Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Om Brann inte erbjudit ett jobb hade förstås Norling varit kvar

Det går undan i svängarna när du kör en tvådagarsturné i handbollens tecken och hinner med 30 mil på ungersk motorväg, en promenad i Szeged, en träning i sunkig gammal östatstahall, en kalvsteksportion för en normal tvåbarnsfamilj på ett hak bakom ett hörn som var inrett med solstolar, ett flygplattshotell på vischan utanför Budapest, en snabb röd pölse i steget på Kastrup, en halvkröniketext skriven stående för att få ström till datorn i Färs&Frosta Sparbank Arena, en sväng in i gamla Idrottshallen i Lund för att sen avsluta med ett besök i ett stall på Jägersro och en svår ljust rosagrillad anka i ägarrestaurangen bortom mållinjen.

Varvade ned med att avsluta onsdagskrönikan när kolckan började närma sig midnatt på Mäster Johan.

Tjoff, tjoff, tjoff. Jag älskar den typen av effektivitet.

***

Den som inte tror att Rikard Norling hade sytt ihop sin agenda med budet från Brann innan han sa upp sig från Malmö FF räcker upp en hand.

Självklart är att Norling tyckte och tycker att Per Ågren är inkompetent som sportchef, självklart är att Malmö FF:s ledning med gamla tröga uvar som Bengt Madsen i spetsen arbetet aktivt för att kicka Norling och självklart är att det på många sätt var en situation som sällan kunde sluta lyckligt.

Lika självklart är att Norling själv fanns med och accepterade en ny arbetsroll, där Ågren skulle få mindre makt.

Och mest självklart är…hur mycket du än vill hävda att du jobbar för kärleken till sporten eller jobbet…att en dubblad lön på ett nytt jobb till slut kan vara helt avgörande. Allt annat är hyckleri.

Jag förstår om Rikard Norling kände att han ville dra från den situation som uppstått i Malmö FF.

Men han hade inte gjort det i veckan (den där omorganisationen som han gick med på är ju ett tydligt tecken på det) om det inte fanns ett erbjudande från ett mittenlag i den norka ligan som håller till i Bergen.

Lite så är det med alla i fotbollsbranschen, spelare som ledare – de drar om det finns något bättre (betalt) att få någon annanstans.

Hade Rikard Norling bara jobbat för kärleken till fotbollen eller en utmaning så fanns det lediga jobb i både Falkenberg, Gefle och Brommapojkarna.

***

Jag tror inte att jag varit på Jägersro sen 80-talet och tänk att den gamle skånepartisten Bengt Larvik fortfarande är speaker på arenan.

***

Varför väljer Henrik Larsson Falkenbergs FF?

För att det inte fanns så mycket annat att välja på?

För att han är typen som gärna tar sig an en utmaning som kan betraktas som dödsdömd på förhand?

Eller för att han kan kombinera ett jobb som allsvensk fotbollstränare och samtidigt bo kvar hemma i Helsingborg?

Utan att veta så tror jag att det kan vara en kombination av alla tre.

Hur mycket alla nu gärna vill se ned på Falkenbergs FF så är det fortfarande så att det är ett allsvenskt fotbollslag och det kommer bli ett lyft att ha Henke Larsson involverad i den familjen.

***

Ungerska Szeged på gränsen till Serbien är heller inget ställe du flyttar till om du inte ser till att få tillräckligt bra betalt. Om vi säger så.

***

Perstorpssonen Björn Andersson går – återigen – ut och fördömer hur svensk fotboll utvecklas och att spelarna är för dåliga för att de tränar fel. Eller blir tränade AV fel.

Det räckte inte med ett VM-brons för U17-landslaget, räckte inte att Valmir Berisha vann skytteligan i ett världsmästerskap för Björn Andersson menade att det bara var förbundskaptenens verk och att spelarna inte var tillräckligt bra.

Björn, som efter alla sina år i Bayern är mera tysk än svensk i sitt synsätt, menar att Jocke Björklund, Henrik Larsson, Jonas Thern och Patrik “Bjärred” Andersson ska bestämma och utveckla utbildningen av svenska fobollsspelare.

Det är säkert en väldigt bra idé, men det finns ju ingenting som tyder på att gamla storspelare per automatik garanterar framgång som tränare/ledare. Faktum är väl snarare att de flesta svenska tränare/ledare som haft stora framgångar i klubb- och landslag inte varit stora stjärnor som spelare.

Inte ens Bob och Roy var annat än lingonspelare själva och de sägs ändå vara de som ligger till grund för ganska mycket i svensk fotboll. Idag är förresten Roy förbundskapten för England och Björn Andersson har slutat i Bayern och brukar hjälpa IFK Hässleholm i division 3.

Men Björn Andersso kanske vet att Jocke Björklund sitter på nyckeln?

Det finns massor att göra för att utveckla spelare.

Den diskussionen förs inte bara i Sverige, utan även i våra grannländer och tänk gärna på hur det är i forna storländer som Österrike eller Ungern. För att inte tala om England, som i stort sett inte når framgångar alls – sett till antal utövare – på ungdomssidan sen några år tillbaka.

Idag nämner många Belgien som ett litet land som fostrat en oerhört stark generation. Och visst, absolut. All credd till belgarna.

Men Belgien har också haft 20-25 år i totalt mörker, det är lätt att glömma.

Jag tror mer på att det går i cykler för länder som inte har extremt många invånare/utövare, det handlar förstås om förutsättningar och kunskap men också om tillfälligheter.

Och min känsla är att Sverige stått sig ganska bra genom åren och under U17-VM blev vi alltså trea. Där fanns inte Tyskland, Spanien eller England med överhuvudtaget.

***

Tänk att det alltid vilar en förbannelse över lagen som vinner SM-guld i fotboll.

***

Nu: på väg hem.

På Malmö Aviations proffsplats.

Inte så svårt på en 11-flight, men lite knivigt i gate 7 på Sturup.

Det är rutinen som avgör till slut i resandets tjänst.

 

Publicerad 2013-12-04 kl 13:06
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER