Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Nu står vi vid en final; fotboll och mentala bryderier

Du kan lämna en fotbollsmatch med så många olika känslor.

Men sådana här playoff som pausar mellan match 1 och match match 2 lämnar en mest med frågetecken om vad som ska hända och inte med vad som har hänt.

Det var också det jag funderade över när jag lämnade Estadio da Luz igår.

Vad händer nu?

Hur tänker Hamrén?

Vad gör Bento?

Vem vill riskera mest?

Vem fegar bäst?

Playoff avgörs nästan alltid i den andra, helt avgörande, matchen även om självklart det finns ett resultat som ligger och pyr i bakgrunden.

Andra matchen blir en mental påfrestning där lag alltid styrs av det du har med dig i bagaget, medvetet eller omedvetet.

Jo, jag hade hellre haft med mig 0-0 på planet hem till Stockholm, hade tagit en uddamålsförlust med gjorda mål på bortaplan vilken dag som helst.

Men oavsett vilket hade det inneburit att vi måste vinna matchen på Friends för att ta oss vidare utan förlängning och straffar, förvisso kan vi inte vinna med vad som helst för att gå vidare men ändå: kravet på vinst innebär också att det inte finns några snärjiga mellanlägen, inget tänk om att bevaka något som vi redan har, utan ut och skapa nytt, vinn matchen och sen får vi se hur långt det kan räcka.

Portugal står inför ett annat läge, gynsamt förvisso, men också med en inneboende rädsla av att inte släppa ifrån sig som man redan har.

Det är rutinerade spelare och ledare vi ha att göra med här, jag vet ju det, men just exakt det här resultattrollet har varit avgörande i många matcher.

Just därför är ingenting kört ännu.

Jag är lite rädd för att de där chanserna (Elmanders och Kims frispark) kan vara helt avgörande i slutändan, men å andra sidan kunde vi ha suttit med 3-0 i arslet (ribbnicken, Lustigs rädding på mållinjen) och då hade vi tvingats börja tro på mirakel.

Jag tror att Sverige kan lyfta sig själva till 3-1 på hemmaplan.

Jag tror absolut att vi kan ha ett 1-0 efter 90 minuter och då lever hoppet.

Och det kan – hur konstigt det än låter – vara en fördel för det här svenska landslaget att släppa loss i ett läge då det inte längre handlar om att tänka, utan bara köra.

Det är faktiskt då vi har varit som bäst i et här VM-kvalet.

***

Jag stod två meter från den där blåsorkestern.

Den påminde dig lite om ett par gatumusiker i Göteborg som bara kunde tre låtar (Gudadern var en)och som “förföljde” mig under en Gothia Cup-sommar, den var som ett kringresande tinnitus.

Nu störde jag mig inte så mycket av Estadio da Luz-orkestern, den försvann rätt bra i sorlet bland 60.000, men jag insåg att ljudet var påfrestande genom TV-rutan.

Lite som det var med vuvuzelorna, på plats på arenan upplevdes de inte alls lika enerverande som genom TV-apparaternas högtalare.

Hade jag bara haft ett fungerande nät på arenan under matchen så hade jag insett hur stor irritationen var hemma och då hade jag förstås hjälpt till genom att lite snyggt knuffa till killen på bastuba.

Övertygad om att han hade filmat och legat kvar en stund.

***

Möter du Portugal på hemmplan får du välja dina kring.

Sett till hur matchen såg ut så tyckte jag det var näst intill genialiskt att låta portugiserna styras ut mot inläggsspel, även om målet kom på ett sådant.

Det här svenska laget är väldigt mycket starkare på att försvara sig mot den typen av hot, vilket vi också såg under 90 minuter.

Ett alternativ hade varit att spela mindre “tjockt” centralt men då hade vi fått se väldigt många fler instick in i svenskt stråaffområde och de få gånger de lyckades med det så blev det extremt oroligt framför Andreas Isaksson.

***

Hur gör Hamrén, var frågan, alltså.

Fortsätter han med samma startelva för att inte gå bort sig och för att hålla matchen vid liv så länge som möjligt.

Eller väljer han Anders Svensson på mitten för att få igång ett bättre och effektivare spel med större bollinnehav och smartare passningar?

Tar han bort en Alexander Kacaniklic, som var direkt svag i Lissabon, och trycker in en virvelvind som Jimmy Durmaz?

***

Om jag lyckades tyda de portugisiska tidningarna korrekt i morse så var det inget snack om att de redan hat bokat biljetterna till Brasilien.

Det var verkligen en konst i att ta ut rätt mycket i självsäkerhet.

Det skrevs väldigt mycket om Cristiano Ronaldo och om hur enkelt Bruno Alves och Pepe detroniserade Zlatan Ibrahimovic.

