Företrädesvis i Dubai, Abu Dhabi eller Qatar.
Eller så balanserar de i en hafsigt ihopsnickrad trälåda på vajer högt upp i ett skyskrapebygge, kanske står de invirad i en färgglad företagsoverall på en ökendammig gata och bryter upp sten.
Vår taxichaffis från Bangladesh ville inte gnälla, för han visste förutsättningarna och han köpte dom.
Det är det som är “problemet”, den stormrika arabvärlden utnyttjar arbetskraft från en tredje värld och känner att de kan få jobba likt djur för att de ändå får det bättre här än hemma, för att de åtminstone får en chans att tjäna lite pengar.
Taxichauffören från Bangladesh berättade att han gillade cricket men också fotboll men att han hade väldigt lite tid att följa sport nuförtiden.
“Jag jobbar varje dag”, sa han.
Exakt just så: sju dagar i veckan, aldrig någon ledig dag.
Som om det räckte så.
Taxichaufförerna som hämtas in från bland annat Pakistan, Nepal, Bangladesh, Sri Lanka, Indien jobbar sju dagar i veckan, TOLV timmar varje dag. I två år i sträck.
Efter två år kan de få sin första lediga dag.
Och då får de också chansen att åka hem, för först då får de tillbaka sina pass – arbetsgivaren låser in alla deras handlingar så snart de har tecknat sitt avtal med taxibolaget.
Om det är modernt slaveri eller inte, ja vad tycker du själv?
Vår man från Bangladesh berättade att han bodde med sju andra “importerade” män som han inte kände och som var från lite olika länder. I ett rum och kök.
“Vi har en dag vardera i veckan då vi tar hand om lägenheten. Städar och fixar. Vi måste hålla rent. Det är en slitsam dag när man jobbat i tolv timmar. Annars försöker jag mest sova, för att orka jobba”.
Han sa att han hellre jobbade och bodde så här än gick hemma i Bangladesh utan vare sig jobb, pengar eller riktig bostad. Han tjänade dessutom lite pengar som han kunde skicka hem eller spara till den dagen det hade gått två år och det var dags att åka hem.
Det är inte på något vis upplyftande att sitta som en “rik” jävel på sitt europeiska arsle i en taxi på väg mot ett “shopping mall” i lyx och ta del av ett sådant levnadsöde, väldigt livs levande här och nu, år 2013.
***
Ett enda europeiskt lag är i kvartsfinal i fotbollens U17-VM.
Det är inte Spanien, Tyskland, Italien, England, Frankrike, Holland, Grekland eller Portugal.
Det är Sverige, lilla lilla Sverige.
Vi kan tycka vad vi vill om att U17-VM är åldersbegränsat och att det är vad det är, men vi talar ändå om världens största och mest utövade sport och det är klart att det ger ett eko ut i vida fotbollsvärlden: Wow, look at that, bloody Sweden is through.
Dessutom måste det givetvis vara ett tecken på att svensk fotboll jobbat rätt och att vi i det här laget har en del spelare som mycket väl kan bilda stommen i ett framtida fotbollslandslag på seniornivå.
***
Malmö FF visade med all tänkbar tydlighet under året att de är väldigt värdiga svensk mästare i fotboll.
De har varit det mest stabila fotbollslaget som lyckats kombinera snabbhet, passningsfotboll, teknik med ett kraftfullt (oftast) centralt mittfält och effektiva anfallstyper.
Jag tror att guldet var “himma” när MFF och Rickard Norling lyckades med den briljanta idén att göra hemvändande Guiilermo Molins till en vass forward i samband med att Tokelo Rantie försvann.
Då var det många som trodde att Malmö FF hade sålt guldet, när sanningen i slutändan var att de köpte det: in med cashen, hem med Molins, lite annorlunda och “smartare” anfallsfotboll och så var det klart.
SM-guld i handen och lite mer pengar på banken.
Nu får vi hoppas, för svensk fotbolls bästa, att Malmö FF är ett lag som kan bygga något för Europa året efter sitt allsvenska guld.
***
Sverige-Japan blev ju en uppvisning i hur taktiskt briljans kan manövrera ut tekniskt kunnande.
Japanerna var blixtrande snabba, de var överallt på planen och med lätta steg svävade de fram likt antiloper på en stäpp i en ofattbar hetta.
Japanerna hade nog orkat springa i samma tempo i ytterligare ett dygn, de hade kunnat spela bollen till varandra i en oändlig sekvens mot ett svenskt lag som kämpat, krigat, svettats och skrikit efter syre, vatten och skugga.
Jag är inte säker på att Japan gjort fler mål för det.
Förmodligen hade de åkt på ett par kontringar i sin iver och släppt in ett par till.
Det som skiljer det här svenska laget från de flesta andra i detta VM är att Sverige är det i särklass klokaste, ett av få lag som behärskar förmågan att spela disciplinerat och genomtaktiskt försvarsspel.
Rätt många lag har en hel del mycket bättre offensiva spelare och lag, men de tror fortfarande att det bara handlar om att göra mål och inte om att också försöka undvika att släppa in sådana.
Det såg vi när Sverige mötte Nigeria och vi såg det mot japsen.
Sen ska vi inte glömma att det finns starka offensiva kort i Sverige, annars hade laget aldrig varit så här långt, och få spelare i VM-turneringen är så kliniska i läget som Valmir Berisha och Gustav Engvall.
Mot Japan gillade jag också vänstersnidaren Mirza Halvadzic som kan konsten att ställa om på sin kant och har en grym inläggsfot.
***
Jag har nu gjort mina val till nyinstiftade Allsvenskans Stora Pris.
Avslöjar några av dom i Pådden som kommer på torsdag.
Det ska bli oerhört intressant att se hur folk har röstat.
***
Kontringen till Sveriges första mål mot Japan, som Viktor Nordin var med att iscensätta med en fantastiskt vändande passning var excellent.
Inte ens ett bra seniorlag hade gjort det mycket bättre.
***
Hellre att framtidens Elias Ymer får spela Davis Cup och bli hjälte.
Än att Ove Bengtsson, Pim-Pim eller Anders Järryd eller vem-du-vill ska kastas in för att svensk tennis ska fortsätta leva i det förgångna.
***
Honduras väntar alltså i kvarten.
Det är inte omöjlgt.
Ett kraftfullt lag, relativt starkt bakåt men några få stjärnor.
Klart sämre än Mexiko, om vi nu ska jämföra lag med lika spelartyper.
Kan Sverige bara anpassa sig ytterligare en gång, möjligen vara berett att se sig själva som spelförande ibland och utnyttja sina styrkor – då kan det mycket väl bli en semifinal.
Dessutom känns det som om vi har en megajoker på bänken, Carlos Strandberg.
Snart läge att släppa in honom, fräsch, stark, snabb och ostoppbar när han fått upp farten…inte helt säker på att honduranerna har koll på honom.
***
Fifa, ja herregud.
En dag ska jag berätta om hur Fifa jobbar med mediahantering på ett annat plan under detta pojkmästerskap.
I det sammanhanget framstår en säck cement som rörlig, flexibel och förstående.
***
Tillbaka till Al Ain alltså.
Det hade jag inte riktigt räknat med.
***
Det är när man hör killar som han från Bangladesh som man känner att man kanske inte ska gnälla ändå.