POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Jag trodde Guidetti visste hur Hughes fungerar

Jag tog Bugaboon och rullade iväg med Tindra, snart 5 månader, för en lunch på stan.

Eller hemma hos Långe Lundh.

Han är snart mera Riche än Anders Timell.

Och mycket riktigt, när jag undrade om det fanns en plats i lunchkaoset för mig och en barnvagn så fick jag veta att “vi sätter dig hos Olof”.

Det var som att det hade varit en större överrraskning om Lundh INTE hade varit på plats.

Jag kan inte påminna mig om att jag varit på Riche, ett bra hak såväl till frukost, lunch, middag som för ett kvällsjärn i centrala delarna av Hufvudstaden, det senaste året utan att Lundh har synts till.

Hade jag bott inne i stan och hade jag tagit mig fram på cykel så hade jag också velat äta bardisk-lunch på Riche varje dag.

Nu är man en farbror som bor i villa utanför innerstan, kör bil (eller barnvagn) och som funderar över vilken dag soptunnan ska ställas ut på gatan eller om jag ska köpa en snöslunga.

Tiderna förändras och det känns skönt att se att Lundh fortsätter leva det ljuva livet. Han är värd det.

***

Oklart om Mark Hughes är den typen av manager som känner att det är uppfriskande att en ung nykomling, med noll Premier League-meriter, kräver mer speltid omgående.

Jag har inga problem med att John Guidetti har ett starkt självförtroende och vill framåt – alltså hellre spelare som VILL något än de som inte vågar att vilja – men jag är ju klart överraskad över att John inte har koll på hur en brittisk managertyp som Hughes fungerar.

Och det kan ju innebära att karriären får ytterligare broms.

Sen har vi ingen aning om vad Guidetti har blivit lovad av Stoke eller Hughes när han valde att gå dit, jag tror åtminstone inte att han blev lovad att Peter Odemwingie skulle skriva på för klubben.

Personligen förstår jag inte varför John Guidetti inte valde lite lägre nivå än Premier League för sin omstart, ett halvår i Holland hade varit perfekt att börja med efter nästan två år skadefrånvaro.

***

Min onsdagskrönika handlade om det fullständigt bisarra i att vi låter fotbollens jävelskap ta makten, kidnappa sporten och låta en match spelas i hemlighet av just det skälet – utan att vi ens bryr oss.

Du läser den HÄR

***.

Självklart är jag inte ett dugg överraskad över att det blev ett sjujävla hallaballo (underskattat ord) över Zlatan och Volvon.

Det är ju ändå Zlatan Ibrahimovic, han är Sveriges mest omtalade och omskrivna personlighet alla kategorier just nu, och allt han gör som blir offentligt blir stort…oavsett om det är en stulen straff mot San Marino, en bok, en signerad cykel eller en fis på tvären.

Han triggar igång så många spänningar hos så många och därför så blir det enorma hyllningar å ena sidan eller kritik och ifrågasättningar å den andra. Ytterligheterna sträcker sig med flera mils avstånd.

Filmen var snygg, som sagt. Den var uppseendeväckande på sitt sätt. Jag tror att det i förlängningen var en hit för ett gubbstämplat bilmärke..

Men självklart kan det inte stanna vid det: en cool reklamfilm.

Jag får mejl från de som heter Lennart, Agne, Sven-Arne och sånt och de är så oerhört upprörda av alla tänkbara skäl. Allt från att han talar nationalsången, till att han bär jaktvapen eller körde bilen för fort på hala vägar

Ett gäng ultrafeminister ifrågasatte varför Helena tittade ut genom ett fönster eller vilket kön den ängsliga dovhjorten tillhörde.

Kollegor i branschen har ojat högt över att andra kollegor i branschen har skrivit om själva filmen eller hur den kom till.

Många menar att det är hemskt att han fått betalt.

Ungefär så.

Men när Swedish House Mafia gjorde en Volvp-film så var det mest en kul grej, att några svenska killar som gjort sig feta pengar på att underhålla folk via musik utan instrument (jag gillar SHM, så det är inte det, my kind of raise the roof-musik) gjorde en film i nån sorts färöisk natur för svenska bilar (eller kinesiska, oklart vilket).

Då fick det räcka så.

Det säger mest om hur stor Zlatan är överallt.

Ingen nöjer sig bara med att han gör en cool reklamfilm och så är det fine. Den måste dissikeras in i minsta beståndsdel.

Fascinerande, på sitt sätt.

***

Erik Friberg till Serie A var inte en övergång som jag såg komma, det måste jag erkänna.

***

I veckans PÅDDEN pratar vi om väldigt mycket, bland anat om mediaklimatet inför Super Bowl (med galet trick), Staffan Olsson, datorhaveri, fotbollsidiotin, en hel del om hur snett ute kollegor är som sågar skriverier om Volvo-reklamen som “köpt” och varför jag vill bli dubbelspelare.

Lyssna HÄR.

***

Om FCK ger sig in och vill ha Markus Rosenberg så tror jag Malmö FF får svårt att hänga med i budgivningen.

Då kan han fortfarande flytta “him” men ändå lira för någon annan. Som förmodligen är bättre. Och framförallt tätare.

***

När allt och alla beskriver Stig som ICA-Stig – är vi “köpta” då också?

***

Om ni undrade vems fel det var den här gången, så var det arenans fel.

https://www.dagensmedia.se/nyheter/event/article3800589.ece

***

Kvällens avslutades med att ett stort gäng TV4-friends tackade av Redaktionsjuggen som nu drar till Kanal5 och blir sportchef där.

Först på Brillo. Sen på Riche.

Jag fascinerades av att varannan man på Riche hade skägg och mössa på inomhus.

Lundh kör inte mössa på inomhus, men jag såg skägget smälta in när han stod inne i baren och beställde (eller möjligen tappade upp en fatöl själv) samtidigt som jag tog en taxi som trött och tråkig medelålders till ett enklare litet hus i Blacksmithfield, väster om stan.

Det känns ändå bra att Långe Lundh håller ställningarna när jag allt mer har tacklat av och är slut som artist.

 

 

Patrick Ekwall

Zlatans film missade inte direkt målet målet

Där bockar jag av ytterligare ett mästerskapsrace, galet tidigt måndag morgon tar jag sikte på en flight från Århus till Bromma och snart är det februari, månaden som innebär att du alltid kan ana att det finns en vår någonstans därborta, runt ett hörn.

Och även om Sverige inte längre per automatik tar sig hela vägen EM och VM så är det alltid en fröjd att jobba med handboll: sporten, människorna, de ärliga tagen och stora stjärnor som tveklöst står med bägge fötterna stadigt på golvet.

För varje gång som jag är mitt uppe i handbollen så slår det mig varför det inte alltid kan få vara så även i fotbollen, även om jag vet att yttre tryck från allt och alla – inklusive idioter – är större, så är det så att på landslagsnivå är det svårare att få en intervju med en vänsterback i Ukraina och Costa Rica än att få det direkt efter en match med världsstjärnor som Nikola Karabatic, Thierry Omeyer, Mikkel Hansen eller Domogaj Duvnjak.

***

Det ska bli väldigt spännande att följa fortsättningen för Muamer Tankovic – det är ytterst sällan som en ung spelare får en möjlighet att ta sig hela vägen till A-laget på hög nivå i England, även om Fulham inte direkt är top of the top.

***

Jag har ingen aning om varför Djurgården väljer att spela en träningsmatch mot ett lag med kända stöksupporters, men det spelar ju ingen roll vem nu någon vill skylla på – det är oftast media eller polisen – för de skyldiga är (som alltid) de som ställer till jävelskapet.

Om vi nu ändå ska se till grunden för att det skjuts bengaler på andra, hetsas, bråkas med polis, dras igång upplopp och misshandlas så handlar ju den om att de som är skyldiga till det är de som står för det.

Kan vi inte bara enas om det? Att någon företrädare för goda supporters påpekar vem som ställer till jävelskap och inte letar efter andra som är skyldiga.

Det är ju helt sjukt att man inte kan genomföra ens en träningsmatch men det är ju bara ett tecken på att 08-fotbollen i alldeles för hög grad är kidnappad av de som vill jävlas.

***

Nikola Karabatic, Daniele Narcisse, Luc Abalou: otroliga atleter!

***

På plats i Århus hade jag helt missat haussen kring Zlatans Volvo-reklamfilm, det var först när fotograf Fuxin ville avvakta med en middag för att han först MÅSTE se premiären i TV för denna reklamrulle som jag insåg att den (haussen, alltså) existerade.

Själv tyckte jag att det var en snygg film och den hade förstås en hel del power eftersom det var jus Zlatan och eftersom han hade med sina nära och kära i filmen och dessutom läste texten ur den nationalsång som vi aldrig sett honom sjunga.

Att det sen var ett virrvarr av olika bilder från olika miljöer som inte riktigt gick att sätta fingret på, ja det är väl ganska vanligt i den här typen av reklamfilmer som är varumärkesbyggande.

Det var ju inte direkt så att Swedish House Mafias Volvo-film hade ett “sammanhang” på det viset.

Men det var snyggt och det missade inte direkt målet; att få folk att prata om Volvo.

Snarare tvärtom.

***

…det är ju heller inga problem att stämma träff efter en match med världens bästa ishockeyspelare, för den delen.

I den sporten finns det “lag” på att du ska ställa upp för media och det är bra nog i ett annorlunda PR-dna.

I handbollen finns det ingen sådan lag, där ställer spelarna upp ändå.

***

När John Guidetti säger att man inte får sticka ut i Sverige så håller jag inte riktigt med…och jag tror jag kan tala av egen erfarenhet.

Sverige ser gärna att det finns de som sticker ut, men ser gärna till att trycka dit någon som gör det, när tillfälle ges.

Men jag vet inte om det är annorlunda i andra länder?

När jag träffade Robbie Savage för något år sen så förklarade han hur han ständigt förföljs i England för att han tycker saker och på så vis är kontroversiell.

Många gillar det, andra gör det inte och det händer ju fortfarande att man får mejl från sådana som heter Åke, Agne, Lars-Erik, Jan-Lennart och sådana som vill påpeka hur illa de tycker om Zlatan – men det finns desto fler som oftare gör sin röst hörd för att hylla honom, alltid.

Och när Guidetti nämner att Zlatan är en person som alltid säger vad han tycer och tänker så är det ju också så att det senaste Zlatan sa om Guidetti var att det hade varit för mycket snack och för lite verkstad.

Så här: jag tror och hoppas på John Guidetti, av många skäl. Men han har precis kommit tillbaka från ett oändligt skadeuppehåll och det kommer att ta sin tid att ta sig tillbaka och det kommer dessutom vara slitsamt att jobba sig fram till en plats som etablerad spelare i Premier League.

***

Jag säger inte att världens superstjärnor ska stå med mössan i hand när de ser en mikrofon, men jag kan relatera till allsvenska klubbar som behandlar sina spelare gentemot media som om de vore Real Madrid.

***

Det sorgliga med just detta handbolls-EM är att det kan ha varit det sista för TV4 på mycket länge. Nästa VM är ännu inte sålt, nästa EM har Viasat köpt.

Och Cales Hellgren har dessutom meddelat att han nu gjort sin sista match som bisittare.

Själv vet jag förvisso inte särskilt mycket om min TV-framtid efter 2014, då mitt TV4-avtal snart går ut.

Ingenting blir längre som förut, det är uppenbart.

Men det kommer alltid nya tider, det gör ju det.

Patrick Ekwall

Stort av Albornoz - men extremt svårt att nå VM ändå

Första gången jag var i Århus var någon gång i början på 90-talet när Jean-Paul “Champa” Vonderburg lirade i AGF under en väldigt kort sväng, han gjorde fem matcher innan han joinade Stuart Baxter i japanska Hiroshima.

Jag är en mästare på att glömma och jag kommer inte ihåg speciellt mycket av det.

Men om vädret hade varit som vädret är just nu i samma stad hade jag aldrig glömt det.

Det är galet.

Ett par minsugrader och en vind sylvass som ett rakblad som skär genom kläder, kropp, kött och märg.

Ta den värsta januariblåsten i Malmö och dubbla den.

Det är så fruktansvärt bistert, grått, kallt och eländigt denna i Danmarks näst största stad att det borde vara förbjudet, vilket inte direkt förgylls av det Scandic Sunk som vi bor på.

Normalt är det en fin studentstad det här med rikt kulturliv, bra restauranger (jag och Axnér hittade en svår fransk bistro vid namn Klassisk 65 på Jägergårdsgade igår), fin lten strand och myllrande studentliv men nu hukar alla längs gränderna för den ondskefulla väderleken och det handlar bara om att överleva tillräckligt många steg för att öppna en dörr och vistas inomhus.

Men eftersom vi älskar att jobba med handboll så låter vi dagarna vandra förbi inne i en hall som heter Nrgi Arena, bara det att torsdagen var en vilodag och det var först när vi inte hade särskilt mycket annat för oss än att ta en promenad som vi insåg att vi haft det bra där inne, bland klister- och gurkburkar.

***

Alla tänkbara gratulationer till Redaktör Pol Pot, den evigt unge Jens Tolgraven som nu fyllt 50 år.

20 år efter det att vi tillsammans började jobba för TV4 i Stockholm.

***

Malmö FF:s Miiko Albornoz drömdebuterade för Chile när han gjorde 1-0 i 4-0-segern mot Costa Rica på hemmaplan.

Självklart en fantastisk upplevelse för Albornoz och givetvis bästa tänkbara sätt att visa “nya” nationen att han är på plats och något att räkna med.

Det kan tillochmed leda honom hela vägen in i Chiles VM-trupp, med lite flyt.

Men med det sagt så får vi inte glömma att det här var en match i det som skulle kunna betraktas som Chiles “januariturné”, det har kommit lite i skymundan.

Jag kan tycka det är stort nog att Albornoz fick starta matchen i ett chilenskt landslag men det var inte direkt ett Chile som var ett ordinarie Chile, lika lite som Sveriges landslag i Abu Dhabi var ordinarie.

Chile kom till spel med bara inhemska ligaspelare, förutom Miiko och en forward som spelar i Chippens lag i Förenade Arabemiraten. Motståndet från Costa Rica hade en spelare med utländsk adress, IFK Norrköpings nya back Christopher Meneses Barrantes (och fd Kalmarspelaren McDonald startade, dock ingen Celso Borges).

Att jämföra med det Chile som i sin senaste tävlingsmatch, VM-kvalet mot Equador, som hade 20 av 23 utlandsproffs i sin trupp, varav två inhemska spelare var reservmålvakter.

