Det västerländska svinet!
Du tar till den metoden när du inser att det inte finns någon vettig återvändo och du vill ha enkla, snabba beslut.
Nöden har ingen lag när du trättnat på manana, manana och ett ansiktuttryck på människor som gör att du förstår att ingenting kommer hända eller bli så som du vill att det ska bli.
Västerländska svinet är ingen snygg manöver, men det är nödvändigt.
Rasta-Danne har inte anammat den metoden.
Han är för snäll.
Han har den väldigt goda egenskapen att han tror gott om alla människor, han kan inte riktigt läsa av att situationen kommer att kapsejsa.
Därför är vi lite av TV-sportjournalistikens Good Cop/Bad Cop och det fungerar. Åtminstone i öknen.
***
Vilken oerhört underhållande och heroisk insats U17-landslaget gjorde mot Nigeria: 3-3 till slut.
Du kan förstås tycka vad du vill om U17-fotboll, men underhållningen är det sällan något fel på och Nigeria är en stormakt inom ungdomsfotboll, an av favoriterna till att vinna hela det här mästerskapet.
Svensk fotboll har någonting för framtiden att hämta här, det råder det inga som helst tvivel om…laget har i stort sett aldrig förlorat över 90 minuter och i en värld där vi överhopats av unga spelare som vill trolla som Zlatan så känns det bra att vi här har ett gäng unga begåvade spelare som inser att utnyttja sin talang genom att spela för laget.
Sixten Mohlin är, trots tavlan igår, en oerhört lovande målvakt – redan så väldigt mogen i sitt spel. Där har vi tveklöst Sveriges nästa stormålvakt och hade jag varit i Malmö Ff:s kläder hade jag försökt matcha in killen så snart som möjligt.
Linus Wahlqvist är en pudelklokt spelande mittback som kan behöva lite mer muskler, men som har ett storspel i kroppen och det gäller förstås även den 16-årige Ali Suljic, som hade problem som mittfältare i första matchen men som visade sin styrka som ytterback mot nigerianerna (han känns som mittback, framöver, en ny Bjärred)
Jag gillar mittfältare som Elias Anderson (en Tobias Linderoth), Isak Ssewankambo (stort, stort spel i sig, blicken, rycket, kraften) och Erdal Rakip (trygg med bollen, bra steg, härlig spelförståelse).
Anton Saletros visade mot Nigeria att han kan i någon sorts Jesper Blomqvist-style som gav fina vibbar.
Gustav Engvall är en Johan Elmander in disguise med mycket power, näsa för mål och teknik (med förkärlek för snurrfinten).
Valmir Berisha känns Danne Corneliusson, hundrarpocentig i straffområdet.
Och Carlos Strandberg har så oerhört mycket power i kroppen redan att han kan forcera vilket lag som helst på den här nivån. På egen hand.
***
Sverige är sannolikt redan klart för en åttondelsfinal med sina fyra pinnar och hygglig målskillnad.
Men enklast: om Argentina tar poäng mot Kanada i sin sista gruppspelsmatch så är Sverige vidare, även om det blir 10-0 i baken mot Mexiko.
Här är grupperna efter två omgångar.
***
Min lördagskrönika som egentligen är en onsdagskrönika (eller om det är tvärtom) handlar idag om tennis, Pim-Pim och Björkman.
Är det så himla kul egentligen, att svenska ex-stjärnor visar att vi är så dåliga?
Kan vi inte satsa på de få talanger vi har. Och inte de som vi inte har?
Du läser den HÄR.
***
Ja, Sixten Mohlin gjorde en jättetavla mot Nigeria.
Men han gjorde flera helt avgörande räddningar, i EM-slutspelet, mot Irak och mot Nigeria.
Och killen är 17 år.
Vi får, på något vis, aldrig glömma att de här spelarna vi ser är just 17 år eller yngre.
Ronnie Hellström var några år äldre när han ställdes i målet för Sverige mot Italien i “riktiga” VM, 1970 i Mexiko.
Han inledde med att släppa in en rullande, enkel, boll under sig.
Och i Ronnies fall så slutade det ju ganska bra.
Så här gick snacket mellan mig och Sixten efter matchen:
***
Isaac Success!
Såg ni målet han gjorde?
Världsklass.
***
Superettan-avslutningen är att se fram emot.
***
Ingenting är så självklart som att Kalmar FF ska pensionera Rydströms tröja.
Det är ändå ingen som får på sig den, till att börja md.
***
Jag lider med Andreas Eriksson.
***
Nu vet jag ju inte hur bra Halmstads BK:s U21-lag är, men sett till hur A-laget går så har jag lite svårt att förstå varför inte Valmir Berisha är ett namn som knackar på porten till A-laget och knappt ens får spela i deras U21-lag.
Men de kanske är fantastiskt bra, U21-laget alltså.
Ser vi till A-lagserfarenhet så finns det en del spelare i det här U17-laget som redan fått känna på lite A-lagsspel.
Carlos Strandberg (förstås, elva allsvenska matcher och tre mål), Gustav Engvall, Erdal Rakip, Gentrit Citaku och Linus Wahlquist. Några därtill tränar med A-laget och fått ströchanser.
Steget är stort, det vet alla, men vissa klubbar är mer eller mindre redo att ge talanger en möjlighet.
Och jag menar att ett framgångsrikt landslag (som detta är) och som lagen med spelare flödda -71 och -81 var genererar i slutändan framgångsrika spelare.
***
Långe Lundh och jag är annars Bad Cop/Bad Cop och där ligger jag i lä (du kan fråga vilken Budapest-staionerad mediavakt som helst).