En höstresa i fotbollens tecken till Östersund, den såg jag inte riktigt komma inför säsongen.
varmt och fint välkomnande av proffsig och icke-bortskämd arrangör på Jämtkraft Arena.
Och faktiskt inte alls så kallt som jag var orolig för.
Jag har frusit bra mycket värre i både Malmö och Mjällby i slutet på september.
***
Rysartider framför oss.
VM-kval, allsvensk topp- och bottenstrid, dramatik på olika håll i Superettan.
***
Boooom!
Det kom sannerligen som en fet smäll från en klar himmel, när det meddelades från Borås att Elfsborg (av alla) valt att kicka Jörgen Lennartsson för Klas Ingesson.
Inte så mycket för att Lennartsson var på väg bort, för det var ett rykte som cirkulerat ganska länge i fotbolls-Sverige.
Utan att det skedde här och nu; att välkammade Elfsborg skulle avskeda en tränare över ett möte.
Och att Klas Ingesson, som rest sig från fruktansvärd sjukdom, skulle ta över.
Elfsborg-Lennartsson känns annars som ett sånt där äktenskap där allting är så fint och bra i början men där det efterhand bara blev sämre och sämre.
Det fanns inte mycket kärlek kvar till slut, även om alla parter säkert försökte och försökte.
I grunden en hel del respekt gentemot varandra, som människor och goda vänner. Men ingen gnista. Ingen glöd.
Då kan det nog vara lika bra att bryta.
Jörgen Lennartsson tog Elfsborg till SM-guld och det kommer ingen någonsin ta ifrån honom, men det är ju väldigt uppenbart att
föhållandet mellan honom och flera av spelarna inte var som det borde vara.
Anders Svensson gjorde ingen hemlighet av vad han tyckte, även om han aldrig sa det rakt ut.
Lasse Nilsson verkade inte direkt gråta tårar av blod när nyheten nådde honom. Ej heller Stefan Ishizaki.
Och jag tror inte att Mohammed Bangura kände att han och Jörgen Lennartsson tyckte och tänkte likadant.
Till slut tror jag att det blev det lite för många starka krafter som var anti-Lennartsson och då kände Andreasson och Bosse Bank att de inte kunde stå emot.
Men det är alltid resultaten som räknas.
Hade Elfsborg haft guldkänning i allsvenskan så hade aldrig det här hänt. Inte här och nu.
Hade Elfsborg inte blivit förnedrat så till den milda grad i Salzburg så är jag inte heller säker på att det som hänt hade hänt.
Det fanns säkert flera skäl till att Lennartsson fick gå, allt från fotbollsfilosofi till att han “tappade omklädningsrummet (som det så fint heter), men hade Elfsborg vunnit fotbollsmatcher så hade det varit skitsamma.
I det sammanhanget tycker jag alltid att spelarna har ett stort ansvar.
En sparkad tränare gör inget bättre fotbollslag per automatik, ej heller en hastigt inkallad legend, och det är upp till Svensson, Nilsson, Bangura och Co att visa att Elfsborgs ledning tagit rätt beslut.
***
När AIK:s ledare och en hel del andra på allvar säger att “jag förstår inte varför man går på fotboll i en rånarmask över huvudet” så blir det löjeväckande.
Det klart att vi vet varför man trär på sig en mask över hela ansiktet om det inte råder stränga vinterförhållanden i en skidbacke.
Det är av samma skäl som när man utför ett rån (för att ta ett exempel).
För att du inte vill avslöja din identitet när du utför eller komma att utföra en handling som du vet att du inte får utföra.
Du vill ställa till jävelskap men vill inte bli igenkänd.
Hur det kan vara svårt att förstå övergår åtminstone mitt förstånd.
Men det är klart att alla förstår.
Däremot är det inte så lätt att säga det rakt ut, om man inte på riktigt vill ta (eller vågar, den risken finns ju också) ett bestämt avstånd.
***
Europa League-matchen på torsdag i Borås fick onekligen en helt annan hetta.
***
Malmö FF vinner de där matcherna som måste vinnas, även när spelet inte är hundraprocentigt och det är när man gör det som vägen till ett guld är som närmast.
Segern mot Mjällby var en sådan match.
Det är klart att vinster i de riktigt stora matcherna mot närmaste konkurrenter har stor betydelse, men det är vardagsmatcherna lite i skymundan som fäller avgörandet lite i smyg.
***
Jag vet inte om jag tycker att Främlingslegionen, med spelare som åker skytteltrafik mellan olika akademier i världen och Östersund, främjar svensk fotboll.
Vi kan ha olika åsikter om det, så länge man i Östersund känner sig nöjda med vad som bjuds så är det fair enough.
Så här långt har det räckt till en mittenplacering i Superettan med ett lag vars målvakt varit längst i truppen: i två år.
Däremot håller organisationen runt klubben allsvensk klass, det är bra nog ibland.