Å andra sidan kan en tyfon komma dragandes och förgöra allt eller ett ta rasa in och begrava människor, det finns rätt mycket värre saker att sörja än en missad VM-plats.
Och jag har lärt mig genom åren att inte gnälla för mycket över ditten och datten i mitt simpla lilla yrkesliv, jag kunde ha stått i en kolgruva istället.
Eller varit helt utan jobb.
Bite the bullet, som Lundh gärna påpekar och som han har lärt sina (och mitt ena) barn.
***
Jag måste ändå beundra de svenska landslagsspelare som borstar av sig VM-kvalmissen och kastar sig ut i ligaspelet bara några dagar därpå.
Som Rasmus Elm och Pontus Wernbloom, bägge strålande i Moskvaderbyt. Som Zlaan, förstås, målskytt igen. Och några därtill.
Jobbigast blir det nog ändå för Anders Svensson, som helst hade slickat sina sår i solen på en öde ö någonstans men som nu ska ladda om för två helt betydelselösa – och svinkalla – matcher i Europa League-spelet.
Betydelselösa sett till avancemang, ska sägas. Elfsborgs ledning välkomnar säkert de miljoner som varje poäng ger.
På torsdag väntar redan klara Salzburg på besök och sett till hur publiktillströmningen sett ut tidigare på Elfsborgs Europa League-matcher så lutar det väl åt 678 åskådare eller nåt.
Det är kontraster det, från 50.000 på Friends för Svensson.
Men ett jobb är ett jobb och det kunde, som sagt, ha varit värre.
Det kan det nästan alltid.
***
Det blev Djurgården alltså för Pelle Olsson och det ska bli extremt intressant att se vad han nu kan göra med ett lag och en klubb som kräver lite mer än klara sig kvar varenda år.
Tar han med sig Jakob Orlov?
Tar Elfsborg hem Amadou Jawo, som bara varit på lån?
Vad har hemvändaren Supper-Bosse Andersson för intressanta ess att trolla fram ur kavajärmen?
***
Ivo Pekalski unnar man alltid nya framgångar, inte minst efter ständiga skadebekymmer.
Jag läser att han och Malmö FF haft meningskiljaktigheter när det handlar om hur hans skada behandlats i rehabiliteringen.
Nu vet jag inte om Häcken är bättre på rehab än MFF, däremot så är det uppenbart att det är skador som hållit Pekalski tillbaka från toppfotbollen i ett par år. Och att han måste bli frisk för att komma tillbaka på allvar igen.
***
Får jag välja ett intressant namn till den kommande januariturnén så är det Isak Ssewankambo.
Han hade ju skadebekymmer under U17-VM och spelare bara en kvart mot Nigeria, men det lilla jag hann se på träningar i Förenade Arabemiraten: där hade vi den i särklass bästa spelaren i det svenska laget.
Han är 17 år och redan helt ordinarie i Chelseas U21-lag, förvisso som ytterback (“normalt” är han central mittfältare, men tar vad han kan få) men ändå kontinuerligt i spel på hög nivå.
Nu har jag ingen aning om Chelsea skulle släppa iväg honom, men det kan inte vara omöjligt.
Och varför inte testa?
Vi kan plocka med väldigt mycket fin och lovande spelare från allsvenskan – och det finns en del att ta av i år – men vi får inte glömma att vi har en hel del begåvade talanger i rätt många utländska akademier vid det här laget.
Och isak Ssewankambo är den som är mest lovande av alla.
Som sagt, det gäller att inventera marknaden nu, när vi kan: det är 10 månader till nästa tävlingsmatch.
***
Mannheim, Szeged, Berlin och Lund – där har ni några av mina arbetsresor i december. Gissa vad det rör sig om då?
***
Jocke Persson fick inte lov att förhandla med Falkenberg.
Får han göra det med Elfsborg?
Därifrån kan möjligen Ängelholm förvänta sig en och annan krona i ersättning.
Och vågar Andreasson satsa på en så vid, men intressant, häst?
***
Sen undrar jag alltid vilka krav många vill ställa på det fotbollslandslag vi har?
Som att det alltid lurar ett VM-brons runt hörnet.
Nu var Tyskland och Portugal för svåra i det här kvalet och jag vet inte riktigt vad vi hade kunnat göra för att ta oss förbi de bägge landslagen på vägen till Brasilien?
Säkert något och med lite flyt, visst. Men det är ju som det är: två lag som är – och ska vara – bättre än Sveriges nio dagar av tio. Och mot tyskarna fixar vi max ett oavgjort resultat i den 10:e.
Vi kan leta i oändlighet efter småsaker och tala om att vi kunde ha gjort hit eller dit för att fixa en bättre seedning men ser vi till spelare för spelare så är det inget ofattbart det som har hänt.
Det känns för jävligt, däremot, men det är en annan sak.
Och vi som minns det svarta 80-talet med Laban och liberospel och Greger Hallén och allt vad det nu var som det kom dragandes med, vi är luttrade.
Dessutom är det så att vi som jobbar med det här dagligen alltid går vidare till EM- eller VM-slutspel, oavsett hur det går för Sverige.