Vi talar spelare från klubbar som Juventus, Barcelona, Napoli, Basel, Fiorentina, Twente, Dinamo Zagreb, några brasilianska klubbar och andra från Premier League, Serie A och La Liga. Det är också ett skäl till att Chile nämns som en outsider i kommande VM.

Om Miiko Albornoz tar en plats i den VM-truppen är det fantastiskt starkt gjort och han kunde inte fått en bättre start på sin nya landslagskarriär, dessutom finns ju VM-chansen här och inte i ett svenskt landslag.

Men det lag han spelade för igår var inte bara ett chilenskt B-lag, det var ett C-lag.

***

Skön story om hur Chippens farsa löste Volvo-giget till Zlatan.

***

I nya PÅDDEN pratar jag och Olsson om målkameror, handboll, NFL, David Hasselhoff och hur det kommer sig att vi gärna går för röd gubbe – men danskarna gör aldrig det.

Bland mycket annat.

Lyssna HÄR.

***

Kristoffer Peterson känns väldigt spännande, kul att Liverpool ville att han skulle signera nytt.

***

Min senaste onsdagskrönika i Getingen gav upphov till diskussion på sociala medier, vilket glädjer mig.

Den handlar om ärlighet.

Framförallt om beteende.

Varför är handbollspelare så ärliga i jämförelse med alldeles för många fotbollsspelare, varför tar en handbollsspelare en tuff smäll och springer vidare när en fotolllsspelare ligger kvar och reser sig två sekunder efter att han fått lite meningslöst kylspray på huden?

När blev det så och varför?

Bland mycket annat som du läser i krönikan HÄR.

***

Idag tog Axnér iväg mig och Frau Frick på ett ekologiskt hak (dansken älskar ekologiskt, på vissa ställen kan du med fördel äta upp möblerna du sitter i till förrätt).

Karin tog in en risotto på pumpa, serverat likt en lite för tjock ärtsoppa i lumpens djupa skopa ute i skogen.

Jag fick en hamburgare gjord på rabarberblast.

Avslutade med en cappucino pressad ur en rotselleri.

Sen sjöng vi kampsånger i kör med ett kubanskt/angolanskt rockband vars instrument var gjorda av älgskelett och twinnade hundhår av en man som bott ute i skogen under en presenning virkad i almlöv utan elektricitet i 67 år.

Det är uppenbart att Axnér bott alldeles för länge i Lund.

 

Patrick Ekwall

Ingen Hof i Danmark; en Hoff i Stockholm

Det blev en lördag som inte var precis exakt så som alla andra lördagar burkar vara.

Tidig revelj i Köpenhamn, flyg till Stockholm som framåt kvällningen avslutades med resan Arlanda-Kastrup och sövande tåg på tre och en halv timme till Århus.

Det är ju vad det är med det: ett jävla resande, i en extrem omväg.

Men däremellan satt jag och småsnackade lite med JO Waldner, Frank Andersson, Tina Thörner och – David Hasselhoff!

Och det, kära vänner, är en femma som jag inte känner att jag kan skoja bort i första taget.

Och, ja, just exakt den Hasselhoff, The Hoff: Baywatch, Looking for Freedom, Americas Got Talent och gud vet vad.

Och varför?

Ja, det är förstås en bra fråga men inte konstigare än att Mexiko Media (som drivs av Filip&Fredrik, bland annat) tagit fram programidén “Hasselhoff, en svensk pratshow” som ska sändas på TV3 och i ett av de tio programmen har jag fått den stora äran att gästa programmet.

Det var sannerligen en upplevelse när Hasselhoff körde loss med sång inför eget band under ledning av saxofonisten Emma Essinger, smått galet snack med gästerna som handlade om allt möjligt (i “mitt”program rätt mycket om balls and tits, när vi skulle prata sport) i en studio vars bakgrund var namnet HASSELHOFF textat i upptända glödlampor.

Vi pratade dessutom lite design och kläder, han och jag, och han berättade att han rest till Sverige med NIO resväskor, varav en resväska bara var skor och i programmet körde han ett par vansinniga i ormskinn.

Jag och Långe Lundh brukar annars köra skoväska när vi reser på mästerskap, men det är mera av bag-storlek, The Hoff körde en hel resväska med skor inför sin dryga vecka i Stockholm.

Ingen aning om hur showen kommer att tas emot, men det var förbannat roligt att vara med och jag skulle åtminstone titta…det ären väldigt rolig och modig) idé att genomföra.

Don’t Hasse The Hoff, som vi säger.

***

Ibland känns det som att ingen dramatik är som handbollsdramatik.

***

John Guidetti har fått sin första kvart i Premier League och det är bra nog att han är tillbaka.

Kan jag känna.

Guidetti vore inte Guidetti om han inte gjort en liknelse vid Gareth Bale eftersom bale också fick börja på bänken när han kom till Tottenham.

Ungefär som när John sat att “van Nistelrooy var också borta under en lång period, men kom tillbaka” på den där berömda presskonferensen som han höll om sina skadeproblem samma dag som Sveriges EM-trupp samlades i maj 2012.

Själv tycker jag alltså att det räcker med att konstatera att John Guidetti spelat 15 minuters A-lagsfotboll för första gången på “evigheter” och att det ändå är vad vi hoppats få se igen.

Nu är förhoppningen att han får hitta rätt i ny miljö, på en relativt hög nivå ändå, och sakta men säkert hitta den form som gjorde honom till Feyenoords skyttekung.

Så här: landslaget spelar sin första tävlingslandskamp i september, sett ur det perspektivet råder det ingen brådska även om jag inser att John Guidetti alltid vill vara lyckosam här och nu.

***

Rubriken?

Jag dricker inte öl.

Sådan är jag och folk här tror att jag är lite dum i huvudet.

***

Självklart har “Hummel” en egen shop i Århus.

Tänk att det som kanske är världens fulaste sportmärke levt vidare så starkt bland de stora giganterna, även om jag inser att dansken gärna är lojal mot sitt inhemska märke.

***

Om Stefan Ishizaki får en chans i Los Angeles Galaxy så är det en chans som jag unnar honom.

Inga stora pengar, snarare löner på bra allsvensk nivå, men en härlig utmaning/upplevelse och ett byte av levnadssätt från Knallebygd till Kalifornien.

Och då är det inte bara väderleken som får räknas in som positiv.

***

Det är smått chockerande hur Ormen Lundh slätt det disciplinära greppet om Rasta-Danne och låter honom härja fritt i Abu Dhabi.

***

Efter det att Malmö FF tagit sitt ligaguld så har alltså tränaren lämnat, sportchefen bytts ut, assisterande tränaren fått en annan tjänst, lagkaptenen blivit proffs i Tyskland, VD:n förklarat att han slutar och fystränaren valt att följa med Norling till Norge.

***

Se gärna “Danskjävlar”, ett handbollsmagasin i samma ton som Club Babian.

Du hittar avsnitten här.

***

Jag kan inte riktigt släppa nio resväskor och jag utgår från att The Hoff inte flyger med sådana där lågprisbolag, då hade bara bagaget kostat en förmögenhet.

Själv kör jag bara en väska på handbolls-EM.

Utan skoväska.

På fotbollsmästerskap gäller dock alltid en väska med skor, även om det inte är en hel resväska.

Det är skillnad på sport och sport. Och folk och folk (trots allt).

 

 

 

 

 

 

Patrick Ekwall

Var Goitom "landslagsmässig" 2013? Eller fanns det andra?

Vi bor i ett cykeldistrikt, i korsningen till born som leder ut till Nörrebro, och det är knappast en sensation att det blev en Bjarne Riis i den danska massan av cyklister.

Nu är det ingen större skräll för mig att danskarna cyklar eftersom jag bott i en stad (Malmö) som delvis tagit del av samma tradition (även om Lund, kineser och holländare är värre) men jag hade ändå glömt hur karg dansken är som ger sig ut i alla väder utan hjälm och trampar sig framåt på alla tänkbara cykelfordon.

Det är så trångt längs de väl tilltagna cykelbanorna på Köpenhamns gator att du måste attackera i rätt läge för att få bra drag i framfarten, ligger du på rulle sitter du snabbt fast i en massa som gärna driver fram i klunga.

I Sverige handlar cykeltrenden mest om män i min ålder som köpt på sig svåra tävlingscykel för 85.000 spänn, trär på sig lite för tajta cykelkläder och låtsas vara Eddy Merckx.

I Köpendanmark cyklas det på allt. Och i allt.

Det är en salig blandning av speediga bikes med bockastyre, Christianiacyklar med den där lådan längst fram, riktiga ruckel utan en växel, en och annan va de där tunna färgglada stadscyklarna samt en av mina favoriter: Lizzard King med utrymme för två backar öl eller barn under 6 år  i en variant på flak.

Eftersom cyklingen är en levnadsstil här så ligger det minst en cykelaffär eller reparatör i varje kvarter och det var i affären med det grymma namnet “Larry vs Harry” som jag hittade en magisk Lizzard som jag är lite sugen på att införskaffa:

 

***

Jag är lite förtjust januarimatcherna och missade tyvärr Sveriges seger över Moldavien eftersom jag satt bakom en bänk och följde EM-dramatiken mellan Sverige och Kroatien.

Lång Lundh rapporterar i alla fall om att det var fler åskådare än när Sverige lirade där senast, mot Jordanien, inför 0 åskådare som sen kanske blev ett 50-tal när ett gäng arbetare med jordanska rötter kom i paus.

Jag utgår från att landskampen var bättre än den mot Jordanien, det bör nämligen vara den sämsta Sverige någonsin har gjort i modern tid (0-0).

***

Rubrikerna handlar annars om att Henok Goitom kritiserat SvFF och förbundskaptener i ett uppriktigt inlägg på Facebook.

Jag uppskattar modet i Goitoms inlägg och jag tror att han har rätt i att människor med lite för stor känsla för att säga jobbiga sanningar riskerar att ställas åt sidan.

Det tror jag gäller i SvFF, såväl som det gäller i TV4-huset och i fotbollsklubben AIK.

Jag tror inte att min egen orädsla för att säga/skriva sanningar alltid varit till min fördel (och i andra fall har de varit det), det har hänt att jag blivit tillsagd vad jag inte bör skriva om och jag tror heller inte att alla säger exakt vad de tycker om vad som händer och sker i AIK ibland. Långt därifrån.

Åsikter, öppna debatter och hårda granskningar är alltid välkomna, inte minst i demokratiskt styrd föreningsverksamhet och det skriver Lundh klokt om här.

Det är en sak.

En annan är att jag tror Henok Goitom är konspiratorisk i överkant, jag tror aldrig någonsin att jag har hört talas om att han var särskilt kritisk gentemot att Sverige tappade mot Serbien i den där U21-matchen för fem år sen. Framförallt tror jag inte att Erik Hamrén tog notis om den när han då var klubblagstränare i Danmark.

Goitom menar att vi i media (vad det nu är) inte vågar ställa tuffa frågor till Hamrén och jag tror att Hamrén snarare tycker tvärtom.

Jag tycker annars att Erik H svarar bra efter kritiken, att Goitom riktar in sig på fel förbundskapten och att januariturnén ska bestå av unga spelare för framtiden och kryddas (om möjligt) med spelare som redan har bred erfarenhet av landslagsspel.

När Henok skriver att han inte är med Sverige januarilag för att Hamrén tycker illa om honom så kanske han har goda grunder, jag har ingen aning, men jag utgår från att Hamrén inte har med honom för att han inte anser att han platsar. Om det nu är att tycka illa om någon?

Goitom gjorde en fin säsong i ett riktigt bra lag som hade guldchans långt in i oktober förra året. Han hade mycket väl kunnat vara med i det här landslaget om det inte hade varit för kriterierna som Hamrén nu angett.

Eller inte.

Hade Goitom haft samma statistiska facit i ett lag som Kalmar FF hade inte riksmedia hojtat lika högt, jag lovar.

Sett till antal mål gjorde Tobias Hysén, Amadou Jawo, Magnus Eriksson, Kristian Haynes, Maurizio Albornoz, Mattias Lindström, Mikael Boman, Robin Söder, Pabo Pinones Arce och Lasse Nilsson fler mål än Goitom, räknat på svenska spelare.

Jakob Orlov, Robin Simuvic, Guiilermo Molin, Johan Oremo, Pär Ericsson, Jiloan Hamad och Imad Khalili gjorde lika många som Goitom, åtta stycken.

I antal assists var Magnus Erisson, Martin Mutumba (även om jag vet att han är Uganda-spelare för landslag), Stefan Ishizaki, Mattias Lindström, Kristian Bergström, Sam Larsson, Martin Smedberg-Dalance och Nabil Bahoui bättre än AIK:s forward.

Jakob orlov, Simon Lundewal och Jiloan Hamad hade lika många, sju assist.

Självklart är statistisk långt ifrån allt och Henok Goitom har fler fördelar som spelare än den som poängmaskin, men det säger ju ändå någonting. Och då kan alla de här spelarna också peka på att de gjort en förbannat bra säsong och i rätt många fall blev det ingen januariturné, trots att en hel del är yngre än Henok Goitom.

Så kritiken mot ett tak som är lågt och en debatt som MÅSTE föras öppnare där ingen borde bli bestraffad för sina åsikter: Ja, tack, mycket bra.

Men att hävda att Henok Goitom inte får spela i landslaget för att han “sagt för mycket”, det tror jag inte alls på.

***

Handboll med bra drag i fullsatt hall och massor med spänning från början till slut, det är en fantastisk sport att följa.

***

PÅDDEN är ute och vi snackar Danmark, Guidetti, Stoke City, NFL, Bengan, Idrottsgalan och svenskar som talar danska.

Lyssna HÄR.

***

Nu drar vi mot Jylland.

***

Det kan ju också vara å att även Erik Hamrén – och andra förbundskaptener – inte säger sanningar för att de är oroliga för följderna.

Minns Hamréns första presskonferens som boss där han berättade om hur han talat med Zlatan inför en träningskamp mot Italien i Cesena i november.

Han sa sanningen.

Se vad han fick för det.

***

Bjarne Riis erkände långt senare att han var fullknökad med doping under stora delar av sin framgångsrika karriär.

I det fallet är många av cyklisterna över bron till Nörrebro inte särskilt långt efter en fredag eftermiddag, åtminstone på väg att bli.

Hvergang.

 

Patrick Ekwall

Tack för att jag fick vara en del av fantastiska hyllningar

Köpendanmark it is för ett gäng handbollsdagar och precis som staden på andra sidan bron så är det förändring som gäller.

Dansken är för evigt (hvergang!) en dansk och det kommer för alltid att cyklas på stadens gator, folk kommer aldrig sluta klä sig precis så som de känner för att klä sig i material som producerats med hjälp av linfrö och mossa och flaskölen kommer alltid att finnas för 14 kronor mellan kl 10-17 på de hak som ligger i varenda hushörn i och runt huvudstadens kärna.

Men just nu är staden upp-och-nedvänd av en byggapparat som ska restaurera och bygga tio nya tunnelbanestationer.

Ingen vet när allting kommer stå klart för alla vet att dansken ibland kan vara “ligegla'” om det så är 2015 eller 2027 för är det något dansken bemästrar som ingen annan så är det att kunna rycka på axlarna, ta omvärlden med ro och se fram emot någonting annat.

Ibland hade jag önskat att jag besuttit den förmågan att så avslappnat kunna se så bekymmersfritt på tillvaron.

***

Mikko Albornoz vill alltså hellre spela fotboll för Chile.

Och är det så att Chile vill att han spelar för Chile och han känner starka band för landet så är det förstås förståeligt att han gör det val han gör, inte minst eftersom Chile är kvalificerat för ett VM-slutspel.

Det hade sannerligen kunnat stanna vid det.

Om jag förstått allting rätt så ville Albornoz också påskynda att det var “medias fel”.

Avdelning “har ni hört den förut”.

Jag vet inte vad “media” är längre, förvisso, men jag utgår från att Albornoz (och alla andra som skyller på “media”) utgår från gammelmedia.

Och inte de media som benämns “sociala”.

Ja, det må ha blivit en och annan fråga för mycket i ämnet till Erik Hamrén eller representanter för SvFF och det kan vi alltid ifrågasätta det likaväl som vi kan ifrågasätta hur svensk fotboll hanterat den här typen av känsliga ämnen.

Jämför gärna med Malmö FF:s agerande: tydligt, bestämt och med en uppenbar plan. De har inte fått en fråga sen dess.

Hur mycket media än har upplyst omvärlden om Albornoz sonade brott så har jag har ännu inte läst en enda krönikör som inte tyckt annat än att Albornoz är värd en andra chans och därför borde spela för landslaget.

Är det någon eller några som anser att Hamrén, KE Nilsson, SvFF och andra ska ifrågasättas så är det mobben på sociala medier. Är det någon eller några som anser att Albornoz ska stängas av från allt spel i landslaget på 100 år så är rätt många tusentals på sociala medier.

Är det detta “media”, knappast att betrakta som oväsentligt idag, som Albornoz ville göra gällande så förstår jag honom.

Men det var såklart journalisternas fel att det blev som det blev och det är aldrig fel att ha någon eller någonting att skylla på när man gör ett sånt här val.

Som alla vet, Albornoz brott är en tragisk historia för alla inblandade, den blir inte mindre tragisk för att den vevas om och om igen vare sig för spelaren eller offret  och jag är övertygad om att Albornoz säkert fått andra att tänka efter när han varit ute och pratat med ungdomar (men varför inte sälja in den verksamheten till gammelmedia, jag tror att alla hade hakat på i större reportage).

Det är ett allvarligt brott och som känd idrottsman blir du (och offret, inte minst) på något vis dubbelt bestraffad.

Därför går det förstås inte att tvätta bort över en natt eller tre, inte ens när man reser till Chile.

Jag är så gammal så jag tror på devisen om att tiden läker sår.

Och ett år är – i det här sammanhanget – inte särskilt lång tid.

Det är inte ens medias fel.

***

Jag och Bengan på banketten

På bänken bakom Bengan för sista gången

I omklädningsrummet i paus och det där magiska snacket som alla idrottsmän för alltid saknar

Det blev en varm, fin, nostalgisk och på alla sätt underbar lördag i Halmstad när jag för sista gången fick sätta mig bakom Bengt “Bengan” Johansson vid en handbollsbänk.

Inte så mycket för själva matchen, såklart (även om en hel del spelare fortfarande imponerade) som för att få vara en del av hyllningen till en av idrotts-Sveriges största ledare genom alla tider.

Det var så glädjande att se så många på plats (Halmstad Arena utsåld för första gången!) och så många stora spelare att så från hjärtat rikta ett tack till Bengan.

På arenan och på den bankett på Tylösand som var likt en bal på Slottet där hyllningarna fortsatte, skratten ekade, tårarna rann och det var bara så mycket glädje och värme som strömmade ut från nästan 500 gäster som jag aldrig tidigare upplevt.

Jag hade önskat att någon från Svenska Fotbollförbundet hade varit där för att ta del av hur du kan hylla en stor idrottshjälte utan att komma dragandes med en Volvo.

Och jag önskar att vi alla så entydigt kunde hylla många andra av våra allra största så som Bengan Johansson hyllades.

Utan Jante, utan överdrivna åthävor, utan komiker som hånar på en scen.

Tack för att jag fick möjligheten att få vara med.

HÄR ser du för övrigt dokumentären Bengan Boys (gratis i ytterligare någon dag till, sen gäller utmärkta Premium).

***

När händer det nästa gång att svensk fotboll har en representant på Ballon d’or som får ta emot pris för världens snyggaste mål och en plats i världens bästa elva?

Om inte Zlatan Ibrahimovic fixar det på egen hand de närmaste åren.

Om vi funderar en stund på det så inser vi nog också hur stort det är-

***

Lukas Karlssons “Hasse Backe-danska” direkt i danska TV2 i morse skojar du inte bort.

***

Stoke City, som är lite av “mitt” lag i England – jag sa alltid att jag höll på dom när jag var liten bara för att inte vara som alla andra som höll på Liverpool (mestadels), Arsenal eller Tottenham…Manchester United var inte riktigt vad det är idag på 70-80-talet – blev det alltså för John Guidetti.

När Man City nu äntligen släpper iväg John på en utlåning så utgår jag från att att han är frisk och redo att köra.

Det känns, om inte annat, väldigt bra.

Nu ska det bli oerhört intressant att följa utvecklingen den närmaste tiden.

***

Hur mycket jag än älskar att jobba med handbollen så saknar jag alltid januariturnéerna med landslaget.

Det är alltid lite speciellt att se nya, yngre, spelare röra sig i A-landslagets miljö.

***

Ska du läsa handboll så ska du läsa Axnérs blogg, under EM hittar du den här.

***

På tal om danskar som aldrig sett annat än ljust på livet.

När jag träffade Preben Elkjaer för en hel del år sen, i slutet på 90-talet, så frågade jag hur det gick med rökningen.

“Jag har slutat”, sa han.

“Slutat?”, frågade jag överraskat.

“Ja”, sa han. “så gott som”.

“Hur menar du då?”

“Jag har gått från Prince till Prince Light…”

 

 

 

Patrick Ekwall

Konstnären, artisten och den adlige

Här har ni ladda med inför Sveriges första match i handbolls-EM.

Mina möten med några av de svenska handbollsprofilerna (Jernemyr-programmet finns i tidigare blogginlägg).

Jonas Larholm: Konstnären i Ungern

 

Fredrik Petersen: Artisten i Berlin

 

Kim Ekdahl du Rietz: Den adlige från Lund

 

 

Patrick Ekwall

Rätt mycket har hunnit hända sen MFF firade SM-guld

In i handbollsgruvan.

Det är då januari är som allra bäst: drygt två veckors handbollsjobb med allt vad det brukar innebära, den här gången dessutom i ett Danmark som älskar sporten och som kommer att göra EM-slutspelet till en fest.

Inledde resan idag på mark jag trampat en hel del förut, Baltiskan i Malmö, och det var, som alltid, en fröjd att stråla samman med spelare och ledare inför matchen: handbollsfamiljen omfamnar alltid dig med värme.

Och det är den miljön som rätt ofta gör det här jobbet så fantastiskt kul och spännande – och det är också därför det förhatliga januari blir så mycket roligare än det är.

***

PÅDDEN med mig Olsson ligger ute med årets första inspelning.

Vi fastnade i ett intressant och svårt ämne som inledningsvis handlade om fängelsestraffade (grovt djurplågeri) quarterbacken Michael Vick som fick ett superkontrakt så snart han lämnade murarna men som mynnade ut i kända svenska “fall” som Gerndt och Albornoz.

Vi snuddade vid vår fascination kring Gais nyförvärv, det tunga isländska skägget som är hårdrockare till vardags…Olsson – som kan musik . recenserade.

Bland mycket annat.

Lyssna på PÅDDEN här.

***

Malmö anlitar alltså Åge Hareide och när alla bitar föll på plats så var det nog ganska väntat.

Jag tänker mest på vad som “egentligen har hänt”, nu när Per Ågren lämnat och Daniel Andersson blivit sportchef eller möjligen mest på vad Rikard Norling tänker på (förutom att han sannolikt tänker på dubbel lön, även om det giiiiivetvis inte spelar någon roll).

För även om Ågren inte är huvudskälet till Norling kände sig motarbetad i Malmö FF så var det förstås ingen hemlighet att Norling ville ha någon annan sportchef.

Ja, han ville ha – Daniel Andersson.

Fick Norling aldrig veta att det här var på gång innan han drog till cashen i Norge? Eller fick han det men valde att dra ändå?

Och om han inte hade en aning om vad som pågick bakom kulisserna, vad känner han nu där borta bortom Bergen?

Ingen aning, det är så många turer i och runt Malmö FF och deras ledarpolicy.

Men klart är alltså att klubben har fått bort sin huvudtränare och bytt ut sin sportchef knappt tre månader efter att man säkrade SM-guldet.

***

Baltiska hallen, som är Baltiskan för alla malmöiter, var platsen för min första bevakning som utsänd. En handbollsmatch mellan IFK Malmö (eller om det var Malmö FF) och Hallby.

I Hallby återfanns dåvarande storstjärnan Claes Ribendahl och det var han som huvudpersonen i den korta artikel som låg inramad i botten på en av Kvällspostens sportsidor.

Det var också i Baltiskan som jag tillbringade i stort sett alla vinterlov i samband med inomhusturneringen Skånecupen, en turnering som fortfarande lever vidare.

Här lirade jag även en hel del handboll för Malmö HP mot olika lag, ibland som målvakt men också som mittnia med mycket Bobban-studsinspel på linjen (jag kunde inte skjuta).

Det var redan då – på 80-talet –  en nedgången och sunkig arena.

Nu var den uppfräschad, de gamla grå plastformade stolarna utbytta mot modernare i klarblått, och det var ett lyft.

(Däremot var soffan i den loge som Frau Frick fick låna i ett så pass befläckat skick att den mycket väl kan ha stått där sen 1982 och du vill inte veta vad den varit med om sen dess).

***

Åge Hareide?

Ja, har han bara drivet i blodet så har han kunnandet, erfarenheten och klokheten som krävs för att driva ett lag av den här kaibern.

Då kanske man kan strunta i hur spännande valet är.

Han kommer till en klubb med anhängare som inte bara kommer att kräva framgångar utan även en “attraktiv” fotboll (vad det nu är) med ett passningsorienterat lag och han gör det med en fotbollsfilosofi som inte riktigt är exakt den som Norling jobbat in.

Han kommer också till ett lag som tappat Jiloan Hamad och Johan Dahln och där spelare som Albornoz, Pontus Jansson och Guiilermo Molins kommer att vara sugna om rätt bud kommer i januari.

Det hade inte blivit lätt, inte för någon tränare.

Och det är möjligt att det är just exakt den pressen och den utmaningen som krävs för att 60-åriga Hareide ska anta jobbet med nya friska krafter.

***

Min onsdagskrönika i Getingen handlade om hur många i min bransch tappade alla tänkbara perspektiv under junior-VM i ishockey.

Läs den HÄR.

***

Kan man ändå inte tänka sig att kombinationen Henke Larsson-Celtic-Johan Mjällby innebär att den här “1 april”-storyn mycket väl skulle kunna vara i närheten av lite sanning?

***

Malmö under fredagen och jag hinner luncha med mamma, besöka Greven i Hanssons skoaffär på Södergatan, ta ett snack med klock-Harri och givetvis Danny Wess.

Sen kör vi Bengan Boys vs Världslaget på lördag när Halmstad Arena för första gången är utsåld.

En sväng till Stockholm på söndagskvällen för ett Fotbollskanalen Europa som slutar strax innan jag är beordrad av Redaktör Pol Pot att infinna mig på handbollsmöte i Köpenhamn på måndag morgon.

 

Patrick Ekwall

När Jernemyr lurade på mig en halt häst på Jägers…

Det är januari och det börjar närma sig handbollstider, EM i Danmark väntar runt hörnet.

Därför gör jag en avstickare från fotboll till handboll snart, vilket alltid är uppfriskande – det är oftast underbara människor att jobba med. Och en härlig sport på sitt sätt med ärliga tag.

I december var jag iväg ute i Europa (Szeged i Ungern, Berlin, Hamburg och Lund) och gjorde fyra “Exklusivt Ekwall” med fyra väldigt intressanta idrottskarriärer inför EM.

Två har redan rullat iväg i TV4Sport, Magnus Jernemyr och Jonas Larholm (men jag hittar bara en i tv4play, ska lösa det snart). De övriga två (Fredrik Petersen och Kim Ekkdahl du Rietz) går i TV4Sport går på torsdag och fredag i samband med Sveriges landskamper mot Spanien.

Här ser du Jernemyr, HÄR hittar du ett gäng andra handbollsdokument jag gjort genom åren.

Försvarshjälten Magnus Jernemyr där han trivs som allra bäst – på Jägersro.

Just denna kväll är dalmasen där med superspelaren Johan Sjöstrand och vi pratar karriär, försvarsspel, skadan och Sveriges möjligheter i EM.

 

 

Patrick Ekwall

Alldeles för ofta: samma tränarnamn som är aktuella

Egypten, Thailand, Dubai och Thailand under jul- och mellandagarna och en bit in i januari, så har det sett ut de senaste fyra åren.

I år blev det ett knappt dygn i Sandhamn.

Och kvar i mörkret, dagar som aldrig blir dagar, kvällsdystert gråmörker som smälter in i oljesvarta nätter, timme ut och timme in.

Som att bo på Färöarna, där folk rusar ut från kontoren för att få lite ljus när solen sipprar fram mellan bergsklippor och fiskfabriker.

Om vi säger så här 1: det är bara att bita ihop och försöka blicka framåt.

Om vi säger så här 2: en svensk januari med “malmöitiskt” vinterväder gör dig inte särskilt mycket piggare direkt.

***

Det mesta tyder på att Malmö FF blev en fin liten bricka för Ronny Deila i spelet om att trycka upp sin lön i Strömsgodset.

Och nu står de där med Åge Hareide…som bor i Molde, vars fotbollslag just sett sin tränare dra till Cardiff…läget är som läget är för svenska mästarna, när de ska dra igång sin träning på onsdag.

Och det går inte att komma ifrån att klubben har ett rekryteringssystem som är extremt segt och som helst ska involvera åsikter från allt och alla som har – eller har haft – någon ställning i klubben.

Jovisst, det måste bli “rätt” och då måste man vara noggrann, men det kan du aldrig veta till hundra procent (se hur det gick med Norling till slut, rätt men ändå fel, uppenbarligen).

Alla andra större klubbar som sett sina tränare försvinna har löst frågan snabbare än Malmö FF, tillochmed en strulklubb som Hammarby visade snabbt och bestämt vem/vilka de ville ha…och då sk ni veta att MFF “jagat” tränare ganska länge nu, det var ju sannolikt det bidragande skälet till att Rikard Norling valde cashen i Norge: Magnus Haglund uppges ha suttit i X antal “anställningsmöten”, men ingenting hände.

Ronny Deila, 38 år, lät spännande och på alla sätt intressant. Som ett nytänk.

Åge Hareide?

Ja, det är ju en bra man.

Men ack så förutsägbart och jag har ingen aning om hur hungrig han är, har han inte redan gjort det mesta på den här nivån? Är det en tränare för framtiden?

Svenska klubbar har överlag inget mod när de går på jakt efter tränare. Det är same same på listan över intressanta namn, ingen vågar riktigt tänka eller satsa nytt. Senast i raden var väl egentligen Elfsborg som plockade in Magnus Haglund från lilla Laholm, helt utan erfarenhet av toppfotboll.

Möjligen även Halmstads BK med Pep Clotet Ruiz, men han hade varit med som assistent i Malmö FF under Roland Nilsson, och han var nog inte helt scoutad eftersom han inte var i närheten av att vara mogen för ett jobb som huvudtränare på den nivån….där gick HBK rätt mycket på myten om att Pep var mannen bakom MFF:s guld.

Har du en gång varit tränare för ett allsvenskt lag i ett par år så vet du med säkerhet att du alltid kan få ett nytt jobb i en annan allsvensk klubb, så snart det finns lediga jobb.

Tänk att Eric Persson tog in Bob Houghton som ett helt osynat kort 1974 och engelsmannen var då 26 år. Tjugosex år! det gav ju rätt hyggligt resultat för svensk fotboll. med Roy Hodgson (Bobs kompis) på det.

Skulle någon allsvensk klubb våga något liknande idag?

Eller ringer MFF till Tom Prahl eller Anders Grönhagen om Hareide nobbar?

***

Att så många normalt sansade experter, kommentatorer och krönikörer helt tappade koncepten i samband med ishockeyns junior-VM är förvånande.

Perspektiv, för hundan. Per-spek-tiv!

***

Jag hade helt glömt bort hur Sverige helt stänger av när helg- och de förbannade klämdagarna avlöser varandra.

Allting rullar vidare, det finns jobb att göra, uppgifter som ska lösas, planering som måste fixas – men Sverige går i bivack och även om du inte är på semester så skriker alla kläääääääääääämdag och låter sig avskärmas från allting, likt apan som varken hör, ser eller kan prata.

Även inom journalistiken nuförtiden, förr fanns inte ens ordet “klämdag” för någon i mitt yrke, trots att tidningarna inte ens kom ut alla dagar.

“På den tiden” var alla redo att rycka ut. När som helst. När det behövdes.

Nu är det mer som på Försäkringskassan i min bransch.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt?

***

Bosse Nilsson, Laban och Liston är säkert redo att ta jobbet.

***

Du ramlar ju inte av en stol direkt när du ser och hör vilka Hammarby värvat så här långt.

Det kan å andra sidan vara ganska bra, Bajen behöver bygga ett LAG och inte en samling sedvanliga lycksökare…sen vet ju ingen om det här blir bättre än det som har varit och framförallt (som jag varit inne på tidigare) jobbar alltid Nanne Bergstrand på sikt.

Intressant är förstås Erik Israelsson, som i flera år varit allsvenskans bästa huvudspelare…däremot inte alltid Nannes förstaval i Kalmar FF, långt därifrån.

***

En dag på en liten ö med enbart båtförbindelse under begränsad turlista – det är vad jag klarar som isolerad.

Jag är ingen båt- skärgårds eller ö-kille.

***

Daniel Majstorovic ser inte ut att bli en billig affär för AIK om de nu vill bryta hans kontrakt.

Och självklart handlar det om mycket mer än bara den där samlingen som Maestro valde att skippa, för så usel som många vill göra gällande att han skulle vara, så dålig är han förstås inte i allsvenskan.

Majstorovic har rotat sig med familjen i Stockholm och har starka intressen i bland annat en ö (med jakt, möjligen med falk?), har vårt att se att han flyttar från stan i en handvändning och i 08-området lär det inte finnas alternativ på tillräckligt hög nivå som han 1) vill spela för och 2) löser hans lån.

Därför tror jag inte att han viker ned sig hur enkelt som helst med ett år kvar på kontraktet.

***

Jag tycker fortfarande Jose Morais vore ett intressant alternativ till MFF och jag känner att Jocke Persson absolut vore spännande att testa.

***

Om vi säger så här: nästa år blir det en längre resa än till Sandhamn.

 

 

Patrick Ekwall

2013 i ett BILD-EXTRA: ett år som hade det mesta

2013 läggs bakom oss.

Nu tar vi sikte på ett år med handbolls-EM, vinter-OS och fotbolls-VM.

Och förhoppningsvis mycket mer än så: livet är inte bara sport eller jobb, vilket jag genom alla år försökt beskriva i den här bloggen…2013 var tveklöst ett händelserikt och givande år i min enkla värld.

Här får du – traditionsenligt året i ett BILD-EXTRA.

Tack för 2013, nu ser vi fram emot 2014 och vi hoppas att du fortsätter följa med vad som händer i den här bloggen (gillar du den tillräckligt mycket kan du rösta på den HÄR.) under ännu ett år, oavsett hur och var du hittar den…

Just så här ser det bestående minnet ut av första kvartalet 2013 ut: snö, snö, snö, svinkyla men också väldigt mycket ljus. Isen låg länge stor och stark från Blacksmithfield i Bromma över mot Essingeöarna. Våren hade inte särskilt bråttom.

TV4-doktorn hade dock inte bara suttit hemma i vinterkylan under sin lediga tid. Det blev extremt tydligt när han tog plats i Nyhetsmorgon efter helgerna. Jag kände att bilden bara måste med för den är så speciell: Lill-Babs, Olle Nordin, Anders Timell eller vem ni vill, aldrig har vi sett något så grillat i TV-rutan någonsin.

Inte särskilt långt från 50 med de krämpor som kommer med tiden. Då gäller det att föröska hålla sig i form. Och tack vare thaiboxningsträning med Rickard Nordstrand blev jag av med en hel del ryggont.

TV-laget är alltid en fröjd och vi rivstartade säsongen 2013 med en match i Hjo i februari, mitt i smällkalla vintern på plogad konstgräsplan som vi invigde. Min partner in crimes, Billy Lansdowne, såg stark ut inför premiären.

Nytt år, ny bil. Jag kan ju inte så mycket om bilar och är egentligen ganska ointresserad men framtiden krävde en bil med lite utrymme. Så det fick bli den här.

Här är bilden och nyheten som slog ned som en stor glädje i vår lilla familj: En frisör som heter Hannah gravid och vår lilla dotter beräknades till september.

En av årets jobb-höjpunkter var förstås Proffsdrömmen, det som kallades fotbollens Idol. Jag fick äran att programleda programmet och var dessutom den som lade upp programmets strategi i form av tävlingar, matcher etc – oerhört stimulerande. Ett underbart uppdrag och jag, producnt Andreas Odén och teknisikt ansvarige Lille-Tobbe Lideberg (två klippor!) jobbade dygnet runt under imspelningar, lite så som det kunde vara på den tiden TV4 jobbade lite från höften i en nybyggaranda för att skapa någonting nytt och inte var så mycket fabrik.

Underbart var det också att jobba med jurykungarna Stefan Andreasson, Abgar Barsom och Thomas Ravelli, som jag själv hade varit med och handplockat. Samt givetvis med de förvånansvärt skickliga spelarna som sökte till programmet (på ena bilden har ni de fem finalisterna).

Tiden går och Wilma blev nu Wilma, 14 år. Det har sannerligen gått undan och ni som hängt med i bloggen har fått följa med på resan, från tiden då hon var Wilma, 6 år. En solstråle!

 

Park Konditori i Apple Bay! Alltid bäst. Och med uteserveringen alltid ett säkert vårtecken.

Under året fick jag förmånen att jobba med Lille-Anders i studion som ramade in sändningarna från Superettan. Sändningar och kollegor som andades fotboll och ingenting annat. Och alltid intressant att följa kommentator Darling och hans utflykter i den svenska geografin.

Så här såg den ut när vi startade TV4:s sportredaktion i augusti 1994. Fråga mig inte varför bilden togs med bara överkroppar, det var någon PR-guru som kom på det och det hade inte fungerat lika bra idag, vilket jag tror Maud Bernhagen, Suzanne Sjögren, Marika Eriksson, Karin Frick, Anna Brolin med flera säkert håller med om.

Vi är inte särksilt många kvar från den tiden som jobbar i sportredaktionens tjänst. Det är jag, Robban Perlskog (längst upp till vänster)) och Jens Tolgraven (numera exekutiv producent, två från höger i översta raden). Under 2013 gick Peppe Eng och Mattan Petersson i pension, Hasse Pekkari lämnade sportred. för annan tjänst och Jihde gjorde annat i huset.

Den 5 september 1994 sände TV4 sin första dagliga sportsändning, i höst blir det 20-årsjubileum.

Huslivet innebar nya erfarenheter och bloggläsaren vet vad jag pratar om. Många hade synpunkter på arbetskläderna men va fan: jag är nöjd med att jag planterade ett par träd och lade en helt ny gräsmatta, även om det så var i ett par svårare jeans.

Skön bild som jag tog under en kort sväng till Palma de Mallis under våren, den typen av ögonblick man ändå måste älska: klart att även en clown måste få lov och ta sig en rökpaus och vara för sig själva en stund.

Hemma-dranmatik när jag i ösregn sprang rakt in i en av husets utetrappor och såg stjärnor. Blodet sprutade och bara en halvtimme senare kom Agendasättarna och gjorde sin podcast, lite tveksamt om jag var helt hundra under den intervjun…

På tal om podcast så var en annan av årets höjdpunkter att jag och Olsson startade PÅDDEN under året och gjorde avsnitt varje vecka i 35 veckor i sträck.

Olsson kommer trappa ned en hel del under året och jag rekommenderar att ni läser Lührs fina text om Mats i dagens Getingen HÄR – men PÅDDEN fortsätter vi med, vilket glädjer mig väldigt mycket. Det har varit förvånansvärt roligt.

Här sitter vi och spelar in ett avsnitt på Bystan i Skåne och Olsson bjussar på kaffe i en gammal Di Gule-mugg.

Anna Brolin och Jesper Rodhborn gick och gifte sig minsann när solen strålade så vackert över Visby. Och jag kom i egendesignad svid och just kostymskapande var en hobby som jag ägnade en hel del tid åt under 2013.

Resandets, snacket, matchandet och kompisandan i TV-laget. Underbart!

Under året spelade vi dessutom 15 matcher och förlorade inte en enda (två oavgjorda). Vi kör vidare under 2014, många av oss tröttnar aldrig på att spela fotboll.

 

Båstad, givetvis. Och padel, såklart. Sommaren var fantastisk på många sätt, solen sken och jag hade fler lediga dagar än jag haft någon annan sommar sen jag började jobba som 16-åring.

Ett kärt och speciellt besök på gården jag växte upp: Gånglåtsvägen 25, Vårsången, Lindängen.

Bästa tjejerna: Wilma, 14 år och En frisör som heter Hannah.

Det kom ännu en födelsedag i juli och en present som du inte skojade bort. Jag hade pratat lite på skoj med En frisör som heter Hannah om en sån där gräsklippare som man sitter på…och plötsligt stod det en sådan i trädgården. Givetvis i mattsvart. Nu är gräsytorna inte särskilt stora (det är svårt att vända maskinen…) men ändå.

Årets sångare: TV-lagets Nicky Karlström, som aldrig bangar för en Ebba Grön-låt. Här i Alingsås i augusti.

Sköna kompisar: Rickard Nordstrand  efter hans comeback på Stockholm Stadion (där jag fick lov att vara ring announcer i ett välgörenhetsprojekt) och Danny Wess, när vi är på väg in för att ta del av invigningen av Tele2.

Årets största ögonblick, alla kategorier: 10 september – vår dotter Tindra kom till världen. Magi.

Min absoluta favortibild: Wilma, 14 år, i sin första kontakt med sin nyfödda lillasyster.

10 september var också dagen då Sverige spelade VM-kvalfotboll mot Kazakstan och Tindra behövde förstås vänja sig vid pappas vanor omgående. Hon var vaken under matchens första 30 sekunder. Men det räckte för att se Zlatan göra matchens enda mål.

Tindra och Wilma.

2013 var dessutom året då jag och rasta-Danne fick åka på U17-VM i Förenade Arabemiraten för att se ett svenskt ungdomslag spela ett VM-slutspel för första gången. Vi hade förväntat oss att stanna i knappt två veckor. Det blev nästan en månad när Sverige sensationellt tog brons. Jag fick dessutom träffa en gammal ungdomshjäte ännu en gång (första gången var på VM i Frankrike 1998), Perus Teofilo Cubillas.

Ja, herregud. Långe Lundh är alltid underhållande när det blir läge för sittning. I par med sin gamle kompis Ebbot blev det så kul att tårarna sprutade. Återkommer med detaljer någon annan gång. Om hundra år.

 

Det bleb höst och vi åkte till Lissabon för att se solen sakta dala ned på andra sidan vårt fotbollslandslag. Det blev inget VM-slutspel den här gången heller och efter 22 år i landslagets tjänst – jag har varit med under alla år – hade säkerhetschefen Janne Hammarbäck gjort sin sista match.

Det blev ett ganska tråkigt slut på idrottsåret, men sådan äro idrotten och det är också charmen med det här jobbet/flackande livet: du vet aldrig riktigt ur det slutar.

Det du vet med säkerhet är att Tindra, snart fyra månader, tycker att livet är lika roligt för det.

Med det sagt: ha ett väldigt bra, spännande och roligt 2014.

Patrick Ekwall
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå