Det var förre förbundskaptenen Olle Nordin som sa UAE och det var en av de första gångerna som vi på riktigt skulle höra talas om landet.
Sverige skulle spela mot Förenade Arabemiraten men Olle valde att säga UAE, lite korrekt sådär, på sin Älmhulsdialekt.
Nu säger alla bara Dubai.
“Jag vill ha Dubai-pengar”, hör jag när det ska växlas pengar på Arlandas Forex.
Jag ska förvisso landa i Dubai men direkt vidare till en ökenoas som heter Al Ain. I UAE.
Det är en resa från ett VM-kval till ett VM-slutspel och jag ser väldigt mycket fram emot det.
U17-VM närmare bestämt.
Sverige är med för första gången: jag och Rasta-Danne hänger på.
***
Sverige-Tyskland?
Ja, det blev lite som att gå en uppvisningmatch,
Självklart kan du lura i allt och alla att det gäller “seedningspoäng”, men du kommer aldrig få en fotbollsspelare i hela världen att brinna för den typen av motivation.
Det finns otaliga exempel på fotbollsmatcher som inte gäller någonting som blir ungefär som Sverige-Tyskland, för att de inte gäller någonting.
Jag tror aldrig att Sverige gjort tre mål på Tyskland i en match som gällt liv och död, jag tror aldrig att Tyskland gjort fem om vi hade haft ett svenskt lag som kämpat för sin överlevnad.
Det hade aldrig blivit som det blev den här gången, trots att det en gång blev 4-4.
Sverige kom med ett halvt B-lag, Tyskland från Candy Shop…det känns väldigt mycket 5-3, trots allt.
***
Har vi ett mittbacksproblem eller är probleme att mittbackarna hamnar i problem?
Ja, det är förstås svårdefinierat.
Om Per Nilsson, helt utan press, spelar en väldigt enkel boll rakt i gapet på en motståndare så är det förstås Per Nilssons frl.
Om Micke Antonsson hastar iväg en boll till en tysk i trångt läge efter en klassisk “kompispass” från Källström så är det nog inte bara Antonssons fel.
Du kan alltid vrida och vända på det där, men ett misstag någon annanstans på planen kan ibland vara lika bidragande till ett baklängesmål även om det inte blir lika tydligt.
Med det sagt så tyckte jag Per Nilsson såg lite fladdrig ut, både mot Österrike och mot Tyskland…mot tyskarna direkt stressad i sitt agerande vid många tillfällen. Det är möjligt att det beror på självförtroendet, det har inte gått superbra för vare sig Per eller klubblaget i Bundesliga på sistone. Han drog iväg en indianare som orsakade baklängesmål även i senaste ligamatchen.
Det kommer bli extremt viktigt för Erik Hamrén att välja “rätt” spelare i ett play off, för där och då handlar det inte om att “bygga ett lag” utan om att vara som bäst just exakt i de bägge matcherna över fyra dagar.
***
När Henrik Rydström nu lämnar Kalmar FF så blir Kalmar FF aldrig vad det en gång har varit.
Det känns trist att konstatera att Rydström lämnar allsvensk fotboll, om det nu är det han gör? Eller ska han springa omkring och harva i Mjällby ett par säsonger nu?
Oavsett vilket har vi en plats för honom i TV-laget.
Förvisso på bänken till att börja med, men han kan nog ha förmågan att arbeta sig in i startelvan.
***
Hur mår Erik Hamrén?
Jag vet ju hur sanslöst pressande jobbet är som förbundskapten, jag har sett hur det har tärt i på skelettet hos alla som suttit på posten.
Men av alla jag har upplevt, från Åby Ericsson och framåt, så har jag nog aldrig sett någon som understundom sett så pressad ut som Erik Hamrén.
Jag har förstått att han tar åt sig och att han inte missar vad som sägs och skrivs i gammelmedia och det är mänskligt.
Men lite för mycket för att det ska vara hälsosamt om man är förbundskapten i fotboll.
Jo, det finns och har funnits de som inte missat sin chans att hårt kritisera Hamrén, det finns tillochmed de som känner att de skulle ha gjort jobbet bättre.
Det får dock alla förbundskaptener i hela världen leva med, nästan oavsett hur det går: Jogi Löw får skit i tysk media, exempelvis. Roy Hodgson ifrågasätts i England. Och så vidare.
Erik Hamrén ser inte spöken mitt på ljusa dagen, han ser hela spökhuset komma.
Jag får en känsla av att han tror att ALLA frågor har en kritisk underton, han vänder den enklaste raka fråga eller det mest givna uttalande till en underliggande attack mot honom.
Det är därför han hugger på en harmlös fråga från Anna Brolin om vilken motståndare som är hans drömmotståndare…du kan tycka vad du vill om frågan, men du kan inte vara överraskad av att den kommer inför ett play off.
Och jag vet hundra olika sätt att svara på den frågan utan att visa irritation.
Så här: jag har full förståelse för om Hamrén, eller andra förbundskaptener, är förbannad på en och annan i min bransch för saker som skrivits eller sagts.
Men när du står i en direktsänd TV-studio efter en VM-kvalmatch som lockat 1,8 miljoner tittare så riktar du inte dig till ett gäng journalister, då talar du till rätt många andra.
Jag tror inte att Erik Hamrén vill framstå som en ledare som ibland får en igelkott att verka len och mjuk.
Jag undrar hur han mår, egentligen.
Frågan ställdes en gång till Lasse Lagerbäck från DN-Grimlund under VM 2006, jag känner för att ställa densamma till Erik Hamrén.
Och hoppas att han svarar utan att bli förbannad.
***
Jag står väldigt mycket fast vid den åsikt jag hade om Rydström och Kalmar FF i den här lördagskrönikan, skriven i maj 2012.
***
Av någon underlig anledning blev jag uppgraderad på min flight med Emirates från Arlanda till Dubai.
Från 35K till 6A.
Den svåraste uppgraderingen någonsin.
Vi talar business på riktigt, inte bara ett par extra jordnötspåsar och ett par stödstrumpor.
***
Tyska TV-kollegor var lyriska över Tobias Hyséns volleymål.
Och över Riche.
Det var lite på den nivån de tacklade den här matchen.
***
Nu blir det alltså dags att stifta bekantskap på lite närmare håll med Sixten, Carlos, Isak, Gustav och dom.
Framtiden får visa vad det blir.
Men framgångsrika ungdomslandslag sätter oftast sina spår.
Jag var med på det enda VM-slutspel för “juniorer” som Sverige har spelat.
1990 i Portugal.
Vi var två journalister utsända, jag och Hallandspostens Kenta Johansson.
Sverige kom med Jonny Rödlund, då i Manchester United, som den stora fixstjärnan men det var spelare som Patrik “Bjärred” Andersson, Magnus Hedman, Niclas Alexandersson och Niklas Gudmundsson som slog igenom på den stora scenen.
***
Onsdagskrönikan handlade om den där appen.
Om att det knappast är den snabbaste och enklaste vägen att nå så många som möjligt direkt från “dig till mig”.
Utan att det också handlar om annat.
***
Jag minns att den där matchen mot UAE, som jag tror ingick i förberedelserna till VM 1990, direktsändes i svensk TV men jag är inte hundra.
Men jag vet att Sverige vann med typ 2-0 och att Stefan Schwarz landslagsdebuterade med att dra en frispark direkt i mål.