Knappt en rad om att Sverige hade två-tre jättelägen att göra mål.

Än mindre om att det ska spelas en match till.

I betygsättningen gav de tre stora sporttidningarna – Jogo, Bola och Record – framförallt Zlatan och Martin Olsson lite sämre betyg än alla andra. De gillade Antonsson, Per Nilsson och Johan Elmander.

Humor var att en av tidningarna gav alla tre svenska inhoppare en 1:a på fembetygsskala, bland annat Alexander Gerndt som kom in i 88:e minuten…

***

Nej, Zlatan gjorde inte sin bästa landskamp och jag hävdar att han oftast blir alldeles för isolerad när han spelar lite mer som en extrem nr 9 mot bra motstånd, då ser jag honom hellre längre ned i planen även om Elmanders jobb på Veloso var väldigt lyckat i rollen som lite mer tillbakadragen.

Problemet med Zlatan som 9:a i den här typen av matcher – vi såg det så tydligt mot Danmark och England för två år år sen – är att han “lätt” blir kringskuren och han blir alldeles för lite delaktig MED bollen. Och jag ser hellre Zlatan Ibrahimovic med bollen än utan eller som en spelare som mest tvingas behandla bollar som svävar mot honom från en nivå i närheten av molnens.

När laget inte orkat/hunnit komma upp i planen så är nicktouch inget alternativ för honom, av den enkla anledningen att det inte finns någon att toucha bollen till, och då är enda alternativet att försöka suga höjdpastejerna.

Omringad av Bruno Alves och Pepe är det ingen lek, inte ens för Zlatan och när de portugisiska försvarsspelarna vet att den svenske lagkaptenn INTE kommer att gå nick, när de vet att de kan utesluta det, ja då är det också lättare försvara sig mot honom i luftspelet.

Har han däremot bollen på fötterna har de inte en aning om vare sig höger, vänster, bakåt eller rakt fram.

***

Är din klubb intresserad av att arrangera ett evenemang med TV-laget i sommar.

Sänd din intresseförfrågan till patrick@ekwall.se

***

Gillar att brandmännen i Portugal går omkring med overaller som har BOMBEIROS ryckt på ryggen.

Det är ett jäkligt bra namn, BOMBEIROS.

***

Vi som är män av golvet och som inte flightade in and out Lissabon över ett dygn, det vill säga jag, Långe Lundh och Foto-David, hamnade på en route som gick Lissabon-Malaga-Stockholm flyget från Portugal till Spanien var en upplevelse.

I alla fall själva flygplanet.

En skön liten konservlåda, mer hög än bred, där alla hade fönsterplats.

20 platser totalt, tio på varje sida, och längst fram satt Lundh som sträckte ut sina onormalt långa skånkar och kunde låta dom vila över piloternas instrumentbräda.

***

Hasse Pekkari och jag började på TV4:s sportavdelning i Stockholm samtidigt, den 31 juli 1994.

Han värvades från Getingen och jag från Fyrans lokala fönster i Skåne.

Vi hade vars ett inslag i Sportens första dagliga sportsändning, den som gick ut den 5:e september 1994.

När jag öste på som reporter och programledare så blev Pekkari med glasbur i TV4-huset, sportchef.

Efter elva lyckosamma år på den tjänsten ska Hasse P nu bli boss för nya TV12.

Vi önskat honom lycka till på den tjänsten och jag konstaterar till lite krasst att vi nu bara är tre stycken journalister på sportavdelningen från “originalsporten” som bestod av Mats Petersson, Björn Andersson, Peter Jihde, Peo Olsson, Artur Ringart, Peppe Eng och Pekkari.

Jag och Robban Perlskog är kvar, även om vi bägge är frilans med TV4-kontrakt och inte anställda sedan länge, och vi har ungefär samma typ av uppdrag som vi hade då.

Liksom Jens Tolgraven, en gång en strålande kommentator och reporter med Sveriges bästa röst, som numera har lite annorlunda arbetsuppgifter på sportavdelnigen.

***

Nästa gång i Lissabon: Cascais, alltid Cascais och aldrig släppa en hotellbokning, aldrig någonsin igen.

***

För övrigt är det en stor skandal att någon klåpare lyckats med konststycket att stava Mats MAGNUSSON fel i den tunnel som pryder spelargången med bilder på gamla Benfica-hjältar ut mot Estadio da Luz plan.

Här finns dom alla, Strömberg, Schwarz och Thern men den största Benfica-svensken av dom alla – den eviga Rato Branco – får heta MAGNUNSON.

Skandal, skandal, en Benfica-skandal.

***

Än en gång: det kan gå, det är realistiskt och det ska vi vara väldigt medvetna om.

 

 

Publicerad 2013-11-16 kl 20:33
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER