varit här.

***

Om du beställer en kaffe och låter den stå en halvtimme, då är den varmare än när du fick den.

Ungefär så hett är det.

***

Om du undrar varför jag benämnde höger- och vänsterbacken som Ramhorn utan förnamn så beror det på att de är två och enäggstvillingar. Omöjliga att skilja på för en oinvigd.

Den ena är Johan och den andra är Sebastian.

***

Vi kan förstås tycka att Al Ain är en håla i en öken.

Men fotbollsklubben Al Ain FC har en träningsanläggning som ett allsvenskt lag bara kan drömma om, sisådär tio träningsplaner, eget gym och en hyggligt modern arena.

Då ska man vet att snart står en helt nybyggd arena klar i staden, på håll såg den helt fantastisk ut.

***

Sverige är i en grupp med Irak, Mexiko och Nigeria.

Om ni tar en titt på vilka nationer som vunnit U17-VM genom åren, då tror jag ni inser vilken tuff lottning det är:

2001: Frankrike

2003: Brasilien

2005: Mexiko

2007: Nigeria

2009: Schweiz

2011: Mexiko

Matchen mot Irak kan bli helt avgörande för om Sverige tar sig vidare eller inte, eftersom de fyra bästa treorna går till åttondelsfinal från de sex olika grupperna. Läs mer HÄR.

Irak är också helt nya i de här sammanhangen och i två matcher tidigarei år mot irakerna blev det oavgjort i bägge.

***

Johnson är namnet på vår chaffis i stan.

Han är från Sri Lanka – hela landet är uppbyggt på inhyrd arbetskraft från andra länder – och berättade glatt att han “bara” jobbade sex dagar i veckan och “max” 12 timmar om dagen.

“Dessutom får jag semester”, förklarar Johnson, som om det inte var en rättighet alla hade.

Han kan dra hem när han vill till hemland, men pengarna och levnadsstandarden avgör.

“It is like a poison. It’s hard work, but it’s much better that at home”, menar Johnson.

Han imponerade stort med trådlös wifi i bilen.

De tror jag inte de har så ofta i taxibilarna på Sri Lanka. Eller i Finspång, för den delen.

***

Fotbollskanalens Lorenzo Medici har rankat U17-VM:s – på förhand – största talanger:

10. Franco Acosta (Uruguay, liverppol Fenix) Anfallare Född: 1996-03-05  Längd: 177 cm.
Kvick och snabb anfallare som har bra målkänsla. Väger fortfarande lite lätt men har talangen för bli en vass anfallare ute i Europa. Påminner lite om landsmannen Nico Lopez.

9. Caio Rangel (Brasilien, Flamengo) Anfallare Född: 1996-01-16  Längd: 172 cm
Ytter-anfallare som gillar utmana och dribbla. Snabb i fötterna och ändå rätt stark i kroppen med tanke på hans längd. Är lite av en Lucas Moura-typ.

8. Leonardo Suarez (Argentina, Boca Juniors) Mittfältare  Född: 1996-03-30  Längd: 162 cm.
Suarez är nog bara något år ifrån att bli ny publikfavorit på La Bombonera. Offensiv mittfältare som är en mycket bra dribbler och har en vass vänsterfot.

7. Matheus Indio (Brasilien, Vasco da Gama) Mittfältare Född: 1996-02-28  Längd: 179 cm
Mycket spelbegåvad mittfältare som både kan ta den defensiva rollen på mitten eller längre fram strax bakom anfallarna. Arsenal har varit ute efter den passnings-begåvade brassen. God frisparksskytt.

6. Alberto Cerri (Italien, Parma) Anfallare Född: 1996-04-16  Längd: 194 cm
Enormt storväxt anfallare men har ändå bra bollkontroll. Givetvis stark i luften och har ett mycket bra skott. Har redan debuterat för Parma i Serie A. De italienska storklubbarna står på kö för att signa Cerri.

5. Valentino Lazaro (Österrike, Red Bull Salzburg) Mittfältare  Född: 1996-03-24  Längd: 180 cm
Snabb och kvick i rörelserna och är både playmaker och lirare. Österrikaren är en otroligt sevärd spelare och lär bli landets näste storstjärna efter David Alaba. Var ytterst nära att skriva på för Inter 2012.

4. Robert Kenedy Nunes (Brasilien, Fluminense) Anfallare  Född: 1996-02-08  Längd: 182 cm
Förutom ett läckert namn så är det också en riktigt läcker spelare. Har stark fysik och bländande teknik och bra löd i vänsterfoten. Både Real Madrid och Manchester United har visat stort intresse för brassen. Hulks efterträdare?

3. Kevin Mendez (Uruguay, Penarol) Anfallare  Född: 1996-01-10 Längd: 174 cm
Fräck och företagsam anfallare som kallats för Uruguays Carlos Tevez. Har fin balans och är mycket dribblingsskicklig. Troligen Uruguays näste storspelare. Barcelona har visat intresse för den unge uruguayaren.

2. Alen Halilovic (Kroatien, Dinamo Zagreb) Mittfältare Född: 1996-06-18  Längd: 169 cm
Den blonda håret, den taniga kroppen och den fina tekniken. Det går inte att låta bli att jämföra honom med Luka Modric. Förmodligen dröjer det inte länge förrän de spelar ihop i det kroatiska A-landslaget eftersom Halilovic är en talang utöver det vanliga. Dinamo Zagreb-liraren har sublim teknik och stor spelförståelse.

1. Sebastián Driussi (Argentina, River Plate) Anfallare  Född: 1996-01-09  Längd: 176 cm
Argentinas nästa superstjärna. Driussi har bra bollkontroll, är stark i kroppen och är en vass målskytt. River-anfallaren har jämförts med Sergio Aguero och liknelsen är inte helt fel. Driussi har det mesta för att ta fotbollsvärlden med storm.

Håll även ögonen på: Success Isaac (Nigeria, Granada), Thiago Mosquito (Brasilien, A. Paranaense), Adrian Grbic (Österrike, Stuttgart), Fran Brodic (Kroatien, Dinamo Zagreb), Valmir Berisha  (Sverige, Halmstad), Gennaro Tutino (Italien, Napoli).

Sett till de första matcher som spelats så imponerade Mosquito (tre mål), Uruguays Mendez och Acosta men knappast Halilovic när Kroatien fick stryk av Marockp.

***

Ett ungdomsmästerskap är ett ungdomsmästerskap, jag tycker att det är extremt intressant men jag tycker inte att det kan jämföras med seniorprestationer (på exempelvis galor) då det är begränsat till en viss ålder.

Det vi har framför oss är alltså ett världsmästerskap för 17-ringar i världens absolut största sport med representanter från HELA världen, från varenda hörn på vårt jordklot.

Sverige är med för allra första gången och matcherna TV-sänds.

Jag och Rasta-Danne var igår de enda utsända svenska mediarepresentanterna.

Möjligen tittar TT ned på ett stipendium utdelat av Svenska Sportjournalistförbundet, i övrigt ingen: inte Bladet, inte Getingen, inte DN, inte Bildbyrån, inte SvT, inte ens Finspångs Allehanda.

Jag menar inte att det är ett mästerskap som svensk media ska kasta sig iväg på, men jämför gärna med junior-VM i ishockey där Sveriges Tre Kronor tävlar med…ja, är det fem-sex nationer?

Och visst är det långt borta, men du kan flyga till Dubai billigare än det är att ta X2000 från Stockholm till Kalmar (md ett byte) och då går det desutom snabbare att ta sig hit.

Om nu fotboll är nationalsporten så har vi framtidens landslagsstjärnor här och nu.

Det borde vara värt en större bevakning.

***

Idag ser jag dessutom fram emot att få se Issac Success i Nigeria: på tal om häftiga namn.

***

Rasta-Danne påpekar att Finspång har ett slott, där det en gång byggdes kanoner samt att det är Sveriges sjörikaste kommun.

Bengt Baron och Lotta Neuman är från Finspång.

Jag vill betona att Finspång Allehanda inte existerar.

Men trodde väl ändå ingen på.

Patrick Ekwall

Vad jag hade glömt…om junior-VM 1991

Det var jag och Kenta Johansson på junior-VM 1991, de enda utsända.

Inte 1990, som jag skrev.

Mitt minne är usel, men Kents är desto bättre.

Så här skriver han i mejl:

“Häpp!
Kul att bli omnämnd i din blogg/krönika på Fotbollskanalen.
Här kommer lite uppdatering från JVM i Portugal:
Femteplatsen i JEM 1990 tog Sverige till junior-VM, för första och hittills enda gången. Laget som klarade detta bestod av spelare (födda tidigast 1/8 1971) som Niclas Alexandersson, Patrik “Bjärred” Andersson, Jonny Rödlund, Niklas Gudmundsson och Magnus Hedman.
Förbundskapten Ulf Lyfors lag blev 11:e lag av 16 i junior-VM, som spelades i Portugal 1991. För Sverige blev det i gruppspelet förlust mot Mexiko (0-3), seger mot Elfenbenskusten (4-1), och förlust mot Brasilien (0-2).
– Lottningen var svår, inget europeiskt motstånd alls, men i tekniskt hänseende har vi faktiskt närmat oss Brasilien. Det här laget höll mycket hög standard i Europa och jag vill påstå att det hörde till de 10 bästa i VM, även om slutranking blev en elfteplats. Man ska komma ihåg att det är en prestation att överhuvudtaget komma så här långt, sade SvFF:s tränaransvarige Lars “Laban” Arnesson efter turneringen.
Mest uppmärksammad i det svenska laget under JVM blev Jonny Rödlund, som gjorde ett mål och spelade fram till två mot Elfenbenskusten. En lysande framtid spåddes även Magnus Hedman (född -73) som tog en straff mot Brasilien, och Niklas Gudmundsson som 1991 spelade i tre landslag: A, OS och JVM.
Truppen till JVM 1991: Mats Svensson (Landskrona BoIS), Magnus Hedman (AIK) – Glenn Ståhl (IFK Värnamo), Rasmus Svensson (Malmö FF), Magnus Johansson (IFK Göteborg), Filip Apelstav (Västra Frölunda) – Niclas Alexandersson (Halmstad), Henrik Nilsson (Malmö FF), Jonny Rödlund (IFK Norrköping), Jonny Hägerå (Örgryte), Stefan Paldan (Öster), Ulf Lilius (Helsingborgs IF), Mikael Hellström (Hammarby), Patrik “Bjärred” Andersson (Malmö FF) – Roger Nordstrand (Örgryte), Andreas Bild (Öster), Niklas Gudmundsson (Halmstad).
Kan tilläggas – att…
… du besegrade Lennarth Alexandersson i tennis – eller var det hans fru Ulla?
… Lars-Åke Lagrell var på besök
… Laban Arnesson var überlaiter och drack portvin ut-å-helvete
… bästa innestället hette Industria
… låt nr 1 vid den tidpunkten, var Loosing my religion med R.E.M.
… Bild och Rödlund streakade på hotellet
… du vann varje straffsparkstävling
… Bjärred bajsade ner sig
… Rödlund åkte på bagagebandet runt hela Schiphol
… Elfenbenskustens lag bodde på samma hotell som svenskarna och åt som horses
Med mera.
Ha det bra i UAE.

 

Kent Johansson
Patrick Ekwall

Missing links

Två länkar föll bort i det förra blogginlägget.

De får en egen blogg.

Först krönikan om Rydström från maj 2012.

Sen onsdagskrönikan om att Zlatan, appen och att det kanske inte bara handlar om att nå ut till sina fans.

Så, då drarg jag ut i ökenlandskapet igen.

Återkommer med rapport senare ikväll.

Patrick Ekwall

UAE, nu gäller det slutspel

Mot UAE.

Det var förre förbundskaptenen Olle Nordin som sa UAE och det var en av de första gångerna som vi på riktigt skulle höra talas om landet.

Sverige skulle spela mot Förenade Arabemiraten men Olle valde att säga UAE, lite korrekt sådär, på sin Älmhulsdialekt.

Nu säger alla bara Dubai.

“Jag vill ha Dubai-pengar”, hör jag när det ska växlas pengar på Arlandas Forex.

Jag ska förvisso landa i Dubai men direkt vidare till en ökenoas som heter Al Ain. I UAE.

Det är en resa från ett VM-kval till ett VM-slutspel och jag ser väldigt mycket fram emot det.

U17-VM närmare bestämt.

Sverige är med för första gången: jag och Rasta-Danne hänger på.

***

Sverige-Tyskland?

Ja, det blev lite som att gå en uppvisningmatch,

Självklart kan du lura i allt och alla att det gäller “seedningspoäng”, men du kommer aldrig få en fotbollsspelare i hela världen att brinna för den typen av motivation.

Det finns otaliga exempel på fotbollsmatcher som inte gäller någonting som blir ungefär som Sverige-Tyskland, för att de inte gäller någonting.

Jag tror aldrig att Sverige gjort tre mål på Tyskland i en match som gällt liv och död, jag tror aldrig att Tyskland gjort fem om vi hade haft ett svenskt lag som kämpat för sin överlevnad.

Det hade aldrig blivit som det blev den här gången, trots att det en gång blev 4-4.

Sverige kom med ett halvt B-lag, Tyskland från Candy Shop…det känns väldigt mycket 5-3, trots allt.

***

Har vi ett mittbacksproblem eller är probleme att mittbackarna hamnar i problem?

Ja, det är förstås svårdefinierat.

Om Per Nilsson, helt utan press, spelar en väldigt enkel boll rakt i gapet på en motståndare så är det förstås Per Nilssons frl.

Om Micke Antonsson hastar iväg en boll till en tysk i trångt läge efter en klassisk “kompispass” från Källström så är det nog inte bara Antonssons fel.

Du kan alltid vrida och vända på det där, men ett misstag någon annanstans på planen kan ibland vara lika bidragande till ett baklängesmål även om det inte blir lika tydligt.

Med det sagt så tyckte jag Per Nilsson såg lite fladdrig ut, både mot Österrike och mot Tyskland…mot tyskarna direkt stressad i sitt agerande vid många tillfällen. Det är möjligt att det beror på självförtroendet, det har inte gått superbra för vare sig Per eller klubblaget i Bundesliga på sistone. Han drog iväg en indianare som orsakade baklängesmål även i senaste ligamatchen.

Det kommer bli extremt viktigt för Erik Hamrén att välja “rätt” spelare i ett play off, för där och då handlar det inte om att “bygga ett lag” utan om att vara som bäst just exakt i de bägge matcherna över fyra dagar.

***

När Henrik Rydström nu lämnar Kalmar FF så blir Kalmar FF aldrig vad det en gång har varit.

Det känns trist att konstatera att Rydström lämnar allsvensk fotboll, om det nu är det han gör? Eller ska han springa omkring och harva i Mjällby ett par säsonger nu?

Oavsett vilket har vi en plats för honom i TV-laget.

Förvisso på bänken till att börja med, men han kan nog ha förmågan att arbeta sig in i startelvan.

***

Hur mår Erik Hamrén?

Jag vet ju hur sanslöst pressande jobbet är som förbundskapten, jag har sett hur det har tärt i på skelettet hos alla som suttit på posten.

Men av  alla jag har upplevt, från Åby Ericsson och framåt, så har jag nog aldrig sett någon som understundom sett så pressad ut som Erik Hamrén.

Jag har förstått att han tar åt sig och att han inte missar vad som sägs och skrivs i gammelmedia och det är mänskligt.

Men lite för mycket för att det ska vara hälsosamt om man är förbundskapten i fotboll.

Jo, det finns och har funnits de som inte missat sin chans att hårt kritisera Hamrén, det finns tillochmed de som känner att de skulle ha gjort jobbet bättre.

Det får dock alla förbundskaptener i hela världen leva med, nästan oavsett hur det går: Jogi Löw får skit i tysk media, exempelvis. Roy Hodgson ifrågasätts i England. Och så vidare.

Erik Hamrén ser inte spöken mitt på ljusa dagen, han ser hela spökhuset komma.

Jag får en känsla av att han tror att ALLA frågor har en kritisk underton, han vänder den enklaste raka fråga eller det mest givna uttalande till en underliggande attack mot honom.

Det är därför han hugger på en harmlös fråga från Anna Brolin om vilken motståndare som är hans drömmotståndare…du kan tycka vad du vill om frågan, men du kan inte vara överraskad av att den kommer inför ett play off.

Och jag vet hundra olika sätt att svara på den frågan utan att visa irritation.

Så här: jag har full förståelse för om Hamrén, eller andra förbundskaptener, är förbannad på en och annan i min bransch för saker som skrivits eller sagts.

Men när du står i en direktsänd TV-studio efter en VM-kvalmatch som lockat 1,8 miljoner tittare så riktar du inte dig till ett gäng journalister, då talar du till rätt många andra.

Jag tror inte att Erik Hamrén vill framstå som en ledare som ibland får en igelkott att verka len och mjuk.

Jag undrar hur han mår, egentligen.

Frågan ställdes en gång till Lasse Lagerbäck från DN-Grimlund under VM 2006, jag känner för att ställa densamma till Erik Hamrén.

Och hoppas att han svarar utan att bli förbannad.

***

Jag står väldigt mycket fast vid den åsikt jag hade om Rydström och Kalmar FF i den här lördagskrönikan, skriven i maj 2012.

***

Av någon underlig anledning blev jag uppgraderad på min flight med Emirates från Arlanda till Dubai.

Från 35K till 6A.

Den svåraste uppgraderingen någonsin.

Vi talar business på riktigt, inte bara ett par extra jordnötspåsar och ett par stödstrumpor.

***

Tyska TV-kollegor var lyriska över Tobias Hyséns volleymål.

Och över Riche.

Det var lite på den nivån de tacklade den här matchen.

***

Nu blir det alltså dags att stifta bekantskap på lite närmare håll med Sixten, Carlos, Isak, Gustav och dom.

Framtiden får visa vad det blir.

Men framgångsrika ungdomslandslag sätter oftast sina spår.

Jag var med på det enda VM-slutspel för “juniorer” som Sverige har spelat.

1990 i Portugal.

Vi var två journalister utsända, jag och Hallandspostens Kenta Johansson.

Sverige kom med Jonny Rödlund, då i Manchester United, som den stora fixstjärnan men det var spelare som Patrik “Bjärred” Andersson, Magnus Hedman, Niclas Alexandersson och Niklas Gudmundsson som slog igenom på den stora scenen.

***

Onsdagskrönikan handlade om den där appen.

Om att det knappast är den snabbaste och enklaste vägen att nå så många som möjligt direkt från “dig till mig”.

Utan att det också handlar om annat.

***

Jag minns att den där matchen mot UAE, som jag tror ingick i förberedelserna till VM 1990, direktsändes i svensk TV men jag är inte hundra.

Men jag vet att Sverige vann med typ 2-0 och att Stefan Schwarz landslagsdebuterade med att dra en frispark direkt i mål.

Patrick Ekwall

Ett mejl om förbundskaptener taggar, som står rakt ut

Det kom et mejl i morse från bloggläsare Björn Belfrage.

En helt vanligt tittare och läsare, utgår jag från.

Jag tycker att det är väl värt att läsa och begrunda.

“Hej

Vad har hänt med Erik Hamrén? Det är så sorgligt att se honom som ytterst ansvarig “nationalsporten”. Sverige har krånglat sig vidare till play off. Fullsatt på Friends. Erik i intervju tillsammans med Zlatan efter Österrike-matchen. Man ser i ögonen på honom hur det brinner. Han har eldat upp sig något så oerhört innan intervjun. Taggarna är så långt ut att det sticker i ögonen på oss i soffan.

Det tar inte många minuter innan han väser något i stil med “Det där tycker jag är en dumt ställd fråga” Alltså, han kan ju verkligen inte ta kritik och jag förstår det inte. Det saknas ju inte direkt personer runt landslaget som vet vilken riktning frågorna kommer att ställas beroende på resultat, matchutveckling etc.

Precis samma visa igår: Anna Brolin frågar precis det som alla undrar och precis den fråga han har kunnat förbereda sig på sedan Österrike-matchen. “Men någon önskemotståndare finns väl?”

Erik uppenbart irriterad: “Nej, jag behöver inte ge dig ett svar”

Alla vet att han inte kommer att säga: “Jo men Grekland är så jäkla usla men samtidigt ett varmt land så jag säger Grekland” Men varför inte leverera något i stil med: “Alla lag som har tagit sig så här långt är självklart bra lag, men det är klart. Portugal med Ronaldo i spetsen känns kanske extra svåra”

Det är för mig helt obegripligt hur han kan bete sig på det viset.

Nästan ännu värre med Lagerbäck. För drygt en vecka sedan sitter han i timmar och analyserar matcher, mål (och försvarsspel) i detalj. Men oj vilken skillnad det är nu: Lagerbäck är klar för play off. Islands största framgång i fotboll men det räcker inte riktigt för att bjuda på ett leende eller något extra. 
Dunér är på plats i Oslo och ställer en fråga i stil med “Hade ni koll på resultatet i Schweiz?”
Lasse med butter min: “Ja, vi hade koll på matchen i Schweiz”
Det går an att sitta i Viasats studio och brodera ut kring hur skickligt Pepe ställer offside men att ge det lilla extra till tittarna när TV4 valt att skicka personal till Oslo?
Nej nej. Det finns ingen “dra på smilbanden” paragraf i det isländska kontraktet.
Tack för en grym blogg!
Mvh, Björn”
SVAR: Jag vet inte riktigt vad den där argsintheten kommer ifrån, i alla fall inte när det gäller Hamrén. Kanske är han pressad? Vi ha ju upplevt de där taggarna även när det har gått bra, så jag vet inte om det har så mycket med resutatet att göra. Jag får en känsla av att han känner sig motarbetad på något vis och att han tolkar ALLA frågpr som någon sorts negativ kritik, oavsett hur frågan är ställd. Jag tycker att det är trist.
Lagerbäck? Ja, jag minns ju hur han uppträdde mot svensk media när han var nigeriansk fk i Sydafrika-VM, så jag är inte förvånad. Han känns bra mycket  behagligare när han byter om till den egna mediakostymen.
Patrick Ekwall

Intressant om en helt annan filmning

[youtubeplay id=”pbhHbOfDo88″ size=”medium”]

Mycket tjafs om Johan Elmanders skådespeleri mot Österrike.

Nu har han bett om ursäkt och ångrar att han gjorde som han gjorde.

Jag kan förstå honom när han säger att “det är sådant som händer i stridens hetta” och när Arnautovic kom farande med skallen så blev det som blev.

Vi har aldrig sett Johan Elmander filma förut och vi lär inte se det igen, han är vanligtvis en spelare som står upp och tar smällarna, en spelare som aldrig ger vika.

Det är ju inte direkt att jämföra med Neymar och di Maria (till exempel) som satt i system att ständigt fuska sig till fördelar i form av ett skådespeleri.

Men orka hänga upp oss på Elmanders filming efteråt, kan jag tycka. Den var dum och onödig (se blogginlägget före detta vad jag tycker) men den hade ingen avgörande effekt.

Glenn Strömbergs, däremot, den 1985 på Tjeckoslovakien…den som gav en straff i VM-kvalet på Råsunda, den skojar du inte bort och den gav stora rubriker eftersom den var så pass avgörande (för Robban Prytz satte såklart straffen).

Även om jag gillar Strömbergs  “förklaring” när han gästade Tomy Engstrands utmärkta intervjuprogram för ett par år sen (se klippet ovan).

***

Nu går vi vidare.

Det ska bli intressant att se hur Erik Hamrén mönstrar laget mot Tyskland, inte minst när det gäller spelaren i nr 10-rollen…är övertygad om att det NU blir 4-2-3-1 med Elmander som kontringsvapen längst fram.

Ola Toivonen är normalt given, men även Pontus Wernbloom testades i den rollen på träningen.

Jag tror inte att Hamrén riktigt bestämt sig.

Ej heller hur han gör med Anders Svenssons parhäst på mitten: Kim Källström eller Rasmus Elm – eller Wernbloom?

***

Kevin Walker är inte ensam.

I landslaget finns en svensk sång- och speleman som lätt kan matcha.

Du får se honom sjunga och spela inför matchen på tisdag.

 

Patrick Ekwall

Så är Zlatan en ännu större vinnare under Hamrén

Vi är inte i Brasilien, vi är inte ens halvvägs ännu och vi ska inte glömma det i den eufori som lätt uppstår när det blir som det blev: utspelade, nedtryckta, uddlösa, i underläge och sen tillbaka i matchen, hungrigare, starkare, vildare, bättre och en vändning som fick hjärtan att bulta, känslor att svalla.

Men Sverige är där vi kunde kräva att de skulle vara när den här gruppen skulle summeras.

Så oavsett vilka spelare som valts och när de valts eller hur de valts, oavsett hur matcherna sett ut, oavsett vem som har gjort vad, oavsett om det finns nio miljoner förbundskaptener som känner att de kunde minsannn ha klarat det här mycket bättre än någon annan, oavsett vad fan som helst – när jag räknar ihop poängen efter den här gruppen så har Erik Hamrén matchat Sverige till en andraplats och en kvalchans via play off.

Ingen kunde kräva mer än så, vi visste att inget lag i hela Europa (inte ens Spanien, tror jag) skulle haft en chans att rubba på Tyskland i ett gruppspel och då har vi ändå spelat oavgjort mot dom i Berlin (ja, jag vet den vändningen händer en gång på miljonen men nu hände den och det krävs en hel del att göra det även en gång på en miljon).

Jag tycker ändå att det är viktigt att konstatera just detta i en värld baserad på resultat: Sverige gjorde de resultat vi kunde kräva att de skulle göra.

Det är det vi ska gå utgå ifrån när vi räknar ihop allting, när det går bra såväl som när det går dåligt.

Och till slut blir det lite som det är med straffar, går de in är det en bra straff: får vi tillräckligt många poäng är det bra nog.

***

Jag hann fråga Reine Almqvist, han som scoutat Österrike, innan han gick ned i pausvilan varför vi valde att inte skräma bort 3:an, Dragovic.

Han som styrde bort Sverige fullständigt när svenskarna sprang och tittade åt vilket håll David Alaba sprang.

“Det var det sista vi sa, att vi skulle hålla koll på Dragovic”, sa Reine.

Det är också ett tecken på att allting inte bara är så enkelt så att man förklarar för spelare hur de ska göra, de måste lösa uppgiften också.

Ibland blir det inte så och det är också en del av fotbollens charm: du kan flytta schackpjäserna på en tavla på väggen, men när du ska spela dom själv så sitter det någon annan vid andra sidan bordet och gör något annorlunda.

Mittbacken Dragovic som mittfältslibero (tänk att den positionen fick leva upp, så här många år efter Laban) var ett genidrag av Österrike och de åt upp Sverige taktiskt i första halvlek.

Hade det inte varit för Isakssons handbollsräddning på Alabas friläge så hade det kanske räckt hela vägen, vem vet?

***

Martin Olssons glöd, orädsla och speed i alla offensiva attacker, det är så otroligt hög internationell klass på det.

***

Vad vore Erik Hamrén utan Zlatan?

Vad vore detta landslag utan Zlatan?

Ja, förmodligen någonting annat.

Men det är ju egentligen helt ovidkommande.

Du har de spelarna du har och sen formar du ett lag utefter det.

Vi kan alla konstatera att Zlatan Ibrahimovic har varit enastående under Erik Hamrén, landslagets kapten har avgjort tillräckligt många matcher för att vi alla har insett att han har gjort skillnad.

Men i samma andetag måste vi ge Hamrén att han som förbundskapten har fått med sig den stora stjärnan och att han har fått honom på allra bästa spelhumör, en annan typ av ledarstil skulle mycket väl innebära en konfrontation där Ibrahimovic hellre hade struntat i att vara med.

Eller varit mindre lyckosam.

Intressanta siffror i det sammamhanget är att Zlatan gjorde 22 mål på 62 matcher för Lagerbäck/Söderberg.

Under Hamrén har han gjort 24 mål på 30 matcher.

Ja, Zlatan var inte så tongivande i sina första landskamper, ung och grön som alla andra.

Men faktum kvarstår att han gör betydligt fler mål i den hamrénska fotbollsfilosofin än han gjorde i Lagerbäcks.

***

…och nej, Sverige spelar inte 4-2-3-1, har inte gjort så väldigt länge.

Sverige spelar 4-4-2 och det var också därför som österrikarna var i övertag på det inre mittfältet.

***

Anders Svensson gjorde sin 145:e landskamp och ingen kan påstå att han blir sämre eller att han INTE ska vara med.

Svenssons andra halvlek var strålande.

Rasmus Elm?

Under en period i första halvlek tänkte jag att Elm är lite som en gång ett annat bollgeni, Anders Limpar. Du vet efter en kvart om det är lönt att ha honom kvar på planen.

Nu blev det mycket bättre för Elm när laget blev bättre, men understundom känns det fortfarande lite för ängsligt och jag vet inte om Hamrén vågar lita fullt ut på Rasmus i ett play off?

***

I vilket annat land ifrågasätter man om landets statsminister pröjsar TV-licensen i sitt residens?

I vilket annat land kan folk få för sig att en onödig filmning, som inte påverkade matchen, är det som måste vara det viktigaste att debattera direkt efter det att Sverige vunnit ett drama och tagit sig till play off?

Helt ärligt?

Det Johan Elmander gjorde är inget som jag tycker att man ska pyssla med på en fotbollsplan.

Det är den typ av filmning som bara gå ut på att få sin fotbollspelande kollega utvisad och avstängd, det är lite skillnad på det och att lägga sig lite lätt när du fått en liten tryckare. Därför är det skillnad på filmning och skådespeleri.

Jag tror Elmander håller med mig och jag tror att han kände ganska direkt att det kanske inte blev så bra som det blev när allting hände i stridens hetta, annars hade han aldrig rest sig upp så snabbt som han gjorde utan att be om vård…möjligt att han där och då förstod att det nog kunde te sig lite pinsamt i en och anna TV-kamera.

Sen får Arnautovic, som inte direkt är ett änglabarn, skylla sig lite själv när han dyker dit och markerar med skallen – då finns det en risk att det blir som det blir, lite som när en försvarare oskyldigt sticker ut ett ben och motståndaren väljer att falla över benet.

Det är en sak och jag tycker att det är väldigt trist om Arnautovic blir avstängd från landslagsspel i efterhand, jag hoppas man kan dra undan det röda kortet.

Men det skedde i slutminuterna och det hade ingen påverkan på matchens utgång.

Och därför kan jag känna att det fanns annat att koncentrera sin rapport på en sådan kväll än att älta Elmanders filmning.

Som att Sverige vunnit matchen och tagit sig till play off inför 50.000 åskådare.

***

Vad vore Sverige utan Isakssons räddningar, Olssons vilja, Sebastian Larssons löpningar, Svenssons snillrikhet, Elmanders sanslösa slit, Kim Källströms passning. Och så vidare. Det är ju det vi aldrig vet eller får veta, det blir en icke-fråga eftersom du har det du har. Inget annat.

***

Det heter ju rätt ofta att landslaget till stora delar “styrs” av Zlatan Ibrahimovic.

Rätt många i landslagets ledning gör vad de kan för att förneka att så är fallet.

Men alla vet ju och det behöver inte vara så konstigt, han är lagets kapten, superstjärna och bästa spelare: så länge Zlatan Ibrahimovic gör vad han ska på planen så har varken jag eller någon annan större problem med det.

Däremot är det klart att det är en delikat fråga när landslagets lagkapten drar igång en app/sida på en genomkommersiell plattform och väljer i samband med uppdrag för landslaget att hänvisa skrivande journalister till den appen istället för att svara på frågor.

Jag kan inte se att en David Beckham, Leo Messi, Cristiano Ronaldo eller någon annan landslagskapten med tung stjärnstatus hade kunna göra något liknande, det hade slutat med ett ramaskri utan dess like.

Vill landslagets kapten att hans åsikter enbart ska förmedlas via en applikation så får han förstås göra det, det är som det är med det även om det förstås blir extremt okritiskt och utan följdfrågor, men vad vill landslagets ledning?

Vad anser Lasse Richt och Co om att det som en gång hette “att det som sker i omklädningsrummet stannar i omklädningsrummet” (och gissa vem som gärna påpekade det bestämt, exempelvis efter VM 2006?) helt plötsligt inte längre stannar där så länge det publiceras i lagkaptenens app?

Som sagt,  jag tycker det är väldigt roligt med exklusiva bilder, oavsett vem eller var de publiceras men det här understryker såklart hur maktbalansen ser ut.

Vill Zlatan göra som han vill, så gör han som han vill.

Han har situationen i ett eget grepp.

Ingen kan förneka det längre.

Och så länge han säljer ut arenor och gör avgörande mål så kan det kanske vara skitsamma.

Även om det är att se ned på alla dom andra som kämpar som fan, som det brukar heta ibland.

***

Stpckholm mitt i oktober, närmare november, och jag promenerade genom en solbadande innerstad i kortärmat. Utan att frysa. Fantastiskt.

***

Zlatan avstängd, Elmander halvskadad…ringer Hamrén in Hrgota till Tysklandsmatchen?

Eller Berg?

***

Nej, det går inte att komma dragandes med “ni brukar alltid tjafsa om att Neymar och andra filmar” i samma andetag som Elmander-dyket.

Jag tror aldrig jag har sett Johan Elmander filma så här förut. Tvärtom har han gett sitt yttersta för att springa rakt genom folk, ta smällar och kriga för sitt lag: så gjorde han även igår, rätt ensam m det i första halvlek dessutom.

Det var inte snyggt gjort att lägga sig som han gjorde nu, men det har aldrig hänt förut.

När det gäller Neymar och en del andra så ser vi den här typen av skådespeleri i varje match, vecka ut och vecka in. Då är det ändå lite skillnad.

***

Play off handlar också om en enda sak: resultat, i ännu större utsträckning än i ett seriespel egentligen, med jobbiga bortamål.

Jag kommer att strunta i hur det ser ut, bara det ger rätt resuktat.

Och ge oss gärna Ukraina, en revansch i Kiev, ett besök på Clun Babian och en hemmamatch jag tror vi kan lösa med ett par mål.

Patrick Ekwall

Jag kan förstå Hamrén i valet på mitten

Tindra, lite drygt en månad, kör fortfarande 24/7-dieten.

Det vill säga: äter ständigt och jämnt.

Och hon kan konsten, det måste jag ge henne.

Så till den milda grad att hon vid dagens BVC-besök sprängde minimumkurvan för viktutvecklingen.

Allt är förstås en enda lång tävling, det är lka bra att hon lär sig det direkt.

***

Rasmus Elm, alltså, och jag kan förstå Erik Hamrén.

Möjligt att alternativet Svensson/Källström kan andas lite för trögt och vi måste ha någon centralt på mittfältet som kan ta kampen om fart när David Alaba drar iväg.

Erik Hamrén påpekade väldigt tydligt när Kim petades ur truppen att han ar besviken på Kims tempo/ork, jag utgår från att han ser samma “problem” den här gången mot ett motstånd vars vassaste anfallsvapen kommer att vara att ställa om blixtrande snabbt.

Å andra sidan hoppas vi att det är Sverige som för matchen, att det är Sverige som har bollen och då vet vi alla vad Kim Källström kan uträtta. Dels som framspelare och dels som distansskytt.

Jag tror inte att det har varit ett lätt val, främst med tanke på att Rasmus Elm sviktat när det gällt och aldrig riktigt känts bekväm i sitt landslagsspel på senare tid.

Elm måste hitta rätt direkt, finna lite trygghet i sitt spel och helt enkelt MÅ BRA på planen – då vet vi ju att han är ett extremt nyttig mittfältare, han är bra både framåt och bakåt, han har ett snillrikt passningsspel och kan avsluta väldigt bra på många sätt: på volley i straffområdet, i flygande fläng, med känsla eller bara ren och skär skottstyrka (minns frisparken mot Argentina).

Men OM Elm inte flyter in som vi vill, då måste Hamrén fundera på att byta väldigt snart, för Rasmus har inte haft förmågan att lyfta sig i landslaget (på senare tid) efter en sämre start.

***

Disciplinnämndens hårda dom mot Hammarby hamnar mest i en ond cirkel, vilket många varit inne på redan: de som är oskyldiga drabbas (matcher utan publik), Hammarby blir fattigare och får det tuffare att lägga mer pengar på säkerhetsarbetet och jävelskapet går fria från kännbart straff (nej, jag tror inte de bryr sig så mycket om tillträdesförbud, de vill jävlas, inte titta på fotboll).

Du kan fråga dig om den här typen av straff gentemot klubbarna har inneburit att vi fått en bättre miljö på och omkring våra arenor sen de togs i kraft.

Inte direkt.

De har inneburit att klubbar blivit fattigare, oskyldiga drabbats och det känns som om de som vill jävlas bara blivit fler och fler.

Men du kan också fråga dig om det ska finnas bestraffningar av det här slaget eller inte? Det är en svår fråga och på något sätt måste man sätta press på klubbar/arrangörer.

Jag kan tycka att det är fel att straffa en klubb om en individ får för sig att kasta en flaska. Jag tycker inte att man kan ställa en klubb till svars för att folk väljer att misshandla på stan i klubbarnas namn.

Men att en stor grupp individer som går ihop inne på arenan i en gemensam kraft med luvor över huvudet genom låsta dörrar – det är klart att det är ett stort misslyckande av arrangören i sitt säkerhetsarbete, oavsett vem man vill skylla på.

Hur ska man bestraffas för det, för att det inte ska hända igen?

Ja, det är en bra fråga.

Jag har inte svaret.

Det enda jag vet är att jag vill att de som är skyldiga ska få stå still svars för vad de har gjort. Och då menar jag inte att kasta saker och misshandla, även om det är illa nog, utan för att ha “kidnappat” ett evenemang, många av dess besökare, fått matchen avbruten och i slutändan fått Hammarby att stå inför rekordhöga böter.

Jag läser att Hammarby identifierat många av de skyldiga men det STORA problemet (vilket jag påpekat) är att de inte får straff som är kännbara nog.

Därför kan beslutet om böter/tomma läktare möjligen vara ett incitament som KAN vara användbart i en väg som handlar om att ställa de skyldiga till svars: det finns tänkbara belopp som förövarna kan stämmas på, ungefär som fylledansken på Parken i Köpenhamn blev.

Inte för att det hjälper alla oskyldiga som inte får se fotboll när de vill.

Men bestraffad klubb kan få sina pengar tilllbaka och – framförallt – de skyldiga får betala i slutändan.

För om någon ska bestraffas för att svensk fotboll förstörs av jävelskap så är det inte arrangörerna, inte den vanliga publiken, inte SvFF utan de som är grunden till problemet: de som är skyldiga.

***

Än en gång: Österrike är otäckt.

Men jag var på plats på Landskrona IP i september 1990 när Färöarna så sensationellt vann med 1-0 i sin första officiella kvalmatch någonsin.

Österrike är en sak i Wien, en annan sak borta.

Färöarna fick spela i Landskrona den gången eftersom de inte hade någon godkänd plan.

Nu ska de mötas på den konsgräsplanen i Torshavn. Den 15:e oktober.

Jag är inte helt hundra på att det är tre säkra österrikiska poäng i den matchen.

***

För övrigt kallade jag BVC-tjejen för “BVC-tanten”, vilket ju mest var fr att jag “pratade med” Tindra.

Det visade sig att BVC-tanten var nio år yngre än vad jag är.

Så det kan också vara att bli farsa på gamla dagar.

 

Patrick Ekwall

Vågar Hamrén lita på Rasmus? (efter allt)?

Det är Brittsommar och det är Brittsommar på riktigt eftersom det just den veckan som inleddes med Britt.

Jag är klart kluven.

Drog till Sundsvall i måndags där jag hackade tänder av kyla för ett par veckor sen, pälsade på mig allt och hade plockat fram curlingkängorna…det slutade med att jag fick klä av istället för att klä på.

Jag vill ha väder som berättar vilken typ av av kläder jag ska ha på mig.

Inte väder som gör det till en ren chansning och risken är stor att du alltid tar på dig för mycket eller för lite och aldrig mitt-i-prick för det finns sällan mitt-i-prick-kläder.

Det finns sommarkläder, höstkläder, vinterkläder…det finns inte brittsommarkläder.

Vädret måste liksom ta ett beslut, det är väl ändå det minsta man kan begära nu när mörkret lagt sig likte ett novembertäcke över oktober-Sverige.

***

Kim eller Rasmus är alltså helt plötsligt den senaste frågan.

Efter det att Kim varit utslängd, utkastad, uträknad, ute någonstans i Moskva,

Efter det att Rasmus Elm brottats med en trombos och traskat omkring bland kompisarna i Kalmar utan att kunna spela fotboll på riktigt.

Nu ska en av dessa två spela en huvudroll i kvalets mest ödesmättade match så här långt, ingen kan säga annat än att det svänger om landslaget.

Rasmus Elm spelade vid sidan om Anders Svensson på den stängda träningen, säger rapporterna, men jag är inte helt säker på att förbundskapten Hamrén gjort sitt val ännu.

Han har gett – med all rätt – gett Elm alla chanser i världen i landslaget och han har inte riktigt tagit dom, det har varit svårt att sätta fingret på varför han inte gjort det.

Om Rasmus själv varit lite besviken så är jag övertygad om att Hamrén också varit det.

Vågar förbundskaptenen lita till Rasmus Elm fortfarande, gör han det nu när Elm haft ett längre skadeuppehåll och när det gäller som mest?

Eller går han safe på Källström, som är tillbaka i form, och som han vet skulle älska att spela den här typen av matcher.

Det är och förblir ett svårt val.

Hur jag än tänker på det så har jag svårt att se hur jag själv hade valt om det varit jag som varit förbundskapten.

Vilket jag (och rätt många andra, ska sägas) är glad att jag inte är.

***

Zlatan blir alltså en del av mediasvängen när han väljer att lägga ut sig själv i olika former under appen Mikz.

Som är vad?

Ja, så här långt är det mest en annan mindre tillgänglig form av Twitter eller Instagram.

Hade Zlatan funnits där så hade han säkert kunna nå miljoner följare direkt.

Den stora skillnaden är att han nu äger rättigheten till allt som publiceras och i slutändan handlar det såklart om business.

Vilket jag inte har några problem med, om Twitter/Facebook/Instagram kan casha in på att ägas alla andras material så kan förstås vem som helst få tjäna pengar på att äga sitt eget material…om man nu känner att man har den realistiska möjligheten (vilket ju Zlatan har, om någon).

Om Zlatan skriver själv eller lägger upp egna filmer där han själv ger sin bild av något skeende så är det förstås en kanonidé, såväl för hans fans som för all tänkbar media som inte alltid kan snappa upp citat direkt ur hästens mun.

Men första dagen var det inte mycket mer än vilket Instagram-konto som helst, bland annat med en bild på Zlatan och Lasse Richt med texten “här sitter jag och Lasse Richt på bänken”.

Och texter med rätt slätstrukna citat.

Självklart måste Zlatan “cleara” allting som publiceras, känner jag honom rätt vill han nog syna varenda kommatecken men det är uppenbart att texter skrivs av någon bakom ett företag.

Det är en jäkligt bra idé och skulle kunna bli extremt spännande om det blev personligt på riktigt. Och gärna med lite spets när det väl hettar till i olika sammanhang.

***

Min onsdagskrönika i Getingen handlar om Kevin Walker, Idol, TV4 och Gif Sundsvall – men egentligen mest om den stelbenhet som råder inom fotbollens värld: allting måste alltid vara som det en gång har varit.

Du läser den HÄR.

***

Österrike är inget fantastiskt fotbollslandslag, egentligen högst mediokert, strax under ett skikt med ett 15-tal nationer.

Men det har alltid varit ett småjobbigt landslag att möta för Sverige.

Dels är det ett sånt där lagom bra motstånd som vi oftast förväntas att besegra och det brukar inte vara en bra kombination för ett svenskt landslag.

Dels spelar de en rätt jobbig kontringsfotboll med ett gäng individualister som du aldrig riktigt vet var du har.

Det är alltid otäckt att möta Österrike, alla vi som upplevt Andreas Herzog x 2 vet vad jag menar.

***

Få diskussioner kan vara så givande som de på pressläktaren i samband med landslagssamlingarna.

Idag hade jag, Långe Lundh, Farbror Bank och Clabbe Rusk en intressant om olika slag mot ansiktet.

Lundh satte sin rankingen där det mildaste var en lusing, sen en lavett, en råsop och till en hurring eftersom en hurring ändå var ett slag med hela armen i en rörelse.

Jag var inte helt enig, kände att lavett var mildare än lusing, samt att råsop ändå var värre en en simpel hurring.

Bank undrade mest om “dagsedel” men den är svårplacerad.

“Tjyvsmäll”, däremot, har Clabbe Rusk koll på.

En tjyvsmäll bör rimligvis gå in strax efter hurring på min ranking.

***

Publikstödet för hemmalaget i Wien är alltid på gränsen till osmakligt starkt…med stänk av marschmusik och annat som ligger i landets vagga.

Men det är ett jävla tryck, det påverkar definitivt.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att en fredagskväll på en fullsatt Friends Arena kan ge landslaget den boost de så gärna vill ha.

Släpp loss nu, tack.

***

Jag har inga problem med en bild på Zlatan och Richt på en bänk med texten “här sitter jag och Richt”, vi har en hel värld med sociala medier som delger den typen av bilder och texter.

Men i en egen app som trots allt inte flimrar förbi lika snabbt och enkelt som ett Instagramflöde så vill du komma närmare en större exklusivitet.

Vi vill sällan eller aldrig att Zlatan är som alla andra.

***

Matchkläder fredag kväll?

Kostym såklart, alltid på landskamp.

Med eller utan underställ?

Mössa? Handskar? Tunnare rock, tjockare rock, halsduk?

Stängt eller öppet tak?

Det var alltid lättare förr när man kunde “gå på fotboll i en sån rockajävel”.

 

Patrick Ekwall

Det var fint att få ta del av en frisk och stark Klas Ingesson

Tog en hederlig gammal lördag: lämnade in uselt 156 raders stryktips, satte mig tillrätta i soffan strax före klockan 16 och hängde på den engelka ligafotbollen.

Eller mest The Championship.

Eftersom Premier League numera har så utspridda matchtider så fanns det bara plats för fyra matcher på tipset från högsta ligan.

Resterande var Bournemouth, Doncaster och sånt.

Det var ju den typen av matcher som var de fyra sista på en stryktipskupong 1987, nu var det nästan hela.

Jag hängde med i en halvtimme…alltså på själva matchen, tipset sprack efter en kvart, kändes det som…sen var det annat som skulle göras.

Då hade jag mest suttit och funderat över alla dessa människor som dag ut och dag in, helg efter helg, timme efter timme sitter och följer varenda jävla fotbollsmatch som visas på en TV-skärm.

Det som 1987 kunde vara West Bromwich-Wolverhampton från och med någon gång i slutet på oktober en lördagseftermiddag i veckan är idag tyska, franska, svenska, italienska, ryska, holländska matcher med ligor, spelare, domslut i en enda sörja.

Det är inget nytt för någon, så har det varit länge nu.

Själv gör jag som med chokladasken: jag väljer de få praliner jag känner är utsökta nog.

Och självklart ser jag till att hålla mig uppdaterad, det är en del av jobbet.

Men att alltid sitta där och bara se match efter match efter match, bara grotta in sig i ALLT och göra det ALLTID.

Vad lever man för liv då?

Förmodligen det man väljer själv, men till slut sitter man ju rätt ensam där i soffan, kan jag föreställa mig.

***

Upp till bevis för Elfsborgs spelare att visa vad de kan, skrev jag i senaste blogginlägget.

Som de gjorde det.

Elfsborgs första halvlek mot Standard Liege var lagets bästa på flera år, vill jag hävda, för vi ska inte glömma att de ställdes mot högklassigt motstånd.

Det är alltid skillnad på hemma och borta, inte minst i europaspelet och ska Elfsborg ha en chans att vinna matcher i Europa så har de störst chanser på BoråsArena.

Men ändå.

Det gick att ta på den spelglädje som Elfsborgs spelare visade upp under de första 45 minuterna, de var som kalvar på grönbete (även om den liknelsen haltar något i Borås, känner jag): ständig rörelse, modiga nog att ta chanser, smarta nog att inse och koncentrera sig på sina kvaliteter (inte bara motståndarnas), hakan uppåt, näsan framåt.

Och Anders Svensson i en klass under första halvlek som var fullständigt mästerlig.

Om det berodde på ett tränarbyte så har jag aldrig sett ett tränarbyte ge en sådan märkbar effekt, inte ens på kort sikt.

Det var som om vi såg ett helt nytt lag, vilket uppenbarligen den belgiska ligaettan blev väl medvetna om efterhand. När Standard valde att skära bort Anders Svensson i andra halvlek, när de valde att stå och vänta lite lägre på Elfsborg – då såg det inte lika roligt ut, än mindre när de gulsvarta började tröttna.

Ändå rätt positivt att Standard Liege fick rätta sig efter Elfsborg och inte tvärtom.

Nästa utmaning för Klas Ingesson blir att 1) se till så att laget har folk i straffområdet när de för matcherna, alla mål kan inte komma på distansskott och 2) ha en plan för vad och vem som ska göra det när motståndarna väljer att skärma av Svensson.

***

Iå senaste PÅDDEN talar jag och Olsson om svenskarnas oförmåga att tacka sina hjältar, varför Henrik Larsson inte har ett nytt tränarjobb och varför man går på fotboll iförd en rånarluva (vilket i och för sig är ganska uppenbart).

Bland mycket annat.

Lyssna HÄR

***

Alla förstod inte den, själv är jag otroligt nöjd med denna tweet efter det att Real Madrid återigen avgjort på övertid.

“Inte Fergie-time.

Men realtid.

Det är det nya.”

***

Om nu någon tror att manliga TV-medarbetare undkommer nedsättande kommentarer som bland annat berör ens utseende, då är du välkommen att ta del av en mejlbox de senaste tio-tolv åren.

Att ge de fega anonyma krakarna lite för mycket utrymme ger dom tyvärr mer dagsljus än de förtjänar.

Och triggar ännu fler.

***

Efter att ha umgåtts nära Långe Lundh under så många år, hur kunde jag vara så korkad att jag plitade ned X2 på Derby-Leeds?

Helt ärligt?

***

Vad händer i Helsingborgs IF?

Jag trodde att allting var frid och fröjd med Roar Hansen som ny och lovordad tränare men uppenbarligen inte, uppenbarligen väldigt mycket tvärtom.

Klart är att när assisterande tränare springer och sparkar ned sina spelare på träningen, då är det kanske inte så som det borde vara.

Rachid Bouaouzan må vara minst lika besvärlig som det är att stava till hans efternamn, han kan säkert ha varit det länge och eftersom han är en hel del holländare så betvuvlar jag inte att killen tror att han är bäst i världen.

Men Helsingborg hade alla chanser att göra sig av med honom, bland annat i somras. Istället valde HIF att ha-och-äta-kakan-linjen.

Det blev inte mycket bättre, sett ur ett ledningsperspektiv, att Rachid fick sparken direkt efter Edman-inicidenten. För oavsett om vem som helst kunde inse att det låg en hel kennel begravd i frågan så blev det lite som att spelaren blev brutalt nedsparkad av sin ledare, blev förbannad och fick – sparken.

Helsingborg valde sen att följa upp det med ett förtydligande, några av de yngre spelarna (Sadiku mest) insinuerade i proffsmedia att Rachid varit illa behandlad och att de äldre mest springer omkring och gnäller, andra rubriker talade om att Roar Hansen tappat greppet och själv uttryckte Roar att han var “pissed off”.

Som slutkläm valde klubben att förbjuda frågor i samband med gårdagens träning.

Det är DÅ man vet att allting är som det ska vara…eller INTE.

***

Det kändes väldigt bra att byta några ord med Klas Ingesson i receptionen på Grand i Borås efter matchen.

Senast vi sågs mådde han inte helt hundra, gick på starka mediciner och berättade att cancern var tillbaka.

Nu var han pigg, stark, glad och kraftfull om än med lite risig röst på grund av lite väl hetsigt skrikande i höstkylan.

Jag tror att väldigt få kan inbilla sig vilket helvete som Klas har gått igenom de senaste åren.

Han berättade nu att det var väldigt nära att livet skulle ta slut för inte särskilt många månader sen, att han fick andas via en maskin efter att ha fått en lunginflammation men att han nu – efter den senaste omfattande operationen – är helt frisk och att han inte riskerar att få tillbaka sjukdomen mer än vad du och jag riskerar.

Ingen fotbollsmatch eller resultat i hela världen skulle kunna få mig att känna lika mycket glädje som det beskedet från Klabbe.

***

Med tanke på hur mycket spelare av klass som Helsingborg tappat de senaste säsongerna så tycker jag att de gjort det ganska bra så här långt i årets allsvenska.

***

Att dra på sig en gult kort för att man drar av sig tröjan vid ett mål är fortfarande helt ofattbart.

Hur jag än vänder och vrider på kärnfrågan här så har jag aldrig kommit på tanken att slita av mig min tröja så snart jag har blivit överlycklig över en händelse.

Ett skrik, en knuten näve, nån orts dans, ett jubel i högan sky eller en kram – men att dra av sig tröjan?

Inte ens när jag var hyggligt tränad hade jag kommit på den idén.

***

Jag hade åtta rätt.

Så allting var som det brukade vara.

Till skillnad från att jag höll mig vaken, förr kunde man somna redan när Oldsberg körde frågesporten om någon som stod i en telefonkiosk.

 

Patrick Ekwall

Nu är det upp till spelarna att visa vems "fel" det var i Elfsborg

En höstresa i fotbollens tecken till Östersund, den såg jag inte riktigt komma inför säsongen.

Men det var en fin utflykt: praktfullt landskap i väntan på en snar övergång till vinter, bra käk på lokala Clarionhotellet och ett väldgt

varmt och fint välkomnande av proffsig och icke-bortskämd arrangör på Jämtkraft Arena.

Och faktiskt inte alls så kallt som jag var orolig för.

Jag har frusit bra mycket värre i både Malmö och Mjällby i slutet på september.

***

Rysartider framför oss.

VM-kval, allsvensk topp- och bottenstrid, dramatik på olika håll i Superettan.

***

Boooom!

Det kom sannerligen som en fet smäll från en klar himmel, när det meddelades från Borås att Elfsborg (av alla) valt att kicka Jörgen Lennartsson för Klas Ingesson.

Inte så mycket för att Lennartsson var på väg bort, för det var ett rykte som cirkulerat ganska länge i fotbolls-Sverige.

Utan att det skedde här och nu; att välkammade Elfsborg skulle avskeda en tränare över ett möte.

Och att Klas Ingesson, som rest sig från fruktansvärd sjukdom, skulle ta över.

Elfsborg-Lennartsson känns annars som ett sånt där äktenskap där allting är så fint och bra i början men där det efterhand bara blev sämre och sämre.

Det fanns inte mycket kärlek kvar till slut, även om alla parter säkert försökte och försökte.

I grunden en hel del respekt gentemot varandra, som människor och goda vänner. Men ingen gnista. Ingen glöd.

Då kan det nog vara lika bra att bryta.

Jörgen Lennartsson tog Elfsborg till SM-guld och det kommer ingen  någonsin ta ifrån honom, men det är ju väldigt uppenbart att

föhållandet mellan honom och flera av spelarna inte var som det borde vara.

Anders Svensson gjorde ingen hemlighet av vad han tyckte, även om han aldrig sa det rakt ut.

Lasse Nilsson verkade inte direkt gråta tårar av blod när nyheten nådde honom. Ej heller Stefan Ishizaki.

Och jag tror inte att Mohammed Bangura kände att han och Jörgen Lennartsson tyckte och tänkte likadant.

Till slut tror jag att det blev det lite för många starka krafter som var anti-Lennartsson och då kände Andreasson och Bosse Bank att de inte kunde stå emot.

Men det är alltid resultaten som räknas.

Hade Elfsborg haft guldkänning i allsvenskan så hade aldrig det här hänt. Inte här och nu.

Hade Elfsborg inte blivit förnedrat så till den milda grad i Salzburg så är jag inte heller säker på att det som hänt hade hänt.

Det fanns säkert flera skäl till att Lennartsson fick gå, allt från fotbollsfilosofi till att han “tappade omklädningsrummet (som det så fint heter), men hade Elfsborg vunnit fotbollsmatcher så hade det varit skitsamma.

I det sammanhanget tycker jag alltid att spelarna har ett stort ansvar.

En sparkad tränare gör inget bättre fotbollslag per automatik, ej heller en hastigt inkallad legend, och det är upp till Svensson, Nilsson, Bangura och Co att visa att Elfsborgs ledning tagit rätt beslut.

***

När AIK:s ledare och en hel del andra på allvar säger att “jag förstår inte varför man går på fotboll i en rånarmask över huvudet” så blir det löjeväckande.

Det klart att vi vet varför man trär på sig en mask över hela ansiktet om det inte råder stränga vinterförhållanden i en skidbacke.

Det är av samma skäl som när man utför ett rån (för att ta ett exempel).

För att du inte vill avslöja din identitet när du utför eller komma att utföra en handling som du vet att du inte får utföra.

Du vill ställa till jävelskap men vill inte bli igenkänd.

Hur det kan vara svårt att förstå övergår åtminstone mitt förstånd.

Men det är klart att alla förstår.

Däremot är det inte så lätt att säga det rakt ut, om man inte på riktigt vill ta (eller vågar, den risken finns ju också) ett bestämt avstånd.

***

Europa League-matchen på torsdag i Borås fick onekligen en helt annan hetta.

***

Malmö FF vinner de där matcherna som måste vinnas, även när spelet inte är hundraprocentigt och det är när man gör det som vägen till ett guld är som närmast.

Segern mot Mjällby var en sådan match.

Det är klart att vinster i de riktigt stora matcherna mot närmaste konkurrenter har stor betydelse, men det är vardagsmatcherna lite i skymundan som fäller avgörandet lite i smyg.

***

Jag vet inte om jag tycker att Främlingslegionen, med spelare som åker skytteltrafik mellan olika akademier i världen och Östersund, främjar svensk fotboll.

Vi kan ha olika åsikter om det, så länge man i Östersund känner sig nöjda med vad som bjuds så är det fair enough.

Så här långt har det räckt till en mittenplacering i Superettan med ett lag vars målvakt varit längst i truppen: i två år.

Däremot håller organisationen runt klubben allsvensk klass, det är bra nog ibland.

 

 

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå